onsdag 30 november 2011

ONÖDIG PROCESSFÖRING

Offer för aktiesvindlare försöker dra av förlusterna i deklarationen. Enligt Skatteverket förekommer det ”en hel del” sådana yrkanden. Men verket säger nej till avdragen, skiver SvD den 30 november.

Skatteverkets uppfattning har varit, och är fortfarande, att förluster som är en följd av bedrägeri i sig inte är avdragsgilla, säger en rättslig expert på myndigheten. SkV överväger att överklaga en kammarrättsdom till Högsta förvaltningsdomstolen. Han ser personligen ett behov av en tydligare praxis.

- Det kunde vara bra att få lite rättslig ledning, säger han.

Det torde inte behövas. I det här hänseendet har skattelagstiftningen inte ändrats sedan - åtminstone - 1928. Aldrig nånsin har frågan aktualiserats i Högsta förvaltningsdomstolen/Regeringsrätten. Det är självklart att en aktieförlust är principiellt avdragsgill oavsett om placeraren lurats eller inte. Vad är det SkV vill driva fram? Är det bättre att skapa ett ovisst rättsläge genom att göra arten av bedrägeri avgörande för en avdragsrätt som hittills aldrig ifrågsatts?

Har inte SkV viktigare saker att syssla med?

Den dom som SkV torde syfta på är från Kammarrätten i Göteborg den 31 oktober 2011, mål nr 1830-11. Kammarrätten formulerar sig pedagogiskt och hel riktigt på följande sätt:

Enligt 41 kap. 2 § inkomstskattelagen (1999:1229) avses med kapitalvinst och kapitalförlust i inkomstslaget kapital bl.a. vinst och förlust vid avyttring av tillgångar.

Av 44 kap. 23 § inkomstskattelagen framgår att bara verkliga kapitalförluster ska anses som kapitalförluster.

Enligt 9 kap. 2 § samma lag får den skattskyldiges levnadskostnader och liknande utgifter inte dras av.

X har i enlighet med villkoren i en "Promissory Note" lånat ut 800 000 kr till Y. Det har enligt kammarrättens mening inte framkommit något som tyder på att Y inte existerat eller att ifrågavarande belopp inte skulle ha förts över till Y. X har således i och med överföringen erhållit en fordran på Y om 800 000 kr. Det finns inte något som tyder på att X haft någon annan avsikt med utlåningen än att göra en affärsmässig investering.

Fordran på Y har avyttrats för 100 kr under 2008.

Skatteverket har gjort gällande att X blivit utsatt för ett bedrägeri och att hon därför saknar rätt till avdrag för kapitalförlust. Enligt kammarrättens mening saknar det i ett fall som det förevarande betydelse för avdragsrätten huruvida en eventuell värdenedgång under Xs innehavstid uppstått till följd av bedrägeri eller dåliga placeringar.

Vidare skulle eventuella intäkter hänförliga till skuldebrevet ha varit skattepliktiga. Såvitt framkommit i målet har X inte heller fått någon kompensation, genom t.ex. skadestånd, för värdenedgången.

Sammanfattningsvis finner kammarrätten dels att X inte kan vägras avdrag för kapitalförlust med hänvisning till förbudet mot avdrag för personliga levnadskostnader, dels att hon förmått göra sannolikt att förlusten är verklig.

BOLAGSSKATTEN UNDER RADARN

Leif Pagrotsky har uppdraget att utreda Socialdemokraternas skattepolitik. Nästa år ska han vara klar med översynen. När Socialdemokraternas förtroenderåd samlas i helgen presenterar han en lägesrapport om hur långt man kommit.

Skattepolitiken har de senaste åren orsakat flera interna stormar i partiet. Här är några av knäckfrågorna, enligt en lista i DN den 30 november.


Jobbskatteavdraget
S har varit motståndare till varje del av jobbskatteavdraget men har i efterhand, motvilligt, accepterat förändringarna. Vilket system vill partiet ha i framtiden?

Fastighetsskatten
Göran Persson skriver i sina memoarer att valet 2006 förlorades på grund av fastighetsskatten. Håkan Juholt sa, som nytillträdd ordförande, att han kunde tänka sig något slags fastighetsskatt. Några veckor senare gjorde partiets verkställande utskott klart att S kan tänka sig en ny fastighetsskatt – men bara om överenskommelsen blir blocköverskridande.

Förmögenhetsskatten
Att beskatta rika hårdare är klassisk socialdemokratisk omfördelningspolitik. Men den gamla förmögenhetsskatten innebar att många vanliga villaägare i Stockholm tvingades betala. Hur S vill göra i framöver är höljt i dunkel.

Rutavdraget
På kongressen 2009 tog partiet ställning mot avdraget för hushållsnära tjänster. I höstens skuggbudget var avdraget kvar, dock i en bantad version. Många socialdemokrater blev mycket upprörda över denna svängning.

Bolagsskatten
En fråga som hamnat under den mediala radarn. Från fackligt håll har man argumenterat för sänkta bolagsskatter för att hjälpa industrin i en globaliserad värld medan vänstersinnade socialdemokrater är tveksamma till att gynna storföretag.

Energiskatterna
Partiet har tidigare gjort upp med MP om så kallad grön skatteväxling. Internt i partiet anser många att höjda skatter på utsläpp skadar svenska företag.



Måtte inte ett förslag till sänkta bolagsskatter framkalla en motreaktion i alliansens ryggmärg. Bolagsskatten är ju ändå av Anders Borg utsedd till den farligaste skatten för tillväxt och investeringar. Men man vet inte vad som kan hända efter hans utbrott efter Caremaaffären.

tisdag 29 november 2011

GASELLER, KONSTNÄRER OCH NYFÖRETAGARE

I Dagens Industri den 29 november skriver tidningen på ledarsidan om s.k. Gasellföretag. De har enligt tidningen skapat 167 000 jobb.
Nu är det tid att tala om de politiska förändringar som skulle kunna ge fler snabbväxare. Det handlar inte om regelförenklingar; detta i och för sig angelägna arbete fortgår i kraft av att minskat krångel inte är kontroversiellt.

De viktigaste förändringarna som behövs är definitivt inom skattepolitiken.
---
Bara genom att generellt förbättra företagandets villkor kan det blir flera gasellföretag. Och därmed fler jobb.


Björn Wetterling, ordförande för Svenska galleriförbundet, tycker i en debattartikel i samma tidning att svenska konstnärer diskrimineras hårt av skattesystemet som fortfarande inte tillåter företag att göra skattemässig avskrivning på nya konstnärliga alster.

Maria Borelius, krönikör i DI, slår ett slag för nyföretagandet. Man måste kunna behålla något bidrag under den första tiden som nybörjarföretagare, och sedan trappa av i takt med att intäkterna kommer, tycker hon.

Alla önskemålen tillgoses med samma åtgärd. Ta bort företagsskatten, så växer företag med 100 procent av vinsten och inte bara med 74,7, och det blir mindre krångel på köpet. Konstinvesteringar kan göras på affärsmässiga och inte skattemässiga villkor. Och slutligen, varför erhålla ett avtrappat bidrag för att betala skatten på företagsvinsten? Utan skatt miskar behovet av bidraget.

Avskaffa företagsbeskattningen.

Varför beskattas bolagens vinster?

måndag 28 november 2011

NYTT OPERAHUS

Förslaget om en ny operabyggnad i Stockholm dammas av igen den 28 november i SvD.

Den tilltänkta platsen är bakom Nationalmuseum på Blasieholmen. Jag förstår bara inte hur ett operahus kan få plats där. Nuvarande operabyggnaden är 80 x 130 meter och det utrymme som finns bakom Nationalmuseum är ungefär 110 x 110 men då blir ena hörnet av kvadraten avhugget, parken skövlad och de gamla tullbyggnaderna rivna. Och då är det ändå trångt. Och scentakets höjd konkurrerar med både Nationalmuseum och Stadshuset. Inte snyggt. Behöver inte Nationalmuseum området bättre?

Jag har ett annat förslag.

Men vad ska vi göra med nuvarande operahuset vid Gustav Adolfs torg? Har vi råd med två operabyggnader?

Skulle man inte kunna tänka sig att Operan får ta över restauranterna? Operakällaren, Operabaren, Café Opera, Operaterrassen? Varför alla dessa restauranter om den egentliga verksamheten är trångbodd? Det finns gott om restauranter kring Kungsträdgården och Gustav Adolfs torg. Och Bakfickan kan gärna få vara kvar.

Ett användningsområde för de frigjorda ytorna i Operakällaren och Operabaren kunde vara att sända ut föreställningar - live eller inspelade - från Metropolitan, Bolshoi, Covent Garden, La Scala och andra som redan nu sker på Folkets Husbiografer. Eller varför inte liveföreställningar från Operan själv.

fredag 25 november 2011

I PRINCIP I PRAKTIKEN

Tommy Waidelich, socialdemokraternas ekonomiska talesman, skriver den 25 november i Dagens Industri under rubriken Privat välfärd överfinansieras. Bakgrunden är det skatteläckage han tycker sig se i den offentligtfinansierade välfärden i privat regi.

Det förefaller egendomligt att tala om överfinansiering, när kritiken går ut att de privata företagen inte fullgör sina åtaganden som förväntat. Problemet är väl snarast att pengarna delvis inte används för sina ändamål utan slussas ut ur företagen som räntebetalningar. De kommuner som upphandlat tjänsterna har väl ansett att ersättningen varit väl anpassad, får man hoppas. Om det blivit överfinansiering är det väl närmast en kritik av kommunerna som varit för generösa.

Möjligen har kommunernas förhandlare varit naiva och aningslösa och sålt verksamheterna för billigt och/eller betalt alldeles för mycket för tjänsterna. Eller så har köparna bedrivit verksamheterna mycket effektivare än vad säljarna trott vara möjligt eller varit skamlöst kortsynta och hänsynslösa och drivit verksamheten på snålast möjliga sätt. Eller så är det både och. Och mellanskillnaden mellan de förväntade och verkliga kostnaderna har företagen skickat iväg till närstående företag placerade i länder där ränteinkomsterna beskattas lindrigare än i Sverige, eller inte alls. Ägarnas utbyte har därmed ökat med ytterligare drygt 35 procent, 73,7 + 73,7 * 35% = 99,5.

Per Strömberg, professor i riskkapital på Handelshögskolan i Stockholm, anser i samma nummer av DI att oklara skatteregler kan få riskkapitalet att fly. Han ironiserar över Altors partner Fredrik Strömholms uttalande i DI den 16 november att ränteavdragen skulle vara av marginell betydelse för riskkapitalbolagen. Det är åtminstone ett rejält tillskott till den löpande avkastningen. "Även grädden på moset är pengar", säger Strömberg. Det kanske inte blir mer. Om företagen stiger i värde och ger riskkapitalisterna en exitvinst vid en framtida avyttring vet ingen förrän då. Utan avkastning - inga riskkapitalister, eller andra kapitalister heller.

Strömberg menar att ränteavdragen bör tas bort. "Det är absurt att staten subventionerar lån framför eget kapital", säger han.

Inte subvention, väl? Däremot lindrigare beskattning är av eget kapital, som beskattas två gånger. Utan bolagsbeskattning skulle avvägningen av lånekapital och eget kapital kunna ske på rent företagsekonomiska grunder. Och dubbelbeskattningen, som alla inser är principiellt felaktig och föranleder extrema rättsliga och skattetekniska problem, skulle försvinna.

Åter igen. Bolagsbeskattningen föranleder en massa problem. Helt i onödan. På makronivå är bolagsskatten betydelselös (ca 5% av offentliga skatte- och avgiftsinkomster) men samhällsekonomiskt skadlig - den farligaste skatten, enligt Anders Borg. På mikronivå skapar den massor av problem. Förutom dubbelbeskattningen föranleder den i de nu aktuella fallen skatteflyktskonstruktioner och finansieringsproblem. Det finns många andra.

Vad finns det egentligen för goda skäl för bolagsbeskattning? Inga alls.

Rubriken? Waidelich säger att ränteavdragen gör att "välfärdskoncernerna i princip inte betalar skatt i Sverige". Jo, de gör de. Men kanske inte i praktiken. Och realisationsvinsterna (numera är det skatterättsliga begreppet kapitalvinst) "är vinster som i princip enbart består av skattemedel". Nej, inkomsterna härrör visserligen från skattemedel, men de har löpande förbrukats i verksamheten resp. betalats ut som räntor. Uppstår det kapitalvinst beror det på att företagen arbetat upp nya värden efter privatiseringen. Det är det som är riskkapitalisternas specialitet. Så det är varken principiellt eller i praktiken fråga om vinster som består av skattemedel.

torsdag 24 november 2011

TVIVELAKTIG TVEKSAMHET

Apropå Saab-finansiären Vladimir Antonovs tvivelaktiga bankaffärer skriver Nils-Olof Ollevik i SvD den 24 november.
Det talades om att hans bank och hans affärer hade skapats med mer än tveksamma metoder. Mest tveksamma var Saabs tidigare ägare, General Motors, som krävde att Antonov inte på något sätt fick finnas med i ägarförtecknigen i fall man skulle släppa ägandet till Victor Muller och hans Spyker Cars.


Inte ens när ordet tveksam används i två olika betydelser så nära varandra att bara två ord skiljer dem märker skribenten det. För det kan väl inte vara så att han menar att även General Motors är ett suspekt företag. Och Antonov var nog inte tveksam utan troligen mycket målmedveten i sina bankaffärer.

Nej Ollevik menar förmodligen att Antonovs affärsmetoder vara tvivelaktiga.

Det är konstigt. Trots att det finns särskilda ord för olika saker börjar man använda det ena ordet för båda företeelserna. Det bäddar för missförstånd. Ett annat fall är ensam och själv. Varför säga att den lilla pojken sitter själv om man menar att han sitter ensam och inte att han lärt sig att sitta upp? I samband med den tvivelaktiga utvisningen 2001 av egyptierna Mohammed Al Zery och Ahmed Agiza skrev tidingarna att Göran Persson for själv till Egypten för att informera sig. Vad gjorde han? Var han ensam på resan eller var ärendet så viktigt att han (med eget deltagande på plats) ville informera sig?

onsdag 23 november 2011

SÄNKTA VINSTKRAV MEN HÖGRE SKATTER

LARS O GRÖNSTEDT, styrelseledamot i Stiftelsen Fritt Näringsliv och tidigare bl a VD i Handelsbanken, och MARKUS UVELL, vd Stiftelsen Fritt Näringsliv/Timbro, skriver en artikel i SvD den 23 november under rubriken Finansmarknadsministern målar upp en nidbild av företagen.

Härom veckan gick finansmarknadsminister Peter Norman ut och uppmanade svenska företag att sänka sina vinster. Ett av flera problem med att från politiskt håll försöka begränsa vinsterna i näringslivet är att kapitalet successivt kommer att söka sig till andra marknader, där villkoren är bättre, skriver de. Därför pågår sedan en tid tillbaka en kapitalflykt från Stockholmsbörsen till bland annat private equity-fonder, där möjligheterna till god lönsamhet är bättre och de politiska pålagorna färre.

De ser därför en politisk logik i regeringens senaste drag: att försöka komma åt just private equity. Dels är det svårare att sänka de generella vinstnivåerna om inte private equity-bolagens möjligheter till ränteavdrag begränsas. Dels har den senaste tidens debatt om äldrevårdsföretag blivit en mycket känslig fråga för en regering mån om att inte framstå som alltför näringslivsvänlig. Till det ska läggas det statsfinansiella intresset: om en växande del av kapitalet kanaliseras till en sektor med lågt skatteuttag minskar förstås statens intäkter. Det är lätt att förstå att private equity-bolagens möjlighet att kraftigt minska sin skatt kan sticka i ögonen, i synnerhet på politiskt känsliga marknader.

Jag ska här inte beröra det egendomliga påbudet från ett statsråd att företagen ska sänka sina avkastningskrav på annat sätt, än att det förefaller mig gå fullständigt på tvärs med gängse föreställningar om affärsmässigt agerande i syfte att skapa ekonomisk tillväxt. Jag vill i stället beröra de skattemässiga implikationerna och de slutsatser av regeringens agerande som Grönstedt och Uvell drar.

Den politiska logik som Grönstedt och Uvell ser kan jag i och för sig instämma i. Riskkapitalbolagens skatteplanering sticker nämligen i ögonen. Men bara på dem som tror att den leder till att staten går miste om skatteintäkter. Och det tror tydligen även i ekonomi välbevandrade personer som Grönstedt och Uvell. Om en växande del av kapitalet kanaliseras till en sektor med lågt skatteuttag minskar förstås statens intäkter, skriver de.

Möjligen på kort sikt och framför allt inte "förstås". Företagen är intermediärer och rullar skattebördan liksom andra kostnader framför sig. Hur och med vilken kraft beror på parternas förhandlingsstyrka och utbuds- och efterfrågeelasticiteter. Priser kan höjas, lönekostnader och utdelning kan sänkas. Företagens risknivå ökar och investeringsbenägenhet minskar. Allt ger effekter på andra skattebaser. I det långa loppet kommer statens totala skatteinkomster att bli oförändrade.

Statens förlust av bolagsskatteinkomster är - även i det korta perspektivet - försumbar. Några hundra miljoner kronor är bara någon tiondels promille av de totala skatte- och avgiftsinkomsterna. Förlusten av det kapital som räntebetalningarna representerar är mycket värre än de uteblivna skattebeloppen på 26,3 procent därav.

Och det är bolagsskatten och inget annat som föranleder räntebetalningarna. Utan bolagsskatt skulle några bolagsstrukturer för att skapa räntebetalningar inte ha gjorts. Ett ägarbolag, placerat var som helst i världen, kunde då ha slussat hela riskkapitalet och inte större delen därav i form av lånekapital till de företag som förvärvats.

En verkligt negativ omständighet med riskkapitalbolagens skatteplanering är att konkurrensvillkoren påverkas. Alla företag har inte möjligheter att bygga upp företagsstrukturer på samma sätt som faller sig naturligt för riskkapitalbolagen. Deras funktion är ju att med privat insamlat internationellt riskkapital köpa upp, omstrukturera och förädla företag och därefter avyttra dem. Varför skulle de samla upp vinster och utsätta dem för beskattning i ett visst land om de inte är tvungna. Och blir de tvungna vänder de sig till andra länder med sina investeringar.

Det går inte att anse att företag ska betala "rimlig" skatt. Hur ska man kunna avgöra vad som är rimligt? Före skattereformen 1990 var bolagsskatten c:a 65 procent. I dag är den 26,3. Och det är inte för att det är mera synd om företagen nu än 1990, eller att de är fattigare eller sårbarare och i behov av samhällets stöd. Det finns bara något som kan kallas "rätt" skatt, och det är den skatt som följer av gällande lagstiftning. Och den skatten är enligt Anders Borg den farligaste skatten för investerinar och tillväxt. Jag håller med honom.

Det bästa sättet att hindra räntebetalningarna och eliminera konkurrenssnedvridningen är inte att hitta nya regler som krånglar till företagsbeskattningen ännu mer. Det bästa är att avskaffa bolagsbeskattningen helt.

lördag 19 november 2011

fredag 18 november 2011

MONTI SÄNKER FÖRETAGSSKATTEN

Jag ser till min glädje, att enligt en artikel på sid 23 i Dagens Industri den 18 november (papperstidningen) ska Italiens nya premiär- och finansminister Mario Monti sänka företagsskatten. Självklart. Varför ha en skatt som motverkar kapitalbildning och tillväxt? I Italien är bolagsskattesatsen 27,5 procent, en av de högsta i EU.

Han ska också återinföra en fastighetsskatt som avskaffades av Berlusconi. Samt skärpa kampen mot skatteflykt.

Låter bra.

SvD SvD

onsdag 16 november 2011

ANDERS BORG SLÅSS MOT VÄDERKVARNAR

Anders Borg begår tillsammans med Peter Norman och Anna Kinberg Batra ett sällsynt salvelsefullt debattinlägg i SvD den 16 november med anledning av uppståndelsen kring riskkapitalbolagens agerande. "Debatten om företag som med aggressiva skatteupplägg flyr undan sitt samhällsansvar berör oss alla", skriver de. "Företag som är verksamma i Sverige ska också vara beredda att betala skatt här." Varför det, vill vi mota bort företag som vill komma hit? Borde vi inte tvärt om kratta manegen så att fler väljer Sverige som investeringsland? Sverige ligger ju inte precis centralt och klimatet är väl inte så extremt lockande.

Det är självklart att gällande lagar ska tillämpas. Det är bara det att företagsbeskattningen är så fundamentalt olämplig och direkt motverkar det Borg & Co och alla vi andra önskar, nämligen tillväxt. Han har ju själv utnämnt bolagsskatten till den farligaste skatten vi har för tillväxt och investeringar. I det globala sammanhang som Sverige är beroende av, är skatten extra olämplig, eftersom reglerna skiljer sig åt mellan länderna och det utan att tänja på lagarnas tillämpning är så enkelt att flytta beskattningsunderlaget dit där skatten är lägst. Det är inte bara riskkapitalföretag som gör så. För företagsledningar i internationella företag är det närmast en skyldighet att göra detta. De räntor och den skuldsättningsgrad som riskkapitalbolagen utsätter sina dotterföretag förefaller dock vara extrema. Här borde Skatteverket ha mycket att göra.

Ett företag som "ställer sig bredvid skattesystemet" pressar inte alls upp skattenivån, hotar finansieringen av välfärden och vår förmåga att utvecklas, som de skriver. Genom att planera bort skatten kan företagen stärkas och/eller sänka priserna och öka lönesumman. Den vinstskatt bolagen betalar uppgår till drygt 5 procent av de totala skatterna och avgifterna. Skattebortfallet är, relativt sett, knappast märkbart. De årliga variationerna i statens bolagsskatteintäkter är betydligt större än de skatter som de nu aktuella riskkapItalbolagen planerar bort. Dessutom innebär bolagsskatten endast ett förtida skatteuttag. Utan skatten skulle löner och utdelningar - som beskattas - höjas. I realiteten är skattebortfallet - kameralt sett - kanske bara hälften av de formella bolagsskatteinkomsterna. Sänkt risknivå och sänkta avkastningskrav ökar investeringsnivån - från svenska och inte minst utländska investorer, vilket gör att sysselsättningen, tillväxten och därmed skattebaserna växer och skattesvinnet minskar ytterligare. Ingen tror väl att bolagen betalar sina egna skatter. Hur skulle det gå till? I det långa loppet bidrar bolagen inte med någon skatt alls, men den skapar problem, dyrbar skattekonsultation och förorsakar effektivitetsförluster genom att snedvrida investerings- och lokaliseringsbeslut. Vem tror att bolag är passiva om bolagsskatt skulle införas eller höjas? Med vad skulle de kunna betala sina skatter om inte med inkomster från sin försäljning eller genom att spara in på lönekostnaderna.

Endast konsulter och akademiker har glädje av bolagsbeskattningen. Stor glädje.

Det är obegripligt att en ekonom som Anders Borg inte inser detta. I stället för att hota med stopplagstiftning och låta Företagsskattekommittén krångla till regelverket ännu mer, borde har ge kommittén tilläggsdirektiv och utreda vilka faktorer det som gör bolagsskatten oundgänglig.

En riskkapitalist, Altors medgrundare Fredrik Strömholm, har trätt fram i Dagens Industri och säger: ”För oss är det här en fråga som är högst marginell”, och belyser det med ett räkneexempel. Varför gör man då på detta viset, kan man undra? Ja, det finns ju några miljoner att tjäna, och det vore ju dumt att inte göra det när det går. Eller är skälet att man vill försöka slå i beställarna att finansieringskostnaderna är så höga att vårdbolag måste ha bra betalt för sina tjänster eller få rätt att köpa ut verksamheter till struntbelopp för att få dem att gå runt? I vilket fall måste skattebesparingen vara en draghjälp. Att bara betala ut ett räntebelopp för att eliminera resultatet skulle vara alltför genomskinligt. Så erkänn att skattevinsten har betydelse, i inse att utan den, dvs. om bolagsskatten avskaffades, skulle trafiken upphöra. Det kostar att sätta upp internationella företagsstrukturer.

Följetongen fortsätter. I SvD den 17 november konstateras att Borg för svårt att vässa skattelagen. Det är ett understatement. Gentemot EU-företag får vi inte ha andra begränsningar än vi har inom Sverige, så ska vi införa thin capitaliserings-regler måste de gälla även mellan svenska företag.

DN
SvD

tisdag 15 november 2011

ÄR VÅRDEN ELLER BOLAGSSKATTEN VIKTIGAST

Den 15 november kommenterar Tobias Wikström på Dagens Industris ledarsida regeringens initiativ i debatten om vårdskandalerna, senast Carema.
Den viktigaste delen var väntad, men blev inte tydligare i sina detaljer - en stopplagstiftning mot alltför höga ränteavdrag i syfte att komma åt den extrema skatteplanering som vissa riskkapialbolag ägnat sig åt.


Det är väl ändå att bländas av verkligheten.

Det viktigaste är väl hur vårdföretagen - privata och kommunala - bedriver sin verksamhet. Om de snålar på resurserna och missköter verksamheten kan det vara - om inte ett brott så - ett brott mot avtalen, såvida inte dessa är så klantiga gjorda att vårdföretagen faktiskt gör vad de har avtalat att göra eller gör det så mycket effektivare än politikerna kunna föreställa sig. Det är upprörande/förvånande att det blir så mycket över före finansiella kostnader.

Att sedan ägarna drar till sig ännu högre avkastning genom att slippa bolagsskatten är ett mindre problem, i monetära termer bara 26,3 procent av de räntor som motsvarar ett överskott som i värsta fall är resultatet av ett bedrägeri.

Bedrägeriet blir inte större av att bolagen inte belastas av någon bolagsskatt. Utan bolagsskatt skulle risknivån och därmed riskkapitalisternas avkastningskrav sänkts utan någon omväg runt några öar i Engelska kanalen eller Västindien, vilket skulle gjort upphandlingen billigare för beställarna, som tydligen inte förstått med vilka de förhandlat. Nu kan de tillgodogöra sig skattebortfallet också.

Sen är det ett mysterium att Skatteverket har accepterat räntekostnader på upp emot 15 procent, helst som långivarna äger aktierna i bolagen och har full koll på verksamheten, och accepterat att bolagen har en orimlig relation mellan lånekapital och eget kapital. Det behövs inte någon lagstiftning om thin capitalisation för att ge saker och till rätt beteckning. Ingen kreditgivare skulle acceptera sådan låg soliditet. Eget kapital (riskkapital om man så vill) är eget kapital även om det kallas för lån. J´appelle un chat un chat et Rolet un fripon.

I stället för att driva på en stopplagstiftning som ytterligare komplicerar lagstiftningen och försvårar verksamheten för företagen, borde problemet lösas genom att bolagsskatten avskaffas. Åtminstone borde Företagsskattekommitén få tilläggsdirektiv och klargöra vad det finns för skäl som är så viktiga att landet måste ha en så krånglig, rättsosäker, investerings- och tillväxtfientlig skatt som bolagsskatten. De företag som gör vad de ska - producerar nyttigheter och gör vinst - belönas med en skatt.

Och Johan Ingerö, som skriver en ledare i SvD den 15 november, det är inga "tveksamma" ekonomiska upplägg som nu ska hindras. De är mycket målmedvetet gjorda. Däremot kan man tycka att de är "tvivelaktiga", som Anders Borg gång på gång uttryckt sig. Alltid något att glädja sig åt.

DN
SvD DN DN
AfV
Hans Bergström gör ett klokt inlägg i DN den 30 november.

måndag 14 november 2011

VARFÖR STOPPLAG?

Varför krångla till den fruktansvärt komplicerade bolagsskatten ännu mer bara för att komma åt riskkapitalbolagens investeringar i privatiserade svenska välfärdsföretag? Det kommer att drabba även andra företag.

Hur definieras ett riskkapitalbolag? Alla företag arbetar under risk med eget och lånat kapital.

Ta bort det som gör att alla upprörs över att vinsterna omvandlas till kostnader för räntor som skickas utomlands. Ta bort bolagsskatten. Utan bolagsskatt skulle vinsterna stanna kvar i Sverige. Det finns ingen anledning att skicka dem utomlands annat än att slippa den svenska skatten.

Om det är svenskar som äger de utländska bolagen, beskattas utdelningar och kapitalvinster i Sverige. Är det utlänningar som äger dem har Sverige lika liten anledning att beskatta utdelningar och kapitalvinster av Carema och Arlandabanan som vi har att beskatta andra utlänningar med innehav av aktier i bolag med svenska dotterbolag, t.ex. ägarna till kinesiska Zhejiang Geely Holding Group för vinster från Volvo personvagnar. Eller ägarna i det tyska Linde AG som äger det ursvenska AGA, eller Findus, som numera ägs av ett engelskt moderbolag.

SvD SvD
DN
SvD

söndag 13 november 2011

GÅRDAGENS SKATTER

ULF LINDBERG, näringspolitisk chef för Almega skriver i SvD den 13 november under rubriken Begåvningarna har börjat fly skatterna
att dagens skattesystem är skapat för gårdagens Sverige, för den gamla sortens företag och för arbetstagare som blev vid sin läst.


Bolagsskatten var galen redan för den gamla sortens företag och den är ännu galnare idag.

Avskaffa den.

fredag 11 november 2011

CAREMA

Carema tycks missköta sitt uppdrag rejält. Påstås väga blöjorna för att se om de inte kan användas ett tag till.

Eller så är det de kontrollerande myndigheterna som inte sköter sitt uppdrag; eller de beställande myndigheterna. Uppfylls inte avtalade krav är det fråga om avtalsbrott. Kräv skadestånd, säg upp avtalen! Läs Jakob Heidbrinks inlägg på Juridikbloggen, En sanktionspyramid behövs.

Bolaget har uppenbarligen råd eftersom det kan betala höga räntor till sitt via riskkapitalister egetkapitaliserade moderbolag, dvs i praktiken utdelning.
Det är det som är upprörande.

Somliga upprörs över att bolagen genom sin konstruktion med moderbolag i utlandet undgår svensk bolagsskatt. Senast är det Carl Schlyter (MP) i ett debattinlägg i SvD. Det verkar nästan som han anser att det är skattereglernas fel att det blivit som det blivit.

Kanske det.

Men boten är inte att begränsa rätten till ränteavdrag eller på annat sätt underkänna bolagskonstruktionerna. Boten är att ta bort bolagsbeskattningen. Då blir det mindre intressant att föra ut vinsterna till andra länder där de inte beskattas. Kontrollen av bolagen blir enklare. Statens förlust av bolagsskatteinkomster är ändå - även i det korta perspektivet - försumbar. Några hundra miljoner kronor är bara någon tiondels promille av de totala skatte- och avgiftsinkomsterna. På lång sikt blir det ingen skatteförlust alls. De obeskattade vinsterna blir löner eller utdelningar som beskattas. Dessutom slipper både stat och näringsliv en fruktansvärt komplicerad, skadlig och onödig hantering av bolagsbeskattningen. I avsaknad av svensk bolagsbeskattning skulle det internationella kapitalet söka sig till Sverige till båtnad för det svenska folkhushållet. Varför motarbetas det med svensk bolagsskatt?

Förlusten av skatteinkomster är bara en fjärdedel av förlusten av kapital. Bolagsbeskattningen stimulerar till ett destruktivt beteende.

Avskaffa bolagsbeskattningen.
SvD DN DNSvD SvD
SvD

torsdag 10 november 2011

SKATTEKONTOTVISTEN LÖST

Efter flera års strid i domstol har småföretagaren Ewa Orlander fått rätt i Högsta Domstolen mot Skatteverket. Myndigheten ska betala henne nästan 150 000 kronor plus advokatkostnader. De tre åren det tog att få rätt kommer hon däremot aldrig få igen. Man kan hoppas att publiciteten kring hennes seger ger en skjuts åt hennes företag.

Varför ska en myndighet driva sådana processer. Skatteverket har förlorat i alla instanser och kravet har för allmänheten framstått som helt orimligt. Det torde vara självklart att lagstiftningen snabbt skulle ändrats om Skatteverket vunnit.

Varför kunde Skatteverket inte ta en smäll på 143.000 kronor och be Ewa Orlander betala i 1 krona till fel "konto" och sen driva en process på det beloppet, om nu verket till varje pris ville hävda sin hyperformalistiska inställning och få den prövad?



SvD

onsdag 9 november 2011

NU ÄR DET APOTEKEN

SvD fortsätter med sin kampanjjournalistik. Nu är det apoteken som "trollar bort vinst". Inte nog med att de trollar bort skatten, de begär "större statliga subventioner för att klara sin lönsamhet", skriver tidningen den 9 november.

Trolleriet består i att de svenska företagen finansieras med lån från utländska moderbolag. Det framkallar räntekostnader på hundra miljoner kronor för det svenska företaget och en (möjligen skattefri) ränteintäkt för det utländska moderbolaget, som, om det är ägt av riskkapitalbolag/fonder, ytterst är finansierat med investorers egetkapital. Så lånefinansieringen är säkerligen affärsmässigt onödig. Konstruktionen med ett lån till det svenska bolaget har i stället den dubbla funktionen att dels dra ner den svenska bolagsskatten, dels - och kanske framför allt - att ge sken av att de svenska företaget är så finansiellt svagt och ger så lågt överskott att det behöver subventioner. Om räntesatsen sätts till 15 procent, som anges i tidningsartikeln, blir skattereduktionen för bolaget avsevärd. Liksom i fallet med Arlandabanan borde procentsatsen ifrågasättas av Skatteverket. Det förefaller orimligt med en ränta på den nivån mellan parter där kreditgivaren har full insyn i kredittagarens verksamhet och dessutom är den som bestämmer att soliditeten ska vara så låg (thin capitalisation) att räntekostnaden äter upp hela vinsten.

Förlusten av bolagsskatt är statsfinansiellt fullständigt försumbar; 26,3 procent på några hundra miljoner kronor utgör en tiondels promille av statens och kommunernas totala skatte- och avgiftsinkomster. Betydelselösheten förstärks av att statens totala bolagsskatteintäkter varierar med tiotals miljarder kronor från år till år på grund av naturliga resultatvariationer i företagen och är helt oförutsebara. Men visst, hundra miljoner kronor är också pengar.

"Det är djupt stötande att bolag skickar intäkterna till skatteparadis eller helt undkommer beskattning", säger Anders Borg till SvD. Han borde veta bättre.

Men "vinstbortfallet" genom räntebetalningarna, dvs. det som framkallar kravet på subventioner, är fyra gånger så stort. Om subventioneringen skriver Jakob Heidbrink med illa dold men berättigad vrede på Juridikbloggen.

Ta bort bolagsskatten så kommer räntekonstruktionerna att försvinna. Riskkapitalet kommer att investeras direkt i det land där den högsta avkastningen uppnås. Den verkliga vinsten blir synlig och grunden för subventionskraven avslöjas.

DN

måndag 7 november 2011

ARLANDABANAN - DOM I FÖRVALTNINGSRÄTTEN

Nu har Förvaltningsrätten i Stockholm bifallit Skatteverkets beslut att vägra Arlandabanan avdrag för en del av den ränta på 13 procent som bolaget betalat till sitt utländska ägarbolag. Förvaltningsrätten har ansett 8,5 procent vara rimligt. Bolagets vd, Per Thorstensson, tycker att 13 procent är skäligt, "speciellt med tanke på att de tidigare ägarna hade 15 procent", enligt DI.

Utan kunskap om bolagets soliditet är det svårt att ha någon annan uppfattning än att 13 procent är väldigt högt - särskilt för ett moderbolag som har full insyn i bolagets affärer. Om det är för att soliditeten är väldigt låg, så förefaller det självförvållat (thin capitalisation).

Bolaget uppger att domen ska överklagas, så slutligt svar lär dröja.

Bolaget har kallats till Riksdagens trafikutskott för att svara på frågor.

Det finns viktigare frågor än skatteplaneringen att besvara. Skatteproblemet kan enkelt lösas.

SvD