DUBBEL MOMS

I SvD finns den 8 oktober en debattartikel där skribenterna kräver snabb lagändring av momslagstiftningen som i sin nuvarande form resulterar i dubbelbeskattning av svenska IT-företag. Hur denna dubbelbeskattning uppkommer framgår knappast av artikeln.

Så här förhåller det sig.

Hösten 2010 avgjorde Förvaltningsrätten i Umeå ett mål rörande momsskatteplikten för ett företag som utvecklat s.k. appar. Domen gick i Skatteverkets favör. Det målet kommer inom kort att överprövas av Kammarrätten i Sundsvall. Oavsett hur det går torde det komma att överklagas till Högsta förvaltningsdomstolen, eftersom Skatteverket har utfärdat ett s.k. ställningstagande i fråga om svenska näringsidkares försäljning av applikationer. I sin tillämpningsinformation säger verket att ställningstagandet ska börja tillämpas den 1 oktober 2011. Även om Kammarrättens dom kan väntas under hösten 2011 lär det därför dröja ytterligare lång tid innan frågan blir slutligt avgjord.

Orsaken till dubbelbeskattningen är de olika principerna för beskattning av export av tjänster till privatpersoner resp. näringsidkare.

En svensk näringsidkare som tillhandahåller tjänster i EU ska enligt lagstiftningen redovisa och betala moms i Sverige om köparen är en privatperson. Om den utländska köparen är en näringsidkare är denne skattskyldig, och då ska det svenska företaget inte ta ut moms på försäljningen (Det är samma princip som gäller vid all varuexport - inom och utom EU. Detsamma gäller vid tjänsteexport till privatperson utanför EU).

Vad den skatterättsliga tvisten gäller, avser frågan om den försäljning som det svenska företaget gjort har skett till den slutlige köparen (brukaren), som typisk sett är en privatperson, eller om köpet anses ha skett till App Store som administreras av det i Luxemburg etablerade bolaget iTunes S.a.r.L. Det svenska företaget anser att försäljningen gjorts till iTunes, och har därför inte debiterat någon moms på fakturan till iTunes, medan Skatteverket anser att försäljningen gjorts till brukaren (privatperson), och därför krävt moms. iTunes har debiterat kunden (privatpersonen) moms i enlighet med reglerna i Luxemburg (och EU). Eftersom iTunes inte betalar någon moms till det svenska företaget (en momsdebitering från det svenska företaget är utesluten, eftersom iTunes är en näringsidkare), måste det svenska företaget betala momsen ur sitt egna kapital, vilket givetvis är ohållbart. Beloppet torde dessutom inte vara avdragsgillt som omkostnad vid inkomstbeskattningen. För att den svenska uppfattningen av rättsläget ska kunna fungera krävs att iTunes skulle underlåta att ta ut moms mot sin kund (brukaren), vilket naturligtvis iTunes inte gör, eftersom det skulle strida mot dess (och Luxemburgs skattemyndighets) uppfattning om iTunes skatteplikt.

Innan rättsfrågan löses, kommer därför moms att tas ut två gånger (en gång hos det svenska företaget och en gång hos iTunes, utan att något av företagen har rätt till avdrag för momsbeloppet), medan kunden betalar ett momsbelopp (till iTunes).

Momslagstiftningen är i princip densamma inom hela EU. Det är därför inte fråga om tolkning av lagen; om den torde alla vara överens. Det är fråga om tolkningen av de aktuella avtalen. Förvaltningsrätten i Umeå tolkade avtalet så att det svenska företaget var brukarens avtalsrättsliga motpart och att iTunes därmed inte tillhandahöll tjänsterna i eget namn, eftersom

bolaget behåller äganderätten och bestämmer själv priset, bär riskerna för förlust och har ansvar och kontroll över applikationerna. Av villkoren framgår också att det inte är Apple/iTunes som levererar applikationerna och att kunden ingår avgtal endast med applikationslevernatören.

Om denna tolkning är riktig torde det bästa/enda sättet att undgå dubbelbeskattningen vara att förhandla om villkoren.

Det är svårt att se att lagstiftaren kan göra något åt problemet innan Högsta förvaltningsdomstolen sagt sitt. Man kan möjligen hoppas på att Kammarrätten bifaller företagets talan och Skatteverket avstår från att överklaga samt återkallar/ändrar sitt ställningstagande.

Det inträffade är egentligen ganska typiskt när skattesystemen inte är enhetliga och konsekventa. Huvudprincipen är att moms tas ut i konsumtionslandet. Därför tas inte moms ut på export. Moms på allt mervärde som genererats under produktionsprocessen tillfaller konsumtionslandet - även det mervärde som skapats inom andra länder. Ett undantag är (privat) konsumtion inom EU av tjänster - sådan konsumtion ska beskattas i produktionslandet. Därför ska app-producenten ta ut moms även om köparen finns i ett annat land. Det är därför avgörande huruvida app-användaren verkligen är IT-företagets kund, eller om det är iTunes som är kunden och app-användaren är iTunes kund.

SKATTEFLYKT FRÅN FATTIGA LÄNDER

DN rapporterar den 5 oktober från ett seminarium anordnat av frivilligorganisationerna Actionaid, Diakonia, Concord och Forum Syd.

Varje år försvinner ungefär 8.000 miljarder kronor från världens utvecklingsländer. Det är tio gånger så mycket som världens samlade bistånd. Merparten göms undan i skatteparadis av multinationella storföretag.

Många fattiga afrikanska länder är väldigt rika på naturtillgångar som olja, guld och andra värdefulla mineraler. De utvinns i de flesta fall av västerländska företag.

– Genom att bara redovisa en mindre andel av intäkterna till både afrikanska länder och moderländer som Sverige och Frankrike betalar de multinationella koncernerna väldigt lite skatt, säger Léonce Ndikumana, professor i ekonomi vid universitetet i Amherst i Massachusetts, USA och tidigare forskningschef vid Afrikanska utvecklingsbanken.  Många afrikanska länder har stora naturtillgångar, men endast en liten del av förtjänsterna stannar i Afrika. Företagens årsredovisningar är inte korrekta. De underskattar intäkterna och det handlar om stora summor pengar som därmed försvinner på olagliga vägar.

Suck!

S.k.transfer pricing, alltså principer och regler för prissättning mellan samverkande internationella företag, är nog det besvärligaste inom företagsbeskattningen. Det är en "vetenskap" som tvingats fram av behovet att fördela beskattningsunderlag mellan berörda länder.

Det finns ingen vetenskaplig sanning om hur ett marknadsmässigt pris ska fastställas. Vissa principer kan alla vara överens om, men när dessa ska omsättas i verkligheten finns hur många argument som helst för hur företagen faktiskt gjort. Endast extrema fall underkänns av domstolarna. För att lösa problemen har det under de senare decennierna etablerats tekniker för hur problemen ska hanteras. Företagen måste dokumentera sina överväganden på förhand och bevara underlagen för kontroll i efterhand. Överenskommelser, advance price agreements (APA), görs mellan företag och skattemyndigheter i olika länder. Komplexiteten har ökat pyramidalt.

Ett land stiftar sin egen lag. Det bestämmer själv hur inkomster ska beräknas och skatt tas ut. De länder som påstås lida av att inte beskatta sin export, har därför endast sig själva att skylla. Sen kan visserligen det säljande företaget (eller det köpande landet) ha en sådan ekonomisk och/eller politisk styrka att det tvingar exportlandet att acceptera ett så lågt pris att skatteunderlaget reduceras. Men då är följden av prisreduktionen ännu värre än skatteförlusten.

Ett enklare och effektivare sätt att ta ut motsvarande belopp är en exporttull. Om den tas på bruttovärdet behöver landet inte bekymra sig om avdrag för mer eller mindre påhittade kostnader som företagen kan yrka. Men det är också ett ännu effektivare sätt än en vinstbeskattning att skjuta sig själv i foten.

I själva verket är skatten ett hinder för exportlandet, eftersom den gör investeringen och verksamheten i landet dyrare än nödvändigt. Verksamheten belastas av en kostnad - skatten. I själva verket skulle landet tjäna på att ta bort skatten. Landet skulle bli attraktivare att investera och verka i; landet skulle slippa en besvärlig skatteadministration och resurskrävande granskningar och rättstvister med företagen (och andra länder) om fördelningen av skatteunderlaget.


Att 8.000 miljarder kronor försvinner är bara en följd av att man trott att man skulle kunna få in så mycket pengar utan konsekvenser.

VETTIGA UTDELNINGAR

Christer Jacobson, f.d. börsredaktör på Affärsvärlden, skriver en debattartikel i Dagens Industri den 22 februari som jag önskar att jag själv skrivit.

Han utgjuter sin irritation över att ekonomijournalisterna av okunnnighet eller mot bättre vetande kolporterar föreställningen att bolagen berikar sina aktieägare på andras (framför allt anställdas) bekostnad genom guldregn av utdelningar, när det bara är fråga om att flytta aktieägarnas pengar från en ficka till en annan - dessutom till priset av avbränning av 30 procent i skatt. Det är ofta bara fråga om omfördelning av företagskapital mellan olika verksamheter. Förhoppningsvis från branscher och företag på nedgång till framtidsföretag.

Jag minns den halvt skämtsamma halvt allvarliga jargongen på seminarier på Handels när bokslutpolitik diskuterades. "Styrelsen, som efter ett svidande förlustår ser en mörknande framtid för företaget, föreslår en kraftigt höjd utdelning." Eller alternativt: "Eftersom framtiden efter ett synnerligen framgångsrikt år ser mycket ljus ut för företaget, föreslår styrelsen att ingen utdelning ska lämnas." Allt i syfte att hjälpa den osynliga handen att föra företagskapitalet dit där det gör störst nytta.

Verkligheten är kanske mer komplicerad och psykologiska faktorer påverkar börskursen. Försök med utdelningsfria aktier har inte varit framgångsrika i praktiken. Vissa aktieägare, t.ex. stiftelser, kräver utdelning för att kunna fullgöra sitt ändamål, osv.

Irrationellt eller ej: När Tele2 meddelade att utdelningen skulle höjas från 6 till 27 kr genom en engångsutdelning på 21 kr, steg aktiekursen med 10-12 procent, och fastighetsbolaget Catenas aktier rusade iväg med 8 procent efter styrelsens förslag om en ordinarie utdelning på 6 kronor och en extra utdelning på 53 kronor per aktie.

En omständighet som kanske borde komplettera Jacobsons artikel är att höga utdelningar under svåra tider kan gå ut över de anställda. Även med aldrig så god journalistik och pedagogisk förmåga, kommer de som avskedats inte att förstå att aktieägarna får utdelning. Vad som är viktigt och riktig på makronivå, är inte alltid så lustig på mikronivå. Det bästa är kanske som Jacobson skriver en balanserad utdelningspolitik, där hänsyn tas till lönsamhet, tillväxtmöjligheter och finansiell ställning.

Jacobson erinrar slutligen om den ännu inte tillsatta företagsskattekommittén och framhåller dess möjlighet att bidra till klarsyn på detta område och överväga beskattningen av riskkapitalets avkastning. Det är bara att hålla med. En första åtgärd bör vara att förklara och motivera varför bolagens vinst ska beskattas. Utan bolagsbeskattnnig skulle dessutom den förkättrade dubbelbeskattningen elimineras. Det är svårt att tänka sig att utdelning inte ska beskattas, eftersom det är likvitt kapital som ställs till aktieägarens fria disposition. Men i den mån han väljer att återinvestera utdelningarna i aktier och därmed avhänder sig dispositionsrätten, borde avdrag kunna medges. Det skulle underlätta företagskapitalets rörlighet - till allas båtnad och glädje.

CARL B HAMILTON OCH KAPITALSKATTERNA

Jag ser till min stora glädje att Carl B Hamilton (fp) i en intervju för Dagens Industri den 23 april vill reducera skatten på bolagsvinster och avskaffa dubbelbeskattningen på aktier. Carl, om man tar bort bolagsskatten, försvinner dubbelbeskattningen automatiskt. Det är ett mycket enklare sätt att ta bort dubbelbeskattningen än att sänka skatten på utdelningar. Ett problem med sänkt skatt på utdelningar är att man då måste reducera skatten på räntor, vilket - som du säger i intervjun - är probelmatiskt med tanke på bostadsägarnas ränteavdrag. Avskaffad bolagsskatt är bra även för småföretag - då växer de med 35 procent ytterligare.

Och i valet mellan skattefrihet för arbetsfria inkomster och generellt stärkande av företagen som arbetsplatser, borde valet vara enkelt.

Du har hört mina argument för avskaffad bolagsskatt förr, men alla andra hänvisar jag hit och till den bok jag och Erik Norrman skrivit, som jag vet att Jan Björklund redan har. En sammanfattning på engelska finns här.

MALIN SIWE FUNDERAR PÅ SÄNKT BOLAGSSKATT

Ja, Malin, du är på helt rätt spår i din spalt i DN den 6 februari. Ta bort bolagsskatten. Då försvinner dessutom dubbelbeskattningen automatiskt.

TOMAS TOBÉ OCH BOLAGSSKATTEN

Bravo, Tomas. Sänk bolagsskatterna. Var de andra skattesatserna ska ligga på är mer en politisk avvägning än en ekonomisk-teknisk. Med liten offentlig sektor och små offentliga åtaganden kan inkomstskatter och andra skatter sänkas - med stor offentlig sektor och stora offentliga åtaganden måste skatterna vara stora. Den diskussionen deltar jag inte i på min blogg.

Men bolagsskatten ger mycket små budgettekniska inkomster för staten och stora effektivitetsförlustkostnader för hela samhället. På lång sikt ger bolagsskatten inget statligt överskott alls, eftersom den dels reducerar basen för andra skatter dels kostar tiotals miljarder att hantera för skattemyndigheter, rättsväsende och domstolar. Dessutom är den en rättssäkerhetsrisk genom att den är och måste vara oerhört komplicerad och verkar demoraliserande och konkurrenssnedvridande eftersom bolagsskattereglerna kringgås genom sofistikerade transaktionsupplägg. På lång sikt drabbar den inte heller bolagen, eftersom de övervältrar sina skattekostnader - liksom alla andra kostnader - på konsumenter och löntagare. En fullkomligt meningslös och bara destruktiv skatt.

Och vilken förenkling för företagande! Och vilken tillväxtstimulans! Vilken attraktion för utländskt kapital när avkastningen på investeringar i svenska företag ökar med 36 procent!

Tomas Tobé. Du har chans att bli känd som den som tog bort bolagsskatten.

BAKSLAG FÖR VINDKRAFTEN

Linda Magnusson, vd på vindkraftsföretaget O2Vindel, ger sig inte. I Dagens Industri den 12 januari skriver tidningen att vindkraftskooperativen hoppas på maktskifte i höst.

Jag har skrivit om detta ett otal gånger.

Linda, sådana är reglerna för ALLA företag. Värst har aktiebolag, vilkas vinst dubbelbeskattas. Ekonomiska föreningar (t.ex. vindkraftskooperativ) har det lite bättre, med rätt till ett begränsat avdrag för utdelning. "Bäst" har egenföretagare som bara beskattas en gång.

Jag tycker att det är helgalet att vinst beskattas. Men så är det för alla företag. Frågan är varför vindkraftskooperativ ska favoriseras.

NORDISKA BOLAGSSKATTESATSER

Anneli Hertsi, journalist på den finländska affärstidningen Kauppalehti, skriver i dag i Dagens Industri om den nordiska skattekampen. Närmare bestämt kapitalinkomstbeskattningen inklusive bolagsbeskattningen.

Hon ser tecken på en snar sänkning av den finländska bolagsskattesatsen. För närvarande är den 26 procent. Bl.a. är det den estniska bolagsskatten som driver på. Skattesatsen där är 21 procent, och skatten tas inte ut förrän vinsten delas ut. Hon betvivlar dock att en skattesats på 1-2 procentenheter lägre än Sveriges 26,3 ger någon fördel i konkurrensen om utländskt kapital och investerare.

Nej, heja Finland, hugg i ordentligt. Jag ska argumentera allt vad jag kan för att Sverige ska följa efter. Inte för att sno investeringar från Finland, men en samfälld aktion från Norden kan dra internationellt kapital både till Sverige och Finland. Och dessutom reduceras de problem som bolagsskatten helt i onödan för med sig.

Problemen försvinner helt om bolagsskatten avvecklas. Då försvinner också de problem om företagens avdragsrätt för gåvor och sponsring som Stefan Fölster, chefsekonom vid Sveriges Näringsliv, diskuterar i dagens SvD. Men den artikeln kommenterar jag i en särskild bloggpost.

AKTIEUTDELNING IN NATURA

Dagens Industri skriver i dag om företag som lämnar aktieutdelning in natura, dvs. som utöver ordinarie, på bolagsstämman beslutad, utdelning ger sina aktieägare förmåner av skilda slag.

Skistar ger sina aktieägare 15 procents rabatt på liftkort, skidskola och skidhyra. Kravet är ett innehav på 200 aktier.

SAS ger aktieägarna 10 procents rabatt på flygbiljetter. New Wave delar ut rabattkort till sina aktieägare som ger 15 procent rabatt i de egna Orreforsbutikerna.

Smart, tycker bl.a. Aktiespararnas Günther Mårder.


Men det är en svår skatterättslig balansgång. Är kostnaden avdragsgill för företagen? Är förmånen skattepliktig utdelning för aktieägarna?

Frågan har prövats av Regeringsrätten i några fall.

RÅ 83 1:55 gällde S-E-Bankens aktieägarkonto med gynnsammare inlåningsvillkor än vad som i allmänhet gällde. Räntan blev i sin helhet avdragsgill för banken. Skälen härför var att såväl den aktiepost som krävdes som det belopp som grundade rätt till den högre räntan var av begränsad storlek, att räntan inte hade något samband med antalet innehavda aktier utan helt beräknades utifrån gjorda insättningar och uttag, samt att de gynnsammare villkoren inte påtagligt avvek från vad som erbjöds andra särskilt utvalda grupper som pensionärer och lönsparare.

På samma sätt bedömdes i RÅ 83 1:52 inköpsrabatter till preferensaktieägare i NK. Rabatten utgick i förhållande till gjorda inköp, ej till aktieinnehavet eller NKs resultat, och översteg inte vad som kunde anses som en sedvanlig kundrabatt.

I ett förhandsbesked från Skatterättsnämnden den 2 mars 1993 blev utgången emellertid den motsatta. Sökanden överklagade förhandsbeskedet till Regeringsrätten men återkallade det senare, varför det inte blev prövat i högsta instans. Ärendet gällde ett kommunalt energibolag som avsåg att ge rabatt på de fasta och rörliga avgifterna till aktieägare med visst minsta antal aktier i bolaget. Rabatten skulle antingen vara den enda rabatt som bolaget utgav eller utgå vid sidan av en särskild rabatt för storförbrukare. Sistnämnda rabatt skulle kunna utgå även till den som åtnjöt aktieägarrabatten. Trots att aktieägarrabatten skulle utgå oberoende av bolagets resultat, fann Skatterättsnämnden att den skulle behandlas som icke avdragsgill utdelning.

Huruvida Skistar, SAS och New Wave återförsäkrat sig i fråga om skatteeffekterna genom förhandsbesked känner jag inte till.

Villkoren för aktieägarrabatt i Skistar har ändrats. Den största ändringen är att Skistar övergår från ett manuellt hållet system med aktieägarkort till ett automatiserat system där aktielängderna samkörs med bokningssystemet. Den som bokar och betalar över internet får automatiskt rabatt.

En försämring för aktieägarna/kunderna är att betalningar inte kan ske på plats i liftsystemet längre:

”Rabatten gäller endast vid förskottsförsäljning, som med fördel kan ske via vår huvudsakliga försäljningskanal skistar.com. Rabatten gäller med andra ord inte vid köp på plats på någon av våra destinationer”, framgår det av brevet till aktieägarna i september 2010.

MATS ODELL, ANDERS BORG OCH AP-FONDERNA

Mats Odell och Anders Borg har olika uppfattning om förvaltningen av AP-fondsmedlen skriver bl.a. SvD. MO tycker att fonderna ska vara kvar och att det ska utöva aktiv ägarstyrning. AB tycker att fonderna ska slås ihop och att de ska vara passiva. Det nuvarande systemet är alldeles för dyrt och resultatet för dåligt.

Ju större en fond är, ju större andel av riskkapitalet en fond har, desto svårare är det att slå index. Den som "äger" hela börsen har en utveckling som motsvarar index. Desto mindre skäl är det då också att försöka slå börsen genom omplaceringar. Det talar för en passiv förvaltning, vilket innebär långsiktigt ägande. Med långsiktigt ägande följer möjlighet till aktiv ägarstyrning av de företag fonderna är ägare i.

En aktiv ägarstyrning via AP-fonderna är emellertid en form av fondsocialism med risk för politisk styrning av näringslivet. Jag kan tänka mig att sådana tankar ligger bakom ABs ställningstagande. Kollision mellan politiska och företagsekonmiska mål har vi sett talrika exempel på nyligen.

Passiva ägare lämnar fältet fritt för de ägare som inte är passiva. De aktiva ägarna får makt över företagen med mycket liten del av ägandet. Det är vad som skett under de senaste trettio åren under "fondkapitalismens" framväxt. Aktiefonderna vägrar att ta ägaransvar, eftersom de inte kan vara långsiktiga ägare. Går spararna ur fonderna, måste fonderna sälja sina aktier. Detta är en orsak till företagsledningarnas ökade makt gentemot aktieägarna, vilket också MO påpekar. Eftersom stora aktieägargrupper avsagt sig sin makt, har det uppstått ett vacuum som andra - företagsledningarna - kunnat utnyttja. Det har de också gjort, vilket vi sett i talrika företagsskandaler, optionsäventyr och hisnande styrelse- och företagsledararvoden.

Vad göra?

Det finns rösträttsfria aktier.

Aktiebolagslagen tillåter emission av kapitalandelslån (lånedebendures), dvs. skuldebrev som får avkastning i relation till företagets aktieutdelningar och återbetalning i relation till bolagets nettoförmögenhet. Risktagandet är alltså detsamma som för aktier. Eftersom skulder går före aktier vid en konkurs, är risktagandet i själva verket mindre. Sådana placeringar borde därför vara mer attraktiva än aktier för dem som inte eftertraktar styrelseposter eller på annat sätt avser att påveka företagen. Emission av kapitalandelslån har tidigare inte varit tillåtet eller har i vart fall inte förekommit sedan de kom i vanrykte under Ivar Kreugers dagar. Ett viktigt skäl har varit att beskattningsfrågan varit oklar. Har bolaget haft avdragsrätt för räntan? Den är ju en form av vinstutdelning. Numera är kapitalandelslån uttryckligen tillåtna enligt aktiebolagslagen och finns det en skatterättslig reglering som innebär att räntan är avdragsgill.

Om företagen omvandlar större delen av sitt aktiekapital till kapitalandelslån (eller emitterar sådana lån i stället för aktier vid en nyemission) kan de passiva ägarna (aktiefonderna och de flesta privatpersonerna) placera i kapitalandelslån i stället för aktier. Kvar på aktiemarknaden finns då professionella placerare med långsiktiga intressen att styra företag. Balansen mellan aktieägarna och företagsledningarna kan återupprättas.

Ska politisk makt utövas över näringslivet kan AP-fonderna placera i aktier - annars kan de placera i kapitalandelslån.

Frågan är bara: varför finns det knappast några kapitalandelslån? För den del av kapitalet som kommer från placerare utan intresse för ägarmakt, vore detta ett enkelt sätt att undgå dubbelbeskattningen av aktiebolagsvinster och därmed höja avkastningen i företagen. Om man vill slippa politisk styrning av näringslivet kan AP-fonderna placera i kapitalandelslån i stället för aktier. Ap-fonderna blir finansiärer, men med chans till den högre avkastning som risktagare åtnjuter.

SKATT PÅ VINDKRAFT

Nu har Skatterättsnämnden lämnat ett förhandsbesked om beskattningen av vindkraftskooperativ och tyckarna i flera tidningar förfasas.

Återigen, så här är det för alla näringsidkare och företag. Det är inget som är unikt för vindkraftskooperativ.

Värst är det för aktiebolag. De har full dubbelbeskattning, dvs. först betalar bolaget skatt, sedan betalar aktieägarna skatt på utdelningen. Ekonomiska föreningar (dvs. bl.a. vindsnurrekooperativ) har det aningen bättre genom att viss del av utdelningen är avdragsgill, varför dubbelbeskattningen inte är total. Näringsidkare och egna företagare betalar bara skatt en gång. All produktionsvinst beskattas emellertid, hur galet det än må synas.

Jag kan gärna instämma i att ekonomiska föreningar (och aktiebolag) inte ska beskattas för sina vinster på vindkraftsnurror, men det är för att jag tycker att företagsvinst som behålls i företagen inte borde beskattas alls. Det är som en bloggare skriver: "Ibland är saker och ting så dumt så man nästan undrar om man totalt fattat saken fel". Nej, du har fattat saken rätt. Företagsvinster beskattas.

Vindkraften är däremot inte hårdare beskattad än annan produktion.

VINDKRAFTSBESKATTNING - YTTERLIGARE EN GÅNG

Jag har flera gånger tidigare bemött den felaktiga föreställningen om att vindkraftskooperativ skulle vara utsatta för en särskild beskattning. I dagens DI klargör även Urban Rydin, skatteansvarig hos Lantbrukarnas Riksförbund, att så inte är fallet. Som Rydin skriver argumeterar vindkraftsförespråkarna för fördelaktigare skatteregler än för andra näringsidkare.

Rydin hänvisar till en dom av Regeringsrätten (som inte avsåg vindkraftskooperativ) och gör analysen att en näringsidkare ska tillerkännas ett särskilt avdrag i sin näringsverksamhet motsvarande uttagsbeskattningen i den ekonomiska föreningen, varför det inte blir någon merbeskattning alls för näringsidkare. Jag delar denna Rydins uppfattning om rättsläget. För privatpersoner blir det dock en viss merbeskattning, beroende på att avdragsrätten för ekonomiska föreningar är på visst sätt maximerad. Detta för att i begränsad mån upprätthålla en - i och för sig - idiotisk idé om dubbelbeskattning av företagsvinster. Om verksamheten bedrivs i aktiebolagsform är dubbelbeskattningen fullt utförd.

Sammanfattningsvis gäller således att en privatperson har en aningen sämre skattesituation än en näringsidkare vad gäller verksamhet bedriven i en ekonomisk förening. Det gäller oavsett om föreningen driver en vindsnurra eller någon annan verksamhet. De har dock en betydligt gynnsammare situation än om vindsnurreföretaget vore ett aktiebolag.

LRF arbetar för att utvidga utbyggnaden av vindkraften, vilket - enligt LRF - motiverar förändringar på skatteområdet. Målet är att öka avdragsrätten för (antar jag) utdelningar från ekonomiska föreningar. Men bara för föreningar där vindkraften är en väsentlig del.

Men blir inte det otillåtet statsstöd?

Då är det enklare att uppnå samma sak - och mycket mer - genom att avskaffa beskattningen av aktiebolags och ekonomiska föreningars vinster som återinvesteras och ta ut skatten först när vinsten delas ut. Så är det i Estland.

OSTROM ÖVERTOLKAD

Linda Magnusson, vd för O2Vindel, försöker i en debattartikel i DI den 15 oktober ta hjälp av årets "nobelpristagare" i ekonomi, Elinor Ostrom, i sin argumentation för vindkraft. Det är att något övertolka Ostroms forskningsresultat om näringsverksamhet på "allmänningar". Bara för att hon visar "hur samägande kan konkurrera med såväl storföretagande som statligt ägande", är det knappast självklart att utbygnaden av vindkraft vare sig är ekonomiskt försvarbar eller med fördel ska göras i kooperativ form - eller för den delen i "allmänningsform". Det kan vara så, men hittills kräver vindkraften kraftigt statligt ekonomiskt stöd.

Det ligger något sympatiskt i att utnyttja vindkraften, så man kan hoppas på att den kan utnyttjas bättre.

Nu är det nog egentligen inte en diskussion om Elinor Ostroms forskningsresultat som Magnusson avser att ta upp med sin artikel. Utan att åter ta upp att skattelagstiftningen skulle missgynna andelsägd vindkraft. Orsaken är, påstår hon, "en omtolkning av skattelagstiftningen, en ny uttagsskatt".

Nej, Linda Magnusson, som jag skrivit flera gånger tidigare är det inte alls så. Den andelsägda vindkraften (vindkraftsproduktion bedriven i ekonomisk förening) är inte alls skatteässigt missgynnad jämfört med annan produktion. Ekonomiska föreningar har tvärtom aningen fördelaktigare skatteregler än aktiebolag, genom att dubbelbeskattningen (dvs att vinsten beskattas dels i företaget, dels hos andels-/aktieägarna) är något mer omfattande för verksamhet i aktiebolag än i ekonomiska föreningar. Däremot har en särskild form av ekonomisk förening, nämligen bostadsrättsföreningar, en mer fördelaktig beskattning än andra slags ekonomiska föreningar. Men det beror på att en bostadsrättsförening typiskt sett inte bedriver någon egentlig näringsverksamhet utan närmast är en förvaltningsform för privat bostadskonsumtion. Naturligtvis ligger också - och kanske framför allt - bostadspolitiska skäl bakom, liksom att det är en massföreteelse som för sin funktion kräver enkla och schabloniserade regler. Därför gäller de förmånligare reglerna endast för sk. äkta bostadsrättsföreningar, dvs föreningar vilkas fastigheter bebos av medlemmarna. Kommersiellt drivna föreningar, eller sådana som hyr ut en mer begränsad del av fastigheten för bostadsändamål till medlemmarna, beskattas som vanliga ekonomska föreningar

Det är ingen omtolkning, än mindre någon "ny uttagsskatt", som drabbat vindkraftskooperativen. Reglerna gäller för alla företag. Sen kan man kritisera beskattningen av företagsvinster, och det är något jag gärna instämmer i.

SKATTERAPPORT FRÅN SVENSKT NÄRINGSLIV - VAR ÄR BOLAGSSKATTEN?

Svenskt Näringslivs skattekommission lämnade igår sin slutrapport Framtidens skatter-för fler och växande företag, konkurrenskraft och välstånd. En förhandsinformation kom i SvD under rubriken Det är dags för en skattereform. Rapporten presenterades och diskuterades på Svenskt Näringsliv inför en sakkunnig publik. Det är svårt att inte hålla med i kommissionens analys och resonemang om att framtidens skatter måste utformas så att risktagande och entreprenörskap stimuleras och skattesystemet blir internationellt konkurrenskraftigt. Ägarbeskattningen framhålls som en nyckelfråga. Åtgärder som främjar kapitaluppbyggnad är viktiga. Rättssäkerheten måste öka och krångel och adminstrativa bördor måste minska.

Det som genast faller en i tankarna är att avskaffa bolagsbeskattningen. En sådan åtgärd tillgodoser alla nämnda krav och önskemål. Skatten är dessutom relativt sett obetydlig som inkomstkälla för staten (motsvara bara drygt 5 procent av samtliga skatter och avgifter) och är i förhållande till alla andra skatter kolossalt dyr att adminstrera.

Bolagsskatten är otroligt komplicerad och gör skatteplanering synnerligen lönsam och sysselsätter arméer av skattekonsulter och akademiker. Detta förorsakar konkurrenssnedvridning, eftersom publika företag av etiska och likande skäl inte vill utsätta sig för den kritik som skatteplanering framkallar. Internationellt leder bolagsbeskattningen till ytterst svårlösliga konflikter mellan staterna, som slåss om beskattningsunderlaget.

Rent bisarrt blir det när man betänker att bolagsskatten förhindrar företagens egentliga syfte: att skapa nytt kapital och växa, dvs. gå med vinst. Det företag som gör det drabbas av en kostnad. Det företag som gör förlust, dvs. fördärvar värden som redan finns, betalar ingenting.

Bolagsskatten är en skatt som övervältras till företagens kunder (genom prissättningen) och anställda (genom lönesättningen) och inte bärs av företagen själva. Den är därför helt onödig. Tas den bort kommer utrymmet för utdelningar och lönebetalningar att öka, vilka beskattas. Den är till råga på allt instabil och beroende av konjunkturerna – det kanske inte blir några bolagsskatter alls för resultaten för 2008 och 2009.

Tas bolagsskatten på f.n. 26,3 procent bort, ökar avkastningen av kapitalet med 35 procent! Sverige blir ett lockande investeringsland för utländskt kapital. Om vi nödvändigtvis vill ”beskatta” dessa utlänningar” kan vi ta skatt av bolagen i samband med aktieutdelning. Så gör Estland, som redan avskaffat bolagsskatten på outdelade vinster. (Internationella konventioner hindrar eller begränsar våra möjligheter att beskatta utdelningarnas mottagare.) Då kan vi också avskaffa utdelningsbeskattningen av svenska aktieägare och därigenom lösa problemet med den ekonomiska dubbelbeskattningen av bolagsvinster, ett ekonomisk, juridiskt och praktiskt gissel som vidlåder dagens system. Det är väl också politiskt mer smältbart med en politik för att stärka företagsuppgyggnad genom att ta bort skatten i stället för att införa skattefrihet för arbetsfria inkomster?

Skattekommissionens slutrapport innehåller emellertid inte ett ord om bolagsbeskattningen. Vid presentationen framhöll Rune Andersson att bolagsbeskattningen inte uppfattats som något problem i de många företagarhearingar som kommissionen hållit. Och även Rune Andersson, med omfattande erfarenhet som företagare och företagsledare i börsföretag, bagatelliserade bolagsbeskattningen.

Det kanske finns goda skäl till att företagsledare inte uppfattar bolagsbeskattningen som ett stort problem, utan att andra skatter – marginalskatterna på arbetsinkomster, beskattning av utländska specialister, sociala avgifter och liknande ”dolda” skatter – ligger närmare till hands att diskutera. Och så förstås skatter på de egna uttagen och vinsterna (ägarskatterna). Det är lätt att förstå – och sympatisera med – att företagande inte direkt stimuleras av sådana skatter. Ett annat skäl kan vara att bolagsskatten träffar alla företag ungefär lika och därför lätt kan övervältras.

Veckan före Skattekommissionens presentation hölls emellertid i samma lokaler och med samma arrangör en stor internationell skattekonferens med EUs skattekommissionär László Kovács som inledare och med närvaro och aktivt deltagande av flera av världens ledande skatteekonomer och skattejurister, representanter för OECD, EU och den svenska regeringen. Vid den saknades inte problem att diskutera om bolagsbeskattningens effekter på ekonomisk tillväxt, bolagsskatterättsliga hinder för gränsöverskridande investeringar och företagsförflyttningar, omstruktureringar och åtgärder mot missbruk av skattereglerna mm. Några lösningar på problemen blev det – som vanligt – inte. De är alldeles för komplicerade.

Sammanfattningsvis. Kommissionen har utarbetat en utmärkt och angelägen rapport som dock helt utelämnat en komponent – den skadliga och onödiga bolagsbeskattningen. Den är värd en seriös diskussion.

EUROPEAN TAX SYSTEMS COORDINATED FOR GROWTH?

Svenskt Näringsliv arrangerade 15 - 16 juni en tvådagarskonferens om internationell beskattning. Den stora frågan var om de europeiska skattesystemen var koordinerade för ekonomisk tillväxt. Efter välkomsthälsningar av SNs vd Urban Bäckström och konferensens arrangör, SNs skattechef Krister Andersson, inleddes konferensen av EUs kommissionär för skattefrågor, Lászlo Kovács.



Huvudämnet, som hade den för konferensen betecknande rubriken Taxation and Economic Growth, behandlade medlemsstaternas nationella skattepolitik och behovet av att ta bort beskattningshinder för gränsöverskridande investeringar. Moderator för diskussionen var Vito Tanzi, världsberömd ekonom med inriktning på offentlig finansiering och makroekonomi bl.a. med ledande positioner i IMF under 25 år. Inledningsanförandet hölls av OECDs biträdande chef för Skattepolitik och Administration (CTPA), Jens Lundsgaard. I panelen satt bl.a. Erik Kemmeren, professor i Internationell Beskattning och Internationell Skattelagstiftning vid Skatteinstitutet vid Universitetet i Tilburg, och en av världens mest inflytelserika författare inom Internationell Beskattning.



Därutöver hölls fyra seminarier med lika namnkunniga deltagare under rubrikerna Exit Taxes and Business Restructuring, Tax Aspects för Tradable Emission Permints, Anti-abuse Measures och VAT in the Internal Market. Såväl den inledande diskussionen som de olika seminarierna, av vilka en deltagare kunde följa endast två, eftersom sessionerna låg parallellt två och två, höll utomordentlig hög kvalitet.



Konferensens inriktning var således hur beskattningen, enkannerligen företagsbeskattningen, skulle utformas för att stimulera tillväxt. För den som har följt liknande debatter i decennier känns diskussionerna och synpunkterna välbekanta. Problemen är synnerligen engangerande men de förefaller oöverstigliga. När auditoriet inbjöds att ställa frågor begärde jag omedelbart ordet och bad om panelisternas bästa motiveringar till att bolagens vinster beskattas. Med tanke på de realekonomiska konsekvenserna av beskattningen och det rättsliga och praktiska problem de vållar, måste - hävdade jag - skälen för bolagsbeskattningen vara mycket starka.



Jag är kanske inte den mest objektiva bedömaren av reaktionerna, men det kändes som jag svurit i kyrkan. Det blev tyst, men Tanzi gav ordet till Erik Kemmeren, som motiverade bolagsbeskattningen med att eftersom egenföretagare beskattas måste bolagen beskattas. Tanzi framhöll att staterna måste ha ersättning för sina kostnader för att skapa förutsättningar för näringsverksamheten. Två väl kända men enligt min mening mycket svaga argument. Tanzis argument fick jag inte tillfälle att bemöta, men med Kemmeren uppstod viss diskussion inför auditoriet. Jag hävdade att jämförelsen var felaktig. Ett företags vinst utgör kapitaluppbyggnad och tjänar inget annat ändamål än att vara bas för framtida produktion, medan egenföretagarens företagsvinst är tillgänglig för privata dispositioner. Ett aktiebolags vinst är genom lagreglering oåtkomlig för ägarnas privata bruk eller åtkomlig endast under vissa begränsningar, som om de överträds leder till personlig beskattning som lön eller som utdelning. Om företagarvinsten kan kapslas in och göras oåtkomlig för privata dispositioner borde inte heller den beskattas. Inkomsten för en privatperson är basen för konsumtion och privata dispositioner, som utgör en välmotiverad och utmärkt bas för beskattning. Diskussionen med Kemmeren fortsatte under kaffepausen, men han vidhöll att det inte gick att skilja mellan företagarinkomst och bolagsvinst.



I mina studier av förklaringarna till bolagsbeskattningen har jag naturligtvis stött på både Kemmerens och Tanzis argument liksom många andra argument, men det är inte lätt att rangordna motiven. Genom dessa två ytterst eminenta sakkunniga på området, kan man kanske tillåtas dra slutsatsen att dessa två argummet är de viktigaste. Det är intressant men skrämmande. Mitt motargument mot Tanzi är att det ligger i statsmaktens intresse att skapa gynnsamma villkor för företagandet. Om staten tar marknadsmässigt betalt för det, förstör den det den lagt ner kostnader på för att åstadkomma, eftersom det då inte blir attraktivt att vara verksam i landet. Det utesluter inte att staten kan ta betalt för vissa exklusiva tjänster som bara ett visst företag eller en viss bransch har behov av. Eftersom beskattningen av företagsvinsten eller ersättningen för statens utlägg begränsar tillväxten av företagen och eftersom vinsten normalt är mycket lägre än lönesumman i ett företag, innebär beskattningen av vinsten att basen för den mycket större lönesumman reduceras och löneskatterna blir mindre än ökningen av vinstskatten.

Om de av Tanzi och Kemmeren framförda två argumenten är de främsta för bolagsbeskattningen, måste man allvarligt ifrågasätta om de monumentala problem som bolagsbeskattningen vållar är värda sitt pris. Estland har avskaffat bolagsbeskattningen för outdelade vinster. Det går utmärkt. Hela det problemkomplex som konferensen diskuterade skulle sjunka ihop som en sufflé om vi gjorde likadant.

En sammanfattning av skälen mot bolagsbeskattning finns här.

GLOBALISERINGSRÅDETS Slutrapport, Ds 2009:21

BORTOM KRISEN
Om ett framgångsrikt Sverige
i den nya globala ekonomin


Redan i förordet understryker Globaliseringsådet angelägenheten av åtgärder som stärker Sveriges konkurrenskraft och förmåga att attrahera investeringar och kompetenta människor.
En kostnadspost som stjäl 26,3 procent av avkastningen av investeringar i Sverige är bolagsskatten. Ett borttagande av bolagsskatten ökar således avkastningen av investeringar i Sverige med 35 procent. Hur kan Rådet underlåta att observera en så enkel åtgärd som att avskaffa eller drastiskt sänka bolagsskatten för att göra Sverige framgångsrikt i den nya globala ekonomin?

Varför finns det en bolagsskatt? En skatt på bolagets vinster? Varför bestraffas det beteende som Rådet och alla andra önskar premiera?

Vilka skäl finns det för skäl för beskattning av bolagsvinster?

Inga på goda, rationella överväganden baserade skäl. Så gott som alla länder beskattar visserligen vinster. Men det är inget skäl, det är möjligen en förklaring. En annan förklaring kan vara att folk uppfattar bolagsvinster som inkomster jämförbara med hushållens inkomster. Beskattas hushållens inkomster av arbete (lön, pension mm) och kapital (räntor och aktieutdelningar) är det väl inte mer än rättvist att bolagen betalar skatt på sina inkomster.

Fel! Hushållens och bolagens inkomster är inte jämförbara. Hushållsinkomsterna är till för försörjning och upprätthållande av livhanken. För att även de (barn, sjuka, gamla mm) som inte haft något arbete (eller kapital) ska kunna leva, måste vi dela med oss till dem av våra inkomster - i reala termer låta dem få en del av det som vi arbetsföra (och sparare) slitit ihop. Det gör vi med beskattning, med inkomstskatt, sociala avgifter och moms. I en penningekonomi gör vi det genom att på olika sätt dirigera våra inkomster till dessa behövande. I en primitiv ekonomi kan det göras genom utdelning av framställda produkter. Dessutom tas skatter ut på förbrukning av resurser och vissa varor som energi, drivmedel, alkohol, tobak mm.


Företagens inkomster (vinsten, dvs värdet av det som producerats under en period minskat med ersättning till produktionsfaktorägare, dvs. löntagare och kapitalister) har ingen annan funktion än att förbättra möjligheterna att producera ännu mer till (förhoppningsvis) ännu lägre kostnader per enhet. Vinsten är ett mått på det som skapats i bolaget och behållits där. Ett företag kan inte konsumera för egen del. Skulle det (eller snarast dess anställda) lättsinnigt förslösa företagets tillgångar skulle aktieägarna snart protestera.

Man kan också tänka sig att företagen bör betala skatt för den samhälleliga infrastruktur, rättssystem, försvar, allmänna kommunikationer m.m. som de drar nytta av. Men varför egentligen? Samhället har all anledning i världen att se till att just sådana funktioner finns på plats. Och varför skulle skatten baseras på vinsten? Bolag som gör förluster, dvs. förbrukar och förstör vad som redan finns, betalar inte någon skatt. Ska man bestraffa ett önskat beteende, och premiera skadegörelse? Möjligen bör ett företag självt betala för sådana samhällsfunktioner som tillskapats enkom för företaget. Men i praktiken ställer stat och kommun ofta upp med infrastrukturinsatser för att stödja näringslivet. (Av EU-skäl får de dock numera inte vara allför tydligt riktade till vissa företag. Då blir det EU-rättsstridig subventionering.) Om allmänna opinionen och politikerna vill rädda företagen i en bygd eller en näring med sysselsättningsproblem med infrastruktursatsningar, varför ska samhället ta tillbaka det stödet om det går bra? Om det inte går bra och företagen går under, betalar de ingenting för stödet. Då är det bättre att samhället tar ut ersättning i form av avgifter eller skatt på förbrukning av de offentliga resurserna.

En annan förklaring till att bolag beskattas är att de inte har någon politisk rösträtt och att talesmännen för bolagen vet att bolagsskatten ändå övervältras och bärs av kunder och anställda genom pris- och lönesättning. I den löpande verkligheten finns det därför ingen stark drivkraft för att avskaffa bolagsskatten.

Det finns helt enkelt inga goda argument för att beskatta företagsvinster. Men det är ett gigantiskt politiskt och pedagogiskt problem att övertyga allmänhet och politiker därom.

Däremot finns det en lång rad tunga argument för att företagsbeskattningen är både onödig, resurskrävande och direkt skadlig.

Ett problem är lagstiftningens komplexitet och de rättsäkerhetsproblem detta skapar. Här pågår
en kontinuerlig uppgradering av lagstiftning för att undvika skatteflykt och en jakt på luckor i skattesystemet. Ett förslag som diskuterades vid ett seminarium på Stockholms Universitet i dag var att inrätta en Skattelagskommmission (även benämnd "tätningskommission") för att snabbt utreda och genomföra anpassningar av skattelagstiftningen till uppkommande behov. Detta seminarium skall jag kommentera i kommande blogpost.

RUNE ANDERSSON OCH ÄGARSKATTER

Rune Andersson uppmärksammade i DI den 12 maj problemen med den höga skuldsättningsgraden i företagen. Den ekonomiska krisen har framkallat en svår kreditkris för företagen. Ja, Andersson utpekar t.o.m. den höga skuldsättningsgraden som en av orsakerna till finanskrisen. Han har säkert rätt både i detta och att den höga skuldsättninggraden framkallats av att ”skattesystemen har gynnat lån framför finansiering med eget kapital”. Men det är inte, som Andersson hävdar, främst de höga ägarskatterna som är orsak till denna osunda utveckling, utan det är för att kostnaden för skuldsättning (räntan) medför avdragsrätt, medan kostnaden för det egna kapitalet (utdelningen) inte är avdragsgill.

På grund av dubbelbeskattningseffekten blir, som Andersson säger, ägarbeskattningen så hög som 48 procent att jämföra med omvärldens 35 procent - även det en riktig iakttagelse av ett besvärande förhållande. Men Anderssons förslag att avskaffa utdelningsbeskattningen hos ägarna är fel recept. Ta bort bolagsskatten i stället, så blir vinstskatten/ägarskatten 30 procent, och vi blir av med de juridiska och tekniska komplikationer som dubbelbeskattningen medför. Och framför allt blir vi av med den otroligt komplicerade, skadliga och fullkomligt onödiga bolagsbeskattningen.

Huruvida och i vilken mån ägandet till svenska företag påverkas av bolagsskatt och ägarskatt är omtvistat. Andersson menar att det ”finns mycket att vinna på att företagens ägare är inhemska”. Det är klart att höga kapitalskatter kan göra att förmögna männinskor flyttar ut ut Sverige, vilket är tråkigt, i synnerhet om de tar företagen med sig. Men den svenska ägarbeskattningen påverkar knappast utländska investerares intresse av att investera i Sverige. Däremot ökar avkastningen av investeringar i Sverige dramatiskt för både svenska och utländska investerare om bolagsskatten tas bort. En mycket liten andel av det internationella kapitalet motsvarar det svenska företagskapitalet många gånger om. Ett avskaffande av bolagsskatten skulle därför innebära en dramatisk stimulans för det svenska näringslivet. Att det, som Anderson säger, skulle finnas mycket att vinna på att vinsterna genom att stanna inom landet kan beskattas här om företagens ägare är inhemska är fel. Bolagsskatten motsvarar ynka c:a 5 procent av samtliga skatter och avgifter och är extremt beroende av vinstutvecklingen. I själva verket ger bolagsskatten kanske inte något överskott alls. Adminstrationskostnaderna är extremt höga, förluster genom ekonomisk ineffektivitet p.g.a. att bolagsskatterna styr investeringsbeendet är stora. Kriminalitet och skumraskaffärer varvas med lagliga komplicerade skatteupplägg som den extremt komplicerade bolagsskattelagstiftningen inbjuder till. Detta gör skatten till en rättssäkerhetsrisk och skapar konkurrenssnedvridningar, eftersom många företag av ”politiska” skäl inte vill figurera i sådana sammanhang.

Bolagsskatten är helt onödig. Det som bolagen inte betalar i skatt kommer att stärka företagens kapitalbas och/eller öka löneutbetalningar och utdelningar som beskattas. Bolagsskatten är endast en förtida beskattning som ytterst bärs – liksom alla skatter – av hushållen. Ett bortfall av det som skatten ger idag skulle således vara endast tillfälligt.

Härtill kommer det fullständigt bisarra att beskattningen bestraffar företagens eftersträvade beteende: att skapa nytt kapital och nya resurser. Varför har vi en skatt på skapande? Skulle du slå ditt barn (om det inte funnes förbud mot aga) när det gjort något bra? Och varför betalar företag som gör förlust, dvs. förstör det som redan finns, ingenting?

Genom att ta bort företagsbeskattningen får det svenska näringslivet en stimulans. Inte minst i nuvarande konjunkturläge synes detta verkningsfullt. Om företagen vet att avkastningen av de investeringar de företar i dag ograverat kommer att kunna tillgodoföras företagen själva, sjunker avkastningskraven. Företag, skattemyndigheter, polis- och åklagarmyndigheter och domstolar slipper en helt onödig och synnerligen dyrbar hantering. Skattekonsulter och akademiker förlorar visserligen värdet av sin expertis, men betänk vilken nytta dessa högkvalificerade personer kunde göra på annat håll i samhället! Priset är initialt ett visst skattebortfall, men vinsterna för 2008 och 2009 torde bli så små, att statens intäkter av bolagsskatterna ändå reduceras dramatiskt. Hans Rausing påpekade i ett brev häromdagen till Anders Borg att det är ett idealiskt tillfälle att avskaffa bolagsskatten just nu.

Jag kan förstå att det är politiskt svårt att ta bort bolagsskatten. Men det måste väl ändå vara politisk lättare att stärka företagen ekonomiskt och förbättra deras möjligheter att anställa personal genom att ta bort skatten, än att ge aktieägare skattefria arbetsfria inkomster. Ett sätt att förena Anderssons önskemål med mina är att ta ut en skatt när utdelning sker och basera skatten på utdelat belopp. Det blir otroligt mycket enklare än dagens bolagsbeskattning. Om det kallas bolagsskatt eller ägarskatt är närmast en semantisk fråga. En sådant skattesystem har Estland.

INNOVATIONSBOLAG

Sven-Olof Lodin har kommit på något genialt - nästan. Han föreslår i Dagens Industri den 15 april att s.k. innovationsbolag (vad det nu är) ska gynnas, dels genom att aktieägarens tillskott till bolaget blir avdragsgillt, dels genom att innovationsbolagets vinst blir skattefri så länge vinsten inte delas ut. När vinsten delas ut beskattas den som vanligt hos aktieägaren. Säljer aktieägaren aktierna är hela försäljningsbeloppet skattepliktigt. Avdrag för anskaffningskostnaden fick ju aktieägaren redan vid kapitaltillskottet.

Om det är bra för att stimulera kapitalinsatser och företagsinvesteringar (vilket det säkert är) är det väl mycket bättre att göra så för alla företag och ägartillskott. Nu tillskapar man bara en byråkrati (företrädare för Vinnova har ställt sig positiva, och dess förre generaldirektör Per Eriksson sägs vara entusiastisk! Tror jag det) som ska avgöra vad som är ett innovationsföretag och varför just ett visst företag ska gynnas. Har vi inte haft nog av samhällsingeniörer? Den som inte riskerar sina egna pengar kan aldrig avgöra om ett projekt är värt att satsa på. Vilka ska inte få? Och varför?

Förslaget kommer ungefär samtidigt med att Skatteincitamentsutredningen kommit med ett betänkande, SOU 2009:33. Den föreslår dels en skattereduktion med 20 procent av tillskott till aktiebolag, dels att det gamla Annell-avdraget dammas av och återinförs i ny skepnad. Förslaget är förmodligen ännu mer komplicerat än Lodins.

Sven-Olof. Du vet hur jag i decennier har tjatat på att avskaffa bolagsbeskattningen eller åtminstone beskatta företagsvinsterna först när de delas ut. Äntligen har du förstått. Men du krånglar bara till det i onödan.

http://exitbolagsskatt.blogspot.com/

KAPITALSKATT - BOLAGSSKATT

Med anledning av Svenskt Näringslivs rapport Ägarskatter i 34 länder – en detaljerad kartläggning argumenterar Dagens Industri för sänkt skatt på bl.a. utdelning. Beträffande bolagsbeskattningen framförs det egendomliga argumentet att den är "konkurrenskraftig". Vad betyder konkurrenskraftig här? Att skatten inte är så mycket skadligare här än utomlands än den kunde vara? Att vi trots skatten ändå lyckas hålla igång näringslivet? I så fall finns det ett mycket enkelt sätt att förbättra konkurrenskraften - ta bort bolagsskatten! Då slipper vi också de ekonomiska, juridiska och praktiska problemen med dubbelbeskattningen.

Svenska Dagbladets huvudledare behandlar krishanteringen inför G20-mötet. (Sanna Rayman skriver fyndigt mot bakgrund av sina negativa erfarenheter av en nyköpt tändare i EUs blåa färg med gula stjärnor.) Den avslutas med orden: "Skulle det inte vara en god idé att reglera bort själva klåfingrigheten? Kanske är det med ekonomin som med tändare. Med lite mindre krångel blir det eld och lågor."

Jo, visst. Ekonomin stimuleras inte alltid av ökad sysselsättning - men sysselsättningen ökar i en stimulerad ekonomi. Stimulera ekonomin genom att ta bort den krångliga, skadliga och onödiga bolagsskatten. Då blir det mindre krångel och mer eld och lågor. Investeringarnas avkastning ökar med 35 procent i ett nafs. Sysselsättningen och därmed det allmännas inkomster av skatter på löner och utdelning ökar - mycket mer än de förlorade bolagsskatteinkomsterna.

EN APPELL FÖR SÄNKT BOLAGSSKATT

Se Richard W. Rahn In Defense of Tax Havens skriven i polemik mot förslagen att skärpa lagstiftningen om USAs jakt på skatteflyktande kapital.

Sens. Carl Levin (D., Mich.), Byron Dorgan (D., N.D.), and Max Baucus (D., Mont.), as well as officials of the Obama Treasury, want to make it more onerous and costly for American companies to do business around the world and for Americans to invest elsewhere. They would even make it more difficult for non-Americans to invest in the U.S..

Jag vill inte försvara Tax Havens som använder sekretess för att dölja skatteflyktingar och vägrar att medverka till informationsutbyte mellan ländernas skattemyndigheter. Men ett land som är ett Tax Haven genom insikten av det fördärvliga i att beskatta företagsvinster förtjänar högsta respekt. Det är egentligen så självklart.

Artikeln av Rahn handlar i och för sig mest om skadeverkningarna av höga skatter på räntor, utdelningar och kapitalvinster och komplikationerna av dubbelbeskattningen av företagsvinster (bolagsskatt + utdelningsskatt) vilka skulle reduceras om skattesatserna sänktes. För mig är det ett mysterium att man föredrar att argumentera för skattefrihet för arbetsfria inkomster i stället för att underlätta företagsetableringar och företagstillväxt genom att avskaffa bolagsbeskattningen som en medtod att avskaffa dubbelbeskattningen.

Allra sist i artikeln kommer dock tillägget:

The correct policy for the United States to follow is to reduce its corporate tax rate to make it internationally competitive, and to move toward a tax system that does not punish savings and productive investment so severely. We know from the experiences of many countries that reducing tax rates and simplifying the tax code improve both tax compliance and economic growth. Tax protectionism should be rejected because it is at least as destructive to economic growth and job creation as are tariffs on goods and services

Så sant, så sant.