fredag 30 oktober 2009

VINDKRAFTSBESKATTNING - YTTERLIGARE EN GÅNG

Jag har flera gånger tidigare bemött den felaktiga föreställningen om att vindkraftskooperativ skulle vara utsatta för en särskild beskattning. I dagens DI klargör även Urban Rydin, skatteansvarig hos Lantbrukarnas Riksförbund, att så inte är fallet. Som Rydin skriver argumeterar vindkraftsförespråkarna för fördelaktigare skatteregler än för andra näringsidkare.

Rydin hänvisar till en dom av Regeringsrätten (som inte avsåg vindkraftskooperativ) och gör analysen att en näringsidkare ska tillerkännas ett särskilt avdrag i sin näringsverksamhet motsvarande uttagsbeskattningen i den ekonomiska föreningen, varför det inte blir någon merbeskattning alls för näringsidkare. Jag delar denna Rydins uppfattning om rättsläget. För privatpersoner blir det dock en viss merbeskattning, beroende på att avdragsrätten för ekonomiska föreningar är på visst sätt maximerad. Detta för att i begränsad mån upprätthålla en - i och för sig - idiotisk idé om dubbelbeskattning av företagsvinster. Om verksamheten bedrivs i aktiebolagsform är dubbelbeskattningen fullt utförd.

Sammanfattningsvis gäller således att en privatperson har en aningen sämre skattesituation än en näringsidkare vad gäller verksamhet bedriven i en ekonomisk förening. Det gäller oavsett om föreningen driver en vindsnurra eller någon annan verksamhet. De har dock en betydligt gynnsammare situation än om vindsnurreföretaget vore ett aktiebolag.

LRF arbetar för att utvidga utbyggnaden av vindkraften, vilket - enligt LRF - motiverar förändringar på skatteområdet. Målet är att öka avdragsrätten för (antar jag) utdelningar från ekonomiska föreningar. Men bara för föreningar där vindkraften är en väsentlig del.

Men blir inte det otillåtet statsstöd?

Då är det enklare att uppnå samma sak - och mycket mer - genom att avskaffa beskattningen av aktiebolags och ekonomiska föreningars vinster som återinvesteras och ta ut skatten först när vinsten delas ut. Så är det i Estland.

torsdag 29 oktober 2009

INVESTERING I ENTREPRENÖRSKAP

Tomas Enerot, näringspolitisk talesman för socialdemokraterna, säger i DI den 29 oktober att S vill investera i entreprenörskap.
BRA.
Men hur? Genom att ge ett riskkapitalavdrag för investeringar i nystartade företag med 20 procent av det investerade beloppet, dock max 100 000 kr.

Efter snart 50 år inom skattejuridiken ser jag förstås flera hakar och intressanta tvistefrågor för konsulter och skattemyndigheter att slåss om. Vad är "nystartad"? Får företagaren ha varit verksam på ett närliggande område tidigare? Hur närliggande? Måste han helt sakna företagarerfarenhet? osv osv.

Varför gå över ån efter vatten? I stället för att å ena sidan införa ett avdrag och å den andra dra in skatt på det överskott som avdraget genererar - ta bort bägge två. En massa meningslösa juridiska och praktiska problem bortfaller i stället för att dubbleras.

Det bästa sättet att få företag att växa är att inte ta i från dem 26,3 procent av vinsten. Den dag vinsten används till utdelning beskattas ägaren. Den dag vinsterna återinvesteras ökas basen för nyanställningar vilket höjer lönesumman som beskattas.

Avskaffa bolagsbeskattningen.

tisdag 27 oktober 2009

MARKNADSLIBERALEN

Jomenvisst, Stefan Karlsson (Utlåningen till företag minskar - hushållsutlåningen ökar) nog vore en säkning eller helst ett avskaffande av beskattningen av bolagens vinster en lämplig åtgärd ägnad att stimulera investeringar och därmed hela ekonomin. Så självklart. Varför inser inte flera det?
Bolagsbeskattningen är en lekstuga för akademiker och en guldgruva för konsulterna. Den är obegriplig för allmänheten och därmed ointressant för politikerna.

måndag 26 oktober 2009

GLÖM INTE BOLAGSSKATTEN

Apropå DNs fem punkter för skatterna och Kjell-Olof Feldts och Sven-Olof Lodins DN-artikel om krav på en skattereform. Glöm inte den skadliga, krångliga, rättsosäkra, dyrbara och helt onödiga bolagsskatten. Akademikernas lekstuga och konsulternas guldgruva.

tisdag 20 oktober 2009

STRAFFBESKATTNING AV ARBETE

Varför skulle vi annars straffbeskatta just arbete som om det vore brännvin, tobak eller koldioxid, när det finns alternativa inkomstkällor för staten?, frågar sig Niklas Ekdal i DN den 20 oktober.

Svaret är det inte finns mycket annat än resultatet av arbetet, dvs. produktionen (BNP) att dela på. Brännvin, tobak och koldioxid räcker inte långt. Dessutom kanske en alltför kraftig beskattning skulle reducera konsumtionen och därmed minska skattebasen. Det är för att styra beteendet som man kan använda sådana skatter - de kan aldrig bli någon större uthållig skattebas. Det är bara med vars och ens andel av produktionsresultatet (dvs. lön och aktieutdelning) vi kan dela med oss till våra medmänniskor och myndigheter.

Det gör vi genom att dra skatt från lön och utdelningar, lägga sociala avgifter på (samma) lönekostnad, och betala moms på samma (ungefär samma) underlag när lönen och utdelningarna används för vårt uppehälle. Av de totala skatterna till stat och kommun på bortemot 1.500 miljarder kronor, svarar skatterna på alkohol, tobak, koldioxid, energi, vägtrafik mm för c:a 100 miljarder, 6 - 7 procent alltså. Bolagsskatten ger ungefär lika lite.

Så vill man använda uttrycket "straffbeskattning" får man begränsa det till att skatterna är orimligt höga, att skattesatserna är högre på höga inkomster än på låga (progressiv beskattning), dvs att skatten kan uppfattas som "bestraffning" av utbildning, förkovran eller idogt arbete, eller att skattemedlen används slösaktigt eller till onödiga ändamål.

Men skatt på arbete är knappast i sig ett straff och kan dessvärre inte undvaras i länder som inte är extremt gynnade av naturen och utrustats med värdefulla naturtillgångar. Straffet är snarare följden av Adams och Evas agerande som tvingar oss att med vedermöda nära oss av marken och att äta vårt bröd i vårt anletes svett. Å andra sidan -vad skulle vi göra annars?

söndag 18 oktober 2009

MICHAEL MOORE SUPPORTS TAX CUTS - BUT ONLY FOR HOLLYWOOD

Via http://www.johannorberg.net/ I found this notice on http://www.insideronline.org/blogarchive.cfm?month=10&year=2009&blogid=308768CE-9FE1-5F83-ECDBFD48656307F0.

Filmmaker Michael Moore fashions himself a champion of the little guy, but he’s also a champion of tax breaks for big corporations—or at least big corporations that make movies. Peter Schweizer reports that the Michigan native and maker of the anti-capitalist agit-prop film, Capitalism: A Love Story, relocated his post-production team from New York City to Michigan in order to take advantage of Michigan’s tax credits for movie makers. Under the program, for every dollar a filmmaker spends making a movie, he gets 42 cents back in the form of a tax credit. And Moore, appointed to the Michigan Film Office Advisory Council by Michigan Governor Jennifer Granholm, is also a big promoter of the program. “When Hollywood comes calling, do not jack up your prices, or they will not be back,” he recently told the Michigan weekly Northern Express. In 2008, Michigan gave $48 million worth of tax credits to Hollywood to create 2,800 part-time jobs.
Whatever you think of Michael Moore, in this case he has drawn the correct conslusions. Company tax is an unnecessary evil.
Tax credits apparently spur growth.

lördag 17 oktober 2009

DONATIONER GÖR GOTT - IGEN.

Representanter för tio ledande mottagare av behjärtansvärda gåvor bönar i Dagens Industri den 17 oktober för avdragsrätt för ideella gåvor. Jag säger igen: donationer gör gott - med andras pengar.

Varför skall gåvorna subventioneras med skatterabatt till givarna? Det är väl mottagarna som ska ges ekonomiska resurser? Och varför ska denna hantering belasta taxeringsorganisatonen? Skattesystemet är mer än nog komplicerat ändå, och taxeringsmyndigheterna är fullt sysselsatta med andra problem.

Om man för att ge en gåva vill att staten också ska skjuta till en summa, så kan väl kvalificerade mottagare rekvirera beloppet från någon statsmyndighet som har denna uppgift. Har organisationen fått 10 miljoner från privata givare, så skickar staten med ytterligare t.ex. 2 miljoner. Varför måste man vara skattebetalare för att få subvention? Den som ger en gåva utan att ha inkomster gör väl en större prestation än den som ger av sitt överflöd.

torsdag 15 oktober 2009

OSTROM ÖVERTOLKAD

Linda Magnusson, vd för O2Vindel, försöker i en debattartikel i DI den 15 oktober ta hjälp av årets "nobelpristagare" i ekonomi, Elinor Ostrom, i sin argumentation för vindkraft. Det är att något övertolka Ostroms forskningsresultat om näringsverksamhet på "allmänningar". Bara för att hon visar "hur samägande kan konkurrera med såväl storföretagande som statligt ägande", är det knappast självklart att utbygnaden av vindkraft vare sig är ekonomiskt försvarbar eller med fördel ska göras i kooperativ form - eller för den delen i "allmänningsform". Det kan vara så, men hittills kräver vindkraften kraftigt statligt ekonomiskt stöd.

Det ligger något sympatiskt i att utnyttja vindkraften, så man kan hoppas på att den kan utnyttjas bättre.

Nu är det nog egentligen inte en diskussion om Elinor Ostroms forskningsresultat som Magnusson avser att ta upp med sin artikel. Utan att åter ta upp att skattelagstiftningen skulle missgynna andelsägd vindkraft. Orsaken är, påstår hon, "en omtolkning av skattelagstiftningen, en ny uttagsskatt".

Nej, Linda Magnusson, som jag skrivit flera gånger tidigare är det inte alls så. Den andelsägda vindkraften (vindkraftsproduktion bedriven i ekonomisk förening) är inte alls skatteässigt missgynnad jämfört med annan produktion. Ekonomiska föreningar har tvärtom aningen fördelaktigare skatteregler än aktiebolag, genom att dubbelbeskattningen (dvs att vinsten beskattas dels i företaget, dels hos andels-/aktieägarna) är något mer omfattande för verksamhet i aktiebolag än i ekonomiska föreningar. Däremot har en särskild form av ekonomisk förening, nämligen bostadsrättsföreningar, en mer fördelaktig beskattning än andra slags ekonomiska föreningar. Men det beror på att en bostadsrättsförening typiskt sett inte bedriver någon egentlig näringsverksamhet utan närmast är en förvaltningsform för privat bostadskonsumtion. Naturligtvis ligger också - och kanske framför allt - bostadspolitiska skäl bakom, liksom att det är en massföreteelse som för sin funktion kräver enkla och schabloniserade regler. Därför gäller de förmånligare reglerna endast för sk. äkta bostadsrättsföreningar, dvs föreningar vilkas fastigheter bebos av medlemmarna. Kommersiellt drivna föreningar, eller sådana som hyr ut en mer begränsad del av fastigheten för bostadsändamål till medlemmarna, beskattas som vanliga ekonomska föreningar

Det är ingen omtolkning, än mindre någon "ny uttagsskatt", som drabbat vindkraftskooperativen. Reglerna gäller för alla företag. Sen kan man kritisera beskattningen av företagsvinster, och det är något jag gärna instämmer i.

måndag 12 oktober 2009

MISSUPPFATTNING OM UNDERSKOTTSAVDRAG

Dagens Industri (Eva-Lena Ahlqvist) kritiserar i en ledare den 12 oktober på goda grunder regeringen för inkonsekvens i näringspolitiken. Skärpningen av reglerna mot underskottsavdrag hindrar tillflödet av riskkapital där det behövs som bäst. Inkonsekvensen ligger emellertid djupare än så: en stimulerande näringspolitik och beskattning av företagsvinster är diametralt oförenliga mål.

Själv tycker hon att det finns anledning att bekämpa handel med bolag, vilkas i stort sett enda tillgång är ett stort förlustavdrag. Varför det Eva-Lena? Tänk efter.

Bara för att vinster och förluster uppkommit i olika företag ökar skattebördan på näringslivet, och gör det på ett helt slumpartat sätt. I vissa fall kan förlusten elimineras genom att företagen åter går med vinst. I andra fall går det inte. Varför ska inte ett annat företag då kunna utnyttja förlusterna? I stället för att kritisera företagen för "aggressiv skatteplanering" med förlustavdrag, bör staten kritiseras för "aggressiv skattelagstiftning" för att komma åt skatt på obefintliga vinster.

lördag 10 oktober 2009

DONATIONER GÖR GOTT

Pernilla Ström gläds i DN den 10 oktober åt att även fåmansbolagsägare genom en dom nyligen av Regeringsrätten kan ge gåvor med obeskattade medel och slår ett slag för avdragsrätt för gåvor.
Ja, donationer gör gott - i synnerhet när en del betalas av det allmänna. "Do good with other peoples money", som Milton Friedman sa.

TJÄNSTEMOMS

Annika Frisch från Företagarna och Anna Sandberg Nilsson från Svenskt Näringsliv slår i Dagens Industri den 10 oktober larm om övergången till nya momsregler vid kommande årsskifte. Lagstiftningen har ännu inte beslutats av Riksdagen. Omställningsproblemen kommer att bli stora, befarar de, och kräver att Skatteverket har en mjuk tillämpning av reglerna och att inga skattetillägg kan komma i fråga under det första året.

F och SN skriver att momsen är en av de mest komplicerade skatterna. Förenklingar inom området välkomnas. I EUs mätningar av administrativa kostnader för företagen ligger momsreglerna allra högst. Snart sagt alla företag måste hantera moms - varje dag i varje transaktion.

Ja, så är det. Det är för mig obegripligt att momsskatteskyldiga företag måste debitera moms mot andra momskatteskyldiga företag. Det är helt onödigt numera när momsen är generell och omfattar så gott som alla företag (utom bank- och försäkringsföretag och viss fastighetsförvaltning). Tag bort den skyldigheten och det av F och SN påtalade problemet sjunker ihop som en sufflé. Problemen finns då bara kvar i de företag som säljer till konsument, dvs. till alla som inte är registrerade som momsskatteskyldiga. I de fallen är de problem som F och SN påtalar hanterliga.

HAMILTONS BLANDNING

Carl B Hamilton (fp) för fram en del självklarheter i ett debattinlägg i Dagens Industri den 10 oktober om oppositionspartiernas skuggbudgetmotioner. Artikeln finns även på hans blog. Och han ifrågasätter pensionärernas krav på skattesäkningar. Vad är det för fel att sänka skatten för dem som bidrar till att BNP kan bli större? frågar han. Naturligtvis får pensionärerna det bättre om arbetsinsatser stimuleras. Kortsiktigt får pensionärer kanske en relativt större del av kakan om deras skatt sänks mer än de arbetandes. Men det blir en större del av en mindre kaka.

Han kritiserar oppositionens budgetförslag, bl.a. socialdemokraternas skärpning av företagsskatterna och vänsterpartiets höjning av bolagsskattesatsen från 26,3 till 28 procent. Höningen skulle, som Hamilton säger, flytta produktion, huvudkontor, jobb och forskning och utveckling från Sverige. Så sant. Gör tvärtom. Som sagt, vad är det för fel att sänka skatten för dem som bidrar till att BNP kan bli större?

RÄDDA BARNENS JULKUPP

Dagens Industri den 10 oktober har en artikel i kampanjen för att ge avdragsrätt för gåvor. Rädda Barnen tänker sälja julost för 39 000 kr och pepparkakor för 15 000 kr. Detta för att - som det sägs i artikeln - företag inte får dra av för välgörenhet men däremot för ost.
Där biter sig nog RB i tummen - eller rättare sagt de företag som tror att de får avdrag. Man må tycka vad man vill om avsaknad avdragsrätt för välgörenhetsgåvor, men det går inte att få avdrag för vilka ost-kostnader som helst. Avdrag får bara göras för utgifter för att förvärva och bibehålla inkomster (17 kap. 1 § inkomstskattelagen). Utgifter för representation och liknande ändamål får dras av bara (2 §) om de har omedelbart samband med näringsverksamheten, såsom då det uteslutande är fråga om att inleda eller upprätthålla affärsförbindelser eller liknande eller då utgifterna avser jubileum eller personalvård. Avdraget får inte överstiga vad som kan anses skäligt. För utgifter för lunch, middag eller supé får avdraget inte överstiga 90 kronor per person och måltid.

Skatteverket säger i ett ställningstagande om julgåvor (SKV A 2007:37) att avdrag medges för enklare reklamgåvor av förhållandevis obetydligt värde (180 kronor) till kunder, om gåvorna antingen har direkt anknytning till företagets verksamhet eller är enklare presentartiklar. Vanligtvis är reklamgåvorna, t.ex. almanackor eller pennor, försedda med företagets logotyp. Gåvorna ska lämnas till ett större antal personer/kunder för att vara avdragsgilla. Avdrag medges även för gåvor till kunder i samband med representation, t.ex. vid en affärsförhandling (OBS!) som sker i anslutning till julhelgen. Avdrag medges med högst 180 kronor exklusive moms per person.
Dyrbarare gåvor kan bedömas som muta.

En ost för 39 000 kr ligger ganska långt från dessa ramar. Företag får f.ö. inte alls göra avdrag "för vilken lax eller fårfiol som helst" som det står i artikeln.

Vad är det förresten för poäng med ett system som ger en skattelindring för ett beteende som inte alls stimulerar affärsverksamheten? En gåva (i ordets verkliga betydelse) saknar ju definitionsmässigt samband med företagsverksamheten. Den genererar inga inkomster, vilket ju också är villkoret för en avdragsrätt. Avskaffa bolagsskatten så kan gåvor ges på sina egna meriter. Vill företagsledningen belasta företaget med ovidkommande kostnader -vilket är förbjudet enligt aktiebolagslagen, om det inte anges i bolagsordningen (3 kap. 3 § ABL) - så var så god. Men varför ska alla andra via staten vara med och betala?

fredag 9 oktober 2009

FÖRBÄTTRA AFFÄRSKLIMATET

I en debattartikel i Dagens Industri den 9 oktober saknar tre skattekonsluter på PricewaterhouseCoopers både i budgetpropostitionen och i oppositionens motioner förslag till förändringar som kan sätta Sverige i en mer gynnsam sits i det internationella spelet om ett sunt och gott affärsklimat.

Det kan man hålla med om. På skatteområdet lämnar Regeringen flera rent destruktiva förslag.

Här är ett konstruktivt förslag.

onsdag 7 oktober 2009

SKATTEFRIA GÅVOR FRÅN FÅMANSBOLAG

Regeringsrätten har i en dom i ett förhandsbeskedsärende nyligen har överprövat att Skatterättsnämnden ansett att en aktieägare skulle kunna skänka bort en kommande aktieutdelning från ett fåmansbolag utan att beskattas för den. Gåvan ska ges innan utdelningen lämnas. Skatteflyktslagen ansågs inte tilllämplig. Redan för några år sen konstaterade Regeringsrätten i en dom (RÅ 2006 ref. 45) att detta gick för sig såvitt avsåg utdelning från börsnoterade bolag. Att det var oklart om det rättsfallet var tillämpligt på fåmansbolag hänger samman med inkomstskattelagens regler om "utdelningsutrymme" och sparat sådan utrymme. En minoritet i Skatterättsnämnden ansåg att dessa regler ledde till att beskattning borde ske. En ledamot av Regeringsrätten tyckte nog det också och framhöll att domen var inkonsekvent med hänsyn till de reglerna. Dessutom skulle aktieägen ha utdelningsbeskattats (RÅ 2007 not. 161) om gåvan hade lämnats direkt från bolaget till mottagaren. Med hänsyn till 2006 års rättsfall instämde hon dock i majoritetens mening och godtog att aktieägaren inte skulle utdelningsbeskattas.

Skattefriheten blir därmed en sak för lagstiftaren att ta ställning till. Det kommer säkerligen att ske - om inte förr - i samband med att Regeringen tar ställning till de i somras avlämnade betänkandena om Skatteincitament för gåvor till forskning och ideell verksamhet, SOU 2009:59, och Moderniserade skatteregler för ideell sektor, SOU 2009:65.

Så sista ordet om skattefrihet för gåvor med aktieutdelningar är nog inte sagt. Men lagstiftningsprocessen tar tid. Och trycket på Regeringen att öppna för skattefrihet för gåvor är högt. Så det lär nog bli svårt att täppa till de öppningar som nu har godtagits.

Dagens Industri som rapporterar om rättsfallet den 7 oktober sätter rubriken Mer välgörenhet befrias från skatt. Det kan man nog se som ett led i kampanjen. Givarens skattefrihet (det är den målet gäller) är nämligen inte beroende av att gåvan skänks till välgörenhet. Gåvoskatten för mottagare (välgörenhet eller ej) är borttagen sen flera år. Däremot blir mottagaren inkomstbeskattad om han inte (som vissa välgörenhetsorganisationer) är skattebefriad.

tisdag 6 oktober 2009

HUR SKA SVERIGE ÖKA SIN ATTRAKTIONSKRAFT?

Frågan ställs i Dagens Industris huvudledare med anledning av att Regeringen äntligen skickat Globaliseringsrådets slutrapport Bortom krisen på remiss. Den 30 november går remisstiden ut.

Jag har tidigare kommenterat den och den debatt som hölls när rapporten presenterades.
Som DI skriver vill Globaliseringsrådet se en huvudkontorsstrategi och en politik för att locka utlänska investeringar och talangfulla människor till Sverige. Alla tre målen uppnås utan egentlig kostnad så här.

Tjatigt? Tja, men någon gång faller kanske fjällen från politikernas ögon (Apg. 9:18). Jag förväntar mig kanske inte att de ska bli uppfyllda av helig ande. Bara lite klarsyn.

söndag 4 oktober 2009

MEDBORGARRÄTT HETER PENGAR

Det är skam, det är fläck på Sveriges banér, att medborgarrätt kostar pengar.

Heidenstams ord (något travesterade) är fortfarande giltiga på skatteområdet, precis som Henrik von Sydow (m) skriver i SvD den 4 oktober.

Rättssäkerheten kostar stora pengar för den som drabbas. Verklig rättssäkerhet är, som von Sydow påpekar, inte bara att det ska bli rätt – utan att när det blir fel ska det få så begränsad negativ effekt som möjligt för den enskilde.

här kan man förhindra att rättssäkerheten riskeras på företagsskatteområdet. Och det är där huvuddelen av de skatterättsliga tvistefrågorna finns.

lördag 3 oktober 2009

RICHARD SWARTZ

Läser med beklagande i DN att Richard Swartz har slutat att skriva i SvD. Vi kommer att sakna dig i SvD.

LAGRÅDSREMISS OM UNDERSKOTTSAVDRAG

Förslaget om skärpning av reglerna om underskottsavdrag har nu resulterat i en lagrådsremiss. Jag har tidigare i olika sammanhang kritiserat förslaget. Hela lagstiftningen om underskottsavdrag borde reformeras. Det finns ingen rimlig anledning att inskränka rätten till underskottsavdrag på grund av att aktierna i förlustbolaget bytt ägare.

Ett flertal av de remissinstanser som yttrat sig är kritiska till förslaget och avstyrker att det läggs till grund för lagstiftning. Flera remissinstanser, bl.a. Juridiska fakulteten vid Stockholms universitet, Näringslivets Skattedelegation och FAR SRS, anser att lagstiftningen bör ses över i sin helhet eller avskaffas. Mitt eget remissyttrande är inte omnämnt; det omnämns inte ens i listan över inkomna synpunkter.

Vad är det för näringspolitik som alliansregeringen bedriver? Den påstår (sid.13) rent av att den sammantagna effekten av undantagsbestämmelsen bedöms vara till fördel för företagen. Som kommentar till Näringslivets Skattedelegation förslag att slopa underskottsreglerna i sin helhet säger regeringens att detta inte är ett lämpligt alternativ eftersom det skulle öppna upp för handel med underskottsföretag (min kurs.). Än sen! Det är ju bara bra! Det minskar risktagande. Stimulerar näringslivet. Vad har det för betydelse att aktierna i ett företag byter ägare? De nya ägarna kan kanske ta bättre vara på företagets resurser än de gamla. Beskattningen på bolagssektorn blir inte högre än 26,3 procent som är avsett.

RETROAKTIV SKATTELAGSTIFTNING OM HANDELSBOLAG

Helena Norén skriver i Dagens Industri den 3 oktober under rubriken Tveksam retroaktiv lagstiftning om lagrådsremissen om nya regler för beskattning av andelar i handelsbolag. Det är viktigt att hålla i minnet när man läser artikeln, att förslaget gäller beskattning av andelar som innehas av företag, närmare bestämt av företag för vilka andelen ska behandlas som näringsbetingad enligt den föreslagna 3 a § till inkomstskattelagens 25 a kap. , dvs. vissa juridiska personer. I lagrådsremissen påpekas särskilt att lagstiftningen så lite som möjligt ska beröra fysiska personer.

I den promemoria som föregått lagrådsremissen föreslogs att de regler som Helena Norén kritiserar skulle gälla även för fysiska personer, dvs. fysiska personers negativa justerade anskaffningsutgifter skulle - på samma sätt som nu föreslås för juridiska personer - tvångsavskattas. Det förslaget tar lagrådsremissen tydligt avstånd från. Det finns ju inte heller samma skäl till sådan beskattning av fysiska personer, eftersom dessa ju även i fortsättningen ska beskattas för kapitalvinst vid avyttring av andelar. Eftersom juridiska personer inte ska beskattas för sådana vinster, skulle det däremot bli orättvist om en juridisk person, som redan avvecklat ett andelsinnehav med negativ justerad anskaffningsutgift, beskattats för den, medan ett annat som väntar med avvecklingen tills de nya reglerna träder i kraft skulle undgå den beskattningen.

Den "orättvisan" motiverar egentligen inte tvångsavskattningen. Det kunde räcka med att den vid lagens ikraftträdande föreliggande negativa justerade anskaffningskostnaden togs till beskattning den dag i framtiden då andelen avyttras, även om övrig vinst på andelen då är skattefri enligt de nya reglerna. Som det nu är drabbas företaget av en omedelbar skattekostnad, som det kanske inte kan klara av därför att handelsbolaget gjort förluster (och därmed skapat den negativa justerade anskaffningsomkostnaden) men som det räknar med att kunna betala senare när handelsbolaget går med vinst. I lagrådsremissen föreslås t.o.m. regler som förhindrar företaget att justera det negativa beloppet genom att betala in (med beskattade) medel ett belopp motsvarande underskottet. Varför? Det kritiserar Helena Norén med rätta.

En annan sak som inte föreslås i lagrådsremissen är skyldighet för fysiska personer att i deklarationen varje år under innehavstiden ange justerad anskaffningskostnad för andelen och att denna skulle fastställas vid taxeringarna. I promemorian föreslogs t.o.m. att skattetillägg skulle kunna påföras om den skattskyldige redovisade en för hög positiv justerad anskaffningsutgift. Lagrådsremissens förslag innebär alltså att den justerade anskaffningsutgiften inte ska fastställas. Det saknas därför anledning att införa nya regler om skattetillägg. Om den skattskyldige i samband med avyttringen redovisar en felaktig justerad anskaffningsutgift, finns det förstås förutsättningar för skattetillägg.

Men Helena, lagstiftningen är inte tveksam. Den är tyvärr mycket målmedveten. Däremot är det en synnerligen tvivelaktig lagstiftning. Men det är kanske inte du som satt rubriken. (När artikeln flutit in i nätupplagan har den fått en ny rubrik: Skattelag trots förbud.)

fredag 2 oktober 2009

CECILIA GUNNE OCH FONDBESKATTNING

Cecilia Gunne kritiserar i Dagens Industri den 2 oktober Regeringen för den tilltänkta förändringen av den svenska beskattningen av värdepappersfonder. Skatt utgår med 1,5 procent av marknadsvärdet av fondens placeringar vid inkomstårets ingång. I övrigt utgår ingen skatt för fonden om vinsten delas ut. Eftersom en svensk fond enligt kommande EU-direktiv ska kunna flytta utomlands, kommer konkurrensen gentemot utländska fonder att skärpas. Redan nu är konkurrensen svår. Luxemburg har t.ex. en motsvarande skatt på 0,01 - 0,05 procent. Men konkurrensen skärps naturligtvis om svenska fonder kan flytta.

Vad Regeringen nu överväger är att flytta beskattningen från fonden till ägaren. Därmed kommer svenska ägare att beskattas för värdet i både svenska och utländska fonder. Man kan ha synpunkter på det, men det innebär att konkurrensnackdelen för de svenska fonderna försvinner. Däremot skärps beskattningen av ägarna, eftersom Sverige ska ta skatt även på värdet i de utländska fonderna.

Faktiskt innebär det att Sverige ska göra som Finland, som Cecilia också föreslår. Skatt ska tas ut vid utdelning från fonden och försäljning av fondandel. Skatten tas ut av andelsägarna. Sen tar Sverige ut ytterligare en skatt av andelsägarna, men det är inget som påverkar fonderna.

När konkurrensen blir alltför hård, går det inte att ha en skatt på en intermediär. Då väljer man bort den som placeringsobjekt. Värdpappersverksamhet, som ju kan bedrivas var som helst, är naturligvis extremt konkurrensutsatt.

Andra fall där konkurrensen blivit för hård för att företaget ska kunna betala skatt på vinsten är rederi- och flygverksamhet. Verksamheten kan lätt flytta till det land där skatten är lägst. Därför har många länder tonnagebeskattning i stället för vinstbeskattning av rederier eller överväger att införa sådan beskattning. Grekland har använt denna skatteform sedan 1957. Holland, Norge, Tyskland, Storbritannien och Finland har på senare tid infört tonnagebeskattning som ett alternativ till ordinarie företagsskatt. Dessutom tillåter EU statstöd till rederinäring med belopp motsvarande ev. bolagsskatt.

Samma konkurrenseffekt föreligger i princip för all näringsverksamhet, men eftersom det inte är lika lätt att flytta ett stålverk, en massafabrik eller ett verkstadsföretag, kan skatt tas ut på vinsten utan att företagen flyttar. Men produkterna blir naturligtvis dyrare än om de produceras i länder med lägre skatt, och attraktionen för det internationella kapitalet att göra investeringar i ett land med höga vinstskatter blir låg. Vem lider mest av det? Det land som har den höga skatten!

Så det är väl begripligt att Regeringen vill avskaffa skatten för svenska fonder och i stället ta ut den av fondandelsägarna. Sen är det en annan sak om fondandelsägarna - liksom löntagare och andra skattskyldiga - accepterar en hög skatt på sina inkomster. Men det är en politisk fråga - inte en ekonomisk som skatten på företagsvinster är. Skatten på företagsvinster är bara korkad.

torsdag 1 oktober 2009

SE MÖJLIGHETERNA ISTÄLLET, ANDERS BORG

DI kritiserar med rätta Regeringens förslag till lagstiftning mot avdrag i svenska företag för förluster i utländska dotterbolag. Det är en rent fiskal produkt som inte beaktar näringspolitiska intressen. Men det är ju en generell egenskap hos bolagsbeskattningen. DN efterlyser nya idéer för svensk politik efter den ekonomiska krisen. Av Globaliseringsrådets slutsatser, som publicerades i maj, har det inte blivit mycket. Rådet ville bl.a. förändra skatterna så att dessa bättre premierar företagande och utbildning.

Det fiskala intresset förefaller viktigare än det näringspolitiska. Hur långt det fiskala intresset sträcker sig kan belysas av följande citat ur Regeringens promemoria om koncernavdrag:

Som allmän utgångspunkt för de föreslagna reglerna bör gälla att de inte ska tillåta mer än vad som är nödvändigt på grund av Regeringsrättens domar. ---Däremot kan det --- finnas anledning för lagstiftaren att införa ytterligare begränsande kriterier i något avseende, som det inte har varit aktuellt att behandla i de överklagade förhandsbesked som har prövats av Regeringsrätten.

Alltså, absolut inte mer som måste göras med hänsyn till EG-rätten. Detta reser krav på restriktioner som t.ex. den i den föreslagna 6 §.

En förlust är slutlig om den inte på något sätt har utnyttjats eller skulle kunna ha utnyttjas av dotterföretaget eller någon annan i den stat där dotterföretaget hör hemma. En förlust är inte slutlig om den inte kan utnyttjas av dotterföretaget i hemviststaten på grund av avsaknaden av en rättslig möjlighet till detta eller på grund av att denna möjlighet är begränsad i tiden.

Det krävs också att dotterbolaget har likviderats och att förlusten kvarstår i samband med att likvidationen avslutas. Eftersom avdrag endast får avse en slutlig förlust ska, som ett tillägg till de allmänna förutsättningarna dessutom gälla att rörelsen i dotterföretaget inte fortsätter i ett annat företag i intressegemenskap med dotterföretaget. Därför ska gälla att en väsentlig del av rörelsen inte får ha överlåtits till ett sådant företag under en viss karenstid före likvidationen eller därefter. Tio år anser Regeringen vara en lämplig tid i det här sammanhanget. Med "företag i intressegemenskap" avses ett företag som ett annat företag, direkt eller indirekt, genom en ägarandel eller på annat sätt har ett väsentligt inflytande i, eller två företag som står under i huvudsak gemensam ledning. Med väsentlig del avses 40 procent eller mer. Ja, redan misstanken om att ett sådant förfarande skulle kunna praktiseras, motiverar att det över huvud taget inte får finnas något företag i intressegemenskap med moderföretaget som efter likvidationens avslutande bedriver rörelse i den stat där dotterföretaget hör hemma.

Förslaget kräver ett antal ytterligare stödregler för att förhindra att bestämmelserna kringgås, så det är väl bäddat för välbetalt konsultarbete. Däremot ska det inte krävas alltför "sofistikerad skatteplanering" för att avgöra att alla förutsättningar föreligger. Det krävs dock av moderföretaget att det redogör för de bland skattespecialister på området allmänt erkända möjligheter som finns att använda en förlust av ifrågavarande slag och, i den mån dessa inte har använts, visar att så inte hade kunnat ske. Således blir det bl.a. aktuellt att bedöma vilka möjligheter dotterföretaget har till skattemässig resultatutjämning med andra företag i hemviststaten. Eftersom det är fråga om ett slags eliminationsbevis måste bevisningen vara robust för att kunna ligga till grund för ett koncernbidrag. Med att bevisning är robust förstås att utredningen är så fullständig att det, såvitt man vet, inte existerar någon inte förebringad bevisning som skulle kunna påverka bevisvärdet. Här kommer Skatteverkets personal att ställa krav på utbildning sig i andra länders skattesystem, för att kunna slå sina motparter bland konsulter och advokater på fingrarna. Sådant kostar pengar. Skruven dras åt ett varv till - men gängorna är för länge sedan utslitna.

Lagförslaget undviker en komplikation som vållade åtskilligt bryderi i de rättsfall som framtvingat lagstiftningen. För att få ett avdrag för koncernbidrag (som är den lagstiftning som förslaget bygger på) krävs att det är bokfört och att det skett en värdeöverföring. Men avdrag för bidraget medges inte förrän förlusten är "definitiv". Den företagsekonomiska kostnaden måste tas långt tidigare. Konsekvensen kan då bli att avdraget inte kan medges, därför att det inte är bokfört under det år förlusten blivit definitiv. Något sådant krav på bokföring eller värdeöverföring ställs inte för koncernavdrag.

Citatet ur den föreslagna 6 § är ordagrant. Det står faktiskt skulle kunna ha utnyttjas. Man får anta att det sista ordet har ett rent korrekturfel. Men det heter rimligen skulle ha kunnat utnyttjas.

Ett litet exportberoende land som Sverige borde hylla EU:s inre marknad och den fria rörligheten. Ju färre hinder som finns för företag att verka över gränserna, desto bättre borde det vara. Varför ser svenska regeringar EU:s friheter mer som hot mot skattebasen än som en möjlighet till ökad tillväxt.


Det finns ett bättre sätt att hantera dessa problem.