måndag 28 februari 2011
SKISTAR IGEN
Här en gammal notis.
SvD
Skistar har påförts arbetsgivaravgifter på fria liftkort till anställda. Det är inte en skattefri personalvårdsförmån, och för anställda där liftkort kan ha väsentlig betydelse för arbetsuppgifterna är förmånen inte av begränsat värde, enligt Förvaltningsrätten i Falun.
SvD
Skistar har påförts arbetsgivaravgifter på fria liftkort till anställda. Det är inte en skattefri personalvårdsförmån, och för anställda där liftkort kan ha väsentlig betydelse för arbetsuppgifterna är förmånen inte av begränsat värde, enligt Förvaltningsrätten i Falun.
söndag 27 februari 2011
VILJA UTAN AVDRAGSRÄTT
Johan Wennström upprörs i SvD den 27 februari med rätta över egendomliga hyresvillkor, som gör att Nationalmuseum helt måste stänga under ett antal år när den nuvarande byggnaden renoveras. Han spinner vidare och förvånas över att tomten intill som varit reserverad för Nationalmuseum inte blivit bebyggd. Jag håller med.
Till slut landar han i den fråga hans artikel nog egentligen handlar om: Avdragsrätt för donationer. Där håller jag inte med. Detta skall inte vara en taxeringsfråga. Taxeringen avser att fastställa underlaget för beskattning efter någon rimlig generell princip. I inga fall medges avdrag för personliga levnadskostnader som inte har med inkomstens förvärvande och bibehållande att göra eller andra personliga intressen.
Wennström refererar till en undersökning där var tredje stockholmare sägs kunna tänka sig att sponsra konst och kultur om de samtidigt får göra avdrag för gåvan. Tror jag det. Som man ropar i skogen får man svar.
Om privata gåvor ska skattesubventioneras, är det betydligt rationellare att de organisationer vilka kvalificerar för subvention får rekvirera ett belopp från staten i relation till summan av de gåvor de fått från privatpersoner. En handfull beslut rörande rejäla belopp att bedöma och kontrollera i stället för hundratusentals yrkanden om avdrag för småbelopp.
För ett företag är frågan mer komplicerad eftersom aktiebolagslagen lägger hinder i vägen. Man får inte hantera andras pengar hur som helst. Och avdragsrätten vid beskattningen är rena lotteriet.
Men stöd gärna ett tillbygge av Nationalmuseum med gåvor. Tomten bakom museet är perfekt. En ny operabyggnad bakom Nationalmuseum, som kulturutskottets vice ordförande Christer Nylander och kulturborgarrådet Madeleine Sjöstedt argumenterat för på DN Debatt den 4 januari, får inte plats där. Här är ett bättre förslag.
Till slut landar han i den fråga hans artikel nog egentligen handlar om: Avdragsrätt för donationer. Där håller jag inte med. Detta skall inte vara en taxeringsfråga. Taxeringen avser att fastställa underlaget för beskattning efter någon rimlig generell princip. I inga fall medges avdrag för personliga levnadskostnader som inte har med inkomstens förvärvande och bibehållande att göra eller andra personliga intressen.
Wennström refererar till en undersökning där var tredje stockholmare sägs kunna tänka sig att sponsra konst och kultur om de samtidigt får göra avdrag för gåvan. Tror jag det. Som man ropar i skogen får man svar.
Om privata gåvor ska skattesubventioneras, är det betydligt rationellare att de organisationer vilka kvalificerar för subvention får rekvirera ett belopp från staten i relation till summan av de gåvor de fått från privatpersoner. En handfull beslut rörande rejäla belopp att bedöma och kontrollera i stället för hundratusentals yrkanden om avdrag för småbelopp.
För ett företag är frågan mer komplicerad eftersom aktiebolagslagen lägger hinder i vägen. Man får inte hantera andras pengar hur som helst. Och avdragsrätten vid beskattningen är rena lotteriet.
Men stöd gärna ett tillbygge av Nationalmuseum med gåvor. Tomten bakom museet är perfekt. En ny operabyggnad bakom Nationalmuseum, som kulturutskottets vice ordförande Christer Nylander och kulturborgarrådet Madeleine Sjöstedt argumenterat för på DN Debatt den 4 januari, får inte plats där. Här är ett bättre förslag.
Etiketter:
avdragsrätt för gåvor,
gåvor,
nationalmuseum,
ny operabyggnad,
Operabyggnad,
Valhallaoperan
lördag 26 februari 2011
IRLAND PÅ VÄG UT UR KRISEN
Jag läser med intresse och glädje den irlänske stockholmsambassadörens artikel i Dagens Industri den 26 februari om att utvecklingen på Irland redan börjat vända.
Irlands ekonomi är liksom Sveriges
Det är bara att applådera. Men det skulle vara ännu bättre om bolagsskatten avvecklades helt.
Irlands ekonomi är liksom Sveriges
till stor del beroende av handel och konkurrenskraften hos exportföretagen. Fast den inhemska efterfrågan har varit svag, har Irlands företagssektor visat en utmärkt återhämtningsförmåga. Exporten höll sig stark även under den svåraste kristiden och är med en rekordtillväxt på 13 procent under slutet av 2010 redo att driva vår ekonomiska återhämtning.
Irlands bolagsbeskattning har varit en väsentlig del av vår ekonomiska utvecklingsstrategi sedna 1950-talet och en central faktor i utvecklingen av den irländska ekonomin. Skattesatsen på 12,5 procent är transparent, rättvis och jämnt fördelad, och alla våra större politiska partier är för att bervara den.
Det är bara att applådera. Men det skulle vara ännu bättre om bolagsskatten avvecklades helt.
Etiketter:
Bolagsbeskattning,
företagsbeskattning,
företagsklimat,
Irland,
vinstbeskattning
fredag 25 februari 2011
STOCKHOLMS NYA OPERAHUS
Var ska Stockholms nya operahus ligga?
Vid Slussen, insprängd i Mariaberget, Gasklockan i Hjorthagen, bakom Nationalmuseum?
Jag har en bättre idé. Stadion.
Denna gamla ärevördiga byggnad som inte längre kan fylla den funktion den en gång hade. Och vad ska den användas till, när vi får flera nya jättearenor som Solna, Globen och Storängsbotten? Arenor som redan verkar vara överdimensionerade.
Själva stadionbyggnaden ska förstås stå kvar. Fotbollsplanens mått är 105 x 68 meter, men utrymmet fram till byggnadskroppen är 150 x 90. Det är ungefär samma mått som Göteborgsoperan och större än Metropolitan i New York, som är 150 x 50. Den nuvarande operan i Stockholm är 130 x 80. Den nya Operan i Köpenhamn är 100 x 90 om man bortser från det jättelika skärmtaket. Oslos opera är ca 160 x 100 men väldigt oregelbundet. Helsingforsoperan är 130 x 70. Covent Garden är 110 x 100, Paris 150 x 100 (Garnier) och 200 x 110 (Bastille).
Så nog får den plats.
Själva stadionbyggnaden som kringgärdar det nya operahuset kunde hysa både publikutrymmen, restauranger och lokaler för operans administration mm.
Operan skulle bli granne med Kungliga Musikhögskolan på andra sidan Lidingövägen, och Operahögskolan ligger bara några hundra meter bort i Liljanskogen. Och ganska nära vid änden av Valhallavägen ligger Dramatiska Instituet och Filmhuset. Gasklockorna som balett- och experimentscener eller repetitionsscener ligger i Hjorthagen i närheten. Balettakademien ligger inte långt bort på Birger Jarlsgatan. Och GIH alldeles intill Stadion kunde bli...
Ett verkligt kulturkluster för scenkonst.
Det finns goda kommunikationer med egen T-banestation och Roslagsbanans ändstation. Det är gångavstånd till stora delar av innerstaden. Det skulle inte behöva bli en perifer belägenhet med transporteringsproblem som i Helsingfors och Köpenhamn.
Stadion skulle få en värdig ny funktion vid en av Stocholms paradgator, Valhallavägen. Valhallaoperan blir ett självklart namn för en opera med stolta Wagnertraditioner.
SvD, DN, DN SR
Jag har just (den 30 mars) blivit uppmärksammad på förslaget att bygga ett operahus vid Masthamnen. Det verkar inte så dumt det heller. Man vad ska vi göra med Stadion när det blivit överflödigt och oändamålsenligt?
SvD
Vid Slussen, insprängd i Mariaberget, Gasklockan i Hjorthagen, bakom Nationalmuseum?
Jag har en bättre idé. Stadion.
Denna gamla ärevördiga byggnad som inte längre kan fylla den funktion den en gång hade. Och vad ska den användas till, när vi får flera nya jättearenor som Solna, Globen och Storängsbotten? Arenor som redan verkar vara överdimensionerade.
Själva stadionbyggnaden ska förstås stå kvar. Fotbollsplanens mått är 105 x 68 meter, men utrymmet fram till byggnadskroppen är 150 x 90. Det är ungefär samma mått som Göteborgsoperan och större än Metropolitan i New York, som är 150 x 50. Den nuvarande operan i Stockholm är 130 x 80. Den nya Operan i Köpenhamn är 100 x 90 om man bortser från det jättelika skärmtaket. Oslos opera är ca 160 x 100 men väldigt oregelbundet. Helsingforsoperan är 130 x 70. Covent Garden är 110 x 100, Paris 150 x 100 (Garnier) och 200 x 110 (Bastille).
Så nog får den plats.
Själva stadionbyggnaden som kringgärdar det nya operahuset kunde hysa både publikutrymmen, restauranger och lokaler för operans administration mm.
Operan skulle bli granne med Kungliga Musikhögskolan på andra sidan Lidingövägen, och Operahögskolan ligger bara några hundra meter bort i Liljanskogen. Och ganska nära vid änden av Valhallavägen ligger Dramatiska Instituet och Filmhuset. Gasklockorna som balett- och experimentscener eller repetitionsscener ligger i Hjorthagen i närheten. Balettakademien ligger inte långt bort på Birger Jarlsgatan. Och GIH alldeles intill Stadion kunde bli...
Ett verkligt kulturkluster för scenkonst.
Det finns goda kommunikationer med egen T-banestation och Roslagsbanans ändstation. Det är gångavstånd till stora delar av innerstaden. Det skulle inte behöva bli en perifer belägenhet med transporteringsproblem som i Helsingfors och Köpenhamn.
Stadion skulle få en värdig ny funktion vid en av Stocholms paradgator, Valhallavägen. Valhallaoperan blir ett självklart namn för en opera med stolta Wagnertraditioner.
SvD, DN, DN SR
Jag har just (den 30 mars) blivit uppmärksammad på förslaget att bygga ett operahus vid Masthamnen. Det verkar inte så dumt det heller. Man vad ska vi göra med Stadion när det blivit överflödigt och oändamålsenligt?
SvD
Etiketter:
Nya Stockholmsoperan,
nytt operahus,
operan
torsdag 24 februari 2011
AMSTERDAM CENTRE FOR TAX LAW (ACTL) - AKADEMIE DER WIRTSCHAFTSTREUHÄNDER, WIEN
Jag fick ett mail idag från Amsterdam Centre for Tax Law (ACTL) / University of Amsterdam med en inbjudan till ett seminarium om Tax treatment of interest for corporations - Amsterdam - Friday 1 April 2011.
Det gav anledning till två reflexioner.
Den ena var att mitt spamfilter måtte ha fallerat. Mailet hade ca tretusen mottagare.
Den andra var att detta ämne måste vara ohyggligt viktigt, eftersom erbjudandet riktade sig till så många. Jodå, inbjudan bredde på ordentligt.
Det är bara att hålla med. Det är viktigt, för det går att hantera räntor på olika sätt som kan spara stora skattebelopp. Gör företagen fel eller inte känner till knepen, får de betala skatt i onödan. Ingen skattemyndighet lär hjälpa de skattskyldiga, så det är bara för konsulterna att ta för sig. Följaktligen är seminariet sponsrat av KPMG Meijburg & Co, ett ledande nederländskt konsultbolag i KPMG-gruppen. Det har dom gjort rejält, för det kostar bara 85 €.
Men egentligen är det bara strunt och en ofrånkomlig konsekvens av den onödiga idioti som kallas bolagsbeskattning, dvs. beskattning av företagens vinster. Avskaffa bolagbeskattningen och hela problematiken sjunker ihop som en sufflé. Tänk att en så viktig sak som företagets finansiering styrs av skatteregler och inte bara företagets behov.
Kursen är inte ett aprilskämt.
Samma dag fick jag med den vanliga posten en inbjudan till en skattekonferens i Wien från Akademie der Wirtschaftstreuhänder om Recent Developments in Tax Treaty Practice i fyra och en halv dag för 3.450 € + 20 % moms, alltså totalt närmare 40tkr. Därtill kommer resa och logi, så totalt blir det en kostnad på minst 50 tkr.
Så nog orkar bolagsbeskattningen bära dryga kostnader, dvs det är lönsamt att planera bort den och/eller lära sig var fällorna finns.
Varför?
Det gav anledning till två reflexioner.
Den ena var att mitt spamfilter måtte ha fallerat. Mailet hade ca tretusen mottagare.
Den andra var att detta ämne måste vara ohyggligt viktigt, eftersom erbjudandet riktade sig till så många. Jodå, inbjudan bredde på ordentligt.
The tax treatment of interest is a subject which remains a matter of great importance for corporations all over the world. The Amsterdam Centre of Tax law (ACTL) of the University of Amsterdam (UvA) is organising a seminar which will deal with this subject in-depth by international experts. Topics to be discussed include the difference between the tax treatment of debt versus equity, the allocation of taxing rights, possible base erosion through interest payments and relevant EU law aspects.
Det är bara att hålla med. Det är viktigt, för det går att hantera räntor på olika sätt som kan spara stora skattebelopp. Gör företagen fel eller inte känner till knepen, får de betala skatt i onödan. Ingen skattemyndighet lär hjälpa de skattskyldiga, så det är bara för konsulterna att ta för sig. Följaktligen är seminariet sponsrat av KPMG Meijburg & Co, ett ledande nederländskt konsultbolag i KPMG-gruppen. Det har dom gjort rejält, för det kostar bara 85 €.
Men egentligen är det bara strunt och en ofrånkomlig konsekvens av den onödiga idioti som kallas bolagsbeskattning, dvs. beskattning av företagens vinster. Avskaffa bolagbeskattningen och hela problematiken sjunker ihop som en sufflé. Tänk att en så viktig sak som företagets finansiering styrs av skatteregler och inte bara företagets behov.
Kursen är inte ett aprilskämt.
Samma dag fick jag med den vanliga posten en inbjudan till en skattekonferens i Wien från Akademie der Wirtschaftstreuhänder om Recent Developments in Tax Treaty Practice i fyra och en halv dag för 3.450 € + 20 % moms, alltså totalt närmare 40tkr. Därtill kommer resa och logi, så totalt blir det en kostnad på minst 50 tkr.
Så nog orkar bolagsbeskattningen bära dryga kostnader, dvs det är lönsamt att planera bort den och/eller lära sig var fällorna finns.
Varför?
onsdag 23 februari 2011
MER BAMSE ÄN PIPPI
Stora reformer behövs för att stärka Sveriges ekonomi, skriver Annika Lundius, vice vd för Svensk Näringsliv, på DN Debatt den 23 februari tillsammans med tre styrelseledamöter.
Bland mycket annat skriver de
Men varför kommer företagsskatteutredningen inte igång? Varken utredare eller experter har tillsats trots att snart en och en halv månad gått sedan utredningsdirektiven antogs.
Bland mycket annat skriver de
att statsfinanserna tillåter ordentliga tillväxtreformer under kommande år, inom såväl utbildningsväsende och forskning som arbetsmarknad. Marginalskatterna och kapitalskatterna skulle kunna sänkas för att underlätta tillväxten av mer kvalificerade arbeten och öka tillgången på investeringskapital. Företagsskatteutredningen är ett initiativ åt rätt håll. Förhoppningsvis kommer det att ge företagen – forskande och andra – konkurrenskraftiga villkor i Sverige.
Men varför kommer företagsskatteutredningen inte igång? Varken utredare eller experter har tillsats trots att snart en och en halv månad gått sedan utredningsdirektiven antogs.
tisdag 22 februari 2011
VETTIGA UTDELNINGAR
Christer Jacobson, f.d. börsredaktör på Affärsvärlden, skriver en debattartikel i Dagens Industri den 22 februari som jag önskar att jag själv skrivit.
Han utgjuter sin irritation över att ekonomijournalisterna av okunnnighet eller mot bättre vetande kolporterar föreställningen att bolagen berikar sina aktieägare på andras (framför allt anställdas) bekostnad genom guldregn av utdelningar, när det bara är fråga om att flytta aktieägarnas pengar från en ficka till en annan - dessutom till priset av avbränning av 30 procent i skatt. Det är ofta bara fråga om omfördelning av företagskapital mellan olika verksamheter. Förhoppningsvis från branscher och företag på nedgång till framtidsföretag.
Jag minns den halvt skämtsamma halvt allvarliga jargongen på seminarier på Handels när bokslutpolitik diskuterades. "Styrelsen, som efter ett svidande förlustår ser en mörknande framtid för företaget, föreslår en kraftigt höjd utdelning." Eller alternativt: "Eftersom framtiden efter ett synnerligen framgångsrikt år ser mycket ljus ut för företaget, föreslår styrelsen att ingen utdelning ska lämnas." Allt i syfte att hjälpa den osynliga handen att föra företagskapitalet dit där det gör störst nytta.
Verkligheten är kanske mer komplicerad och psykologiska faktorer påverkar börskursen. Försök med utdelningsfria aktier har inte varit framgångsrika i praktiken. Vissa aktieägare, t.ex. stiftelser, kräver utdelning för att kunna fullgöra sitt ändamål, osv.
Irrationellt eller ej: När Tele2 meddelade att utdelningen skulle höjas från 6 till 27 kr genom en engångsutdelning på 21 kr, steg aktiekursen med 10-12 procent, och fastighetsbolaget Catenas aktier rusade iväg med 8 procent efter styrelsens förslag om en ordinarie utdelning på 6 kronor och en extra utdelning på 53 kronor per aktie.
En omständighet som kanske borde komplettera Jacobsons artikel är att höga utdelningar under svåra tider kan gå ut över de anställda. Även med aldrig så god journalistik och pedagogisk förmåga, kommer de som avskedats inte att förstå att aktieägarna får utdelning. Vad som är viktigt och riktig på makronivå, är inte alltid så lustig på mikronivå. Det bästa är kanske som Jacobson skriver en balanserad utdelningspolitik, där hänsyn tas till lönsamhet, tillväxtmöjligheter och finansiell ställning.
Jacobson erinrar slutligen om den ännu inte tillsatta företagsskattekommittén och framhåller dess möjlighet att bidra till klarsyn på detta område och överväga beskattningen av riskkapitalets avkastning. Det är bara att hålla med. En första åtgärd bör vara att förklara och motivera varför bolagens vinst ska beskattas. Utan bolagsbeskattnnig skulle dessutom den förkättrade dubbelbeskattningen elimineras. Det är svårt att tänka sig att utdelning inte ska beskattas, eftersom det är likvitt kapital som ställs till aktieägarens fria disposition. Men i den mån han väljer att återinvestera utdelningarna i aktier och därmed avhänder sig dispositionsrätten, borde avdrag kunna medges. Det skulle underlätta företagskapitalets rörlighet - till allas båtnad och glädje.
Han utgjuter sin irritation över att ekonomijournalisterna av okunnnighet eller mot bättre vetande kolporterar föreställningen att bolagen berikar sina aktieägare på andras (framför allt anställdas) bekostnad genom guldregn av utdelningar, när det bara är fråga om att flytta aktieägarnas pengar från en ficka till en annan - dessutom till priset av avbränning av 30 procent i skatt. Det är ofta bara fråga om omfördelning av företagskapital mellan olika verksamheter. Förhoppningsvis från branscher och företag på nedgång till framtidsföretag.
Jag minns den halvt skämtsamma halvt allvarliga jargongen på seminarier på Handels när bokslutpolitik diskuterades. "Styrelsen, som efter ett svidande förlustår ser en mörknande framtid för företaget, föreslår en kraftigt höjd utdelning." Eller alternativt: "Eftersom framtiden efter ett synnerligen framgångsrikt år ser mycket ljus ut för företaget, föreslår styrelsen att ingen utdelning ska lämnas." Allt i syfte att hjälpa den osynliga handen att föra företagskapitalet dit där det gör störst nytta.
Verkligheten är kanske mer komplicerad och psykologiska faktorer påverkar börskursen. Försök med utdelningsfria aktier har inte varit framgångsrika i praktiken. Vissa aktieägare, t.ex. stiftelser, kräver utdelning för att kunna fullgöra sitt ändamål, osv.
Irrationellt eller ej: När Tele2 meddelade att utdelningen skulle höjas från 6 till 27 kr genom en engångsutdelning på 21 kr, steg aktiekursen med 10-12 procent, och fastighetsbolaget Catenas aktier rusade iväg med 8 procent efter styrelsens förslag om en ordinarie utdelning på 6 kronor och en extra utdelning på 53 kronor per aktie.
En omständighet som kanske borde komplettera Jacobsons artikel är att höga utdelningar under svåra tider kan gå ut över de anställda. Även med aldrig så god journalistik och pedagogisk förmåga, kommer de som avskedats inte att förstå att aktieägarna får utdelning. Vad som är viktigt och riktig på makronivå, är inte alltid så lustig på mikronivå. Det bästa är kanske som Jacobson skriver en balanserad utdelningspolitik, där hänsyn tas till lönsamhet, tillväxtmöjligheter och finansiell ställning.
Jacobson erinrar slutligen om den ännu inte tillsatta företagsskattekommittén och framhåller dess möjlighet att bidra till klarsyn på detta område och överväga beskattningen av riskkapitalets avkastning. Det är bara att hålla med. En första åtgärd bör vara att förklara och motivera varför bolagens vinst ska beskattas. Utan bolagsbeskattnnig skulle dessutom den förkättrade dubbelbeskattningen elimineras. Det är svårt att tänka sig att utdelning inte ska beskattas, eftersom det är likvitt kapital som ställs till aktieägarens fria disposition. Men i den mån han väljer att återinvestera utdelningarna i aktier och därmed avhänder sig dispositionsrätten, borde avdrag kunna medges. Det skulle underlätta företagskapitalets rörlighet - till allas båtnad och glädje.
torsdag 17 februari 2011
INNOVATIONER I CENTRUM
I en ovanligt frasspäckad debattartikel i Dagens Industri den 17 februari försöker Maud Olofsson peppa hela samhället att lyfta sig i håret.
Den 17 februari går startskottet för arbetet med den nationella innovationsstrategin. På Näringsministerns inbjudan har närmare 150 personer samlats för att diskutera önskat läge för Sveriges innovationsförmåga 2020 och vägen dit.
På Regeringens hemsida finns mer att läsa. Där finns också en särskild sida att lämna synpunkter på.
Börja med att ta bort bolagsskatten, den (tvärte)mot företagstillväxt (vinsten) direkt riktade skatten.
Ska vi kunna hävda oss och behålla vår konkurrenskraft måste vi bli bättre på att skapa innovativa och framgångsrika företag, effektiva förvaltningar, högkvalitativa offentliga tjänster och ekonomisk tillväxt kombinerad med hållbar utveckling.
Målet måste vara att Sverige ska vara ett av världens bästa länder för företagare och etreprenörer att etablera och utveckla verksamhet i.
Den 17 februari går startskottet för arbetet med den nationella innovationsstrategin. På Näringsministerns inbjudan har närmare 150 personer samlats för att diskutera önskat läge för Sveriges innovationsförmåga 2020 och vägen dit.
På Regeringens hemsida finns mer att läsa. Där finns också en särskild sida att lämna synpunkter på.
Börja med att ta bort bolagsskatten, den (tvärte)mot företagstillväxt (vinsten) direkt riktade skatten.
Etiketter:
Bolagsbeskattning,
företagsbeskattning,
tillväxt,
vinstbeskattning
tisdag 15 februari 2011
LM ERICSSON VANN SKATTEMÅLET OM FÖRMEDLINGSPROVISIONER
Den minnesgode erinrar sig kanske den mediala uppmärksamheten kring LM Ericssons utbetalningar av förmedlingsprovisioner, eller mutor som det allmänt betraktades som. Skatteverket vägrade avdrag och drog därmed igång en process genom domstolarna som igår, den 14 februari 2011, avslutats i Högsta Förvaltningsdomstolen (det som tom. år 2010 hette Regeringsrätten). Ja, bara den riktigt minnesgode, eftersom målet avsåg taxeringen år 2000, dvs. 1999 års inkomster. Skatteverkets beslut fattades den 19 december 2001; i grevens tid, eftersom beslut måste fattas före 2001 års utgång. Eftersom det kan antas att utredningen hos Skatteverket börjat tidigare, kan man uppskatta skatteprocessens tidsutdräkt till 10 år.
Avdragsrätt för mutor förklarades uttryckligen vara ej avdragsgilla enligt särskild lagstiftning som trädde i kraft den 1 juli 1999 att tillämpas i fråga om utgifter efter ikraftträdandet. Delvis hade såldedes de omtvistade kostnaderna kunnat angipas på den grunden. Men så skedde inte. Om det berodde på att Skatteverket inte kunde bevisa att det var mutor eller verket insåg att det faktiskt inte var det framgår inte av domarna.
Det är inga blygsamma belopp processen avser.
LME bokförde under räkenskapsåret 1999 utbetalningar till agenter och servicebolag med sammanlagt 2 704 549 719 kr på kostnadskonton. Inbetalningar på l 468 156 610 kr från dotterbolag bokfördes samma år på intäktskonton. Skillnaden mellan bokförda utbetalningar och inbetalningar, l 236 393 109 kr, togs upp i balansräkningen under "övriga fordringar". Det belopp som var tvistigt var dock bara en del av detta belopp, 161 milj. kr. Skatteverket gjorde gällande att det beträffande beloppet saknades uppgift om från vilket dotterbolag det emanerade och till vem och för vad bolaget hade utbetalat det.
Genom att balansera skillnadsbeloppet som tillgång hade bolaget inte yrkat något avdrag för kostnaderna (2,7 mdr kr) men inte heller tagit upp intäkterna (1, 5 mdr kr). Underinstanserna, Länsrätten och Kammarrätten i Stockholm, ansåg liksom Skatteverket att beloppen inte kunde kvittas mot varandra hur som helst, eftersom de tyckte att det saknades underlag för hur betalningarna förhöll sig till varandra.
Den principfråga som kan anses ligga i detta skulle i och för sig kunna utgöra skäl för Högsta Förvaltningsdomstolen att pröva frågan, men att döma av referatet av bolagets överklagande framgår inte annat än att Kammarrätten skulle ha
Det är således fråga om utredning av faktiska omständigheter, vilket normalt inte berättigar till prövning i högsta instans.
Högsta Förvaltingsdomstolen tog emellertid upp målet och närmast mosar Skatteverket med följande lokution.
Man får ändå vara tacksam för att HFD faktiskt tog upp målet. I tio år fick bolaget dock sväva i okunnighet om vilken skatt det skulle behöva betala. Det omtvistade skattebeloppet var ca 45 miljoner kronor. Hur många miljoner kr har inte samhällets och företagets kostnader varit för att reda ut detta befängda yrkande.
Varför ska vi behöva belastas av dessa onödiga problem?
Avdragsrätt för mutor förklarades uttryckligen vara ej avdragsgilla enligt särskild lagstiftning som trädde i kraft den 1 juli 1999 att tillämpas i fråga om utgifter efter ikraftträdandet. Delvis hade såldedes de omtvistade kostnaderna kunnat angipas på den grunden. Men så skedde inte. Om det berodde på att Skatteverket inte kunde bevisa att det var mutor eller verket insåg att det faktiskt inte var det framgår inte av domarna.
Det är inga blygsamma belopp processen avser.
LME bokförde under räkenskapsåret 1999 utbetalningar till agenter och servicebolag med sammanlagt 2 704 549 719 kr på kostnadskonton. Inbetalningar på l 468 156 610 kr från dotterbolag bokfördes samma år på intäktskonton. Skillnaden mellan bokförda utbetalningar och inbetalningar, l 236 393 109 kr, togs upp i balansräkningen under "övriga fordringar". Det belopp som var tvistigt var dock bara en del av detta belopp, 161 milj. kr. Skatteverket gjorde gällande att det beträffande beloppet saknades uppgift om från vilket dotterbolag det emanerade och till vem och för vad bolaget hade utbetalat det.
Genom att balansera skillnadsbeloppet som tillgång hade bolaget inte yrkat något avdrag för kostnaderna (2,7 mdr kr) men inte heller tagit upp intäkterna (1, 5 mdr kr). Underinstanserna, Länsrätten och Kammarrätten i Stockholm, ansåg liksom Skatteverket att beloppen inte kunde kvittas mot varandra hur som helst, eftersom de tyckte att det saknades underlag för hur betalningarna förhöll sig till varandra.
Den principfråga som kan anses ligga i detta skulle i och för sig kunna utgöra skäl för Högsta Förvaltningsdomstolen att pröva frågan, men att döma av referatet av bolagets överklagande framgår inte annat än att Kammarrätten skulle ha
konstruerat skattskyldighet för en del av inbetalt belopp, 160,9 miljoner kr, på den grunden att bolaget inte visat att ett lika stort belopp av utbetalningarna skulle avse ersättning till anlitade marknadsagenter. Att skattskyldighet för ett inbetalt belopp skulle uppkomma till följd av en förment brist i utredningsmaterialet avseende utbetalade belopp finns det dock inget stöd för i lagstiftningen eller praxis.
Det är således fråga om utredning av faktiska omständigheter, vilket normalt inte berättigar till prövning i högsta instans.
Högsta Förvaltingsdomstolen tog emellertid upp målet och närmast mosar Skatteverket med följande lokution.
Skatteverket har enligt Högsta förvaltningsdomstolen inte förebringat tillräcklig utredning för att visa att ifrågavarande belopp inte avsett förmedlade provisioner. Inte heller har Skatteverket visat att beloppet skulle vara skattepliktigt på någon annan grund. I vilken utsträckning provisionerna varit avdragsgilla i de dotterbolag där de uppkommit kan inte prövas i detta mål. Bolagets överklagande ska därför bifallas.
Man får ändå vara tacksam för att HFD faktiskt tog upp målet. I tio år fick bolaget dock sväva i okunnighet om vilken skatt det skulle behöva betala. Det omtvistade skattebeloppet var ca 45 miljoner kronor. Hur många miljoner kr har inte samhällets och företagets kostnader varit för att reda ut detta befängda yrkande.
Varför ska vi behöva belastas av dessa onödiga problem?
Etiketter:
Bolagsbeskattning,
företagsbeskattning,
LM Ericsson,
vinstbeskattning
S KRISRUPP OCH NY SKATT PÅ KAPITAL
”Det gäller att hitta stabila och breda skattebaser som gör att man både får stabila inkomster, att skattesystemet blir förutsägbart, att man inte får en oönskad vridning av beteenden, att man främjar både tillväxt och full sysselsättning och en grön utveckling”, säger Anna Johansson, ordförande i socialdemokraternas krisgrupp.
Helt rätt. Det finns en skatt som på alla punkter innebär raka motsatsen till dessa krav. Bolagsskatten.
Den är extremt instabil; den varierar helt oberäkneligt med tiotals miljarder (och med tiotals procent) från år till år.
Den är löjligt smal; drygt 5 procent av alla skatter och avgifter.
Den är synnerligen oförutsägbar och därmed en rättssäkerhetsrisk; den vållar fleråriga och ytterst komplicerade skatteprocesser där utgången fastställs först i högsta instans sedan underinstanserna ofta kommit till diametralt olika beslut.
Den påverkar investeringsbeteendet negativt och stimulerar till sinnrika skatteplaneringskonstruktioner - ofta med internationella utvikningar.
Den riktar sig uttryckligen, direkt och uteslutande mot tillväxten, dvs vinsten, och därmed också mot sysselsättningen.
Så den riktiga åtgärden är att avskaffa bolagsskatten.
Krisgruppen föreslår en ny kapitalskatt.
I stället för att beskatta kapitalinkomster löpande och värdestegringar vid försäljningar beskattas i Nederländerna nettot av finansiella tillgångar och skulder varje år. Därmed kan kapital omplaceras utan att bli föremål för beskattning. Samtidigt faller behovet av skatteuppskov till exempel för reavinster vid bostadsförsäljningar. Det är den holländska box-modellen som gruppen har i åtanke. Hushållens förmögenhet och fastigheter kan därmed beskattas på ett rakare sätt som har en koppling till deras naturliga avkastning, enligt rapporten.
DI SvD DN SvD
Helt rätt. Det finns en skatt som på alla punkter innebär raka motsatsen till dessa krav. Bolagsskatten.
Den är extremt instabil; den varierar helt oberäkneligt med tiotals miljarder (och med tiotals procent) från år till år.
Den är löjligt smal; drygt 5 procent av alla skatter och avgifter.
Den är synnerligen oförutsägbar och därmed en rättssäkerhetsrisk; den vållar fleråriga och ytterst komplicerade skatteprocesser där utgången fastställs först i högsta instans sedan underinstanserna ofta kommit till diametralt olika beslut.
Den påverkar investeringsbeteendet negativt och stimulerar till sinnrika skatteplaneringskonstruktioner - ofta med internationella utvikningar.
Den riktar sig uttryckligen, direkt och uteslutande mot tillväxten, dvs vinsten, och därmed också mot sysselsättningen.
Så den riktiga åtgärden är att avskaffa bolagsskatten.
Krisgruppen föreslår en ny kapitalskatt.
I stället för att beskatta kapitalinkomster löpande och värdestegringar vid försäljningar beskattas i Nederländerna nettot av finansiella tillgångar och skulder varje år. Därmed kan kapital omplaceras utan att bli föremål för beskattning. Samtidigt faller behovet av skatteuppskov till exempel för reavinster vid bostadsförsäljningar. Det är den holländska box-modellen som gruppen har i åtanke. Hushållens förmögenhet och fastigheter kan därmed beskattas på ett rakare sätt som har en koppling till deras naturliga avkastning, enligt rapporten.
DI SvD DN SvD
Etiketter:
Bolagsbeskattning,
företagsbeskattning,
rättssäkerhet,
vinst,
vinstbeskattning
ANDERS WALL OCH KULTURSTÖD
Anders Wall intervjuas i SvD den 15 februari om näringslivets stöd till kulturen. Han inser att att kulturen till stor del måste finansieras av privata pengar, även om basen kommer att bestå av statliga medel för att få en bredd i det hela. För att näringslivet ska stödja kulturen krävs att företagen får något igen. Det är inte bara av snålhet. Ett aktiebolag får inte göra donationer. Det strider mot aktiebolagslagen. Det finns både skadeståndsskyldighet för dem som beslutat och återbetalningsskyldighet för mottagare.
Kostnaden måste kunna motiveras som företagsekonomiskt betingad. Men som AW säger i intervjun kan både konstnären och donatorn ha affärsmässig nytta av kontakter och samarbete.
Det är också ett krav för skattemässig avdragsrätt. Skattemyndigheterna och skattedomstolarna kan - egendomligt nog kan man tycka - bestämma, att vad företag spenderar för att skapa vinster i sin verksamhet i vissa fall inte ska vara avdragsgillt. Detta gäller även i stora börsnoterade företag, där man inte kan misstänka att bidraget används för någon persons privata ändamål eller tillfredsställelse. Herostratiskt ryktbart är Regeringsrättens resonemang i målen om Procordia ABs vägrade avdragsrätt för bidrag till Kungliga Operan och bryggeriföretaget Falcon ABs medgivna avdragsrätt för bidrag till två föreningar som vill skydda pilgrimsfalksbeståndet i Sverige (RÅ 2000 ref. 31 I och II).
Aktiebolagslagen (2005:551) har i 17 kap. särskilda regler till skyddande av både aktieägares och borgenärers intressen i fråga om "värdeöverföringar från bolaget". I 5 § stadgas att bolagsstämman eller, om saken med hänsyn till bolagets ställning är av ringa betydelse, styrelsen, får besluta om gåva till allmännyttigt ändamål, om det med hänsyn till ändamålets art, bolagets ställning och omständigheterna i övrigt får anses skäligt och gåvan inte strider mot 3 §. (3 § handlar om skyddet för bolagets bundna kapital). Återbäringsansvar föreligger enligt 6 § för den som i ond tro mottagit värdeöverföring; bristtäckningsansvar föreligger enligt 7 § för den som medverkat till beslut om värdeöverföring.
En gåva är således någonting helt främmande för ett aktiebolag. Det är i första hand en fråga för bolagsstämman att besluta om och därmed snarast en vinstdisposition. I andra hand en styrelsefråga. Även bolagets verkställande direktör anses inom ramen för den löpande förvaltningen få kunna lämna smärre bidrag eller gåvor (Karnov bokverk 2009/10, Aktiebolagslag, not 1099). Som aktieägare ska man kunna vara säker på att företaget inte slösar bort de pengar man satsat i bolaget på något som inte ger inkomster eller är främmande för bolagets verksamhet som den beskrivits i bolagsordningen. Som borgenär måste man kunna räkna med att företaget beter sig affärsmässigt, så att man kan räkna med att få betalt för sina fordringar. Det är alltså synnerligen anmärkningsvärt att skattemyndigheter och domstolar anser sig kunna konstatera att kostnader i den löpande verksamheten i ett börsnoterat företag inte skulle vara kostnader för intäkternas förvärvande och bibehållande - mot företagsledningens bestridande. Men så är det. Det förutsätter i vissa fall att företagets företrädare förfarit straffbart.
Probelmet med den skattemässiga avdragsrätten kan enkelt lösas genom att bolagsbeskattningen avskaffas. Då blir det också tydligare om ett kulturbidrag är lika lönsamt som en företagsekonomiskt betingad investering.
Själv är AW värd största heder och respekt för sitt stöd till både kultur och näringslivsstudier.
Kostnaden måste kunna motiveras som företagsekonomiskt betingad. Men som AW säger i intervjun kan både konstnären och donatorn ha affärsmässig nytta av kontakter och samarbete.
Det är också ett krav för skattemässig avdragsrätt. Skattemyndigheterna och skattedomstolarna kan - egendomligt nog kan man tycka - bestämma, att vad företag spenderar för att skapa vinster i sin verksamhet i vissa fall inte ska vara avdragsgillt. Detta gäller även i stora börsnoterade företag, där man inte kan misstänka att bidraget används för någon persons privata ändamål eller tillfredsställelse. Herostratiskt ryktbart är Regeringsrättens resonemang i målen om Procordia ABs vägrade avdragsrätt för bidrag till Kungliga Operan och bryggeriföretaget Falcon ABs medgivna avdragsrätt för bidrag till två föreningar som vill skydda pilgrimsfalksbeståndet i Sverige (RÅ 2000 ref. 31 I och II).
Aktiebolagslagen (2005:551) har i 17 kap. särskilda regler till skyddande av både aktieägares och borgenärers intressen i fråga om "värdeöverföringar från bolaget". I 5 § stadgas att bolagsstämman eller, om saken med hänsyn till bolagets ställning är av ringa betydelse, styrelsen, får besluta om gåva till allmännyttigt ändamål, om det med hänsyn till ändamålets art, bolagets ställning och omständigheterna i övrigt får anses skäligt och gåvan inte strider mot 3 §. (3 § handlar om skyddet för bolagets bundna kapital). Återbäringsansvar föreligger enligt 6 § för den som i ond tro mottagit värdeöverföring; bristtäckningsansvar föreligger enligt 7 § för den som medverkat till beslut om värdeöverföring.
En gåva är således någonting helt främmande för ett aktiebolag. Det är i första hand en fråga för bolagsstämman att besluta om och därmed snarast en vinstdisposition. I andra hand en styrelsefråga. Även bolagets verkställande direktör anses inom ramen för den löpande förvaltningen få kunna lämna smärre bidrag eller gåvor (Karnov bokverk 2009/10, Aktiebolagslag, not 1099). Som aktieägare ska man kunna vara säker på att företaget inte slösar bort de pengar man satsat i bolaget på något som inte ger inkomster eller är främmande för bolagets verksamhet som den beskrivits i bolagsordningen. Som borgenär måste man kunna räkna med att företaget beter sig affärsmässigt, så att man kan räkna med att få betalt för sina fordringar. Det är alltså synnerligen anmärkningsvärt att skattemyndigheter och domstolar anser sig kunna konstatera att kostnader i den löpande verksamheten i ett börsnoterat företag inte skulle vara kostnader för intäkternas förvärvande och bibehållande - mot företagsledningens bestridande. Men så är det. Det förutsätter i vissa fall att företagets företrädare förfarit straffbart.
Probelmet med den skattemässiga avdragsrätten kan enkelt lösas genom att bolagsbeskattningen avskaffas. Då blir det också tydligare om ett kulturbidrag är lika lönsamt som en företagsekonomiskt betingad investering.
Själv är AW värd största heder och respekt för sitt stöd till både kultur och näringslivsstudier.
Etiketter:
Anders Wall,
avdragsrätt,
Bolagsbeskattning,
donationer,
gåvor,
sponsring,
vinstbeskattning
söndag 13 februari 2011
UTREDNINGEN OM FÖRETAGSBESKATTNING
Nu har det gått precis en månad sedan regeringen antog direktiv för översyn av företagsbeskattningen men ännu verkar inte någon utredare och experter har utsetts. Ändå är uppdraget mycket omfattande och ska vara klart senast den 1 november 2013. Dessförinnan ska dessutom ett delbeänkande om skatteincitament för riskkapital lämnas den 31 januari 2012 och ett delbetänkande om skatteincitament för FoU lämnas den 1 oktober 2012. Det börjar bli bråttom.
Å andra sidan är problemen enkla att lösa.
Å andra sidan är problemen enkla att lösa.
lördag 12 februari 2011
GOD REVISIONSSED
Revisionsberättelserna innehåller numera en lång harang om att revisionen har utförts i enlighet med god revisionssed i Sverige. Därefter kommer en mångordig redogörelse för vad detta antas innebära samt en friskrivning om att revisorerna med hög men inte absolut säkerhet förvissat sig om att redovisningen inte innehåller några väsentliga felaktigheter. Här (sid. 152) är den senaste revisionsberättelsen för Handelsbanken. Läs den och fundera.
Handelsbankens tidigare VD och styrelseordförande Jan Wallander ironiserade med rätta över detta vid bolagsstämman 2009 och undrade om det innebar en varning.
Med tanke på vad som inträffat sedan dess och finansmarknadsminister Peter Normans missnöje med revisorskåren, ska det bli spännande att se om revisorerna framhärdar med denna fullkomligt självklara men helt onödiga utläggning.
Handelsbankens tidigare VD och styrelseordförande Jan Wallander ironiserade med rätta över detta vid bolagsstämman 2009 och undrade om det innebar en varning.
Med tanke på vad som inträffat sedan dess och finansmarknadsminister Peter Normans missnöje med revisorskåren, ska det bli spännande att se om revisorerna framhärdar med denna fullkomligt självklara men helt onödiga utläggning.
Etiketter:
Jan Wallander,
revision,
revisionsbyråer
onsdag 9 februari 2011
MAKTELITENS POSITIONER GRANSKADE
Jag lämnade följande kommentar på rubricerade inlägg på Ekonomistas.se häromdagen med anledning av LOs senaste rapport om elitens inkomster i Sverige, vilket också uppmärksammades på DN Debatt.
Till min glädje ser jag att Leif Vindevåg, stockholmsbörsens tidigare utredningschef och numera rådgivare åt Aktiespararna, är inne på liknande tankegångar. Han uttalar sig i Dagens Industri den 9 februari på sid. 9 (artikeln finns inte i DIs nätupplaga) under rubriken Börsveteran sågar de anonyma ägarna.
Jag kunde inte uttrycka det bättre.
Finns det någon studie som undersökt inkomstskillnadernas ökning i förhållande till ”fondkapitalismens” tillväxt? Den nedåtgående kurvan för inkomstskillnader bryts tydligt mot en uppåtgående kring 1982, dvs då aktiefonderna nyligen etablerats med stöd av ny skattegynnand lagstiftning, se t.ex.fondbolagen.se
Aktiefondernas ledningar har uttryckligen avstått från styrelsereprensentation i de företag fonderna äger aktier i; på goda grunder, eftersom de inte kan veta hur länge fonddelägarna vill ha placeringar i individuella företag.
Vilka utövar ägarinflytande när en stor del av aktieägarkollektivet abdikerat? Företagsledningarna. Och personer som står i nära relation till företagsledningarna, dvs f.d. företagsledare som numera är styrelseproffs.
Om aktieägare som i första hand är intresserade av utdelningar inte utövar sin ägarmakt, kommer andra att göra det. Även dramatiska ökningar av ersättningar till företagsledningar ger obetydliga effekter på utdelning per aktie. Aktieägarna orkar därför inte hålla emot lönekraven – eller snarare löneerbjudanden. Företagsledare brukar ofta hänvisa till att det är styrelsen som erbjudit lönen, och styrelsen brukar hänvisa till internationella förhållanden.
Dessutom blir aktieägarkollektivet inte tillfrågat. Och vilka aktieägare orkar stå upp på en bolagsstämma och kräva lönesänkningar för företagsledningen?
Ändå borde uppnåendet av målet att bli vd för ett börsnoterat företag i sig vara tillräcklig belöning för den mest äre- och penninggiriga person. Vilka alternativ finns? Landshövding? Statsminister? Svenskar som blivit företagsledare i internationella storföretag kan räknas på ena handens fingrar. Skulle en vd i ett svenskt storföretag inte göra sitt yppersta även för en årslön på några enstaka miljoner kronor? Vem vill få ett rykte av att ha gjort ett dåligt jobb som vd i ett storföretag av den ynkliga anledningen att lönen var låg?
Nu är anden släppt ur flaskan och det är omöjligt att tvinga den tillbaka. Jag tror att det var fondsystemet som drog ur korken. Förmodligen i kombination med de extremt höga marginalskatter som då gällde.
Till min glädje ser jag att Leif Vindevåg, stockholmsbörsens tidigare utredningschef och numera rådgivare åt Aktiespararna, är inne på liknande tankegångar. Han uttalar sig i Dagens Industri den 9 februari på sid. 9 (artikeln finns inte i DIs nätupplaga) under rubriken Börsveteran sågar de anonyma ägarna.
Jag kunde inte uttrycka det bättre.
måndag 7 februari 2011
KAMPRAD ÄR INTE ENSAM
SvD har den 7 februari en artikel med ovannämnda rubrik. (I nätupplagan är rubriken ändrad till Många skatteplanerar som Ingvar Kamprad . Författaren verkar överraskad. "Man skulle kunna tro att skatteminimering är en svensk folkrörelse", skriver han. Förhoppningsvis talar har inte om sin egen tro.
En annan artikel i samma tidning utnämner möbeljätten till "symbol för de internationella företag som arbetar gränslöst, utan nationellt hemvist, med följd att de kommer undan skatt".
Som framgår av den förstnämnda artikeln förekommer den överallt och utövas av både fysiska och juridiska personer. Det är lite oklart om artikeln gäller skatteplanering i allmänhet eller internationell skatteplanering, men det förefaller vara de senare.
Att fysiska personer ska betala skatt för den samhällsservice de utnyttjar är givet. Att de ska betala efter förmåga är en sedan länge etablerad uppfattning. Den som tjänar 1 miljon kronor ska åtminstone betala samma andel av inkomsten som den som tjänar 100 tusen kronor. Många anser att den som tjänar mer också ska betala en större andel av sin inkomst än den som tjänar mindre, dvs. att skattesatsen ska öka med stigande inkomst (progressiv beskattning). Det kan kännas moraliskt tilltalande, men förmodligen har det ingen reell effekt på inkomstspridningen. Det är inkomsten efter skatt som räknas. Att fly från denna skatt men ändå förlita sig på samhällsservicen kan kritiseras, men det fordrar också ingripande sociala uppoffringar. Man måste avveckla sin bosättning i ett land och skaffa sig en bosättning i det andra och faktiskt flytta dit.
Ett företag kan etableras var som helst. En verksamhet kan skaffa sig hemländer i hur många länder som helst genom att etablera dotterbolag. Ett företag är inte som en människa en odelbar enhet. Ett företag föds inte som en människa med ett "innehåll". Företaget förses med uppgifter och innehåll av sin ägare. Företagets uppgift är ingen annan än att utveckla och förkovra ett kapital (en uppfinning, en affärsidé, en naturtillgång). Om detta görs framgångsrikt (det uppstår vinst, dvs skapade produkter/tjänster värderas högre än förbrukade resurser) är detta till glädje för mänskligheten: anställda har fått sysselsättning och ägaren kan ta ut vinsten eller låta den stå kvar i företaget och öka möjligheten till framtida sysselsättning av anställda och vinst (för uttag eller nedplöjning i företaget) osv. Denna samhällsnyttiga insats "belönas" med beskattning. Förlust, dvs. förstöring av befintliga resurser föranleder ingen samhällsreaktion.
Är det att undra på att företaget söker undvika denna kostnad liksom alla andra kostnader? T.ex. genom att etablera vissa verksamheter i länder där vinsten beskattas lägre än på annat håll. Det enda "moraliska" argumentet mot detta beteende är att småföretag och andra nationellt bundna företag som inte kan etablera verksamhet utomlands får försämrade konkurrensmöjligheter. Men det är ju politikerna som är ansvariga för att ha skapat grunden för denna konkurrensstörning. Företagen anpassar sig så gott de kan till givna förutsättningar.
Artikelförfattaren ser två "samhällsekonomiska stötande eller åtminstone kontroversiella konsekvenser". Den ena är att skatteplanering skapar växande inkomst- och förmögenhetsklyftor. Här är det väl framför allt privatpersoners skatteplanering som avses. Tja, men även med proportionell skatt skapas växande klyftor i absoluta tal. Den andra är "det växande bekymret att få ihop den statsfinansiella ekvationen. --- Men inte ens Irland vill höja sin extremt låga bolagsskatt", skriver författaren. Men bolagsskatten är inte ens kameralt av någon större betydelse. I Sverige svarar bolagsskatten för ca fem procent av de totala skatterna och avgifterna, och på lång sikt är den helt betydelselös: det som bolagen inte betalar i skatt på vinsten, blir skatt på större utdelad vinst och/eller högre löner vilket ger ökat underlag för inkomstskatter, sociala avgifter, moms och olika konsumtionskatter.
Den låga bolagsskatten på Irland hade denna gynnsamma effekt för landet. Undra på att de slogs för att ha den kvar. Undra på att Merkel och Sarkozy ville ha bort den. Men vid närmare eftertanke insåg de, att om landet ska komma på fötter och kunna betala tillbaka lånen, kan förutsättningarna för dess näringsliv inte försämras.
Helst skulle den avvecklas helt.
En annan artikel i samma tidning utnämner möbeljätten till "symbol för de internationella företag som arbetar gränslöst, utan nationellt hemvist, med följd att de kommer undan skatt".
Som framgår av den förstnämnda artikeln förekommer den överallt och utövas av både fysiska och juridiska personer. Det är lite oklart om artikeln gäller skatteplanering i allmänhet eller internationell skatteplanering, men det förefaller vara de senare.
Att fysiska personer ska betala skatt för den samhällsservice de utnyttjar är givet. Att de ska betala efter förmåga är en sedan länge etablerad uppfattning. Den som tjänar 1 miljon kronor ska åtminstone betala samma andel av inkomsten som den som tjänar 100 tusen kronor. Många anser att den som tjänar mer också ska betala en större andel av sin inkomst än den som tjänar mindre, dvs. att skattesatsen ska öka med stigande inkomst (progressiv beskattning). Det kan kännas moraliskt tilltalande, men förmodligen har det ingen reell effekt på inkomstspridningen. Det är inkomsten efter skatt som räknas. Att fly från denna skatt men ändå förlita sig på samhällsservicen kan kritiseras, men det fordrar också ingripande sociala uppoffringar. Man måste avveckla sin bosättning i ett land och skaffa sig en bosättning i det andra och faktiskt flytta dit.
Ett företag kan etableras var som helst. En verksamhet kan skaffa sig hemländer i hur många länder som helst genom att etablera dotterbolag. Ett företag är inte som en människa en odelbar enhet. Ett företag föds inte som en människa med ett "innehåll". Företaget förses med uppgifter och innehåll av sin ägare. Företagets uppgift är ingen annan än att utveckla och förkovra ett kapital (en uppfinning, en affärsidé, en naturtillgång). Om detta görs framgångsrikt (det uppstår vinst, dvs skapade produkter/tjänster värderas högre än förbrukade resurser) är detta till glädje för mänskligheten: anställda har fått sysselsättning och ägaren kan ta ut vinsten eller låta den stå kvar i företaget och öka möjligheten till framtida sysselsättning av anställda och vinst (för uttag eller nedplöjning i företaget) osv. Denna samhällsnyttiga insats "belönas" med beskattning. Förlust, dvs. förstöring av befintliga resurser föranleder ingen samhällsreaktion.
Är det att undra på att företaget söker undvika denna kostnad liksom alla andra kostnader? T.ex. genom att etablera vissa verksamheter i länder där vinsten beskattas lägre än på annat håll. Det enda "moraliska" argumentet mot detta beteende är att småföretag och andra nationellt bundna företag som inte kan etablera verksamhet utomlands får försämrade konkurrensmöjligheter. Men det är ju politikerna som är ansvariga för att ha skapat grunden för denna konkurrensstörning. Företagen anpassar sig så gott de kan till givna förutsättningar.
Artikelförfattaren ser två "samhällsekonomiska stötande eller åtminstone kontroversiella konsekvenser". Den ena är att skatteplanering skapar växande inkomst- och förmögenhetsklyftor. Här är det väl framför allt privatpersoners skatteplanering som avses. Tja, men även med proportionell skatt skapas växande klyftor i absoluta tal. Den andra är "det växande bekymret att få ihop den statsfinansiella ekvationen. --- Men inte ens Irland vill höja sin extremt låga bolagsskatt", skriver författaren. Men bolagsskatten är inte ens kameralt av någon större betydelse. I Sverige svarar bolagsskatten för ca fem procent av de totala skatterna och avgifterna, och på lång sikt är den helt betydelselös: det som bolagen inte betalar i skatt på vinsten, blir skatt på större utdelad vinst och/eller högre löner vilket ger ökat underlag för inkomstskatter, sociala avgifter, moms och olika konsumtionskatter.
Den låga bolagsskatten på Irland hade denna gynnsamma effekt för landet. Undra på att de slogs för att ha den kvar. Undra på att Merkel och Sarkozy ville ha bort den. Men vid närmare eftertanke insåg de, att om landet ska komma på fötter och kunna betala tillbaka lånen, kan förutsättningarna för dess näringsliv inte försämras.
Helst skulle den avvecklas helt.
torsdag 3 februari 2011
VILKEN SKATT SKA IKEA BETALA?
Följetongen om IKEA rullar vidare i Uppdrag granskning.
Till vilket land ska IKEA betala vinstskatt och hur mycket?
Jag önskar att alla de som indigneras över att IKEA-företagen världen över betalar royalties på all försäljning, som tydligen till slut hamnar i en stiftelse i Liechtenstein, skulle tala om vilken skatt IKEA borde betala i Sverige och i alla de länder där IKEA är verksamt. Det har inte gjorts gällande att IKEA skulle bryta mot något lands skattelag. Det är kanske t.o.m. så att fristående företag, som drivs under namnet IKEA, också betalar royalty för sin rätt till varumärket.
Reaktionen på programmet är en bra illustration av den okunnighet som präglar allmänhetens - och politikers - syn på företagsbeskattningen. De tror att det finns en enkel formel för att fastställa beskattningsunderlaget eller - än värre - att beskattningsunderlaget är något naturgivet. Det är fel. Det finns ingen annan metod att fastställa beskattningsunderlaget än att använda de regler som politiker har beslutat om. Att följa dessa kan aldrig vara fel; inte ens om det leder till en lägre skatt än någon intuitivt tycker är rimligt. Är företaget verksamt i flera länder måste det leva efter flera lagstiftningar. Detta ger utrymme för eller framtvingar dispositioner. Att företaget då väljer dispositioner som leder till högre skatt är knappast att begära. Det vore att försöka såga av den gren man sitter på.
En som i sin blog på s-info.se presenterar sig som
förslår helt sonika att
Man får vara tacksam att man inte drabbades av hans föredragningar i HD. "Underkänn allt som jag inte tycker om", tycks vara hans motto. Han citerar en skatteprofessor som intervjuades i programmet, som tyckte att skatteupplägget var absurt. Det är snarast en konsekvens av en absurd idé: att beskatta företags vinster.
Anders Borg tycker i programmet att Ingvar Kamprad skulle flytta hem igen. Det skulle dock knappast göra något åt beskattningen av royaltyintäkterna i Liechtenstein. Royaltyn tillhör stiftelsen och inte Kamprad. Att ha inflytande över en stiftelse innebär inte att man äger stiftelsens förmögenhet. Med tanke på Kamprads enkla livsföring behöver han inte göra så stora löneuttag som då skulle beskattas i Sverige. Men han måste kunna lita på att Sverige inte inför arvsskatt och förmögenhetsskatt.
Den indignation som programmet vill framkalla borde i stället riktas mot den stolliga idén att beskatta bolags vinster. Utan beskattning försvinner hela problemet. Det blir ännu tokigare med företagsbeskattning när, som i IKEA-fallet, verksamhet bedrivs i flera länder. Då tillkommer problemet hur den totala vinsten ska fördelas. Om det går att med lagliga medel fördela den så, att en större del av vinsterna kan redovisas i lågskatteländer, gör företaget naturligtvis det. Det kan t.o.m. hända att det land, där de största vinsterna redovisas, skulle motsätta sig att andra länder skulle få en större del av den totala vinsten. Det blir en kamp mellan länderna om beskattningsunderlaget snarare än en kamp mellan företaget och respektive stats skattemyndighet. En underförstådd - om än inte juridiskt bindande - princip är att företagen inte ska drabbas av en internationell beskattning som överskrider bolagens totala vinst.
Betydligt allvarligare än var och hur IKEA betalar skatt är frågan om successionen i företaget. Ingen av sönerna förefaller - av programmet att döma - lämpade eller intresserade av att ta över. Hur successionen ska ordnas regleras förmodligen i det stiftelsedokument som inte visas upp. Eftersom företaget sysselsätter så många personer, kan man tycka att företaget har ett socialt ansvar att förbereda dessa på hur det framtida ägandet ska arrangeras och verksamheten ledas.
Det kanske blir en aktieförsäljning till allmänheten, varefter IKEA blir ett börsnoterat storföretag bland många andra. Det vore närmast sensationellt att de entreprenörsegenskaper som Ingvar Kamprad har ådagalagt skulle kunna ärvas. Med tillgång till en förmögenhet på hundratals miljarder borde det inte vara någon större uppoffring att avstå från inflytande över ett företag man inte har intresse eller förutsättningar att leda.
SvD DI
Till vilket land ska IKEA betala vinstskatt och hur mycket?
Jag önskar att alla de som indigneras över att IKEA-företagen världen över betalar royalties på all försäljning, som tydligen till slut hamnar i en stiftelse i Liechtenstein, skulle tala om vilken skatt IKEA borde betala i Sverige och i alla de länder där IKEA är verksamt. Det har inte gjorts gällande att IKEA skulle bryta mot något lands skattelag. Det är kanske t.o.m. så att fristående företag, som drivs under namnet IKEA, också betalar royalty för sin rätt till varumärket.
Reaktionen på programmet är en bra illustration av den okunnighet som präglar allmänhetens - och politikers - syn på företagsbeskattningen. De tror att det finns en enkel formel för att fastställa beskattningsunderlaget eller - än värre - att beskattningsunderlaget är något naturgivet. Det är fel. Det finns ingen annan metod att fastställa beskattningsunderlaget än att använda de regler som politiker har beslutat om. Att följa dessa kan aldrig vara fel; inte ens om det leder till en lägre skatt än någon intuitivt tycker är rimligt. Är företaget verksamt i flera länder måste det leva efter flera lagstiftningar. Detta ger utrymme för eller framtvingar dispositioner. Att företaget då väljer dispositioner som leder till högre skatt är knappast att begära. Det vore att försöka såga av den gren man sitter på.
En som i sin blog på s-info.se presenterar sig som
f.d. jurist senast anställd som föredragande vid Högsta domstolen i Stockholm med fastighetsrätt som specialitet. Under mitt yrkesliv var jag innan aktiv som domare på Gotland och i Umeå, Lycksele, Haparanda
förslår helt sonika att
Det är ju bara att inte längre tillåta avdrag för royalty i det bolag som betalar dem.
Man får vara tacksam att man inte drabbades av hans föredragningar i HD. "Underkänn allt som jag inte tycker om", tycks vara hans motto. Han citerar en skatteprofessor som intervjuades i programmet, som tyckte att skatteupplägget var absurt. Det är snarast en konsekvens av en absurd idé: att beskatta företags vinster.
Anders Borg tycker i programmet att Ingvar Kamprad skulle flytta hem igen. Det skulle dock knappast göra något åt beskattningen av royaltyintäkterna i Liechtenstein. Royaltyn tillhör stiftelsen och inte Kamprad. Att ha inflytande över en stiftelse innebär inte att man äger stiftelsens förmögenhet. Med tanke på Kamprads enkla livsföring behöver han inte göra så stora löneuttag som då skulle beskattas i Sverige. Men han måste kunna lita på att Sverige inte inför arvsskatt och förmögenhetsskatt.
Den indignation som programmet vill framkalla borde i stället riktas mot den stolliga idén att beskatta bolags vinster. Utan beskattning försvinner hela problemet. Det blir ännu tokigare med företagsbeskattning när, som i IKEA-fallet, verksamhet bedrivs i flera länder. Då tillkommer problemet hur den totala vinsten ska fördelas. Om det går att med lagliga medel fördela den så, att en större del av vinsterna kan redovisas i lågskatteländer, gör företaget naturligtvis det. Det kan t.o.m. hända att det land, där de största vinsterna redovisas, skulle motsätta sig att andra länder skulle få en större del av den totala vinsten. Det blir en kamp mellan länderna om beskattningsunderlaget snarare än en kamp mellan företaget och respektive stats skattemyndighet. En underförstådd - om än inte juridiskt bindande - princip är att företagen inte ska drabbas av en internationell beskattning som överskrider bolagens totala vinst.
Betydligt allvarligare än var och hur IKEA betalar skatt är frågan om successionen i företaget. Ingen av sönerna förefaller - av programmet att döma - lämpade eller intresserade av att ta över. Hur successionen ska ordnas regleras förmodligen i det stiftelsedokument som inte visas upp. Eftersom företaget sysselsätter så många personer, kan man tycka att företaget har ett socialt ansvar att förbereda dessa på hur det framtida ägandet ska arrangeras och verksamheten ledas.
Det kanske blir en aktieförsäljning till allmänheten, varefter IKEA blir ett börsnoterat storföretag bland många andra. Det vore närmast sensationellt att de entreprenörsegenskaper som Ingvar Kamprad har ådagalagt skulle kunna ärvas. Med tillgång till en förmögenhet på hundratals miljarder borde det inte vara någon större uppoffring att avstå från inflytande över ett företag man inte har intresse eller förutsättningar att leda.
SvD DI
tisdag 1 februari 2011
BIS IN IDEM
Jag har tidigare kommenterat frågan om förbudet mot dubbelbestraffning (ne bis in idem).
Högsta domstolen kom den 31 mars 2010 fram till att det inte strider mot Europakonventionens förbud mot dubbelbestraffning att besluta om skattetillägg och åtala för skattebrott rörande samma sak (B 2509-09 B 5498-09). Hovrätten för Västra Sverige hade dock (med 3 röster mot 2) den 23 juni 2010 i mål B 2432-03 en annan uppfattning och den har följts av ett antal tingsrätter.
T.ex. tingsrätten i Göteborg skrev i en dom:
Den uppfattningen delar tydligen inte Hovrätten, utan återförvisar målen till tingsrätterna.
Det är alltså viktigare att en underinstans rättar sig efter HD än hävdar sin egen uppfattning om konventionsrättigheternas riktiga innebörd.
SvD
Högsta domstolen kom den 31 mars 2010 fram till att det inte strider mot Europakonventionens förbud mot dubbelbestraffning att besluta om skattetillägg och åtala för skattebrott rörande samma sak (B 2509-09 B 5498-09). Hovrätten för Västra Sverige hade dock (med 3 röster mot 2) den 23 juni 2010 i mål B 2432-03 en annan uppfattning och den har följts av ett antal tingsrätter.
T.ex. tingsrätten i Göteborg skrev i en dom:
Med hänsyn till --- kravet i artikel 13 i konventionen på att konventionsstaterna skall tillhandahålla effektiva rättsmedel för säkrandet av konventionsrättigheterna, följder, i förening med kravet i artikel 6 på oavhängiga och opartiska domstolar och domare; vilka staten sålunda är skyldig att skydda, även en lojalitetsplikt på underrättsnivå så att, även om en tingrätt i normala fall bör betrakta Högsta domstolens avgöranden som en rättskälla av mycket stor vikt, vid konflikt mellan Högsta domstolens avgöranden och Europadomstolens tolkning, har en skyldighet att betrakta den senare som den tyngst vägande, när det gäller tolkningen av konventionsrättigheternas riktiga innebörd, oaktat om Högsta domstolen råkar fortsätta att vidhålla en mot Europakonventionens lydelse och Europadomstolens tolkning stridande praxis.
Den uppfattningen delar tydligen inte Hovrätten, utan återförvisar målen till tingsrätterna.
Högsta domstolen har i rättsfallen NJA 2010 s. 168 I och II kommit fram till att det svenska systemet med dubbla sanktioner (skattetillägg och brottspåföljd) och två förfaranden för oriktiga uppgifter i skatteförfarandet är förenligt med det i artikel 4 i Europakonventionens sjunde tilläggsprotokoll upptagna förbudet mot dubbel bestraffning och lagföring (ne bis in idem). Hovrätten ansluter sig till Högsta domstolens ställningstagande i denna fråga och anser att Högsta domstolens avgörande bör vara vägledande till dess att lagstiftaren, Europadomstolen eller Högsta domstolen lämnar annat besked. Något hinder mot att pröva åtalet mot X föreligger därför inte och tingsrättens avvisningsbeslut ska därför undanröjas och målet återförvisas till tingsrätten för fortsatt handläggning.
Det är alltså viktigare att en underinstans rättar sig efter HD än hävdar sin egen uppfattning om konventionsrättigheternas riktiga innebörd.
SvD
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)