torsdag 19 december 2013

RISKKAPITALISTERNA VANN I ROND TVÅ

Skatteverket förlorade striden mot riskkapitalbolaget Nordic Capital i Kammarrätten i Stockholm. Domstolen upphäver därmed domen från Förvaltningsrätten. Därmed slipper Nordic Capital betala 702 miljoner kronor, skriver SvD den 19 december. 

Skatteverket förefaller enligt tidningen osäker på om det ska överklaga till Högsta förvaltningsdomstolen (HFD). Huruvida så sker torde bero på utgången i det mål som nu ligger i HFD avseende ett förhandsbesked, där Skatterättsnämnden förklarat att
den särskilda vinstandelen som tillfaller X AB utgör en resultatbaserad ersättning för de tjänster som bolaget utför för Y:s räkning vid sidan om förvaltningsarvodet. Den särskilda vinstandelen ska därför enligt 15 kap. 1 § tas upp som intäkt i inkomstslaget näringsverksamhet.

Om domen i förhandsbeskedsärendet kommer innan kammarättsdomen överklagats lär överklagandet avvisas av HFD, eftersom frågan då redan prövats. Det har antagits att domen ska komma före årsskiftet. Även om HFD fastställer Skatterättsnämndens förhandsbesked och alltså den nu avkunnade kammarrättsdomen är felaktig kommer den inte att ändras.  Däremot kanske övriga riskkapitalister inte hinner vinna i Kammarrätten.

Grattis Robert Andrén, Morgan Olsson m.fl.

DN

DUBBELBESTRAFFNING ANSES INTE FÖRELIGGA NÄR SAMMA FELAKTIGHET PÅVERKAR OLIKA SKATTER

Högsta förvaltningsdomstolen fann i en dom den 29 oktober 2013 i mål nr 658-660-13 att kombinationen ansvar för skattebrott och skattetillägg i två olika förfaranden mot en och samma person strider mot förbudet mot dubbla lagföringar och straff (ne bis in idem) enligt artikel 4.1 i Europakonventionens sjunde tilläggsprotokoll, när förfarandena grundas på samma oriktiga uppgifter. Från det att åtal väcks föreligger då hinder mot att besluta om skattetillägg.

Frågan om ne bis in idem har prövats på nytt i ett resningsärende den 17 december 2013 i mål nr 6645-13. AA hade dömts av Svea hovrätt för bl.a. grovt skattebrott enligt 4 § skattebrottslagen (1971:69). Det grova skattebrottet avsåg att hon som företrädare för ett AB uppsåtligen hade lämnat oriktiga uppgifter till Skatteverket (SkV) beträffande beskattningen för bl.a. inkomståret genom att yrka avdrag för  ingående mervärdesskatt för osanna fakturor och att redovisa arbetsgivaravgifter med för låga belopp. 

SkV höjde AAs inkomst av tjänst avseende lön från aktiebolaget med 500 000 kr. Skattetillägg påfördes på grund av att hon hade lämnat oriktig uppgift genom att i sin självdeklaration inte redovisa lönen.

Domarna vann laga kraft och AA ansökte om resning på grund av dubbelbestraffningen.

Högsta förvaltningsdomstolen avslog resningsansökan med följande motivering:



AA har fällts till ansvar för grovt skattebrott för att hon i egenskap av företrädare för ett aktiebolag lämnat oriktiga uppgifter till ledning för beslut om mervärdesskatt och arbetsgivaravgifter för bolaget. Det skattetillägg som hon har blivit påförd grundar sig däremot på oriktiga uppgifter som hänför sig till underlaget för hennes egen beskattning, närmare bestämt i hennes självdeklaration utelämnade uppgifter om erhållen lön. De båda förfarandena baserar sig således inte på samma oriktiga uppgifter.
 
Förbudet mot dubbla förfaranden och straff hade därmed inte överträtts.

Domen förefaller rimlig. Det framgår dock inte av domen  beträffande det felaktiga underlaget för bolagets arbetsgivaravgift att det avser exakt den inkomst AA underlåtit att deklarera, men det är troligt. Annars vore målet poänglöst. Trots att felaktigheterna således avser underredovisning av en och samma inkomst, ska alltså både straff enligt skattebrottslagen och skattetillägg kunna utdömas utan att detta strider mot principen om ne bis in idem. Fråga är om olika skatter. Även om felaktigheterna kan hänföras till en och samma underliggande åtgärd (att inte redovisa en lön), baseras förfarandena (upprättandet av deklarationer) inte på samma oriktiga uppgifter.

Även den omständigheten att påföljderna drabbat två olika rättssubjekt medför att dubbelbestraffning inte anses föreligga. Att AA bestraffats för felaktig momsredovisning och bolaget möjligen påförts skattetillägg för den felaktigheten, innebär inte att att principen om ne bis in idem trätts för när. Den frågan synes dock inte ha varit föremål för prövning i resningsmålet.
 
 

STORBOLAGENS SKATTEFLYKT?

SvD rapporterar den 19 december om att EU överväger att ta till storsläggan mot de intenationella storföretagens skatteplanering. Det påstås att utvecklingsländer förlorar tusentals miljarder kronor varje år, många gånger mer än det sammanlagda biståndet till samma länder. EU-länderna uppskattas förlora svårfattbara 1 000 miljarder euro om året på storbolags skatteplanering.

Vad nu planeras är att företagen ska tvingas att rapportera i vilka länder de betala skatt. Tanken är att det därmed blir tydligt hur företagen fördelar sina vinster mellan berörda länder och tvingas försvara uppenbara skevfördelningar till fördel för lågskatteländer och skatteparadis och nackdel för högskatteländer och u-länder.

OM det är som påstås att stora delar av företagens vinster i oproportionelig grad redovisas i skatteparadis eller länder med låga skatter, och den öppna redovisningen verkligen leder till att en större del av vinsterna redovisas i u-länder eller andra länder med högre skatt, kan det leda till att hemlandet kommer att mista företagets skatter. För svensk del tillämpas den sk creditmetoden, dvs svenska företag beskattas i Sverige för företagets hela inkomst oavsett i vilket land den är intjänad, men medger avräkning för de utländska skatter som företaget betalat på samma inkomst. Om svenska företags inkomster därför omfördelas från skatteparadis till u-länder, kommer den skatt bolaget betalar att betalas till dessa u-länder i stället för till Sverige.

För länder som tillämpar den sk exemptmetoden, dvs undantar sådan inkomst från beskattning i hemlandet som intjänas i utlandet, medför redovisningen - om den får effekt på inkomstfördelningen - att de tvingas betala mer och högre skatter. Frågan är om det gynnar u-länderna. Varje skatt innebär höjda avkastningskrav, och blir avkastningskraven för höga avstår företagen från investeringar.

Sverige sägs motsätta sig EUs förslag. Om det är för att  den svenska bolagsskatten kommer att betalas till andra länder är oklart. Nu är den svenska bolagsskattebasen inte mycket att slåss för. Bolagsskatten ger bara några ynka procent av de totala svenska skatterna.

Bäst vore därför att avskaffa bolagsbeskattningen. Den vållar oändligt och resurskrävande besvär, skapar rättsosäkerhet och bromsar tillväxten. De enda som gläds är skattekonsulter och akademiker.

tisdag 17 december 2013

VAD KOSTAR RÄNTEAVDRAGEN STATEN?

I SvD spelar Peter Alestig upp ränteavdragen i en stor artikel den 17 december:
Under 2012 betalade svenskarna över 108 miljarder kronor i ränta, visar SvD Näringslivs granskning. Men staten stod för runt 32 miljarder av kostnaderna, genom det omdebatterade ränteavdraget. Och med stigande boräntor riskerar avdraget att bli en ännu dyrare affär.
Ja, om alternativet vore att räntekostnader inte är avdragsgilla. Men SvD glömmer bort att ränteintäkter är skattepliktiga, så varje ränteavdrag motsvaras av en ränteintäkt. Därför innebär ränteavdraget ingen nettoförlust för staten i annat hänseende än att en del ränteintäkterna tillfaller skattefria subjekt eller redovisas hos skattskyldiga som har lägre skattesats än räntebetalarna. Såvitt gäller bostadslån kan man nog på goda grunder utgå från att ränteintäkterna till nära 100 procent tillfaller banker som beskattas för dem med 22 procent. Så statens skatteförlust betingas av skillnaden mellan 30 och 22 procent av lånebeloppet. Ja mindre ändå, eftersom den del av en låntagares räntekostnader som överstiger 100 000 kr är avdragsgill endast till 70 procent, vilken ger en skatteeffekt av 21 procent. Och även på den delen av bankernas finansiering som sker från skattefria subjekt lär bankerna göra vinst.

I en annan artikel i samma tidning skriver Louise Andrén Meiton
Lek med tanken att räntorna skulle stiga. Fördubblande boräntor innebär att ytterligare cirka 30 miljarder kronor skulle lämna statsbudgeten.
Lika fel där.

Det går naturligtvis att rent tekniskt avskaffa avdragsrätten för räntekostnader på bostadslån, men då uppstår inkongruenser i skattesystemet, och man kan vara förvissad om att detta kommer att utnyttjas av dem som har de rätta förutsättningarna. ....och av dem som falskeligen kan omklassificera sitt bostadslån.

Bättre då att ta bort räntan både som skattepliktig intäkt och avdragsgill kostnad. Allas räntekostnader är några andras ränteintäkter, så räntan är över huvud taget ingen skattebas. Dessutom är allas räntekostnader avdragsgilla men en stor del av ränteintäkterna skattefria, eftersom de tillfaller skattebefriade subjekt och utlänningar. Ett avskaffande av räntan som en post i skattesystmet skulle därför innebära en vinst för staten.

En sådan åtgärd skulle underlättas om bolagsbeskattningen avskaffades. Men det är  ju ingen nackdel! Tvärtom. Bolagsbeskattningen är ju direkt destruktiv och dessutom onödig och ger - kameralt - ytterst begränsade skatteinkomster till staten. Realt ger det ingenting.

Slå två flugor i en smäll och avskaffa bolagsbeskattningen och räntebeskattningen.

måndag 16 december 2013

GOOGLE, UPPHOVSRÄTT OCH SKATT

Håkan Lindgren, frilansjournalist, häpnar på kultursidorna i SvD den 16 december över Googles framgång i en amerikansk domstol som förklarat att Googles bokscanningsprojekt inte bryter mot upphovsrätten. En åtta år lång rättstvist har avgjorts till Googles fördel. Sedan 2005 har den amerikanska författarorganisationen Authors Guild drivit en rättsprocess mot Google eftersom företaget lägger ut inscannade böcker på nätet utan upphovsmännens tillstånd. Authors Guild kommer att överklaga domen.

Som lekman kan jag förvånas och uppröras, men jag vet för lite om omständigheterna.

Domstolen ska, enligt HL, hänvisat till samhällsnyttan av projektet. Domaren förklarade att Google Books föll inom ramen för ”fair use” – en princip som innebär att man har rätt att citera delar ur andras verk i icke-kommersiellt syfte. I domarens motivering fanns tre ord som HL fäst sig vid. ”Hela samhället gynnas”.

Sedan lämnar HL den upphovsrättsliga frågan för att helt koncentrera sig på att Google - liksom andra företag - betalar så lite skatt som möjligt. Han exemplifierar Googles beteende med siffror som lösryckta ur sitt sammanhang är fullständigt obegripliga eller meningslösa. Google Sverige gick, sägs det, med en kvarts miljard i vinst 2008, men redovisade en förlust på 35 miljoner och betalade 5,3 miljoner kronor i skatt, det vill säga två procent av vinsten. Var det vinst eller förlust? Varför betalade man 5,3 miljonder kronor i skatt om man gick med förlust?

Enligt The Guardian (30/9 2013) drog Google förra året in 15,5 miljarder euro i Europa och gjorde en bruttovinst på 11 miljarder, skriver han. 

Tja, omsättningssiffor och en bruttovinst säger inte särskilt mycket, men genom att framhålla dem framstår det som att Google bollar med stora belopp lite hur man vill. "Tyvärr", skriver HL, "hade man sedan administrativa omkostnader på 10,9 miljarder. Alltså betalade man inte heller särskilt mycket skatt på Irland, där Europakontoret ligger".

Hade man kostnader eller inte? Varför tyvärr?

För att få en bruttovinst - alltså försäljningsinomst minus direkta produktionskostnader - måste man i regel dra på sig omkostnader av olika slag. Ingenting sägs om dessa kostnader. Det kanske var påhittade kostnader för betalningar till koncernbolag i skatte- eller sekretessparadis. Men det sägs inte. Men det förefaller uppenbart att man ska bibringas uppfattningen att det är något skumt.

Ingen påstår dock att det är något olagligt som skett. Om så inte är fallet, vems är då felet?  Självklart måste Google maximera sin vinst inom ramen för lagstiftningen i de länder där bolaget verkar.

Felet är reglerna. Felet är bolagsbeskattningen. Varför ska Google betala mer skatt än som lagarna föreskriver? Hur mycket skatt ska Google annars betala? Vad är lagom skatt? Varför ska Google inte få organisera sin verksamhet så att man inte betalar någon skatt alls, om det kan ske inom ramen för gällande lagstiftning? Varför skulle en aktieägare finna sig i att Google drar på sig en skattekostnad i onödan?

Betänk sedan att den skatt som de internationella företagen inte betalar bara är småsummor i förhållande till skatten på de skattebaser som utgörs av löner och omsättning. Bolagsskatter motsvarar i regel cirka 5 procent av samtliga skatter i OECD-länderna. De överlägset största skattebaserna är konsumtionssskatter, inkomstskatter och löneskatter. Dessutom är bolagsskatter endast förskottsbetalningar av skatter som - i avsaknad av bolagsbeskattning - skulle influtit i form av löneskatter, inkomstskatter och omsättningsskatter.

Utan bolagsskatter skulle samma skattebelopp flyta in som i dag, men utan de komplexiteter bolagsbeskattningen vållar, och utan att vissa bolag (till synes utan svårigheter) kan undvika bolagsbeskattningen och utan att allmänheten skulle behöva upphetsas av det. Bolagen skulle inte behöva organisera sig för att undvika bolagsbeskattningen, utan koncentrera hela sin verksamhet på det de är ägnade för, nämligen att skapa vinster till båtnad för mänskligheten och för sina aktieägare.

Regeringar i alla länder, förenen eder. Befria världen från ett onödigt gissel. Avskaffa bolagsbeskattningen.

torsdag 12 december 2013

SVEN DUFVA




Nej, Stefan Ingves kompani har likt en Sven Dufvhök föresatt sig att inte släppa någon finansiell krisdjäfvul över bron,

skriver Per Lindvall i SvD (s. 19 i Näringsliv papperstidningen) den 12 december.

Roligt?


Det finns inte ens någon Sven i riksbanksdirektionen, om det nu skulle vara räntehök som PL syftar på. F.ö. stavades fågeln dufhök med gammalstavning.

SvD

tisdag 10 december 2013

BEPS, BRIC OCH DET INTERNATIONELLA RÄVSPELET OM BOLAGSBESKATTNINGEN

Krister Andersson, chef för skatteavdelningen på Svenskt Näringsliv, erinrar i en artikel i SvD 9 dec om den öppna utfrågning som anordnas av Riksdagens skatteutskott den 10 december om det internationella projekt som går under beteckningen Base Erosion Profit Shifting (BEPS).

De fåfänga försöken att stävja internationell skatteflykt som nu kulminerar i BEPS-projektet börjar få konkurrens av bl.a. BRIC-ländernas ambitioner att kapa åt sig en större del av det beskattningsunderlag som utgörs av bolagsvinster.

Men hur kan man tro att beskattningen av bolagsvinster är en bra skattebas? Bortsett från det principiellt befängda att bestraffa skapande av ny värden (vinst) med skatt och de oändlliga problemen att bestämma vinstens storlek, uppstår internationell dubbelbeskattning eftersom flera länder gör anspråk på samma skattebas.

Det är också en relativt sett obetydlig skatt. I OECD-länderna har skatten med enstaka undantag länge legat under 5 procent av de totala skatterna. Skatter på företagsvinster (vilket inkluderar vinster i enskilda firmor mm) pendlar i Sverige kring 90 miljarder kr. Det motsvarar ca 6 procent. Varken totalbeloppet eller relationstalet visar någon stigande trend. Att de svenska bolagsskatteintäkterna inte skulle uppvisat en fallande trend, som Anderssson skriver är sålunda inte korrekt, däremot att andelen av ekonomin internationellt sett är ganska hög.

BRIC-ländernas opposition mot de principer för den internationella fördelningen av beskattningsunderlaget av företagsvinster som under ett halvsekel utvecklats av OECD kanske kommer att göra dessa obsoleta och kanske välta hela BEPS-projektet. Det kan ge bolagsbeskattningen nådastöten. Gott så. Och även om det inte går så långt är det sannolikt att när dessa länder blir ekonomiskt och politiskt starkare kommer de att kräva en större del av företagens beskattningsunderlag och då kommer OECD-staterna att drabbas av motsvarande minskning.

BRIC-ländernas nya tag har kanske redan börjat visa sig i praktiken. Indiska skattemyndigheter kräver enligt upgift i SvD den 10 december Nokia på över 22 miljarder kr sedan Nokia låtit sin indiska verksamhet betala royalties till moderbolaget. Cadbury, Royal Dutch Shell och Vodafone utreds också av indiska skattemyndigheter för liknande skatteflykt.

Om nu BRIC-staterna tycker att det får för lite skatt från internationella företag, så varför inte ta skatt i form av en avgift för företagens närvaro. Skatt baserad på lönekostnader, fastighetsvärden, kvantitet utvunnen malm eller andra naturtillgångar osv. Det skulle ge en skatt oavsett resultat och oberoende av hur resultatet ska beräknas. Varför ska ett förlustföretag inte betala för sin destruktiva närvaro? Det är också en skatt som andra länder inte kan göra anspråk på.

Men varje pålaga innebär att landet blir mindre attraktivt för investeringar. Vad är viktigast: att attrahera investerare och ge befolkningen sysselsättning eller att dra in skatt?

Avskaffa bolagsbeskattningen.

måndag 9 december 2013

ACTION AID OCH SKATTEFLYKTEN

SvD har i papperstidningen (Näringsliv sid 4 - 5) den  9 december två artiklar av Peter Alestig om den skatteflykt som internationella storföretag antas ägna sig åt. En rapport väntas i veckan från organisationen ActionAid (ej att förväxla med ActionAIDS). Många tusentals miljarder kronor påstås försvinna varje år från världens fattiga länder på grund av storbolagens skatteflykt. Flera svenska storföretag deltar sannolikt, antar SvD.

Den oinitierade kan tro att storföretagen på något sätt roffar åt sig skattemedel som tillhör de fattiga länderna och gömmer dem på något hemligt ställe. Och att allt är ett nollsummespel - det en förlorar vinner en annan.

En av de största nackdelarna med bolagbeskattningen är att underlaget - även med de ärligaste ambitioner - är så svårt att entydigt bestämma. Ännu svårare är det att fördela detta underlag mellan de stater där vinsterna uppkommit. Det finns helt enkelt ingen odiskutabel princip, än mindre handgripliga tekniker för att entydigt bestämma vinst och vinstfördelning. Inom mycket vida ramar kan beslutad vinstredovisning och resultatfördelning motiveras.

Ännu tokigare är idén att relatera beskattningen till vinsten. Det gör avkastningskraven högre. Det fördyrar just det beteende som bör premieras: att skapa nya värden, dvs att göra vinster. Förutsättningen för att företagen över huvud taget är i de länder som påstås berövas skatteinkomster är kanske rent av att de inte tar ut skatt på vinsten.

OM det är så att bolagen inte betalar skatt i de utpekade länderna, kan det bero på landet självt. Varför beskatta något de inte kan kontrollera? Ingenting hindrar ju ett land att ta ut skatt på vilken bas som helst. Om bolagen antas smita från skatt för att de manipulerar vinstredovisningen, är det ju bara för landet att konstruera en egen skatt på närvaro; antal anställda, lönesumma, fastighetsinnehav, energiförbrukning, avgift för kvantitet bruten malm eller andra naturtillgångar osv, som både är lätt att fastställa och svår att undvika.

Men varje skatt innebär en kostnad för företaget, vilket kanske medför att det lägger investeringen i ett annat land. Och det är viktigare att företagen skapar sysselsättning och ger landets befolkning inkomster än att staten får skatteinkomster.

När jag var ansvarig för Handelsbankens skattefrågor såg vi till att utan invändning betala den skatt som skattemyndigheterna i de utländska filialerna ville ha. Den svenska skattesatsen var hög (före 1990 50 - 60 procent) så det var inga problem att avräkna den utländska skatten från den svenska. De svenska avräkningsreglerna var generösare på den tiden. Numera är den svenska skattesatsen lägre och regelverket åtsnört och fruktansvärt komplicerat, så det kanske inte är lika lätt att vara generös mot källstaterna längre.

Den internationella bolagsbeskattningen är en kamp mellan staterna om beskattningsunderlag med företags vinstredovisningar och vinstfördelningar som tvisteobjekt. Om staterna inte kommer överens blir resultatet beskattning flera gånger för samma inkomst.

SvD





tisdag 3 december 2013

INGEN AKTIEFÖRMÅN FÖR REVISORERNA

Förvaltningsrätten i Stockholm har den 3 december i dom (7382-13) mot PriceWaterhouseCoopers Sverige AB (PWC) avseende arbetsgivaravgift undanröjt Skatteverkets beslut att påföra avgift på en uppskattat förmånsvärde av sammanlagt 48 300 000 kr för företagets partners att förvärva aktier i bolaget för 10 kr/st. Enligt verkets beräkningar borde värdet varit 36 000 kr/st, eftersom de givit utdelning på tiotusentals kronor.




Ett aktieförvärv är dock förenat med viktiga villkor och inskränkningar. Så här skriver domstolen:
Hembudsskyldighet till ett i förväg bestämt pris medför att aktier inte kan överlåtas till utomstående och att delägare som lämnar bolaget är skyldiga att sälja tillbaka sina aktier utan möjlighet att göra kapitalvinst. Skulle samtliga aktier avyttras till någon utomstående inträder en skadeståndsskyldighet motsvarande ett års omsättning. Delägares skyldigheter innebär huvudsakligen krav på heltidsarbete och stort engagemang för bolagets verksamhet och resultat samt skyldighet att bidra till finansieringen av bolagets verksamhet genom aktieägarlån uppgående till 12 000 kr per aktie. Delägare som inte uppfyller kraven på prestation kan förlora sin rätt till utdelning eller tvingas lämna delägarkretsen.
Det är skrämmande att Skatteverket trots detta kan hävda att aktierna har ett värde utöver de 10 kr som de kan säljas för.

Konstruktionen har tillkommit för att dra nytta av reglerna om beskattning av utdelning från fåmansbolag med stor lönesumma, de sk 3:12-reglerna.  Politikerna har en tro att låga ägarskatter i sådana fall ska skapa sysselsättning, och revisions- och advokatbyråer och andra konsultföretag har anpassat sig. Och så blev det lite för bra, så att reglerna numera skärpts en smula.

PWC skulle lika väl ha kunnat bedrivas som partnerskap som tidigare varit det normala, men genom skattereglerna blev det lönsamt att bolagisera. Med de stordriftsfördelar som gäller i branschen kanske bolagisering skulle skett ändå, men med 3:12-reglerna blev det oemotståndligt. Att aktiepriset sattes till 10 kr kanske ter sig utmanande om man inte känner till villkoren i övrigt. Det kunde lika väl sättas till 10 tusen med hembudskyldighet. Något marknadsvärde får aktierna inte ändå. De är osäljbara.

Det är ingen förmån och därför finns ingenting att beskatta.

Man får hoppas att Skatteverket avstår från att överklaga. Det vore närmast genant okunnigt, faktiskt.

De mål avseende förmånsbeskattning av delägarna som väntat på detta pilotfall kan nu avgöras.

OM det är så att revisorer, advokater m.fl. anställt flera personer därför att de fått lägre skatt, ska de då kritiseras för det? Det var ju politikernas avsikt. OM det är så att de nu kommer att avskeda folk därför att de får mindre skatteförmån, ska de då kritiseras för det?

SvD