söndag 29 maj 2011
ALDRIG MERA SIBA
Även SIBA terroriserar med SMS-reklam. Idag väcktes jag i söndagseftermiddagens slummer klockan 15:09:12.
Oförskämt. Hänsynslöst.
Aldrig mera SIBA
Oförskämt. Hänsynslöst.
Aldrig mera SIBA
torsdag 26 maj 2011
SÄG NEJ TILL MEKONOMEN
Nu skickar också Mekonomen SMS med reklam till din mobiltelefon. Dom ger en dock chansen att svara "nej", om man inte vill ha mer reklam.
Svara NEJ. Stoppa denna telefonterror.
Svara NEJ. Stoppa denna telefonterror.
Etiketter:
Mekonomen,
mobilreklam,
telefonterror. mobilterror
onsdag 25 maj 2011
WHY OBAMA'S CORPORATE TAX REFORM WILL FAIL
Här är en intressant artikel på tax.com av Martin A. Sullivan om Obamas vedermödor gällande den amerikanska bolagsbeskattningen. Bland de högsta skattesatserna i världen och fullt med undantag, kryphål, stimulanser och specialregler för olika branscher.
En sak förefaller dock klar: skattesatserna måste ner rejält.
En sak förefaller dock klar: skattesatserna måste ner rejält.
Etiketter:
Bolagsbeskattning,
corporate tax reform,
företagsklimat,
Obama,
USA,
vinstbeskattning
måndag 23 maj 2011
MERA MAUD
Vi måste få fler människor som vill, kan och vågar satsa på sina idéer, driva företag och få dem att växa, säger Maud Olofsson i en artikel i en annonsbilaga i SvD den 23 maj från Mediaplanet.
Vi behöver ge alla våra entreprenörer bättre förutsättningar.
Visst! Du har helt rätt.
Entreprenörskap definieras på wikipedia som
Precis vad du sysslar med!
Vågar du satsa på idén att ta bort bolagsskatten? Din kollega Anders Borg har kallat bolagsskatten "den farligaste skatten vi har för tillväxt och investeringar", så från honom borde du inte frukta något motstånd. Jan Björklund föreslog i Almedalen redan 2008 att bolagsskatten skulle sänkas med 5 procententheter, så även där verkar du ha stöd.
Det skulle ge entreprenörerna bättre förutsättningar. Då skulle de kunna använda hela vinsten för att få sina företag att växa och investera.
Två flugor i en smäll
Vi behöver ge alla våra entreprenörer bättre förutsättningar.
Visst! Du har helt rätt.
Entreprenörskap definieras på wikipedia som
förmågan att identifiera möjligheter och skapa resurser för att ta tillvara dessa möjligheter. Entreprenörskapet får någonting att ändra riktning. Nya infallsvinklar hittas och utvecklas.
Precis vad du sysslar med!
Vågar du satsa på idén att ta bort bolagsskatten? Din kollega Anders Borg har kallat bolagsskatten "den farligaste skatten vi har för tillväxt och investeringar", så från honom borde du inte frukta något motstånd. Jan Björklund föreslog i Almedalen redan 2008 att bolagsskatten skulle sänkas med 5 procententheter, så även där verkar du ha stöd.
Det skulle ge entreprenörerna bättre förutsättningar. Då skulle de kunna använda hela vinsten för att få sina företag att växa och investera.
Två flugor i en smäll
söndag 22 maj 2011
MAUDS UTMANING
Både DN och SvD skriver den 22 maj om förutsättningarna för företagande och konkurrenskraft.
Enligt International Institute for Management Development (IMD), som SvD åberopar, har Sverige världens minst outhärdliga byråkrati och människors inställning till globaliseringen är mer välvillig än någon annanstans. Här råder världsledande öppenhet i myndigheterna och datortätheten är i topp.
IMD, som är en topprankad skola för företagsledare belägen i schweiziska Lausanne, har publicerat sin World Competitiveness Yearbook i över två decennier, men utgåvan för 2011 är särskilt uppiggande läsning för en svensk. Här jämförs hur bra 59 industriländer världen över är på att erbjuda en gynnsam miljö för konkurrenskraftiga företag, och sedan 2007 har Sverige avancerat från nionde till fjärde plats i den sammantagna bedömningen.
DN kommenterar Regeringens rapport Sveriges företagande
och konkurrenskraft. Med avregleringar som gynnat entreprenörskap – exempelvis inom telekomområdet – har Sverige lyckats återfå positionen som ett tillväxtland. Och det under ett decennium som präglades av accelererande globalisering.
Men för att upprätthålla och förbättra den ställningen behöver innovations- och företagsklimatet förbättras ytterligare. Utväxlingen av satsningarna på forskning och utveckling är inte tillräckligt bra.
I rapportens avsnitt Företagens institutionella ramverk och tillgång till kapital, som bl.a. behandlar bolagskatten, skrivs:
Varken SvD eller DN kommenterar det meningslösa och skadliga i bolagsbeskattningen.
Enligt International Institute for Management Development (IMD), som SvD åberopar, har Sverige världens minst outhärdliga byråkrati och människors inställning till globaliseringen är mer välvillig än någon annanstans. Här råder världsledande öppenhet i myndigheterna och datortätheten är i topp.
IMD, som är en topprankad skola för företagsledare belägen i schweiziska Lausanne, har publicerat sin World Competitiveness Yearbook i över två decennier, men utgåvan för 2011 är särskilt uppiggande läsning för en svensk. Här jämförs hur bra 59 industriländer världen över är på att erbjuda en gynnsam miljö för konkurrenskraftiga företag, och sedan 2007 har Sverige avancerat från nionde till fjärde plats i den sammantagna bedömningen.
DN kommenterar Regeringens rapport Sveriges företagande
och konkurrenskraft. Med avregleringar som gynnat entreprenörskap – exempelvis inom telekomområdet – har Sverige lyckats återfå positionen som ett tillväxtland. Och det under ett decennium som präglades av accelererande globalisering.
Men för att upprätthålla och förbättra den ställningen behöver innovations- och företagsklimatet förbättras ytterligare. Utväxlingen av satsningarna på forskning och utveckling är inte tillräckligt bra.
I rapportens avsnitt Företagens institutionella ramverk och tillgång till kapital, som bl.a. behandlar bolagskatten, skrivs:
I de flesta OECD-länder pågår relativt stora förändringar i bolagsskattestrukturen genom lägre skattesatser och effektivisering av skattesystemet. Förändringarna i denna riktning har emellertid varit mindre omfattande i Sverige än i flera andra länder, vilket medfört att Sverige gått från att vara ett land med lägre bolagsskatt än merparten av övriga länder till att nu ha en bolagsskatt i paritet med OECD-genomsnittet.
Varken SvD eller DN kommenterar det meningslösa och skadliga i bolagsbeskattningen.
Etiketter:
Bolagsbeskattning,
företagsbeskattning,
företagsklimat,
vinstbeskattning
onsdag 18 maj 2011
SKATTER OCH CSR
Skatteverkets generaldirektör Ingemar Hansson vill göra skatter till en fråga om Corporate Social Responsibility. Skattefrågorna hör hemma i företagens etiska riktlinjer, skriver han i en debattartikel i Dagens Industri den 18 maj. Företagets skatteplanering är en styrelsefråga.
Ja, men att det blir en styrelsefråga beror på att allmänna opinionen kan uppröras över företagets åtgärder att undvika skatt på sätt som allmänheten inte förstår, vilket påverkar företagets varumärke och allmänna anseende. Det mesta som involverar flera företag och flera transaktioner blir "avancerad skatteplanering" om det resulterar i lägre skatt än "rimligt". Är det gränsöverskridande transaktioner blir det kanske t.o.m. "aggressiv avancerad skatteplanering". För mer eller mindre kunniga journalister är det någonting spännande att skriva om. Tänk att få fälla en sextontaggare!
Så huvudprincipen för framför allt börsnoterade och andra storföretag är att inte riskera att hamna på löpsedlarna. Därmed kan sådana företag tvingas att avstå från ändamålsenliga dispositioner, eftersom det inte går att vinna en debatt om skattedispositioner på löpsedlarna. Alla företag är dock inte lika känsliga, så bolagsskatten kan vara konkurrenssnedvridande.
Det är självklart att regler ska följas så länge de gäller, även om de är tokiga. Men att göra skatteplanering till en CSR-fråga är verkligen att ta i i överkant. I frågor som gäller mänsklig samvaro och omsorg om miljö m.m. är det en moralisk fråga hur man beter sig på områden som inte är lagreglerade. Man gör inte vad som skadar en medmänniska eller miljön, även om det inte finns någon lag som förbjuder beteendet. Allt går inte att reglera, och tillvaron skulle bli outhärdlig utan ömsesidig hänsyn och utan spontant bistånd utan krav på motprestation i livets olika situationer. De allra flesta agerar också i enlighet med sådana principer utan att fundera över om det finns lagstiftning.
Men skatteregler är inget av naturen givet. Skatteregler är mer eller mindre skickligt hopsnickrade regler för att finansiera det allmännas uppgifter. Nullum tributum sine lege är en urgammal och självklar princip. Det finns ingen skyldighet att betala andra skatter än dem som lagstiftaren beslutat om. Det krävs lagstiftning för att dra in skatt från medborgarna. Det hindrar inte dem som vill ge mera att skänka till allmänna behov, men ett sådant krav finns inte.
Det företag som betalar mer skatt än lagen föreskriver misshushållar i själva verket med aktieägarnas pengar, liksom det gör om det gör utbetalningar som strider mot ändamålet enligt bolagsordningen. Det sistnämnda kan vara straffbart, och styrelse och mottagare kan bli ersättningsskyldiga. Företag har ingen skatteförmåga enligt gängse principer. Företag har inget människovärde och kan inte ställa krav på samhället för sin överlevnad och dräglighet i tillvaron. Ingen har moralisk eller juridisk skyldighet att hjälpa ett företag i nöd.
Företag är inget annat än ett redskap för människor att effektivt producera livets nödtorft. Det som blir över ackumuleras i företaget och gör det bättre rustat för sin uppgift i en kommande period. Eller också delas det ut till individer för privata dispositioner. Då först är det berättigat att det allmänna tar en del av produktionsresultatet för finansiering av sina åtaganden. Förr eller senare får individen glädje av dessa.
IHs artikel är nog mera en argumentation för den av Skatteverket självpåtagna uppgiften att erbjuda fördjupad samverkan mellan näringslivet och Skatteverket, vilket IH puffar för i slutet av sin artikel. De problem som den metoden avser att lösa hanteras bättre och utan risk för sammanblandning av Skatteverkets funktioner med att bolagsskatten avskaffas.
Det löser också en lång rad andra problem.
Kerstin Nyquist från Svenskt Näringsliv ger svar på tal i DI den 19 maj under rubriken Skatteverket ska prata lag inte moral.
Ja, men att det blir en styrelsefråga beror på att allmänna opinionen kan uppröras över företagets åtgärder att undvika skatt på sätt som allmänheten inte förstår, vilket påverkar företagets varumärke och allmänna anseende. Det mesta som involverar flera företag och flera transaktioner blir "avancerad skatteplanering" om det resulterar i lägre skatt än "rimligt". Är det gränsöverskridande transaktioner blir det kanske t.o.m. "aggressiv avancerad skatteplanering". För mer eller mindre kunniga journalister är det någonting spännande att skriva om. Tänk att få fälla en sextontaggare!
Så huvudprincipen för framför allt börsnoterade och andra storföretag är att inte riskera att hamna på löpsedlarna. Därmed kan sådana företag tvingas att avstå från ändamålsenliga dispositioner, eftersom det inte går att vinna en debatt om skattedispositioner på löpsedlarna. Alla företag är dock inte lika känsliga, så bolagsskatten kan vara konkurrenssnedvridande.
Det är självklart att regler ska följas så länge de gäller, även om de är tokiga. Men att göra skatteplanering till en CSR-fråga är verkligen att ta i i överkant. I frågor som gäller mänsklig samvaro och omsorg om miljö m.m. är det en moralisk fråga hur man beter sig på områden som inte är lagreglerade. Man gör inte vad som skadar en medmänniska eller miljön, även om det inte finns någon lag som förbjuder beteendet. Allt går inte att reglera, och tillvaron skulle bli outhärdlig utan ömsesidig hänsyn och utan spontant bistånd utan krav på motprestation i livets olika situationer. De allra flesta agerar också i enlighet med sådana principer utan att fundera över om det finns lagstiftning.
Men skatteregler är inget av naturen givet. Skatteregler är mer eller mindre skickligt hopsnickrade regler för att finansiera det allmännas uppgifter. Nullum tributum sine lege är en urgammal och självklar princip. Det finns ingen skyldighet att betala andra skatter än dem som lagstiftaren beslutat om. Det krävs lagstiftning för att dra in skatt från medborgarna. Det hindrar inte dem som vill ge mera att skänka till allmänna behov, men ett sådant krav finns inte.
Det företag som betalar mer skatt än lagen föreskriver misshushållar i själva verket med aktieägarnas pengar, liksom det gör om det gör utbetalningar som strider mot ändamålet enligt bolagsordningen. Det sistnämnda kan vara straffbart, och styrelse och mottagare kan bli ersättningsskyldiga. Företag har ingen skatteförmåga enligt gängse principer. Företag har inget människovärde och kan inte ställa krav på samhället för sin överlevnad och dräglighet i tillvaron. Ingen har moralisk eller juridisk skyldighet att hjälpa ett företag i nöd.
Företag är inget annat än ett redskap för människor att effektivt producera livets nödtorft. Det som blir över ackumuleras i företaget och gör det bättre rustat för sin uppgift i en kommande period. Eller också delas det ut till individer för privata dispositioner. Då först är det berättigat att det allmänna tar en del av produktionsresultatet för finansiering av sina åtaganden. Förr eller senare får individen glädje av dessa.
IHs artikel är nog mera en argumentation för den av Skatteverket självpåtagna uppgiften att erbjuda fördjupad samverkan mellan näringslivet och Skatteverket, vilket IH puffar för i slutet av sin artikel. De problem som den metoden avser att lösa hanteras bättre och utan risk för sammanblandning av Skatteverkets funktioner med att bolagsskatten avskaffas.
Det löser också en lång rad andra problem.
Kerstin Nyquist från Svenskt Näringsliv ger svar på tal i DI den 19 maj under rubriken Skatteverket ska prata lag inte moral.
Lagarna är till för att skydda medborgarna från såväl Skatteverkets som andra myndigheters godtycke, och så bör det vara i framtiden också. Har lagstiftningen brister kan den ändras. Det är dock våra folkvalda som ska ha och kan ta det ansvaret.
tisdag 17 maj 2011
QUOD LICET JOVI, NON LICET BOVI
En person i samhällets toppskick har utnyttjat lagens möjligheter (rättigheter) att begränsa sin skatt. Det får man inte göra. Det var annat förr. Då fick Jupiter göra lite av varje som inte var tillåtet för gemene man och boskap. Nu gäller dessbättre likhet inför lagen. Men ju högre upp desto större krav. Man får inte ens göra allt som är tillåtet.
Jakob Heidbrink har en välskriven kommentar till händelsen på sin blogg.
Jag skulle vilja se vilka av dem som förfasar sig över Villards beteende som inte skulle göra likadant, om de hade chansen att ta ut vinstmedel (redan beskattade med 26,3 procent i bolaget) på 25 milj. kr. ur ett eget bolag. I själva verket är kanske beskattning av en entreprenör destruktiv. De vinstmedel han samlat upp i sitt företag är troligen en mycket liten andel av de värden han skapat och som tillfallit anställda och kunder. Vad som ytligt sett är rättvisa är inte ekonomiskt effektivt.
Men kan man jämföra en entreprenör med en vanlig löntagares och hävda att det är orättvist att entreprenören betalar lägre relativ men högre absolut skatt? En företagare som ägnar årets alla dagar och timmar att jaga inkomster till företaget för att kunna avlöna sina anställda, som - med all rätt - kan koppla av arbetet mellan 17.00 och 09.00. En företagare som riskerar sitt kapital för sin affärsidé. Villard sägs ha betalt skatt med 4 procent genom sina transaktioner. 4 procent på 25 milj. kr. är 1 000 000 kr. Högre skatt än vad de flesta har i inkomst. Och då torde Villards bolag redan betalat ca 10 milj. kr. i bolagsskatt för att kunna dela ut 25 miljoner.
Saken gäller om inkomster från peruanska aktier får beskattas i Sverige. Enligt en tidigare lydelse av skatteavtalet mellan Peru och Sverige gällde att endast Peru fick beskatta sådan vinst. Om Peru inte utövade sin beskattningsrätt kunde dock Sverige utöva sin beskattningsrätt enligt intern rätt, en s.k. subject to tax-klausul.
Principerna för tolkningen av avtalet slogs fast av Regeringsrätten (numera Högsta Förvaltningsdomstolen) redan i rättsfallet RÅ 2004 not. 59. I det fallet skedde ingen beskattning alls i Peru och frågan blev därför om och hur subject to tax-klausulen i avtalet skulle tillämpas. Eftersom klausulen enligt Regeringsrätten inte var tillämplig, hade Sverige ingen beskattningsrätt även om Peru inte beskattade.
Det torde vara utgången i det målet som satte igång ett förfarande i stor skala för att undvika beskattning av uppsamlade vinster i svenska företag. Villardfallet tycks vara ett av dessa. Skatteverket motsatte sig dock att företagen och/eller dess ägare skulle kunna undgå beskattning på det avsedda sättet och har haft framgång i lägsta instans, Förvaltningsrätten. Nu har några av målen nått Kammarrätterna.
Eftersom transaktionerna inte stred mot vare sig skatteavtal eller intern materiell skatterätt, har Skatteverket angripit frågan med hjälp av skatteflyktslagen. I ett mål i Kammarrätten i Stockholm (mål nr 3448-10) 7 januari 2011 ansågs skatteflyktslagen dock inte tillämplig. Kammarrätten ansåg inte att skatteavtalets utformning och text gav stöd för att tolka dess syfte så att det fanns en gemensam partsavsikt att förhindra skatteflykt. Därmed var fjärde rekvisitet i skatteflyktslagen inte uppfyllt. Skatteverket har överklagat domen till Högsta förvaltningsdomstolen (mål nummer 1335-11 och 1336-11). Kammarrätten i Jönköping kom den 2 maj 2011 (mål nr 3855-09 m.fl.) fram till att skatteflyktslagen kunde tillämpas. Kammarrätten ansåg att förfarandet kunde anses strida mot syftet med de aktuella artiklarna i skatteavtalet. Någon sådan passivitet från lagstiftarens sida som skulle kunna tolkas som att lagstiftaren godtagit förfarandet ansåg Kammarrätten inte föreligga. Rättens slutsats blev därför att rekvisitet i punkt 4 var uppfyllt.
Det är väl för att Skatteverket nu nått framgång i en kammarrätt som Villardfallet har blivit allmänt känt. Det förefaller dock som fallet ännu inte hunnit prövats ens av Förvaltningsrätten.
Den teknik som använts i de nämnda kammarrättsmålen är något annorlunda än den i Regeringsrättsdomen, men i frågan om beskattningens fördelning mellan Sverige och Peru synes parterna med hänvisning till den domen överens, dvs. den materiella rätten ger stöd för att inkomsterna inte ska beskattas i Sverige. Det är tillämpningen av skatteflyktslagen som prövas.
Skatteverket har överklagat domen från Kammarrätten i Stockholm till Högsta Förvaltningsdomstolen. Det får väl antas att även domarna från Kammarrätten i Jönköping överklagas. Det förefaller sannolikt att prövningstillstånd meddelas. Dels gäller frågan om tillämpning av skatteflyktslagen på skatteavtal, dels har två kammarrätter kommit till skilda utgångar i likartade frågor, och troligen är det många fler än Villards fall som ligger och väntar på dom i Förvaltningsrätten.
Ett nytt skatteavtal med Peru 2007 gör att den typ av transaktioner som föranlett domstolsprövningarna inte längre företas.
DN
Jakob Heidbrink har en välskriven kommentar till händelsen på sin blogg.
Jag skulle vilja se vilka av dem som förfasar sig över Villards beteende som inte skulle göra likadant, om de hade chansen att ta ut vinstmedel (redan beskattade med 26,3 procent i bolaget) på 25 milj. kr. ur ett eget bolag. I själva verket är kanske beskattning av en entreprenör destruktiv. De vinstmedel han samlat upp i sitt företag är troligen en mycket liten andel av de värden han skapat och som tillfallit anställda och kunder. Vad som ytligt sett är rättvisa är inte ekonomiskt effektivt.
Men kan man jämföra en entreprenör med en vanlig löntagares och hävda att det är orättvist att entreprenören betalar lägre relativ men högre absolut skatt? En företagare som ägnar årets alla dagar och timmar att jaga inkomster till företaget för att kunna avlöna sina anställda, som - med all rätt - kan koppla av arbetet mellan 17.00 och 09.00. En företagare som riskerar sitt kapital för sin affärsidé. Villard sägs ha betalt skatt med 4 procent genom sina transaktioner. 4 procent på 25 milj. kr. är 1 000 000 kr. Högre skatt än vad de flesta har i inkomst. Och då torde Villards bolag redan betalat ca 10 milj. kr. i bolagsskatt för att kunna dela ut 25 miljoner.
Saken gäller om inkomster från peruanska aktier får beskattas i Sverige. Enligt en tidigare lydelse av skatteavtalet mellan Peru och Sverige gällde att endast Peru fick beskatta sådan vinst. Om Peru inte utövade sin beskattningsrätt kunde dock Sverige utöva sin beskattningsrätt enligt intern rätt, en s.k. subject to tax-klausul.
Principerna för tolkningen av avtalet slogs fast av Regeringsrätten (numera Högsta Förvaltningsdomstolen) redan i rättsfallet RÅ 2004 not. 59. I det fallet skedde ingen beskattning alls i Peru och frågan blev därför om och hur subject to tax-klausulen i avtalet skulle tillämpas. Eftersom klausulen enligt Regeringsrätten inte var tillämplig, hade Sverige ingen beskattningsrätt även om Peru inte beskattade.
Det torde vara utgången i det målet som satte igång ett förfarande i stor skala för att undvika beskattning av uppsamlade vinster i svenska företag. Villardfallet tycks vara ett av dessa. Skatteverket motsatte sig dock att företagen och/eller dess ägare skulle kunna undgå beskattning på det avsedda sättet och har haft framgång i lägsta instans, Förvaltningsrätten. Nu har några av målen nått Kammarrätterna.
Eftersom transaktionerna inte stred mot vare sig skatteavtal eller intern materiell skatterätt, har Skatteverket angripit frågan med hjälp av skatteflyktslagen. I ett mål i Kammarrätten i Stockholm (mål nr 3448-10) 7 januari 2011 ansågs skatteflyktslagen dock inte tillämplig. Kammarrätten ansåg inte att skatteavtalets utformning och text gav stöd för att tolka dess syfte så att det fanns en gemensam partsavsikt att förhindra skatteflykt. Därmed var fjärde rekvisitet i skatteflyktslagen inte uppfyllt. Skatteverket har överklagat domen till Högsta förvaltningsdomstolen (mål nummer 1335-11 och 1336-11). Kammarrätten i Jönköping kom den 2 maj 2011 (mål nr 3855-09 m.fl.) fram till att skatteflyktslagen kunde tillämpas. Kammarrätten ansåg att förfarandet kunde anses strida mot syftet med de aktuella artiklarna i skatteavtalet. Någon sådan passivitet från lagstiftarens sida som skulle kunna tolkas som att lagstiftaren godtagit förfarandet ansåg Kammarrätten inte föreligga. Rättens slutsats blev därför att rekvisitet i punkt 4 var uppfyllt.
Det är väl för att Skatteverket nu nått framgång i en kammarrätt som Villardfallet har blivit allmänt känt. Det förefaller dock som fallet ännu inte hunnit prövats ens av Förvaltningsrätten.
Den teknik som använts i de nämnda kammarrättsmålen är något annorlunda än den i Regeringsrättsdomen, men i frågan om beskattningens fördelning mellan Sverige och Peru synes parterna med hänvisning till den domen överens, dvs. den materiella rätten ger stöd för att inkomsterna inte ska beskattas i Sverige. Det är tillämpningen av skatteflyktslagen som prövas.
Skatteverket har överklagat domen från Kammarrätten i Stockholm till Högsta Förvaltningsdomstolen. Det får väl antas att även domarna från Kammarrätten i Jönköping överklagas. Det förefaller sannolikt att prövningstillstånd meddelas. Dels gäller frågan om tillämpning av skatteflyktslagen på skatteavtal, dels har två kammarrätter kommit till skilda utgångar i likartade frågor, och troligen är det många fler än Villards fall som ligger och väntar på dom i Förvaltningsrätten.
Ett nytt skatteavtal med Peru 2007 gör att den typ av transaktioner som föranlett domstolsprövningarna inte längre företas.
DN
torsdag 12 maj 2011
SPONSRING IGEN
I SvD den 12 maj pläderar Git Scheynius för avdragsrätt för sponsring av kulturlivet. Johan Hellekant skriver om att hela världens befolkning ska ut och fotografera sin vardag och därmed kokumentera hela mänsklighetens liv en dag år 2012. Ericsson, med verksamhet i 91 länder går in som sponsor.
Att Ericsson gör det beror nog på att bolaget bedömer det som affärsmässigt motiverat. Aktiebolagslagen (2005:551), AL, förbjuder nämligen svenska bolag att ge gåvor.
AL har i 17 kap. särskilda regler till skyddande av både aktieägares och borgenärers intressen i fråga om "värdeöverföringar från bolaget". I 5 § stadgas att bolagsstämman eller, om saken med hänsyn till bolagets ställning är av ringa betydelse, styrelsen, får besluta om gåva till allmännyttigt ändamål, om det med hänsyn till ändamålets art, bolagets ställning och omständigheterna i övrigt får anses skäligt och gåvan inte strider mot 3 §. (3 § handlar om skyddet för bolagets bundna kapital). Återbäringsansvar föreligger enligt 6 § för den som i ond tro mottagit värdeöverföring; bristtäckningsansvar föreligger enligt 7 § för den som medverkat till beslut om värdeöverföring.
En gåva är således någonting helt främmande för ett aktiebolag. Det är i första hand en fråga för bolagsstämman att besluta om och därmed snarast en vinstdisposition. I andra hand en styrelsefråga. Även bolagets verkställande direktör anses inom ramen för den löpande förvaltningen få kunna lämna smärre bidrag eller gåvor (Karnov bokverk 2009/10, Aktiebolagslag, not 1099). Som aktieägare ska man kunna vara säker på att företaget inte slösar bort de pengar man satsat i bolaget på något som inte ger inkomster eller är främmande för bolagets verksamhet som den beskrivits i bolagsordningen. Som borgenär måste man kunna räkna med att företaget beter sig affärsmässigt, så att man kan räkna med att få betalt för sina fordringar.
Därför blir det lite knepigt med donationer från aktiebolag till kulturella ändamål, men kan bolagets styrelse motivera det affärmässigt (och ta den ekonomiska risken) går det. Det är kanske tänkbart att en allmän uppfattning att stöd till kulturen är en angelägenhet för näringslivet åstadkommer en glidning i innebörden av gåvoförbudet. Om det blir allmänt accepterat att företagen lämnar kulturdonationer som inte har någon affärsmässig moptivering, får aktieägare och borgenärer ställa in sig på det och skaffa sig andra säkerheter för sina rättigheter.
Det är alltså inte bara så enkelt att, som Scheynius föreställer sig, bara införa rätt till avdrag vid beskattningen för kulturbidrag. Däremot är det mot bakgrund av nyssnämnda regler i AL egendomligt att skattemyndigheter och domstolar anser sig kunna konstatera att kostnader i den löpande verksamheten i börsnoterade företag inte skulle vara kostnader för intäkternas förvärvande och bibehållande - mot företagsledningens bestridande. Men så är det. Det förutsätter i vissa fall att företagets företrädare förfarit straffbart.
Detta gäller även i stora börsnoterade företag, där man inte kan misstänka att bidraget används för någon persons privata ändamål eller tillfredsställelse. Herostratiskt ryktbart är Regeringsrättens resonemang i målen om Procordia ABs vägrade avdragsrätt för bidrag till Kungliga Operan och bryggeriföretaget Falcon ABs medgivna avdragsrätt för bidrag till två föreningar som vill skydda pilgrimsfalksbeståndet i Sverige (RÅ 2000 ref. 31 I och II).
Probelmet med den skattemässiga avdragsrätten kan enkelt lösas genom att bolagsbeskattningen avskaffas. Då blir det också tydligare om ett kulturbidrag är lika lönsamt som en företagsekonomiskt betingad investering.
Att Ericsson gör det beror nog på att bolaget bedömer det som affärsmässigt motiverat. Aktiebolagslagen (2005:551), AL, förbjuder nämligen svenska bolag att ge gåvor.
AL har i 17 kap. särskilda regler till skyddande av både aktieägares och borgenärers intressen i fråga om "värdeöverföringar från bolaget". I 5 § stadgas att bolagsstämman eller, om saken med hänsyn till bolagets ställning är av ringa betydelse, styrelsen, får besluta om gåva till allmännyttigt ändamål, om det med hänsyn till ändamålets art, bolagets ställning och omständigheterna i övrigt får anses skäligt och gåvan inte strider mot 3 §. (3 § handlar om skyddet för bolagets bundna kapital). Återbäringsansvar föreligger enligt 6 § för den som i ond tro mottagit värdeöverföring; bristtäckningsansvar föreligger enligt 7 § för den som medverkat till beslut om värdeöverföring.
En gåva är således någonting helt främmande för ett aktiebolag. Det är i första hand en fråga för bolagsstämman att besluta om och därmed snarast en vinstdisposition. I andra hand en styrelsefråga. Även bolagets verkställande direktör anses inom ramen för den löpande förvaltningen få kunna lämna smärre bidrag eller gåvor (Karnov bokverk 2009/10, Aktiebolagslag, not 1099). Som aktieägare ska man kunna vara säker på att företaget inte slösar bort de pengar man satsat i bolaget på något som inte ger inkomster eller är främmande för bolagets verksamhet som den beskrivits i bolagsordningen. Som borgenär måste man kunna räkna med att företaget beter sig affärsmässigt, så att man kan räkna med att få betalt för sina fordringar.
Därför blir det lite knepigt med donationer från aktiebolag till kulturella ändamål, men kan bolagets styrelse motivera det affärmässigt (och ta den ekonomiska risken) går det. Det är kanske tänkbart att en allmän uppfattning att stöd till kulturen är en angelägenhet för näringslivet åstadkommer en glidning i innebörden av gåvoförbudet. Om det blir allmänt accepterat att företagen lämnar kulturdonationer som inte har någon affärsmässig moptivering, får aktieägare och borgenärer ställa in sig på det och skaffa sig andra säkerheter för sina rättigheter.
Det är alltså inte bara så enkelt att, som Scheynius föreställer sig, bara införa rätt till avdrag vid beskattningen för kulturbidrag. Däremot är det mot bakgrund av nyssnämnda regler i AL egendomligt att skattemyndigheter och domstolar anser sig kunna konstatera att kostnader i den löpande verksamheten i börsnoterade företag inte skulle vara kostnader för intäkternas förvärvande och bibehållande - mot företagsledningens bestridande. Men så är det. Det förutsätter i vissa fall att företagets företrädare förfarit straffbart.
Detta gäller även i stora börsnoterade företag, där man inte kan misstänka att bidraget används för någon persons privata ändamål eller tillfredsställelse. Herostratiskt ryktbart är Regeringsrättens resonemang i målen om Procordia ABs vägrade avdragsrätt för bidrag till Kungliga Operan och bryggeriföretaget Falcon ABs medgivna avdragsrätt för bidrag till två föreningar som vill skydda pilgrimsfalksbeståndet i Sverige (RÅ 2000 ref. 31 I och II).
Probelmet med den skattemässiga avdragsrätten kan enkelt lösas genom att bolagsbeskattningen avskaffas. Då blir det också tydligare om ett kulturbidrag är lika lönsamt som en företagsekonomiskt betingad investering.
onsdag 11 maj 2011
CCCTB - GEMENSAM SKATTEBAS FÖR FÖRETAG
I Dagens Industri skriver Anna-Lena Ahlqvist den 11 maj om diskussionerna om en för EU-företag gemensam bolagsskattebas (CCCTB). DI beklagar att Anders Borg varit negativ till ambitionerna men gläds åt att regeringen nu kommit fram till att EU-lagstiftning är bästa sättet att uppnå de önskade fördelarna för företagen.
I förra veckan enades dock en majoritet i Skatteutskottet av S, V, MP och SD om att förslaget inte ska anses förenligt med närhetsprincipen, vilket det är lätt att spontant instämma i. Det är ju raka motsatsen! Beskattningsunderlaget ska ju bestämmas på EU-nivå och inte av de enskilda staterna. Att hittillsvarande förfarande ställer till svåröverstigliga problem är inte skäl för att förflytta beslutsrätten från de enskilda staterna till Bryssel. I vart fall inte om det finns enklare metoder. Det finns det.
I dag ska förslaget debatteras i Riksdagen.
Avsikten är visserligen staterna ska få bestämma sin bolagsskattesats själva. Ett sätt att slippa problemet på nationell nivå är då att ett land bestämmer sig för en mycket låg skattesats. Det ska också vara frivilligt för företagen att ansluta sig till systemet, vilket kan göra det lockande för företag med verksamhet i flera stater som kan behöva utjämna vinster och förluster. Nettoresultatet ska sedan fördelas mellan berörda stater enligt fördelningsnycklar; arbetskraft, tillgångsmassa och försäljning ska vägas in.
Det är lätt att föreställa sig att staterna från tid till annan tycker att metoden missgynnar det egna landet och vill omförhandla principerna. Hur ska 27 länder vinna enighet? Det blir snart enklast att sluta med fördelningen och låta hela bolagsskatten finansiera unionen. Då kommer rätten för den enskilda staten att bestämma sin skattesats att upphöra. I den nya skattemiljön kommer säkert politiker att tycka att en låg skattesats ska anses som skadlig konkurrens. Så är det inte nu. Simsalabim så har vi en ny EU-skatt. Sen kan inga krafter i världen åstadkomma att denna destruktiva skatt avskaffas.
E-L A skriver att förslaget i grunden är bra för tillväxt och investeringar. Hur kan en beskattning som direkt, uteslutande och avsiktligt riktar sig mot tillväxten (vinsten) vara bra för tillväxten? Som Anders Borg tidigare hävdat är
Men det är lönsamt att ha kunskap om den. Häromdagen fick jag en inbjudan till en tvådagarskurs i Amsterdam om Taxation of Intellectual Property. Kursen inom detta begränsade området av företagsbeskattningen betingar det facila priset av 1.195 €. Därtill kommer kostnader för resa och hotell - samt inkomstbortfall under kurstiden. Med CCCTB som nytt kunskapsområde öppnas nya möjligheter för kursarrangörer. Kunskaperna är ju extremt värdefulla.
I förra veckan enades dock en majoritet i Skatteutskottet av S, V, MP och SD om att förslaget inte ska anses förenligt med närhetsprincipen, vilket det är lätt att spontant instämma i. Det är ju raka motsatsen! Beskattningsunderlaget ska ju bestämmas på EU-nivå och inte av de enskilda staterna. Att hittillsvarande förfarande ställer till svåröverstigliga problem är inte skäl för att förflytta beslutsrätten från de enskilda staterna till Bryssel. I vart fall inte om det finns enklare metoder. Det finns det.
I dag ska förslaget debatteras i Riksdagen.
Avsikten är visserligen staterna ska få bestämma sin bolagsskattesats själva. Ett sätt att slippa problemet på nationell nivå är då att ett land bestämmer sig för en mycket låg skattesats. Det ska också vara frivilligt för företagen att ansluta sig till systemet, vilket kan göra det lockande för företag med verksamhet i flera stater som kan behöva utjämna vinster och förluster. Nettoresultatet ska sedan fördelas mellan berörda stater enligt fördelningsnycklar; arbetskraft, tillgångsmassa och försäljning ska vägas in.
Det är lätt att föreställa sig att staterna från tid till annan tycker att metoden missgynnar det egna landet och vill omförhandla principerna. Hur ska 27 länder vinna enighet? Det blir snart enklast att sluta med fördelningen och låta hela bolagsskatten finansiera unionen. Då kommer rätten för den enskilda staten att bestämma sin skattesats att upphöra. I den nya skattemiljön kommer säkert politiker att tycka att en låg skattesats ska anses som skadlig konkurrens. Så är det inte nu. Simsalabim så har vi en ny EU-skatt. Sen kan inga krafter i världen åstadkomma att denna destruktiva skatt avskaffas.
E-L A skriver att förslaget i grunden är bra för tillväxt och investeringar. Hur kan en beskattning som direkt, uteslutande och avsiktligt riktar sig mot tillväxten (vinsten) vara bra för tillväxten? Som Anders Borg tidigare hävdat är
bolagsskatten förmodligen den farligaste skatten vi har för tillväxt och investeringar. Det är den skatt som OECD har framhållit som den som har störst samhällsekonomiskt skadliga effekter.
Men det är lönsamt att ha kunskap om den. Häromdagen fick jag en inbjudan till en tvådagarskurs i Amsterdam om Taxation of Intellectual Property. Kursen inom detta begränsade området av företagsbeskattningen betingar det facila priset av 1.195 €. Därtill kommer kostnader för resa och hotell - samt inkomstbortfall under kurstiden. Med CCCTB som nytt kunskapsområde öppnas nya möjligheter för kursarrangörer. Kunskaperna är ju extremt värdefulla.
måndag 2 maj 2011
BOLAGSSKATT FÖR STÖRRE SMÅFÖRETAG I USA
The Obama administration is considering a plan to force more businesses to pay the corporate income tax, an industry group said, in an overhaul package that could be unveiled as early as this month.
Under the proposal, entities with more than $50 million in gross receipts would pay the corporate income tax, instead of the individual income tax they now pay. Partnerships like law firms and hedge firms would likely be the most affected.
"Treasury Department staff are working on a tax reform proposal that reportedly would include corporate taxation of any pass-through entity with gross receipts of $50 million or more," said a letter to members of the National Association of Publicly Traded Partnerships from its executive director Mary Lyman sent on Friday, obtained by Reuters.
Pass-through entities are those in which the income and tax liability "passes through" to the individual rather than being taxed at the company level.
The top corporate tax rate is now the same as the top individual tax rate -- 35 percent. Still, many firms such as private equity and hedge funds have certain income taxed at lower capital gains rates.
Helt fel väg.
Under the proposal, entities with more than $50 million in gross receipts would pay the corporate income tax, instead of the individual income tax they now pay. Partnerships like law firms and hedge firms would likely be the most affected.
"Treasury Department staff are working on a tax reform proposal that reportedly would include corporate taxation of any pass-through entity with gross receipts of $50 million or more," said a letter to members of the National Association of Publicly Traded Partnerships from its executive director Mary Lyman sent on Friday, obtained by Reuters.
Pass-through entities are those in which the income and tax liability "passes through" to the individual rather than being taxed at the company level.
The top corporate tax rate is now the same as the top individual tax rate -- 35 percent. Still, many firms such as private equity and hedge funds have certain income taxed at lower capital gains rates.
Helt fel väg.
Etiketter:
Bolagsbeskattning,
företagsbeskattning,
USA,
vinstbeskattning
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)