I en debattartikel i
SvD den 3 januari tar Kerstin Neld och Unn Edberg, vd resp. ordförande i branschorganisationen
Sveriges Tidskrifter, under rubriken
Skatteverket slår mot journalistik upp den momsskattecirkus som i flera år grasserat inom tidnings- och tryckerivärlden.
Moms på tidningar mm sänktes år 2002 från 25 till 6 procent. Dock inte på tryckeritjänster. Det sistnämnda visade sig i en dom från 2010 strida mot EUs regler (som på momsområdet gäller som svensk lag). I åtta år hade tryckerier gjort fel och fakturerat bokförlag, tidningsföretag och andra kunder 25 procents moms.
Det kunde ha slutat här. Det spelar ingen som helst roll för beskattningen av den slutliga produkten (boken, tidningen mm) vilken moms som tagits ut under framställningsprocessen.
MEN!!!
Så här går det till i momsvärlden. Det är någonting som vi vanliga männinskor (dvs andra än företagare) inte behöver bry oss om och därför i regel inte vet någonting om. Läs och häpna:
Ett företag (A) säljer en vara eller tjänst till ett kundföretag (B) för t.ex. 100 kr. Då ska säljaren (A) lägga på 25 procent moms på fakturan. Köparen (B) betalar 125 kr. Säljaren (A) ska betala in 25 kr till Skatteverket (sk utgående moms). Köparen (B) får 25 kr, eller får dra av beloppet (ingående moms) från sin utgående moms, från Skatteverket. Vad Skatteverket får in från säljaren, betalar Skatteverket ut till köparen. Varken fiskalt eller realekonomiskt har något skett. Förfarandet är fullständigt meningslöst. Det tjänar inget praktiskt syfte. Det är bara resurskrävande. I värsta fall har säljaren en redovisningsperiod som ligger senare än köparens, så att Skatteverket gör en ränteförlust. Två onödiga betalningar där det kan göras fel. I allra värsta fall fuskar ena parten.
Därefter säljer B varan efter viss berarbetning till företaget C för 160 kronor. B måste lägga på 25 procent moms, dvs 40 kr, på fakturan och C betalar följaktligen 200 kr till B. B redovisar 40 kr som utgående moms i sin momsdeklaration och betalar in beloppet till Skatteverket. C redovisar 40 kr som ingående moms i sin deklaration och får ut beloppet från Skatteverket. Normalt genom att dra av beloppet från sin utgående moms. Men om utgående moms är lägre än ingående moms betalar Skatteverket ut beloppet in cash. Inte heller den här gången har något skett realekononomiskt eller fiskalt. Om C inte varit ett företag utan en privatperson (eller ett sådant företag som inte är i momssystemet, t.ex. banker eller bostadsfastighetsägare) hade C inte fått ut något från Skatteverket, utan 40 kr hade stannat kvar hos Skatteverket (staten).
Precis samma resultat skulle uppstå om A och B inte behövt "momsa" sin transaktion. Som det nu är betalar A in 25 kr till Skatteverket. B deklarerar utgående moms 40 kr och drar av ingående moms 25 kr och betalar in mellanskillnaden, 15 kr, till Skatteverket. Totalt har Skatteverket fått sina 40 kr.
Om C varit ett företag som sålt vidare till företaget D, som sålt vidare till företaget E, som sålt till privatpersonen F, skulle den onödiga betalningskarusellen drivits ytterligare två varv. Men ändå skulle Skatteverket bara fått till totalt det belopp som den sista företagaren lägger på på sin faktura. Men verket skulle fått in det i fem småbelopp.
Här finns inte utrymme för att exercera med olika procentsatser, men den som har lust kan sätta in 25 eller 12 eller 6 procent i exemplet och finna att det spelar ingen roll för slutsatsen. Det är t.o.m. så att om tryckeriet korrekt debiterar 6 % för ett arbete som hos köparen ingår i en produkt som beskattas med 25 procents skatt, så spelar det inte heller någon roll för slutresultatet. Totalt kommer så mycket skatt att flyta in till staten som det står på fakturan till slutkunden (privatpersonen).
Nu åter till tryckeritrasslet.
Den moms som tagits ut i tryckeriledet, 25 procent, hade dragits av av förlagen. Exakt ett lika stort belopp som tryckerierna hade betalat in till Skatteverket hade Skatteverket betalat ut till förlagen. Varken tryckerier eller förlag påverkades således ekonomiskt/pekuniärt. Tryckerierna kunde lika gärna ha debiterat 200 procents moms och förlagen dragit av samma belopp i sina momsdeklarationer. Eller så kunde både tryckerier och förlag ha låtit bli momsen helt. Det enda som betyder något är vilken moms den säljare tar ut som säljer till
slutkonsument, dvs. till privatpersoner och andra som inte är momsskattesubjekt.
Men juridiken måste ha sin gång. Tryckerierna hade ju
betalt in för mycket skatt till Skatteverket. Då ville de förstås ha tillbaka sina pengar. Det kunde Skatteverket inte gärna neka dem. Men förlagen hade
fått tillbaka för mycket pengar från Skatteverket. Då ville Skatteverket förstås ha tillbaka felaktigt utbetalda pengar. I synnerhet som verket funnit sig skyldigt att ersätta tryckerierna.
Allt måste snurras tillbaka. Och även
om man skulle ha lyckats snurra tillbaka alla belopp, skulle ingenting ha förändrats ekonomiskt/pekuniärt. Skatteverket, domstolarna och företagen har bara sysslat med en helt meningslös men resurskrävande cirkus. Men efter ett decennium har mycket hunnit hända i företagsvärlden och de felaktiga beloppen har ackumulerats till miljardbelopp. Praktiska problem uppkommer. Likviditetsproblem uppkommer. Förlagen kan kanske inte längre betala. Företag går omkull.
Helt i onödan, och bara för att momssystemets princip antas kräva att
varje produktionsled betalar skatt på det värde produktionsledet skapar. Mera trassel, se nedan.
Den konstruktionen på skatten hade kanske sitt berättigande när skatten lanserades i Frankrike på 1950-talet och därefter drog fram som en löpeld över den ekonomiskt utvecklade världen. I Sverige infördes den 1968. Då hade momsen många undantag och omfattade långt ifrån alla varor och tjänster. Numera står endast ett fåtal branscher som banker och försäkringsbolag samt fastighetsförvaltning utanför momssystemet i Sverige. Banker och försäkringsföretag är dock skattskyldiga för annat än kreditförmedling och försäkringsåtaganden, dvs. för konsulttjänster, bankfack o.likn. Fastighetsförvaltare kan vara frivilligt skattskyldiga; det är det normala när hyresgäster är företag och andra momsskattskyldiga. Undantag finns också för sjukvård, tandvård och social omsorg, för utbildning och på kulturområdet mm. Det är alltså en ytterst liten del av näringslivet som står utanför momssystemet (dvs. befinner sig i samma situation som privatpersoner). Då är systemet med moms i varje led oviktigt.
I själva verket är företagens momsredovisning till ca 80 procent en gigantisk och onödig betalningskarusell. ALL utgående moms (moms på försäljning) som företag debiterar momspliktiga företag dras av av köparföretagen som ingående moms (inköpsmoms). ENDAST den försäljning som görs i
sista produktions-/distributionsledet till köpare som inte är i momssystemet, dvs. framför allt alla privatpersoner, resulterar i en moms som stannar kvar hos staten som skatteintäkter. Brutto redovisar företagen årligen till staten 1.600 miljarder kronor som utgående moms och drar av 1.300 miljarder kronor som ingående moms. Hos staten stannar mellanskillnaden, dvs. 300 miljarder. (Siffrorna är några år gamla, men gäller i stort sett fortfarande).
Om ALL moms toges ut i sista ledet (dvs. i försäljning till privatpersoner och fastighetsförvaltare som inte är frivilligt skattskyldiga, m.fl.) skulle exakt det momsbelopp som i dag kommer in successivt från de olika produktions- och distributionsleden flyta in från sistaledsföretagen. Dessa skulle inte behöva ha någon avdragsrätt för moms (de har ju inte betalat någon moms). Hundratusentals företag (i Sverige) skulle slippa befatta sig med momsen, miljardtals fakturor skulle inte behöva momsbeläggas. Problem med skattesats, skatteplikt för vissa undantagssituationer mm., som nu belastar domstolar och Skatteverket och som göder konsultkåren, skulle gå upp i rök. Möjligheterna till skattefusk och skattesvinn skulle reduceras dramatiskt; en mängd knepiga juridiska subtiliteter som nu belastar systemet skulle försvinna.
Det enda som behövs är att dagens momssystem kompletteras med en bestämmelse om, att om en köpare kan visa att han är skattskyldig och har ett momsregistreringsnummer behöver säljaren inte debitera moms. Det företag som i - god tro - säljer till ett sådant företag skulle inte behöva momsbelägga sina fakturor. Skulle tveksamhet uppkomma skulle företaget kunna momsbelägga sin faktura, eftersom köparföretaget - om det faktiskt är momspliktigt - ändå får tillbaka momsbeloppet från Skatteverket. Företag har redan idag ett momsregistreringsnummer som ska anges på fakturor och brevpapper.
Jag hotade ovan med mer trassel. Det är nämligen så att den moms som Skatteverket betalar tillbaka till tryckerierna är skattepliktig inkomst för dem vid bolagsbeskattningen. Så en del av de utbetalda momsbeloppen ska betalas tillbaka till Skatteverket som inkomstskatt. På samma sätt är den moms som förlagen nu tvingas betala tillbaka till Skatteverket avdragsgill kostnad vid inkomstbeskattningen. En avdragsrätt som förlagen kanske inte har nytta av om de inte har några vinster de år de drabbas av kostnaden.
SUCK
Jag tycker kanske att rubriken på debattartikeln är något orättvis. Det är knappast Skatteverkets fel att det blivit som det blivit. Att tryckeritjänster undantogs felaktigt krävdes det ett utslag i EU-domstolen för att fastställa.
Kopiering utgör leverans av vara, inte tillhandahållande av tjänst. Hur många förstår? Skatteverket kan knappast lastas för att tryckeriföretagen krävde tillbaka sina pengar som felaktigt betalats in. Möjligen kunde Skatteverket föreslagit att tryckeriföretagen skulle betala beloppen till sina kunder, eftersom de felaktigt debiterat dem samma belopp. Så kunde förlagen använda pengarna att betala till Skatteverket, eftersom de en gång i tiden felaktigt dragit av beloppen som ingående moms. Eller kvittat beloppen laget runt. Men det vore kanske lite för enkelt och obyråkratiskt.
Faktum är att det var precis vad som hände i ett av mina första ärenden som skattesakkunnig i Handelsbanken. Skatteverket krävde - med rätta - in ett högre momsbelopp av ett av bankens kundföretag. Jag föreslog Skatteverket att det skulle lösas genom att verket reducerade sitt momskrav på kundföretagets kund. Det gick bra.
Avskaffa moms mellan momsare
Jag läser i
SvD Näringsliv den 13 januari att Grand Secure Sweden upptaxerats med närmare 600 000 kronor för vad Skatteverket anser är felaktig momsredovisning i affärer med det konkursade säkerhetsföretaget Panaxia. Bolaget gjort avdrag för ingående moms, trots att någon avdragsrätt enligt myndigheten inte förelegat. Det innebär rimligen att Panaxia felaktigt fakturerat Grand Secure Sweden moms med 600 000 kronor och redovisat det till Skatteverket (SkV). Konkursboet har då ett krav på SkV med samma belopp. Har SkV tagit initiativ till återbetalning?
Ytterligare ett fall - närmast tragikomiskt - är det som Högsta förvaltningsdomstolen (HFD) avgjorde den 14 januari 2014 (
mål nr 7525-10).
Ett företag hade sålt sitt dotterbolag och fått betala ett konsultarvode för det. På arvodet hade det tagits ut moms. Bolaget drog av momsen som ingående moms i sin deklaration och fick tillbaka beloppet från SkV. Men SkV kom på andra tankar och hävdade att det inte borde utgått någon moms, eftersom en aktieförsäljning inte utgör någon momsutlösande transaktion, och krävde tillbaka beloppet.
Sedan bolaget överklagat beslutet till Länsrätten i Vänersborg, fann Länsrätten att avdraget skulle medges. Kammarrätten i Göteborg avslog SkVs talan mot länsrättens dom. Bolaget skulle enligt domstolen anses bedriva en fullt ut mervärdesskattepliktig verksamhet, och avdrag medges för hela den ingående mervärdesskatten såsom allmän omkostnad. Bolaget vann således sin talan men på en annan grund än i Länsrätten; det var rätt att ta ut moms på transaktionen, men momsen var avdragsgill för köparen/bolaget.
Skatteverket överklagade till HFD och anförde bl.a.:
Syftet med bestämmelserna om verksamhetsöverlåtelse är att underlätta överlåtelser av företag eller delar av företag genom att förenkla överlåtelserna och undvika att belasta mottagarens likviditet med mervärdesskatt som denne ändå har avdragsrätt för.
Bolaget hävdade att
ett syfte med transaktionen var att frigöra kapital. Avyttringen avsåg således att främja bolagets ekonomiska verksamhet i allmänhet. Försäljningskostnaderna bör kunna ses som allmänna omkostnader i enlighet med EU-domstolens dom i SKF-målet.
Under handläggningen i HFD kom EU-domstolen med en dom (mål C-651/11), enligt vilken det klargjordes att en aktieförsäljning liknande den i målet inte var en skattepliktig transaktion. Omständigheterna i det nu aktuella fallet var följande:
Mervärdesskatten avser kostnader för anlitande av konsulter i Finland vid försäljningen av dotterbolaget. Bolaget har redovisat den utgående skatten för dessa tjänster, och samtidigt dragit av motsvarande ingående skatt. Av HFD 2013 ref. 32 framgår att rättsläget avseende tjänster av detta slag har utvecklats. Enligt den bedömning bolaget nu gör bör de tjänster som förvärvats anses som aktieförmedlingstjänster, och de bör omfattas av undantaget från skatteplikt.
Bolaget yrkade därför att den utgående skatten skulle sättas ned med samma belopp som processen avsåg (antagligen var beloppet ännu större men av processtekniska skäl kunde talan inte utvidgas i HFD). Den ekonomiska effekten skulle därmed bli densamma som om bolaget vunnit processen genom rätt till avdrag för den ingående momsen.
HFD anförde bl.a.:
EU-domstolen konstaterar --- att syftet med artikel 5.8 i sjätte direktivet är att underlätta överlåtelser av företag eller delar av företag genom att förenkla överlåtelserna och undvika att belasta mottagarens likviditet med oproportionellt stor skattebörda.
Både SkV och HFD framhöll således att syftet med skattefrihet vissa situationer är att förenkla transaktioner och undvika att köparens likviditet ansträngs. Precis samma argument finns för alla transaktioner mellan momspliktiga företag. (Inom parentes kan man ifrågasätta HFDs motivering att belasta mottagarens likviditet med oproportionellt stor skattebörda. Eftersom köparen omedelbart får utbeloppet från SkV kan man knappast tala om någon skattebörda. Bättre är det att som SkV motivera skattefriheten med att lagstiftaren velat undvika att belasta mottagarens likviditet med mervärdesskatt som denne ändå har avdragsrätt för.)
HFD slingrade sig ifrån problemet och återförvisade ärendet till SkV:
Frågan om bolaget har rätt till avdrag såsom för allmänna omkostnader bör bedömas tillsammans med den av bolaget i Högsta förvaltningsdomstolen gjorda invändningen att de förvärvade tjänsterna inte är skattepliktiga. Dessa frågor bör således handläggas gemensamt och då lämpligen av Skatteverket. Underinstansernas avgöranden ska därför undanröjas och målet återförvisas till Skatteverket för handläggning.
Ärendet börjar således på nytt. Det gäller redovisningsperioden december 2006. Nu ska ärendet vandra igenom alla instanserna en gång till, och om det går lika långsamt är vi framme vid år 2021 innan det är slutligt avgjort. Ändå gäller det en struntsak. Det avdrag för ingående moms, som bolaget kanske inte ska ha, motsvaras av en utgående skatt, som säljaren oriktigt tagit ut och levererat in till SkV. När allt är rättställt blir det samma sak som att moms inte tagits ut på transaktionen.
Detta är fullständigt snurrigt.
Avskaffa moms mellan momsare.