GULDREGN ÖVER AKTIEÄGARNA!??

"Guldregn över aktieägarna", "utdelningsfest" brukar tidningarna förmedla med jätterubriker så här i bolagsstämmotider. Men SvD citerar i år en sakkunnig som påpekar att

utdelningar är egentligen att flytta aktieägarnas pengar från en ficka till en annan. En typisk kursreaktion på en utdelning är en nedgång samma dag med exakt samma belopp, men som bekant är ju aldrig allt annat lika utan en viss avvikelse från denna norm förekommer i princip alltid.

En annan sagesman anser att

aktiesparare har för mycket fokus på att jaga utdelningar. Det är inga gratispengar som regnar ned från himlen. Man glömmer lätt att det är pengar som försvinner från bolagen.

Självklarheter. Skönt att det sägs, men sorgligt att det behövs.

UTDELNINGSFEST

Nu börjar den årliga följetongen om företagens aktieutdelningar. Varje år blir det ännu mer än föregående år, och aktieägarna fullkomligt vadar i pengar. SvD har en särskild näringslivsbilaga och berömmer sig av att ha förstklassiga medarbetare. Den 27 januari skriver Emmylou Tuvhag under rubriker som Utdelningarna - växer så det knakar och Rekordstor utdelningsfest.


Än sen. Det är ju aktieägarnas (indirekt ägda) egna pengar. Det är inte pengar som någon annan skulle ha. Aktierna får inte sitt värde av utdelning, även om det är lättare att tillgodogöra sig företagens tillväxt genom utdelning än att sälja av en del av sina aktier.
Det är väl bara bra att företag gläder sina kunder och anställda och går bra.
Om det inte är så att de rekordstora utdelningarna görs för att företagsledningarna inte ser några utsikter att i framtiden använda sitt kapital. Då är ju rekordutdelningarna katastrofvarning.


Dessvärre leder utdelningarna till 30 procents avskattning genom passagen av aktieägande fysiska personer, vilket hindrar kapitalet att röra sig från lågavkastande till högavkastande företag.


Är utdelningarna höga? Enligt Wikipedia var de tio största börsnoterade svenska företagen värda ca 2.000 miljarder kronor 2012. Årets totala utdelning av börsnoterade bolag antas bli 200 miljarder.
Om hela börsen i dag är värd 4.000 miljarder motsvarar utdelningarna 5 procent. Enligt SvDs artikel den 27 januari gav Stockholmsbörsen 2015 en avkastning inklusive utdelningar på 6,5 procent - 4 procentenheter bättre än avkastningen bortsett från utdelningar.


200 miljarder kronor är obegripligt mycket pengar. Och det är 4.000 miljarder kronor också. Men en avkastning på riskkapital på mellan 5 och 10 procent är inte så märkvärdigt. Det kan var och en förstå. 

LIBERALERNAS SKATTEPOLITIK

På Folkpartiets pågående landsmöte sade partiledaren Jan Björklund att partiet är berett att göra upp med regeringen om skattepolitiken. Bl.a. föreslås sänkning av bolagsskatten, slopad värnskatt och sänkt (statlig) inkomstskatt. Den statliga skatten på arbetsinkomster är ca 50 miljarder kr. Finansiering med miljöskatter, höjd moms och avskaffade ränteavdrag.


Bra, men kunde vara bättre: Avskaffa bolagskatten och slopa den statliga inkomstskatten (dvs inklusive värnskatten), så kan även 3:12-reglerna avskaffas. För att förhindra skattearbitrage vid avskaffat avdrag för räntor, borde räntebeskattningen utgå helt. Varje räntekostnad är ju någon annans ränteinkomst, så ränta är ingen skattebas. I själva verket är skattebasen för räntor negativ, eftersom de flesta räntekostnader finns hos skattesubjekt, medan en stor del av ränteinkomsterna finns hos skattebefriade subjekt och utlänningar, vilka Sverige inte beskattar.
De kapitalinkomster som beskattas härrör uteslutande från kapitalvinster, dvs det som förr kallades reavinster. Av budgetpropositionen för 2015 (prop. 2015/16:1 s. 361) framgår nämligen att skatten på hushållens kapitalinkomster är ca 50 miljarder kr. Av tabellen på s. 365 framgår, att kapitalvinsterna beräknas till 150 miljarder kr, vilket med en skattesats på 30 procent borde ge en skatt på just 50 miljarder. Den negativa ränteskattebasen förefaller således kosta lika mycket som aktieutdelningarna.  Aktieutdelningarna från Sveriges 36 största företag under 2014 var enligt Svenskt Näringsliv 143,5 miljarder kronor. En stor del därav når inte hushållen eftersom aktier ägs av andra aktiebolag, men  Sverige har ju mer än 36 företag och svenska hushåll äger aktier i utländska företag, så en skatt på 50 miljarder på hushållens aktieutdelningar är troligen en underskattning.   Det skulle innebära att ett avskaffande av räntebeskattningen skulle finansiera ett avskaffande av den statliga inkomstskatten.

AKTIEUTDELNINGAR

Nu börjar det årliga tramset om bolagens generositet mot sina aktieägare och om utdelningsfester. I år blir det ett fyrverkeri i utdelningar, skriver SvD den 27 januari.


Det är aktieägarnas pengar!!


– Det är väldigt olyckligt, säger Daniel Liljeberg, chefekonom på Villaägarnas Riksförbund, om Nordeas "chockhöjda" utdelning.

Det är klart att sparare och låntagare skulle vara glada åt att få en del av de pengar Nordea aktieägare tänker ta ut ur sitt bolag. Banken kunde gott ha varit generösare mot sina kunder (framför allt villaägarna, får man tro) och nöjt sig med lägre vinst, tycks tanken vara.
Det är bara bra att så mycket som möjligt av bolagens kapital görs tillgängligt för omplacering på marknaden, i den mån företagsledningarna inte anser sig ha behov av det.
Det är egendomligt att besked om utdelningsändringar faktiskt tycks ha effekt på aktiekurserna. När Atlas Copco meddelade utdelningshöjning, en superutdelning enligt SvD, steg aktiekursen med 3 procent trots att resultatet för 2014 blev sämre än förväntat.




Förstår inte aktieägarna att de är indirekta ägare till det som bolagen äger?


Den 1 februari är rubriken Utdelningsfest provocerar, men då tycks det vara LO som står bakom. Det är klart att det är provocerande om man tror att det är pengar som löntagarna egentligen borde ha.

"HÖGA" UTDELNINGAR

Så här i bokslutstider florerar tidningarnas funderingar kring företagens utdelningar. Självklarheter framställs som djupsinnigheter. I SvD den 1 februari påstås att det är en lönsam strategi att välja aktier med hög utdelning. Hög utdelning får väl då förstås som relationen mellan utdelning och aktiekurs, dvs detsamma som lågt  p/e-tal, dvs relation mellan aktiekurs och utdelning.

Christina Söderberg, sparekonom på Compricer, påstår att den omständigheten att

 det är lite turbulent nu på marknaden kan vara ett tecken på att det är bra att köpa aktier i bolag som har bra utdelning.

Varför det?

SIX avkastningsindex (de 15 bolag på Stockholmsbörsens Large Cap-lista med högst direktavkastning, reds. anm.) har slagit OMX-index varje år de senaste tio åren. Det bygger på att man återinvesterar utdelningen, och ränta på ränta-effekten är en underskattad effekt.

Ja, det är väl inte så konstigt att en investering i aktier i ett bolag som haft hög avkastning på sitt kapital stigit mer i värde än andra investeringar, i synnerhet som utdelningen återinvesterats i samma bolag. Det konstiga är att företaget alls delat ut om det är så överlägset att generera vinster. Eller så delar bolaget ut så stort belopp att marginalavkastningen inte sjunker, dvs så att det inte behåller mer kapital än att marginalavkastningen stiger eller är oförändrad  - såvida inte företagets avkastning, på marginalen ändå överstiger alternativa placeringars.

Günther Mårder, sparekonom på Nordnet, tycker att bolag som traditionellt ger höga utdelningar är bra för aktiesparare som vill ta låga risker.

Bolag som kan ge höga utdelningar år efter år är generellt sett välmående bolag,

säger han, och pekar på att de även ger en lugnare börsutveckling.

Hur vet han det? Det enda han vet är att bolagen har varit välmående.  Sandvik och Electrolux är två företag som burit upp den svenska ekonomin i decennier. Välmående får man väl säga. I dag faller Sandvik med 5 procent på sin bokslutsrapport. I fredags föll Electrolux med 10 procent.

Günther Mårder fortsätter:

En bra bas i en sådan portfölj är några investmentbolag, eftersom de har en skyldighet att fortsätta dela ut de vinster för att ha rätt till skattefria utdelningar.  

Förvisso. Men om investmentbolaget inte gjort placeringar som ger bra utdelning, spelar det ingen roll att det får skattefrihet för mottagna utdelningar om det vidareutdelar dem. En placering i investmentbolag är därför ingen garanti för hög utdelning.

Om hög utdelning i förhållande till kursen, eller utdelning överhuvudtaget,  har någon speciell effekt beror det snarare på dessa förnumstiga synpunkter och placeringsråd. Bolaget ägs av sina aktieägare och utdelningen avser värden de redan äger. Aktieägarna får inte pengar från någon annan. Det som tidningarna beskriver som guldregn och rekordutdelningar är ingenting annat än en förflyttning av aktieägarens pengar från en ficka till en annan. Dessutom försvinner 30 procent i skatt, så aktieägarens förmögenhet minskar  i själva verket med 30 procent av utdelningsbeloppet. Enda fördelen är väl egentligen att aktieägare får bestämma själv över en  - tämligen obetydlig - del av sin förmögenhet, och att det sker utan att han behöver göra något själv. Å andra sidan måste han vänta i några månader innan han får beloppet. Vill han ha pengar omedelbart, kan han när som helst sälja en del av aktierna. Lite mer komplicerat, men numera, när man kan göra försäljningen med några knapptryckningar hemma, mycket enklare än förr. Även då blir han av med 30 procent i skatt.

Men om sparekonomer, orakel och andra förståsigpåare påstår att det är bättre att placera i aktier med hög utdelning än i aktier med låg utdelning, kan det säkert bli så - åtminstone på kort sikt. I det långa loppet kan företagen dock inte dela ut mer än de tjänar in.  Är det verkligen så att alla tror (anser sig veta) att utdelningarna framöver ska bli lika stora som tidigare eller öka, ja, då kommer aktiekursen att stiga och därmed p/e-talet att stiga, dvs aktien ger inte så "hög" utdelning längre.

Så rådet blir: placera dina pengar i företag som kommer att göra högre vinster än andra företag.

Sedan Handelsbanken och SEB lämnat sina rapporter och aviserat sina (rejält höjda) utdelningar forsätter SvD den 5 februari under rubriken  Utdelningsregn från bankerna

Det går därmed att slå fast att alla storbanker visar på ökad generositet gentemot sina aktieägare och skruvar upp utdelningarna jämfört med för ett år sedan. Aktieägarna kan glädjas åt mer pengar in på sina bankkonton i vår när utdelningarna avskiljs.

Dagens Industri skriver att aktieägarna får en saftig del av kakan när Handelsbanken redovisar rekordvinst.

Det är inte bankerna som är generösa. Det är (i sinom tid) aktieägarna själva som efter förslag från styrelsen beslutar att föra över en del av sin indirekta ägda förmögenhet till sig själva. Styrelsen tror uppenbarligen att pengarna kan göra bättre nytta någon annan stans än i företaget, och att det kapital som behålls bör räcka även om det skulle bli kris. Det kanske är en felaktig bedömning. Det är kanske lika fel som att inte redan nu begära att att aktieägarna ska bidra till ökat kapital genom nyemission. Eller att inte dela ut ännu mer eller sätta ned aktiekapitalet, därför att bankledningen tror att framtiden är så mörk att verksamheten helst borde avvecklas. Aktieägarna får ta ställning till styrelsens bedömning. Framtiden är okänd! Men det är inte styrelsens pengar och det är inte av generositet som styrelsen föreslår höjd utdelning.

SvD
SvD
SvD

BESKATTNING AV REVISORER OCH REVISIONSBYRÅER

Äntligen tycks Skatteverket ha kommit till skott vad gäller beskattningen av revisorer och revisionsbyråer, som organiserat sig i aktiebolagsform. På sin hemsida redovisar Skatteverket sin inställning på följande sätt.

I många konsultföretag tillämpas delägarprogram som innebär att anställda konsulter kan få köpa aktier i bolaget för till exempel 10 kronor och sedan kan få till exempel 10 000 kronor i utdelning varje år. Frågan är om det pris som betalas för aktierna är marknadsvärdet eller om aktieköpet sker på förmånliga villkor och därför ska ses som en värdepappersförmån.

Delägarsystemet innebär att mer erfarna konsulter, som från början är anställda i ett rörelsedrivande bolag, kan få köpa in sig i moderbolaget när de ska tas upp i delägarkretsen. I moderbolaget finns endast delägare anställda. Nya delägare får i vissa fall köpa ett bestämt antal nyemitterade aktier i bolaget, till exempel 25 stycken. Förvärvet avser i princip ett "tömt" bolag eftersom utdelning baserad på föregående års resultat redan har delats ut till dåvarande aktieägare. Delägarna är alltså gemensamt ansvariga för att arbeta upp nästa års resultat som de sedan får del av i form av utdelning året därpå. Detta benämns ibland "naken in - naken ut".

Det pris de betalar - exempelvis 10 kronor per aktie - motsvarar kvotvärdet vid köpet och ändras inte över tiden. Delägarna kan aldrig sälja aktierna för mer än vad de betalat. Mot den bakgrunden anser flera konsultbolag att marknadsvärdet för aktien är just det priset som bolaget har bestämt. Någon annan marknad att jämföra med finns inte enligt dessa konsultbolag. Vidare menar många bolag att det finns en risk i ägandet, bland annat att bolaget alltid har skadeståndskrav emot sig. Delägarna måste därför vara beredda att skjuta till kapital om så behövs. Dessutom har de krav på inlåning till byrån med visst belopp per aktie utan säkerhet för aktien. Den lösningen har valts i stället för att använda ett högre pris på aktien.

Skatteverket anser för sin del att det innebär en förmån att få köpa aktier i konsultbolaget för exempelvis 10 kronor per aktie eftersom aktieinnehavet varje år ger en avkastning motsvarande en andel av årets upparbetade vinst. Varje aktie ger utdelning i storleksordningen 10 000 till 15 000 kronor.

Ett marknadsvärde kan enligt Skatteverket aldrig bestämmas genom att en arbetsgivare ensidigt bestämmer priset för aktien oavsett dess ekonomiska värde. Om det inte går att köpa aktien på den öppna marknaden, får värderingen grundas på ett hypotetiskt resonemang. Vad hade en konsult i företaget eller någon annan varit beredd att betala för att få köpa aktier som varje år berättigar till utdelning av hela årsvinsten om prissättningen varit fri?

En väsentlig fråga är om de höga utdelningarna endast ska ses som en följd av de förmånliga 3:12-reglerna - såsom många konsultbolag anser - eller om utdelningarna också påverkar aktiens värde vid förvärvstillfället.

Skatteverket anser att marknadsvärdet får man fram genom en avkastningsvärdering med beaktande av villkor och verkliga kostnader för ägandet som har påverkan på värdet för delägaren. Skatteverket har för avsikt att låta domstolarna pröva frågan.

Jag kommenterade saken redan för ganska exakt två år sedan när frågan började diskuteras.

Till redogörelsen ovan torde böra tilläggas att delägarskapet lär kräva att vederbörande bidrar till företagets intjäning. För att det ska bli någon vinst att dela ut krävs arbetsinsats av aktieägaren. Aktien i sig saknar annat värde än vad aktieägaren kan erhålla när han i framtiden lämnar företaget, dvs. samma belopp som han en gång erlade. Nuvärdet av vad han då erhåller är dessutom lägre än förvärvskostnaden. Något förmånsvärde motsvarande mellanskillnaden mellan marknadsvärdet och förvärvspris att beskatta kan därför inte förligga.

Däremot kan man säga att aktieägandet är en biljett till att få värdet av sin arbetsinsats (delvis) omvandlad från lön till utdelning. Den förmånen skulle möjligtvis - åtminstone teoretiskt - kunna åsättas ett värde. Mer framkomligt torde vara att utdelningarna betraktas som lön, eftersom företaget inte fått något kapitaltillskott som kunnat generera vinster av den storlek som redovisats. Utdelningen är helt enkelt en i enlighet med särskilda lagregler omrubricerad lön.

Konstruktionen torde vara helt betingad av 3:12-reglernas utformning. Dessa avser uttryckligen att gynna ägare till företag med höga lönekostnader. Det är faktiskt meningen att oavsett vad uttagen till fåmansföretagens ägare kallas, ska de i beskattningshänseende behandlas som utdelning endast i begränsad omfattning. I det här speciella fallet är begränsningen tämligen liten, eller  - annorlunda uttryckt - rätten att behandla dem som utdelning är mycket generös.

SvD

SKISTAR IGEN

Här en gammal notis.
SvD

Skistar har påförts arbetsgivaravgifter på fria liftkort till anställda. Det är inte en skattefri personalvårdsförmån, och för anställda där liftkort kan ha väsentlig betydelse för arbetsuppgifterna är förmånen inte av begränsat värde, enligt Förvaltningsrätten i Falun.

VETTIGA UTDELNINGAR

Christer Jacobson, f.d. börsredaktör på Affärsvärlden, skriver en debattartikel i Dagens Industri den 22 februari som jag önskar att jag själv skrivit.

Han utgjuter sin irritation över att ekonomijournalisterna av okunnnighet eller mot bättre vetande kolporterar föreställningen att bolagen berikar sina aktieägare på andras (framför allt anställdas) bekostnad genom guldregn av utdelningar, när det bara är fråga om att flytta aktieägarnas pengar från en ficka till en annan - dessutom till priset av avbränning av 30 procent i skatt. Det är ofta bara fråga om omfördelning av företagskapital mellan olika verksamheter. Förhoppningsvis från branscher och företag på nedgång till framtidsföretag.

Jag minns den halvt skämtsamma halvt allvarliga jargongen på seminarier på Handels när bokslutpolitik diskuterades. "Styrelsen, som efter ett svidande förlustår ser en mörknande framtid för företaget, föreslår en kraftigt höjd utdelning." Eller alternativt: "Eftersom framtiden efter ett synnerligen framgångsrikt år ser mycket ljus ut för företaget, föreslår styrelsen att ingen utdelning ska lämnas." Allt i syfte att hjälpa den osynliga handen att föra företagskapitalet dit där det gör störst nytta.

Verkligheten är kanske mer komplicerad och psykologiska faktorer påverkar börskursen. Försök med utdelningsfria aktier har inte varit framgångsrika i praktiken. Vissa aktieägare, t.ex. stiftelser, kräver utdelning för att kunna fullgöra sitt ändamål, osv.

Irrationellt eller ej: När Tele2 meddelade att utdelningen skulle höjas från 6 till 27 kr genom en engångsutdelning på 21 kr, steg aktiekursen med 10-12 procent, och fastighetsbolaget Catenas aktier rusade iväg med 8 procent efter styrelsens förslag om en ordinarie utdelning på 6 kronor och en extra utdelning på 53 kronor per aktie.

En omständighet som kanske borde komplettera Jacobsons artikel är att höga utdelningar under svåra tider kan gå ut över de anställda. Även med aldrig så god journalistik och pedagogisk förmåga, kommer de som avskedats inte att förstå att aktieägarna får utdelning. Vad som är viktigt och riktig på makronivå, är inte alltid så lustig på mikronivå. Det bästa är kanske som Jacobson skriver en balanserad utdelningspolitik, där hänsyn tas till lönsamhet, tillväxtmöjligheter och finansiell ställning.

Jacobson erinrar slutligen om den ännu inte tillsatta företagsskattekommittén och framhåller dess möjlighet att bidra till klarsyn på detta område och överväga beskattningen av riskkapitalets avkastning. Det är bara att hålla med. En första åtgärd bör vara att förklara och motivera varför bolagens vinst ska beskattas. Utan bolagsbeskattnnig skulle dessutom den förkättrade dubbelbeskattningen elimineras. Det är svårt att tänka sig att utdelning inte ska beskattas, eftersom det är likvitt kapital som ställs till aktieägarens fria disposition. Men i den mån han väljer att återinvestera utdelningarna i aktier och därmed avhänder sig dispositionsrätten, borde avdrag kunna medges. Det skulle underlätta företagskapitalets rörlighet - till allas båtnad och glädje.

3:12-REGLERNA BEHÖVER REFORMERAS

3:12-reglernas effekter har uppmärksammats nyligen; särskilt har revisorernas möjligheter att utnyttja reglerna kritiserats.

En av lagstiftningens upphovsmän, Sven-Olof Lodin, erkänner i SvD den 11 januari att effekterna kanske felbedömdes. Hans recept är nu att skruva lite på reglerna och exkludera just sådana här företagskonstruktioner, dvs. företag som ägs av många personer och därför inte är fåmansföretag, men där delägarna har sina egna små lådor i företaget som därför kan hanteras som ett fåmansföretag. Ett undantag från undantag. I just det här hänseendet ska bolaget alltså behandlas som ett flermansföretag. Eller, som det antyds i artikeln, sådana företag ska normalt inte få använda lönesummeregeln. Observera ordet "normalt". Härligt! Här finns många möjligheter för skatteplanerare.

Lodin menar att konsultbranschens koncentration ökat på ett sätt som man inte kunde förutse när reglerna konstruerades 2004. Jag undrar det. Och om det är så, är detta ett bra exempel på hur reglerna framkallar en anpassning. Inte minst i revisionsbyråerna vimlar det av skickliga skattekonsulter som snabbt såg möjligheterna.

Jag vill inte tro att Lodin är rätt citerad i artikeln när det gäller frågan om beskattning av delägarna för att de fått köpa aktier i bolaget för 10 kronor när får över 10 000 kronor i utdelning varje år. Det hade varit lika berättigat eller oberättigat om de fått betala 1 miljon kronor och varit förbjudna att sälja aktierna till annan än nytillträdande delägare. Dvs. eftersom aktierna inte har något värde för ägarna, finns det inget värde att beskatta.

Sen kan man ju tycka att den vinst som delägarna tillgodogörs och som är ett resultat av deras eget arbete och vilket säkerligen förmeras genom att de får utnyttja den kapital- och resursbas som företaget utgör, skulle lönebeskattas i sin helhet. Någon kapitalinsats har de knappast gjort. Någon risk har de knappast tagit.

ALGIRDAS SEMETA NY SKATTEKOMMISSIONÄR

Litauern Algirdas Semeta frågades ut av Europaparlamentet i dag.

TOBINSKATT kräver noggrann utredning, sade han försiktigtvis.

Han vill prioritera en harmonisering av basen för bolagsskatter, men medgav att det är svårt att nå framsteg inom skatteområdet, eftersom enhällighet krävs bland EU-länderna. Jag trodde tanken på en CCCT (common consolidated company tax) var död eller åtminstone djupfryst. Sista uppdateringen på EUs hemsida gjordes den 17 april 2008. Låt oss hoppas att skatten vilar i frid.

Semeta, ta i stället en titt på systemet i en annan baltisk stat, Estland. Ingen löpande bolagsbeskattning utan skatt först i samband med utdelning. Då beskattas bolaget med 21 procent av utdelningens belopp. Som utdelning räknas också privatuttag (förtäckt utdelning) och icke avdragsgilla kostnader. Genialt.

AKTIEUTDELNING IN NATURA

Dagens Industri skriver i dag om företag som lämnar aktieutdelning in natura, dvs. som utöver ordinarie, på bolagsstämman beslutad, utdelning ger sina aktieägare förmåner av skilda slag.

Skistar ger sina aktieägare 15 procents rabatt på liftkort, skidskola och skidhyra. Kravet är ett innehav på 200 aktier.

SAS ger aktieägarna 10 procents rabatt på flygbiljetter. New Wave delar ut rabattkort till sina aktieägare som ger 15 procent rabatt i de egna Orreforsbutikerna.

Smart, tycker bl.a. Aktiespararnas Günther Mårder.


Men det är en svår skatterättslig balansgång. Är kostnaden avdragsgill för företagen? Är förmånen skattepliktig utdelning för aktieägarna?

Frågan har prövats av Regeringsrätten i några fall.

RÅ 83 1:55 gällde S-E-Bankens aktieägarkonto med gynnsammare inlåningsvillkor än vad som i allmänhet gällde. Räntan blev i sin helhet avdragsgill för banken. Skälen härför var att såväl den aktiepost som krävdes som det belopp som grundade rätt till den högre räntan var av begränsad storlek, att räntan inte hade något samband med antalet innehavda aktier utan helt beräknades utifrån gjorda insättningar och uttag, samt att de gynnsammare villkoren inte påtagligt avvek från vad som erbjöds andra särskilt utvalda grupper som pensionärer och lönsparare.

På samma sätt bedömdes i RÅ 83 1:52 inköpsrabatter till preferensaktieägare i NK. Rabatten utgick i förhållande till gjorda inköp, ej till aktieinnehavet eller NKs resultat, och översteg inte vad som kunde anses som en sedvanlig kundrabatt.

I ett förhandsbesked från Skatterättsnämnden den 2 mars 1993 blev utgången emellertid den motsatta. Sökanden överklagade förhandsbeskedet till Regeringsrätten men återkallade det senare, varför det inte blev prövat i högsta instans. Ärendet gällde ett kommunalt energibolag som avsåg att ge rabatt på de fasta och rörliga avgifterna till aktieägare med visst minsta antal aktier i bolaget. Rabatten skulle antingen vara den enda rabatt som bolaget utgav eller utgå vid sidan av en särskild rabatt för storförbrukare. Sistnämnda rabatt skulle kunna utgå även till den som åtnjöt aktieägarrabatten. Trots att aktieägarrabatten skulle utgå oberoende av bolagets resultat, fann Skatterättsnämnden att den skulle behandlas som icke avdragsgill utdelning.

Huruvida Skistar, SAS och New Wave återförsäkrat sig i fråga om skatteeffekterna genom förhandsbesked känner jag inte till.

Villkoren för aktieägarrabatt i Skistar har ändrats. Den största ändringen är att Skistar övergår från ett manuellt hållet system med aktieägarkort till ett automatiserat system där aktielängderna samkörs med bokningssystemet. Den som bokar och betalar över internet får automatiskt rabatt.

En försämring för aktieägarna/kunderna är att betalningar inte kan ske på plats i liftsystemet längre:

”Rabatten gäller endast vid förskottsförsäljning, som med fördel kan ske via vår huvudsakliga försäljningskanal skistar.com. Rabatten gäller med andra ord inte vid köp på plats på någon av våra destinationer”, framgår det av brevet till aktieägarna i september 2010.

SÅ FRÄMJAR VI FÖRETAG, SÄGER ILMAR REEPALU

Senarelägg generellt inbetalningen av alla arbetsgivaravgifter i tre månader. Det tillför likviditet till de arbetsintensiva företagen.
Senarelägg inbetalning av arbetsgivaravgifter ett år för nyanställda. Det premierara de företag som expanderar.
Ge direktiv till myndigheterna att deras uppgift är att stödja och inte trakassera entreprenörer.

Tre goda råd från Ilmar Reepalu (S) och Dan Olofson, Sigma, på DIs debattsida den 19 november.

Ännu bättre är att senarelägga aktiebolagens skatt på vinster tills de delas ut. Så gör man i Estland.
Vilken investeringsstimulans! Vilken förenkling!

INVESTERING I ENTREPRENÖRSKAP

Tomas Enerot, näringspolitisk talesman för socialdemokraterna, säger i DI den 29 oktober att S vill investera i entreprenörskap.
BRA.
Men hur? Genom att ge ett riskkapitalavdrag för investeringar i nystartade företag med 20 procent av det investerade beloppet, dock max 100 000 kr.

Efter snart 50 år inom skattejuridiken ser jag förstås flera hakar och intressanta tvistefrågor för konsulter och skattemyndigheter att slåss om. Vad är "nystartad"? Får företagaren ha varit verksam på ett närliggande område tidigare? Hur närliggande? Måste han helt sakna företagarerfarenhet? osv osv.

Varför gå över ån efter vatten? I stället för att å ena sidan införa ett avdrag och å den andra dra in skatt på det överskott som avdraget genererar - ta bort bägge två. En massa meningslösa juridiska och praktiska problem bortfaller i stället för att dubbleras.

Det bästa sättet att få företag att växa är att inte ta i från dem 26,3 procent av vinsten. Den dag vinsten används till utdelning beskattas ägaren. Den dag vinsterna återinvesteras ökas basen för nyanställningar vilket höjer lönesumman som beskattas.

Avskaffa bolagsbeskattningen.

STRAFFBESKATTNING AV ARBETE

Varför skulle vi annars straffbeskatta just arbete som om det vore brännvin, tobak eller koldioxid, när det finns alternativa inkomstkällor för staten?, frågar sig Niklas Ekdal i DN den 20 oktober.

Svaret är det inte finns mycket annat än resultatet av arbetet, dvs. produktionen (BNP) att dela på. Brännvin, tobak och koldioxid räcker inte långt. Dessutom kanske en alltför kraftig beskattning skulle reducera konsumtionen och därmed minska skattebasen. Det är för att styra beteendet som man kan använda sådana skatter - de kan aldrig bli någon större uthållig skattebas. Det är bara med vars och ens andel av produktionsresultatet (dvs. lön och aktieutdelning) vi kan dela med oss till våra medmänniskor och myndigheter.

Det gör vi genom att dra skatt från lön och utdelningar, lägga sociala avgifter på (samma) lönekostnad, och betala moms på samma (ungefär samma) underlag när lönen och utdelningarna används för vårt uppehälle. Av de totala skatterna till stat och kommun på bortemot 1.500 miljarder kronor, svarar skatterna på alkohol, tobak, koldioxid, energi, vägtrafik mm för c:a 100 miljarder, 6 - 7 procent alltså. Bolagsskatten ger ungefär lika lite.

Så vill man använda uttrycket "straffbeskattning" får man begränsa det till att skatterna är orimligt höga, att skattesatserna är högre på höga inkomster än på låga (progressiv beskattning), dvs att skatten kan uppfattas som "bestraffning" av utbildning, förkovran eller idogt arbete, eller att skattemedlen används slösaktigt eller till onödiga ändamål.

Men skatt på arbete är knappast i sig ett straff och kan dessvärre inte undvaras i länder som inte är extremt gynnade av naturen och utrustats med värdefulla naturtillgångar. Straffet är snarare följden av Adams och Evas agerande som tvingar oss att med vedermöda nära oss av marken och att äta vårt bröd i vårt anletes svett. Å andra sidan -vad skulle vi göra annars?

RUNE ANDERSSON OCH ÄGARSKATTER

Rune Andersson uppmärksammade i DI den 12 maj problemen med den höga skuldsättningsgraden i företagen. Den ekonomiska krisen har framkallat en svår kreditkris för företagen. Ja, Andersson utpekar t.o.m. den höga skuldsättningsgraden som en av orsakerna till finanskrisen. Han har säkert rätt både i detta och att den höga skuldsättninggraden framkallats av att ”skattesystemen har gynnat lån framför finansiering med eget kapital”. Men det är inte, som Andersson hävdar, främst de höga ägarskatterna som är orsak till denna osunda utveckling, utan det är för att kostnaden för skuldsättning (räntan) medför avdragsrätt, medan kostnaden för det egna kapitalet (utdelningen) inte är avdragsgill.

På grund av dubbelbeskattningseffekten blir, som Andersson säger, ägarbeskattningen så hög som 48 procent att jämföra med omvärldens 35 procent - även det en riktig iakttagelse av ett besvärande förhållande. Men Anderssons förslag att avskaffa utdelningsbeskattningen hos ägarna är fel recept. Ta bort bolagsskatten i stället, så blir vinstskatten/ägarskatten 30 procent, och vi blir av med de juridiska och tekniska komplikationer som dubbelbeskattningen medför. Och framför allt blir vi av med den otroligt komplicerade, skadliga och fullkomligt onödiga bolagsbeskattningen.

Huruvida och i vilken mån ägandet till svenska företag påverkas av bolagsskatt och ägarskatt är omtvistat. Andersson menar att det ”finns mycket att vinna på att företagens ägare är inhemska”. Det är klart att höga kapitalskatter kan göra att förmögna männinskor flyttar ut ut Sverige, vilket är tråkigt, i synnerhet om de tar företagen med sig. Men den svenska ägarbeskattningen påverkar knappast utländska investerares intresse av att investera i Sverige. Däremot ökar avkastningen av investeringar i Sverige dramatiskt för både svenska och utländska investerare om bolagsskatten tas bort. En mycket liten andel av det internationella kapitalet motsvarar det svenska företagskapitalet många gånger om. Ett avskaffande av bolagsskatten skulle därför innebära en dramatisk stimulans för det svenska näringslivet. Att det, som Anderson säger, skulle finnas mycket att vinna på att vinsterna genom att stanna inom landet kan beskattas här om företagens ägare är inhemska är fel. Bolagsskatten motsvarar ynka c:a 5 procent av samtliga skatter och avgifter och är extremt beroende av vinstutvecklingen. I själva verket ger bolagsskatten kanske inte något överskott alls. Adminstrationskostnaderna är extremt höga, förluster genom ekonomisk ineffektivitet p.g.a. att bolagsskatterna styr investeringsbeendet är stora. Kriminalitet och skumraskaffärer varvas med lagliga komplicerade skatteupplägg som den extremt komplicerade bolagsskattelagstiftningen inbjuder till. Detta gör skatten till en rättssäkerhetsrisk och skapar konkurrenssnedvridningar, eftersom många företag av ”politiska” skäl inte vill figurera i sådana sammanhang.

Bolagsskatten är helt onödig. Det som bolagen inte betalar i skatt kommer att stärka företagens kapitalbas och/eller öka löneutbetalningar och utdelningar som beskattas. Bolagsskatten är endast en förtida beskattning som ytterst bärs – liksom alla skatter – av hushållen. Ett bortfall av det som skatten ger idag skulle således vara endast tillfälligt.

Härtill kommer det fullständigt bisarra att beskattningen bestraffar företagens eftersträvade beteende: att skapa nytt kapital och nya resurser. Varför har vi en skatt på skapande? Skulle du slå ditt barn (om det inte funnes förbud mot aga) när det gjort något bra? Och varför betalar företag som gör förlust, dvs. förstör det som redan finns, ingenting?

Genom att ta bort företagsbeskattningen får det svenska näringslivet en stimulans. Inte minst i nuvarande konjunkturläge synes detta verkningsfullt. Om företagen vet att avkastningen av de investeringar de företar i dag ograverat kommer att kunna tillgodoföras företagen själva, sjunker avkastningskraven. Företag, skattemyndigheter, polis- och åklagarmyndigheter och domstolar slipper en helt onödig och synnerligen dyrbar hantering. Skattekonsulter och akademiker förlorar visserligen värdet av sin expertis, men betänk vilken nytta dessa högkvalificerade personer kunde göra på annat håll i samhället! Priset är initialt ett visst skattebortfall, men vinsterna för 2008 och 2009 torde bli så små, att statens intäkter av bolagsskatterna ändå reduceras dramatiskt. Hans Rausing påpekade i ett brev häromdagen till Anders Borg att det är ett idealiskt tillfälle att avskaffa bolagsskatten just nu.

Jag kan förstå att det är politiskt svårt att ta bort bolagsskatten. Men det måste väl ändå vara politisk lättare att stärka företagen ekonomiskt och förbättra deras möjligheter att anställa personal genom att ta bort skatten, än att ge aktieägare skattefria arbetsfria inkomster. Ett sätt att förena Anderssons önskemål med mina är att ta ut en skatt när utdelning sker och basera skatten på utdelat belopp. Det blir otroligt mycket enklare än dagens bolagsbeskattning. Om det kallas bolagsskatt eller ägarskatt är närmast en semantisk fråga. En sådant skattesystem har Estland.

INNOVATIONSBOLAG

Sven-Olof Lodin har kommit på något genialt - nästan. Han föreslår i Dagens Industri den 15 april att s.k. innovationsbolag (vad det nu är) ska gynnas, dels genom att aktieägarens tillskott till bolaget blir avdragsgillt, dels genom att innovationsbolagets vinst blir skattefri så länge vinsten inte delas ut. När vinsten delas ut beskattas den som vanligt hos aktieägaren. Säljer aktieägaren aktierna är hela försäljningsbeloppet skattepliktigt. Avdrag för anskaffningskostnaden fick ju aktieägaren redan vid kapitaltillskottet.

Om det är bra för att stimulera kapitalinsatser och företagsinvesteringar (vilket det säkert är) är det väl mycket bättre att göra så för alla företag och ägartillskott. Nu tillskapar man bara en byråkrati (företrädare för Vinnova har ställt sig positiva, och dess förre generaldirektör Per Eriksson sägs vara entusiastisk! Tror jag det) som ska avgöra vad som är ett innovationsföretag och varför just ett visst företag ska gynnas. Har vi inte haft nog av samhällsingeniörer? Den som inte riskerar sina egna pengar kan aldrig avgöra om ett projekt är värt att satsa på. Vilka ska inte få? Och varför?

Förslaget kommer ungefär samtidigt med att Skatteincitamentsutredningen kommit med ett betänkande, SOU 2009:33. Den föreslår dels en skattereduktion med 20 procent av tillskott till aktiebolag, dels att det gamla Annell-avdraget dammas av och återinförs i ny skepnad. Förslaget är förmodligen ännu mer komplicerat än Lodins.

Sven-Olof. Du vet hur jag i decennier har tjatat på att avskaffa bolagsbeskattningen eller åtminstone beskatta företagsvinsterna först när de delas ut. Äntligen har du förstått. Men du krånglar bara till det i onödan.

http://exitbolagsskatt.blogspot.com/

EN APPELL FÖR SÄNKT BOLAGSSKATT

Se Richard W. Rahn In Defense of Tax Havens skriven i polemik mot förslagen att skärpa lagstiftningen om USAs jakt på skatteflyktande kapital.

Sens. Carl Levin (D., Mich.), Byron Dorgan (D., N.D.), and Max Baucus (D., Mont.), as well as officials of the Obama Treasury, want to make it more onerous and costly for American companies to do business around the world and for Americans to invest elsewhere. They would even make it more difficult for non-Americans to invest in the U.S..

Jag vill inte försvara Tax Havens som använder sekretess för att dölja skatteflyktingar och vägrar att medverka till informationsutbyte mellan ländernas skattemyndigheter. Men ett land som är ett Tax Haven genom insikten av det fördärvliga i att beskatta företagsvinster förtjänar högsta respekt. Det är egentligen så självklart.

Artikeln av Rahn handlar i och för sig mest om skadeverkningarna av höga skatter på räntor, utdelningar och kapitalvinster och komplikationerna av dubbelbeskattningen av företagsvinster (bolagsskatt + utdelningsskatt) vilka skulle reduceras om skattesatserna sänktes. För mig är det ett mysterium att man föredrar att argumentera för skattefrihet för arbetsfria inkomster i stället för att underlätta företagsetableringar och företagstillväxt genom att avskaffa bolagsbeskattningen som en medtod att avskaffa dubbelbeskattningen.

Allra sist i artikeln kommer dock tillägget:

The correct policy for the United States to follow is to reduce its corporate tax rate to make it internationally competitive, and to move toward a tax system that does not punish savings and productive investment so severely. We know from the experiences of many countries that reducing tax rates and simplifying the tax code improve both tax compliance and economic growth. Tax protectionism should be rejected because it is at least as destructive to economic growth and job creation as are tariffs on goods and services

Så sant, så sant.

NATTEN ÄR SOM MÖRKAST FÖRE GRYNINGEN!??

Det påstår åtminstone Investors vd Börje Ekholm i bokslutskommunikén för 2008. Jag trodde det var som mörkast när solen står som lägst under horisonten, dvs kring midnatt. Jag tror jag måste sälja mina aktier i Investor.