Alla
klagar på bostadsbristen. Så har det varit i decennier. Det var inte bättre
förr. Vi, som har erfarenheter från 1950-talet, har ständigt levt med talet om
bostadsbrist. 1966 var året då statsminister Tage Erlander i en TV-intervju på
frågan: ”Vilket råd ger ni till ett ungt par som söker bostad i Stockholm?”
svarade: ”Ja, de får ju ställa sig i bostadskön givetvis”, väl medveten om att
väntetiden för en lägenhet kunde vara tio år eller längre. Det uttalandet fick
han äta upp under hela sin återstående tid. Redan i vår barndom ställde vår
föräldrageneration sina småbarn i bostadskö. Det hjälpte inte; det fanns inga
lediga bostäder att flytta in i när vi växte upp och ville flytta hemifrån. Vi
fick börja våra bostadskarriärer möblerat och med andrahandshyror genom
utnyttjande av bekanta och bekantas bekanta och diverse kontakter.
”Bygg
bort bostadsbristen” var redan då ett politiskt slagord. Ett miljonprogram
genomfördes efter Erlanders uttalande – en miljon nya bostäder på tio år skulle
det bli. Det räckte inte; det har bara blivit värre.
Vad
är bostadsbrist? Att bo på mindre yta än ett politiskt bestämt mått? Att inte
ha ett rum per boende? Att inte har två rum per boende? Att inte
utöver att ha ett eget sovrum även ha ett eller två gemensamhetsutrymmen? Att
inte dessutom har ett arbetsrum och bibliotek eller hobbyrum?
Vad
skulle hända om lagstiftaren bestämde att hyran inte fick understiga ett
visst belopp per kvadratmeter?
Orimlig
tanke, men tänk den!
Hur
många människor bor det i Sverige? Hur många bostäder finns det?
Det
är det lätt att ta reda på, det är bara att gå in på Statistiska Centralbyråns
hemsida. Gå in på Statistikdatabasen/boende/bostadsbestånd/antal lägenheter
efter region och hustyp. Sen är det bara att klicka in sina önskemål om
region, hustyp och år. Det finns fyra hustyper: småhus (friliggande en- och
tvåbostadshus samt par-, rad- och kedjehus), flerbostadshus, övriga hus
(byggnader som inte huvudsakligen är avsedda för bostadsändamål, t.ex. byggnad
avsedd för verksamhet eller samhällsfunktion) och specialbostäder (bostäder för
äldre/funktionshindrade, studentbostäder mm).
Då
kan man se att det 2018 i hela riket fanns 2 081 112 småhus,
2 508 679 lägenheter i flerbostadshus och 81 180 lägenheter i
övriga hus. Sen fanns det dessutom 253 821 specialbostäder och drygt en
halv miljon fritidshus, men låt oss bortse från dem, även om de till stor del
fungerar som permanentbostäder.
Sen
kan man gå in på Befolkning/befolkningsstatistik/folkmängd/folkmängd efter
region, civilstånd, ålder och kön. Då kan man se att det totalt bodde
10 230 185 personer i Sverige 2018.
Hur
många personer bor det genomsnittligt i en lägenhet? I ett småhus? Jag tror att
den genomsnittliga lägenheten är dimensionerad för två personer och småhuset/villan för fyra. Om det är en riktig bedömning finns det bostadsutrymme för
4*2 081 112 + 2*2 508 679 + 2*81 180 =
13 504 166 personer. Det verkar finnas över 3 miljoner outnyttjade
bostäder! Det bor bara 2,19 personer per bostadsenhet. Räknar man med endast vuxna över 20 års ålder sjunker talet genomgående med 0,5 till ca 1,7 personer per bostadsenhet
Ja
ja, men bostadsbristen är framför allt koncentrerad till storstäderna, invänder
någon genast. Nej, det visar sig att invånare per bostadsenhet ligger mellan 2,0 och 2,3 i samtliga län och i A-regionerna Stockholm, Göteborg och Malmö, utom i Uppsala och Jämtlands län som ligger på 2,32 resp. 1,93.
Så här förhåller det sig:
LÄN OCH A-REGIONER
AB C D
Småhus 278 059 70 848 61 650
Lgh i fl.bost.hus 735 894 88 588 71 019
Lgh i övriga hus 17 806 2 758 2 756
Bostäder 1 031 759 162 194 135 425
4*småhus+ 2* lgh 2 619 636 466 084 451 700
Specialbostäder 48 497 17 577 4 736
Invånare 2 344 124 376 354 294 695
Invånare/bost.enhet 2,27 2,32 2,18
Invånare>20 år 1 780 323 288 594 223 815
Vuxen/bost.enhet 1,85 1,78 1,65
E F G
Småhus 94 358 86 752 53 078
Lgh i fl.bost.hus 118 785 70 356 33 105
Lgh i övriga hus 2 283 3 311 2 609
Bostäder 215 426 160 419 88 792
4*småhus+ 2* lgh 619 568 494 342 283 740
Specialbostäder 12 644 9 149 8 040
Invånare 461 583 360 825 199 886
Invånare/bost.enhet 2,14 2,25 2,25
Invånare >20 år 355 411 273 813 142 049
Vuxen/bost.enhet 1,65 1,71 1,60
H I K
Småhus 69 060 17 419 43 673
Lgh i fl.bost.hus 47 054 9 597 30 445
Lgh i övriga hus 2 045 626 1 366
Bostäder 118 159 27 642 75 484
4*småhus+ 2* lgh 374 438 90 122 238 314
Specialbostäder 5 630 1 474 3 811
Invånare 244 670 59 249 159 684
Invånare/bost.enhet 2,07 2,14 2,12
Invånare >20 år 190 928 46 964 123 656
Vuxen/bost.enhet 1,62 1,70 1,64
LM N OPR
Småhus 279 815 88 717 350 109
Lgh i fl.bost.hus 318 147 52 426 412 142
Lgh i övriga hus 9 301 1 952 12 473
Bostäder 607 263 143 095 774 724
4*småhus+ 2* lgh 1 774 156 463 624 2 249 666
Specialbostäder 32 238 6 386 38 105
Invånare 1 362 164 329 352 1 709 814
Invånare/bost.enhet 2,24 2,30 2,21
Invånare >20 år 1 039 975 250 606 1 315 184
Vuxen/bost.enhet 1,71 1,75 1,70
S T U
Småhus 75 650 67 423 55 159
Lgh i fl.bost.hus 60 718 71 719 71 034
Lgh i övriga hus 2 936 3 234 2 069
Bostäder 139 304 142 376 128 262
4*småhus+ 2* lgh 429 908 419 908 366 842
Specialbostäder 6 805 8 728 7 094
Invånare 281 482 302 252 273 929
Invånare/bost.enhet 2,02 2,12 2,14
Invånare >20 år 221 709 232 150 210 327
Vuxen/bost.enhet 1,59 1,63 1,64
W X Y
Småhus 82 405 75 089 63 715
Lgh i fl.bost.hus 53 604 62 485 54 887
Lgh i övriga hus 3 197 2 209 1 957
Bostäder 139 305 139 783 120 559
4*småhus+ 2* lgh 442 222 429 744 368 548
Specialbostäder 6 447 6 845 6 130
Invånare 287 191 286 547 245 453
Invånare/bost.enhet 2,06 2,05 2,04
Invånare >20 år 222 703 223 134 190 833
Vuxen/bost.enhet 1,60 1,60 1,58
Z AC BD
Småhus 37 582 64 392 66 159
Lgh i fl.bost.hus 28 344 61 786 56 544
Lgh i övriga hus 1 572 2 467 2 253
Bostäder 67 498 128 645 124 956
4*småhus+ 2* lgh 210 160 386 074 382 230
Specialbostäder 3 264 11 819 8 402
Invånare 130 280 270 154 250 497
Invånare/bost.enhet 1,93 2,10 2,00
Invånare >20 år 101 481 210 114 198 263
Vuxen/bost.enhet 1,50 1,63 1,59
A-REGIONER STOCKHOLM MALMÖ GÖTEBORG
Småhus 259 940 99 968 172 525
Lgh i fl.bost.hus 724 453 186 793 272 788
Lgh i övriga hus 17 449 5 057 5 822
Bostäder 1 001 842 291 818 451 135
4*småhus+ 2* lgh 2 523 564 783 572 1 247 320
Specialbostäder 47 013 19 912 23 662
Invånare 2 282 355 664 576 1 025 860
Invånare/bost.enhet 2,28 2,28 2,27
Invånare >20 år 1 731 070 504 648 783 956
Vuxen/bost.enhet 1,72 1,73 1,74
En
genomgång av statistiken för 2014 och 2017 visar att i stort sett samma förhållanden
rådde då; både på riksnivå och läns- och A-regionnivå. Antalet bostäder var
färre, men det var också antalet invånare.
I
SCBs statistik kan man under Hushållens ekonomi/hushållens boende också
se genomsnittlig bostadsarea per person efter region, hushållstyp och
boendeform. För hela riket gäller att den genomsnittliga bostadsarean är 41 m2
per person. Stockholms län ligger markant lägre med 36 m2, Uppsala län har 40 m2 och Västra Götaland 41 m2, medan arean i övriga län ligger mellan 42
och 46 m2 per person.
Är
det verkligen brist på bostadsutrymme? Har vi inte bara vant oss vid tämligen
generösa utrymmen, eftersom det inte kostar vad det är värt? Inte alla; många
har det trångt, men genomsnittligt sett verkar vi bo rymligt. Fördelningen av
bostadsutrymme verkar extremt skev.
Under
tiden bygger vi nytt av alla krafter och förbrukar våra resurser på något som
kanske egentligen inte behövs. Och dessutom skaffar vi oss ett underhållsåtagande under hundrafemtio år, som konsumerar resurser som våra barn och barnbarn
skulle kunna använda för något de bättre behöver.
Vad
behöver göras?
Vi
måste inse vad bostadsbeståndet verkligen kostar, och själva individuellt
betala för det. Hyresreglering och skattefinansierade produktions- och
finansieringsstöd döljer de verkliga kostnaderna för brukarna och framkallar
en totalefterfrågan som inte kan tillgodoses. De med begränsade ekonomiska
resurser som har levt med systemet i decennier måste dock skyddas mot
dramatiska hyreshöjningar.
Vidare är skattesystemet som skräddarsytt för att
stimulera överefterfrågan på bostadskapital. I stället för att avkastningen av
bostadskapitalet, dvs. boendevärdet av fastigheterna, beskattas i nivå med
annan avkastning och konsumtion belastas boendet med mycket en beskedlig
kommunal avgift. (Det är ett mysterium att det accepteras att ingen behöver betala
skatt (kommunal avgift) på värdet av en- och tvåfamiljsfastigheter över ca 1
miljon kronor. Själv bor jag i en fastighet som bör kunna säljas för ca 10
miljoner kronor men betalar inte mera i avgift än den som har en liten stuga
värd 1 miljon.) Vidare momsbeskattas inte bostadskonsumtionen. En sådan
beskattning skulle inte alls vara så dramatisk som det låter, eftersom
bostadsproducenterna, som f.n. måste bära kostnaden för momsen på produktionen,
naturligtvis redan idag kompenserar sig för den genom hyressättningen. Om hyran
momsbeläggs kommer endast hyresmervärdet att ytterligare belasta de boende. Och
varför ska boendet generellt subventioneras – alla ska ju bo.
För
att underlätta byteskedjor bör beskattningen av realisationsvinster på bostäder
avskaffas – åtminstone på långvariga (t.ex. tioåriga) innehav av egen
permanentbostad. Själv bor jag och flera av mina grannar kvar i våra villor
fast barnen flyttat ut. Ett par tre miljoner i skatt skulle svida och försvåra
anskaffningen av något mindre men mer centralt beläget. Dessutom är den löpande
beskattningen, som sagt, beskedlig.
Inget
av mina förslag innebär avsteg från generella skatteprinciper. Tvärtom! De
innebär att bostadskapitalets nuvarande undantag
från inkomst- och momsbeskattning avskaffas. Om bostadskapitalet
beskattas finns det inte heller någon anledning att komplicera reglerna med att
avskaffa rätten till avdrag för räntekostnader, vilket bara skulle öka
orättvisorna mellan dem som har sparkapital och dem som måste låna. (Dessutom
kommer tekniker för att dra av räntekostnader under andra rubriker att
utvecklas.) Skattesystemets generella principer upprätthålls.
En
ökad fastighetsbeskattning, som är omöjlig att smita ifrån, och momsbeskattning
kan med bred marginal finansiera avskaffandet av den kommunala
fastighetsavgiften och reavinstbeskattningen och dessutom möjliggöra en
betydande skatteväxling från beskattningen av löner och arbetsinkomster.