måndag 30 mars 2009
KAPITALSKATT - BOLAGSSKATT
Med anledning av Svenskt Näringslivs rapport Ägarskatter i 34 länder – en detaljerad kartläggning argumenterar Dagens Industri för sänkt skatt på bl.a. utdelning. Beträffande bolagsbeskattningen framförs det egendomliga argumentet att den är "konkurrenskraftig". Vad betyder konkurrenskraftig här? Att skatten inte är så mycket skadligare här än utomlands än den kunde vara? Att vi trots skatten ändå lyckas hålla igång näringslivet? I så fall finns det ett mycket enkelt sätt att förbättra konkurrenskraften - ta bort bolagsskatten! Då slipper vi också de ekonomiska, juridiska och praktiska problemen med dubbelbeskattningen.
Svenska Dagbladets huvudledare behandlar krishanteringen inför G20-mötet. (Sanna Rayman skriver fyndigt mot bakgrund av sina negativa erfarenheter av en nyköpt tändare i EUs blåa färg med gula stjärnor.) Den avslutas med orden: "Skulle det inte vara en god idé att reglera bort själva klåfingrigheten? Kanske är det med ekonomin som med tändare. Med lite mindre krångel blir det eld och lågor."
Jo, visst. Ekonomin stimuleras inte alltid av ökad sysselsättning - men sysselsättningen ökar i en stimulerad ekonomi. Stimulera ekonomin genom att ta bort den krångliga, skadliga och onödiga bolagsskatten. Då blir det mindre krångel och mer eld och lågor. Investeringarnas avkastning ökar med 35 procent i ett nafs. Sysselsättningen och därmed det allmännas inkomster av skatter på löner och utdelning ökar - mycket mer än de förlorade bolagsskatteinkomsterna.
Svenska Dagbladets huvudledare behandlar krishanteringen inför G20-mötet. (Sanna Rayman skriver fyndigt mot bakgrund av sina negativa erfarenheter av en nyköpt tändare i EUs blåa färg med gula stjärnor.) Den avslutas med orden: "Skulle det inte vara en god idé att reglera bort själva klåfingrigheten? Kanske är det med ekonomin som med tändare. Med lite mindre krångel blir det eld och lågor."
Jo, visst. Ekonomin stimuleras inte alltid av ökad sysselsättning - men sysselsättningen ökar i en stimulerad ekonomi. Stimulera ekonomin genom att ta bort den krångliga, skadliga och onödiga bolagsskatten. Då blir det mindre krångel och mer eld och lågor. Investeringarnas avkastning ökar med 35 procent i ett nafs. Sysselsättningen och därmed det allmännas inkomster av skatter på löner och utdelning ökar - mycket mer än de förlorade bolagsskatteinkomsterna.
tisdag 24 mars 2009
EN APPELL FÖR SÄNKT BOLAGSSKATT
Se Richard W. Rahn In Defense of Tax Havens skriven i polemik mot förslagen att skärpa lagstiftningen om USAs jakt på skatteflyktande kapital.
Sens. Carl Levin (D., Mich.), Byron Dorgan (D., N.D.), and Max Baucus (D., Mont.), as well as officials of the Obama Treasury, want to make it more onerous and costly for American companies to do business around the world and for Americans to invest elsewhere. They would even make it more difficult for non-Americans to invest in the U.S..
Jag vill inte försvara Tax Havens som använder sekretess för att dölja skatteflyktingar och vägrar att medverka till informationsutbyte mellan ländernas skattemyndigheter. Men ett land som är ett Tax Haven genom insikten av det fördärvliga i att beskatta företagsvinster förtjänar högsta respekt. Det är egentligen så självklart.
Artikeln av Rahn handlar i och för sig mest om skadeverkningarna av höga skatter på räntor, utdelningar och kapitalvinster och komplikationerna av dubbelbeskattningen av företagsvinster (bolagsskatt + utdelningsskatt) vilka skulle reduceras om skattesatserna sänktes. För mig är det ett mysterium att man föredrar att argumentera för skattefrihet för arbetsfria inkomster i stället för att underlätta företagsetableringar och företagstillväxt genom att avskaffa bolagsbeskattningen som en medtod att avskaffa dubbelbeskattningen.
Allra sist i artikeln kommer dock tillägget:
The correct policy for the United States to follow is to reduce its corporate tax rate to make it internationally competitive, and to move toward a tax system that does not punish savings and productive investment so severely. We know from the experiences of many countries that reducing tax rates and simplifying the tax code improve both tax compliance and economic growth. Tax protectionism should be rejected because it is at least as destructive to economic growth and job creation as are tariffs on goods and services
Så sant, så sant.
Sens. Carl Levin (D., Mich.), Byron Dorgan (D., N.D.), and Max Baucus (D., Mont.), as well as officials of the Obama Treasury, want to make it more onerous and costly for American companies to do business around the world and for Americans to invest elsewhere. They would even make it more difficult for non-Americans to invest in the U.S..
Jag vill inte försvara Tax Havens som använder sekretess för att dölja skatteflyktingar och vägrar att medverka till informationsutbyte mellan ländernas skattemyndigheter. Men ett land som är ett Tax Haven genom insikten av det fördärvliga i att beskatta företagsvinster förtjänar högsta respekt. Det är egentligen så självklart.
Artikeln av Rahn handlar i och för sig mest om skadeverkningarna av höga skatter på räntor, utdelningar och kapitalvinster och komplikationerna av dubbelbeskattningen av företagsvinster (bolagsskatt + utdelningsskatt) vilka skulle reduceras om skattesatserna sänktes. För mig är det ett mysterium att man föredrar att argumentera för skattefrihet för arbetsfria inkomster i stället för att underlätta företagsetableringar och företagstillväxt genom att avskaffa bolagsbeskattningen som en medtod att avskaffa dubbelbeskattningen.
Allra sist i artikeln kommer dock tillägget:
The correct policy for the United States to follow is to reduce its corporate tax rate to make it internationally competitive, and to move toward a tax system that does not punish savings and productive investment so severely. We know from the experiences of many countries that reducing tax rates and simplifying the tax code improve both tax compliance and economic growth. Tax protectionism should be rejected because it is at least as destructive to economic growth and job creation as are tariffs on goods and services
Så sant, så sant.
lördag 14 mars 2009
KONCERNBIDRAG TILL UTLÄNDSKA DOTTERBOLAG – ÄR DET NÅGOT ATT FÖRFASA SIG ÖVER?
Regeringsrätten avgjorde den 11 mars 2009 en rad mål rörande rätten till avdrag för koncernbidrag till utländska koncernbolag. Domarna var mycket efterlängtade av marknaden, eftersom en betydande osäkerhet om skattevillkoren för internationellt verksamma företag därmed kunde skingras. I några fall var bedömningen positiv för företagen, t.ex. för Eniro som fick avdrag för sina förluster i Tyskland. Värdet av skatteunderskottet uppgår enligt SvD till cirka 475 miljoner kronor, vilket torde motsvara ett förlustbelopp på 1,7 miljarder kronor. Aktien steg med 25,6 procent på en nästan stillastående börs. Eniro kommer därmed inte att betala någon skatt i Sverige under de kommande åren. Det basuneras ut i media att domen i Regeringsrätten gör att statskassan kan gå miste om miljarder i skatteintäkter från stora svenska bolag. Finansminster Anders Borg blev enligt uppgifter i pressen mycket upprörd och ser rött och anser att sista ordet ännu inte är sagt. "Det är inte någon idé att man ute på revisionsbyråer och skatterådgivare börjar hitta på massa trixiga upplägg, för vi kommer att titta igenom dem och vi kommer att se till att regelverket är sådant att vi kan säkra våra skatteintäkter", säger Anders Borg till Ekot.
Stopp, tänk efter en smula!
Koncernbidrag inom Sverige är tillåtna. Avdrag och inkomst uppkommer i samma skattejurisdiktion. Koncernen beskattas - som tänkt är - med 26,3 procent av vinsten. EU är tänkt att fungera som en gemensam skattejurisdiktion, men det har av nationella skäl inte kunnat fullföljas helt. I de nu avgjorda målen har detta ändå uppnåtts i de fall koncernbidraget gått till en förlust i ett dotterbolag som inte kunnat täckas på annat sätt, och som inte kunnat tillgodogöras på annat sätt än för förlusttäckningen. Mottagarbolagen har avvecklats. Beskattningen för det svenska företaget blir därför densamma som om det inkluderat dotterföretaget, dvs företaget beskattas för sin faktiska vinst - men inte mera.
Är detta något att uppröras över? Förlusten i det utländska dotterföretaget får ju på ett eller annat sätt bäras av moderbolaget. Det är klart att det svider i den fiskala tarmen att ett svenskt beskattningsunderlag försvinner genom att ett svenskt bolag får avdrag och Sverige inte kommer åt att beskatta bidraget hos det utländska mottagarbolaget. Men det innebär egentligen att Sverige annars skulle korpa åt sig högre skatt på ett svenskt företag bara för att dess förlust råkar ligga utomlands.
Då är det mer upprörande att företagen alls ska behöva betala skatt på vinsten. Avskaffa bolagsbeskattningen så försvinner hela problemet. Avkastningen på investeringar i Sverige ökar med 36 %.
Domarna innebär inte annat än att Sverige nu får anpassa sig till villkoren för medlemskapet i EU på skatteområdet. Det är ju bara bra för både företagen och unionens effektivitet. Anpassingen är dock inte större än att den endast avser koncernbidrag till utländska dotterbolag i EU-stater som lidit oåterkalleliga förluster och måst likvideras. Avdrag medges inte till utländska moder- eller systerbolag.
Nedan följer en förklaring till begreppet koncernbidrag och hur EG-domstolen hanterat sådana bidag. För en presentation av domarna från Regeringsrätten hänvisar jag till redogörelsen på min hemsida.
Koncernbidrag
Koncernbidrag är en konstruktion för utjämmning av det skattemässiga resultatet mellan företag i en koncern, så att vinster kan kvittas mot förluster. Reglerna finns i 35 kap. inkomstskattelagen (1999:1229), IL. I Sverige krävs mer än 90 procents ägarinflytande mellan bolagen. Bidrag kan – med vissa begränsningar – ges nedåt från ett moderbolag till dotterbolag och uppåt från ett dotterbolag till ett moderbolag. Bidrag kan också utväxlas horisontellt mellan bolag i samma generation, systerbolag, kusinbolag osv, och även snett uppåt eller nedåt till moster- eller systerdotterbolag. Även hopp över barnbarnsgenerationer är tillåtna.
Utjämningsmekanismen kan se lite olika ut i olika länder, men den svenska modellen är konstruerad så att bidrag skickas mellan företagen. Normalt bokförs och behandlas ett bidrag som en kostnad för givaren och en intäkt för mottagaren. Enkelt uttryckt kan man säga att koncernbidraget är en redovisning av en fingerad affär mellan företagen, där det ena köpt en tjänst av det andra. När koncernbidragsreglerna en gång i tiden kom till, var det bl.a. för att slippa diskussion om värdet av koncerninterna prestationer som företagits för att utjämna bolagsresultaten, eller diskussion om prestationer över huvud taget utförts.
Med tiden har principerna för koncernbidrag (de utgör ju faktiskt en form av oreglerad vinstutdelning eller kapitaltillskott) och redovisningspraxis utvecklats, och de bokförs enligt moderna redovisningsregler inte alltid som kostnader och intäkter, utan ibland över eget kapital. Det är därför inte nödvändigt att beloppet kostnads-/intäktsförs för att avdrag vid beskattningen ska erhållas eller mottaget bidrag ska beskattas. Det anses emellertid krävas att en substansöverföring ska ha företagits, för att koncernbidragen ska godkännas skatterättsligt.
Det finns ett komplicerat skatterättsligt regelverk kring koncernbidragen, bl.a. för att förhindra att regler om utdelningsbeskattning inte kringgås. Det är också en självklarhet att avdrag bara kan komma i fråga om mottaget bidrag tas upp som inkomst hos ett svenskt företag (det s.k. skattskyldighetskravet). Annars skulle skattebasen lätt kunna eroderas. Med Sveriges inträde i EU har den regeln kommit att ifrågasättas. Den innebär ju att en etablering utomlands – eller en kapitalrörelse som varit möjlig inom Sverige – skulle försvåras eller inte vara möjlig inom EU. En sådan nationell lagregel får enligt EG-fördaget inte tillämpas om den inte kan rättfärdigas.
Internationella koncernbidrag i EG-domstolen
EG-domstolen har avgjort några mål där frågan varit i vilken mån medlemsländerna av fiskala skäl har kunnat förhindra erosion av den nationella skattebasen genom att begränsa rätten till olika former av resultatutjämning i förhållande till utländska koncernföretag. Det mest kända rättsfallet är Marks & Spencer-målet (C-446/03, avgjort den 13 december 2005), som uttolkats på så sätt att ett moderbolag som etablerat ett dotterbolag i andra medlemsstater kan ha rätt att dra av förluster som uppkommit i dessa dotterbolag. En sådan rätt föreligger dock endast om möjligheterna att utnyttja dessa förluster i dotterbolagsstaten är helt uttömda. En tillämpning av t.ex. det svenska skattskyldighetskravet skulle då anses strida mot EG-rätten.
Ett senare mål i EG-domstolen, Oy AA-målet (C-231/05, avgjort 18 juli 2007), avsåg de finländska koncernbidragsreglerna (som liknar de svenska). Där prövades rätten till avdrag för koncernbidrag från ett finländskt dotterbolag till ett utländskt moderbolag. Vid prövningen av om de finländska koncernbidragsreglerna kunde rättfärdigas, tog EG-domstolen ställning till om de tjänade legitima ändamål som var förenliga med EG-fördraget, om de omfattades av tvingande hänsyn till allmänintresset och om de var ägnade att säkerställa att dessa ändamål uppnåddes. Domstolen ansåg att så var fallet med hänvisning dels till den risk för skatteundandragande som finns, genom att vinster i dotterbolag hemmahörande i en medlemsstat kan föras över till en annan medlemsstat, dels till medlemsstaternas behov av att upprätthålla en väl avvägd fördelning av beskattningsrätten. Eftersom de finska bestämmelserna betraktades som proportionella var domstolens slutsats att EG-fördragets artikel 43 inte utgjorde hinder mot att tillämpa dem.
Det finns också ett äldre mål (C-250/95, det s.k. Futura-målet) som gällde beskattningen av ett franskt bolags filial i Luxemburg. Med hänvisning till (vad som oegentligt betecknades som) ”den skatterättsliga territorialitetsprincipen” godtog EG-domstolen att den medlemsstat, där det fasta driftstället var beläget, vägrade avdrag för förluster i den verksamhet som bedrevs i det land där bolaget var hemmahörande, eftersom inkomster från denna verksamhet inte beskattades i den stat där det fasta driftstället fanns. Värdet av den domen är dock omtvistat.
En omfattande diskussion har förts i fackkretsar om innebörden av EG-domstolens domar. Det svenska Skatteverket (SKV) hävdade att Oy AA-målet hade generell räckvidd på så sätt att det finländska regelsystemet som sådant kunde godtas, dvs. oavsett vilken riktning bidraget har och oavsett om mottagaren redovisar förlust eller inte. Andra har hävdat att Marks & Spencer-fallet gäller endast för bidrag neråt i koncernen. Om bidrag uppåt skulle tillåtas, skulle det – som i Oy AA-fallet – kunna leda till att bolagskoncerner fick möjlighet att fritt välja i vilken stat som ett underskott ska utnyttjas. Skillnaden mellan de båda fallen är att M&S kunde få avdrag för förlust i utlandet, medan Oy AA inte kunde skicka sin finska inkomst till ett annat land, eller - uttryckt på ett annat sätt – kunde överföra det utländska moderbolagets förlust till Finland (eller annat valfritt land med koncernbidragsregler där moderbolaget hade ett dotterbolag).
Stopp, tänk efter en smula!
Koncernbidrag inom Sverige är tillåtna. Avdrag och inkomst uppkommer i samma skattejurisdiktion. Koncernen beskattas - som tänkt är - med 26,3 procent av vinsten. EU är tänkt att fungera som en gemensam skattejurisdiktion, men det har av nationella skäl inte kunnat fullföljas helt. I de nu avgjorda målen har detta ändå uppnåtts i de fall koncernbidraget gått till en förlust i ett dotterbolag som inte kunnat täckas på annat sätt, och som inte kunnat tillgodogöras på annat sätt än för förlusttäckningen. Mottagarbolagen har avvecklats. Beskattningen för det svenska företaget blir därför densamma som om det inkluderat dotterföretaget, dvs företaget beskattas för sin faktiska vinst - men inte mera.
Är detta något att uppröras över? Förlusten i det utländska dotterföretaget får ju på ett eller annat sätt bäras av moderbolaget. Det är klart att det svider i den fiskala tarmen att ett svenskt beskattningsunderlag försvinner genom att ett svenskt bolag får avdrag och Sverige inte kommer åt att beskatta bidraget hos det utländska mottagarbolaget. Men det innebär egentligen att Sverige annars skulle korpa åt sig högre skatt på ett svenskt företag bara för att dess förlust råkar ligga utomlands.
Då är det mer upprörande att företagen alls ska behöva betala skatt på vinsten. Avskaffa bolagsbeskattningen så försvinner hela problemet. Avkastningen på investeringar i Sverige ökar med 36 %.
Domarna innebär inte annat än att Sverige nu får anpassa sig till villkoren för medlemskapet i EU på skatteområdet. Det är ju bara bra för både företagen och unionens effektivitet. Anpassingen är dock inte större än att den endast avser koncernbidrag till utländska dotterbolag i EU-stater som lidit oåterkalleliga förluster och måst likvideras. Avdrag medges inte till utländska moder- eller systerbolag.
Nedan följer en förklaring till begreppet koncernbidrag och hur EG-domstolen hanterat sådana bidag. För en presentation av domarna från Regeringsrätten hänvisar jag till redogörelsen på min hemsida.
Koncernbidrag
Koncernbidrag är en konstruktion för utjämmning av det skattemässiga resultatet mellan företag i en koncern, så att vinster kan kvittas mot förluster. Reglerna finns i 35 kap. inkomstskattelagen (1999:1229), IL. I Sverige krävs mer än 90 procents ägarinflytande mellan bolagen. Bidrag kan – med vissa begränsningar – ges nedåt från ett moderbolag till dotterbolag och uppåt från ett dotterbolag till ett moderbolag. Bidrag kan också utväxlas horisontellt mellan bolag i samma generation, systerbolag, kusinbolag osv, och även snett uppåt eller nedåt till moster- eller systerdotterbolag. Även hopp över barnbarnsgenerationer är tillåtna.
Utjämningsmekanismen kan se lite olika ut i olika länder, men den svenska modellen är konstruerad så att bidrag skickas mellan företagen. Normalt bokförs och behandlas ett bidrag som en kostnad för givaren och en intäkt för mottagaren. Enkelt uttryckt kan man säga att koncernbidraget är en redovisning av en fingerad affär mellan företagen, där det ena köpt en tjänst av det andra. När koncernbidragsreglerna en gång i tiden kom till, var det bl.a. för att slippa diskussion om värdet av koncerninterna prestationer som företagits för att utjämna bolagsresultaten, eller diskussion om prestationer över huvud taget utförts.
Med tiden har principerna för koncernbidrag (de utgör ju faktiskt en form av oreglerad vinstutdelning eller kapitaltillskott) och redovisningspraxis utvecklats, och de bokförs enligt moderna redovisningsregler inte alltid som kostnader och intäkter, utan ibland över eget kapital. Det är därför inte nödvändigt att beloppet kostnads-/intäktsförs för att avdrag vid beskattningen ska erhållas eller mottaget bidrag ska beskattas. Det anses emellertid krävas att en substansöverföring ska ha företagits, för att koncernbidragen ska godkännas skatterättsligt.
Det finns ett komplicerat skatterättsligt regelverk kring koncernbidragen, bl.a. för att förhindra att regler om utdelningsbeskattning inte kringgås. Det är också en självklarhet att avdrag bara kan komma i fråga om mottaget bidrag tas upp som inkomst hos ett svenskt företag (det s.k. skattskyldighetskravet). Annars skulle skattebasen lätt kunna eroderas. Med Sveriges inträde i EU har den regeln kommit att ifrågasättas. Den innebär ju att en etablering utomlands – eller en kapitalrörelse som varit möjlig inom Sverige – skulle försvåras eller inte vara möjlig inom EU. En sådan nationell lagregel får enligt EG-fördaget inte tillämpas om den inte kan rättfärdigas.
Internationella koncernbidrag i EG-domstolen
EG-domstolen har avgjort några mål där frågan varit i vilken mån medlemsländerna av fiskala skäl har kunnat förhindra erosion av den nationella skattebasen genom att begränsa rätten till olika former av resultatutjämning i förhållande till utländska koncernföretag. Det mest kända rättsfallet är Marks & Spencer-målet (C-446/03, avgjort den 13 december 2005), som uttolkats på så sätt att ett moderbolag som etablerat ett dotterbolag i andra medlemsstater kan ha rätt att dra av förluster som uppkommit i dessa dotterbolag. En sådan rätt föreligger dock endast om möjligheterna att utnyttja dessa förluster i dotterbolagsstaten är helt uttömda. En tillämpning av t.ex. det svenska skattskyldighetskravet skulle då anses strida mot EG-rätten.
Ett senare mål i EG-domstolen, Oy AA-målet (C-231/05, avgjort 18 juli 2007), avsåg de finländska koncernbidragsreglerna (som liknar de svenska). Där prövades rätten till avdrag för koncernbidrag från ett finländskt dotterbolag till ett utländskt moderbolag. Vid prövningen av om de finländska koncernbidragsreglerna kunde rättfärdigas, tog EG-domstolen ställning till om de tjänade legitima ändamål som var förenliga med EG-fördraget, om de omfattades av tvingande hänsyn till allmänintresset och om de var ägnade att säkerställa att dessa ändamål uppnåddes. Domstolen ansåg att så var fallet med hänvisning dels till den risk för skatteundandragande som finns, genom att vinster i dotterbolag hemmahörande i en medlemsstat kan föras över till en annan medlemsstat, dels till medlemsstaternas behov av att upprätthålla en väl avvägd fördelning av beskattningsrätten. Eftersom de finska bestämmelserna betraktades som proportionella var domstolens slutsats att EG-fördragets artikel 43 inte utgjorde hinder mot att tillämpa dem.
Det finns också ett äldre mål (C-250/95, det s.k. Futura-målet) som gällde beskattningen av ett franskt bolags filial i Luxemburg. Med hänvisning till (vad som oegentligt betecknades som) ”den skatterättsliga territorialitetsprincipen” godtog EG-domstolen att den medlemsstat, där det fasta driftstället var beläget, vägrade avdrag för förluster i den verksamhet som bedrevs i det land där bolaget var hemmahörande, eftersom inkomster från denna verksamhet inte beskattades i den stat där det fasta driftstället fanns. Värdet av den domen är dock omtvistat.
En omfattande diskussion har förts i fackkretsar om innebörden av EG-domstolens domar. Det svenska Skatteverket (SKV) hävdade att Oy AA-målet hade generell räckvidd på så sätt att det finländska regelsystemet som sådant kunde godtas, dvs. oavsett vilken riktning bidraget har och oavsett om mottagaren redovisar förlust eller inte. Andra har hävdat att Marks & Spencer-fallet gäller endast för bidrag neråt i koncernen. Om bidrag uppåt skulle tillåtas, skulle det – som i Oy AA-fallet – kunna leda till att bolagskoncerner fick möjlighet att fritt välja i vilken stat som ett underskott ska utnyttjas. Skillnaden mellan de båda fallen är att M&S kunde få avdrag för förlust i utlandet, medan Oy AA inte kunde skicka sin finska inkomst till ett annat land, eller - uttryckt på ett annat sätt – kunde överföra det utländska moderbolagets förlust till Finland (eller annat valfritt land med koncernbidragsregler där moderbolaget hade ett dotterbolag).
måndag 9 mars 2009
VINDKRAFT OCH SKATT
Jag skrev häromdagen en bloggpost om detta ämne för att visa hur missförstådda de åberopade skattereglerna är. Dagens debattartikel i SvD av JOHAN ÖHNELL, vd Telge Energi, och PETER WIGERT, vd Telge Kraft, föranleder detta förnyade klarläggande.
Låt mig först framhålla att jag i hög grad tilltalas av tanken att använda vindkraften som energikälla. Jag hoppas verkligen att tekniken utvecklas så att den blir effektiv. Det är möjligt att det kan vara angeläget att subventionera dess utveckling och användning under ett inledande skede, även om jag är generellt tvivlar på ekonomiska bidrag till verksamheter som inte bär sig av egen kraft.
En sådan subventionering skulle kunna vara befrielse från inkomstskatt. Det är en sådan som Öhnell och Wigert argumenterar för, men de påstår att verksamheten inte ska belastas med en straffbeskattning. En tio år gammal skatteregel om uttagsbeskattning av kooperativ tillåts försvåra ökad konkurrens på elmarknaden och sätter käppar i hjulet för nyinvesteringar i förnyelsebar energi, skriver de.
Men det är inte så att vindkraftskooperativ (vindkraftsverksamhet som bedrivs av en ekonomisk förening) straffbeskattas. Beskattningen är lindrigare än för motsvarande verksamhet i aktiebolag. Genom att bostadsrättsföreningar har vissa skattelättnader är sådana föreningar i regel något lindrigare beskattade än andra ekonomiska föreningar.
Regeln om uttagsbeskattning är mycket äldre än 10 år. Den fanns med som princip redan i Kommunalskattelagens ursprungliga lydelse 1928. Reglerna preciserades i samband med 1990 års skattereform. Då infördes också bestämmelser enligt vilka uttagsbeskattning inte
skulle ske om det fanns särskilda skäl. (Regeln tog sikte på företagsinterna omstruktureringar) Syftet med regeln var att kodifiera tidigare gällande undantag i praxis. År 1998 infördes en ny lag om beskattningen vid överlåtelse av tillgångar till underpris (prop.1998/99:15), vilken sedermera inarbetades i nu gällande lag. Därmed förtydligades ytterligare i vilka fall uttagsbeskattning inte skulle ske.
Den hänvisning Ö och W gör till uttagsbeskattning av kooperativ avser en viss skärpning av beskattningen av ekonomiska föreningar så till vida, att sådana inte får avdrag för lämnad utdelning till medlemmarna (delägarna) i alla fall. Ekonomiska föreningar är därvidlag ändå favoriserade i förhållande till aktiebolag, som inte får avdrag alls för lämnad utdelning. Lagskärpningen hade ingenting med vare sig vindkraftskooperativ eller uttagsbeskattning att göra.
Ö och W jämför med reglerna för bostadsrättsföreningar. Skatteverket har inga synpunkter på att en ägare till en bostadsrätt betalar en lägre hyra än den som bor i en hyreslägenhet, säger de. Nej, det har verket naturligtvis inte, eftersom lagen säger att uttagsbeskattning inte ska ske av bostadsrättsföreningar. Det kan man möjligen som medborgare ha synpunkter på, men det är en fråga för politikerna. En uppenbart motiv är emellertid att bostadsrättsboende är en massföreteelse, vilket av praktiska skäl kräver specialreglering. Men framför allt är det fråga om en verksamhet som typiskt sett inte är kommersiell. Specialreglerna gäller endast sk. "äkta bostadsrättsförengar", dvs bostadsrättsföreningar vilkas verksamhet "till klart övervägande del består i att åt sina medlemmar tillhandahålla bostäder i byggnader som ägs av föreningen". I annat fall gäller samma regler som för kommersiellt verksamma företag - dock att en "oäkta bostadsrättsförening" (i egenskap av att vara ekonomisk förening och inte aktiebolag) får avdrag för lämnad utdelning.
Ö och W framhåller att "en del av räntekostnaden bär ju bostadsrättsägaren direkt. På samma sätt har den som äger en andel i ett vindkraftskooperativ satsat sina egna pengar i kooperativet". En självklarhet. Jag kan inte se att det är ett argument i sammanhanget.
Jag håller gärna med om att skatteregler (och andra regler) inte ska missgynna viss verksamhet. Om det finns goda skäl ska reglerna i vissa fall kanske rent av gynna viss verksamhet. Vindkraftkooperativ är inte missgynnade av skattereglerna.
Låt mig först framhålla att jag i hög grad tilltalas av tanken att använda vindkraften som energikälla. Jag hoppas verkligen att tekniken utvecklas så att den blir effektiv. Det är möjligt att det kan vara angeläget att subventionera dess utveckling och användning under ett inledande skede, även om jag är generellt tvivlar på ekonomiska bidrag till verksamheter som inte bär sig av egen kraft.
En sådan subventionering skulle kunna vara befrielse från inkomstskatt. Det är en sådan som Öhnell och Wigert argumenterar för, men de påstår att verksamheten inte ska belastas med en straffbeskattning. En tio år gammal skatteregel om uttagsbeskattning av kooperativ tillåts försvåra ökad konkurrens på elmarknaden och sätter käppar i hjulet för nyinvesteringar i förnyelsebar energi, skriver de.
Men det är inte så att vindkraftskooperativ (vindkraftsverksamhet som bedrivs av en ekonomisk förening) straffbeskattas. Beskattningen är lindrigare än för motsvarande verksamhet i aktiebolag. Genom att bostadsrättsföreningar har vissa skattelättnader är sådana föreningar i regel något lindrigare beskattade än andra ekonomiska föreningar.
Regeln om uttagsbeskattning är mycket äldre än 10 år. Den fanns med som princip redan i Kommunalskattelagens ursprungliga lydelse 1928. Reglerna preciserades i samband med 1990 års skattereform. Då infördes också bestämmelser enligt vilka uttagsbeskattning inte
skulle ske om det fanns särskilda skäl. (Regeln tog sikte på företagsinterna omstruktureringar) Syftet med regeln var att kodifiera tidigare gällande undantag i praxis. År 1998 infördes en ny lag om beskattningen vid överlåtelse av tillgångar till underpris (prop.1998/99:15), vilken sedermera inarbetades i nu gällande lag. Därmed förtydligades ytterligare i vilka fall uttagsbeskattning inte skulle ske.
Den hänvisning Ö och W gör till uttagsbeskattning av kooperativ avser en viss skärpning av beskattningen av ekonomiska föreningar så till vida, att sådana inte får avdrag för lämnad utdelning till medlemmarna (delägarna) i alla fall. Ekonomiska föreningar är därvidlag ändå favoriserade i förhållande till aktiebolag, som inte får avdrag alls för lämnad utdelning. Lagskärpningen hade ingenting med vare sig vindkraftskooperativ eller uttagsbeskattning att göra.
Ö och W jämför med reglerna för bostadsrättsföreningar. Skatteverket har inga synpunkter på att en ägare till en bostadsrätt betalar en lägre hyra än den som bor i en hyreslägenhet, säger de. Nej, det har verket naturligtvis inte, eftersom lagen säger att uttagsbeskattning inte ska ske av bostadsrättsföreningar. Det kan man möjligen som medborgare ha synpunkter på, men det är en fråga för politikerna. En uppenbart motiv är emellertid att bostadsrättsboende är en massföreteelse, vilket av praktiska skäl kräver specialreglering. Men framför allt är det fråga om en verksamhet som typiskt sett inte är kommersiell. Specialreglerna gäller endast sk. "äkta bostadsrättsförengar", dvs bostadsrättsföreningar vilkas verksamhet "till klart övervägande del består i att åt sina medlemmar tillhandahålla bostäder i byggnader som ägs av föreningen". I annat fall gäller samma regler som för kommersiellt verksamma företag - dock att en "oäkta bostadsrättsförening" (i egenskap av att vara ekonomisk förening och inte aktiebolag) får avdrag för lämnad utdelning.
Ö och W framhåller att "en del av räntekostnaden bär ju bostadsrättsägaren direkt. På samma sätt har den som äger en andel i ett vindkraftskooperativ satsat sina egna pengar i kooperativet". En självklarhet. Jag kan inte se att det är ett argument i sammanhanget.
Jag håller gärna med om att skatteregler (och andra regler) inte ska missgynna viss verksamhet. Om det finns goda skäl ska reglerna i vissa fall kanske rent av gynna viss verksamhet. Vindkraftkooperativ är inte missgynnade av skattereglerna.
torsdag 5 mars 2009
KASSAREGISTERLAGEN - IGEN. FINANSBRANSCHEN NÄSTA
Jag kommenterade kassaregisterlagen (SFS:2007:592, prop. 2006/07:105) för en tid sen. Idag redovisar Skatteverket nedslående siffror om laglydnaden i vissa branscher. Skatteverket vill noga framhålla att den här typen av fusk absolut inte sker i alla företag. "Det vi ser är dock tillräckligt allvarligt för att ge ytterligare stöd till kravet på kassaregister." Ytterligare stöd, måhända, men inte tillräckligt stöd. Man kan inte skjuta hela branscher med småföretag i sank, bara för att några fuskar. Hur ska ett företag med en kontantomsättning som inte behöver vara större än 175-200 tkr ha råd att skaffa ett kassaregister för 15tkr, en investering som inte ger någon avkastning alls? En bristfällig bokföring i förening med låga kontantöverskott torde räcka för att underkänna en deklaration. Numera finns ju också kravet på personalliggare, vilket gör det svårt att krympa en verksamhet, eftersom intäkterna måste täcka personalkostnaderna.
Idag har Skatteverket aviserat nästa stora granskningsprojekt: Finansbranschen.
Idag har Skatteverket aviserat nästa stora granskningsprojekt: Finansbranschen.
onsdag 4 mars 2009
I VÄNTAN PÅ VÄNDPUNKTEN
I Axess Magasin nr 3 2009 är Temat: I VÄNTAN PÅ VÄNDPUNKTEN. När världsekonomin riskerar att bryta samman, ifrågasätts våra föreställningar om det bestående. Men kriser ger samtidigt upphov till nya villkor och möjligheter, både i företag och politiken.
I en artikel intervjuas den amerikanska ekonomen Rosanne Altshuler på tankesmedjan Urban Institute under rubriken Vi behöver en ny bubbla. Intervjuarens påpekande, att det också vid början av 1980-talet såg väldigt mörkt ut, men att ekonomin bara några år senare fick en fantastisk skjuts som blev början till en historiskt lång högkonjunktur, kommenterar hon:
Att bolagsskatten måste ner är så självklart att det är genant att det behöver framföras som en kvalificerad bedömning av en av världens ledande experter. Bolagsbeskattningen i sig är ju både onödig och destruktiv och motverkar (rent av bestraffar) produktiv verksamhet.
Men nu finns den - dessvärre i så gott som alla jordens länder. Vad RA nu för USAs del argumenterar för och hänvisar till pågående debatter i Japan och Storbritannien om, är att begränsa beskattningen av sina multinationella företag till de länder som tar ut skatt på (både inhemska och) utländska företags verksamheter i landet (territoriell beskattning). Så gott som alla länder har denna beskattning. Att ekonomiskt utvecklade länder beskattar företagsvinster är för mig ett mysterium, men beskattningsformen verkar tas för given och ingen motsätter sig den. För fattiga länder är det mer begripligt; bolagsbeskattningen kan kanske vara den enda möjligheten att alls dra in några skatteinkomster till staten. Samhällsstrukturerna är kanske sådana att beskattning av individernas inomster och konsumtion är omöjlig. Den bolagsbeskattningen är det inte mycket att göra åt för det utländska företaget; den är en kostnad för att vara närvarande i landet. Däremot kan hemstaten underlätta för sina företag genom att inte beskatta dem. Och varför skulle hemstaten inte göra det? I ett nafs ökar avkastningen av kapitalet i hemstatens företag med 30 - 40 procent. Det kan vara den nya bubblan.
Den hittills rådande - och av Sverige varmt omhuldade - principen worldwide taxation verkar vara på upphällningen. Nu gäller det för Sverige att inte komma på efterkälken. Det land som avskaffar sin bolagsbeskattning sist hinner aldrig dra till sig det internationella kapitalet - det har då redan gått någon annanstans och etablerat sig där, och om landet inte har något annat att erbjuda kommer det aldrig dit.
I en artikel intervjuas den amerikanska ekonomen Rosanne Altshuler på tankesmedjan Urban Institute under rubriken Vi behöver en ny bubbla. Intervjuarens påpekande, att det också vid början av 1980-talet såg väldigt mörkt ut, men att ekonomin bara några år senare fick en fantastisk skjuts som blev början till en historiskt lång högkonjunktur, kommenterar hon:
Det stämmer. Då uppstod IT-industrin och alla högteknologiska jobb. Något
liknande kan ske igen. Men hur kan vi räkna med det? Idag är ekonomin i mycket
sämre skick och den ser annorlunda ut. Jag tror nog att vi kan få ett nytt slags
genombrott, som på 1980-talet. Vad vi verkligen skulle behöva är en ny
bubbla.
I väntan på denna bubbla kan hon bara rekommendera att ösa ut en massa pengar och få folk att börja konsumera igen. Vi (dvs USA) måste koncentrera oss på en generell stimulans av efterfrågan. Men vad finns att göra globalt?
Jag är specialist på internationell beskattning och jag hoppas verkligen på en
reform av den amerikanska bolagsskatten, särskilt i beskattningen av
multinationella företag. DEN MÅSTE NER (mina versaler). Både i Japan och i
Storbritannien pågår en intressant debatt om ett förändrat skattesystem, där
man
överger tanken på ett globalt system och i stället går in för en
territoriell
beskattning. Där de multinationella företagen befinner sig
finns också alla
tillgångar. Genom globaliseringen har allt fler länder
börjat se över sin
bolagsbeskattning. Det är rätt tidpunkt för reformer just
nu.
Att bolagsskatten måste ner är så självklart att det är genant att det behöver framföras som en kvalificerad bedömning av en av världens ledande experter. Bolagsbeskattningen i sig är ju både onödig och destruktiv och motverkar (rent av bestraffar) produktiv verksamhet.
Men nu finns den - dessvärre i så gott som alla jordens länder. Vad RA nu för USAs del argumenterar för och hänvisar till pågående debatter i Japan och Storbritannien om, är att begränsa beskattningen av sina multinationella företag till de länder som tar ut skatt på (både inhemska och) utländska företags verksamheter i landet (territoriell beskattning). Så gott som alla länder har denna beskattning. Att ekonomiskt utvecklade länder beskattar företagsvinster är för mig ett mysterium, men beskattningsformen verkar tas för given och ingen motsätter sig den. För fattiga länder är det mer begripligt; bolagsbeskattningen kan kanske vara den enda möjligheten att alls dra in några skatteinkomster till staten. Samhällsstrukturerna är kanske sådana att beskattning av individernas inomster och konsumtion är omöjlig. Den bolagsbeskattningen är det inte mycket att göra åt för det utländska företaget; den är en kostnad för att vara närvarande i landet. Däremot kan hemstaten underlätta för sina företag genom att inte beskatta dem. Och varför skulle hemstaten inte göra det? I ett nafs ökar avkastningen av kapitalet i hemstatens företag med 30 - 40 procent. Det kan vara den nya bubblan.
Den hittills rådande - och av Sverige varmt omhuldade - principen worldwide taxation verkar vara på upphällningen. Nu gäller det för Sverige att inte komma på efterkälken. Det land som avskaffar sin bolagsbeskattning sist hinner aldrig dra till sig det internationella kapitalet - det har då redan gått någon annanstans och etablerat sig där, och om landet inte har något annat att erbjuda kommer det aldrig dit.
måndag 2 mars 2009
FÖRETAG - BOKFÖRING - SKATT
Anders Hultqvist lancerar i Dagens Industri en lösning på det dilemma som SamROB - utredningen haft att lösa. En sund skepsis mot försöken att monopolisera uppfattningen om vad som är god redovisningssed är det som behövs. Låt domstolarna avgöra frågan.
Jag skulle gärna hålla med, även om det innebär stor osäkerhet för företagen och goda skäl och stort utrymme för Skatteverket att driva skatteprocesser i domstolarna.
Men det finns en bättre lösning. Avskaffa bolagsbeskattningen.
Nu har remissvaren på betänkandet strömmat in till Finansdepartementet. Enligt Anders är remisskritiken mot att frikoppla beskattningen från redovisningen stor, både från näringslivet och Skatteverket. Knappast förvånande. Förslaget medför sådana komplikationer och fördyringar att kommitténs samtliga 11 externa sakkunniga och experter framförde allvarlig kritik mot förslaget.
Bland kritikerna finns Sveriges Kommuner och Landsting, SKL. SKL tar särskilt upp förslaget till regler om underskottsavdrag (se även mitt yttrande till Finansdepartementet under punkt 2 i min blogg den 20 februari) och skriver: Den nuvarande regleringen om underskottsavdrag hör till det mer komplicerade inslaget i skattelagstiftningen och ingriper i skatteregler som egentligen handlar om något helt annat. Utredningen föreslår nu att dessa regler ska kompliceras ytterligare för att uppnå någon slags millimeterrättvisa. Regleringen är inte proportionell i detta avseende och bör inte genomföras.
Utgångspunkten borde vara den motsatta. Om regleringen helt tas bort skulle betydande förenklingar uppnås i regelverket. En utredning borde tillsättas och få i uppdrag att se över om inte denna reglering helt kan avskaffas. Det är inte heller självklart att nuvarande reglering är gynnsam sett utifrån ett tillväxtperspektiv.
Bra förslag. Men det finns en ännu bättre lösning: Avskaffa bolagsbeskattningen.
För en organisation som SKL, vars huvudmän ofta driver näringsverksamhet i aktiebolagsform, måste bolagsbeskattningen te sig ännu absurdare och mer meningslös än för andra bedömare. Staten och kommunerna har samma uppdragsgivare, skattebetalarna. Dessa är tämligen ointresserade om skatten trillar ner hos staten eller kommunerna, eller rättare sagt om resultatet tillfaller kommunerna direkt som bolagsvinst eller via statsbidrag sedan en del av vinsten först gått till staten i form av bolagsskatt.
För några år sedan hade jag anledning att kommentera en artikel som SKLs skattesakkunnige, Lars Björnsson, skrivit i tidskriften Skattenytt om ett rättsfall (RÅ 2001 ref. 28), där ett ägartillskott till ett trafikföretag och ett badhusföretag som en kommun ägde aktierna skulle behandlas som näringsbidrag och därför beskattas. Avgörande för bedömningen skulle enligt Regeringsrätten vara, huruvida bidraget "lämnats av aktieägaren just i dennes egenskap av aktieägare". I så fall skulle tillskottet vara skattefritt. Men hur avgör man det i praktiken?
I min kommentar skrev jag ungefär följande: Aktieägartillskott är en företeelse som inte har någon lagreglering, vilket kanske verkar till begreppets nackdel om det konkurrerar med andra liknande företeelser. Näringsbidrag är definierat i 29 kap. 2 § IL som ”stöd utan återbetalningsskyldighet som lämnats till en näringsidkare för näringsverksamheten av staten, Europeiska gemenskaperna, landsting, kommuner---”.
Ett formellt skatterättsligt struntproblem blir – visar det sig – i praktiken ett stort verkligt problem när en kommun skjuter till medel till sina egna bolag. Ägartillskott är det ju, men det är bara ett allmänt beskrivande ord. Det finns ingenstans att leta efter en legaldefinition. Näringsbidrag är det helt klart enligt lagens definition. Det är således båda delarna. Men en inkomst kan inte vara både skattefri och skattepliktig. Man måste hitta en skiljelinje. När är det då det ena eller det andra? Björnson tycks komma fram till att om företaget agerar på en kommersiell marknad blir ägartillskottet skattepliktigt näringsbidrag, annars inte. Tja, det är kanske en rimlig tolkning. Logiken skulle då vara att för ett kommersiellt alldeles hopplöst företags tjänster och produkter får man se kommunen som köpare. Då förskjuts problemet till att avgöra vad som är ett alldeles hopplöst kommersiellt företag. En problematik som skatteförvaltningen inte är den mest kompetenta att avgöra. Om man sen betänker att även de kommersiella marknader som kommunerna är engagerade i typiskt sett är kringgärdade av regler, som gör att marknaderna inte fungerar på rent kommersiella villkor, blir det ännu svårare att avgöra var gränsen går.
Processer mellan stat och kommun tillför inte skattebetalarna några nya resurser. Resurserna blir bara mindre. Från årsskiftet har Skatteverket en specialgrupp i Jönköping om 20 personer för skatter och avgifter som gäller kommuner och kommunala bolag. Det är visserligen inte enbart fråga om granskning. En del av resurserna går åt till administratation av systemen och service. Men det lär även i framtiden bli aktuellt att slösa bort tid på nonsensfrågor.
Du som läser detta undrar kanske vad vi har för oss i den här branschen. Jag förstår om du är förvånad eller upprörd. Men för en elit av jurister och ekonomer bland akademiker, konsulter, skattemyndighetspersoner, domare mm är detta ett levebröd. De belopp som står på spel är ofta i mångmiljonklassen, så det knappast fråga om barkbröd.
Jag skulle gärna hålla med, även om det innebär stor osäkerhet för företagen och goda skäl och stort utrymme för Skatteverket att driva skatteprocesser i domstolarna.
Men det finns en bättre lösning. Avskaffa bolagsbeskattningen.
Nu har remissvaren på betänkandet strömmat in till Finansdepartementet. Enligt Anders är remisskritiken mot att frikoppla beskattningen från redovisningen stor, både från näringslivet och Skatteverket. Knappast förvånande. Förslaget medför sådana komplikationer och fördyringar att kommitténs samtliga 11 externa sakkunniga och experter framförde allvarlig kritik mot förslaget.
Bland kritikerna finns Sveriges Kommuner och Landsting, SKL. SKL tar särskilt upp förslaget till regler om underskottsavdrag (se även mitt yttrande till Finansdepartementet under punkt 2 i min blogg den 20 februari) och skriver: Den nuvarande regleringen om underskottsavdrag hör till det mer komplicerade inslaget i skattelagstiftningen och ingriper i skatteregler som egentligen handlar om något helt annat. Utredningen föreslår nu att dessa regler ska kompliceras ytterligare för att uppnå någon slags millimeterrättvisa. Regleringen är inte proportionell i detta avseende och bör inte genomföras.
Utgångspunkten borde vara den motsatta. Om regleringen helt tas bort skulle betydande förenklingar uppnås i regelverket. En utredning borde tillsättas och få i uppdrag att se över om inte denna reglering helt kan avskaffas. Det är inte heller självklart att nuvarande reglering är gynnsam sett utifrån ett tillväxtperspektiv.
Bra förslag. Men det finns en ännu bättre lösning: Avskaffa bolagsbeskattningen.
För en organisation som SKL, vars huvudmän ofta driver näringsverksamhet i aktiebolagsform, måste bolagsbeskattningen te sig ännu absurdare och mer meningslös än för andra bedömare. Staten och kommunerna har samma uppdragsgivare, skattebetalarna. Dessa är tämligen ointresserade om skatten trillar ner hos staten eller kommunerna, eller rättare sagt om resultatet tillfaller kommunerna direkt som bolagsvinst eller via statsbidrag sedan en del av vinsten först gått till staten i form av bolagsskatt.
För några år sedan hade jag anledning att kommentera en artikel som SKLs skattesakkunnige, Lars Björnsson, skrivit i tidskriften Skattenytt om ett rättsfall (RÅ 2001 ref. 28), där ett ägartillskott till ett trafikföretag och ett badhusföretag som en kommun ägde aktierna skulle behandlas som näringsbidrag och därför beskattas. Avgörande för bedömningen skulle enligt Regeringsrätten vara, huruvida bidraget "lämnats av aktieägaren just i dennes egenskap av aktieägare". I så fall skulle tillskottet vara skattefritt. Men hur avgör man det i praktiken?
I min kommentar skrev jag ungefär följande: Aktieägartillskott är en företeelse som inte har någon lagreglering, vilket kanske verkar till begreppets nackdel om det konkurrerar med andra liknande företeelser. Näringsbidrag är definierat i 29 kap. 2 § IL som ”stöd utan återbetalningsskyldighet som lämnats till en näringsidkare för näringsverksamheten av staten, Europeiska gemenskaperna, landsting, kommuner---”.
Ett formellt skatterättsligt struntproblem blir – visar det sig – i praktiken ett stort verkligt problem när en kommun skjuter till medel till sina egna bolag. Ägartillskott är det ju, men det är bara ett allmänt beskrivande ord. Det finns ingenstans att leta efter en legaldefinition. Näringsbidrag är det helt klart enligt lagens definition. Det är således båda delarna. Men en inkomst kan inte vara både skattefri och skattepliktig. Man måste hitta en skiljelinje. När är det då det ena eller det andra? Björnson tycks komma fram till att om företaget agerar på en kommersiell marknad blir ägartillskottet skattepliktigt näringsbidrag, annars inte. Tja, det är kanske en rimlig tolkning. Logiken skulle då vara att för ett kommersiellt alldeles hopplöst företags tjänster och produkter får man se kommunen som köpare. Då förskjuts problemet till att avgöra vad som är ett alldeles hopplöst kommersiellt företag. En problematik som skatteförvaltningen inte är den mest kompetenta att avgöra. Om man sen betänker att även de kommersiella marknader som kommunerna är engagerade i typiskt sett är kringgärdade av regler, som gör att marknaderna inte fungerar på rent kommersiella villkor, blir det ännu svårare att avgöra var gränsen går.
Processer mellan stat och kommun tillför inte skattebetalarna några nya resurser. Resurserna blir bara mindre. Från årsskiftet har Skatteverket en specialgrupp i Jönköping om 20 personer för skatter och avgifter som gäller kommuner och kommunala bolag. Det är visserligen inte enbart fråga om granskning. En del av resurserna går åt till administratation av systemen och service. Men det lär även i framtiden bli aktuellt att slösa bort tid på nonsensfrågor.
Du som läser detta undrar kanske vad vi har för oss i den här branschen. Jag förstår om du är förvånad eller upprörd. Men för en elit av jurister och ekonomer bland akademiker, konsulter, skattemyndighetspersoner, domare mm är detta ett levebröd. De belopp som står på spel är ofta i mångmiljonklassen, så det knappast fråga om barkbröd.
söndag 1 mars 2009
BESKATTNING AV PRODUKTION ÄR DESTRUKTIV
Det pågår en diskussion om skattereglernas negativa påverkan på möjligheterna att utnyttja vindkraft som energikälla. De senaste årens expansion av vindkraftskooperativ riskerar att stoppas på grund av skattereglerna. I dagens SvD finns en artikel i frågan. Reglerna framställs där i komprimerad form och på ett sådant sätt, att de verkar tillyxade för att motverka just vindkraftsföretag. Så är det inte. Här ett försök till klarläggande.
Till en början bör det framhållas att all företagsverksamhet (även elproduktion med vindsnurror) beskattas och att all beskattning som träffar företagsvinst är destruktiv.
När företagsverksamhet bedrivs i aktiebolagsform eller som enskild firma (eller handelsbolag) finns inga begränsningar för beskattningen: hela vinsten beskattas. Med vissa undantag beräknas den skattepliktiga vinsten enligt företagets bokslut och i enlighet med företagsekonomiska principer.
Aktiebolagens ägare beskattas dessutom för den vinst som - efter bolagsskatt - delas ut. Det är detta som brukar kallas dubbelbeskattning.
Ekonomiska föreningar har av tradition givits en något mer favoriserad behandling. Vinsten beräknas i och för sig på samma sätt som för aktiebolag, men utdelning som föreningen lämnar i form av rabatt eller pristillägg i förhållande till föreningsmedlemmens köp från eller försäljningar till föreningen är avdragsgill (39 kap. 22 § inkomstskattelagen, IL). Mottagen utdelning är i sådana fall skattefri för medlemmen till den del den innebär att hans levnadskostnader minskar (42 kap. 14 § IL). Ett typisk fall är återbäring från Konsum/COOP. (En utdelning från en lantbruksförening till en bonde är däremot normalt skattepliktig, eftersom återbäringen är en inkomst i hans lantbruksföretag.) Detta innebär att en ekonomisk förening kan eliminera hela sin vinst genom utdelning (återbäring) till medlemmarna och att dessa kan ta emot utdelningen utan beskattning.
Sistnämnda möjlighet har inskränkts fr.o.m. 1998 (prop. 1996/97:163). Då infördes den regel som numera finns i 39 kap. 22 § andra stycket IL, enligt vilken utdelning får "dras av med högst ett belopp som motsvarar 80 procent av statslåneräntan vid utgången av november andra året före taxeringsåret multiplicerat med summan av medlemmarnas omsättning med föreningen". Därmed kan inte alltid hela vinsten elimineras genom utdelning.
Det finns ett annat sätt genom vilket vinsten kan elimineras i ett företag - försäljning kan ske till underpris till delägare. Det är naturligtvis inte avsett. Lagen förutsätter att normala marknadspriser tillämpas i företagens affärer. Därför ska i princip (det finns undantatg) s.k. uttagsbeskattning ske, om företaget överlåter en tillgång mot ersättning som understiger marknadsvärdet, varvid vinsten räknas upp med differensen (23 kap. 7 § IL). Om uttaget avser en tjänsteprestation ska uttagsbeskattning ske bara om "värdet av tjänsten är mer än ringa" (23 kap. 4 §). Ordet "ringa" i SvDs artikel, längst ner på sidan, syftar troligen på denna bestämmelse, men man förstår av journalistens sätt att skriva, att hon inte förstått vad hon skriver om.
Det som nu vållar så mycket upprördhet bland vindsnurreentusiaster är Skatteverkets ställningstagande i frågan. Det har påståtts att Skatteverket infört nya regler eller ändrat sin praxis mm. Så är det inte. Skatteverket har endast gjort en analys av gällande regler. Analys är kanske ett väl anspråksfullt ord; det är bara att läsa innantill i lagen eller tillämpa principer som har gällt sedan urminnes tider. Vad som hände 1998 var bara att det inte blev möjligt att helt eliminera beskattningsunderlaget i en ekonomisk förening. Avdraget för utdelning kan numera inte bli så stort att det alltid kan eliminera hela resultatet i en förening med gott ekonomiskt resultat. Och observera att föreningsmedlemmen inte behöver betala skatt på utdelningen om den inte ingår i någon skattepliktig verksamhet. Om medlemmen är en privatperson som är medlem för att få billig elkraft till sitt hushåll, är utdelningen skattefri. (I aktiebolagsfallet får varken aktiebolaget avdrag eller aktieägaren skattefrihet för utdelningen.)
Riktigt fiffigt vore det om föreningen kunde producera mer kraft än medlemmarna förbrukar och sälja överskottskraften på marknaden. Då skulle det kanske bli vinst för föreningen även om den sålde el gratis eller starkt rabatterat till medlemmarna. Kunde då föreningen dra av utdelningen och medlemmarna få full skattefrihet för utdelningen, skulle föreningens kommersiella verksamhet helt undgå beskattning. Nu går det inte att göra så - i vart fall är det inte meningen.
Det ska tilläggas att det - liksom i SvD-artikeln - ofta görs jämförelser med reglerna för bostadsrättsföreningar. Sådana beskattas inte för sina inkomster. Inte heller beskattas medlemmarna för värdet av bostaden. Men det beror på att lagstiftaren har specialreglerat bostadsrättsföretagens och medlemmarnas beskattning. Det har en bostadspolitisk motivering. Det är dessutom fråga om en massföreteelse, vilket av praktiska skäl kräver specialreglering. Men framför allt är det fråga om en verksamhet som typiskt sett inte är kommersiell. Specialreglerna gäller endast om bostadsrättsföreningens verksamhet "till klart övervägande del består i att åt sina medlemmar tillhandahålla bostäder i byggnader som ägs av föreningen". I annat fall gäller samma regler som för kommersiellt verksamma företag.
Jag kan förstå vindkraftsentusiasternas irritation, men det gör jag framför allt för att jag anser att bolagsbeskattningen är en intellektuellt, juridiskt, ekonomiskt och praktiskt missfoster. Den borde avskaffas.
Till en början bör det framhållas att all företagsverksamhet (även elproduktion med vindsnurror) beskattas och att all beskattning som träffar företagsvinst är destruktiv.
När företagsverksamhet bedrivs i aktiebolagsform eller som enskild firma (eller handelsbolag) finns inga begränsningar för beskattningen: hela vinsten beskattas. Med vissa undantag beräknas den skattepliktiga vinsten enligt företagets bokslut och i enlighet med företagsekonomiska principer.
Aktiebolagens ägare beskattas dessutom för den vinst som - efter bolagsskatt - delas ut. Det är detta som brukar kallas dubbelbeskattning.
Ekonomiska föreningar har av tradition givits en något mer favoriserad behandling. Vinsten beräknas i och för sig på samma sätt som för aktiebolag, men utdelning som föreningen lämnar i form av rabatt eller pristillägg i förhållande till föreningsmedlemmens köp från eller försäljningar till föreningen är avdragsgill (39 kap. 22 § inkomstskattelagen, IL). Mottagen utdelning är i sådana fall skattefri för medlemmen till den del den innebär att hans levnadskostnader minskar (42 kap. 14 § IL). Ett typisk fall är återbäring från Konsum/COOP. (En utdelning från en lantbruksförening till en bonde är däremot normalt skattepliktig, eftersom återbäringen är en inkomst i hans lantbruksföretag.) Detta innebär att en ekonomisk förening kan eliminera hela sin vinst genom utdelning (återbäring) till medlemmarna och att dessa kan ta emot utdelningen utan beskattning.
Sistnämnda möjlighet har inskränkts fr.o.m. 1998 (prop. 1996/97:163). Då infördes den regel som numera finns i 39 kap. 22 § andra stycket IL, enligt vilken utdelning får "dras av med högst ett belopp som motsvarar 80 procent av statslåneräntan vid utgången av november andra året före taxeringsåret multiplicerat med summan av medlemmarnas omsättning med föreningen". Därmed kan inte alltid hela vinsten elimineras genom utdelning.
Det finns ett annat sätt genom vilket vinsten kan elimineras i ett företag - försäljning kan ske till underpris till delägare. Det är naturligtvis inte avsett. Lagen förutsätter att normala marknadspriser tillämpas i företagens affärer. Därför ska i princip (det finns undantatg) s.k. uttagsbeskattning ske, om företaget överlåter en tillgång mot ersättning som understiger marknadsvärdet, varvid vinsten räknas upp med differensen (23 kap. 7 § IL). Om uttaget avser en tjänsteprestation ska uttagsbeskattning ske bara om "värdet av tjänsten är mer än ringa" (23 kap. 4 §). Ordet "ringa" i SvDs artikel, längst ner på sidan, syftar troligen på denna bestämmelse, men man förstår av journalistens sätt att skriva, att hon inte förstått vad hon skriver om.
Det som nu vållar så mycket upprördhet bland vindsnurreentusiaster är Skatteverkets ställningstagande i frågan. Det har påståtts att Skatteverket infört nya regler eller ändrat sin praxis mm. Så är det inte. Skatteverket har endast gjort en analys av gällande regler. Analys är kanske ett väl anspråksfullt ord; det är bara att läsa innantill i lagen eller tillämpa principer som har gällt sedan urminnes tider. Vad som hände 1998 var bara att det inte blev möjligt att helt eliminera beskattningsunderlaget i en ekonomisk förening. Avdraget för utdelning kan numera inte bli så stort att det alltid kan eliminera hela resultatet i en förening med gott ekonomiskt resultat. Och observera att föreningsmedlemmen inte behöver betala skatt på utdelningen om den inte ingår i någon skattepliktig verksamhet. Om medlemmen är en privatperson som är medlem för att få billig elkraft till sitt hushåll, är utdelningen skattefri. (I aktiebolagsfallet får varken aktiebolaget avdrag eller aktieägaren skattefrihet för utdelningen.)
Riktigt fiffigt vore det om föreningen kunde producera mer kraft än medlemmarna förbrukar och sälja överskottskraften på marknaden. Då skulle det kanske bli vinst för föreningen även om den sålde el gratis eller starkt rabatterat till medlemmarna. Kunde då föreningen dra av utdelningen och medlemmarna få full skattefrihet för utdelningen, skulle föreningens kommersiella verksamhet helt undgå beskattning. Nu går det inte att göra så - i vart fall är det inte meningen.
Det ska tilläggas att det - liksom i SvD-artikeln - ofta görs jämförelser med reglerna för bostadsrättsföreningar. Sådana beskattas inte för sina inkomster. Inte heller beskattas medlemmarna för värdet av bostaden. Men det beror på att lagstiftaren har specialreglerat bostadsrättsföretagens och medlemmarnas beskattning. Det har en bostadspolitisk motivering. Det är dessutom fråga om en massföreteelse, vilket av praktiska skäl kräver specialreglering. Men framför allt är det fråga om en verksamhet som typiskt sett inte är kommersiell. Specialreglerna gäller endast om bostadsrättsföreningens verksamhet "till klart övervägande del består i att åt sina medlemmar tillhandahålla bostäder i byggnader som ägs av föreningen". I annat fall gäller samma regler som för kommersiellt verksamma företag.
Jag kan förstå vindkraftsentusiasternas irritation, men det gör jag framför allt för att jag anser att bolagsbeskattningen är en intellektuellt, juridiskt, ekonomiskt och praktiskt missfoster. Den borde avskaffas.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)