SKATTEREDUKTION FÖR GÅVOR

Ja, så har nu Gåvoincitamentsutredningen kommit med sitt betänkande Skatteincitament för gåvor till forskning och ideell verksamhet, SOU 2009:59. Utredningen föreslår en skattereduktion för fysiska personer på 26,3 procent av gåvans värde. Procentsatsen är så vald eftersom skattesatsen för aktiebolag är 26,3 procent. Med skattereduktion - och inte avdragsrätt - blir värdet av skattestimulansen inte beroende av marginalskattens höjd. Med ett förflutet i skattevärlden delar jag utredaren Hases Per Sjöbloms skepsis till idén om avdragsrätt för gåvor.



Man kan först fråga sig varför stödjandet av ideell verksamhet ska gå över skattesystemet, som redan är överlastat av komplicerade regler. Skulle det inte vara bättre om stödet till forskning utformades så att den som tänker ge t.ex. 73.700 kr till ett angeläget ändamål begär att staten skjuter till 26.300 kr? Det är ju vad förslaget innebär för ett aktiebolag. Men jag tror inte att någon skulle acceptera det. Men om det döljs i det förhatliga skattesystemet uppnår man två positiva effekter: stöd till angelägna ändamål och lägre skatt.



Men skattereglernas syfte är att fastställa basen för hur mycket skatt som var och en ska betala. Vid inkomstbeskattningen avser avdragsrätten i första hand kostnader relaterade till inkomsten. Det är inkomsten "netto" efter avdrag för kostnaderna för deras förvärvande och bibehållande som beskattas.



Däremot föreligger inte avdragsrätt för privata levnadskostnader. Det finns emellertid rätt till vissa avdrag för att kompensera för särskilda sociala och medicinska problem eller handikapp, som direkt eller indirekt hänger samman med möjligheterna att förvärva en inkomst som förslår till en godtagbar försörjning.



Det finns också avdragsrätt för kostnader för omfördelning i tiden av inkomsterna genom avdrag för pensionsförsäkringspremier - men den rätten är begränsad. Slutligen finns det avdragsrätt för periodiska understöd i vissa rättsligt grundade situationer. Normalt är understöden skattepliktiga för mottagaren. Det är länge sen avdragsrätten för frivilliga periodiska understöd avskaffades. Jobbskatteavdrag, skattereduktion för hushållsarbete och rotavdag är inkomstskattelättnader som inte har direkt med förvärvandet av egna inkomster att göra. Men de syftar alla till att underlätta för inkomsttagare att förvärva inkomster.



Avdragsrätt för gåvor är därför ett undantag av ett unikt slag för privata levnadskostnader. För den som inte sysslar med skattejuridik och skattepraktik, betyder det kanske inte så mycket med ett sådant brott mot systematiken i skattesystemet. Men ett redan komplicerat och överlastat skattesystem blir ännu mer komplicerat. För att få systemet att fungera måste det, som också med all tydlighet framgår av betänkandet, kringgärdas av en mängd restriktioner och villkor.



Men det finns också en annan invändning. En avdragsrätt innebär att en del av gåvan finansieras av det allmänna. Beroende på hur väl lagstiftaren lyckas definiera vilka organisationer som får vara mottagare av avdragsgilla gåvor, blir det den enskilde givaren som bestämmer vad vi andra måste vara med och finansiera. Den som vill stödja ett ändamål bör väl göra det av eget intresse och egen ekonomisk kraft och inte åka snålskjuts på andra. Det är väl inte särskilt hedervärt att ståta med ett bidrag till ett behjärtansvärt ändamål när man själv bara bär en del av kostnaden och det allmänna bekostar resten. Om stödet ordnades så som ovan skisserats, dvs. att en givare begär att staten ska fylla ut gåvan, tror jag att de flesta för skams skull fyller ut gåvan själv. Vem vill säga: "Jag har stött Röda Korset med 100.000 kr", om man bara betalt 73.700 kronor? "Do good with other peoples money", som Milton Friedman sa. Den som argumenterar för större privat delaktighet i finansieringen av ideella ändamål, bör väl inte låta stat och kommun stå för en del därav. Man kan tycka att skatterna är så höga att det krävs en skattelindring för att orka ge en gåva. Men medicinen är i så fall att sänka skatterna så att medborgarna tycker sig ha råd med gåvor till allmännyttiga ändamål, eller som PJ Anders Linder skriver i SvD: Det allra bästa vore förstås om skattetrycket vore så lågt och civilsamhället så rikt att det inte behövdes några särskilda ”gåvoincitament”.



Ett problem för sig som utredningen har diskuterat är hur en rätt till skatteincitament för gåvor ska förhålla sig till regler som begränsar avdrag för sponsring och andra kostnader i företagssektorn. De juridiska och praktiska svårigheterna med avdragsrätt för gåvor inom företagssektorn är ännu större än de ovan omnämnda praktiska och principiella problemen med avdragsrätt för privatpersoner. Dessa svårighet undviks enklast och bäst genom att bolagsbeskattningen avskaffas. I själva verket är det nog en förutsättning att bolagsbeskattningen avskaffas för att avdragsrätt för gåvor ska kunna införas.