Jag har i en serie inlägg här på bloggen kommenterat den s.k. bostadsbristen (senast den 2 december 2024).
Alla klagar på bostadsbristen. Så har det varit i decennier. Det var inte bättre förr. Vi, som har erfarenheter från 1950-talet, har ständigt levt med talet om bostadsbrist. 1966 var året då statsminister Tage Erlander i en TV-intervju på frågan: ”Vilket råd ger ni till ett ungt par som söker bostad i Stockholm?” svarade: ”Ja, de får ju ställa sig i bostadskön givetvis”, väl medveten om att väntetiden för en lägenhet kunde vara tio år eller längre. Det uttalandet fick han äta upp under hela sin återstående tid. Redan i vår barndom ställde vår föräldrageneration sina småbarn i bostadskö. Det hjälpte inte; det fanns inga lediga bostäder att flytta in i när vi växte upp och ville flytta hemifrån. Vi fick börja våra bostadskarriärer möblerat och med andrahandshyror genom utnyttjande av bekanta och bekantas bekanta och diverse kontakter.
”Bygg bort bostadsbristen” var redan då ett politiskt slagord. Ett miljonprogram genomfördes efter Erlanders uttalande – en miljon nya bostäder på tio år skulle det bli. Det räckte inte; det har bara blivit värre.
Har vi verkligen bostadsbrist?
Vad är bostadsbrist? Att bo på mindre yta än ett politiskt bestämt mått? Att inte ha ett rum per boende? Att inte har två rum per boende? Att inte utöver att ha ett eget sovrum även ha ett eller två gemensamhetsutrymmen? Att inte dessutom har ett arbetsrum och bibliotek eller hobbyrum?
Hur många människor bor det i Sverige? Hur många bostäder finns det?
Det är det lätt att ta reda på, det är bara att gå in på Statistiska Centralbyråns hemsida. Gå in på www. statistikdatabasen.scb.se/pxweb/sv/ssd/START_BO_BO0104_BO0104D/BO0104T01. Sen är det bara att klicka in sina önskemål om region, hustyp och år. Det finns fyra hustyper: småhus (friliggande en- och tvåbostadshus samt par-, rad- och kedjehus), flerbostadshus, övriga hus (byggnader som inte huvudsakligen är avsedda för bostadsändamål, t.ex. byggnad avsedd för verksamhet eller samhällsfunktion) och specialbostäder (bostäder för äldre/funktionshindrade, studentbostäder mm). Vill man gå ner på detaljinformation kan man knappa in www.statistikdatabasen.scb.se/pxweb/sv/ssd/START__BO__BO0104__BO0104D/BO0104T5/.
Då kan man se att det 2024 i hela riket fanns 2 136 854 småhus, 2 756 647 lägenheter i flerbostadshus och 78 328 lägenheter i övriga hus. Sen fanns det dessutom bortåt 900 000 specialbostäder och fritidshus, men låt oss bortse från dem, även om de till stor del fungerar som permanentbostäder.
Sen kan man gå in på www.statistikdatabasen.scb.se/pxweb/sv/ssd/START__BE__BE0101__BE0101A/BefolkningNy/ Då kan man se att det totalt bodde 10 587 140 personer i Sverige den 1 november 2024
Hur många personer bor det genomsnittligt i en lägenhet? I ett småhus? Oavsett vilket län man undersöker dominerar storleken 120-130 m2 i småhus, 50-60 m2 i lägenheter i flerbostadshus och övriga hus Jag tror därför att man kan säga att den genomsnittliga lägenheten är dimensionerad för två personer och småhuset/villan för fyra. Om det är en riktig bedömning finns det bostadsutrymme för 4*2 136 854 + 2*2 756 647 + 2*78 328 = 14 217 366 personer. Det verkar verkar finnas plats för ytterligare drygt 3,5 miljoner människor i det befintliga bostadsbeståndet. Det bor bara 2,13 personer per bostadsenhet.
Ja ja, men bostadsbristen är framför allt koncentrerad till storstäderna, invänder någon genast. Nej, det visar sig att invånare per bostadsenhet ligger i genomsnitt mellan 2,01 och 2,27 i samtliga län, utom i Värmlands, Dalarna och alla Norrlands län (utom Västerbotten) som ligger mell1an 1,96 och 1,87.
Så här förhåller det sig för år 2023:
HELA RIKET
Småhus 2 136 854
Lgh i fl.bost.hus 2 756 647
Lgh i övriga hus 78 328
Bostäder 4 971 328
4 *småhus+ 2 * lgh + 2 * övriga = 14 217 366
Invånare 2024 10 587 140
Invånare/bost.enhet 2,13
Area/pers m2 42
En genomgång av statistiken för 2014, 2017 , 2018, 2020 och 2024 visar att i stort sett samma förhållanden rådde då; både på riksnivå och läns- och A-regionsnivå. Antalet bostäder var färre, men det var också antalet invånare.
I SCBs statistik kan man under Hushållens ekonomi/hushållens boende/Genomsnittlig bostadsarea per person efter region, hushållstyp och boendeform också se genomsnittlig bostadsarea. För hela riket gäller att den genomsnittliga bostadsarean är 42 m2 per person. I Stockholms och Uppsala län ligger genomsnittet, 37 resp. 39 m2, betydligt under övriga län där genomsnitten ligger mellan 41 och 49 m2.
Är det verkligen brist på bostadsutrymme? 42 m2 är kanske inte så märkvärdigt för ett enpersonshushåll, men 84 m2 för två och 126 m2 för tre? Har vi inte bara vant oss vid tämligen generösa utrymmen, eftersom det inte kostar vad det är värt? Inte alla; många har det trångt, men genomsnittligt sett verkar vi bo rymligt. Fördelningen av bostadsutrymme verkar extremt skev.
Under tiden bygger vi nytt av alla krafter och förbrukar våra resurser på något som kanske egentligen inte behövs. Och dessutom skaffar vi våra efterkommande ett underhållsåtagande under hundrafemtio år, som konsumerar resurser som våra barn och barnbarn skulle kunna använda för något de bättre behöver.
Vad behöver göras?
Vi måste inse vad bostadsbeståndet verkligen kostar, och själva individuellt betala för det. Hyresreglering och skattefinansierade produktions- och finansieringsstöd döljer de verkliga kostnaderna för brukarna och framkallar en totalefterfrågan som inte kan tillgodoses. De med begränsade ekonomiska resurser som har levt med systemet i decennier måste dock skyddas mot dramatiska hyreshöjningar.
Vidare är skattesystemet som skräddarsytt för att stimulera överefterfrågan på bostadskapital. I stället för att avkastningen av bostadskapitalet, dvs. boendevärdet av fastigheterna, beskattas i nivå med annan avkastning och konsumtion belastas boendet med mycket en beskedlig kommunal avgift. (Det är ett mysterium att det accepteras att ingen behöver betala skatt (kommunal avgift) på värdet av en- och tvåfamiljsfastigheter över ca 1 miljon kronor. Själv bor jag i en fastighet som bör kunna säljas för ca 10 miljoner kronor men betalar inte mera i avgift än den som har en liten stuga värd 1 miljon.) Vidare momsbeskattas inte bostadskonsumtionen. En sådan beskattning skulle inte alls vara så dramatisk som det låter, eftersom bostadsproducenterna, som f.n. måste bära kostnaden för momsen på produktionen, naturligtvis redan idag kompenserar sig för den genom hyressättningen. Om hyran momsbeläggs kommer endast hyresmervärdet att ytterligare belasta de boende. Och varför ska boendet generellt subventioneras med momsbefrielse? Alla ska ju bo. En orättvisa för hyresbostäder är att hyran inkluderar fastighetsvärdens kostnad för skatten på vinsten. Någon motsvarande kostnad belastar inte småhus- och bostadsrättsägare.
För att underlätta byteskedjor bör beskattningen av realisationsvinster på bostäder avskaffas – åtminstone på långvariga (t.ex. tioåriga) innehav av egen permanentbostad. Själv bor jag och flera av mina grannar kvar i våra villor fast barnen flyttat ut. Ett par tre miljoner i skatt skulle svida och försvåra anskaffningen av något mindre men mer centralt beläget. Dessutom är den löpande beskattningen, som sagt, beskedlig.
Inget av mina förslag innebär avsteg från generella skatteprinciper. Tvärtom! De innebär att bostadskapitalets nuvarande undantag från inkomst- och momsbeskattning avskaffas. Om bostadskapitalet beskattas finns det inte heller någon anledning att komplicera reglerna med att avskaffa rätten till avdrag för räntekostnader, vilket bara skulle öka orättvisorna mellan dem som har sparkapital och dem som måste låna. (Dessutom kommer tekniker för att dra av räntekostnader under andra rubriker att utvecklas.) Skattesystemets generella principer upprätthålls.
En ökad fastighetsbeskattning, som är omöjlig att smita ifrån, och momsbeskattning kan med bred marginal finansiera avskaffandet av den kommunala fastighetsavgiften och reavinstbeskattningen och dessutom möjliggöra en betydande skatteväxling från beskattningen av löner och arbetsinkomster. Den totala bostadsytan i riket är 443.9 milj, m2. En skatt på 150 kr per m2 skulle motsvara hela den statliga inkomstskatten, som därmed kunde avskaffas.
