måndag 28 december 2009
ICAs SKATTEAFFÄRER
ICA har, som det heter, gått på en skattesmäll. Skatteverket och Länsrätten har för ett antal år sedan början av 2000-talet vägrat bolaget avdrag för räntekostnader för ett lån från ABN Amro Bank. Senast vägrades avdrag vid 2009 års taxering för räntekostnader på drygt 900 milj kronor. Sammanlagt påstås skattekostnaden för ICA öka med ca 2 miljarder för hela perioden om avdragen inte medges.
Lika säker som Skatteverket är att det har rätt tycks ICA vara. Ett belopp på 750 milj kr som ICA har tvingats betala har ICA bokfört som fordran på Skatteverket. Skatteverket tycks mena att avdragen är påhittade.
Vad som är rätt eller fel kommer att visa sig i sinom tid när skattedomstolarna har dömt av målen. Ränteavdrag för åren 2001 - 2003 ska prövas av Kammarrätten i april 2010. Avdragen för senare år har ännu inte prövats i domstol. För närvarande räcker det konstatera det anmärkningsvärda i att så olika uppfattningar kan föreligga om så stora belopp. Men sådan är företagsbeskattningen. Det finns inget som a priori är rätt eller rimligt, som för fysiska personer som beskattas för sina inkomster enligt skatteförmågeprincipen (även om det går att komplicera beskattningen även för fysiska personer). För företag finns ingen annan princip än tolkning av den föreliggande lagtexten, och den är med nödvändighet ytterst komplicerad, eftersom den ekonomiska verklighet som företagen verkar i är det, eller - som det förefaller i ICA-fallet - kan göras extremt komplicerad. Kan sedan olika länders skilda skatteregler spelas ut mot varandra, ökar möjligheterna att trolla bort beskattningsunderlaget exponentiellt. Vad som är avdragsgill ränta i ett land är kanske inte skattepliktig inkomst i ett annat, eller också kan beskattningen av ränteinkomsten förskjutas till en avlägsen framtid.
Ingenting är a priori rätt eller fel. Skatterätten är inte en naturrätt. Skatterätten är vad lagstiftaren för tillfället gör den till genom formulering av lagtexter som sedan utfärdas. Dessa formuleringar är dessvärre alltid ofullkomliga. Särskilt gäller det lagstiftningen om bolagsbeskattningen (vinstbeskattningen), därför att den vilar på den i grunden fullkomligt felaktiga föreställningen att bolagsinkomst (vinst) är jämförbar med fysiska personers inkomster (löner, pensioner o.dyl. samt räntor och aktieutdelningar mm). En ledande skatteteoretiker har på min förfrågan hävdat att det viktigaste skälet för bolagsbeskattning är kravet på att likställa bolags och egenföretagares beskattning. Så vad ska en stackars fåkunnig riksdagsman tro?
Moraliskt kan ICA inte klandras såvida inte hela konstruktionen baseras på rent fusk. Tvärtom åligger det styrelsen och företagsledningen att maximera vinsten bl.a. genom att reducera skattekostnaderna inom ramen för lagstiftningen. Emellertid kan företags olika känslighet för den allmänna opinionens reaktion göra, att vissa företag avstår från att företa transaktioner i skatteminskande syfte. Affärsmässigt kan det bli en belastning om företaget skandaliseras. Detta är ett av många skäl till att bolagsbeskattningen borde avskaffas. Den skapar konkurrenssnedvridningar mellan företag som är olika känsliga för braskande rubriker i media.
Är det bra för Sverige att ICA blir av med 2 miljarder kr? Ja, om ICA inte har några goda investeringsplaner eller har en låg räntabilitet, dvs. har för stort kapital. Nej, om det motsatta gäller. Men något sådant tar bolagsbeskattningen inte hänsyn till. Den slår blint och obönhörligt. I den mån ICAs stabilitet och styrka är beroende av 2 miljarder gör den tillkommande skatten ICA till en sämre arbetsgivare som i värsta fall tvingas avskeda personal. Är det bra? Behöver ICA kompensera sig för kapitaldräneringen? I så fall riskerar vi som konsumenter prisökningar och leverantörerna sämre villkor om konkurrensförhållandena medger det. Personalen riskerar möjligheterna till bättre anställningsvillkor. Aktieägarna, som i kraft av risktagare har initiativet, ser naturligtvis till att avkastningen på det satsade kapitalet inte går ned. I ett något längre perspektiv spelar den tillkommande skattekostnaden inte någon större roll för ICA; skattekostnaden rullas över på andra aktörer. Det är vi andra som i egenskap av privatpersoner i en eller annan form bär ICAs tillkommande skattekostnad. Ingen annan gör det!
Hur mycket betyder det här för staten? Inte mycket. Statens inkomster av bolagsskatter på ca 60-100 miljarder kronor motsvarar ca 5 procent av de totala skatte- och avgiftsinkomsterna. 2 miljarder kronor är mindre än 2 procent av 5 procent av de totala skatte- och avgiftsinkomsterna på ca 1 500 miljarder kronor. Betydelsen av Skatteverkets insats ligger snarare i att respekten för lagstiftningen upprätthålls och att konkurrensförhållandena mellan företag inte snedvrids. Men hur kan respekten för en skattelagstiftning som tillåter så olika uppfattning om gällande rätt upprätthållas?
De räntekostnader ICA yrkar avdrag för verkar ha uppkommit genom koncerninterna lån. Avdragsrätten för sådana räntor är fr.o.m. 2009 kraftigt begränsad genom ny lagstiftning. Det blir därför processuellt synnerligen intressant hur domstolarna kommer att bedöma ICAs transaktioner. Om lagstiftningsåtgärden ses som en nödvändig åtgärd för att förhindra avdrag innebär det ett erkännande av att avdragsrätt förelegat dessförinnan. Ses den mera som ett förtydligande skulle bedömningen kunna bli en annan. Såvitt framgår av pressreferat har Skatteverket inte angripit transaktionerna med skatteflyktslagen, vilket skulle kunna tyda på att det inte ansett att "en taxering på grundval av förfarandet skulle strida mot lagstiftningens syfte som det framgår av skattebestämmelsernas allmänna utformning och de bestämmelser som är direkt tillämpliga eller har kringgåtts genom förfarandet" som det formuleras i punkt 4. av 2 § i skatteflyktslagen. Då borde det vara svårt att angripa ett förfarande som därefter förhindras med uttrycklig ny lagstiftning. Skatteverket tycks dock även hävda att det inte skulle föreligga något lån "eftersom det inte har funnits några pengar att disponera". Då är det inte skattereglerna som åberopas, utan någon form av allmän bedömning av om det förelegat något lån eller inte och om betalningarna utgjort ränta i formell mening. ICA uppger sig ha anpassat sig till den nya lagstiftningen.
Den som lever får se hur det går. Det finns en vinnare hur det än går - den skattekonsult som biträder bolaget.
Lika säker som Skatteverket är att det har rätt tycks ICA vara. Ett belopp på 750 milj kr som ICA har tvingats betala har ICA bokfört som fordran på Skatteverket. Skatteverket tycks mena att avdragen är påhittade.
Vad som är rätt eller fel kommer att visa sig i sinom tid när skattedomstolarna har dömt av målen. Ränteavdrag för åren 2001 - 2003 ska prövas av Kammarrätten i april 2010. Avdragen för senare år har ännu inte prövats i domstol. För närvarande räcker det konstatera det anmärkningsvärda i att så olika uppfattningar kan föreligga om så stora belopp. Men sådan är företagsbeskattningen. Det finns inget som a priori är rätt eller rimligt, som för fysiska personer som beskattas för sina inkomster enligt skatteförmågeprincipen (även om det går att komplicera beskattningen även för fysiska personer). För företag finns ingen annan princip än tolkning av den föreliggande lagtexten, och den är med nödvändighet ytterst komplicerad, eftersom den ekonomiska verklighet som företagen verkar i är det, eller - som det förefaller i ICA-fallet - kan göras extremt komplicerad. Kan sedan olika länders skilda skatteregler spelas ut mot varandra, ökar möjligheterna att trolla bort beskattningsunderlaget exponentiellt. Vad som är avdragsgill ränta i ett land är kanske inte skattepliktig inkomst i ett annat, eller också kan beskattningen av ränteinkomsten förskjutas till en avlägsen framtid.
Ingenting är a priori rätt eller fel. Skatterätten är inte en naturrätt. Skatterätten är vad lagstiftaren för tillfället gör den till genom formulering av lagtexter som sedan utfärdas. Dessa formuleringar är dessvärre alltid ofullkomliga. Särskilt gäller det lagstiftningen om bolagsbeskattningen (vinstbeskattningen), därför att den vilar på den i grunden fullkomligt felaktiga föreställningen att bolagsinkomst (vinst) är jämförbar med fysiska personers inkomster (löner, pensioner o.dyl. samt räntor och aktieutdelningar mm). En ledande skatteteoretiker har på min förfrågan hävdat att det viktigaste skälet för bolagsbeskattning är kravet på att likställa bolags och egenföretagares beskattning. Så vad ska en stackars fåkunnig riksdagsman tro?
Moraliskt kan ICA inte klandras såvida inte hela konstruktionen baseras på rent fusk. Tvärtom åligger det styrelsen och företagsledningen att maximera vinsten bl.a. genom att reducera skattekostnaderna inom ramen för lagstiftningen. Emellertid kan företags olika känslighet för den allmänna opinionens reaktion göra, att vissa företag avstår från att företa transaktioner i skatteminskande syfte. Affärsmässigt kan det bli en belastning om företaget skandaliseras. Detta är ett av många skäl till att bolagsbeskattningen borde avskaffas. Den skapar konkurrenssnedvridningar mellan företag som är olika känsliga för braskande rubriker i media.
Är det bra för Sverige att ICA blir av med 2 miljarder kr? Ja, om ICA inte har några goda investeringsplaner eller har en låg räntabilitet, dvs. har för stort kapital. Nej, om det motsatta gäller. Men något sådant tar bolagsbeskattningen inte hänsyn till. Den slår blint och obönhörligt. I den mån ICAs stabilitet och styrka är beroende av 2 miljarder gör den tillkommande skatten ICA till en sämre arbetsgivare som i värsta fall tvingas avskeda personal. Är det bra? Behöver ICA kompensera sig för kapitaldräneringen? I så fall riskerar vi som konsumenter prisökningar och leverantörerna sämre villkor om konkurrensförhållandena medger det. Personalen riskerar möjligheterna till bättre anställningsvillkor. Aktieägarna, som i kraft av risktagare har initiativet, ser naturligtvis till att avkastningen på det satsade kapitalet inte går ned. I ett något längre perspektiv spelar den tillkommande skattekostnaden inte någon större roll för ICA; skattekostnaden rullas över på andra aktörer. Det är vi andra som i egenskap av privatpersoner i en eller annan form bär ICAs tillkommande skattekostnad. Ingen annan gör det!
Hur mycket betyder det här för staten? Inte mycket. Statens inkomster av bolagsskatter på ca 60-100 miljarder kronor motsvarar ca 5 procent av de totala skatte- och avgiftsinkomsterna. 2 miljarder kronor är mindre än 2 procent av 5 procent av de totala skatte- och avgiftsinkomsterna på ca 1 500 miljarder kronor. Betydelsen av Skatteverkets insats ligger snarare i att respekten för lagstiftningen upprätthålls och att konkurrensförhållandena mellan företag inte snedvrids. Men hur kan respekten för en skattelagstiftning som tillåter så olika uppfattning om gällande rätt upprätthållas?
De räntekostnader ICA yrkar avdrag för verkar ha uppkommit genom koncerninterna lån. Avdragsrätten för sådana räntor är fr.o.m. 2009 kraftigt begränsad genom ny lagstiftning. Det blir därför processuellt synnerligen intressant hur domstolarna kommer att bedöma ICAs transaktioner. Om lagstiftningsåtgärden ses som en nödvändig åtgärd för att förhindra avdrag innebär det ett erkännande av att avdragsrätt förelegat dessförinnan. Ses den mera som ett förtydligande skulle bedömningen kunna bli en annan. Såvitt framgår av pressreferat har Skatteverket inte angripit transaktionerna med skatteflyktslagen, vilket skulle kunna tyda på att det inte ansett att "en taxering på grundval av förfarandet skulle strida mot lagstiftningens syfte som det framgår av skattebestämmelsernas allmänna utformning och de bestämmelser som är direkt tillämpliga eller har kringgåtts genom förfarandet" som det formuleras i punkt 4. av 2 § i skatteflyktslagen. Då borde det vara svårt att angripa ett förfarande som därefter förhindras med uttrycklig ny lagstiftning. Skatteverket tycks dock även hävda att det inte skulle föreligga något lån "eftersom det inte har funnits några pengar att disponera". Då är det inte skattereglerna som åberopas, utan någon form av allmän bedömning av om det förelegat något lån eller inte och om betalningarna utgjort ränta i formell mening. ICA uppger sig ha anpassat sig till den nya lagstiftningen.
Den som lever får se hur det går. Det finns en vinnare hur det än går - den skattekonsult som biträder bolaget.
söndag 27 december 2009
GÅVOR MED ANDRAS PENGAR - IGEN - OCH IGEN
Det är lätt att vara generös med andras pengar.
Det är en egendomlig tanke att man blir mer givmild om man får mindre skatt. Skatterna kan förvisso uppfattas betungande, men tycker man att man vill ge ett belopp till välgörenhet så ger man väl så mycket som man kan. Utan baktankar. Varför ska en annan (staten) gå in och lämna ytterligare ett belopp? Till givaren!
Johan Wennström i SvD tror att för att givmildheten hos privatpersoner ska bli större måste politiken förmodligen skapa jordmån för det. Kanske det. Men är det verkligen så illa att det måste ske med en skattefavör? Det är väl för ynkligt att det är intresset av en skattelättnad som är drivande och inte intresset att stödja det man tror på.
Konstig tanke förresten, att det skulle vara en statlig uppgift att skapa jordmån för givmildhet. Vi kanske behöver en gåvostimulansmyndighet.
Den 7 januari 2010 argumenterar Gabriel Urwitz och Lena Posner Körösi DN för att avdrag ska kunna medges inte bara för hjälpverksamhet bland behövande och för att främja vetenskaplig forskning utan för "all allmännyttig verksamhet som drivs på ett seriöst sätt till samhällets och dess medborgares bästa". Deras skäl är att Sverige under de senaste 30-40 åren blivit mycket med mångfacetterat och mångkulturellt.
En hyllningsartikel till inägget finns hos Hayek-Institutet i Sverige.
Och den 9 januari skriver Tonika Hirdman i Dagens Industri om filantropi.
Det är en egendomlig tanke att man blir mer givmild om man får mindre skatt. Skatterna kan förvisso uppfattas betungande, men tycker man att man vill ge ett belopp till välgörenhet så ger man väl så mycket som man kan. Utan baktankar. Varför ska en annan (staten) gå in och lämna ytterligare ett belopp? Till givaren!
Johan Wennström i SvD tror att för att givmildheten hos privatpersoner ska bli större måste politiken förmodligen skapa jordmån för det. Kanske det. Men är det verkligen så illa att det måste ske med en skattefavör? Det är väl för ynkligt att det är intresset av en skattelättnad som är drivande och inte intresset att stödja det man tror på.
Konstig tanke förresten, att det skulle vara en statlig uppgift att skapa jordmån för givmildhet. Vi kanske behöver en gåvostimulansmyndighet.
Den 7 januari 2010 argumenterar Gabriel Urwitz och Lena Posner Körösi DN för att avdrag ska kunna medges inte bara för hjälpverksamhet bland behövande och för att främja vetenskaplig forskning utan för "all allmännyttig verksamhet som drivs på ett seriöst sätt till samhällets och dess medborgares bästa". Deras skäl är att Sverige under de senaste 30-40 åren blivit mycket med mångfacetterat och mångkulturellt.
En hyllningsartikel till inägget finns hos Hayek-Institutet i Sverige.
Och den 9 januari skriver Tonika Hirdman i Dagens Industri om filantropi.
Etiketter:
avdragsrätt,
förmögenhetsskatt,
gåvor,
skattefria gåvor
tisdag 22 december 2009
ETT VARV TILL MED SKATTEKONTROLLSKRUVEN
INFORMATIONSPLIKT SÄTTER STOPP FÖR AVANCERAD SKATTEPLANERING skriver Vilhelm Andersson, rättschef på Skatteverket i en artikel på Dagens Industris debattsida.
Skatteverket klagar på att verket kommer på efterkälken. Inte förrän ett "skatteupplägg" spritt sig och blivit flitigt använt upptäcker Skatteverket vad som är på färde. "Skadan" är då redan skedd och många skattskyldiga har undgått skatt som de enligt Skatteverket borde ha betalat. Därför vill Skatteverket införa informationsplikt för avancerade skatteupplägg. Selvangivelse talar danskar och norrmän om, men då menar det bara det vi kallar självdeklaration.
Skatteverkets målsättning är alltid att arbeta förebyggande, skriver Vilhelm Andersson. I stället för att i efterhand rätta fel i medborgarnas och företagens deklarationer vill vi se till att det blir rätt från början. Det är till nytta för alla parter.
Ja, det låter väl bra, och till den ändan ska Skatteverket lämna information om reglerna, så att vi kan göra rätt. Men det är vi själva som har ansvaret för att vi gör rätt. Och vi kanske inte tycker som Skatteverket. Inte domstolarna heller. Det vi och företagen gör kanske inte gillas av Skatteverket, men vi kanske har rätt och också får rätt av domstolarna. Vi kanske inte tycker det vi gör är särskilt avancerat och än mindre aggressivt (ett annat vanligt förekommande ord i dessa sammanhang). Vi följer lagen. Även om vi inser att lagstiftaren kanske inte förutsett det vi gör.
Artikel 7 av Europakonventionen har rubriken: Inget straff utan lag. Det som inte är förbjudet på skatteområdet är tillåtet. Nullum tributum sine lege. Legalitetsprincipen gäller faktiskt fortfarande, även om skatteflyktsklausulen eroderat principen något och därmed ökat rättsosäkerheten. Alla inkomster tillhör inte staten om vi inte kan visa att vi har bättre rätt. Nej, stat och kommun har visserligen rätt att beskatta oss, men bara i den omfattning Riksdagen beslutat - eller beviljat som det hette förr, dvs. Riksdagen medgav (beviljade) att kungen fick ta ut skatt på visst sätt och i viss omfattning. T.o.m. 1970 hette Skatteutskottet Bevillningsutskottet.
Nu vill Skatteverket ta ansvaret ifrån oss. FN-konventionen innehåller skydd för rätten att inte uttala sig och mot självinkriminering. En brottsling har således rätt att vara passiv och kan inte tvingas att göra medgivanden eller tillhandahålla för honom belastande material. Som skattebetalare ska vi dock (tycker Skatteverket) bli skyldiga att fråga Skatteverket i förväg om vi gör rätt. Självangivelse. Vi tillåts inte ta risker på skatteområdet. För att bestämmelsen ska bli effektiv blir det förmodligen ett straff för att inte ha frågat om ett transaktionsbeteende underkänns. Vi ska bestraffas om vi vill ta eget ansvar för våra (som det kan visa sig dåliga) beslut.
Jag vet inte om Vilhelm Anderssons penna slant, men han skriver faktiskt: Reglerna skulle inledningsvis kunna vara smalt avgränsade till ett fåtal avancerade och gränsöverskridande uppläggsområden. INLEDNINGSVIS. Normalt brukar alla förslag till integritetsinskränkningar försvaras med att "det ska inte användas på annat än mycket elakartade fall", medan kritikerna säger "jo, men det vet man ju hur det blir. Finns möjligheterna kommer de att användas även på nya företeelser." Vilhelm Andersson har tydligen redan från början tänkt använda instrumentet självangivelse på bred front.
Vilhelm Andersson sockrar verkets förslag med att "för näringslivet finns det uppenbara fördelar. Det leder till större förutsägbarhet för företagen." Ja, det är klart att om reglerna är komplicerade, leder de till bristande förutsägbarhet. Och det är oundvikligt att reglerna för företagsbeskattning är komplicerade. Oerhört komplicerade. Dessutom tillkommer nya komplikationer gång på gång. Bara under denna höst har åtminstone fyra propositioner (2009/10:12, 24, 36 och 47) med lagstiftning mot kringgåendetransaktioner resulterat i lagstiftning. Delvis med retroaktiv verkan. Därtill kommer ny lagstiftning om prissättningsbesked vid internationella transaktioner (prop. 2009/10:17). Reglerna är synnerligen komplicerade, och jag är säker på att de inte är heltäckande. Vi kan vara förvissade om att det snart kommer nya krav på ytterligare skärpningar för att förhindra kringgåenden eller oönskade effekter av den nya lagstiftningen. Det kommer aldrig att ta slut.
Så det är klart att det leder till större förutsägbarhet för företagen om de först ber om lov. Men innan Skatteverket hunnit svara - eller redan innan företaget hunnit formulera problemet - har affärschansen kanske förlorats. Det går inte att vänta på administrativa beslut. Och Skatteverket har kanske fel. Förfarandet skulle kanske stå sig vid en domstolsprövning. Men företaget riskar straff för att det inte frågat om det skulle gå illa.
Att Skatteverket inte förmår fullgöra sitt uppdrag är inte förvånande. Företagsskattelagstiftningens komplexitet är enorm. Men är det rätt väg att gå att införa informationsplikt? Måste man inte istället ta sig en funderare på om reglerna alls är nödvändiga? Är det nödvändigt att beskatta bolagsvinster? Och är det förnuftigt?
Tas bolagsbeskattningen bort försvinner det kontrollbehov som nu bekymrar Skatteverket. Bolagens vinster ökar företagens styrka och gör dem till stabilare och säkrare arbetsgivare. Den företagstillväxt som alla talar om och vill stimulera med allehanda medel hindras årligen till 26,3 procent av bolagsskatten. Tillväxten kommer ur vinsten - ingenting annat. Bolagets vinst är själva tillväxten.
Den enklaste stimulansen för näringslivet och Sveriges ekonomi och för allas vårt materiella välstånd är att ta bort bolagsskatten. Utan bolagsbeskattning ökar attraktionen för investeringar i Sverige. Bolagens vinster försvinner inte så länge de behålls i företagen. Det finns inga goda skäl att beskatta bolagens vinster så länge de inte delas ut. Det är bara dumt. Den som motsätter sig borttagandet av bolagsskatten måste förklara varför bolagsskatten skulle vara någonting bra.
Läs även Krister Anderssons tänkvärda debattinlägg om Skatteverkets förslag i Dagens Industri den 29 december
Skatteverket klagar på att verket kommer på efterkälken. Inte förrän ett "skatteupplägg" spritt sig och blivit flitigt använt upptäcker Skatteverket vad som är på färde. "Skadan" är då redan skedd och många skattskyldiga har undgått skatt som de enligt Skatteverket borde ha betalat. Därför vill Skatteverket införa informationsplikt för avancerade skatteupplägg. Selvangivelse talar danskar och norrmän om, men då menar det bara det vi kallar självdeklaration.
Skatteverkets målsättning är alltid att arbeta förebyggande, skriver Vilhelm Andersson. I stället för att i efterhand rätta fel i medborgarnas och företagens deklarationer vill vi se till att det blir rätt från början. Det är till nytta för alla parter.
Ja, det låter väl bra, och till den ändan ska Skatteverket lämna information om reglerna, så att vi kan göra rätt. Men det är vi själva som har ansvaret för att vi gör rätt. Och vi kanske inte tycker som Skatteverket. Inte domstolarna heller. Det vi och företagen gör kanske inte gillas av Skatteverket, men vi kanske har rätt och också får rätt av domstolarna. Vi kanske inte tycker det vi gör är särskilt avancerat och än mindre aggressivt (ett annat vanligt förekommande ord i dessa sammanhang). Vi följer lagen. Även om vi inser att lagstiftaren kanske inte förutsett det vi gör.
Artikel 7 av Europakonventionen har rubriken: Inget straff utan lag. Det som inte är förbjudet på skatteområdet är tillåtet. Nullum tributum sine lege. Legalitetsprincipen gäller faktiskt fortfarande, även om skatteflyktsklausulen eroderat principen något och därmed ökat rättsosäkerheten. Alla inkomster tillhör inte staten om vi inte kan visa att vi har bättre rätt. Nej, stat och kommun har visserligen rätt att beskatta oss, men bara i den omfattning Riksdagen beslutat - eller beviljat som det hette förr, dvs. Riksdagen medgav (beviljade) att kungen fick ta ut skatt på visst sätt och i viss omfattning. T.o.m. 1970 hette Skatteutskottet Bevillningsutskottet.
Nu vill Skatteverket ta ansvaret ifrån oss. FN-konventionen innehåller skydd för rätten att inte uttala sig och mot självinkriminering. En brottsling har således rätt att vara passiv och kan inte tvingas att göra medgivanden eller tillhandahålla för honom belastande material. Som skattebetalare ska vi dock (tycker Skatteverket) bli skyldiga att fråga Skatteverket i förväg om vi gör rätt. Självangivelse. Vi tillåts inte ta risker på skatteområdet. För att bestämmelsen ska bli effektiv blir det förmodligen ett straff för att inte ha frågat om ett transaktionsbeteende underkänns. Vi ska bestraffas om vi vill ta eget ansvar för våra (som det kan visa sig dåliga) beslut.
Jag vet inte om Vilhelm Anderssons penna slant, men han skriver faktiskt: Reglerna skulle inledningsvis kunna vara smalt avgränsade till ett fåtal avancerade och gränsöverskridande uppläggsområden. INLEDNINGSVIS. Normalt brukar alla förslag till integritetsinskränkningar försvaras med att "det ska inte användas på annat än mycket elakartade fall", medan kritikerna säger "jo, men det vet man ju hur det blir. Finns möjligheterna kommer de att användas även på nya företeelser." Vilhelm Andersson har tydligen redan från början tänkt använda instrumentet självangivelse på bred front.
Vilhelm Andersson sockrar verkets förslag med att "för näringslivet finns det uppenbara fördelar. Det leder till större förutsägbarhet för företagen." Ja, det är klart att om reglerna är komplicerade, leder de till bristande förutsägbarhet. Och det är oundvikligt att reglerna för företagsbeskattning är komplicerade. Oerhört komplicerade. Dessutom tillkommer nya komplikationer gång på gång. Bara under denna höst har åtminstone fyra propositioner (2009/10:12, 24, 36 och 47) med lagstiftning mot kringgåendetransaktioner resulterat i lagstiftning. Delvis med retroaktiv verkan. Därtill kommer ny lagstiftning om prissättningsbesked vid internationella transaktioner (prop. 2009/10:17). Reglerna är synnerligen komplicerade, och jag är säker på att de inte är heltäckande. Vi kan vara förvissade om att det snart kommer nya krav på ytterligare skärpningar för att förhindra kringgåenden eller oönskade effekter av den nya lagstiftningen. Det kommer aldrig att ta slut.
Så det är klart att det leder till större förutsägbarhet för företagen om de först ber om lov. Men innan Skatteverket hunnit svara - eller redan innan företaget hunnit formulera problemet - har affärschansen kanske förlorats. Det går inte att vänta på administrativa beslut. Och Skatteverket har kanske fel. Förfarandet skulle kanske stå sig vid en domstolsprövning. Men företaget riskar straff för att det inte frågat om det skulle gå illa.
Att Skatteverket inte förmår fullgöra sitt uppdrag är inte förvånande. Företagsskattelagstiftningens komplexitet är enorm. Men är det rätt väg att gå att införa informationsplikt? Måste man inte istället ta sig en funderare på om reglerna alls är nödvändiga? Är det nödvändigt att beskatta bolagsvinster? Och är det förnuftigt?
Tas bolagsbeskattningen bort försvinner det kontrollbehov som nu bekymrar Skatteverket. Bolagens vinster ökar företagens styrka och gör dem till stabilare och säkrare arbetsgivare. Den företagstillväxt som alla talar om och vill stimulera med allehanda medel hindras årligen till 26,3 procent av bolagsskatten. Tillväxten kommer ur vinsten - ingenting annat. Bolagets vinst är själva tillväxten.
Den enklaste stimulansen för näringslivet och Sveriges ekonomi och för allas vårt materiella välstånd är att ta bort bolagsskatten. Utan bolagsbeskattning ökar attraktionen för investeringar i Sverige. Bolagens vinster försvinner inte så länge de behålls i företagen. Det finns inga goda skäl att beskatta bolagens vinster så länge de inte delas ut. Det är bara dumt. Den som motsätter sig borttagandet av bolagsskatten måste förklara varför bolagsskatten skulle vara någonting bra.
Läs även Krister Anderssons tänkvärda debattinlägg om Skatteverkets förslag i Dagens Industri den 29 december
måndag 21 december 2009
VARFÖR GE SMÅFÖRETAG AVDRAG FÖR TEKNIKUTVECKLING?
Camilla Littorin från Företagarförbundet säger i en debattartikel i Dagens Industri, att det är en absolut förutsättning för att Sverige ska ha ett livskraftigt näringsliv att några av de mindre företagen växer sig stora.
Självklart!
Hur ska detta gå till enligt Littorin? Jo, genom att små och medelstora företag ska få ett skatteavdrag på 20 procent på godkända teknik- och marknadsutvecklingskostnader.
Härligt för alla skattekonsulter och nytt krångel med/för skattemyndigheterna. Nya arbetsuppgifter för den myndighet som ska godkänna kostnaderna. Almi och Tillväxtverket nämns i artikeln.
Vad är små och medelstora företag? Vad är teknikkostnader? Vad är marknadskostnader? Vad är kostnader för utveckling av dessa ändamål?
Ja nog kan det bli nya arbetsuppgifter alltid. Men är det sådant som ökar välståndet?
Hur växer företag? Genom att ackumulera sina vinster. Det finns inget annat sätt.
Bolagsskatten tar ifrån alla företag 26,3 procent av deras vinster. Utan bolagsskatt skulle företagens tillväxt vara 135 procent av dagens tillväxt.
Hur underlättar man för alla företag att tillväxa? Utan att blanda in myndigheter. (Tänk att det finns ett tillväxtverk!) som vet bäst vilka företag som kan växa.
Just det. Ta bort bolagsskatten.
Självklart!
Hur ska detta gå till enligt Littorin? Jo, genom att små och medelstora företag ska få ett skatteavdrag på 20 procent på godkända teknik- och marknadsutvecklingskostnader.
Härligt för alla skattekonsulter och nytt krångel med/för skattemyndigheterna. Nya arbetsuppgifter för den myndighet som ska godkänna kostnaderna. Almi och Tillväxtverket nämns i artikeln.
Vad är små och medelstora företag? Vad är teknikkostnader? Vad är marknadskostnader? Vad är kostnader för utveckling av dessa ändamål?
Ja nog kan det bli nya arbetsuppgifter alltid. Men är det sådant som ökar välståndet?
Hur växer företag? Genom att ackumulera sina vinster. Det finns inget annat sätt.
Bolagsskatten tar ifrån alla företag 26,3 procent av deras vinster. Utan bolagsskatt skulle företagens tillväxt vara 135 procent av dagens tillväxt.
Hur underlättar man för alla företag att tillväxa? Utan att blanda in myndigheter. (Tänk att det finns ett tillväxtverk!) som vet bäst vilka företag som kan växa.
Just det. Ta bort bolagsskatten.
torsdag 17 december 2009
LÅT ARVSSKATTEN VILA I FRID
Krister Andersson, Näringslivets skattesakkunninge, uttalar i en debattartikel i Dagens Industri en lika välformulerad och välmotiverad som from förhoppning om att arvs- och gåvoskatten och förmögenhetsskatten inte återuppväcks. En oavkortad version av artikeln finns här.
Det enda som motiverar sådana skatter är att de åläggs individer som "oförtjänt" eller t.o.m. välförtjänt kommit kommit i besittning av stora förmögenhetsvärden. Någonstans i samhället uppkommer det en uppfattning att sådan människor borde bidra mera till försörjningen av dem som inte varit lika lyckosamma. Det ligger en hel del i den moraliska aspekten att vi som lyckats bättre i livet ska hjälpa dem som lyckats sämre - i vart fall om deras olycka är oförskylld.
Men den ekonomiska effekten blir inte att inkomst- och förmögenhetsförhållandena eller livsvillkoren i största allmänhet därmed utjämnas. I ekonomin (i verkligheten) finns inga fasta punkter och inga för evigt tillskapade fixa relationer. Allt rör sig (panta rei). Den som har förmågan att bygga upp en förmögenhet kommer att göra det även om inkomst- och förmögenhetsskatter tar en stor del. Den som är driftig kommer inte att nöja sig med att inkomstavståndet till den som latar sig minskar genom olika skatter på höga inkomster och förmögenheter. Den som är i färd med att lämna ett stort arv efter sig kommer att vidta åtgärder för att inte arvet ska förminskas genom en skatt - om han inte själv tycker att staten är mer lämpad än arvingarna att ta hand om förmögenheten.
Men moralen är lättare att ta till sig än den obegripliga men obönhörliga ekonomin. Därför är det så svårt att ta bort "värnskatten". I synnerhet som det är färre personer som betalar den än som inte gör det. Och de som betalar den har ofta resurser och förmåga att förhandla till sig inkomster som tar hänsyn till att de betalar en extra skatt på dem. Så på mikronivå spelar det antagligen inte så stor roll.
Det gör det däremot på makronivå, men det är så svårt att belägga, så där regerar den politiska retoriken. Och det var den som - under över alla under - fick bort både arvs- och gåvoskatten och förmögenhetsskatten. Politikerna blev plötsligt överens om (insikten hade nog funnits länge) att skadeverkningarna var mycket större än nyttan. Propositionen om avskaffandet av arvs- och gåvoskatten lades fram av en socialdemokratisk regering och den fick stöd av samtliga riksdagspartier. Att arvs- och gåvoskatten avskaffades före förmögenhetsskatten är ett tydligt tecken på politikens supremati; från ekonomiska utgångspunkter var det en helt galen tågordning. Sen fick avskaffandet av arvs- och gåvoskatten en skjuts av tsunamikatastrofen; dess avskaffande tidigarelades med två veckor för att dödsbona efter dem som förolyckades inte skulle träffas av en arvsskatt som inte skulle finnas en dryg vecka senare.
Men ingen går säker för vare sig arvs- och gåvoskatt eller förmögenhetsskatt. Kjell Olof Feldt vädrade sina idéer om en kvarlåtenskapsskatt på det seminarium om skatteforskning som hölls av Riksbankens Jubileumsfond den 11 november 2009. Ett referat finns här. Mona Sahlin och Tomas Östros hotar med en ny förmögenhetsskatt. Så Krister Anderssons bön är befogad.
Om förmögenhetsskatter och arvs- och gåvoskatter trots verkningslöshet och ekonomiska skadeeffekter ändå kan motiveras (eller åtminstone förklaras) från moraliska utgångspunkter, så gäller detta inte bolagsskatten. Den har inga som helst gynnsamma effekter och är bara skadlig. Och det finns inga goda motiv för att ha en sådan skatt. I samma nummer av DI finns också nyhetsartiklar om de allt krångligare och dyrare företagsskatterna. PriceWaterhouseCoopers och Världsbanken har i sin årliga internationella undersökning av skatter placerat Sverige på plats 144 av 183 med 54,6 procent, där plats nummer 1 innebär lägst företagsbeskattning (inklusive arbetsgivaravgift). Luxemburg ligger på 17e plats (högst i EU) med 20,9 procent, Danmark på 36e med 29,2 procent, Norge på 95e med 41,6 procent. EU-snittet är 44,5 procent.
Det enda som motiverar sådana skatter är att de åläggs individer som "oförtjänt" eller t.o.m. välförtjänt kommit kommit i besittning av stora förmögenhetsvärden. Någonstans i samhället uppkommer det en uppfattning att sådan människor borde bidra mera till försörjningen av dem som inte varit lika lyckosamma. Det ligger en hel del i den moraliska aspekten att vi som lyckats bättre i livet ska hjälpa dem som lyckats sämre - i vart fall om deras olycka är oförskylld.
Men den ekonomiska effekten blir inte att inkomst- och förmögenhetsförhållandena eller livsvillkoren i största allmänhet därmed utjämnas. I ekonomin (i verkligheten) finns inga fasta punkter och inga för evigt tillskapade fixa relationer. Allt rör sig (panta rei). Den som har förmågan att bygga upp en förmögenhet kommer att göra det även om inkomst- och förmögenhetsskatter tar en stor del. Den som är driftig kommer inte att nöja sig med att inkomstavståndet till den som latar sig minskar genom olika skatter på höga inkomster och förmögenheter. Den som är i färd med att lämna ett stort arv efter sig kommer att vidta åtgärder för att inte arvet ska förminskas genom en skatt - om han inte själv tycker att staten är mer lämpad än arvingarna att ta hand om förmögenheten.
Men moralen är lättare att ta till sig än den obegripliga men obönhörliga ekonomin. Därför är det så svårt att ta bort "värnskatten". I synnerhet som det är färre personer som betalar den än som inte gör det. Och de som betalar den har ofta resurser och förmåga att förhandla till sig inkomster som tar hänsyn till att de betalar en extra skatt på dem. Så på mikronivå spelar det antagligen inte så stor roll.
Det gör det däremot på makronivå, men det är så svårt att belägga, så där regerar den politiska retoriken. Och det var den som - under över alla under - fick bort både arvs- och gåvoskatten och förmögenhetsskatten. Politikerna blev plötsligt överens om (insikten hade nog funnits länge) att skadeverkningarna var mycket större än nyttan. Propositionen om avskaffandet av arvs- och gåvoskatten lades fram av en socialdemokratisk regering och den fick stöd av samtliga riksdagspartier. Att arvs- och gåvoskatten avskaffades före förmögenhetsskatten är ett tydligt tecken på politikens supremati; från ekonomiska utgångspunkter var det en helt galen tågordning. Sen fick avskaffandet av arvs- och gåvoskatten en skjuts av tsunamikatastrofen; dess avskaffande tidigarelades med två veckor för att dödsbona efter dem som förolyckades inte skulle träffas av en arvsskatt som inte skulle finnas en dryg vecka senare.
Men ingen går säker för vare sig arvs- och gåvoskatt eller förmögenhetsskatt. Kjell Olof Feldt vädrade sina idéer om en kvarlåtenskapsskatt på det seminarium om skatteforskning som hölls av Riksbankens Jubileumsfond den 11 november 2009. Ett referat finns här. Mona Sahlin och Tomas Östros hotar med en ny förmögenhetsskatt. Så Krister Anderssons bön är befogad.
Om förmögenhetsskatter och arvs- och gåvoskatter trots verkningslöshet och ekonomiska skadeeffekter ändå kan motiveras (eller åtminstone förklaras) från moraliska utgångspunkter, så gäller detta inte bolagsskatten. Den har inga som helst gynnsamma effekter och är bara skadlig. Och det finns inga goda motiv för att ha en sådan skatt. I samma nummer av DI finns också nyhetsartiklar om de allt krångligare och dyrare företagsskatterna. PriceWaterhouseCoopers och Världsbanken har i sin årliga internationella undersökning av skatter placerat Sverige på plats 144 av 183 med 54,6 procent, där plats nummer 1 innebär lägst företagsbeskattning (inklusive arbetsgivaravgift). Luxemburg ligger på 17e plats (högst i EU) med 20,9 procent, Danmark på 36e med 29,2 procent, Norge på 95e med 41,6 procent. EU-snittet är 44,5 procent.
Etiketter:
arvsskatt,
Bolagsbeskattning,
företagsbeskattning,
företagsklimat,
förmögenhetsskatt,
gåvoskatt,
skatter
måndag 14 december 2009
AKTIEUTDELNING IN NATURA
Dagens Industri skriver i dag om företag som lämnar aktieutdelning in natura, dvs. som utöver ordinarie, på bolagsstämman beslutad, utdelning ger sina aktieägare förmåner av skilda slag.
Skistar ger sina aktieägare 15 procents rabatt på liftkort, skidskola och skidhyra. Kravet är ett innehav på 200 aktier.
SAS ger aktieägarna 10 procents rabatt på flygbiljetter. New Wave delar ut rabattkort till sina aktieägare som ger 15 procent rabatt i de egna Orreforsbutikerna.
Smart, tycker bl.a. Aktiespararnas Günther Mårder.
Men det är en svår skatterättslig balansgång. Är kostnaden avdragsgill för företagen? Är förmånen skattepliktig utdelning för aktieägarna?
Frågan har prövats av Regeringsrätten i några fall.
RÅ 83 1:55 gällde S-E-Bankens aktieägarkonto med gynnsammare inlåningsvillkor än vad som i allmänhet gällde. Räntan blev i sin helhet avdragsgill för banken. Skälen härför var att såväl den aktiepost som krävdes som det belopp som grundade rätt till den högre räntan var av begränsad storlek, att räntan inte hade något samband med antalet innehavda aktier utan helt beräknades utifrån gjorda insättningar och uttag, samt att de gynnsammare villkoren inte påtagligt avvek från vad som erbjöds andra särskilt utvalda grupper som pensionärer och lönsparare.
På samma sätt bedömdes i RÅ 83 1:52 inköpsrabatter till preferensaktieägare i NK. Rabatten utgick i förhållande till gjorda inköp, ej till aktieinnehavet eller NKs resultat, och översteg inte vad som kunde anses som en sedvanlig kundrabatt.
I ett förhandsbesked från Skatterättsnämnden den 2 mars 1993 blev utgången emellertid den motsatta. Sökanden överklagade förhandsbeskedet till Regeringsrätten men återkallade det senare, varför det inte blev prövat i högsta instans. Ärendet gällde ett kommunalt energibolag som avsåg att ge rabatt på de fasta och rörliga avgifterna till aktieägare med visst minsta antal aktier i bolaget. Rabatten skulle antingen vara den enda rabatt som bolaget utgav eller utgå vid sidan av en särskild rabatt för storförbrukare. Sistnämnda rabatt skulle kunna utgå även till den som åtnjöt aktieägarrabatten. Trots att aktieägarrabatten skulle utgå oberoende av bolagets resultat, fann Skatterättsnämnden att den skulle behandlas som icke avdragsgill utdelning.
Huruvida Skistar, SAS och New Wave återförsäkrat sig i fråga om skatteeffekterna genom förhandsbesked känner jag inte till.
Villkoren för aktieägarrabatt i Skistar har ändrats. Den största ändringen är att Skistar övergår från ett manuellt hållet system med aktieägarkort till ett automatiserat system där aktielängderna samkörs med bokningssystemet. Den som bokar och betalar över internet får automatiskt rabatt.
En försämring för aktieägarna/kunderna är att betalningar inte kan ske på plats i liftsystemet längre:
”Rabatten gäller endast vid förskottsförsäljning, som med fördel kan ske via vår huvudsakliga försäljningskanal skistar.com. Rabatten gäller med andra ord inte vid köp på plats på någon av våra destinationer”, framgår det av brevet till aktieägarna i september 2010.
Skistar ger sina aktieägare 15 procents rabatt på liftkort, skidskola och skidhyra. Kravet är ett innehav på 200 aktier.
SAS ger aktieägarna 10 procents rabatt på flygbiljetter. New Wave delar ut rabattkort till sina aktieägare som ger 15 procent rabatt i de egna Orreforsbutikerna.
Smart, tycker bl.a. Aktiespararnas Günther Mårder.
Men det är en svår skatterättslig balansgång. Är kostnaden avdragsgill för företagen? Är förmånen skattepliktig utdelning för aktieägarna?
Frågan har prövats av Regeringsrätten i några fall.
RÅ 83 1:55 gällde S-E-Bankens aktieägarkonto med gynnsammare inlåningsvillkor än vad som i allmänhet gällde. Räntan blev i sin helhet avdragsgill för banken. Skälen härför var att såväl den aktiepost som krävdes som det belopp som grundade rätt till den högre räntan var av begränsad storlek, att räntan inte hade något samband med antalet innehavda aktier utan helt beräknades utifrån gjorda insättningar och uttag, samt att de gynnsammare villkoren inte påtagligt avvek från vad som erbjöds andra särskilt utvalda grupper som pensionärer och lönsparare.
På samma sätt bedömdes i RÅ 83 1:52 inköpsrabatter till preferensaktieägare i NK. Rabatten utgick i förhållande till gjorda inköp, ej till aktieinnehavet eller NKs resultat, och översteg inte vad som kunde anses som en sedvanlig kundrabatt.
I ett förhandsbesked från Skatterättsnämnden den 2 mars 1993 blev utgången emellertid den motsatta. Sökanden överklagade förhandsbeskedet till Regeringsrätten men återkallade det senare, varför det inte blev prövat i högsta instans. Ärendet gällde ett kommunalt energibolag som avsåg att ge rabatt på de fasta och rörliga avgifterna till aktieägare med visst minsta antal aktier i bolaget. Rabatten skulle antingen vara den enda rabatt som bolaget utgav eller utgå vid sidan av en särskild rabatt för storförbrukare. Sistnämnda rabatt skulle kunna utgå även till den som åtnjöt aktieägarrabatten. Trots att aktieägarrabatten skulle utgå oberoende av bolagets resultat, fann Skatterättsnämnden att den skulle behandlas som icke avdragsgill utdelning.
Huruvida Skistar, SAS och New Wave återförsäkrat sig i fråga om skatteeffekterna genom förhandsbesked känner jag inte till.
Villkoren för aktieägarrabatt i Skistar har ändrats. Den största ändringen är att Skistar övergår från ett manuellt hållet system med aktieägarkort till ett automatiserat system där aktielängderna samkörs med bokningssystemet. Den som bokar och betalar över internet får automatiskt rabatt.
En försämring för aktieägarna/kunderna är att betalningar inte kan ske på plats i liftsystemet längre:
”Rabatten gäller endast vid förskottsförsäljning, som med fördel kan ske via vår huvudsakliga försäljningskanal skistar.com. Rabatten gäller med andra ord inte vid köp på plats på någon av våra destinationer”, framgår det av brevet till aktieägarna i september 2010.
söndag 13 december 2009
LINDHAGENS KAMMARKÖR
På onsdag den 16 december 2009 kl. 19.30 sjunger Lindhagens Kammarkör julsånger i S:t Görans kyrka, Velanders väg 2, på Kungsholmen i Stockholm (bredvid S:t Görans sjukhus).
Solist är operasångaren Ola Eliasson
Det måste höras.
Solist är operasångaren Ola Eliasson
Det måste höras.
onsdag 9 december 2009
TOMAS ÖSTROS OCH BOLAGSSKATTEN
Enligt nyhetsbyrån Direkt säger Tomas Östros att bolagsskatten ligger på en konkurrenskraftig nivå. Han betonar också att detta är en av de skatter som betyder mest för Sverige.
Vad menar han med det?
Vad menas med att en skatt är konkurrenskraftig? Har vi en skatt som gör att svenska företag kan konkurrera bättre? I så fall är väl ingen alls skatt bättre än en skatt på 26,3 procent av vinsten. Eller är den konkurrenskraftig gentemot utlandet, på så sätt att det är roligare att betala skatt i Sverige än i andra länder? Eller är den svenska bolagsskatten lättare att kringgå än andra länders skatter?
Och på vilket sätt är den betydelsefull?
Det är en skatt som ger 5-6 procent av de totala skatte- och avgiftsinkomsterna, så den betyder verkligen inte mycket pengamässigt. Dessutom är bolagsskatten bara ett förtidsuttag av de inkomst- och löneskatter och utdelningsskatter som skulle utgått på de löner och utdelningar som inte kan betalas på grund av bolagsskatten. Så nettoeffekten av bolagsskatten är kanske en skatt motsvarande 2-3 procent av de totala skatterna.
Däremot betyder bolagsskatten mycket för investeringsklimatet i Sverige. Utan bolagsskatt skulle avkastningen på investeringar i Sverige öka med 35 procent. Så i den bemärkelsen är skatten oerhört betydelsefull. Negativt, alltså.
Dessutom binder den högkvalificerade resurser i form av 1) välbetalda jurister och ekonomer som sysslar med att hitta smarta lösningar för att kringgå bolagsskatten och 2) mindre välbetalda inom skatteförvaltning och myndigheter som håller efter dem som gör så och 3) dem som i domstolarna försöker skipa rättvisa i den lagstiftning som 4) jurister och ekonomer i finansdepartementet och skatteutskottet hittat på åt politikerna. Jag har tillhört alla grupperna.
Vad bolagsskatten betyder för skattemoralen och misshushållning av resurser för skattesmarta finansieringslösningar av investeringar går nog inte att räkna ut.
Totalt är bolagsskatten bara en belastning för samhället. Avskaffa den.
Vad menar han med det?
Vad menas med att en skatt är konkurrenskraftig? Har vi en skatt som gör att svenska företag kan konkurrera bättre? I så fall är väl ingen alls skatt bättre än en skatt på 26,3 procent av vinsten. Eller är den konkurrenskraftig gentemot utlandet, på så sätt att det är roligare att betala skatt i Sverige än i andra länder? Eller är den svenska bolagsskatten lättare att kringgå än andra länders skatter?
Och på vilket sätt är den betydelsefull?
Det är en skatt som ger 5-6 procent av de totala skatte- och avgiftsinkomsterna, så den betyder verkligen inte mycket pengamässigt. Dessutom är bolagsskatten bara ett förtidsuttag av de inkomst- och löneskatter och utdelningsskatter som skulle utgått på de löner och utdelningar som inte kan betalas på grund av bolagsskatten. Så nettoeffekten av bolagsskatten är kanske en skatt motsvarande 2-3 procent av de totala skatterna.
Däremot betyder bolagsskatten mycket för investeringsklimatet i Sverige. Utan bolagsskatt skulle avkastningen på investeringar i Sverige öka med 35 procent. Så i den bemärkelsen är skatten oerhört betydelsefull. Negativt, alltså.
Dessutom binder den högkvalificerade resurser i form av 1) välbetalda jurister och ekonomer som sysslar med att hitta smarta lösningar för att kringgå bolagsskatten och 2) mindre välbetalda inom skatteförvaltning och myndigheter som håller efter dem som gör så och 3) dem som i domstolarna försöker skipa rättvisa i den lagstiftning som 4) jurister och ekonomer i finansdepartementet och skatteutskottet hittat på åt politikerna. Jag har tillhört alla grupperna.
Vad bolagsskatten betyder för skattemoralen och misshushållning av resurser för skattesmarta finansieringslösningar av investeringar går nog inte att räkna ut.
Totalt är bolagsskatten bara en belastning för samhället. Avskaffa den.
Etiketter:
Bolagsbeskattning,
företagsbeskattning,
företagsklimat,
skatter,
vinst,
vinstbeskattning
tisdag 8 december 2009
MATS ODELL, ANDERS BORG OCH AP-FONDERNA
Mats Odell och Anders Borg har olika uppfattning om förvaltningen av AP-fondsmedlen skriver bl.a. SvD. MO tycker att fonderna ska vara kvar och att det ska utöva aktiv ägarstyrning. AB tycker att fonderna ska slås ihop och att de ska vara passiva. Det nuvarande systemet är alldeles för dyrt och resultatet för dåligt.
Ju större en fond är, ju större andel av riskkapitalet en fond har, desto svårare är det att slå index. Den som "äger" hela börsen har en utveckling som motsvarar index. Desto mindre skäl är det då också att försöka slå börsen genom omplaceringar. Det talar för en passiv förvaltning, vilket innebär långsiktigt ägande. Med långsiktigt ägande följer möjlighet till aktiv ägarstyrning av de företag fonderna är ägare i.
En aktiv ägarstyrning via AP-fonderna är emellertid en form av fondsocialism med risk för politisk styrning av näringslivet. Jag kan tänka mig att sådana tankar ligger bakom ABs ställningstagande. Kollision mellan politiska och företagsekonmiska mål har vi sett talrika exempel på nyligen.
Passiva ägare lämnar fältet fritt för de ägare som inte är passiva. De aktiva ägarna får makt över företagen med mycket liten del av ägandet. Det är vad som skett under de senaste trettio åren under "fondkapitalismens" framväxt. Aktiefonderna vägrar att ta ägaransvar, eftersom de inte kan vara långsiktiga ägare. Går spararna ur fonderna, måste fonderna sälja sina aktier. Detta är en orsak till företagsledningarnas ökade makt gentemot aktieägarna, vilket också MO påpekar. Eftersom stora aktieägargrupper avsagt sig sin makt, har det uppstått ett vacuum som andra - företagsledningarna - kunnat utnyttja. Det har de också gjort, vilket vi sett i talrika företagsskandaler, optionsäventyr och hisnande styrelse- och företagsledararvoden.
Vad göra?
Det finns rösträttsfria aktier.
Aktiebolagslagen tillåter emission av kapitalandelslån (lånedebendures), dvs. skuldebrev som får avkastning i relation till företagets aktieutdelningar och återbetalning i relation till bolagets nettoförmögenhet. Risktagandet är alltså detsamma som för aktier. Eftersom skulder går före aktier vid en konkurs, är risktagandet i själva verket mindre. Sådana placeringar borde därför vara mer attraktiva än aktier för dem som inte eftertraktar styrelseposter eller på annat sätt avser att påveka företagen. Emission av kapitalandelslån har tidigare inte varit tillåtet eller har i vart fall inte förekommit sedan de kom i vanrykte under Ivar Kreugers dagar. Ett viktigt skäl har varit att beskattningsfrågan varit oklar. Har bolaget haft avdragsrätt för räntan? Den är ju en form av vinstutdelning. Numera är kapitalandelslån uttryckligen tillåtna enligt aktiebolagslagen och finns det en skatterättslig reglering som innebär att räntan är avdragsgill.
Om företagen omvandlar större delen av sitt aktiekapital till kapitalandelslån (eller emitterar sådana lån i stället för aktier vid en nyemission) kan de passiva ägarna (aktiefonderna och de flesta privatpersonerna) placera i kapitalandelslån i stället för aktier. Kvar på aktiemarknaden finns då professionella placerare med långsiktiga intressen att styra företag. Balansen mellan aktieägarna och företagsledningarna kan återupprättas.
Ska politisk makt utövas över näringslivet kan AP-fonderna placera i aktier - annars kan de placera i kapitalandelslån.
Frågan är bara: varför finns det knappast några kapitalandelslån? För den del av kapitalet som kommer från placerare utan intresse för ägarmakt, vore detta ett enkelt sätt att undgå dubbelbeskattningen av aktiebolagsvinster och därmed höja avkastningen i företagen. Om man vill slippa politisk styrning av näringslivet kan AP-fonderna placera i kapitalandelslån i stället för aktier. Ap-fonderna blir finansiärer, men med chans till den högre avkastning som risktagare åtnjuter.
Ju större en fond är, ju större andel av riskkapitalet en fond har, desto svårare är det att slå index. Den som "äger" hela börsen har en utveckling som motsvarar index. Desto mindre skäl är det då också att försöka slå börsen genom omplaceringar. Det talar för en passiv förvaltning, vilket innebär långsiktigt ägande. Med långsiktigt ägande följer möjlighet till aktiv ägarstyrning av de företag fonderna är ägare i.
En aktiv ägarstyrning via AP-fonderna är emellertid en form av fondsocialism med risk för politisk styrning av näringslivet. Jag kan tänka mig att sådana tankar ligger bakom ABs ställningstagande. Kollision mellan politiska och företagsekonmiska mål har vi sett talrika exempel på nyligen.
Passiva ägare lämnar fältet fritt för de ägare som inte är passiva. De aktiva ägarna får makt över företagen med mycket liten del av ägandet. Det är vad som skett under de senaste trettio åren under "fondkapitalismens" framväxt. Aktiefonderna vägrar att ta ägaransvar, eftersom de inte kan vara långsiktiga ägare. Går spararna ur fonderna, måste fonderna sälja sina aktier. Detta är en orsak till företagsledningarnas ökade makt gentemot aktieägarna, vilket också MO påpekar. Eftersom stora aktieägargrupper avsagt sig sin makt, har det uppstått ett vacuum som andra - företagsledningarna - kunnat utnyttja. Det har de också gjort, vilket vi sett i talrika företagsskandaler, optionsäventyr och hisnande styrelse- och företagsledararvoden.
Vad göra?
Det finns rösträttsfria aktier.
Aktiebolagslagen tillåter emission av kapitalandelslån (lånedebendures), dvs. skuldebrev som får avkastning i relation till företagets aktieutdelningar och återbetalning i relation till bolagets nettoförmögenhet. Risktagandet är alltså detsamma som för aktier. Eftersom skulder går före aktier vid en konkurs, är risktagandet i själva verket mindre. Sådana placeringar borde därför vara mer attraktiva än aktier för dem som inte eftertraktar styrelseposter eller på annat sätt avser att påveka företagen. Emission av kapitalandelslån har tidigare inte varit tillåtet eller har i vart fall inte förekommit sedan de kom i vanrykte under Ivar Kreugers dagar. Ett viktigt skäl har varit att beskattningsfrågan varit oklar. Har bolaget haft avdragsrätt för räntan? Den är ju en form av vinstutdelning. Numera är kapitalandelslån uttryckligen tillåtna enligt aktiebolagslagen och finns det en skatterättslig reglering som innebär att räntan är avdragsgill.
Om företagen omvandlar större delen av sitt aktiekapital till kapitalandelslån (eller emitterar sådana lån i stället för aktier vid en nyemission) kan de passiva ägarna (aktiefonderna och de flesta privatpersonerna) placera i kapitalandelslån i stället för aktier. Kvar på aktiemarknaden finns då professionella placerare med långsiktiga intressen att styra företag. Balansen mellan aktieägarna och företagsledningarna kan återupprättas.
Ska politisk makt utövas över näringslivet kan AP-fonderna placera i aktier - annars kan de placera i kapitalandelslån.
Frågan är bara: varför finns det knappast några kapitalandelslån? För den del av kapitalet som kommer från placerare utan intresse för ägarmakt, vore detta ett enkelt sätt att undgå dubbelbeskattningen av aktiebolagsvinster och därmed höja avkastningen i företagen. Om man vill slippa politisk styrning av näringslivet kan AP-fonderna placera i kapitalandelslån i stället för aktier. Ap-fonderna blir finansiärer, men med chans till den högre avkastning som risktagare åtnjuter.
Etiketter:
dubbelbeskattning,
kapitalandelslån,
ägarmakt,
ägarstyrning
måndag 7 december 2009
SKATT PÅ VINDKRAFT
Nu har Skatterättsnämnden lämnat ett förhandsbesked om beskattningen av vindkraftskooperativ och tyckarna i flera tidningar förfasas.
Återigen, så här är det för alla näringsidkare och företag. Det är inget som är unikt för vindkraftskooperativ.
Värst är det för aktiebolag. De har full dubbelbeskattning, dvs. först betalar bolaget skatt, sedan betalar aktieägarna skatt på utdelningen. Ekonomiska föreningar (dvs. bl.a. vindsnurrekooperativ) har det aningen bättre genom att viss del av utdelningen är avdragsgill, varför dubbelbeskattningen inte är total. Näringsidkare och egna företagare betalar bara skatt en gång. All produktionsvinst beskattas emellertid, hur galet det än må synas.
Jag kan gärna instämma i att ekonomiska föreningar (och aktiebolag) inte ska beskattas för sina vinster på vindkraftsnurror, men det är för att jag tycker att företagsvinst som behålls i företagen inte borde beskattas alls. Det är som en bloggare skriver: "Ibland är saker och ting så dumt så man nästan undrar om man totalt fattat saken fel". Nej, du har fattat saken rätt. Företagsvinster beskattas.
Vindkraften är däremot inte hårdare beskattad än annan produktion.
Återigen, så här är det för alla näringsidkare och företag. Det är inget som är unikt för vindkraftskooperativ.
Värst är det för aktiebolag. De har full dubbelbeskattning, dvs. först betalar bolaget skatt, sedan betalar aktieägarna skatt på utdelningen. Ekonomiska föreningar (dvs. bl.a. vindsnurrekooperativ) har det aningen bättre genom att viss del av utdelningen är avdragsgill, varför dubbelbeskattningen inte är total. Näringsidkare och egna företagare betalar bara skatt en gång. All produktionsvinst beskattas emellertid, hur galet det än må synas.
Jag kan gärna instämma i att ekonomiska föreningar (och aktiebolag) inte ska beskattas för sina vinster på vindkraftsnurror, men det är för att jag tycker att företagsvinst som behålls i företagen inte borde beskattas alls. Det är som en bloggare skriver: "Ibland är saker och ting så dumt så man nästan undrar om man totalt fattat saken fel". Nej, du har fattat saken rätt. Företagsvinster beskattas.
Vindkraften är däremot inte hårdare beskattad än annan produktion.
torsdag 3 december 2009
IKEAs SKATTER
Expressen har i dag en artikel om IKEAs skatter. I slutet citeras jag. I samtal med journalisten uttalade jag min övertygelse om att IKEA följt gällande lagar, såväl svenska som utländska i de länder där IKEA är verksamt. Det verkar i artikeln som att bara genom att skapa den företagsstruktur som IKEA har, går det att göra hur som helst med företagens vinster.
Så är det ju inte. För varje transaktion mellan närstående företag måste samma villkor tillämpas som vid transaktioner mellan fristående företag. Det är dock svårt för skattemyndigheter att få framgång i sina yrkanden om ändring av prissättningen, eftersom det är svårt, för att inte säga omöjligt, att i det individuella fallet ange vad som är det marknadsmässiga pris som skulle tillämpats mellan fristående. Vad är marknadspris för de franchisingarrangemang och andra tjänster som utövas mot de olika bolagen i IKEA-sfären?
Egentligen är det en kamp mellan olika länders skattemyndigheter. Det förutsätts nämligen i skatteavtal mellan staterna att beskattning av en viss inkomst ska ske bara i ett land, och att om flera stater hävdar beskattningsrätt till inkomsten, ska "de behöriga myndigheterna", dvs. finansdepartementen eller Skatteverken, förhandla om fördelningen av vinsten. Någon skyldighet att komma överens finns dock inte. Även om ett företag genom prissättning fört över vinster till ett land med högre skatt, finns det anledning för den "förlorande" staten att motsätta sig vad den uppfattar som felaktig prissättning. Ett argument som ett företag har i sådana fall är, att det ju inte har någon anledning att öka sin skattebörda genom att föra över vinster till ett land med högre skatt. Men det är inte säkert att den förlorande statens skattemyndighet tycker att det är ett avgörande argument. Om det är det landets beskattningsunderlag, vill skattemyndigheten förstås beskatta den, även om det blir till lägre skattesats än i det vinnande landet. Om vinster förs över till en stat som inte beskattar företagsvinster finns det dock knappast någon skattemyndighet i den "vinnande" staten som skulle protestera om givarstaten beskattar företaget för vinst som redovisats i mottagarstaten.
I artikeln görs det stort nummer av att IKEA-företagen inte redovisar sina bokslut offentligt. Det innebär emellertid inte att skattemyndigheterna inte har insyn i företagens redovisningar och kan gå in och revidera dem. Vi kan vara förvissade om att skattemyndigheterna i "förlorande" länder nagelfar de avdrag som görs för betalningar inom IKEA-gruppen.
Det här problemet rörande vad som brukar kallas transfer pricing är ett av argumenten för att bolagsbeskattningen borde avskaffas. Det är ett av de mest svårlösliga, svårlösta och mest resurskrävande problemen inom den internationella skatterätten och som egenligen är en kamp mellan länderna om beskattningsunderlag med företagen som ofrivilliga offer.
Vem skulle ha glädje av att IKEA skulle skattat bort 30-40 procent av sina vinster? IKEAs tillväxt skulle reducerats i motsvarande mån. Färre konsumenter än i dag skulle dragit nytta av IKEAs produkter. Med tanke på den popularitet hos kunderna och den betydelse IKEA måtte ha för möbel- och inredningsindustrin kunde man tycka att berörda länder borde ha understött IKEAs verksamhet och inte beskattat den.
Slår (rent hypotetiskt eftersom det är dumt, kontraproduktivt och dessutom förbjudet i många länder) man sitt barn om det gör något bra? Naturligtvis inte. Men staterna bestraffar vinstgivande (dvs. resursskapande) företag för att de gör vad man vill att de ska göra. Förlustföretag, som förstör det som redan finns, betalar däremot ingenting.
Avskaffa bolagsbeskattningen.
Så är det ju inte. För varje transaktion mellan närstående företag måste samma villkor tillämpas som vid transaktioner mellan fristående företag. Det är dock svårt för skattemyndigheter att få framgång i sina yrkanden om ändring av prissättningen, eftersom det är svårt, för att inte säga omöjligt, att i det individuella fallet ange vad som är det marknadsmässiga pris som skulle tillämpats mellan fristående. Vad är marknadspris för de franchisingarrangemang och andra tjänster som utövas mot de olika bolagen i IKEA-sfären?
Egentligen är det en kamp mellan olika länders skattemyndigheter. Det förutsätts nämligen i skatteavtal mellan staterna att beskattning av en viss inkomst ska ske bara i ett land, och att om flera stater hävdar beskattningsrätt till inkomsten, ska "de behöriga myndigheterna", dvs. finansdepartementen eller Skatteverken, förhandla om fördelningen av vinsten. Någon skyldighet att komma överens finns dock inte. Även om ett företag genom prissättning fört över vinster till ett land med högre skatt, finns det anledning för den "förlorande" staten att motsätta sig vad den uppfattar som felaktig prissättning. Ett argument som ett företag har i sådana fall är, att det ju inte har någon anledning att öka sin skattebörda genom att föra över vinster till ett land med högre skatt. Men det är inte säkert att den förlorande statens skattemyndighet tycker att det är ett avgörande argument. Om det är det landets beskattningsunderlag, vill skattemyndigheten förstås beskatta den, även om det blir till lägre skattesats än i det vinnande landet. Om vinster förs över till en stat som inte beskattar företagsvinster finns det dock knappast någon skattemyndighet i den "vinnande" staten som skulle protestera om givarstaten beskattar företaget för vinst som redovisats i mottagarstaten.
I artikeln görs det stort nummer av att IKEA-företagen inte redovisar sina bokslut offentligt. Det innebär emellertid inte att skattemyndigheterna inte har insyn i företagens redovisningar och kan gå in och revidera dem. Vi kan vara förvissade om att skattemyndigheterna i "förlorande" länder nagelfar de avdrag som görs för betalningar inom IKEA-gruppen.
Det här problemet rörande vad som brukar kallas transfer pricing är ett av argumenten för att bolagsbeskattningen borde avskaffas. Det är ett av de mest svårlösliga, svårlösta och mest resurskrävande problemen inom den internationella skatterätten och som egenligen är en kamp mellan länderna om beskattningsunderlag med företagen som ofrivilliga offer.
Vem skulle ha glädje av att IKEA skulle skattat bort 30-40 procent av sina vinster? IKEAs tillväxt skulle reducerats i motsvarande mån. Färre konsumenter än i dag skulle dragit nytta av IKEAs produkter. Med tanke på den popularitet hos kunderna och den betydelse IKEA måtte ha för möbel- och inredningsindustrin kunde man tycka att berörda länder borde ha understött IKEAs verksamhet och inte beskattat den.
Slår (rent hypotetiskt eftersom det är dumt, kontraproduktivt och dessutom förbjudet i många länder) man sitt barn om det gör något bra? Naturligtvis inte. Men staterna bestraffar vinstgivande (dvs. resursskapande) företag för att de gör vad man vill att de ska göra. Förlustföretag, som förstör det som redan finns, betalar däremot ingenting.
Avskaffa bolagsbeskattningen.
KRITIK MOT REGERINGENS SMÅFÖRETAGSPOLITIK
Marie Reinius betonar i en artikel i SvD att det är lätt att starta företag i Sverige. Svårigheten är att driva upp tillväxtföretagen till att bli stora företag.
Tror jag det. När staten alltid tar 26,3 procent av vinsten. Företagen kan inte växa på annat sätt än genom vinsten. Vinsten är själva växandet. Ett första hinder för tillväxten, som är enkelt att bort, är bolagsskatten. Ta bort den.
Det ägaren tar ut som lön eller utdelning minskar också företagets tillväxt, men det är ägarens beslut. Och något måste han ju ha att leva av. Det må ägaren beskattas för som alla andra, men lämna bolagens outdelade vinster i fred och underlätta deras - och hela ekonomins - tillväxt.
Och vilken förenkling av företagens adminsitrativa börda, som alla klagar på!
Utmaningen är inte att starta företag, utan att få goda tillväxtföretag att växa och bli stora och här behöver staten hjälpa till, tycker Marie Reinius. Hur vet man/staten att något är ett tillväxtföretag? Staten ska nog inte hjälpa till på annat sätt än att skapa ett gynnsamt företagsklimat och framför allt inte läggga ut snubbeltråd i form av en oerhört komplicerad bolagsbeskattning.
Då behövs det kanske inga riskkapitalbolag.
Marie Reinius liknar Sveriges näringsliv med ett timglas. Vi har många storföretag, ytterst få medelstora bolag och väldigt många småföretag med under fem anställda. Jag tycker att snapsglaset är en bättre bild än timglaset.
Tror jag det. När staten alltid tar 26,3 procent av vinsten. Företagen kan inte växa på annat sätt än genom vinsten. Vinsten är själva växandet. Ett första hinder för tillväxten, som är enkelt att bort, är bolagsskatten. Ta bort den.
Det ägaren tar ut som lön eller utdelning minskar också företagets tillväxt, men det är ägarens beslut. Och något måste han ju ha att leva av. Det må ägaren beskattas för som alla andra, men lämna bolagens outdelade vinster i fred och underlätta deras - och hela ekonomins - tillväxt.
Och vilken förenkling av företagens adminsitrativa börda, som alla klagar på!
Utmaningen är inte att starta företag, utan att få goda tillväxtföretag att växa och bli stora och här behöver staten hjälpa till, tycker Marie Reinius. Hur vet man/staten att något är ett tillväxtföretag? Staten ska nog inte hjälpa till på annat sätt än att skapa ett gynnsamt företagsklimat och framför allt inte läggga ut snubbeltråd i form av en oerhört komplicerad bolagsbeskattning.
Då behövs det kanske inga riskkapitalbolag.
Marie Reinius liknar Sveriges näringsliv med ett timglas. Vi har många storföretag, ytterst få medelstora bolag och väldigt många småföretag med under fem anställda. Jag tycker att snapsglaset är en bättre bild än timglaset.
onsdag 2 december 2009
EVA-LENA AHLQVIST
Grattis Eva-Lena till SNs mediapris.
Mycket välförtjänt. Jag ansluter mig gärna till hyllningskören. Men, Eva-Lena, var inte så pessimistisk. Det är klart att värnskatten kan försvinna innan du slutar. Och du behövs i den kampen. Man måste vara optimist och tro på förnuftets seger. I ditt senaste mail till mig skrev du, att du kan alla mina "goda argument mot bolagsskatt samtidigt som jag inte tror att ett slopande är realistiskt. Inte i min livstid i alla fall". Självklart ska du uppleva den dagen. I god tid innan våra dagar är räknade.
Mycket välförtjänt. Jag ansluter mig gärna till hyllningskören. Men, Eva-Lena, var inte så pessimistisk. Det är klart att värnskatten kan försvinna innan du slutar. Och du behövs i den kampen. Man måste vara optimist och tro på förnuftets seger. I ditt senaste mail till mig skrev du, att du kan alla mina "goda argument mot bolagsskatt samtidigt som jag inte tror att ett slopande är realistiskt. Inte i min livstid i alla fall". Självklart ska du uppleva den dagen. I god tid innan våra dagar är räknade.
tisdag 1 december 2009
RÄDDA BARNENS JULOST
Jag har tidigare skrivit om Rädda Barnens idé att samla in pengar genom att sälja en julost för 39 000 kr till företag som sen kan skänka osten till affärsförbindelser. RB tror/påstår att det är avdragsgillt.
I dag finns en annons i Dagens Industri (och förmodligen på flera ställen). Köp en prisvärd julgåva, står det under en edamerost för 50 000 kr (ord. ca pris 250:-). Prisskillnaden på 11 000 kr består förmodligen av momsen.
Därefter står det i texten: Idag är det avdragsgillt för företag att köpa julgåvor, men inte att skänka pengar för att hjälpa utsatta barn. Genom att sälja klassiska julgåvor tillsammans med ett värdepaket ger vi ditt företag chansen att stödja kampen för barns rättigheter utan att straffas ekonomiskt.
Så är det inte alls.
I Skatteverkets skrivelse 131 827645-09/1152 om Skattefria julgåvoroch sponsringspaket beskrivs rättsläget på följande sätt:
Det förekommer att säljare av julgåvor marknadsför dessa tillsammans med olika typer av sponsringspaket. Ett sponsringspaket kan, förutom julgåvan, innehålla allt från reklamskyltar till fribiljetter. Avdrag som för driftkostnad kan då inte utan vidare medges för hela utgiften. Om marknadsvärdet av motprestationen, exempelvis reklamplats, biljetter etc. understiger utgiften medges avdrag endast för värdet av motprestationen. Överskjutande del ses som gåva och är inte avdragsgill. ---
Ett företag kan öka sin försäljning genom att exempelvis förknippas med allmännyttiga ändamål. Kostnaden för detta syftar då till att skapa och förmedla en positiv bild av företaget i ett bredare sammanhang. Man brukar säga att företagets goodwill förbättras. I de fall kostnaden helt eller delvis utgör en gåva tar emellertid avdragsförbudet i inkomstskattelagen över den allmänna bestämmelsen om avdragsrätt. Gåvor till hjälporganisationer är därmed inte avdragsgilla.
I Skatteverkets skrivelse 131 476491-09/111 om Kultursponsring erinras redan i den sammanfattande inledningen om att sponsringen inte får vara en gåva. För gåvor medges inga avdrag. Ett särskilt avsnitt i skrivelsen ägnas sedan gåvoförbudet.
Det är anmärkningsvärt att en organisation som Rädda Barnen försöker förleda företagen genom att förespegla avdragsrätt för sina julgåvor. Rena bondfångeriet.
En gåva är en gåva och den är inte avdragsgill. RB erbjuder i annonsen t.o.m. en "högsta prisgaranti". I en ganska fyndig drift med affärskedjornas kampanjer skriver RB: Hittar du denna vara för ett högre pris någon annanstans får du gärna ge mellanskillnaden till oss.
Går man in på rb.se/jul får man flera exempel på vad Rädda Barnen erbjuder. En amaryllis för 60 000 kr (ord.ca. pris 100 kr), bordsjulgran 35 000 kr (ord. ca. pris 40 kr), italiensk salami 80 000 kr (ord. ca. pris 350 kr), fårfiol 90 000 kr (ord. ca. pris 700 kr), tomte i ull 100 000 kr (ord. ca. pris 600kr) m.m.
Ge gärna en gåva till ett behjärtansvärt ändamål. Men bered dig på att få betala hela beloppet själv. Även momsen.
Och varför skulle någon annan betala för din välgörenhet? Vill du verkligen förringa din givmildhet på det sättet?
I dag finns en annons i Dagens Industri (och förmodligen på flera ställen). Köp en prisvärd julgåva, står det under en edamerost för 50 000 kr (ord. ca pris 250:-). Prisskillnaden på 11 000 kr består förmodligen av momsen.
Därefter står det i texten: Idag är det avdragsgillt för företag att köpa julgåvor, men inte att skänka pengar för att hjälpa utsatta barn. Genom att sälja klassiska julgåvor tillsammans med ett värdepaket ger vi ditt företag chansen att stödja kampen för barns rättigheter utan att straffas ekonomiskt.
Så är det inte alls.
I Skatteverkets skrivelse 131 827645-09/1152 om Skattefria julgåvoroch sponsringspaket beskrivs rättsläget på följande sätt:
Det förekommer att säljare av julgåvor marknadsför dessa tillsammans med olika typer av sponsringspaket. Ett sponsringspaket kan, förutom julgåvan, innehålla allt från reklamskyltar till fribiljetter. Avdrag som för driftkostnad kan då inte utan vidare medges för hela utgiften. Om marknadsvärdet av motprestationen, exempelvis reklamplats, biljetter etc. understiger utgiften medges avdrag endast för värdet av motprestationen. Överskjutande del ses som gåva och är inte avdragsgill. ---
Ett företag kan öka sin försäljning genom att exempelvis förknippas med allmännyttiga ändamål. Kostnaden för detta syftar då till att skapa och förmedla en positiv bild av företaget i ett bredare sammanhang. Man brukar säga att företagets goodwill förbättras. I de fall kostnaden helt eller delvis utgör en gåva tar emellertid avdragsförbudet i inkomstskattelagen över den allmänna bestämmelsen om avdragsrätt. Gåvor till hjälporganisationer är därmed inte avdragsgilla.
I Skatteverkets skrivelse 131 476491-09/111 om Kultursponsring erinras redan i den sammanfattande inledningen om att sponsringen inte får vara en gåva. För gåvor medges inga avdrag. Ett särskilt avsnitt i skrivelsen ägnas sedan gåvoförbudet.
Det är anmärkningsvärt att en organisation som Rädda Barnen försöker förleda företagen genom att förespegla avdragsrätt för sina julgåvor. Rena bondfångeriet.
En gåva är en gåva och den är inte avdragsgill. RB erbjuder i annonsen t.o.m. en "högsta prisgaranti". I en ganska fyndig drift med affärskedjornas kampanjer skriver RB: Hittar du denna vara för ett högre pris någon annanstans får du gärna ge mellanskillnaden till oss.
Går man in på rb.se/jul får man flera exempel på vad Rädda Barnen erbjuder. En amaryllis för 60 000 kr (ord.ca. pris 100 kr), bordsjulgran 35 000 kr (ord. ca. pris 40 kr), italiensk salami 80 000 kr (ord. ca. pris 350 kr), fårfiol 90 000 kr (ord. ca. pris 700 kr), tomte i ull 100 000 kr (ord. ca. pris 600kr) m.m.
Ge gärna en gåva till ett behjärtansvärt ändamål. Men bered dig på att få betala hela beloppet själv. Även momsen.
Och varför skulle någon annan betala för din välgörenhet? Vill du verkligen förringa din givmildhet på det sättet?
Etiketter:
gåvor,
Rädda Barnen,
skattefria gåvor
lördag 28 november 2009
FÖRETAGSSKATTER HEJDAR TILLVÄXT I ALLA FÖRETAG
Höga skatter stoppar nya företag, skriver Tomas Tobé (M) på SvDs Brännpunkt, och i det och mycket annat han skriver har han alldeles rätt. Men företagsbeskattningen reducerar tillväxten i alla företag. Vinsten mäter tillväxten och skatt på vinst är en skatt på tillväxt.
Som Tobé skriver kan Sverige inte långsiktigt avvika för kraftigt i relation till andra jämförbara länder utan behöver prioritera sänkt skatt på näringsinkomster, bolag och kapital. Vad gäller bolagsskatten har 18 av EUs länder lägre bolagsskatt än Sverige. 8 stater har högre, se i rutan nedtill till höger i bloggen. Tyskland har dessutom aviserat ett radikal reduktion av sin bolagsskatt.
Jag brukar be ledande skattesakkunniga ange vad de anser vara det viktigaste skälet till att beskatta bolagens vinster. Som jag skrev på min blog i juni ansåg t.ex. Vito Tanzi, världsberömd ekonom med inriktning på offentlig finansiering och makroekonomi med ledande positioner i IMF under 25 år, att staterna kräver ersättning för sina kostnader för att skapa förutsättningar för näringsverksamheten. Erik Kemmeren, professor i Internationell Beskattning och Internationell Skattelagstiftning vid Skatteinstitutet vid Universitetet i Tilburg (Nederländerna) och en av världens mest inflytelserika författare inom Internationell Beskattning, menade att bolagen måste beskattas för att egenföretagare beskattas. Mycket svaga argument inte minst med hänsyn till de enorma rättsliga och praktiska problem bolagsbeskattningen föranleder. Häromdagen hade jag nöjet att ställa frågan till Michel Aujean, som i 32 år varit verksam vid EU-kommissionen och slutat som dess chef och Director of Tax Policy. Hans svar var att bolagsskatten behövs som ingång till kontroll av andra skatter, framför allt utdelningsskatter och kapitalvinstskatter. Egendomligt argument; naturligtvis har staterna möjlighet att lagstifta om rätt att granska företagens redovisningar för kontroll av skatter även om de själva inte beskattas för sina vinster. Granskningen behövs t.ex. för momsen.
Nej, bolagsskatten har inget rationellt ekonomiskt fog för sig och är dessutom helt onödig och bara skadlig. Däremot kan jag förstå att det finns politiska svårigheter att avskaffa den. Men det beror på allmänhetens (och politikernas) bristande insikt om skattens verkningar.
Så, Tomas Tobé, låt oss verka för bolagsbeskattningens avskaffande.
Som Tobé skriver kan Sverige inte långsiktigt avvika för kraftigt i relation till andra jämförbara länder utan behöver prioritera sänkt skatt på näringsinkomster, bolag och kapital. Vad gäller bolagsskatten har 18 av EUs länder lägre bolagsskatt än Sverige. 8 stater har högre, se i rutan nedtill till höger i bloggen. Tyskland har dessutom aviserat ett radikal reduktion av sin bolagsskatt.
Jag brukar be ledande skattesakkunniga ange vad de anser vara det viktigaste skälet till att beskatta bolagens vinster. Som jag skrev på min blog i juni ansåg t.ex. Vito Tanzi, världsberömd ekonom med inriktning på offentlig finansiering och makroekonomi med ledande positioner i IMF under 25 år, att staterna kräver ersättning för sina kostnader för att skapa förutsättningar för näringsverksamheten. Erik Kemmeren, professor i Internationell Beskattning och Internationell Skattelagstiftning vid Skatteinstitutet vid Universitetet i Tilburg (Nederländerna) och en av världens mest inflytelserika författare inom Internationell Beskattning, menade att bolagen måste beskattas för att egenföretagare beskattas. Mycket svaga argument inte minst med hänsyn till de enorma rättsliga och praktiska problem bolagsbeskattningen föranleder. Häromdagen hade jag nöjet att ställa frågan till Michel Aujean, som i 32 år varit verksam vid EU-kommissionen och slutat som dess chef och Director of Tax Policy. Hans svar var att bolagsskatten behövs som ingång till kontroll av andra skatter, framför allt utdelningsskatter och kapitalvinstskatter. Egendomligt argument; naturligtvis har staterna möjlighet att lagstifta om rätt att granska företagens redovisningar för kontroll av skatter även om de själva inte beskattas för sina vinster. Granskningen behövs t.ex. för momsen.
Nej, bolagsskatten har inget rationellt ekonomiskt fog för sig och är dessutom helt onödig och bara skadlig. Däremot kan jag förstå att det finns politiska svårigheter att avskaffa den. Men det beror på allmänhetens (och politikernas) bristande insikt om skattens verkningar.
Så, Tomas Tobé, låt oss verka för bolagsbeskattningens avskaffande.
Etiketter:
Bolagsbeskattning,
företagsbeskattning,
företagsklimat,
skatter,
vinst,
vinstbeskattning
torsdag 26 november 2009
GÅVOR MED ANDRAS PENGAR - IGEN
I SvD pläderar två representanter för FRII för avdragsrätt för gåvor till ideella ändamål. Till min besvikelse ser jag att Dick Erixon understöder tanken.
Uppmana gärna till givmildhet och stöd till angelägna ändamål, men varför ska staten bestämma vad som ska understödjas och varför ska staten bidraga med ett belopp? Och varför ska skattemyndigheterna belastas med tio-tusentals ärenden rörande denna för dem främmande företeelse som inte har någonting med fastställande av underlaget för inkomstbeskattningen att göra?
Om staten ska bidraga så är det betydligt rationellare att behöriga mottagare redovisar mottagna gåvobelopp och rekvirerar ett därpå baserat belopp från staten.
Det är lätt att vara generös med andras pengar. Änkan gav sin skärv trots sina miserabla förutsättningar. Men hon lade dit mer än alla de andra som lade något i offerkistorna. Ty dessa lade alla dit av sitt överflöd, men hon lade dit av sitt armod allt vad hon hade, så mycket som fanns i hennes ägo (Markus 12:41 - 44).
Nu vill FRII att dessa andra inte ens ska behöva lägga dit hela beloppet av sitt överflöd utan att även staten ska fylla på.
Uppmana gärna till givmildhet och stöd till angelägna ändamål, men varför ska staten bestämma vad som ska understödjas och varför ska staten bidraga med ett belopp? Och varför ska skattemyndigheterna belastas med tio-tusentals ärenden rörande denna för dem främmande företeelse som inte har någonting med fastställande av underlaget för inkomstbeskattningen att göra?
Om staten ska bidraga så är det betydligt rationellare att behöriga mottagare redovisar mottagna gåvobelopp och rekvirerar ett därpå baserat belopp från staten.
Det är lätt att vara generös med andras pengar. Änkan gav sin skärv trots sina miserabla förutsättningar. Men hon lade dit mer än alla de andra som lade något i offerkistorna. Ty dessa lade alla dit av sitt överflöd, men hon lade dit av sitt armod allt vad hon hade, så mycket som fanns i hennes ägo (Markus 12:41 - 44).
Nu vill FRII att dessa andra inte ens ska behöva lägga dit hela beloppet av sitt överflöd utan att även staten ska fylla på.
torsdag 19 november 2009
SÅ FRÄMJAR VI FÖRETAG, SÄGER ILMAR REEPALU
Senarelägg generellt inbetalningen av alla arbetsgivaravgifter i tre månader. Det tillför likviditet till de arbetsintensiva företagen.
Senarelägg inbetalning av arbetsgivaravgifter ett år för nyanställda. Det premierara de företag som expanderar.
Ge direktiv till myndigheterna att deras uppgift är att stödja och inte trakassera entreprenörer.
Tre goda råd från Ilmar Reepalu (S) och Dan Olofson, Sigma, på DIs debattsida den 19 november.
Ännu bättre är att senarelägga aktiebolagens skatt på vinster tills de delas ut. Så gör man i Estland.
Vilken investeringsstimulans! Vilken förenkling!
Senarelägg inbetalning av arbetsgivaravgifter ett år för nyanställda. Det premierara de företag som expanderar.
Ge direktiv till myndigheterna att deras uppgift är att stödja och inte trakassera entreprenörer.
Tre goda råd från Ilmar Reepalu (S) och Dan Olofson, Sigma, på DIs debattsida den 19 november.
Ännu bättre är att senarelägga aktiebolagens skatt på vinster tills de delas ut. Så gör man i Estland.
Vilken investeringsstimulans! Vilken förenkling!
tisdag 10 november 2009
GÅVOR MED ANDRAS PENGAR
Jag har skrivit om detta flera gånger förut - avdragsrätt för gåvor. Nu pläderar Eva Nordström på tankesmedjan Sektor 3 för detta i en artikel i SvD den 10 november.
Som argument använder hon det "rungande ja" som de tilltänkta mottagarorganisationerna lämnat i sina remissvar på det utredningsbetänkande som lämnades i somras (SOU 2009:59). Dessutom är, enligt en undersökning som organisationen låtit göra, 60 procent av givarna positiva. Ja, vad väntade hon sig? Det är väl klart att det är skönt med sänkt skatt.
Om det nu är så att man vill att staten ska stödja de organisationer man ger bidrag till, så låt sådana (godkända) organisationer begära ett statsbidrag motsvarande viss andel av inkomna bidrag. Varför i all sin dar ska givaren stödjas när det är organisationen som behöver pengar? Då inser man lätt hur orimligt kravet på avdragsrätt är. Varför ska Skatteverket belastas med 900 000 ansökningar om avdrag för något som inte har med inkomsttaxeringen att göra?
Det är lätt att vara generös med andras pengar.
Gotlands Tidningar har en bättre idé nu när Regeringen sett till att skatterna sänkts så att människor fått mer pengar att bestämma själva över.
Som argument använder hon det "rungande ja" som de tilltänkta mottagarorganisationerna lämnat i sina remissvar på det utredningsbetänkande som lämnades i somras (SOU 2009:59). Dessutom är, enligt en undersökning som organisationen låtit göra, 60 procent av givarna positiva. Ja, vad väntade hon sig? Det är väl klart att det är skönt med sänkt skatt.
Om det nu är så att man vill att staten ska stödja de organisationer man ger bidrag till, så låt sådana (godkända) organisationer begära ett statsbidrag motsvarande viss andel av inkomna bidrag. Varför i all sin dar ska givaren stödjas när det är organisationen som behöver pengar? Då inser man lätt hur orimligt kravet på avdragsrätt är. Varför ska Skatteverket belastas med 900 000 ansökningar om avdrag för något som inte har med inkomsttaxeringen att göra?
Det är lätt att vara generös med andras pengar.
Gotlands Tidningar har en bättre idé nu när Regeringen sett till att skatterna sänkts så att människor fått mer pengar att bestämma själva över.
lördag 7 november 2009
SKATTEFLYKT STÖRRE ÄN BISTÅND
Inger Björk och Kristina Fröberg, representanter för Forum Syd, påstår i en debattartikel i DI den 7 november att 6,7 tusen miljarder kr strömmar ut ur fattiga länder till rika länder och skatteparadis. Det låter hisnande mycket. "Helt oregistrerat" säger de, som för att göra det ännu värre. Sveriges BNP uppgår till c:a 3,1 tusen miljarder, så flykten motsvarar värden för drygt det dubbla av Sveriges produktion. Sveriges invånare utgör drygt en promille av världens befolkning. Men visst, 3 miljarder är också pengar även om en förlust av den storleken inte skulle märkas i det svenska folkhushållet.
Vilka är fattiga länder - vilka är rika länder?
Runt 2/3-delar av kapitalflykten påstås utgöra överföringar inom multinationella företag för att undvika skatt. Hur vet man det? Men om det är så enkelt att undgå skatten i "de fattiga" länderna borde det flydda kapitalet snabbt söka sig tillbaka till dessa länder - avkastningen är ju på grund av skattefriheten hög!
Om "de fattiga" länderna har svårt att beskatta de vinster som uppkommer, står det dem fritt att inom sitt eget land stifta lag och ta ut skatt på andra baser. Men skulle det egentligen göra saken bättre? Avkastningskraven höjs då för investerarna och de skulle kanske tvingas avstå från att investera i "det fattiga" landet. Detsamma gäller om "de fattiga" länderna skulle kunna förhindra den felaktiga internprissättingen med skärpta regler och effektivare kontroll.
Vinstöverföringar via prissättningen sker nog knappast till de rika ländena, såvida inte dessa har betydligt lägre skattesatser på bolagsvinster än de fattiga länderna. Däremot kan man tänka sig överföringar via skatteparadis. Genom s.k. CFC-beskattning beskattar emellertid de flesta OECD-länder sina företag för vinster som uppkommer i deras intressebolag i skatteparadisen, så den kapitalflykt (och skatteflykt) som IB och KF vill se bekämpad bekämpas redan. De företag som inte redovisar intressebolagens vinster som egna vinster begår brott. Sen är det en annan sak att det kan vara svårt att upptäcka att brott begåtts och än svårare att lagföra företagen. Det beror dock inte på att, som IB och KF säger, reglerna inte tillåter redovisning för verksamheterna i varje land utan bara globalt. Varje land har sin suveräna rätt att kräva redovisning för verksamhet inom det egna landet. Detta gäller oavsett om verksamheterna bedrivs i lokala dotterbolag eller i filialer till ett multinationellt företag.
Sekretessen i skatteparadisen är naturligtvis ett problem, men både inom OECD och i Norden pågår ett intensivt arbete på att få skatteparadisen (eller sekretessparadisen som de hellre borde kallas - att inte ta ut någon skatt när man inte behöver kan väl knappast vara lastbart) att lämna upplysningar. Sverige har på senare år träffat avtal om informationsutbyte med en rad sådana paradis: Isle of Man, Jersey, Guernsey, Bermuda, Brittiska Jungfruöarna, Caymanöarna, Nederländska Antillerna och Aruba.
Varför tar "de fattiga" länderna inte ordentligt betalt för sina produkter? Det ger betydligt mer än en skatt på en så svårbestämd bas som vinst. Och även om de inte lyckas ta betalt vid införsäljning av produkter till ett utlandsägt bolag verksamt i landet, kan det ju i sin skattelagstiftning föreskriva hur prissättningen ska gå till vid beskattningen. Mineral och olja, som IB och KF nämner, har kända världsmarknadspriser, som länderna kan tvinga företagen att använda vid beräkningen av skattepliktig vinst, även om företagen inte skulle använda dem själva. Sådana regler har Sverige och - så vitt jag vet - de allra flesta länder som beskattar företagsvinster.
Om det pågår en kapitalflykt från "fattiga" till rika länder, beror det nog snarare på dessa länders bristande förhandlingsstyrka än på skatteregler. Om skatten skulle vara den faktor som skapar eller ökar skatteflykten, vore det bättre att helt ta bort den. Beskattning av vinst är närmast ett hinder för kapitalimport; det krävs större avkastning av en investering om den drabbas av den extra kostnaden.
Så mitt råd till "fattiga" länder är: Ta bort bolagsskatten. Då blir ni av med många problem. Och vad gäller vinstöverföring via prissättning, så försvinner den företeelsen helt; ingen är så dum att han av skatteplaneringsskäl för över ett beskattningsunderlag till ett land där skatten är högre.
Sveriges välstånd bygger bl.a. på att vi lyckas beskatta verksamhet i landet, avslutar IB och KF sin artikel. Jojo. Bolagsskatten i Sverige motsvarar drygt 5 procent av samtliga skatter och socialavgifter. Den kostar mer än den smakar. Den är närmast ett hinder för ekonomisk tillväxt. Är det något utvecklingsländerna inte behöver så är det bolagsbeskattning.
Vilka är fattiga länder - vilka är rika länder?
Runt 2/3-delar av kapitalflykten påstås utgöra överföringar inom multinationella företag för att undvika skatt. Hur vet man det? Men om det är så enkelt att undgå skatten i "de fattiga" länderna borde det flydda kapitalet snabbt söka sig tillbaka till dessa länder - avkastningen är ju på grund av skattefriheten hög!
Om "de fattiga" länderna har svårt att beskatta de vinster som uppkommer, står det dem fritt att inom sitt eget land stifta lag och ta ut skatt på andra baser. Men skulle det egentligen göra saken bättre? Avkastningskraven höjs då för investerarna och de skulle kanske tvingas avstå från att investera i "det fattiga" landet. Detsamma gäller om "de fattiga" länderna skulle kunna förhindra den felaktiga internprissättingen med skärpta regler och effektivare kontroll.
Vinstöverföringar via prissättningen sker nog knappast till de rika ländena, såvida inte dessa har betydligt lägre skattesatser på bolagsvinster än de fattiga länderna. Däremot kan man tänka sig överföringar via skatteparadis. Genom s.k. CFC-beskattning beskattar emellertid de flesta OECD-länder sina företag för vinster som uppkommer i deras intressebolag i skatteparadisen, så den kapitalflykt (och skatteflykt) som IB och KF vill se bekämpad bekämpas redan. De företag som inte redovisar intressebolagens vinster som egna vinster begår brott. Sen är det en annan sak att det kan vara svårt att upptäcka att brott begåtts och än svårare att lagföra företagen. Det beror dock inte på att, som IB och KF säger, reglerna inte tillåter redovisning för verksamheterna i varje land utan bara globalt. Varje land har sin suveräna rätt att kräva redovisning för verksamhet inom det egna landet. Detta gäller oavsett om verksamheterna bedrivs i lokala dotterbolag eller i filialer till ett multinationellt företag.
Sekretessen i skatteparadisen är naturligtvis ett problem, men både inom OECD och i Norden pågår ett intensivt arbete på att få skatteparadisen (eller sekretessparadisen som de hellre borde kallas - att inte ta ut någon skatt när man inte behöver kan väl knappast vara lastbart) att lämna upplysningar. Sverige har på senare år träffat avtal om informationsutbyte med en rad sådana paradis: Isle of Man, Jersey, Guernsey, Bermuda, Brittiska Jungfruöarna, Caymanöarna, Nederländska Antillerna och Aruba.
Varför tar "de fattiga" länderna inte ordentligt betalt för sina produkter? Det ger betydligt mer än en skatt på en så svårbestämd bas som vinst. Och även om de inte lyckas ta betalt vid införsäljning av produkter till ett utlandsägt bolag verksamt i landet, kan det ju i sin skattelagstiftning föreskriva hur prissättningen ska gå till vid beskattningen. Mineral och olja, som IB och KF nämner, har kända världsmarknadspriser, som länderna kan tvinga företagen att använda vid beräkningen av skattepliktig vinst, även om företagen inte skulle använda dem själva. Sådana regler har Sverige och - så vitt jag vet - de allra flesta länder som beskattar företagsvinster.
Om det pågår en kapitalflykt från "fattiga" till rika länder, beror det nog snarare på dessa länders bristande förhandlingsstyrka än på skatteregler. Om skatten skulle vara den faktor som skapar eller ökar skatteflykten, vore det bättre att helt ta bort den. Beskattning av vinst är närmast ett hinder för kapitalimport; det krävs större avkastning av en investering om den drabbas av den extra kostnaden.
Så mitt råd till "fattiga" länder är: Ta bort bolagsskatten. Då blir ni av med många problem. Och vad gäller vinstöverföring via prissättning, så försvinner den företeelsen helt; ingen är så dum att han av skatteplaneringsskäl för över ett beskattningsunderlag till ett land där skatten är högre.
Sveriges välstånd bygger bl.a. på att vi lyckas beskatta verksamhet i landet, avslutar IB och KF sin artikel. Jojo. Bolagsskatten i Sverige motsvarar drygt 5 procent av samtliga skatter och socialavgifter. Den kostar mer än den smakar. Den är närmast ett hinder för ekonomisk tillväxt. Är det något utvecklingsländerna inte behöver så är det bolagsbeskattning.
torsdag 5 november 2009
FOLKPARTIET VILL SÄNKA BOLAGSSKATTEN
Det gläder mig att se att Folkpartiet i sin Agenda för tillväxt föreslår sänkt bolagsskatt. Pådrivare behövs som DI sätter som rubrik på sin kommentar.
Etiketter:
Bolagsbeskattning,
företagsbeskattning,
företagsklimat,
skatter,
vinstbeskattning
tisdag 3 november 2009
UNDERSKOTTSFÖRETAG
Ja, så har Regeringens senaste näringslivsfienliga proposition lagts, singerad i finansminsterns frånvaro av näringslivsminsister Maud Olofsson. Med retroaktiv verkan skärps lagstiftningen mot avdrag för underskottsavdrag.
Jag kommenterade lagförslaget här på bloggen när det kom i somras och skickade mina synpunkter till Finansdepartementet. Mina kommentarer finns också på skatter.se. Jag nämns dock inte i propostionen bland remissinstanserna och inte heller berörs mina synpunkter i kommentarerna till förslaget. Hoppet står nu till Skatteutskottets ordförande och vice ordförande, Lennart Hedquist (M) och Lars Johansson (S), till vilka jag också skickat mina synpunkter.
Regler om underskottsavdrag är självklara i en värld av variationer mellan vinst-och förlustår. Det gör att företagen i det långa loppet inte beskattats för annat än sina vinster. Får de inte avdrag för sina förluster blir skattebelastningen högre än 26,3 procent på den verkliga vinsten. Innebörden av den nu föreslagna lagstiftningen är att rätten till underskottsavdrag ska inskränkas, dvs. bolagsskatten ska höjas för vissa företag. För vilka? Jo för företag som gjort förluster och får ett kapitaltillskott av nytillkomna ägare. Vad är det för mening med det? Ingen alls. Det är bara dumt. Kapitaltillskottet och de nya ägarna är kanske företagets räddning.
Allt beror på en fix idé om att ägarskiften i underskottsföretag bör motverkas. Inte ens näringslivspressen tycks förstå hur tokigt detta är.
Men bra för konsluterna. Och kul för akademikerna. Nog ska det kunna skrivas en doktorsavhandling om begränsningar i rätten till underskottsavdrag. I vart fall blir det ett antal seminarier och kurser.
Jag kommenterade lagförslaget här på bloggen när det kom i somras och skickade mina synpunkter till Finansdepartementet. Mina kommentarer finns också på skatter.se. Jag nämns dock inte i propostionen bland remissinstanserna och inte heller berörs mina synpunkter i kommentarerna till förslaget. Hoppet står nu till Skatteutskottets ordförande och vice ordförande, Lennart Hedquist (M) och Lars Johansson (S), till vilka jag också skickat mina synpunkter.
Regler om underskottsavdrag är självklara i en värld av variationer mellan vinst-och förlustår. Det gör att företagen i det långa loppet inte beskattats för annat än sina vinster. Får de inte avdrag för sina förluster blir skattebelastningen högre än 26,3 procent på den verkliga vinsten. Innebörden av den nu föreslagna lagstiftningen är att rätten till underskottsavdrag ska inskränkas, dvs. bolagsskatten ska höjas för vissa företag. För vilka? Jo för företag som gjort förluster och får ett kapitaltillskott av nytillkomna ägare. Vad är det för mening med det? Ingen alls. Det är bara dumt. Kapitaltillskottet och de nya ägarna är kanske företagets räddning.
Allt beror på en fix idé om att ägarskiften i underskottsföretag bör motverkas. Inte ens näringslivspressen tycks förstå hur tokigt detta är.
Men bra för konsluterna. Och kul för akademikerna. Nog ska det kunna skrivas en doktorsavhandling om begränsningar i rätten till underskottsavdrag. I vart fall blir det ett antal seminarier och kurser.
fredag 30 oktober 2009
VINDKRAFTSBESKATTNING - YTTERLIGARE EN GÅNG
Jag har flera gånger tidigare bemött den felaktiga föreställningen om att vindkraftskooperativ skulle vara utsatta för en särskild beskattning. I dagens DI klargör även Urban Rydin, skatteansvarig hos Lantbrukarnas Riksförbund, att så inte är fallet. Som Rydin skriver argumeterar vindkraftsförespråkarna för fördelaktigare skatteregler än för andra näringsidkare.
Rydin hänvisar till en dom av Regeringsrätten (som inte avsåg vindkraftskooperativ) och gör analysen att en näringsidkare ska tillerkännas ett särskilt avdrag i sin näringsverksamhet motsvarande uttagsbeskattningen i den ekonomiska föreningen, varför det inte blir någon merbeskattning alls för näringsidkare. Jag delar denna Rydins uppfattning om rättsläget. För privatpersoner blir det dock en viss merbeskattning, beroende på att avdragsrätten för ekonomiska föreningar är på visst sätt maximerad. Detta för att i begränsad mån upprätthålla en - i och för sig - idiotisk idé om dubbelbeskattning av företagsvinster. Om verksamheten bedrivs i aktiebolagsform är dubbelbeskattningen fullt utförd.
Sammanfattningsvis gäller således att en privatperson har en aningen sämre skattesituation än en näringsidkare vad gäller verksamhet bedriven i en ekonomisk förening. Det gäller oavsett om föreningen driver en vindsnurra eller någon annan verksamhet. De har dock en betydligt gynnsammare situation än om vindsnurreföretaget vore ett aktiebolag.
LRF arbetar för att utvidga utbyggnaden av vindkraften, vilket - enligt LRF - motiverar förändringar på skatteområdet. Målet är att öka avdragsrätten för (antar jag) utdelningar från ekonomiska föreningar. Men bara för föreningar där vindkraften är en väsentlig del.
Men blir inte det otillåtet statsstöd?
Då är det enklare att uppnå samma sak - och mycket mer - genom att avskaffa beskattningen av aktiebolags och ekonomiska föreningars vinster som återinvesteras och ta ut skatten först när vinsten delas ut. Så är det i Estland.
Rydin hänvisar till en dom av Regeringsrätten (som inte avsåg vindkraftskooperativ) och gör analysen att en näringsidkare ska tillerkännas ett särskilt avdrag i sin näringsverksamhet motsvarande uttagsbeskattningen i den ekonomiska föreningen, varför det inte blir någon merbeskattning alls för näringsidkare. Jag delar denna Rydins uppfattning om rättsläget. För privatpersoner blir det dock en viss merbeskattning, beroende på att avdragsrätten för ekonomiska föreningar är på visst sätt maximerad. Detta för att i begränsad mån upprätthålla en - i och för sig - idiotisk idé om dubbelbeskattning av företagsvinster. Om verksamheten bedrivs i aktiebolagsform är dubbelbeskattningen fullt utförd.
Sammanfattningsvis gäller således att en privatperson har en aningen sämre skattesituation än en näringsidkare vad gäller verksamhet bedriven i en ekonomisk förening. Det gäller oavsett om föreningen driver en vindsnurra eller någon annan verksamhet. De har dock en betydligt gynnsammare situation än om vindsnurreföretaget vore ett aktiebolag.
LRF arbetar för att utvidga utbyggnaden av vindkraften, vilket - enligt LRF - motiverar förändringar på skatteområdet. Målet är att öka avdragsrätten för (antar jag) utdelningar från ekonomiska föreningar. Men bara för föreningar där vindkraften är en väsentlig del.
Men blir inte det otillåtet statsstöd?
Då är det enklare att uppnå samma sak - och mycket mer - genom att avskaffa beskattningen av aktiebolags och ekonomiska föreningars vinster som återinvesteras och ta ut skatten först när vinsten delas ut. Så är det i Estland.
torsdag 29 oktober 2009
INVESTERING I ENTREPRENÖRSKAP
Tomas Enerot, näringspolitisk talesman för socialdemokraterna, säger i DI den 29 oktober att S vill investera i entreprenörskap.
BRA.
Men hur? Genom att ge ett riskkapitalavdrag för investeringar i nystartade företag med 20 procent av det investerade beloppet, dock max 100 000 kr.
Efter snart 50 år inom skattejuridiken ser jag förstås flera hakar och intressanta tvistefrågor för konsulter och skattemyndigheter att slåss om. Vad är "nystartad"? Får företagaren ha varit verksam på ett närliggande område tidigare? Hur närliggande? Måste han helt sakna företagarerfarenhet? osv osv.
Varför gå över ån efter vatten? I stället för att å ena sidan införa ett avdrag och å den andra dra in skatt på det överskott som avdraget genererar - ta bort bägge två. En massa meningslösa juridiska och praktiska problem bortfaller i stället för att dubbleras.
Det bästa sättet att få företag att växa är att inte ta i från dem 26,3 procent av vinsten. Den dag vinsten används till utdelning beskattas ägaren. Den dag vinsterna återinvesteras ökas basen för nyanställningar vilket höjer lönesumman som beskattas.
Avskaffa bolagsbeskattningen.
BRA.
Men hur? Genom att ge ett riskkapitalavdrag för investeringar i nystartade företag med 20 procent av det investerade beloppet, dock max 100 000 kr.
Efter snart 50 år inom skattejuridiken ser jag förstås flera hakar och intressanta tvistefrågor för konsulter och skattemyndigheter att slåss om. Vad är "nystartad"? Får företagaren ha varit verksam på ett närliggande område tidigare? Hur närliggande? Måste han helt sakna företagarerfarenhet? osv osv.
Varför gå över ån efter vatten? I stället för att å ena sidan införa ett avdrag och å den andra dra in skatt på det överskott som avdraget genererar - ta bort bägge två. En massa meningslösa juridiska och praktiska problem bortfaller i stället för att dubbleras.
Det bästa sättet att få företag att växa är att inte ta i från dem 26,3 procent av vinsten. Den dag vinsten används till utdelning beskattas ägaren. Den dag vinsterna återinvesteras ökas basen för nyanställningar vilket höjer lönesumman som beskattas.
Avskaffa bolagsbeskattningen.
tisdag 27 oktober 2009
MARKNADSLIBERALEN
Jomenvisst, Stefan Karlsson (Utlåningen till företag minskar - hushållsutlåningen ökar) nog vore en säkning eller helst ett avskaffande av beskattningen av bolagens vinster en lämplig åtgärd ägnad att stimulera investeringar och därmed hela ekonomin. Så självklart. Varför inser inte flera det?
Bolagsbeskattningen är en lekstuga för akademiker och en guldgruva för konsulterna. Den är obegriplig för allmänheten och därmed ointressant för politikerna.
Bolagsbeskattningen är en lekstuga för akademiker och en guldgruva för konsulterna. Den är obegriplig för allmänheten och därmed ointressant för politikerna.
måndag 26 oktober 2009
GLÖM INTE BOLAGSSKATTEN
Apropå DNs fem punkter för skatterna och Kjell-Olof Feldts och Sven-Olof Lodins DN-artikel om krav på en skattereform. Glöm inte den skadliga, krångliga, rättsosäkra, dyrbara och helt onödiga bolagsskatten. Akademikernas lekstuga och konsulternas guldgruva.
tisdag 20 oktober 2009
STRAFFBESKATTNING AV ARBETE
Varför skulle vi annars straffbeskatta just arbete som om det vore brännvin, tobak eller koldioxid, när det finns alternativa inkomstkällor för staten?, frågar sig Niklas Ekdal i DN den 20 oktober.
Svaret är det inte finns mycket annat än resultatet av arbetet, dvs. produktionen (BNP) att dela på. Brännvin, tobak och koldioxid räcker inte långt. Dessutom kanske en alltför kraftig beskattning skulle reducera konsumtionen och därmed minska skattebasen. Det är för att styra beteendet som man kan använda sådana skatter - de kan aldrig bli någon större uthållig skattebas. Det är bara med vars och ens andel av produktionsresultatet (dvs. lön och aktieutdelning) vi kan dela med oss till våra medmänniskor och myndigheter.
Det gör vi genom att dra skatt från lön och utdelningar, lägga sociala avgifter på (samma) lönekostnad, och betala moms på samma (ungefär samma) underlag när lönen och utdelningarna används för vårt uppehälle. Av de totala skatterna till stat och kommun på bortemot 1.500 miljarder kronor, svarar skatterna på alkohol, tobak, koldioxid, energi, vägtrafik mm för c:a 100 miljarder, 6 - 7 procent alltså. Bolagsskatten ger ungefär lika lite.
Så vill man använda uttrycket "straffbeskattning" får man begränsa det till att skatterna är orimligt höga, att skattesatserna är högre på höga inkomster än på låga (progressiv beskattning), dvs att skatten kan uppfattas som "bestraffning" av utbildning, förkovran eller idogt arbete, eller att skattemedlen används slösaktigt eller till onödiga ändamål.
Men skatt på arbete är knappast i sig ett straff och kan dessvärre inte undvaras i länder som inte är extremt gynnade av naturen och utrustats med värdefulla naturtillgångar. Straffet är snarare följden av Adams och Evas agerande som tvingar oss att med vedermöda nära oss av marken och att äta vårt bröd i vårt anletes svett. Å andra sidan -vad skulle vi göra annars?
Svaret är det inte finns mycket annat än resultatet av arbetet, dvs. produktionen (BNP) att dela på. Brännvin, tobak och koldioxid räcker inte långt. Dessutom kanske en alltför kraftig beskattning skulle reducera konsumtionen och därmed minska skattebasen. Det är för att styra beteendet som man kan använda sådana skatter - de kan aldrig bli någon större uthållig skattebas. Det är bara med vars och ens andel av produktionsresultatet (dvs. lön och aktieutdelning) vi kan dela med oss till våra medmänniskor och myndigheter.
Det gör vi genom att dra skatt från lön och utdelningar, lägga sociala avgifter på (samma) lönekostnad, och betala moms på samma (ungefär samma) underlag när lönen och utdelningarna används för vårt uppehälle. Av de totala skatterna till stat och kommun på bortemot 1.500 miljarder kronor, svarar skatterna på alkohol, tobak, koldioxid, energi, vägtrafik mm för c:a 100 miljarder, 6 - 7 procent alltså. Bolagsskatten ger ungefär lika lite.
Så vill man använda uttrycket "straffbeskattning" får man begränsa det till att skatterna är orimligt höga, att skattesatserna är högre på höga inkomster än på låga (progressiv beskattning), dvs att skatten kan uppfattas som "bestraffning" av utbildning, förkovran eller idogt arbete, eller att skattemedlen används slösaktigt eller till onödiga ändamål.
Men skatt på arbete är knappast i sig ett straff och kan dessvärre inte undvaras i länder som inte är extremt gynnade av naturen och utrustats med värdefulla naturtillgångar. Straffet är snarare följden av Adams och Evas agerande som tvingar oss att med vedermöda nära oss av marken och att äta vårt bröd i vårt anletes svett. Å andra sidan -vad skulle vi göra annars?
söndag 18 oktober 2009
MICHAEL MOORE SUPPORTS TAX CUTS - BUT ONLY FOR HOLLYWOOD
Via http://www.johannorberg.net/ I found this notice on http://www.insideronline.org/blogarchive.cfm?month=10&year=2009&blogid=308768CE-9FE1-5F83-ECDBFD48656307F0.
Filmmaker Michael Moore fashions himself a champion of the little guy, but he’s also a champion of tax breaks for big corporations—or at least big corporations that make movies. Peter Schweizer reports that the Michigan native and maker of the anti-capitalist agit-prop film, Capitalism: A Love Story, relocated his post-production team from New York City to Michigan in order to take advantage of Michigan’s tax credits for movie makers. Under the program, for every dollar a filmmaker spends making a movie, he gets 42 cents back in the form of a tax credit. And Moore, appointed to the Michigan Film Office Advisory Council by Michigan Governor Jennifer Granholm, is also a big promoter of the program. “When Hollywood comes calling, do not jack up your prices, or they will not be back,” he recently told the Michigan weekly Northern Express. In 2008, Michigan gave $48 million worth of tax credits to Hollywood to create 2,800 part-time jobs.
Whatever you think of Michael Moore, in this case he has drawn the correct conslusions. Company tax is an unnecessary evil.
Tax credits apparently spur growth.
Filmmaker Michael Moore fashions himself a champion of the little guy, but he’s also a champion of tax breaks for big corporations—or at least big corporations that make movies. Peter Schweizer reports that the Michigan native and maker of the anti-capitalist agit-prop film, Capitalism: A Love Story, relocated his post-production team from New York City to Michigan in order to take advantage of Michigan’s tax credits for movie makers. Under the program, for every dollar a filmmaker spends making a movie, he gets 42 cents back in the form of a tax credit. And Moore, appointed to the Michigan Film Office Advisory Council by Michigan Governor Jennifer Granholm, is also a big promoter of the program. “When Hollywood comes calling, do not jack up your prices, or they will not be back,” he recently told the Michigan weekly Northern Express. In 2008, Michigan gave $48 million worth of tax credits to Hollywood to create 2,800 part-time jobs.
Whatever you think of Michael Moore, in this case he has drawn the correct conslusions. Company tax is an unnecessary evil.
Tax credits apparently spur growth.
Etiketter:
Company taxation,
corporate tax,
Michael Moore
lördag 17 oktober 2009
DONATIONER GÖR GOTT - IGEN.
Representanter för tio ledande mottagare av behjärtansvärda gåvor bönar i Dagens Industri den 17 oktober för avdragsrätt för ideella gåvor. Jag säger igen: donationer gör gott - med andras pengar.
Varför skall gåvorna subventioneras med skatterabatt till givarna? Det är väl mottagarna som ska ges ekonomiska resurser? Och varför ska denna hantering belasta taxeringsorganisatonen? Skattesystemet är mer än nog komplicerat ändå, och taxeringsmyndigheterna är fullt sysselsatta med andra problem.
Om man för att ge en gåva vill att staten också ska skjuta till en summa, så kan väl kvalificerade mottagare rekvirera beloppet från någon statsmyndighet som har denna uppgift. Har organisationen fått 10 miljoner från privata givare, så skickar staten med ytterligare t.ex. 2 miljoner. Varför måste man vara skattebetalare för att få subvention? Den som ger en gåva utan att ha inkomster gör väl en större prestation än den som ger av sitt överflöd.
Varför skall gåvorna subventioneras med skatterabatt till givarna? Det är väl mottagarna som ska ges ekonomiska resurser? Och varför ska denna hantering belasta taxeringsorganisatonen? Skattesystemet är mer än nog komplicerat ändå, och taxeringsmyndigheterna är fullt sysselsatta med andra problem.
Om man för att ge en gåva vill att staten också ska skjuta till en summa, så kan väl kvalificerade mottagare rekvirera beloppet från någon statsmyndighet som har denna uppgift. Har organisationen fått 10 miljoner från privata givare, så skickar staten med ytterligare t.ex. 2 miljoner. Varför måste man vara skattebetalare för att få subvention? Den som ger en gåva utan att ha inkomster gör väl en större prestation än den som ger av sitt överflöd.
torsdag 15 oktober 2009
OSTROM ÖVERTOLKAD
Linda Magnusson, vd för O2Vindel, försöker i en debattartikel i DI den 15 oktober ta hjälp av årets "nobelpristagare" i ekonomi, Elinor Ostrom, i sin argumentation för vindkraft. Det är att något övertolka Ostroms forskningsresultat om näringsverksamhet på "allmänningar". Bara för att hon visar "hur samägande kan konkurrera med såväl storföretagande som statligt ägande", är det knappast självklart att utbygnaden av vindkraft vare sig är ekonomiskt försvarbar eller med fördel ska göras i kooperativ form - eller för den delen i "allmänningsform". Det kan vara så, men hittills kräver vindkraften kraftigt statligt ekonomiskt stöd.
Det ligger något sympatiskt i att utnyttja vindkraften, så man kan hoppas på att den kan utnyttjas bättre.
Nu är det nog egentligen inte en diskussion om Elinor Ostroms forskningsresultat som Magnusson avser att ta upp med sin artikel. Utan att åter ta upp att skattelagstiftningen skulle missgynna andelsägd vindkraft. Orsaken är, påstår hon, "en omtolkning av skattelagstiftningen, en ny uttagsskatt".
Nej, Linda Magnusson, som jag skrivit flera gånger tidigare är det inte alls så. Den andelsägda vindkraften (vindkraftsproduktion bedriven i ekonomisk förening) är inte alls skatteässigt missgynnad jämfört med annan produktion. Ekonomiska föreningar har tvärtom aningen fördelaktigare skatteregler än aktiebolag, genom att dubbelbeskattningen (dvs att vinsten beskattas dels i företaget, dels hos andels-/aktieägarna) är något mer omfattande för verksamhet i aktiebolag än i ekonomiska föreningar. Däremot har en särskild form av ekonomisk förening, nämligen bostadsrättsföreningar, en mer fördelaktig beskattning än andra slags ekonomiska föreningar. Men det beror på att en bostadsrättsförening typiskt sett inte bedriver någon egentlig näringsverksamhet utan närmast är en förvaltningsform för privat bostadskonsumtion. Naturligtvis ligger också - och kanske framför allt - bostadspolitiska skäl bakom, liksom att det är en massföreteelse som för sin funktion kräver enkla och schabloniserade regler. Därför gäller de förmånligare reglerna endast för sk. äkta bostadsrättsföreningar, dvs föreningar vilkas fastigheter bebos av medlemmarna. Kommersiellt drivna föreningar, eller sådana som hyr ut en mer begränsad del av fastigheten för bostadsändamål till medlemmarna, beskattas som vanliga ekonomska föreningar
Det är ingen omtolkning, än mindre någon "ny uttagsskatt", som drabbat vindkraftskooperativen. Reglerna gäller för alla företag. Sen kan man kritisera beskattningen av företagsvinster, och det är något jag gärna instämmer i.
Det ligger något sympatiskt i att utnyttja vindkraften, så man kan hoppas på att den kan utnyttjas bättre.
Nu är det nog egentligen inte en diskussion om Elinor Ostroms forskningsresultat som Magnusson avser att ta upp med sin artikel. Utan att åter ta upp att skattelagstiftningen skulle missgynna andelsägd vindkraft. Orsaken är, påstår hon, "en omtolkning av skattelagstiftningen, en ny uttagsskatt".
Nej, Linda Magnusson, som jag skrivit flera gånger tidigare är det inte alls så. Den andelsägda vindkraften (vindkraftsproduktion bedriven i ekonomisk förening) är inte alls skatteässigt missgynnad jämfört med annan produktion. Ekonomiska föreningar har tvärtom aningen fördelaktigare skatteregler än aktiebolag, genom att dubbelbeskattningen (dvs att vinsten beskattas dels i företaget, dels hos andels-/aktieägarna) är något mer omfattande för verksamhet i aktiebolag än i ekonomiska föreningar. Däremot har en särskild form av ekonomisk förening, nämligen bostadsrättsföreningar, en mer fördelaktig beskattning än andra slags ekonomiska föreningar. Men det beror på att en bostadsrättsförening typiskt sett inte bedriver någon egentlig näringsverksamhet utan närmast är en förvaltningsform för privat bostadskonsumtion. Naturligtvis ligger också - och kanske framför allt - bostadspolitiska skäl bakom, liksom att det är en massföreteelse som för sin funktion kräver enkla och schabloniserade regler. Därför gäller de förmånligare reglerna endast för sk. äkta bostadsrättsföreningar, dvs föreningar vilkas fastigheter bebos av medlemmarna. Kommersiellt drivna föreningar, eller sådana som hyr ut en mer begränsad del av fastigheten för bostadsändamål till medlemmarna, beskattas som vanliga ekonomska föreningar
Det är ingen omtolkning, än mindre någon "ny uttagsskatt", som drabbat vindkraftskooperativen. Reglerna gäller för alla företag. Sen kan man kritisera beskattningen av företagsvinster, och det är något jag gärna instämmer i.
måndag 12 oktober 2009
MISSUPPFATTNING OM UNDERSKOTTSAVDRAG
Dagens Industri (Eva-Lena Ahlqvist) kritiserar i en ledare den 12 oktober på goda grunder regeringen för inkonsekvens i näringspolitiken. Skärpningen av reglerna mot underskottsavdrag hindrar tillflödet av riskkapital där det behövs som bäst. Inkonsekvensen ligger emellertid djupare än så: en stimulerande näringspolitik och beskattning av företagsvinster är diametralt oförenliga mål.
Själv tycker hon att det finns anledning att bekämpa handel med bolag, vilkas i stort sett enda tillgång är ett stort förlustavdrag. Varför det Eva-Lena? Tänk efter.
Bara för att vinster och förluster uppkommit i olika företag ökar skattebördan på näringslivet, och gör det på ett helt slumpartat sätt. I vissa fall kan förlusten elimineras genom att företagen åter går med vinst. I andra fall går det inte. Varför ska inte ett annat företag då kunna utnyttja förlusterna? I stället för att kritisera företagen för "aggressiv skatteplanering" med förlustavdrag, bör staten kritiseras för "aggressiv skattelagstiftning" för att komma åt skatt på obefintliga vinster.
Själv tycker hon att det finns anledning att bekämpa handel med bolag, vilkas i stort sett enda tillgång är ett stort förlustavdrag. Varför det Eva-Lena? Tänk efter.
Bara för att vinster och förluster uppkommit i olika företag ökar skattebördan på näringslivet, och gör det på ett helt slumpartat sätt. I vissa fall kan förlusten elimineras genom att företagen åter går med vinst. I andra fall går det inte. Varför ska inte ett annat företag då kunna utnyttja förlusterna? I stället för att kritisera företagen för "aggressiv skatteplanering" med förlustavdrag, bör staten kritiseras för "aggressiv skattelagstiftning" för att komma åt skatt på obefintliga vinster.
lördag 10 oktober 2009
DONATIONER GÖR GOTT
Pernilla Ström gläds i DN den 10 oktober åt att även fåmansbolagsägare genom en dom nyligen av Regeringsrätten kan ge gåvor med obeskattade medel och slår ett slag för avdragsrätt för gåvor.
Ja, donationer gör gott - i synnerhet när en del betalas av det allmänna. "Do good with other peoples money", som Milton Friedman sa.
Ja, donationer gör gott - i synnerhet när en del betalas av det allmänna. "Do good with other peoples money", som Milton Friedman sa.
Etiketter:
avdragsrätt,
företagsbeskattning,
gåvor,
skattefria gåvor,
vinst,
vinstbeskattning
TJÄNSTEMOMS
Annika Frisch från Företagarna och Anna Sandberg Nilsson från Svenskt Näringsliv slår i Dagens Industri den 10 oktober larm om övergången till nya momsregler vid kommande årsskifte. Lagstiftningen har ännu inte beslutats av Riksdagen. Omställningsproblemen kommer att bli stora, befarar de, och kräver att Skatteverket har en mjuk tillämpning av reglerna och att inga skattetillägg kan komma i fråga under det första året.
F och SN skriver att momsen är en av de mest komplicerade skatterna. Förenklingar inom området välkomnas. I EUs mätningar av administrativa kostnader för företagen ligger momsreglerna allra högst. Snart sagt alla företag måste hantera moms - varje dag i varje transaktion.
Ja, så är det. Det är för mig obegripligt att momsskatteskyldiga företag måste debitera moms mot andra momskatteskyldiga företag. Det är helt onödigt numera när momsen är generell och omfattar så gott som alla företag (utom bank- och försäkringsföretag och viss fastighetsförvaltning). Tag bort den skyldigheten och det av F och SN påtalade problemet sjunker ihop som en sufflé. Problemen finns då bara kvar i de företag som säljer till konsument, dvs. till alla som inte är registrerade som momsskatteskyldiga. I de fallen är de problem som F och SN påtalar hanterliga.
F och SN skriver att momsen är en av de mest komplicerade skatterna. Förenklingar inom området välkomnas. I EUs mätningar av administrativa kostnader för företagen ligger momsreglerna allra högst. Snart sagt alla företag måste hantera moms - varje dag i varje transaktion.
Ja, så är det. Det är för mig obegripligt att momsskatteskyldiga företag måste debitera moms mot andra momskatteskyldiga företag. Det är helt onödigt numera när momsen är generell och omfattar så gott som alla företag (utom bank- och försäkringsföretag och viss fastighetsförvaltning). Tag bort den skyldigheten och det av F och SN påtalade problemet sjunker ihop som en sufflé. Problemen finns då bara kvar i de företag som säljer till konsument, dvs. till alla som inte är registrerade som momsskatteskyldiga. I de fallen är de problem som F och SN påtalar hanterliga.
HAMILTONS BLANDNING
Carl B Hamilton (fp) för fram en del självklarheter i ett debattinlägg i Dagens Industri den 10 oktober om oppositionspartiernas skuggbudgetmotioner. Artikeln finns även på hans blog. Och han ifrågasätter pensionärernas krav på skattesäkningar. Vad är det för fel att sänka skatten för dem som bidrar till att BNP kan bli större? frågar han. Naturligtvis får pensionärerna det bättre om arbetsinsatser stimuleras. Kortsiktigt får pensionärer kanske en relativt större del av kakan om deras skatt sänks mer än de arbetandes. Men det blir en större del av en mindre kaka.
Han kritiserar oppositionens budgetförslag, bl.a. socialdemokraternas skärpning av företagsskatterna och vänsterpartiets höjning av bolagsskattesatsen från 26,3 till 28 procent. Höningen skulle, som Hamilton säger, flytta produktion, huvudkontor, jobb och forskning och utveckling från Sverige. Så sant. Gör tvärtom. Som sagt, vad är det för fel att sänka skatten för dem som bidrar till att BNP kan bli större?
Han kritiserar oppositionens budgetförslag, bl.a. socialdemokraternas skärpning av företagsskatterna och vänsterpartiets höjning av bolagsskattesatsen från 26,3 till 28 procent. Höningen skulle, som Hamilton säger, flytta produktion, huvudkontor, jobb och forskning och utveckling från Sverige. Så sant. Gör tvärtom. Som sagt, vad är det för fel att sänka skatten för dem som bidrar till att BNP kan bli större?
Etiketter:
Bolagsbeskattning,
investeringsstimulans,
skatter,
Skuggbudget,
vinstbeskattning
RÄDDA BARNENS JULKUPP
Dagens Industri den 10 oktober har en artikel i kampanjen för att ge avdragsrätt för gåvor. Rädda Barnen tänker sälja julost för 39 000 kr och pepparkakor för 15 000 kr. Detta för att - som det sägs i artikeln - företag inte får dra av för välgörenhet men däremot för ost.
Där biter sig nog RB i tummen - eller rättare sagt de företag som tror att de får avdrag. Man må tycka vad man vill om avsaknad avdragsrätt för välgörenhetsgåvor, men det går inte att få avdrag för vilka ost-kostnader som helst. Avdrag får bara göras för utgifter för att förvärva och bibehålla inkomster (17 kap. 1 § inkomstskattelagen). Utgifter för representation och liknande ändamål får dras av bara (2 §) om de har omedelbart samband med näringsverksamheten, såsom då det uteslutande är fråga om att inleda eller upprätthålla affärsförbindelser eller liknande eller då utgifterna avser jubileum eller personalvård. Avdraget får inte överstiga vad som kan anses skäligt. För utgifter för lunch, middag eller supé får avdraget inte överstiga 90 kronor per person och måltid.
Skatteverket säger i ett ställningstagande om julgåvor (SKV A 2007:37) att avdrag medges för enklare reklamgåvor av förhållandevis obetydligt värde (180 kronor) till kunder, om gåvorna antingen har direkt anknytning till företagets verksamhet eller är enklare presentartiklar. Vanligtvis är reklamgåvorna, t.ex. almanackor eller pennor, försedda med företagets logotyp. Gåvorna ska lämnas till ett större antal personer/kunder för att vara avdragsgilla. Avdrag medges även för gåvor till kunder i samband med representation, t.ex. vid en affärsförhandling (OBS!) som sker i anslutning till julhelgen. Avdrag medges med högst 180 kronor exklusive moms per person.
Dyrbarare gåvor kan bedömas som muta.
En ost för 39 000 kr ligger ganska långt från dessa ramar. Företag får f.ö. inte alls göra avdrag "för vilken lax eller fårfiol som helst" som det står i artikeln.
Vad är det förresten för poäng med ett system som ger en skattelindring för ett beteende som inte alls stimulerar affärsverksamheten? En gåva (i ordets verkliga betydelse) saknar ju definitionsmässigt samband med företagsverksamheten. Den genererar inga inkomster, vilket ju också är villkoret för en avdragsrätt. Avskaffa bolagsskatten så kan gåvor ges på sina egna meriter. Vill företagsledningen belasta företaget med ovidkommande kostnader -vilket är förbjudet enligt aktiebolagslagen, om det inte anges i bolagsordningen (3 kap. 3 § ABL) - så var så god. Men varför ska alla andra via staten vara med och betala?
Där biter sig nog RB i tummen - eller rättare sagt de företag som tror att de får avdrag. Man må tycka vad man vill om avsaknad avdragsrätt för välgörenhetsgåvor, men det går inte att få avdrag för vilka ost-kostnader som helst. Avdrag får bara göras för utgifter för att förvärva och bibehålla inkomster (17 kap. 1 § inkomstskattelagen). Utgifter för representation och liknande ändamål får dras av bara (2 §) om de har omedelbart samband med näringsverksamheten, såsom då det uteslutande är fråga om att inleda eller upprätthålla affärsförbindelser eller liknande eller då utgifterna avser jubileum eller personalvård. Avdraget får inte överstiga vad som kan anses skäligt. För utgifter för lunch, middag eller supé får avdraget inte överstiga 90 kronor per person och måltid.
Skatteverket säger i ett ställningstagande om julgåvor (SKV A 2007:37) att avdrag medges för enklare reklamgåvor av förhållandevis obetydligt värde (180 kronor) till kunder, om gåvorna antingen har direkt anknytning till företagets verksamhet eller är enklare presentartiklar. Vanligtvis är reklamgåvorna, t.ex. almanackor eller pennor, försedda med företagets logotyp. Gåvorna ska lämnas till ett större antal personer/kunder för att vara avdragsgilla. Avdrag medges även för gåvor till kunder i samband med representation, t.ex. vid en affärsförhandling (OBS!) som sker i anslutning till julhelgen. Avdrag medges med högst 180 kronor exklusive moms per person.
Dyrbarare gåvor kan bedömas som muta.
En ost för 39 000 kr ligger ganska långt från dessa ramar. Företag får f.ö. inte alls göra avdrag "för vilken lax eller fårfiol som helst" som det står i artikeln.
Vad är det förresten för poäng med ett system som ger en skattelindring för ett beteende som inte alls stimulerar affärsverksamheten? En gåva (i ordets verkliga betydelse) saknar ju definitionsmässigt samband med företagsverksamheten. Den genererar inga inkomster, vilket ju också är villkoret för en avdragsrätt. Avskaffa bolagsskatten så kan gåvor ges på sina egna meriter. Vill företagsledningen belasta företaget med ovidkommande kostnader -vilket är förbjudet enligt aktiebolagslagen, om det inte anges i bolagsordningen (3 kap. 3 § ABL) - så var så god. Men varför ska alla andra via staten vara med och betala?
Etiketter:
Bolagsbeskattning,
företagsbeskattning,
gåvor,
vinstbeskattning
fredag 9 oktober 2009
FÖRBÄTTRA AFFÄRSKLIMATET
I en debattartikel i Dagens Industri den 9 oktober saknar tre skattekonsluter på PricewaterhouseCoopers både i budgetpropostitionen och i oppositionens motioner förslag till förändringar som kan sätta Sverige i en mer gynnsam sits i det internationella spelet om ett sunt och gott affärsklimat.
Det kan man hålla med om. På skatteområdet lämnar Regeringen flera rent destruktiva förslag.
Här är ett konstruktivt förslag.
Det kan man hålla med om. På skatteområdet lämnar Regeringen flera rent destruktiva förslag.
Här är ett konstruktivt förslag.
onsdag 7 oktober 2009
SKATTEFRIA GÅVOR FRÅN FÅMANSBOLAG
Regeringsrätten har i en dom i ett förhandsbeskedsärende nyligen har överprövat att Skatterättsnämnden ansett att en aktieägare skulle kunna skänka bort en kommande aktieutdelning från ett fåmansbolag utan att beskattas för den. Gåvan ska ges innan utdelningen lämnas. Skatteflyktslagen ansågs inte tilllämplig. Redan för några år sen konstaterade Regeringsrätten i en dom (RÅ 2006 ref. 45) att detta gick för sig såvitt avsåg utdelning från börsnoterade bolag. Att det var oklart om det rättsfallet var tillämpligt på fåmansbolag hänger samman med inkomstskattelagens regler om "utdelningsutrymme" och sparat sådan utrymme. En minoritet i Skatterättsnämnden ansåg att dessa regler ledde till att beskattning borde ske. En ledamot av Regeringsrätten tyckte nog det också och framhöll att domen var inkonsekvent med hänsyn till de reglerna. Dessutom skulle aktieägen ha utdelningsbeskattats (RÅ 2007 not. 161) om gåvan hade lämnats direkt från bolaget till mottagaren. Med hänsyn till 2006 års rättsfall instämde hon dock i majoritetens mening och godtog att aktieägaren inte skulle utdelningsbeskattas.
Skattefriheten blir därmed en sak för lagstiftaren att ta ställning till. Det kommer säkerligen att ske - om inte förr - i samband med att Regeringen tar ställning till de i somras avlämnade betänkandena om Skatteincitament för gåvor till forskning och ideell verksamhet, SOU 2009:59, och Moderniserade skatteregler för ideell sektor, SOU 2009:65.
Så sista ordet om skattefrihet för gåvor med aktieutdelningar är nog inte sagt. Men lagstiftningsprocessen tar tid. Och trycket på Regeringen att öppna för skattefrihet för gåvor är högt. Så det lär nog bli svårt att täppa till de öppningar som nu har godtagits.
Dagens Industri som rapporterar om rättsfallet den 7 oktober sätter rubriken Mer välgörenhet befrias från skatt. Det kan man nog se som ett led i kampanjen. Givarens skattefrihet (det är den målet gäller) är nämligen inte beroende av att gåvan skänks till välgörenhet. Gåvoskatten för mottagare (välgörenhet eller ej) är borttagen sen flera år. Däremot blir mottagaren inkomstbeskattad om han inte (som vissa välgörenhetsorganisationer) är skattebefriad.
Skattefriheten blir därmed en sak för lagstiftaren att ta ställning till. Det kommer säkerligen att ske - om inte förr - i samband med att Regeringen tar ställning till de i somras avlämnade betänkandena om Skatteincitament för gåvor till forskning och ideell verksamhet, SOU 2009:59, och Moderniserade skatteregler för ideell sektor, SOU 2009:65.
Så sista ordet om skattefrihet för gåvor med aktieutdelningar är nog inte sagt. Men lagstiftningsprocessen tar tid. Och trycket på Regeringen att öppna för skattefrihet för gåvor är högt. Så det lär nog bli svårt att täppa till de öppningar som nu har godtagits.
Dagens Industri som rapporterar om rättsfallet den 7 oktober sätter rubriken Mer välgörenhet befrias från skatt. Det kan man nog se som ett led i kampanjen. Givarens skattefrihet (det är den målet gäller) är nämligen inte beroende av att gåvan skänks till välgörenhet. Gåvoskatten för mottagare (välgörenhet eller ej) är borttagen sen flera år. Däremot blir mottagaren inkomstbeskattad om han inte (som vissa välgörenhetsorganisationer) är skattebefriad.
tisdag 6 oktober 2009
HUR SKA SVERIGE ÖKA SIN ATTRAKTIONSKRAFT?
Frågan ställs i Dagens Industris huvudledare med anledning av att Regeringen äntligen skickat Globaliseringsrådets slutrapport Bortom krisen på remiss. Den 30 november går remisstiden ut.
Jag har tidigare kommenterat den och den debatt som hölls när rapporten presenterades.
Som DI skriver vill Globaliseringsrådet se en huvudkontorsstrategi och en politik för att locka utlänska investeringar och talangfulla människor till Sverige. Alla tre målen uppnås utan egentlig kostnad så här.
Tjatigt? Tja, men någon gång faller kanske fjällen från politikernas ögon (Apg. 9:18). Jag förväntar mig kanske inte att de ska bli uppfyllda av helig ande. Bara lite klarsyn.
Jag har tidigare kommenterat den och den debatt som hölls när rapporten presenterades.
Som DI skriver vill Globaliseringsrådet se en huvudkontorsstrategi och en politik för att locka utlänska investeringar och talangfulla människor till Sverige. Alla tre målen uppnås utan egentlig kostnad så här.
Tjatigt? Tja, men någon gång faller kanske fjällen från politikernas ögon (Apg. 9:18). Jag förväntar mig kanske inte att de ska bli uppfyllda av helig ande. Bara lite klarsyn.
söndag 4 oktober 2009
MEDBORGARRÄTT HETER PENGAR
Det är skam, det är fläck på Sveriges banér, att medborgarrätt kostar pengar.
Heidenstams ord (något travesterade) är fortfarande giltiga på skatteområdet, precis som Henrik von Sydow (m) skriver i SvD den 4 oktober.
Rättssäkerheten kostar stora pengar för den som drabbas. Verklig rättssäkerhet är, som von Sydow påpekar, inte bara att det ska bli rätt – utan att när det blir fel ska det få så begränsad negativ effekt som möjligt för den enskilde.
Så här kan man förhindra att rättssäkerheten riskeras på företagsskatteområdet. Och det är där huvuddelen av de skatterättsliga tvistefrågorna finns.
Heidenstams ord (något travesterade) är fortfarande giltiga på skatteområdet, precis som Henrik von Sydow (m) skriver i SvD den 4 oktober.
Rättssäkerheten kostar stora pengar för den som drabbas. Verklig rättssäkerhet är, som von Sydow påpekar, inte bara att det ska bli rätt – utan att när det blir fel ska det få så begränsad negativ effekt som möjligt för den enskilde.
Så här kan man förhindra att rättssäkerheten riskeras på företagsskatteområdet. Och det är där huvuddelen av de skatterättsliga tvistefrågorna finns.
lördag 3 oktober 2009
RICHARD SWARTZ
LAGRÅDSREMISS OM UNDERSKOTTSAVDRAG
Förslaget om skärpning av reglerna om underskottsavdrag har nu resulterat i en lagrådsremiss. Jag har tidigare i olika sammanhang kritiserat förslaget. Hela lagstiftningen om underskottsavdrag borde reformeras. Det finns ingen rimlig anledning att inskränka rätten till underskottsavdrag på grund av att aktierna i förlustbolaget bytt ägare.
Ett flertal av de remissinstanser som yttrat sig är kritiska till förslaget och avstyrker att det läggs till grund för lagstiftning. Flera remissinstanser, bl.a. Juridiska fakulteten vid Stockholms universitet, Näringslivets Skattedelegation och FAR SRS, anser att lagstiftningen bör ses över i sin helhet eller avskaffas. Mitt eget remissyttrande är inte omnämnt; det omnämns inte ens i listan över inkomna synpunkter.
Vad är det för näringspolitik som alliansregeringen bedriver? Den påstår (sid.13) rent av att den sammantagna effekten av undantagsbestämmelsen bedöms vara till fördel för företagen. Som kommentar till Näringslivets Skattedelegation förslag att slopa underskottsreglerna i sin helhet säger regeringens att detta inte är ett lämpligt alternativ eftersom det skulle öppna upp för handel med underskottsföretag (min kurs.). Än sen! Det är ju bara bra! Det minskar risktagande. Stimulerar näringslivet. Vad har det för betydelse att aktierna i ett företag byter ägare? De nya ägarna kan kanske ta bättre vara på företagets resurser än de gamla. Beskattningen på bolagssektorn blir inte högre än 26,3 procent som är avsett.
Ett flertal av de remissinstanser som yttrat sig är kritiska till förslaget och avstyrker att det läggs till grund för lagstiftning. Flera remissinstanser, bl.a. Juridiska fakulteten vid Stockholms universitet, Näringslivets Skattedelegation och FAR SRS, anser att lagstiftningen bör ses över i sin helhet eller avskaffas. Mitt eget remissyttrande är inte omnämnt; det omnämns inte ens i listan över inkomna synpunkter.
Vad är det för näringspolitik som alliansregeringen bedriver? Den påstår (sid.13) rent av att den sammantagna effekten av undantagsbestämmelsen bedöms vara till fördel för företagen. Som kommentar till Näringslivets Skattedelegation förslag att slopa underskottsreglerna i sin helhet säger regeringens att detta inte är ett lämpligt alternativ eftersom det skulle öppna upp för handel med underskottsföretag (min kurs.). Än sen! Det är ju bara bra! Det minskar risktagande. Stimulerar näringslivet. Vad har det för betydelse att aktierna i ett företag byter ägare? De nya ägarna kan kanske ta bättre vara på företagets resurser än de gamla. Beskattningen på bolagssektorn blir inte högre än 26,3 procent som är avsett.
RETROAKTIV SKATTELAGSTIFTNING OM HANDELSBOLAG
Helena Norén skriver i Dagens Industri den 3 oktober under rubriken Tveksam retroaktiv lagstiftning om lagrådsremissen om nya regler för beskattning av andelar i handelsbolag. Det är viktigt att hålla i minnet när man läser artikeln, att förslaget gäller beskattning av andelar som innehas av företag, närmare bestämt av företag för vilka andelen ska behandlas som näringsbetingad enligt den föreslagna 3 a § till inkomstskattelagens 25 a kap. , dvs. vissa juridiska personer. I lagrådsremissen påpekas särskilt att lagstiftningen så lite som möjligt ska beröra fysiska personer.
I den promemoria som föregått lagrådsremissen föreslogs att de regler som Helena Norén kritiserar skulle gälla även för fysiska personer, dvs. fysiska personers negativa justerade anskaffningsutgifter skulle - på samma sätt som nu föreslås för juridiska personer - tvångsavskattas. Det förslaget tar lagrådsremissen tydligt avstånd från. Det finns ju inte heller samma skäl till sådan beskattning av fysiska personer, eftersom dessa ju även i fortsättningen ska beskattas för kapitalvinst vid avyttring av andelar. Eftersom juridiska personer inte ska beskattas för sådana vinster, skulle det däremot bli orättvist om en juridisk person, som redan avvecklat ett andelsinnehav med negativ justerad anskaffningsutgift, beskattats för den, medan ett annat som väntar med avvecklingen tills de nya reglerna träder i kraft skulle undgå den beskattningen.
Den "orättvisan" motiverar egentligen inte tvångsavskattningen. Det kunde räcka med att den vid lagens ikraftträdande föreliggande negativa justerade anskaffningskostnaden togs till beskattning den dag i framtiden då andelen avyttras, även om övrig vinst på andelen då är skattefri enligt de nya reglerna. Som det nu är drabbas företaget av en omedelbar skattekostnad, som det kanske inte kan klara av därför att handelsbolaget gjort förluster (och därmed skapat den negativa justerade anskaffningsomkostnaden) men som det räknar med att kunna betala senare när handelsbolaget går med vinst. I lagrådsremissen föreslås t.o.m. regler som förhindrar företaget att justera det negativa beloppet genom att betala in (med beskattade) medel ett belopp motsvarande underskottet. Varför? Det kritiserar Helena Norén med rätta.
En annan sak som inte föreslås i lagrådsremissen är skyldighet för fysiska personer att i deklarationen varje år under innehavstiden ange justerad anskaffningskostnad för andelen och att denna skulle fastställas vid taxeringarna. I promemorian föreslogs t.o.m. att skattetillägg skulle kunna påföras om den skattskyldige redovisade en för hög positiv justerad anskaffningsutgift. Lagrådsremissens förslag innebär alltså att den justerade anskaffningsutgiften inte ska fastställas. Det saknas därför anledning att införa nya regler om skattetillägg. Om den skattskyldige i samband med avyttringen redovisar en felaktig justerad anskaffningsutgift, finns det förstås förutsättningar för skattetillägg.
Men Helena, lagstiftningen är inte tveksam. Den är tyvärr mycket målmedveten. Däremot är det en synnerligen tvivelaktig lagstiftning. Men det är kanske inte du som satt rubriken. (När artikeln flutit in i nätupplagan har den fått en ny rubrik: Skattelag trots förbud.)
I den promemoria som föregått lagrådsremissen föreslogs att de regler som Helena Norén kritiserar skulle gälla även för fysiska personer, dvs. fysiska personers negativa justerade anskaffningsutgifter skulle - på samma sätt som nu föreslås för juridiska personer - tvångsavskattas. Det förslaget tar lagrådsremissen tydligt avstånd från. Det finns ju inte heller samma skäl till sådan beskattning av fysiska personer, eftersom dessa ju även i fortsättningen ska beskattas för kapitalvinst vid avyttring av andelar. Eftersom juridiska personer inte ska beskattas för sådana vinster, skulle det däremot bli orättvist om en juridisk person, som redan avvecklat ett andelsinnehav med negativ justerad anskaffningsutgift, beskattats för den, medan ett annat som väntar med avvecklingen tills de nya reglerna träder i kraft skulle undgå den beskattningen.
Den "orättvisan" motiverar egentligen inte tvångsavskattningen. Det kunde räcka med att den vid lagens ikraftträdande föreliggande negativa justerade anskaffningskostnaden togs till beskattning den dag i framtiden då andelen avyttras, även om övrig vinst på andelen då är skattefri enligt de nya reglerna. Som det nu är drabbas företaget av en omedelbar skattekostnad, som det kanske inte kan klara av därför att handelsbolaget gjort förluster (och därmed skapat den negativa justerade anskaffningsomkostnaden) men som det räknar med att kunna betala senare när handelsbolaget går med vinst. I lagrådsremissen föreslås t.o.m. regler som förhindrar företaget att justera det negativa beloppet genom att betala in (med beskattade) medel ett belopp motsvarande underskottet. Varför? Det kritiserar Helena Norén med rätta.
En annan sak som inte föreslås i lagrådsremissen är skyldighet för fysiska personer att i deklarationen varje år under innehavstiden ange justerad anskaffningskostnad för andelen och att denna skulle fastställas vid taxeringarna. I promemorian föreslogs t.o.m. att skattetillägg skulle kunna påföras om den skattskyldige redovisade en för hög positiv justerad anskaffningsutgift. Lagrådsremissens förslag innebär alltså att den justerade anskaffningsutgiften inte ska fastställas. Det saknas därför anledning att införa nya regler om skattetillägg. Om den skattskyldige i samband med avyttringen redovisar en felaktig justerad anskaffningsutgift, finns det förstås förutsättningar för skattetillägg.
Men Helena, lagstiftningen är inte tveksam. Den är tyvärr mycket målmedveten. Däremot är det en synnerligen tvivelaktig lagstiftning. Men det är kanske inte du som satt rubriken. (När artikeln flutit in i nätupplagan har den fått en ny rubrik: Skattelag trots förbud.)
Etiketter:
handelsbolagsandelar,
Kapitalvinst,
skattetillägg
fredag 2 oktober 2009
CECILIA GUNNE OCH FONDBESKATTNING
Cecilia Gunne kritiserar i Dagens Industri den 2 oktober Regeringen för den tilltänkta förändringen av den svenska beskattningen av värdepappersfonder. Skatt utgår med 1,5 procent av marknadsvärdet av fondens placeringar vid inkomstårets ingång. I övrigt utgår ingen skatt för fonden om vinsten delas ut. Eftersom en svensk fond enligt kommande EU-direktiv ska kunna flytta utomlands, kommer konkurrensen gentemot utländska fonder att skärpas. Redan nu är konkurrensen svår. Luxemburg har t.ex. en motsvarande skatt på 0,01 - 0,05 procent. Men konkurrensen skärps naturligtvis om svenska fonder kan flytta.
Vad Regeringen nu överväger är att flytta beskattningen från fonden till ägaren. Därmed kommer svenska ägare att beskattas för värdet i både svenska och utländska fonder. Man kan ha synpunkter på det, men det innebär att konkurrensnackdelen för de svenska fonderna försvinner. Däremot skärps beskattningen av ägarna, eftersom Sverige ska ta skatt även på värdet i de utländska fonderna.
Faktiskt innebär det att Sverige ska göra som Finland, som Cecilia också föreslår. Skatt ska tas ut vid utdelning från fonden och försäljning av fondandel. Skatten tas ut av andelsägarna. Sen tar Sverige ut ytterligare en skatt av andelsägarna, men det är inget som påverkar fonderna.
När konkurrensen blir alltför hård, går det inte att ha en skatt på en intermediär. Då väljer man bort den som placeringsobjekt. Värdpappersverksamhet, som ju kan bedrivas var som helst, är naturligvis extremt konkurrensutsatt.
Andra fall där konkurrensen blivit för hård för att företaget ska kunna betala skatt på vinsten är rederi- och flygverksamhet. Verksamheten kan lätt flytta till det land där skatten är lägst. Därför har många länder tonnagebeskattning i stället för vinstbeskattning av rederier eller överväger att införa sådan beskattning. Grekland har använt denna skatteform sedan 1957. Holland, Norge, Tyskland, Storbritannien och Finland har på senare tid infört tonnagebeskattning som ett alternativ till ordinarie företagsskatt. Dessutom tillåter EU statstöd till rederinäring med belopp motsvarande ev. bolagsskatt.
Samma konkurrenseffekt föreligger i princip för all näringsverksamhet, men eftersom det inte är lika lätt att flytta ett stålverk, en massafabrik eller ett verkstadsföretag, kan skatt tas ut på vinsten utan att företagen flyttar. Men produkterna blir naturligtvis dyrare än om de produceras i länder med lägre skatt, och attraktionen för det internationella kapitalet att göra investeringar i ett land med höga vinstskatter blir låg. Vem lider mest av det? Det land som har den höga skatten!
Så det är väl begripligt att Regeringen vill avskaffa skatten för svenska fonder och i stället ta ut den av fondandelsägarna. Sen är det en annan sak om fondandelsägarna - liksom löntagare och andra skattskyldiga - accepterar en hög skatt på sina inkomster. Men det är en politisk fråga - inte en ekonomisk som skatten på företagsvinster är. Skatten på företagsvinster är bara korkad.
Vad Regeringen nu överväger är att flytta beskattningen från fonden till ägaren. Därmed kommer svenska ägare att beskattas för värdet i både svenska och utländska fonder. Man kan ha synpunkter på det, men det innebär att konkurrensnackdelen för de svenska fonderna försvinner. Däremot skärps beskattningen av ägarna, eftersom Sverige ska ta skatt även på värdet i de utländska fonderna.
Faktiskt innebär det att Sverige ska göra som Finland, som Cecilia också föreslår. Skatt ska tas ut vid utdelning från fonden och försäljning av fondandel. Skatten tas ut av andelsägarna. Sen tar Sverige ut ytterligare en skatt av andelsägarna, men det är inget som påverkar fonderna.
När konkurrensen blir alltför hård, går det inte att ha en skatt på en intermediär. Då väljer man bort den som placeringsobjekt. Värdpappersverksamhet, som ju kan bedrivas var som helst, är naturligvis extremt konkurrensutsatt.
Andra fall där konkurrensen blivit för hård för att företaget ska kunna betala skatt på vinsten är rederi- och flygverksamhet. Verksamheten kan lätt flytta till det land där skatten är lägst. Därför har många länder tonnagebeskattning i stället för vinstbeskattning av rederier eller överväger att införa sådan beskattning. Grekland har använt denna skatteform sedan 1957. Holland, Norge, Tyskland, Storbritannien och Finland har på senare tid infört tonnagebeskattning som ett alternativ till ordinarie företagsskatt. Dessutom tillåter EU statstöd till rederinäring med belopp motsvarande ev. bolagsskatt.
Samma konkurrenseffekt föreligger i princip för all näringsverksamhet, men eftersom det inte är lika lätt att flytta ett stålverk, en massafabrik eller ett verkstadsföretag, kan skatt tas ut på vinsten utan att företagen flyttar. Men produkterna blir naturligtvis dyrare än om de produceras i länder med lägre skatt, och attraktionen för det internationella kapitalet att göra investeringar i ett land med höga vinstskatter blir låg. Vem lider mest av det? Det land som har den höga skatten!
Så det är väl begripligt att Regeringen vill avskaffa skatten för svenska fonder och i stället ta ut den av fondandelsägarna. Sen är det en annan sak om fondandelsägarna - liksom löntagare och andra skattskyldiga - accepterar en hög skatt på sina inkomster. Men det är en politisk fråga - inte en ekonomisk som skatten på företagsvinster är. Skatten på företagsvinster är bara korkad.
torsdag 1 oktober 2009
SE MÖJLIGHETERNA ISTÄLLET, ANDERS BORG
DI kritiserar med rätta Regeringens förslag till lagstiftning mot avdrag i svenska företag för förluster i utländska dotterbolag. Det är en rent fiskal produkt som inte beaktar näringspolitiska intressen. Men det är ju en generell egenskap hos bolagsbeskattningen. DN efterlyser nya idéer för svensk politik efter den ekonomiska krisen. Av Globaliseringsrådets slutsatser, som publicerades i maj, har det inte blivit mycket. Rådet ville bl.a. förändra skatterna så att dessa bättre premierar företagande och utbildning.
Det fiskala intresset förefaller viktigare än det näringspolitiska. Hur långt det fiskala intresset sträcker sig kan belysas av följande citat ur Regeringens promemoria om koncernavdrag:
Som allmän utgångspunkt för de föreslagna reglerna bör gälla att de inte ska tillåta mer än vad som är nödvändigt på grund av Regeringsrättens domar. ---Däremot kan det --- finnas anledning för lagstiftaren att införa ytterligare begränsande kriterier i något avseende, som det inte har varit aktuellt att behandla i de överklagade förhandsbesked som har prövats av Regeringsrätten.
Alltså, absolut inte mer som måste göras med hänsyn till EG-rätten. Detta reser krav på restriktioner som t.ex. den i den föreslagna 6 §.
En förlust är slutlig om den inte på något sätt har utnyttjats eller skulle kunna ha utnyttjas av dotterföretaget eller någon annan i den stat där dotterföretaget hör hemma. En förlust är inte slutlig om den inte kan utnyttjas av dotterföretaget i hemviststaten på grund av avsaknaden av en rättslig möjlighet till detta eller på grund av att denna möjlighet är begränsad i tiden.
Det krävs också att dotterbolaget har likviderats och att förlusten kvarstår i samband med att likvidationen avslutas. Eftersom avdrag endast får avse en slutlig förlust ska, som ett tillägg till de allmänna förutsättningarna dessutom gälla att rörelsen i dotterföretaget inte fortsätter i ett annat företag i intressegemenskap med dotterföretaget. Därför ska gälla att en väsentlig del av rörelsen inte får ha överlåtits till ett sådant företag under en viss karenstid före likvidationen eller därefter. Tio år anser Regeringen vara en lämplig tid i det här sammanhanget. Med "företag i intressegemenskap" avses ett företag som ett annat företag, direkt eller indirekt, genom en ägarandel eller på annat sätt har ett väsentligt inflytande i, eller två företag som står under i huvudsak gemensam ledning. Med väsentlig del avses 40 procent eller mer. Ja, redan misstanken om att ett sådant förfarande skulle kunna praktiseras, motiverar att det över huvud taget inte får finnas något företag i intressegemenskap med moderföretaget som efter likvidationens avslutande bedriver rörelse i den stat där dotterföretaget hör hemma.
Förslaget kräver ett antal ytterligare stödregler för att förhindra att bestämmelserna kringgås, så det är väl bäddat för välbetalt konsultarbete. Däremot ska det inte krävas alltför "sofistikerad skatteplanering" för att avgöra att alla förutsättningar föreligger. Det krävs dock av moderföretaget att det redogör för de bland skattespecialister på området allmänt erkända möjligheter som finns att använda en förlust av ifrågavarande slag och, i den mån dessa inte har använts, visar att så inte hade kunnat ske. Således blir det bl.a. aktuellt att bedöma vilka möjligheter dotterföretaget har till skattemässig resultatutjämning med andra företag i hemviststaten. Eftersom det är fråga om ett slags eliminationsbevis måste bevisningen vara robust för att kunna ligga till grund för ett koncernbidrag. Med att bevisning är robust förstås att utredningen är så fullständig att det, såvitt man vet, inte existerar någon inte förebringad bevisning som skulle kunna påverka bevisvärdet. Här kommer Skatteverkets personal att ställa krav på utbildning sig i andra länders skattesystem, för att kunna slå sina motparter bland konsulter och advokater på fingrarna. Sådant kostar pengar. Skruven dras åt ett varv till - men gängorna är för länge sedan utslitna.
Lagförslaget undviker en komplikation som vållade åtskilligt bryderi i de rättsfall som framtvingat lagstiftningen. För att få ett avdrag för koncernbidrag (som är den lagstiftning som förslaget bygger på) krävs att det är bokfört och att det skett en värdeöverföring. Men avdrag för bidraget medges inte förrän förlusten är "definitiv". Den företagsekonomiska kostnaden måste tas långt tidigare. Konsekvensen kan då bli att avdraget inte kan medges, därför att det inte är bokfört under det år förlusten blivit definitiv. Något sådant krav på bokföring eller värdeöverföring ställs inte för koncernavdrag.
Citatet ur den föreslagna 6 § är ordagrant. Det står faktiskt skulle kunna ha utnyttjas. Man får anta att det sista ordet har ett rent korrekturfel. Men det heter rimligen skulle ha kunnat utnyttjas.
Ett litet exportberoende land som Sverige borde hylla EU:s inre marknad och den fria rörligheten. Ju färre hinder som finns för företag att verka över gränserna, desto bättre borde det vara. Varför ser svenska regeringar EU:s friheter mer som hot mot skattebasen än som en möjlighet till ökad tillväxt.
Det finns ett bättre sätt att hantera dessa problem.
Det fiskala intresset förefaller viktigare än det näringspolitiska. Hur långt det fiskala intresset sträcker sig kan belysas av följande citat ur Regeringens promemoria om koncernavdrag:
Som allmän utgångspunkt för de föreslagna reglerna bör gälla att de inte ska tillåta mer än vad som är nödvändigt på grund av Regeringsrättens domar. ---Däremot kan det --- finnas anledning för lagstiftaren att införa ytterligare begränsande kriterier i något avseende, som det inte har varit aktuellt att behandla i de överklagade förhandsbesked som har prövats av Regeringsrätten.
Alltså, absolut inte mer som måste göras med hänsyn till EG-rätten. Detta reser krav på restriktioner som t.ex. den i den föreslagna 6 §.
En förlust är slutlig om den inte på något sätt har utnyttjats eller skulle kunna ha utnyttjas av dotterföretaget eller någon annan i den stat där dotterföretaget hör hemma. En förlust är inte slutlig om den inte kan utnyttjas av dotterföretaget i hemviststaten på grund av avsaknaden av en rättslig möjlighet till detta eller på grund av att denna möjlighet är begränsad i tiden.
Det krävs också att dotterbolaget har likviderats och att förlusten kvarstår i samband med att likvidationen avslutas. Eftersom avdrag endast får avse en slutlig förlust ska, som ett tillägg till de allmänna förutsättningarna dessutom gälla att rörelsen i dotterföretaget inte fortsätter i ett annat företag i intressegemenskap med dotterföretaget. Därför ska gälla att en väsentlig del av rörelsen inte får ha överlåtits till ett sådant företag under en viss karenstid före likvidationen eller därefter. Tio år anser Regeringen vara en lämplig tid i det här sammanhanget. Med "företag i intressegemenskap" avses ett företag som ett annat företag, direkt eller indirekt, genom en ägarandel eller på annat sätt har ett väsentligt inflytande i, eller två företag som står under i huvudsak gemensam ledning. Med väsentlig del avses 40 procent eller mer. Ja, redan misstanken om att ett sådant förfarande skulle kunna praktiseras, motiverar att det över huvud taget inte får finnas något företag i intressegemenskap med moderföretaget som efter likvidationens avslutande bedriver rörelse i den stat där dotterföretaget hör hemma.
Förslaget kräver ett antal ytterligare stödregler för att förhindra att bestämmelserna kringgås, så det är väl bäddat för välbetalt konsultarbete. Däremot ska det inte krävas alltför "sofistikerad skatteplanering" för att avgöra att alla förutsättningar föreligger. Det krävs dock av moderföretaget att det redogör för de bland skattespecialister på området allmänt erkända möjligheter som finns att använda en förlust av ifrågavarande slag och, i den mån dessa inte har använts, visar att så inte hade kunnat ske. Således blir det bl.a. aktuellt att bedöma vilka möjligheter dotterföretaget har till skattemässig resultatutjämning med andra företag i hemviststaten. Eftersom det är fråga om ett slags eliminationsbevis måste bevisningen vara robust för att kunna ligga till grund för ett koncernbidrag. Med att bevisning är robust förstås att utredningen är så fullständig att det, såvitt man vet, inte existerar någon inte förebringad bevisning som skulle kunna påverka bevisvärdet. Här kommer Skatteverkets personal att ställa krav på utbildning sig i andra länders skattesystem, för att kunna slå sina motparter bland konsulter och advokater på fingrarna. Sådant kostar pengar. Skruven dras åt ett varv till - men gängorna är för länge sedan utslitna.
Lagförslaget undviker en komplikation som vållade åtskilligt bryderi i de rättsfall som framtvingat lagstiftningen. För att få ett avdrag för koncernbidrag (som är den lagstiftning som förslaget bygger på) krävs att det är bokfört och att det skett en värdeöverföring. Men avdrag för bidraget medges inte förrän förlusten är "definitiv". Den företagsekonomiska kostnaden måste tas långt tidigare. Konsekvensen kan då bli att avdraget inte kan medges, därför att det inte är bokfört under det år förlusten blivit definitiv. Något sådant krav på bokföring eller värdeöverföring ställs inte för koncernavdrag.
Citatet ur den föreslagna 6 § är ordagrant. Det står faktiskt skulle kunna ha utnyttjas. Man får anta att det sista ordet har ett rent korrekturfel. Men det heter rimligen skulle ha kunnat utnyttjas.
Ett litet exportberoende land som Sverige borde hylla EU:s inre marknad och den fria rörligheten. Ju färre hinder som finns för företag att verka över gränserna, desto bättre borde det vara. Varför ser svenska regeringar EU:s friheter mer som hot mot skattebasen än som en möjlighet till ökad tillväxt.
Det finns ett bättre sätt att hantera dessa problem.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)