SvD skriver den 12 maj om en rapport från LO i ett projekt kallat
Full sysselsättning och solidarisk lönepolitik. Något otippat för en utomstående innehåller rapporten
Sverige behöver ett bättre banksystem en rad förslag på vad regeringen bör göra för att skapa ett sådant.
Än mer otippat är förslaget att beskatta bankerna hårdare. Varför skulle banksystemet bli bättre av att man häller in lite grus i maskineriet? Vem tror LO bekostar bankernas skatter? Övergångsvis, innan ägarna, de anställda och bankernas kunder har vant sig vid den högre beskattningen, kanske bankerna får betala mer skatt på vinsten, men i tidens fullbordan - eller i praktiken mycket tidigare - har bankerna anpassat sin prissättning, kapitalägarna anpassat sin finansiering och de anställda vant sig vid sina löner. Varför skulle fördelningen av bankproduktionens resultat permanent förändras för att skattesatsen höjs? Hur mycket mindre skatt betalar bankerna i dag när skattesatsen är 22 procent jämfört med 1990 när den kunde dra iväg uppåt 65 - 70 procent med vinstdelningsskatt? De betalar mer!
Direkt tröttsamt är det att höra - inte minst från en meriterad ekonom som LOs
Åsa-Pia Järliden Bergström - att bankerna är skattemässigt gynnade, eftersom det inte utgår moms på finansiella tjänster. I själva verket är banker och finansiella företag en av ett fåtal branscher (försäkringsföretag, fastighetsförvaltning mm) för vilka momsen blir en kostnad för företaget. I alla andra branscher är det som det ska vara enligt momsen idé och principiella konstruktion så att momsen
inte utgör kostnad för företaget. Betald moms får företaget tillbaka från Skatteverket, av kunderna uttagen moms betalas in till Skatteverket, eller annorlunda uttryckt, endast den nettomoms
som företaget fått från sina kunder behöver företagen betala in till Skatteverket. Det är alltså den av kunderna betalda momsen som företagen levererar in till staten.
Bankerna är däremot till största delen i samma situation som privatpersoner. Den moms de betalar till sina leverantörer drabbar dem som vilken kostnad som helst. Den momsen får bankerna - i motsats alltså till vanliga företag -
inte tillbaka från Skatteverket. Endast den moms de betalar på kostnaderna i sin konsultationsverksamhet mm, och som de själva fakturerar moms i, får de - precis som andra tjänste- och varuproducerande företag - tillbaka från Skatteverket.
Räntenettot utgör inte skattebas för momsen.
OM det vore möjligt att momsbelägga räntenettot, skulle det inte heller drabba bankerna - bara deras
kunder som får bekosta momsen - precis som är fallet för vanliga företag. Skulle man vilja beskatta
bankerna skulle man vara tvungen att t.ex. vägra avdrag för moms på deras räntekostnader (sedan sådan moms införts). Men man kan vara förvissad om att bankerna skulle kompensera sig för den kostnaden genom pris- och lönesättningen. Ett annat sätt beskatta bankerna vore att uppskatta den andel av bruttoräntorna som utgör ersättning för deras tjänsteprestationer i utlåningsverksamheten, momsbelägga det men vägra avdrag för det uppskattade momsbeloppet. Men då skulle bankerna beskattas hårdare än andra branscher, och på ett för momssystemet principfrämmande sätt. Finge de avdrag för den uppskattade momsen (så som alla andra branscher får) skulle någon skattekostnad (helt principenligt för momsen) inte uppkomma.
Gör precis tvärt om.
Avskaffa bolagsskatten - inte bara för bankerna - utan för alla företag. En massa grus skulle försvinna ur maskineriet, skattekonsulter och skatteakademiker skulle kunna göra något nyttigt. Så småningom skulle marknaden anpassat sig och allt vara som förut utom att skattekostnaderna försvunnit ur företagens resultaträkningar, konkurrenssnedvridningar, skattebetingade investeringsbeslut och massa steril (men tabloidupphetsande) skatteplanering upphört. Kunde man samtidigt avskaffa
moms mellan momsare vore himmelriket nära.
En värld att drömma om!