torsdag 19 december 2013

RISKKAPITALISTERNA VANN I ROND TVÅ

Skatteverket förlorade striden mot riskkapitalbolaget Nordic Capital i Kammarrätten i Stockholm. Domstolen upphäver därmed domen från Förvaltningsrätten. Därmed slipper Nordic Capital betala 702 miljoner kronor, skriver SvD den 19 december. 

Skatteverket förefaller enligt tidningen osäker på om det ska överklaga till Högsta förvaltningsdomstolen (HFD). Huruvida så sker torde bero på utgången i det mål som nu ligger i HFD avseende ett förhandsbesked, där Skatterättsnämnden förklarat att
den särskilda vinstandelen som tillfaller X AB utgör en resultatbaserad ersättning för de tjänster som bolaget utför för Y:s räkning vid sidan om förvaltningsarvodet. Den särskilda vinstandelen ska därför enligt 15 kap. 1 § tas upp som intäkt i inkomstslaget näringsverksamhet.

Om domen i förhandsbeskedsärendet kommer innan kammarättsdomen överklagats lär överklagandet avvisas av HFD, eftersom frågan då redan prövats. Det har antagits att domen ska komma före årsskiftet. Även om HFD fastställer Skatterättsnämndens förhandsbesked och alltså den nu avkunnade kammarrättsdomen är felaktig kommer den inte att ändras.  Däremot kanske övriga riskkapitalister inte hinner vinna i Kammarrätten.

Grattis Robert Andrén, Morgan Olsson m.fl.

DN

DUBBELBESTRAFFNING ANSES INTE FÖRELIGGA NÄR SAMMA FELAKTIGHET PÅVERKAR OLIKA SKATTER

Högsta förvaltningsdomstolen fann i en dom den 29 oktober 2013 i mål nr 658-660-13 att kombinationen ansvar för skattebrott och skattetillägg i två olika förfaranden mot en och samma person strider mot förbudet mot dubbla lagföringar och straff (ne bis in idem) enligt artikel 4.1 i Europakonventionens sjunde tilläggsprotokoll, när förfarandena grundas på samma oriktiga uppgifter. Från det att åtal väcks föreligger då hinder mot att besluta om skattetillägg.

Frågan om ne bis in idem har prövats på nytt i ett resningsärende den 17 december 2013 i mål nr 6645-13. AA hade dömts av Svea hovrätt för bl.a. grovt skattebrott enligt 4 § skattebrottslagen (1971:69). Det grova skattebrottet avsåg att hon som företrädare för ett AB uppsåtligen hade lämnat oriktiga uppgifter till Skatteverket (SkV) beträffande beskattningen för bl.a. inkomståret genom att yrka avdrag för  ingående mervärdesskatt för osanna fakturor och att redovisa arbetsgivaravgifter med för låga belopp. 

SkV höjde AAs inkomst av tjänst avseende lön från aktiebolaget med 500 000 kr. Skattetillägg påfördes på grund av att hon hade lämnat oriktig uppgift genom att i sin självdeklaration inte redovisa lönen.

Domarna vann laga kraft och AA ansökte om resning på grund av dubbelbestraffningen.

Högsta förvaltningsdomstolen avslog resningsansökan med följande motivering:



AA har fällts till ansvar för grovt skattebrott för att hon i egenskap av företrädare för ett aktiebolag lämnat oriktiga uppgifter till ledning för beslut om mervärdesskatt och arbetsgivaravgifter för bolaget. Det skattetillägg som hon har blivit påförd grundar sig däremot på oriktiga uppgifter som hänför sig till underlaget för hennes egen beskattning, närmare bestämt i hennes självdeklaration utelämnade uppgifter om erhållen lön. De båda förfarandena baserar sig således inte på samma oriktiga uppgifter.
 
Förbudet mot dubbla förfaranden och straff hade därmed inte överträtts.

Domen förefaller rimlig. Det framgår dock inte av domen  beträffande det felaktiga underlaget för bolagets arbetsgivaravgift att det avser exakt den inkomst AA underlåtit att deklarera, men det är troligt. Annars vore målet poänglöst. Trots att felaktigheterna således avser underredovisning av en och samma inkomst, ska alltså både straff enligt skattebrottslagen och skattetillägg kunna utdömas utan att detta strider mot principen om ne bis in idem. Fråga är om olika skatter. Även om felaktigheterna kan hänföras till en och samma underliggande åtgärd (att inte redovisa en lön), baseras förfarandena (upprättandet av deklarationer) inte på samma oriktiga uppgifter.

Även den omständigheten att påföljderna drabbat två olika rättssubjekt medför att dubbelbestraffning inte anses föreligga. Att AA bestraffats för felaktig momsredovisning och bolaget möjligen påförts skattetillägg för den felaktigheten, innebär inte att att principen om ne bis in idem trätts för när. Den frågan synes dock inte ha varit föremål för prövning i resningsmålet.
 
 

STORBOLAGENS SKATTEFLYKT?

SvD rapporterar den 19 december om att EU överväger att ta till storsläggan mot de intenationella storföretagens skatteplanering. Det påstås att utvecklingsländer förlorar tusentals miljarder kronor varje år, många gånger mer än det sammanlagda biståndet till samma länder. EU-länderna uppskattas förlora svårfattbara 1 000 miljarder euro om året på storbolags skatteplanering.

Vad nu planeras är att företagen ska tvingas att rapportera i vilka länder de betala skatt. Tanken är att det därmed blir tydligt hur företagen fördelar sina vinster mellan berörda länder och tvingas försvara uppenbara skevfördelningar till fördel för lågskatteländer och skatteparadis och nackdel för högskatteländer och u-länder.

OM det är som påstås att stora delar av företagens vinster i oproportionelig grad redovisas i skatteparadis eller länder med låga skatter, och den öppna redovisningen verkligen leder till att en större del av vinsterna redovisas i u-länder eller andra länder med högre skatt, kan det leda till att hemlandet kommer att mista företagets skatter. För svensk del tillämpas den sk creditmetoden, dvs svenska företag beskattas i Sverige för företagets hela inkomst oavsett i vilket land den är intjänad, men medger avräkning för de utländska skatter som företaget betalat på samma inkomst. Om svenska företags inkomster därför omfördelas från skatteparadis till u-länder, kommer den skatt bolaget betalar att betalas till dessa u-länder i stället för till Sverige.

För länder som tillämpar den sk exemptmetoden, dvs undantar sådan inkomst från beskattning i hemlandet som intjänas i utlandet, medför redovisningen - om den får effekt på inkomstfördelningen - att de tvingas betala mer och högre skatter. Frågan är om det gynnar u-länderna. Varje skatt innebär höjda avkastningskrav, och blir avkastningskraven för höga avstår företagen från investeringar.

Sverige sägs motsätta sig EUs förslag. Om det är för att  den svenska bolagsskatten kommer att betalas till andra länder är oklart. Nu är den svenska bolagsskattebasen inte mycket att slåss för. Bolagsskatten ger bara några ynka procent av de totala svenska skatterna.

Bäst vore därför att avskaffa bolagsbeskattningen. Den vållar oändligt och resurskrävande besvär, skapar rättsosäkerhet och bromsar tillväxten. De enda som gläds är skattekonsulter och akademiker.

tisdag 17 december 2013

VAD KOSTAR RÄNTEAVDRAGEN STATEN?

I SvD spelar Peter Alestig upp ränteavdragen i en stor artikel den 17 december:
Under 2012 betalade svenskarna över 108 miljarder kronor i ränta, visar SvD Näringslivs granskning. Men staten stod för runt 32 miljarder av kostnaderna, genom det omdebatterade ränteavdraget. Och med stigande boräntor riskerar avdraget att bli en ännu dyrare affär.
Ja, om alternativet vore att räntekostnader inte är avdragsgilla. Men SvD glömmer bort att ränteintäkter är skattepliktiga, så varje ränteavdrag motsvaras av en ränteintäkt. Därför innebär ränteavdraget ingen nettoförlust för staten i annat hänseende än att en del ränteintäkterna tillfaller skattefria subjekt eller redovisas hos skattskyldiga som har lägre skattesats än räntebetalarna. Såvitt gäller bostadslån kan man nog på goda grunder utgå från att ränteintäkterna till nära 100 procent tillfaller banker som beskattas för dem med 22 procent. Så statens skatteförlust betingas av skillnaden mellan 30 och 22 procent av lånebeloppet. Ja mindre ändå, eftersom den del av en låntagares räntekostnader som överstiger 100 000 kr är avdragsgill endast till 70 procent, vilken ger en skatteeffekt av 21 procent. Och även på den delen av bankernas finansiering som sker från skattefria subjekt lär bankerna göra vinst.

I en annan artikel i samma tidning skriver Louise Andrén Meiton
Lek med tanken att räntorna skulle stiga. Fördubblande boräntor innebär att ytterligare cirka 30 miljarder kronor skulle lämna statsbudgeten.
Lika fel där.

Det går naturligtvis att rent tekniskt avskaffa avdragsrätten för räntekostnader på bostadslån, men då uppstår inkongruenser i skattesystemet, och man kan vara förvissad om att detta kommer att utnyttjas av dem som har de rätta förutsättningarna. ....och av dem som falskeligen kan omklassificera sitt bostadslån.

Bättre då att ta bort räntan både som skattepliktig intäkt och avdragsgill kostnad. Allas räntekostnader är några andras ränteintäkter, så räntan är över huvud taget ingen skattebas. Dessutom är allas räntekostnader avdragsgilla men en stor del av ränteintäkterna skattefria, eftersom de tillfaller skattebefriade subjekt och utlänningar. Ett avskaffande av räntan som en post i skattesystmet skulle därför innebära en vinst för staten.

En sådan åtgärd skulle underlättas om bolagsbeskattningen avskaffades. Men det är  ju ingen nackdel! Tvärtom. Bolagsbeskattningen är ju direkt destruktiv och dessutom onödig och ger - kameralt - ytterst begränsade skatteinkomster till staten. Realt ger det ingenting.

Slå två flugor i en smäll och avskaffa bolagsbeskattningen och räntebeskattningen.

måndag 16 december 2013

GOOGLE, UPPHOVSRÄTT OCH SKATT

Håkan Lindgren, frilansjournalist, häpnar på kultursidorna i SvD den 16 december över Googles framgång i en amerikansk domstol som förklarat att Googles bokscanningsprojekt inte bryter mot upphovsrätten. En åtta år lång rättstvist har avgjorts till Googles fördel. Sedan 2005 har den amerikanska författarorganisationen Authors Guild drivit en rättsprocess mot Google eftersom företaget lägger ut inscannade böcker på nätet utan upphovsmännens tillstånd. Authors Guild kommer att överklaga domen.

Som lekman kan jag förvånas och uppröras, men jag vet för lite om omständigheterna.

Domstolen ska, enligt HL, hänvisat till samhällsnyttan av projektet. Domaren förklarade att Google Books föll inom ramen för ”fair use” – en princip som innebär att man har rätt att citera delar ur andras verk i icke-kommersiellt syfte. I domarens motivering fanns tre ord som HL fäst sig vid. ”Hela samhället gynnas”.

Sedan lämnar HL den upphovsrättsliga frågan för att helt koncentrera sig på att Google - liksom andra företag - betalar så lite skatt som möjligt. Han exemplifierar Googles beteende med siffror som lösryckta ur sitt sammanhang är fullständigt obegripliga eller meningslösa. Google Sverige gick, sägs det, med en kvarts miljard i vinst 2008, men redovisade en förlust på 35 miljoner och betalade 5,3 miljoner kronor i skatt, det vill säga två procent av vinsten. Var det vinst eller förlust? Varför betalade man 5,3 miljonder kronor i skatt om man gick med förlust?

Enligt The Guardian (30/9 2013) drog Google förra året in 15,5 miljarder euro i Europa och gjorde en bruttovinst på 11 miljarder, skriver han. 

Tja, omsättningssiffor och en bruttovinst säger inte särskilt mycket, men genom att framhålla dem framstår det som att Google bollar med stora belopp lite hur man vill. "Tyvärr", skriver HL, "hade man sedan administrativa omkostnader på 10,9 miljarder. Alltså betalade man inte heller särskilt mycket skatt på Irland, där Europakontoret ligger".

Hade man kostnader eller inte? Varför tyvärr?

För att få en bruttovinst - alltså försäljningsinomst minus direkta produktionskostnader - måste man i regel dra på sig omkostnader av olika slag. Ingenting sägs om dessa kostnader. Det kanske var påhittade kostnader för betalningar till koncernbolag i skatte- eller sekretessparadis. Men det sägs inte. Men det förefaller uppenbart att man ska bibringas uppfattningen att det är något skumt.

Ingen påstår dock att det är något olagligt som skett. Om så inte är fallet, vems är då felet?  Självklart måste Google maximera sin vinst inom ramen för lagstiftningen i de länder där bolaget verkar.

Felet är reglerna. Felet är bolagsbeskattningen. Varför ska Google betala mer skatt än som lagarna föreskriver? Hur mycket skatt ska Google annars betala? Vad är lagom skatt? Varför ska Google inte få organisera sin verksamhet så att man inte betalar någon skatt alls, om det kan ske inom ramen för gällande lagstiftning? Varför skulle en aktieägare finna sig i att Google drar på sig en skattekostnad i onödan?

Betänk sedan att den skatt som de internationella företagen inte betalar bara är småsummor i förhållande till skatten på de skattebaser som utgörs av löner och omsättning. Bolagsskatter motsvarar i regel cirka 5 procent av samtliga skatter i OECD-länderna. De överlägset största skattebaserna är konsumtionssskatter, inkomstskatter och löneskatter. Dessutom är bolagsskatter endast förskottsbetalningar av skatter som - i avsaknad av bolagsbeskattning - skulle influtit i form av löneskatter, inkomstskatter och omsättningsskatter.

Utan bolagsskatter skulle samma skattebelopp flyta in som i dag, men utan de komplexiteter bolagsbeskattningen vållar, och utan att vissa bolag (till synes utan svårigheter) kan undvika bolagsbeskattningen och utan att allmänheten skulle behöva upphetsas av det. Bolagen skulle inte behöva organisera sig för att undvika bolagsbeskattningen, utan koncentrera hela sin verksamhet på det de är ägnade för, nämligen att skapa vinster till båtnad för mänskligheten och för sina aktieägare.

Regeringar i alla länder, förenen eder. Befria världen från ett onödigt gissel. Avskaffa bolagsbeskattningen.

torsdag 12 december 2013

SVEN DUFVA




Nej, Stefan Ingves kompani har likt en Sven Dufvhök föresatt sig att inte släppa någon finansiell krisdjäfvul över bron,

skriver Per Lindvall i SvD (s. 19 i Näringsliv papperstidningen) den 12 december.

Roligt?


Det finns inte ens någon Sven i riksbanksdirektionen, om det nu skulle vara räntehök som PL syftar på. F.ö. stavades fågeln dufhök med gammalstavning.

SvD

tisdag 10 december 2013

BEPS, BRIC OCH DET INTERNATIONELLA RÄVSPELET OM BOLAGSBESKATTNINGEN

Krister Andersson, chef för skatteavdelningen på Svenskt Näringsliv, erinrar i en artikel i SvD 9 dec om den öppna utfrågning som anordnas av Riksdagens skatteutskott den 10 december om det internationella projekt som går under beteckningen Base Erosion Profit Shifting (BEPS).

De fåfänga försöken att stävja internationell skatteflykt som nu kulminerar i BEPS-projektet börjar få konkurrens av bl.a. BRIC-ländernas ambitioner att kapa åt sig en större del av det beskattningsunderlag som utgörs av bolagsvinster.

Men hur kan man tro att beskattningen av bolagsvinster är en bra skattebas? Bortsett från det principiellt befängda att bestraffa skapande av ny värden (vinst) med skatt och de oändlliga problemen att bestämma vinstens storlek, uppstår internationell dubbelbeskattning eftersom flera länder gör anspråk på samma skattebas.

Det är också en relativt sett obetydlig skatt. I OECD-länderna har skatten med enstaka undantag länge legat under 5 procent av de totala skatterna. Skatter på företagsvinster (vilket inkluderar vinster i enskilda firmor mm) pendlar i Sverige kring 90 miljarder kr. Det motsvarar ca 6 procent. Varken totalbeloppet eller relationstalet visar någon stigande trend. Att de svenska bolagsskatteintäkterna inte skulle uppvisat en fallande trend, som Anderssson skriver är sålunda inte korrekt, däremot att andelen av ekonomin internationellt sett är ganska hög.

BRIC-ländernas opposition mot de principer för den internationella fördelningen av beskattningsunderlaget av företagsvinster som under ett halvsekel utvecklats av OECD kanske kommer att göra dessa obsoleta och kanske välta hela BEPS-projektet. Det kan ge bolagsbeskattningen nådastöten. Gott så. Och även om det inte går så långt är det sannolikt att när dessa länder blir ekonomiskt och politiskt starkare kommer de att kräva en större del av företagens beskattningsunderlag och då kommer OECD-staterna att drabbas av motsvarande minskning.

BRIC-ländernas nya tag har kanske redan börjat visa sig i praktiken. Indiska skattemyndigheter kräver enligt upgift i SvD den 10 december Nokia på över 22 miljarder kr sedan Nokia låtit sin indiska verksamhet betala royalties till moderbolaget. Cadbury, Royal Dutch Shell och Vodafone utreds också av indiska skattemyndigheter för liknande skatteflykt.

Om nu BRIC-staterna tycker att det får för lite skatt från internationella företag, så varför inte ta skatt i form av en avgift för företagens närvaro. Skatt baserad på lönekostnader, fastighetsvärden, kvantitet utvunnen malm eller andra naturtillgångar osv. Det skulle ge en skatt oavsett resultat och oberoende av hur resultatet ska beräknas. Varför ska ett förlustföretag inte betala för sin destruktiva närvaro? Det är också en skatt som andra länder inte kan göra anspråk på.

Men varje pålaga innebär att landet blir mindre attraktivt för investeringar. Vad är viktigast: att attrahera investerare och ge befolkningen sysselsättning eller att dra in skatt?

Avskaffa bolagsbeskattningen.

måndag 9 december 2013

ACTION AID OCH SKATTEFLYKTEN

SvD har i papperstidningen (Näringsliv sid 4 - 5) den  9 december två artiklar av Peter Alestig om den skatteflykt som internationella storföretag antas ägna sig åt. En rapport väntas i veckan från organisationen ActionAid (ej att förväxla med ActionAIDS). Många tusentals miljarder kronor påstås försvinna varje år från världens fattiga länder på grund av storbolagens skatteflykt. Flera svenska storföretag deltar sannolikt, antar SvD.

Den oinitierade kan tro att storföretagen på något sätt roffar åt sig skattemedel som tillhör de fattiga länderna och gömmer dem på något hemligt ställe. Och att allt är ett nollsummespel - det en förlorar vinner en annan.

En av de största nackdelarna med bolagbeskattningen är att underlaget - även med de ärligaste ambitioner - är så svårt att entydigt bestämma. Ännu svårare är det att fördela detta underlag mellan de stater där vinsterna uppkommit. Det finns helt enkelt ingen odiskutabel princip, än mindre handgripliga tekniker för att entydigt bestämma vinst och vinstfördelning. Inom mycket vida ramar kan beslutad vinstredovisning och resultatfördelning motiveras.

Ännu tokigare är idén att relatera beskattningen till vinsten. Det gör avkastningskraven högre. Det fördyrar just det beteende som bör premieras: att skapa nya värden, dvs att göra vinster. Förutsättningen för att företagen över huvud taget är i de länder som påstås berövas skatteinkomster är kanske rent av att de inte tar ut skatt på vinsten.

OM det är så att bolagen inte betalar skatt i de utpekade länderna, kan det bero på landet självt. Varför beskatta något de inte kan kontrollera? Ingenting hindrar ju ett land att ta ut skatt på vilken bas som helst. Om bolagen antas smita från skatt för att de manipulerar vinstredovisningen, är det ju bara för landet att konstruera en egen skatt på närvaro; antal anställda, lönesumma, fastighetsinnehav, energiförbrukning, avgift för kvantitet bruten malm eller andra naturtillgångar osv, som både är lätt att fastställa och svår att undvika.

Men varje skatt innebär en kostnad för företaget, vilket kanske medför att det lägger investeringen i ett annat land. Och det är viktigare att företagen skapar sysselsättning och ger landets befolkning inkomster än att staten får skatteinkomster.

När jag var ansvarig för Handelsbankens skattefrågor såg vi till att utan invändning betala den skatt som skattemyndigheterna i de utländska filialerna ville ha. Den svenska skattesatsen var hög (före 1990 50 - 60 procent) så det var inga problem att avräkna den utländska skatten från den svenska. De svenska avräkningsreglerna var generösare på den tiden. Numera är den svenska skattesatsen lägre och regelverket åtsnört och fruktansvärt komplicerat, så det kanske inte är lika lätt att vara generös mot källstaterna längre.

Den internationella bolagsbeskattningen är en kamp mellan staterna om beskattningsunderlag med företags vinstredovisningar och vinstfördelningar som tvisteobjekt. Om staterna inte kommer överens blir resultatet beskattning flera gånger för samma inkomst.

SvD





tisdag 3 december 2013

INGEN AKTIEFÖRMÅN FÖR REVISORERNA

Förvaltningsrätten i Stockholm har den 3 december i dom (7382-13) mot PriceWaterhouseCoopers Sverige AB (PWC) avseende arbetsgivaravgift undanröjt Skatteverkets beslut att påföra avgift på en uppskattat förmånsvärde av sammanlagt 48 300 000 kr för företagets partners att förvärva aktier i bolaget för 10 kr/st. Enligt verkets beräkningar borde värdet varit 36 000 kr/st, eftersom de givit utdelning på tiotusentals kronor.




Ett aktieförvärv är dock förenat med viktiga villkor och inskränkningar. Så här skriver domstolen:
Hembudsskyldighet till ett i förväg bestämt pris medför att aktier inte kan överlåtas till utomstående och att delägare som lämnar bolaget är skyldiga att sälja tillbaka sina aktier utan möjlighet att göra kapitalvinst. Skulle samtliga aktier avyttras till någon utomstående inträder en skadeståndsskyldighet motsvarande ett års omsättning. Delägares skyldigheter innebär huvudsakligen krav på heltidsarbete och stort engagemang för bolagets verksamhet och resultat samt skyldighet att bidra till finansieringen av bolagets verksamhet genom aktieägarlån uppgående till 12 000 kr per aktie. Delägare som inte uppfyller kraven på prestation kan förlora sin rätt till utdelning eller tvingas lämna delägarkretsen.
Det är skrämmande att Skatteverket trots detta kan hävda att aktierna har ett värde utöver de 10 kr som de kan säljas för.

Konstruktionen har tillkommit för att dra nytta av reglerna om beskattning av utdelning från fåmansbolag med stor lönesumma, de sk 3:12-reglerna.  Politikerna har en tro att låga ägarskatter i sådana fall ska skapa sysselsättning, och revisions- och advokatbyråer och andra konsultföretag har anpassat sig. Och så blev det lite för bra, så att reglerna numera skärpts en smula.

PWC skulle lika väl ha kunnat bedrivas som partnerskap som tidigare varit det normala, men genom skattereglerna blev det lönsamt att bolagisera. Med de stordriftsfördelar som gäller i branschen kanske bolagisering skulle skett ändå, men med 3:12-reglerna blev det oemotståndligt. Att aktiepriset sattes till 10 kr kanske ter sig utmanande om man inte känner till villkoren i övrigt. Det kunde lika väl sättas till 10 tusen med hembudskyldighet. Något marknadsvärde får aktierna inte ändå. De är osäljbara.

Det är ingen förmån och därför finns ingenting att beskatta.

Man får hoppas att Skatteverket avstår från att överklaga. Det vore närmast genant okunnigt, faktiskt.

De mål avseende förmånsbeskattning av delägarna som väntat på detta pilotfall kan nu avgöras.

OM det är så att revisorer, advokater m.fl. anställt flera personer därför att de fått lägre skatt, ska de då kritiseras för det? Det var ju politikernas avsikt. OM det är så att de nu kommer att avskeda folk därför att de får mindre skatteförmån, ska de då kritiseras för det?

SvD






måndag 25 november 2013

SANCTA SIMPLICITAS

Europaportalen kan man den 25 november läsa följande:

EU på jakt efter skattesmitande företag

Kommissionen vill dra åt tumskruvarna på företag som försöker undvika att betala skatt.
Kommissionens förslag, som presenterades på måndagen, riktar framför allt in sig på så kallade brevlådeföretag som sätts upp i lågskatteländer som Irland och Nederländerna så att storföretag ska kunna betala mindre skatt.
– Vi anpassar lagsstiftningen till verkligheten på marknaden och stänger av möjligheterna till aggressiv skatteplanering, sade EU:s skattekommissionär Algirdas Šemeta när han presenterade förslaget.
Förslaget ska täppa till luckor i tidigare lagstiftning gällande beskattning för moder- och dotterbolag som hör hemma i olika medlemsländer. EU-lagen skulle se till att företag inte skulle dubbelbeskattas. Men enligt kommissionen har företag utnyttjat kryphål i lagstiftningen för att helt slippa betala skatt. Bland företag om använder sig av brevlådeföretag finns Apple, Coca Cola, Nike och Amazon.
För att kommissionens förslag ska bli verklighet krävs att alla medlemsländer och EU-parlamentet ställer sig bakom det.

Vill man jaga bort utomeuropeiska investerare?

Avskaffa bolagsbeskattningen så försvinner problemet.

DI

lördag 16 november 2013

SPONSRING, SPONSRING, SPONSRING ALLIANCE OIL

För vilken gång i ordningen diskuteras sponsring av kulturen?

Den 16 november kommenterar Sanna Rayman i SvD att Kulturnytt i Sveriges Radio rapporterat att kulturen har svårt att få in pengar från näringslivet. Enligt en ny rapport från Myndigheten för kulturanalys (det finns en sådan myndighet!!) går de pengar som företagen skjuter in i kulturbranscherna primärt till ”kulturjättarna” (8/11).

Om det är svårt att få pengar från företagen beror det väl (tyvärr) på att bidragen inte är till någon nytta för företagens  verksamhet. Om de inte är det är de enligt Aktiebolagslagen (2005:551), AL, förbjudna att ge gåvor.

AL har i 17 kap. särskilda regler till skyddande av både aktieägares och borgenärers intressen i fråga om "värdeöverföringar från bolaget". I 5 § stadgas att bolagsstämman eller, om saken med hänsyn till bolagets ställning är av ringa betydelse, styrelsen, får besluta om gåva till allmännyttigt ändamål, om det med hänsyn till ändamålets art, bolagets ställning och omständigheterna i övrigt får anses skäligt och gåvan inte strider mot 3 §. (3 § handlar om skyddet för bolagets bundna kapital). Det föreligger återbäringsansvar enligt 6 § för den som i ond tro mottagit värdeöverföring; bristtäckningsansvar föreligger enligt 7 § för den som medverkat till beslut om värdeöverföring.

En gåva är således någonting helt främmande för ett aktiebolag. Det är i första hand en fråga för bolagsstämman att besluta om och därmed snarast en vinstdisposition. I andra hand en styrelsefråga. Även bolagets verkställande direktör anses inom ramen för den löpande förvaltningen få kunna lämna smärre bidrag eller gåvor (Karnov del I, bokverk 2012/13, Aktiebolagslag, not 1124). Som aktieägare ska man kunna vara säker på att företaget inte slösar bort de pengar man satsat i bolaget på något som inte ger inkomster eller är främmande för bolagets verksamhet som den beskrivits i bolagsordningen. Som borgenär måste man kunna räkna med att företaget beter sig affärsmässigt, så att man kan räkna med att få betalt för sina fordringar.

Därför blir det lite knepigt med donationer från aktiebolag till kulturella ändamål, men kan bolagets styrelse motivera det affärmässigt (och ta den ekonomiska risken) går det. Det är kanske tänkbart att en allmän uppfattning att stöd till kulturen är en angelägenhet för näringslivet åstadkommer en glidning i innebörden av gåvoförbudet. Om det blir allmänt accepterat att företagen lämnar kulturdonationer som inte har någon affärsmässig moptivering, får aktieägare och borgenärer ställa in sig på det och skaffa sig andra säkerheter för sina rättigheter.

Det är alltså inte så enkelt för företag att ge kulturbidrag. Däremot är det mot bakgrund av nyssnämnda regler i AL egendomligt att skattemyndigheter och domstolar anser sig kunna konstatera att kostnader i den löpande verksamheten i börsnoterade företag inte skulle vara kostnader för intäkternas förvärvande och bibehållande - mot företagsledningens bestridande. Men så är det. Det förutsätter i vissa fall att företagets företrädare förfarit straffbart.

Detta gäller även i stora börsnoterade företag, där man inte kan misstänka att bidraget används för någon persons privata ändamål eller tillfredsställelse. Herostratiskt ryktbart är Regeringsrättens resonemang i målen om Procordia ABs vägrade avdragsrätt för bidrag till Kungliga Operan och bryggeriföretaget Falcon ABs medgivna avdragsrätt för bidrag till två föreningar som vill skydda pilgrimsfalksbeståndet i Sverige (RÅ 2000 ref. 31 I och II).

Problemet med den skattemässiga avdragsrätten kan enkelt lösas genom att bolagsbeskattningen avskaffas. Då blir det också tydligare om ett kulturbidrag är lika lönsamt som en företagsekonomiskt betingad investering.

PS
Aktier i Alliance Oil skulle jag inte våga köpa. Där verkar det inte ens finnas sponsring som motiv. Bolaget tycks ägna sig åt donationsverksamhet. 32 miljoner dollar, motsvarande 20 procent av periodens nettovinst, har skänkts till en bolagets storägare närstående stiftelse, skriver SvD den 22 november. Men så är det ett bolag registrerat i Bermudas, så svensk lag gäller inte. Men styrelseordföranden är svensk och aktien noteras i Stockholm.

Jag vill nog välja mina gåvomottagare själv.

SvD   SvD  SvD  DN  SvD  SvD  SvD

fredag 15 november 2013

BÖTESHOT MOT BANKSTYRELSELEDAMÖTER

CATHARINA LAGERSTAM, ekon dr inom finansiella risker, arbetar i styrelsen för ett antal bolag samt som fristående rådgivare, berättar en verklig skräckhistoria i en debattartikel i SvD den 15 november.

Nya regler, som beräknas träda i kraft efter bolagsstämmorna i vår, reglerar förutsättningarna för bankernas styrelseledamöter.

Reglerna innebär bland annat att vi får ha maximalt fyra kommersiella (arvoderade) styrelseposter, och att Finansinspektionen ges rätt att bötfälla styrelseledamöter på individuell basis på upp till 5.000.000 euro, det vill säga cirka 45.000.000 kronor. Denna potentiella böteslapp går inte att försäkra bort.
Till detta kommer ett gammalt problem att ledamoten inte får någon pensionsavsättning. Anledningen är att det inte är avdragsgillt för banken eftersom ledamoten inte är anställd, utan har ett så kallat uppdragsavtal. I icke-finansiella bolag har man löst den knuten genom att debitera styrelsearvodet inklusive sociala avgifter plus moms från ett eget bolag, och därifrån betala lön och avsätta till pension. I finansiella bolag fungerar inte det eftersom moms inte är avdragsgillt. Momsen måste vid fakturering bekostas av ledamoten.
Med de ersättningsnivåer som gäller i Sverige, så motsvarar de maximala fyra styrelseposterna en nivå som vida understiger vad en ledamot skulle ha erhållit om den fortfarande varit ”operativ”, och i vissa fall blir nivån så låg att det är tveksamt om den går att leva på. Att under de styrelseaktiva åren inte få avsättning till tjänstepension, ja det kan ju var och en räkna ut vad det innebär. Man får leva på den låga, statliga pensionen. Att få betala böter på 45 miljoner medför för de flesta av oss en personlig konkurs. Slutsatsen blir att man knappast kan leva på lönen, man får inte någon pension, och man riskerar att försättas i personlig konkurs. Nå, vem skulle vilja arbeta under de premisserna? Bankstyrelserna måste ju trots allt befolkas.
Att avdragsrätt inte föreligger för pensionsutfästelse för vanliga styrleseledamöter fastslogs i rättsfallet RÅ 2001 not. 64. Avdrag medgavs dock i det målet för tryggande av pension till styrelseordföranden, efter som hans arbetsuppgifter företedde sådana särdrag att han även kunde anses som arbetstagare. Motsatt bedöming gjordes i rättsfallet  RÅ 2005 ref. 68.

Avdragsförbudet gäller dock bara för reservering för pensionsutfästelsen. Den dag pensionen betalas ut medges avdrag, så fullt så illa som   CL skriver är det inte.

Men illa nog.

Avskaffa bolagsbeskattningen så försvinner även det problemet.

MINERALSKATT

I SvD den 15 november kommenterar Ivar Arpi på ledarplats en ESO-rapport om svenska mineralinkomster som författas av Jesper Roine m.fl. vitsigt kallad Utvinning för allmän vinning. Författarna konstaterar bl.a. att Sverige har internationellt sett låga avgifter för mineralutvinning. De föreslår bl.a. att den svenska beskattningen av gruvbolagens vinster ska höjas samtidigt som det införs subventioner vid prospektering och gruvdrift. Därigenom skulle skatteintäkterna från utvinningen öka och det offentliga bära en del av exploateringsrisken.




 
De skriver bl.a.:
Staten kan beskatta gruvnäringen på olika sätt. En vanlig distinktion är att skilja på, å ena sidan, beskattning av vinst eller resultat i någon form, och, å andra sidan, att beskatta produktionsaktivitet oavsett resultat (Royalty). Många länder har en kombination av båda och man kan hitta argument för båda formerna. Att ta betalt oavsett resultat kan motiveras med att man bryter en resurs som ägaren ska ha ersättning för alldeles oavsett om aktiviteten är vinstgivande eller inte. Ett annat argument för royalty är att det är enklare att kontrollera hur mycket ett företag utvinner än att räkna ut vilka vinster det gör. Tror man t.ex. att skatteundandragande är ett stort problem kan royalties vara att föredra. Generellt kan man dock säga att detta sätt har incitamentsproblem då avgiften (royaltyn) inte relateras till vinstresultatet. ---- Skatt som relateras till vinst är på så sätt bättre ur en incitamentssynvinkel då företagen vet att de bara beskattas då de gör vinster. 
Jag har svårt att förstå att incitamentsproblem uppkommer i gruvnäringen om avgiften inte relateras till vinstresultatet. Det är precis samma sak som för annan näringsverksamhet. Det är väl lättare att bedöma affärsläget om man vet vilka kostnader man har/får. Och varför skulle man inte kunna hitta en modell för avgift för utvunna mineral? Vem har hittat på priset för skog, en annan produkt som naturen skapat? Numera finns det förstås också nedplöjda kostnader för återplantering, gödsling skogsvård osv, men värdet av virket kommer förhoppningsvis vara betydligt högre än summan av dessa kostnader den dag avverkning ska ske. Det är en risk som faktiskt tas trots att inkomsten (och förhoppningsvis vinsten) ligger bortemot hundra år framåt i tiden. Incitamentet ligger i förväntan av vinst, och det är kanske särskilt svårt i gruvnäring innan malmkropp eller fyndighet kunnat lokaliseras och bedömas. Sätts priset för högt, blir risken för stor och det sker ingen utvinning. Men det är ingen anledning att inte ta betalt för den varan som för andra produkter.

Kostnaden för förstöring av naturen bör väl också uppskattas på något sätt. Varför ska den skadan ersättas bara om fyndigheten är brytvärd och kan exploateras och säljas till pris överstigande produktionskostnaderna? Det är väl snarast tvärtom. Den som fördärvat naturen utan att det var ekonomiskt lönsamt, borde verkligen betala för sig.








En --- policy, som till sin utformning liknar en försäkring, innebär att man betalar vid goda utfall men subventioneras i motsvarande utsträckning vid dåliga utfall. Detta innebär att områden som har en positiv förväntad vinst utan beskattning även kommer ha det i det fall man implementerar en skatt tillsammans med en subvention. Avkastningen per investerad krona blir oförändrad för företagen. Mer exakt innebär subventionen att företag  som prospekterar men inte finner något får en andel av sina kostnader tillbaka från staten.


Varför i hela friden ska ett företag utan att betala försäkringspremie kunna försäkra sig mot en del av sin förlust? Varför ska just gruvindustrin ha en sådan favör? Försäkringspremien betalas i form av vinstskatt bara om det skulle gå bra och då först i efterhand. I den reguljära vinstbeskattningen får förluster kvittas mot framtida vinster (carry forward) och - dock inte i Sverige - mot tidigare års vinster, dvs skatt betald för tidigare års vinster återbetalas till företaget (carry back). Båda metoderna förutsätter dock att vinst ska ha uppkommit och beskattats.


De diskuterar också progressiv vinstbeskattning men avvisar (klokt nog) det:
Företag som gör små vinster betalar enbart vanlig bolagsskatt på vinsten medan de företag som gör stora vinster betalar en hög skatt på det som anses vara övervinst. I Australien har man nyligen, enligt sådan modell, infört en så kallad ”supertax” på 30 procent som appliceras på vinster över 75 miljoner AUD (ca 500 miljoner SEK) för järnmalm och kol (även guld har en separat beskattning på ytterligare 6,5 procent utöver företagsskatten).   - - -  Men om t.ex. det förväntade värdet i att prospektera ett område mest består av en liten möjlighet att finna något väldigt värdefullt - - -  kommer en progressiv skatt leda till inaktivitet där. Detta då de stora vinsterna, som alltså motiverar prospektering där, beskattas hårt.



För en skattepraktiker är förslaget framför allt omöjligt av skatteplaneringsskäl. En sådan regel är enkel att kringgå.

I själva verket utgör utvinning av mineral och naturtillgångar ett ovanligt lyckat fall för avgiftsbeskattning och en god illustration av galenskapen med vinstbeskattningenr.

Sätt pris på utbruten malm. Subventionera möjligen exploatering och annan särskilt riskfylld verksamhet om den inte kommer igång av affärsmässiga skäl och staten  är särskilt angelägen att det sker.














 





-



 

torsdag 14 november 2013

FAST ELLER BUNDEN RÄNTA?

En sak som förbryllar mig är den eviga diskussionen om man bör ha fast eller bunden ränta på sina lån. Gång på gång dyker det upp paneler i tidningar, radio och TV av kloka personer som diskuterar frågan. "Nu är det dags att binda räntan", säger någon. "Nej hälften bundet, hälften rörligt", säger en annan. "Räntan kommer att falla så om man bara har is i magen, bör man vänta med att binda", säger en tredje. Den 14 november är det en sådan artikel i SvD.

Vad vet de egentligen om det som marknaden inte vet? Räntan är i dag den den är, därför att marknadsutsikterna är som de är - dock med det tillägget att Riksbanken, Europeiska Centralbanken, Fedral Reserve och internationella politiska organ kan fatta beslut som påverkar marknaderna.

Förståsigpåarna har kanske större förmåga att bedöma dessa politiska beslut än folk i gemen, men i höstas hävdade de att nästa ränteändring blir en höjning, och så kom ECB med sitt oväntade beslut om räntesänkning.  Så där var rådet att binda räntan dåligt. Idag kom Finansinspektionen med ett utspel om att fortsätta höja de så kallade riskvikterna för bolån, vilket tvingar bankerna att hålla mer pengar i reserv. Det kommer att leda till högre räntor på sådana lån.

Men de vill nog snarare framstå som ekonomiska bedömare, med större förmåga än allmänheten att skåda in i framtiden - gärna uttryckt med ett kryptiskt fikonspråk. Men - återigen - vad vet de om det som marknaden inte vet? De kan möjligen påverka marknaden om den tror att marknaden har förbisett det förståsigpåarna säger. Men eftersom alla har olika uppfattningar har de nog ingen påverkan.

Men om det är så att alla förutspår fallande räntor, är det någon som tror att inte också bankerna gör det? Hur kan man tro att man genom att ge offentliga råd till stora kollektiv kan ge det ett förhandlingsövertag över den som sitter inne med stor professionell kunskap och bedriver en riskfylld verksamhet med andras pengar? Och vem tror att bankerna inte garderar sig - även på bundna lån - för höjda lånekostnader om Finansinspektionens förslag blir verklighet?

Säg i stället som det är: Fast ränta inkluderar en försäkringspremie mot räntehöjningar (för låntagaren) och mot räntesänkningar (för bankerna). Den som har en så ansträngd ekonomi att han inte tål höjda räntekostnader, bör ha ett lån med fast ränta om han vill sova lungt. Det kostar en aning mer, men det har han fått inkludera i kalkylen. Men han vet vilka räntekostnader han har under bindningstiden. Det är klart att det kan kännas förargligt att betala hög bunden ränta när det visade sig att marknadsräntorna föll, men det är egentligen inte värre än att huset inte brann trots att man hade försäkrat. Den som har en god ekonomi bör alltid bara ha rörliga räntor.

SvD

onsdag 13 november 2013

BOSTADSBRISTEN OCH HYRESSÄTTNINGSSYSTEMET

Boverket har nedkommit med en skrift om bostadsmarknaden. I en sammanfattning sägs:





En vanlig uppfattning är att det råder stor bostadsbrist, och att det självklara sättet att möta problemet måste vara att stimulera ett ökat bostadsbyggande, eller åtminstone undanröja alla eventuella hinder för bostadsbyggandet. Vi undersöker här i stället om det befintliga bostads-beståndet kan utnyttjas bättre och tittar närmare på huruvida bruksvärdessystemet är samhällsekonomiskt effektivt. Utifrån en samhällsekonomisk analysmodell uppskattar vi att bruksvärdessystemet gör att det fattas upp emot 40 000 hyreslägenheter i landet, en brist som huvudsakligen finns i Stockholm och Göteborg. Bruksvärdessystemet orsakar därmed en betydande del av det som allmänt brukar uppfattas som den akuta bostadsbristen. Den helt dominerande delen av den skattade välfärdsförlusten (ca 90 %) härrör från ett ineffektivt utnyttjande av det befintliga beståndet. Vi skattar de totala välfärdsförlusterna till ca 10 miljarder kronor per år.

 
Hyresgästföreningens ordförande Barbro Engman är kritisk. Bland mycket annat säger hon i SvD
Det är snarare saker som de dramatiskt ökade markpriserna, skattebelastningen på hyresrätter, planprocesser som tar för lång tid som borde åtgärdas, enligt henne.

DET FINNS INGEN SÄRSKILD SKATTEBELASTNING PÅ HYRESRÄTTER.

DN SvD

INVESTORS SKATTER

SvD jagar Investor med dotterbolag för att de inte betalar tillräckligt med skatt. Varken Mölnlycke, Gambro eller Lindorff har betalt skatt på flera år, skriver tidningen den 13 november.

Vad ska de göra? Ska de betala mer än lagen kräver? Hur mycket mer?

Man kan visserligen undra över hur domstolarna kan acceptera avdrag för räntor på koncerninterna lån på uppemot 15 procent.

Nu framgår det inte till vilka räntorna betalts. Det sägs bara att
Investor har som investmentbolag inte behövt betala skatt på ränteintäkterna.
Fel. Ränteinkomster är skattepliktiga även för investmentföretag.

Den tidigare meddelägaren i Mölnlycke, Morgan Stanley, ska inte heller ha behövt betala skatt på ränteinkomster från Mölnlycke
genom att lägga sitt ägande i ett bolag i Luxemburg.
Det kan väl knappast Mölnlycke eller Investor kritiseras för. Och varför skulle ett amerikansk bolag betala skatt i Sverige på räntor härifrån? Utländska rättssubjekt beskattas inte enligt svensk lag för ränteinkomster härifrån. Det är helt avsiktligt och medvedet. Det ska vi bara vara tacksamma för. En sådan skatt skulle bara höja avkastningskraven för utlänningar på investeringar i Sverige.

För att få det att låta ännu mer suspekt framhålls att
Investor kan plocka hem utdelningar från bolaget, utdelningar som är skattefria eftersom Investor är ett investmentbolag.
Det är sant, men det beror på att investmentföretag är intermediärer, och skulle de beskattas för utdelningsinkomster skulle s.k. kedjebeskattning uppstå, dvs beskattning skulle uppkomma i ett nytt ägarled utan att nya värden skapats. Rent tekniskt har detta lösts så att investmentföretag faktiskt beskattas för mottagen aktieutdelning (och alla andra slags inkomster utom kapitalvinster på delägarrätter, dvs aktier o. likn.), men de får avdrag för egen lämnad utdelning. Avdrag får ske även mot andra inkomster än aktieutdelningar, t.ex. räntor.

Syftet med bestämmelserna är att någon beskattning inte ska ske hos investmentföretag för utdelningsinkomster, om inkomsterna delas ut till andelsägarna. Vidare ska omplaceringar av aktier o.dyl. kunna ske utan beskattning. En schablonintäkt på 1,5 procent avses kompensera för den s.k. sparbösseeffekt som skattefriheten för omplaceringar medför.

Tidningens - och läsarnas - upprördhet kunde stillas om  bolagsbeskattningen helt avskaffades.

I papperstidningen fortsätter SvD sin kampanj den 14 november under rubriken AP-fonder duckar om nollad Investorskatt. Pensionsföretagen och pensionsfonderna slingrar sig som ålar. De vill naturligtvis inte stå på skatteplanerarnas sida, men det är ju pensionärernas pengar man förvaltar. Mot vem har man högst lojalitet? Ossian Ekdahl på Första AP-fonden säger det enda riktiga:
Vi tycker inte att det är en ägarfråga utan en regleringsfråga. Om man tycker det är fel på reglerna så är det lagstiftarens uppgift att se över dem.

Helt rätt. Avskaffa bolagsbeskattningen.

SvD

måndag 11 november 2013

SKATTEFÖRSLAG FRÅN KATALYS

Daniel Suhonen, chef för Tankesmedjan Katalys, presenterar den 10 november ett skattereformförslag i DN, Hälften kvar & Hela framtiden. I vissa delar förefaller det förnuftigt, t.ex. enhetlig moms, platt skatt på alla inkomster och fastighetsskatt för hushåll (bostadsfastigheter, får man anta) samt punktskatter på miljö och klimat.

Men vad menas med skatt "på transfereringar utomlands som syftar till att undvika beskattning"? Skatt på näringslivets fastighetsinnehav förefaller inte särskilt välbetänkt. Varför  reducera näringslivets konkurrenskraft med en skatt på dess anläggningar?

Alldeles rätt tänkt är förslaget att avskaffa bolagsskatten. Då behövs inte någon skatt på transfereringar utomlands.

Räntor relaterade till inkomstens förvärvande föreslås bli fortsatt avdragsgilla. Kunde inte istället både ränteinkomster och ränteutgifter tas bort ur beskattningssystemet? Varje ränteinkomst har en lika stor räntekostnad. En stor del av ränteinkomsterna tillfaller skattefria subjekt eller utlänningar som Sverige inte beskattar. Ett avskaffande av räntor vid beskattningen skulle därför medföra en förstärkning för statsbudgeten. Och en förenkling av skattesystemet. Ett borttagande av räntebeskattningen underlättas om bolagsbeskattningen avskaffas.

I SvD den 11 november säger Kjell-Olof Feldt i en kommentar att det då och då kommer fram sådana här lite vildvuxna förslag och det är bra, det leder till debatt, men det är tyst från de etablerade partierna. Om förslaget att avskaffa bolagsskatten säger han:
Att avskaffa bolagsskatten är en avancerad idé, men jag tror inte att företagen skulle gilla det. De vill ha något att dra av sina kostnader mot.
Ovanligt korkat av en f.d. finansminister? För så kan det väl inte vara? Är det bra att ha en skatt, så att man kan få göra avdrag? Det värsta är att jag ofta möter den reaktionen när jag argumenterar för bolagsskattens avskaffande.

SvD






måndag 4 november 2013

DELOITTE I AFRIKA

SvD har den 4 november en verklig snyftartikel om afrikanska länders oförmåga att dra in skatt. Ett av världens största konsultföretag, Deloitte, kritiseras för att det råder internationella företag att göra sina investeringar i Afrika via Mauritius och därmed minska sin skatt. En organisation som kallar sig Action Aid är kraftigt kritisk mot den skatteplanering som Deloitte rekommenderar.

Om de afrikanska länderna avskaffar bolagsbeskattningen skulle investeringarna göras direkt i de stater där verksamhet är ekonomiskt intressant. Därmed skapas sysselsättning för landets befolkning och inkomsterna därav kan beskattas och finansiera landets förvaltning och gemensamma välfärd.

Varför göra investeringar i länder som beskattar vinsten? Investeringarna blir då mindre lönsamma. Utan beskattning skulle också Deloittes skatterådgivning bli ointressant.

SvDs kampanj i ämnet fortsätter den 7 november. På den världsomspännande konsultfirman PriceWaterhouseCoopers (PwC) säger man sig över huvud taget inte ge den här typen av råd till sina kunder.
– Vi erbjuder inte upplägg enbart av skatteskäl, även om det är inom lagens råmärken. Sedan är det naturligtvis alltid kunden som bestämmer vad som ska göras eller inte göras, säger Staffan Sundkvist, skattejurist och partner på PWC.
Så är det nog. Skatteregler ändras ständigt, så det bör normalt finnas affärsmässiga skäl för det man gör i stor skala eller för långsiktigt bruk, brukar omdömesgilla konsulter säga. Konsultfirmans code of conduct säger att PwC
också har en skyldighet att med klienten diskutera transaktionen i ett vidare perspektiv, vilket bland annat innefattar frågan om hur transaktionen kan komma att uppfattas av andra ur ett moraliskt eller etiskt perspektiv. 
Dessvärre är det så att många företag tvingas anpassa sig till risken att hamna i skandalreportage i media snarare än verka inom ramarna för de regler som ländernas lagstiftare dragit upp.

Inte minst måste skattekonsulterna ligga lågt. Deloitte utpekas i SvD som största skurk, medan KPMG och Ernst & Young försöker undvika att svara.

Bolagsbeskattningen är en rättsäkerhetsrisk.
 

STEFAN LÖFVEN OCH MAGDALENA ANDERSSON BEKLAGAR FRAMTIDA SKATTESÄNKNINGAR

Efter Moderaternas partistämma står det nu klart att partiet vill sänka skatten med 35–40 miljarder de närmaste åren. Detta skulle få stora konsekvenser för möjligheterna att satsa på skolan och välfärden, skriver Stefan Löfven och Magdalena Andersson i en debattartikel i SvD den 4 november.

Bland alla exempel på skattesänkningar som SL och MA anför finns sänkt bolagsskatt.
Trots att regeringen nyligen sänkte bolagsskatten, så anser moderaterna att ytterligare sänkningar som till stor del gynnar storbankerna är att prioritera. Det troliga är att en ytterligare sänkning av bolagsskatten skulle kosta Sverige minst 8–12 miljarder kronor.

Det är nog inte alls troligt.

Det är mycket som händer om bolagsskatten skulle sänkas.

Rent kameralt försvinner det förstås bolagsskatteintäkter för staten om skattesatsen sänks och bolagsvinsterna inte ändras.

Men fösvinnandet av en kostnadspost för företagen får effekter. (Fortfarande rent kameralt) blir det mera pengar att dela ut, vilket ger skatt på utdelningar och kapitalvinster. Det blir också mer pengar för företagen att spendera på kostnader - ytterst löner - vilket ger skatt på inkomster, skatt på lönekostnader och skatt på konsumtion (moms, energi- och drivmedelsskatter mm).

Så "rent kameralt" blir det totala skattebortfallet långt mindre än hälften av bolagsskattebortfallet.

Lägre skatt på företagsvinster sänker avkastningskraven på investeringar, vilket leder till ökad aktivitet i näringlivet. Utländskt kapital attraheras, vilket ytterligare spär på investeringarna. Vinsterna ökar, vilket ger ytterligare skatteunderlag i form av utdelningar och bolagsvinster (även om skattesatsen har blivit lägre) och - på grund av den ökade aktiviteten - högre löne- inkomst- och konsumtionsskatter .

lägre skatteinkomster blir det inte. Det kanske till och med blir högre bolagsskatteinkomster till följd av den stimulans som bolagsskattesatssänkningen gav.

Varifrån tror SL och MA att bolagen hämtar pengar till bolagsskatten? Från Gud, från solen, från bolagsägarna?

Tas bolagsskatten bort helt försvinner förstås statens bolagsskatteinkomster. Men Sverige får en konkurrensfördel i form av sänkta avkastningskrav på investeringar gentemot utlandet, vilket leder till kapitalinflöde och sysselsättningsstimulans. På litet längre sikt händer inte så mycket. Ekonomin anpassar sig till det nya läget. Fördelningen av produktionsresultatet (som säkerligen är till kapitalägarnas fördel till en början) återgår till det långsiktigt normala: varför skulle fördelningen påverkas av bolagsskatten?  Det har den aldrig gjort.

Svenskt näringsliv får en fördel: det slipper lägga ner resurser på skatteplanering och skatteprocessande; rättssäkerheten höjs. Det är bara två kategorier som får en försämrad situation: skattekonsulter och skatteakademiker.

Så, SL och MA, det är bara bra att regeringen - om ni nu har rätt - tänker sänka bolagsskattesatsen. Helst borde skatten avskaffas helt.

lördag 2 november 2013

NE BIS IN IDEM ÄVEN I HÖGSTA FÖRVALTNINGSDOMSTOLEN

Den långa diskussionen om dubbelbestraffning i form av både skattetillägg och straff för skattebrott går mot sitt slut.

Enligt artikel 4.1 i Europakonventionens sjunde tilläggsprotokoll (tilläggsprotokollet) får ingen lagföras eller straffas på nytt i en brottmålsrättegång i samma stat för ett brott för vilket han redan blivit slutligt frikänd eller dömd i enlighet med lagen och rättegångsordningen i denna stat (ne bis in idem). Motsvarande bestämmelse finns i EU:s stadga om de grundläggande rättigheterna (rättighetsstadgan). Enligt artikel 50 får ingen lagföras eller straffas på nytt för en lagöverträdelse för vilken han eller hon redan har blivit frikänd eller dömd i unionen genom en lagakraftvunnen brottmålsdom i enlighet med lagen. 
 
Högsta förvaltningsdomstolen (HFD) fann i RÅ 2009 ref. 94 (se även RÅ 2010 ref. 117) att skattetillägg kunde tas ut av en skattskyldig som på grund av samma oriktiga uppgifter hade dömts för brott enligt skattebrottslagen. Detta ansågs alltså inte strida mot tilläggsprotokollets förbud mot dubbla lagföringar och straff. Högsta domstolen (HD) kom till samma slutsats i NJA 2010 s. 168 I och II

HD fann dock i ett beslut in pleno den 5 juni 2013 - med hänvisning till avgöranden av Europadomstolen och EU-domstolen, särskilt Europadomstolens dom den 10 februari 2009 i målet Zolotukhin mot Ryssland (stor kammare), och EU-domstolens dom den 26 februari 2013 i målet C-617/10, Åkerberg Fransson - att det svenska systemet med kombinationen skattetillägg och påföljd för skattebrott enligt skattebrottslagen i två olika förfaranden mot en och samma person var oförenligt med rätten enligt tilläggsprotokollet att inte bli lagförd eller straffad två gånger för samma brott (gärning), när förfarandena grundas på samma oriktiga uppgifter i fråga om bl.a. inkomsttaxering (mål B 4946-12).
Genom sitt avgörande gick HD därmed ifrån det ställningstagande som domstolen gjort i NJA 2010 s. 168 I och II. I ett beslut 16 juli 2013 (Ö 1526-13) har HD dessutom beslutat om resning i ett mål om beslut om skattetillägg som fattats efter den 10 februari 2009.

I det nu aktuella domen från HFD, mål nr 658–660-13, hade en person dömts den 18 juni 2008 av Hovrätten för Västra Sverige till fängelse för bl.a. grovt skattebrott enligt 4 § skattebrottslagen (1971:69) bestående i att han taxeringsåren 2001, 2003 och 2004 hade lämnat oriktiga uppgifter i sina självdeklarationer genom att underlåta att redovisa vissa ersättningar som inkomst av tjänst. Åtal hade väckts den 24 februari 2005. Skatteverket påförde genom omprövningsbeslut den 4 april 2005 skattetillägg på grund av att oriktiga uppgifter lämnats för de nyss nämnda taxeringsåren. Den skattskyldige överklagade till Förvaltningsrätten i Malmö som avslog överklagandet genom dom den 7 april 2011. Kammarrätten avslog överklagandet av förvaltningsrättens dom.
 
Den skattskyldige yrkade att HFD skulle undanröja skattetilläggen och anförde att det strider mot dubbelbestraffningsförbudet enligt Europakonventionen att ta ut skattetilläggen eftersom han hade dömts för skattebrott. Skatteverket (SkV) medgav bifall till överklagandet.

HFDs dom

HFDs dom beslutatdes i pleno. HFD instämde i HDs bedömning att de dubbla förfarandena strider mot artikel 4.1 i tilläggsprotokollet. Det fanns alltså skäl att ändra HFDs praxis.



Vad gäller frågan om när ett skatterättsligt förfarande hindrar ett efterföljande brottmålsförfarande rörande samma gärning har HD funnit att det föreligger hinder mot åtal för skattebrott när SkV har fattat ett beslut om att ta ut skattetillägg. Det saknar således betydelse att beslutet kan komma att överklagas.
HFD konstaterar att när ordningen mellan de båda förfarandena är den omvända bör, som SkV anfört, samma princip vara vägledande. Från det att åtal väcks bör det således föreligga hinder mot att besluta om skattetillägg som grundas på samma oriktiga uppgifter som åtalet.
I AAs fall baseras såväl skattetilläggen som åtalet på att han underlåtit att redovisa vissa ersättningar som inkomst av tjänst. Det är fråga om samma oriktiga uppgifter. Eftersom skattetilläggen beslutades efter det att åtal hade väckts står SkVs beslut i strid med artikel 4.1 i tilläggsprotokollet.

Överklagandet bifölls därför.

I sitt yttrande till HFD hade SkV anfört.
Det är svårt att finna något bärkraftigt skäl mot att, i tillämpliga delar, låta de överväganden som kommit till uttryck i HDs beslut den 11 juni 2013 (mål B 4946-12) vara vägledande också i dessa mål. Utgångspunkten för bedömningen bör vara att samma principer ska vara vägledande oberoende av vilket sanktionsförfarande som inleds först. Det framstår därför som följdriktigt att åtalet mot AA i nu aktuellt hänseende utgör hinder mot att besluta om skattetillägg som grundar sig på samma oriktiga uppgift. En sådan ordning är också i linje med vad som gäller inom brottmålsprocessen enligt 45 kap. 1 § tredje stycket rättegångsbalken.



fredag 25 oktober 2013

SLOPAT RÄNTEAVDRAG

Svagt politiskt stöd för sänkt ränteavdrag, skriver SvD den 25 oktober.
Synd. Med dagens låga räntesatser skulle slopad avdragsrätt vara uthärdligt för de allra flesta. Mer uthärdligt än de höjda räntekostnader (med avdragsrätt) som Stefan Ingves varnar för snabbt kan uppkomma.
Tänk om räntor - både inkomsträntor och kostnadsräntor - kunde utmönstras ur skattesystemet.

fredag 4 oktober 2013

SKEPPSBRON SKATT FIRAR 10 ÅR

Skattekonsultfirman Skeppsbron Skatt firade igår sitt tioårsjubileum med ett skatteseminarium på Grand Hotel i Stockholm och efterföljande mingelparty på Operaterrassen.

Seminariet bestod av två paneldiskussioner. På förmiddagen gällde frågan Vad är aggressiv skatteplanering i ljuset av BEPS? På eftermiddagen var ämnet Ett skattesystem som gynnar investeringar och tillväxt i Sverige – hur kan ett framtida kapital- och bolagsskattesystem se ut?

I förmiddagens panel satt
  • Prof. Bertil Wiman, Uppsala universiet
  • Ingela Willfors, departementsråd, Finansdepartementet
  • Richard Hellenius, skatteexpert, Svenskt Näringsliv
  • Joakim Wittkull och Håkan Nylén, Skeppsbron Skatt

  • Skatteverkets rättschef Inga-Lill Askersjö, som kanske hade varit den viktigaste personen, fick dessvärre förhinder.

    Bertil Wiman, numera utan mustasch, inledde med en beskrivning av BEPS (base erosion profit shiftning) och den på högsta världspolitiska nivå drivna kampen mot internationell företagsskatteflykt. BEPS action plan innebär att identifiera och utveckla ett multilateralt verktyg. Ett multilateralt avtal ska skapas och läggas fram i en rapport i september 2014. Detta ska leda till ändringar i OECDs Transfer Pricing Guidelines, ändringar i OECDs modellavtal, rekommendationer om ändringar i intern lagstiftning, tillkomst av ett multilateralt avtal som ska vara klart till G20-mötet i september 2015.

    Därefter försökte Wiman defininera begreppet aggressiv skatteplanering. Ingen, allra minst han själv tror jag, blev överraskad över att han misslyckades. Begreppet går inte att använda som ledstjärna för normbildning; det är alltför subjektivt. Det är kanske inte heller meningen. Snarare är det ett retoriskt effektivt sätt att skapa tryck för förändring. En slutsats som flera panelister delade. Skrämmande var Ingela Willfors förväntan av att förändringarna faktiskt kommer och kommer snabbt.

    I eftermiddagens panel satt
  • Anders Nyrén VD i Industrivärden, styrelseordförande i Sandvik och SHB
  • Gabriel Urwitz, ordförande i Svenska Riskkapitalföreningen och VD i Segulah Advisor AB
  • Henrik von Sydow, ordförande i riksdagens Skatteutskott
  • Ingemar Hanson, generaldirektör och chef för Skatteverket
  • Magnus Henrekson, professor i nationalekonomi och VD för Institutet för Näringslivsforskning
  • Rune Andersson, företagsledare, styrelseordförande Mellby Gård, ledamot i Företagsskattekommittén

  • Magnus Henrekson inledde med en vetenskapligt iskall beskrivning av skattesystemets konstruktion för att effektivt förhindra risktagande och företagande, och Rune Andersson och Anders Nyrén spann vidare på det temat. Rune Andersson tryckte på den omotiverade och skadliga skillnaden i beskattning av lånat och eget kapital. Företagsskattekommittén arbetar med frågan.

    Därefter tog Gabriel Urvitz till orda med en undran vad han egentligen hade där att göra. Någon skatteexpert är han ju inte. Vilket inte hindrade honom - eller kanske just därför -  att ställa frågan varför bolagsvinster beskattas. Nu handlade debatten om både kapital- och företagsbeskattning, så mycket kunde väl sägas på kapitalbeskattningssidan för att gynna investeringar och tillväxt i Sverige. Men bolagsskatten är ju bara negativ. Det svarar för bara några ynka procent av de totala skatterna i Sverige och har obetydlig statsfinansiell betydelse. Ta bort den.

    Henrik von Sydow refererade bl.a. till en undersökning av allmänhetens inställning till skatterna. En stor majoritet har sympatier för värnskatten och bolagsskatten, vilket visar vilket pedagogiskt och politiskt problem det är att avskaffa bolagsskatten.

    Eftersom jag apostroferats av panelerna fick jag vid den efterföljande diskussionen tillfälle att yttra mig och kunde därvid understödja Urwitz tankar. Jag framhöll att bolagsskatten endast är en förtida beskattning av inkomster som förr eller senare skulle beskattats som löne- eller kapitalinkomster. Varifrån skulle annars bolagen få medel att betala skatten? I det långa loppet blir skattebortfallet noll. I fråga om den av Rune Andersson kritiserade skillnaden i beskattning av eget och lånat kapital är ju själva grunden till problemet att det egna kapitalet beskattas. Ta bort bolagsskatten så bortfaller problemet. I stället för att komplicera ett ytterligt komplicerat skattesystem med en ytterligare komplikation för att ta bort effekten av det skadliga och onödiga systemet. Ställ i stället frågan vad det är för ofrånkomliga villkor som gör att vi måste beskatta vinster, vilket gör att vi får stå ut med alla de problem - inte minst på internationell nivå - som skatten vållar.

    Det känns som fler och fler börjar inse det destruktiva med att beskatta företagens vinster.

    En intressant iakttagelse som kan göras är, att trots att en bolagsskattesänkning kommer att ge en höjning av beskattningsunderlaget för löner och utdelningar, vilket i de statiska beräkningar som prognoserna i statsräkenskaperna baseras på torde vara självklart, redovisas inte den effekten i budgetpropositionerna för vare sig 2013 eller 2014. Än mindre redovisas konsekvenserna av de dynamiska effekterna, dvs vad som händer på grund av ändrat beteende pga skatteändringarna. Men i de statiska beräkningarna anses sänkningen av bolagsskatten med 4,3 procentenheter, dvs med 16,3 procent, ge minskade bolagsskatteinkomster med 16 miljarder kr, dvs 16,3 procent av bolagsskattebeloppet på ca 100 miljarder kr. Hälften av detta finansieras dock med nya regler om begränsning av ränteavdrag, som antas ge 8 miljarder kr. Reformen skulle alltså kosta 8 miljarder netto. Men detta är ju fel, eftersom skattebetalningarna ökar på grund av högre lönesumma och utdelningssumma. De ökade skatteinkomsterna kommer kanske inte redan 2013, men varför omnämns inte denna finansieringkälla för bolagsskattesänkningen alls? Jag kan tänka mig att om så skedde, skulle oppositionen lätt kunna ta poäng genom att påvisa att bolagsskattesänkningen finansieras delvis med höjda inkomstskatter. Det är visserligen ett fullkomligt felaktigt resonemang, men lätt att få gehör för hos allmänheten. Å andra sidan har Magdalena Andersson fått utstå intern kritik för att hon gått med på att inte höja bolagsskattesatsen med två procentenheter. Om hon påtalat effekterna på framtida löne- och utdelningsskatter, kunde hon lättare försvara sitt ställningstagande.

    Detta är förstås finlir eftersom bolagsskattens relativa betydelse är ringa, men rent principiellt borde effekterna på framtida löne- och utdelningsskatter omnämnas. Finansieringsbehovet är inte 8 miljarder. På kort sikt mycket mindre - på lång sikt obefintligt.
    DN






    tisdag 1 oktober 2013

    (S) ACCEPTERAR SÄNKT BOLAGSSKATT

    Fantastiskt!!!

    SvD  DN

    DE NYA 3:12-REGLERNA

    Redan börjar sprickorna i det föreslagna förändringarna av 3:12-reglerna att synas, rapporterar SvD i en flåsande artikel den 1 oktober. Förändringar som tillkommit efter SvD Näringslivs prisbelönta granskning av revisionsbranschen, skriver tidningen självberömmande. På första sidan tillskrivs Skatteverket i en storstilad rubrik uttalandet Risk för fortsatt revisorsfest. Kan verkligen Skatteverket ha sagt så? För vem är det en risk att revisorer tjänar pengar och betalar låg skatt med lagligt utnyttjande av skattereglerna?

    De regler som nu hetsar upp tidningen och lagstiftaren var dock helt avsedda från början.  Så här skrev Göran Persson och Per Nuder vid en av de större reformerna av reglerna (prop. 2005/06:40 s. 44)
    När det egna kapitalet i företaget är förhållandevis litet innebär de
    nuvarande reglerna att en betydande del av resultatet vid hög faktisk
    avkastning blir beskattat som tjänsteinkomst. Detta gäller särskilt i
    företag med stor lönesumma och när kapitalavkastningen beskattas med
    varierande marginalskatter. I de nu beskrivna situationerna kan det av
    neutralitetsskäl vara motiverat med skattelättnader samtidigt som en hög
    lönesumma minskar behovet av att förhindra inkomstomvandling.
    Skattelättnaderna kan åstadkommas genom att man tar hänsyn till de
    anställdas löner på i princip det sätt som sker i dagens
    löneunderlagsregel.

    Men det blev tydligen  för bra.

    Jag tycker det är mer anmärkningsvärt att revisorerna kunnat skrapa ihop tiotals miljoner kronor i inkomster än att de med utnyttjande av lagens regler uppnått en låg beskattning. Varför skulle de inte få följa lagen? Men hur i hela friden fungerar konkurrensen på revisionsmarknaden, när revisorer kan förhandla sig till sådana arvoden?  Eller är det skattekonsultation?

    SvD

    tisdag 24 september 2013

    SKATTEFRÅGOR I BUDGETPROPOSITIONEN

    Regeringen avlämnade den 17 september budgetpropositionen för 2014.

    I fråga om skattebestämmelser innehåller propositionen följande:


    1. Förstärkt jobbskatteavdrag och sänkt statlig inkomstskatt.
    Förstärkningen av jobbskatteavdraget innebär att nuvarande nivåer i jobbskatteavdraget höjs för dem som vid beskattningsårets ingång inte har fyllt 65 år och som har arbetsinkomster som överstiger 0,91 prisbasbelopp. Förstärkningen motsvarar en skattelättnad med upp till 4 044 kronor per år vid en genomsnittlig skattesats för kommunal inkomstskatt (31,73 procent för 2013).
     
    Begränsningen av uttaget av den statliga inkomstskatten innebär dels att den nedre skiktgränsen höjs från 420 800 kronor till 435 900 kronor för beskattningsåret 2014 inklusive den årliga uppräkningen, dels att avrundningsregeln vid fastställande av skiktgränserna för uttag av statlig inkomstskatt justeras så att avrundningen görs uppåt i stället för nedåt till helt hundratal kronor. I genomsnitt minskas skatten med ca 3 260 kronor per år för dem som omfattas av förslagen. För att få samma basår, dvs. beskattningsår 2014, vid efterföljande uppräkningar av skiktgränsen fastställs den övre skiktgränsen till 602 600 kronor för beskattningsåret 2014.
     
    2. Sänkt skatt för pensionärer
    Det förhöjda grundavdraget för dem som vid beskattningsårets ingång har fyllt 65 år förstärks med 2,5 miljarder kronor. Detta sker genom att grundavdragsbeloppet höjs för alla med en fastställd förvärvsinkomst som överstiger 44 800 kronor per år.
     
    2009 trädde det s.k. förhöjda grundavdraget för pensionärer i kraft (prop. 2008/09:38, SFS 2008:1306). Reformen syftade till att förbättra de ekonomiska villkoren för personer som har fyllt 65 år. Det är det avdraget som föreslås höjt.
     
    3.Sänkt särskild inkomstskatt (SINK) för utomlands bosatta
    Den särskilda inkomstskatten för utomlands bosatta sänks med 5 procentenheter till 20 procent för skattepliktiga inkomster som inte utgör sjöinkomst.
     
    4. Inskränkt skattskyldighet för vissa stiftelser
    För stiftelser som bildats enligt avtal mellan organisationer av arbetsgivare och arbetstagare samf för personalstiftelser utvidgas ändamålen för skattefrihet.
     
    5. Nedsatt förmånsvärde för vissa miljöanpassade förmånsbilar
    Den tidsbegränsade nedsättningen av förmånsvärdet för vissa miljöanpassade bilar förlängs med ytterligare tre år till utgången av 2016.
     
    6. Utredning om optioner till nyckelpersoner i företag
    En utredning bör göras om skattereglerna för finansiella instrument, t.ex. optioner och andra aktierelaterade incitament, som företagen ger till nyckelpersoner som en del i sin ägarstyrning.
     
    7. Nedsättning av arbetsgivaravgifter för personer som arbetar med forskning eller utveckling
    Ett skatteincitamentet ska ges i form av ett avdrag vid beräkningen av arbetsgivaravgifterna för personer som arbetar med forskning eller utveckling. Avdrag får göras oavsett var företaget hör hemma eller i vilken form eller omfattning verksamheten bedrivs. Med avgiftspliktig ersättning avses inte ersättning till en person som arbetar med forskning eller utveckling som vid årets ingång är under 26 eller över 65 år.
    Avdrag göras med 10 procent av avgiftsunderlaget. Avdraget får inte medföra att avgifterna understiger ålderspensionsavgiften. Det sammanlagda avdraget för samtliga personer som arbetar med forskning eller utveckling hos den avgiftsskyldige får inte överstiga 230 000 kronor. Om flera avgiftsskyldiga som ingår i samma koncern uppfyller villkoren för att få göra avdrag, ska de vid bedömningen av avdragsrätten anses som en avgiftsskyldig. Med koncern avses en koncern av sådant slag som anges i årsredovisningslagen.
     
    8 Nystartszoner
    Ett system med nystartszoner införas. Företag inom nystartszonerna får göra avdrag vid beräkningen av socialavgifterna.
    Innan ett system med nystartszoner kan träda i kraft måste det godkännas av Europeiska kommissionen. Om kommissionen godkänner avdraget kommer det att vara tidsbegränsat. Ett system med nystartszoner bedöms därför kunna träda i kraft tidigast den 1 juli 2014. Proposition kommer senare.
     
    9. Förstärkt nedsättning av egenavgifter
    Avdraget vid beräkningen av egenavgifter, som infördes 2010, bör höjas med 2,5 procentenheter till 7,5 procent och det maximala avdragsbeloppet med 5 000 till 15 000 kronor per år.
     
    10. Nedsättning av socialavgifterna för de yngsta
    Nuvarande nedsättning av socialavgifterna, inklusive den allmänna löneavgiften, förstärks så att bara ålderspensionsavgiften ska betalas för personer som vid årets ingång inte har fyllt 23 år. För personer som vid årets ingång har fyllt 25 år bör nedsättningen slopas. För personer som vid årets ingång har fyllt 23 men inte 25 år bör nuvarande regler fortfarande gälla.
     
    11. Ändringar i den s.k. löneunderlagsregeln i 3:12-reglerna och i reglerna om räntefördelning
    Löneunderlagsregeln ändras så att den inte medför en överkompensation till delägare i stora fåmansföretag med många delägare och med många anställda. Därutöver finns det behov av att begränsa storleken på de lönebaserade utrymmena.
     
    Lönebaserat utrymme ska beräknas bara om delägaren äger en andel i företaget som motsvarar minst fyra procent av kapitalet i företaget.
     
    Krav på löneuttag för att få beräkna lönebaserat utrymme (löneuttagskrav) ändras på så sätt att det högsta löneuttagskravet sänks från dagens tio inkomstbasbelopp till 9,6 inkomstbasbelopp.
     
    En koncernregel behövs. Med dotterföretag avses ett företag i vilket moderföretaget, direkt eller indirekt genom ett annat dotterföretag, äger mer än 50 procent av kapitalet i företaget. Om företaget är ett svenskt handelsbolag eller en i utlandet delägarbeskattad juridisk person ska dock med dotterföretag avses ett företag i vilket samtliga andelar, direkt eller indirekt, ägs av moderföretaget.
     
    Det lönebaserade utrymmet begränsas till att per år uppgå till högst 50 gånger den egna eller någon närståendes kontanta ersättning.

    Det lönebaserade utrymmet höjs från 25 till 50 procent av löneunderlaget.
     
    12. Höjd positiv räntefördelningsränta
    Räntesatsen höjs från statslåneräntan ökad med 5,5 procentenheter till statslåneräntan ökad med 6 procentenheter.
     
    13. Reformerade inkomstskatteregler för ideell sektor
    Villkoren för skattelättnader är idag strängare för stiftelser än för ideella föreningar och registrerade trossamfund. Nu föreslås enhetliga bestämmelser.
     
    Allmännyttigt ändamål
    Begreppet allmännyttigt ändamål vidgas och förtydligas. Ändamålet vård och uppfostran av barn ska ha en något vidgad omfattning och i stället benämnas omsorg om barn och ungdom. 

    Ändamålet undervisning eller utbildning ska behålla sin omfattning och tillämpning, men enbart benämnas utbildning. 
     
    Ändamålet hjälpverksamhet bland behövande får en vidare tillämpning som även omfattar behövande i annat än ekonomiskt hänseende. Ändamålet ska benämnas social hjälpverksamhet. I benämningen social hjälpverksamhet ska även sociala och välgörande ändamål omfattas. En motsvarande ändring ska göras avseende förutsättningarna för dels skattereduktion för gåva, dels att bli godkänd som gåvomottagare avseende skattereduktion för gåva.
     
    Ändamålet vetenskaplig forskning ska behålla sin benämning.
     
    Ändamålet stärka Sveriges försvar under samverkan med militär eller annan myndighet ska, med hänsyn till samhällsutvecklingen, ges en annan något vidare utformning – främjandet av Sveriges försvar och krisberedskap i samverkan med myndighet.
     
    Kulturella och konstnärliga ändamål ska även fortsättningsvis anses allmännyttiga och benämnas främjande av kultur.
     
    Sjukvård ska ingå i uppräkningen av allmännyttiga ändamål.
     
    Miljövård ska ingå i uppräkningen av allmännyttiga ändamål. Även vad som i allmänt språkbruk avses med naturvård ska innefattas i miljövård.
     
    Ändamålet nordiskt samarbete bör inte ingå i uppräkningen av allmännyttiga ändamål. Det innebär dock inte att stiftelser, ideella föreningar och registrerade trossamfund som främjar olika samarbeten inte skulle kunna uppfylla ändamålskravet. Det är endast fråga om en exemplifiering av vad som kan anses utgöra allmännyttiga ändamål och inte en uttömmande uppräkning.
     
    Huvudsaklighetskriteriet
    Förutsättningen att stiftelsen, den ideella föreningen eller det registrerade trossamfundet huvudsakligen ska ha ett allmännyttigt ändamål utgår. Det behövs inte eftersom ett verksamhetskrav måste vara uppfyllt för att inskränkt skattskyldighet ska föreligga oberoende av om ändamålskravet är förenat med ett huvudsaklighetskriterium eller inte.
     
    Liksom hittills får en stiftelses ändamål inte vara begränsat till vissa familjer eller bestämda personer och en ideell förenings eller ett registrerat trossamfunds ändamål inte vara begränsat till vissa familjers, medlemmars eller andra bestämda personers ekonomiska intressen. Någon lagreglering införs inte för s.k. förvaltarsmitta.
     
    Den verksamhet som bedrivs under beskattningsåret måste uteslutande eller så gott som uteslutande främja ett eller flera allmännyttiga ändamål. Vid denna bedömning får hänsyn tas till hur kravet sammantaget har uppfyllts året före beskattningsåret, beskattningsåret och det närmast följande beskattningsåret.
     
    Fullföljdskravet
    Under beskattningsåret måste de juridiska personerna i skälig omfattning använda sina intäkter för ett eller flera allmännyttiga ändamål. Hänsyn får även tas till hur intäkterna sammantaget har använts sett över en period av flera beskattningsår. Fullföljdskravet ska anses uppfyllt även om stiftelsen, föreningen eller trossamfundet under beskattningsåret inte har använt sina intäkter i tillräcklig omfattning, om detta förhållande kan anses vara tillfälligt. Möjligheten till dispens från fullföljdskravet i samband med investeringar i exempelvis fastigheter ska behållas.
     
    Öppenhetskravet
    Öppenhetskravet för central-, distrikts- och samarbetsorganisationer förtydligas. Dessutom förtydligas situationen för de registrerade trossamfunden och deras självständiga organisatoriska delar.
     
    Övrigt
    Något undantag i reglerna om uttagsbeskattning bör inte införas för stiftelser, ideella föreningar eller registrerade trossamfund. Den skatt som påförs på grund av uttagsbeskattning vid ett återinträde i inskränkt skattskyldighet bör inte heller tillgodoräknas vid fullföljdsbedömningen.
     
    Skattefriheten för periodiska understöd från inskränkt skattskyldiga stiftelser, ideella föreningar och registrerade trossamfund ska begränsas till utbetalningar som görs för att fullfölja främjandet av omsorg om barn och ungdom, social hjälpverksamhet, utbildning eller vetenskaplig forskning.
     
    14. Slopad skattefrihet för inkomster från specialbyggnader m.m.
     
    15. Stöd vid korttidsarbete
    Ett statligt subventionerat system (stöd vid korttidsarbete) införs med syfte att i mycket allvarliga konjunkturella situationer bevara arbetstillfällen vid företag som möter en vikande efterfrågan genom att anställda tillfälligt går ned i arbetstid och lön.
     
    16. Reklamskatt
    Regeringen anser att det för närvarande inte finns förutsättningar för finansiering av ytterligare steg i avskaffandet av reklamskatten.

    17. Frivillig skattskyldighet till mervärdesskatt vid uthyrning av verksamhetslokaler
    Ansökan och anmälan till Skatteverket slopas i de flesta fall vid frivillig skattskyldighet för upplåtelse av fastighet. Frivillig skattskyldighet gäller om mervärdesskatt anges i en faktura för uthyrningen eller upplåtelsen. Den frivilliga skattskyldigheten inträder den första dagen i den hyresperiod eller upplåtelseperiod som fakturan avser. Även i fortsättningen bör det vara en förutsättning för frivillig skattskyldighet att hyresgästens verksamhet medför skattskyldighet eller rätt till återbetalning.
     
    18. Förändrad hantering av mervärdesskatt vid import
    I syfte att förbättra likviditeten och minska den administrativa börda som uppkommer för företag som importerar varor till Sverige, bör Skatteverket vara beskattningsmyndighet för mervärdesskatt vid import i stället för Tullverket, när en importör är registrerad till mervärdesskatt i Sverige och agerar i egenskap av beskattningsbar person vid importen.