fredag 26 september 2014

KLIMATKOMPENSATION ÄR INTE AVDRAGSGILL

Högsta förvaltningsdomstolen har i dagarna nedkommit med en dom (mål nr 2735-14) om ett företags avdragsrätt för s.k. klimatkompensation.


Man tar sig för pannan.


Saltå Kvarn AB är ett företag som bedriver verksamhet avseende ekologiska jordbruksprodukter. Skatteverket vägrade bolaget avdrag vid inkomsttaxeringen för kostnader för vad som avsågs vara klimatkompensation. Frågan har därefter prövats av Skatterättsnämnden, som i ett förhandsbesked fann att bolaget var berättigat till avdrag för såväl utgifter för ersättning till ett konsultföretag för analys och beräkning av klimatpåverkan av bolagets transporter som för förvärv av s.k. utsläppskrediter. Den ersättning som bolaget betalar skapar förutsättningar för att, inom ramen för ett privat projekt, plantera träd i Uganda.


Allmänna Ombudet hos Skatteverket, som uppenbarligen delade bolagets och Skatterättsnämndens uppfattning, yrkade hos Högsta Förvaltningsdomstolen att förhandsbeskedet skulle fastställas.


Högsta Förvaltningsdomstolen ansåg dock att endast konsultationskostnaderna var avdragsgilla. I fråga om klimatkompensationen fann domstolen att någon direkt motprestation inte kom bolaget till del. Det fanns inte heller någon egentlig anknytning mellan bolagets verksamhet avseende ekologiska produkter och trädplanteringen. Kostnaden ansågs därför inte avdragsgill.


HFDs hänvisning till rättsläget förtjänar att återges.


Rätten till avdrag för de aktuella utgifterna ska prövas mot bestämmelserna i 16 kap. 1 § inkomstskattelagen (1999:1229), IL, om avdrag i inkomstslaget näringsverksamhet och de allmänna bestämmelserna i 9 kap. 2 § om avdragsförbud för gåvor m.m.


Av regleringen följer att utgifterna är avdragsgilla om de syftar till att förvärva och bibehålla inkomster och avdragsförbudet inte är tillämpligt. Avdrag kan komma i fråga även om det inte förekommer någon direkt motprestation men däremot en stark anknytning mellan den egna verksamheten och den verksamhet som stöds (RÅ 1976 ref. 127 I och II samt RÅ 2000 ref. 31 II). Den omständigheten att företaget kan få förbättrad goodwill och utgifterna således kan vara kommersiellt motiverade hindrar inte att avdragsförbudet kan vara tillämpligt (RÅ 2000 ref. 31 I).


Alltså: Avdragsrätt föreligger för utgifter för att förvärva och bibehålla inkomster (16 kap. 1 § IL). Om så inte direkt är fallet kan avdrag ändå medges vid "stark anknytning". Dock inte om kostnaden är en gåva (9 kap. 2 §). Inte ens om gåvan ger förbättrad goodwill och alltså kan vara kommersiellt motiverad.


De åberopade rättsfallen från år 1976 avser företags avdragsrätt för bidrag till kampanjer mot nedskräpning. Avdrag medgavs ett företag (PLM) som tillverkade engångsförpackningar (I) men vägrades ett företag (KF) som använde sådana förpackningar för sina produkter (II). Fallen från år 2000 avsåg Procordias/Pharmacias sponsring av Kungliga Operan (avdrag vägrades) resp. Falcon bryggeriers bidrag (avdrag medgavs) till Svenska Naturskyddsföreningen (SNF) och Göteborgs ornitologiska Förening (GOF). Enligt träffad överenskommelse mellan Falcon och SNF respektive GOF skulle Falcon bidra ekonomiskt till projekt Pilgrimsfalk. Falcon fick rätt att i sin marknadsföring av drycker framhålla att företaget stödde arbetet med att rädda pilgrimsfalken.


Som alla förstår är gränsdragningen mellan rätt till och förbud mot avdrag glasklar. Är gåvan en gåva är den inte avdragsgill, även om den är kommersiellt motiverad.


Suck. Avskaffa bolagsbeskattningen.

















tisdag 23 september 2014

USA SKÄRPER LAGSTIFTNINGEN MOT SKATTEBETINGADE FÖRETAGSKÖP

President Barack Obama har nu börjat dra åt snaran för att komma åt de skattemässiga kryphål som gör det gynnsamt för amerikanska bolag att köpa utländska konkurrenter och på det sättet minimera skatt, skriver SvD den 23 september. Igår meddelade finansdepartementet i USA att regler nu införts, med omedelbar verkan, för att mota i grind dessa av skatteskäl betingade utlandsköp.


Det finns ett enklare sätt.

måndag 22 september 2014

SVEN-OLOF LODIN OCH BOLAGSBESKATTNINGEN

S-O L kommenterar den 21 september Peter Malmqvists kritik i SvD av Företagsskattekommitténs förslag Neutral bolagsskatt - för ökad effektivitet och stabilitet (SOU 2014:40).
Uppgiften för kommittén var inte, som PM antog, att komma till rätta med räntesnurrorna, utan att  åstadkomma största möjliga neutralitet i skattebehandlingen av eget och främmande kapital och stärka det egna kapitalets ställning.
Och visst kan man hålla med S-O L om att det samhällsekonomiskt är
fördelaktigare med mer högavkastande investeringar i stället för investeringar i högbelånade lågavkastande investeringar där hävstångseffekten av den höga belåningsgraden ger en bra avkastning på den begränsade insatsen av eget kapital.
Det är ju självklart. Det följer av ett system där vinsten beskattas. Men remediet är väl inte att införa en särskild kostnad för finansiering av lånekapital! Fråga i stället varför det är så nödvändigt att beskatta vinsten! Bolagets vinst är basen för bolagets fortsatta tillväxt och ökande förmåga att generera nya varor och tjänster. Till den del vinsten behålls i företaget kan den inte konsumeras eller disponeras för privata intressen och behov. Det är närmast idiotiskt att hämma företagens och därmed hela ekonomins tillväxt genom en beskattning av själva tillväxten.


S-O L försöker med enkla matematiska resonemang visa att förslaget egentligen inte påverkar företagen särskilt mycket. Det vissa förlorar får de delvis igen genom den sänkta skattesatsen. Varför då göra om företagsbeskattningen på ett fundamentalt sätt som skapar nya komplicerade rättsfrågor och svåra praktiska bedömningar? Och de som förlorar särskilt mycket - fastighetsförvaltande företag - har ändå  under ett antal år kunnat undgå beskattning, så det är inte mer än rätt att de får betala igen, förefaller argumentet vara. I vissa kanske det blev en icke avsedd merbeskattning, men dem får man försöka kompensera med specialregler, som kommittén glömde att fundera på.


När det är så mycket enklare att likställa lånat och eget kapital - genom att avskaffa bolagsbeskattningen och endast beskatta utdelade vinster.

torsdag 18 september 2014

PENSIONÄRSSKATT

 Janerik Larsson konstaterade i ett inlägg i SvD den 18 september att det inte finns någon särskild pensionärsskatt, vilken ju är alldeles korrekt. Han hävdade att
valrörelsens förmodligen största enskilda lögn var pensionärsskatten. Det var inte bara Socialdemokraterna och Sverigedemokraterna som drev denna myt. Pensionärsorganisationernas ohederlighet nådde oanade höjder och även andra organisationer som borde veta bättre, t ex Skattebetalarna, hängde på.


Samma dag infördes i  SvD på nätet ett genmäle från Sveriges Pensionärsförbund (SPF), där det hävdas att pensionärerna är hårdare beskattade än löntagare, vilket också är riktigt. Men det har ju inte JEL förnekat. Han har bara sagt att det inte finns någon särskild pensionsbeskattning. Genom jobbskatteavdragen hoppades alliansregeringen att stimulera arbetskraftsutbudet, och då är det klart att sådant avdrag inte kan ges för inkomst som inte förutsätter arbetskraftsutbudet. Sen är det en helt annan sak vad man tycker om att pensionärerna beskattas hårdare. För arbetsinkomster har de f.ö. fått förhöjt grundavdrag. Och jobbskatteavdraget är större för pensionärer än för yngre - allt för att stimulera till arbete.
Jag kan förstå att JEL inte gitter svara på genmälet.






Nu är skillnaden inte så stor på grund av att arbetslöner beskattas även hos arbetsgivare i form av allmän löneavgift. Eftersom avgiften är avdragsgill hos arbetsgivaren blir dock den sammanlagda effekten att pensionsinkomst beskattas aningen hårdare än löneinkomst, se här.

PETER MALMQVIST KOMMENTERAR FÖRETAGSSKATTEKOMMITTÉNS BETÄNKANDE

PM kommenterar Företagsskattekommitténs betänkande Neutral bolagsskatt - för ökad effektivitet och stabilitet (SOU 2014:40) i SvD den 18 september. Hans synpunkter på förslagets konsekvenser är det lätt att dela - en till ytterlighet komplicerad lagstiftning blir ännu mer komplicerad. Är detta rimlig för en löjligt liten skatt som inbringar endast drygt 5 procent av alla skatter och avgifter, och som egentligen är endast en förskottsbetalning av skatter som (utan bolagsskatt) ändå skulle flyta in i form av skatter på lön, utdelning och konsumtion? Som PM påpekar hamnar kommittén i mängder av definitions- och avgränsningsproblem.
Men PM tycks ha uppfattat kommitténs uppdrag som att den skulle komma till rätta med räntesnurrorna. Uppdraget var dock större än så. I själva verket fanns frågan om räntesnurror över huvud taget inte i direktiven till kommittén. Det är därför inte att förvåna att kommittén inte fokuserat på dem. Men genom sitt förslag tycker sig kommittén kunna föreslå att reglerna mot räntesnurror tas bort.
Det är inte för "att stoppa internlånen" som kommittén "stoppar avdragsrätten för räntor i alla skattepliktiga företag", som PM skriver. Kommitténs huvuduppdrag har varit att komma tillrätta med den "dubbla asymmetri" som kommer sig av att kostnaden för lånat kapital, räntan, är avdragsgill, medan detsamma inte gäller för eget kapital. Det är därför kommittén föreslår en ny begränsning av rätten till avdrag för räntekostnader. Denna begränsning är dock inte så omfattande som man kan få intryck av när man läser PMs debattinlägg. Avdragsrätten för "räntor i alla skattepliktiga företag" avskaffas inte. Däremot avskaffas rätten till avdrag för negativt finansiellt netto, dvs. avdrag för finansiella kostnader, bl.a. räntor, ska medges endast från finansiella intäkter. Men de definitions- och avgränsningsproblem som PM pekar på uppkommer förvisso och det är illa nog.
Den neutralitet som kommittén eftersträvar skulle, som PM riktigt påpekar, kunna undvikas genom att bolagsbeskattningen avskaffas. Det är ju på grund av att vinsten beskattas (och avdrag inte medges med samma belopp) som den dubbla asymmetrin uppkommer. Dessutom uppkommer ett otal andra problem. Men konsekvensen av det behöver inte bli att, som PM säger, beskattningen av löneinkomster då också måste tas bort. Risken för att "massor av  anställda skulle starta aktiebolag och börja fakturera sina arbetsgivare och därmed sänka sin skatt markant", är obetydlig. För det första kan ett anställningsförhållande inte vare sig praktiskt eller juridiskt utan vidare omvandlas till ett kund-/leverantörsförhållande. Och reglerna skulle kunna skräpas om så vore nödvändigt. För det andra måste bolagsägaren förr eller senare ta ut medel ur bolaget, och då blir vinsten beskattad som lön. Det kan visserligen ses som en förmån att uppskjuta beskattningen av den vinst som sparats i bolaget, men att det är en förmån beror på att Sverige beskattar pensionskapital. Utan denna beskattningsform skulle den uppskjutna beskattningen närmast vara något enbart positivt - en stimulans till privat sparande. Så länge den sparade vinsten ligger kvar i bolaget är den oåtkomlig för konsumtion, varför en beskattning är obefogad. För att hindra att sparandet i bolaget utnyttjas som säkerhet för en lånefinansierad konsumtion, är det enkelt att införa lönebeskattning av pantsättningen.
Ett annat av kommitténs förslag är att endast 75 procent av den skattepliktiga vinsten beskattas. Med nuvarande skattesats, 22 procent, är det ett sensationellt komplicerat sätt att införa en skattesats på 16,5 procent. Dessutom föreslås en särskild skatt på banker, som enligt kommittén skulle komma alltför lindrigt undan med en skattesats på 16,5 procent. De har ju typisk sett aldrig något negativt finansiellt netto.
Så nog blir det komplikationer alltid. Vid ett skatteseminarium för en tid sen fick skatteutskottets ordförande, Henrik von Sydow, frågan om förslaget kan komma att genomföras. "Ja, här har en elit av landets ekonomer och skattejurister funderat i flera år. Det är klart att vi politiker måste tro att det är tekniskt och juridiskt genomförbart."
Gör om och gör rätt, som PM skriver. Fokusera på det som är problemet, och det är inte att förändra näringslivets generella kapitalstruktur.