måndag 28 december 2009

ICAs SKATTEAFFÄRER

ICA har, som det heter, gått på en skattesmäll. Skatteverket och Länsrätten har för ett antal år sedan början av 2000-talet vägrat bolaget avdrag för räntekostnader för ett lån från ABN Amro Bank. Senast vägrades avdrag vid 2009 års taxering för räntekostnader på drygt 900 milj kronor. Sammanlagt påstås skattekostnaden för ICA öka med ca 2 miljarder för hela perioden om avdragen inte medges.

Lika säker som Skatteverket är att det har rätt tycks ICA vara. Ett belopp på 750 milj kr som ICA har tvingats betala har ICA bokfört som fordran på Skatteverket. Skatteverket tycks mena att avdragen är påhittade.

Vad som är rätt eller fel kommer att visa sig i sinom tid när skattedomstolarna har dömt av målen. Ränteavdrag för åren 2001 - 2003 ska prövas av Kammarrätten i april 2010. Avdragen för senare år har ännu inte prövats i domstol. För närvarande räcker det konstatera det anmärkningsvärda i att så olika uppfattningar kan föreligga om så stora belopp. Men sådan är företagsbeskattningen. Det finns inget som a priori är rätt eller rimligt, som för fysiska personer som beskattas för sina inkomster enligt skatteförmågeprincipen (även om det går att komplicera beskattningen även för fysiska personer). För företag finns ingen annan princip än tolkning av den föreliggande lagtexten, och den är med nödvändighet ytterst komplicerad, eftersom den ekonomiska verklighet som företagen verkar i är det, eller - som det förefaller i ICA-fallet - kan göras extremt komplicerad. Kan sedan olika länders skilda skatteregler spelas ut mot varandra, ökar möjligheterna att trolla bort beskattningsunderlaget exponentiellt. Vad som är avdragsgill ränta i ett land är kanske inte skattepliktig inkomst i ett annat, eller också kan beskattningen av ränteinkomsten förskjutas till en avlägsen framtid.

Ingenting är a priori rätt eller fel. Skatterätten är inte en naturrätt. Skatterätten är vad lagstiftaren för tillfället gör den till genom formulering av lagtexter som sedan utfärdas. Dessa formuleringar är dessvärre alltid ofullkomliga. Särskilt gäller det lagstiftningen om bolagsbeskattningen (vinstbeskattningen), därför att den vilar på den i grunden fullkomligt felaktiga föreställningen att bolagsinkomst (vinst) är jämförbar med fysiska personers inkomster (löner, pensioner o.dyl. samt räntor och aktieutdelningar mm). En ledande skatteteoretiker har på min förfrågan hävdat att det viktigaste skälet för bolagsbeskattning är kravet på att likställa bolags och egenföretagares beskattning. Så vad ska en stackars fåkunnig riksdagsman tro?

Moraliskt kan ICA inte klandras såvida inte hela konstruktionen baseras på rent fusk. Tvärtom åligger det styrelsen och företagsledningen att maximera vinsten bl.a. genom att reducera skattekostnaderna inom ramen för lagstiftningen. Emellertid kan företags olika känslighet för den allmänna opinionens reaktion göra, att vissa företag avstår från att företa transaktioner i skatteminskande syfte. Affärsmässigt kan det bli en belastning om företaget skandaliseras. Detta är ett av många skäl till att bolagsbeskattningen borde avskaffas. Den skapar konkurrenssnedvridningar mellan företag som är olika känsliga för braskande rubriker i media.

Är det bra för Sverige att ICA blir av med 2 miljarder kr? Ja, om ICA inte har några goda investeringsplaner eller har en låg räntabilitet, dvs. har för stort kapital. Nej, om det motsatta gäller. Men något sådant tar bolagsbeskattningen inte hänsyn till. Den slår blint och obönhörligt. I den mån ICAs stabilitet och styrka är beroende av 2 miljarder gör den tillkommande skatten ICA till en sämre arbetsgivare som i värsta fall tvingas avskeda personal. Är det bra? Behöver ICA kompensera sig för kapitaldräneringen? I så fall riskerar vi som konsumenter prisökningar och leverantörerna sämre villkor om konkurrensförhållandena medger det. Personalen riskerar möjligheterna till bättre anställningsvillkor. Aktieägarna, som i kraft av risktagare har initiativet, ser naturligtvis till att avkastningen på det satsade kapitalet inte går ned. I ett något längre perspektiv spelar den tillkommande skattekostnaden inte någon större roll för ICA; skattekostnaden rullas över på andra aktörer. Det är vi andra som i egenskap av privatpersoner i en eller annan form bär ICAs tillkommande skattekostnad. Ingen annan gör det!

Hur mycket betyder det här för staten? Inte mycket. Statens inkomster av bolagsskatter på ca 60-100 miljarder kronor motsvarar ca 5 procent av de totala skatte- och avgiftsinkomsterna. 2 miljarder kronor är mindre än 2 procent av 5 procent av de totala skatte- och avgiftsinkomsterna på ca 1 500 miljarder kronor. Betydelsen av Skatteverkets insats ligger snarare i att respekten för lagstiftningen upprätthålls och att konkurrensförhållandena mellan företag inte snedvrids. Men hur kan respekten för en skattelagstiftning som tillåter så olika uppfattning om gällande rätt upprätthållas?

De räntekostnader ICA yrkar avdrag för verkar ha uppkommit genom koncerninterna lån. Avdragsrätten för sådana räntor är fr.o.m. 2009 kraftigt begränsad genom ny lagstiftning. Det blir därför processuellt synnerligen intressant hur domstolarna kommer att bedöma ICAs transaktioner. Om lagstiftningsåtgärden ses som en nödvändig åtgärd för att förhindra avdrag innebär det ett erkännande av att avdragsrätt förelegat dessförinnan. Ses den mera som ett förtydligande skulle bedömningen kunna bli en annan. Såvitt framgår av pressreferat har Skatteverket inte angripit transaktionerna med skatteflyktslagen, vilket skulle kunna tyda på att det inte ansett att "en taxering på grundval av förfarandet skulle strida mot lagstiftningens syfte som det framgår av skattebestämmelsernas allmänna utformning och de bestämmelser som är direkt tillämpliga eller har kringgåtts genom förfarandet" som det formuleras i punkt 4. av 2 § i skatteflyktslagen. Då borde det vara svårt att angripa ett förfarande som därefter förhindras med uttrycklig ny lagstiftning. Skatteverket tycks dock även hävda att det inte skulle föreligga något lån "eftersom det inte har funnits några pengar att disponera". Då är det inte skattereglerna som åberopas, utan någon form av allmän bedömning av om det förelegat något lån eller inte och om betalningarna utgjort ränta i formell mening. ICA uppger sig ha anpassat sig till den nya lagstiftningen.

Den som lever får se hur det går. Det finns en vinnare hur det än går - den skattekonsult som biträder bolaget.

söndag 27 december 2009

GÅVOR MED ANDRAS PENGAR - IGEN - OCH IGEN

Det är lätt att vara generös med andras pengar.

Det är en egendomlig tanke att man blir mer givmild om man får mindre skatt. Skatterna kan förvisso uppfattas betungande, men tycker man att man vill ge ett belopp till välgörenhet så ger man väl så mycket som man kan. Utan baktankar. Varför ska en annan (staten) gå in och lämna ytterligare ett belopp? Till givaren!

Johan Wennström i SvD tror att för att givmildheten hos privatpersoner ska bli större måste politiken förmodligen skapa jordmån för det. Kanske det. Men är det verkligen så illa att det måste ske med en skattefavör? Det är väl för ynkligt att det är intresset av en skattelättnad som är drivande och inte intresset att stödja det man tror på.

Konstig tanke förresten, att det skulle vara en statlig uppgift att skapa jordmån för givmildhet. Vi kanske behöver en gåvostimulansmyndighet.

Den 7 januari 2010 argumenterar Gabriel Urwitz och Lena Posner Körösi DN för att avdrag ska kunna medges inte bara för hjälpverksamhet bland behövande och för att främja vetenskaplig forskning utan för "all allmännyttig verksamhet som drivs på ett seriöst sätt till samhällets och dess medborgares bästa". Deras skäl är att Sverige under de senaste 30-40 åren blivit mycket med mångfacetterat och mångkulturellt.
En hyllningsartikel till inägget finns hos Hayek-Institutet i Sverige.

Och den 9 januari skriver Tonika Hirdman i Dagens Industri om filantropi.

tisdag 22 december 2009

ETT VARV TILL MED SKATTEKONTROLLSKRUVEN

INFORMATIONSPLIKT SÄTTER STOPP FÖR AVANCERAD SKATTEPLANERING skriver Vilhelm Andersson, rättschef på Skatteverket i en artikel på Dagens Industris debattsida.

Skatteverket klagar på att verket kommer på efterkälken. Inte förrän ett "skatteupplägg" spritt sig och blivit flitigt använt upptäcker Skatteverket vad som är på färde. "Skadan" är då redan skedd och många skattskyldiga har undgått skatt som de enligt Skatteverket borde ha betalat. Därför vill Skatteverket införa informationsplikt för avancerade skatteupplägg. Selvangivelse talar danskar och norrmän om, men då menar det bara det vi kallar självdeklaration.

Skatteverkets målsättning är alltid att arbeta förebyggande, skriver Vilhelm Andersson. I stället för att i efterhand rätta fel i medborgarnas och företagens deklarationer vill vi se till att det blir rätt från början. Det är till nytta för alla parter.

Ja, det låter väl bra, och till den ändan ska Skatteverket lämna information om reglerna, så att vi kan göra rätt. Men det är vi själva som har ansvaret för att vi gör rätt. Och vi kanske inte tycker som Skatteverket. Inte domstolarna heller. Det vi och företagen gör kanske inte gillas av Skatteverket, men vi kanske har rätt och också får rätt av domstolarna. Vi kanske inte tycker det vi gör är särskilt avancerat och än mindre aggressivt (ett annat vanligt förekommande ord i dessa sammanhang). Vi följer lagen. Även om vi inser att lagstiftaren kanske inte förutsett det vi gör.

Artikel 7 av Europakonventionen har rubriken: Inget straff utan lag. Det som inte är förbjudet på skatteområdet är tillåtet. Nullum tributum sine lege. Legalitetsprincipen gäller faktiskt fortfarande, även om skatteflyktsklausulen eroderat principen något och därmed ökat rättsosäkerheten. Alla inkomster tillhör inte staten om vi inte kan visa att vi har bättre rätt. Nej, stat och kommun har visserligen rätt att beskatta oss, men bara i den omfattning Riksdagen beslutat - eller beviljat som det hette förr, dvs. Riksdagen medgav (beviljade) att kungen fick ta ut skatt på visst sätt och i viss omfattning. T.o.m. 1970 hette Skatteutskottet Bevillningsutskottet.

Nu vill Skatteverket ta ansvaret ifrån oss. FN-konventionen innehåller skydd för rätten att inte uttala sig och mot självinkriminering. En brottsling har således rätt att vara passiv och kan inte tvingas att göra medgivanden eller tillhandahålla för honom belastande material. Som skattebetalare ska vi dock (tycker Skatteverket) bli skyldiga att fråga Skatteverket i förväg om vi gör rätt. Självangivelse. Vi tillåts inte ta risker på skatteområdet. För att bestämmelsen ska bli effektiv blir det förmodligen ett straff för att inte ha frågat om ett transaktionsbeteende underkänns. Vi ska bestraffas om vi vill ta eget ansvar för våra (som det kan visa sig dåliga) beslut.

Jag vet inte om Vilhelm Anderssons penna slant, men han skriver faktiskt: Reglerna skulle inledningsvis kunna vara smalt avgränsade till ett fåtal avancerade och gränsöverskridande uppläggsområden. INLEDNINGSVIS. Normalt brukar alla förslag till integritetsinskränkningar försvaras med att "det ska inte användas på annat än mycket elakartade fall", medan kritikerna säger "jo, men det vet man ju hur det blir. Finns möjligheterna kommer de att användas även på nya företeelser." Vilhelm Andersson har tydligen redan från början tänkt använda instrumentet självangivelse på bred front.

Vilhelm Andersson sockrar verkets förslag med att "för näringslivet finns det uppenbara fördelar. Det leder till större förutsägbarhet för företagen." Ja, det är klart att om reglerna är komplicerade, leder de till bristande förutsägbarhet. Och det är oundvikligt att reglerna för företagsbeskattning är komplicerade. Oerhört komplicerade. Dessutom tillkommer nya komplikationer gång på gång. Bara under denna höst har åtminstone fyra propositioner (2009/10:12, 24, 36 och 47) med lagstiftning mot kringgåendetransaktioner resulterat i lagstiftning. Delvis med retroaktiv verkan. Därtill kommer ny lagstiftning om prissättningsbesked vid internationella transaktioner (prop. 2009/10:17). Reglerna är synnerligen komplicerade, och jag är säker på att de inte är heltäckande. Vi kan vara förvissade om att det snart kommer nya krav på ytterligare skärpningar för att förhindra kringgåenden eller oönskade effekter av den nya lagstiftningen. Det kommer aldrig att ta slut.

Så det är klart att det leder till större förutsägbarhet för företagen om de först ber om lov. Men innan Skatteverket hunnit svara - eller redan innan företaget hunnit formulera problemet - har affärschansen kanske förlorats. Det går inte att vänta på administrativa beslut. Och Skatteverket har kanske fel. Förfarandet skulle kanske stå sig vid en domstolsprövning. Men företaget riskar straff för att det inte frågat om det skulle gå illa.

Att Skatteverket inte förmår fullgöra sitt uppdrag är inte förvånande. Företagsskattelagstiftningens komplexitet är enorm. Men är det rätt väg att gå att införa informationsplikt? Måste man inte istället ta sig en funderare på om reglerna alls är nödvändiga? Är det nödvändigt att beskatta bolagsvinster? Och är det förnuftigt?

Tas bolagsbeskattningen bort försvinner det kontrollbehov som nu bekymrar Skatteverket. Bolagens vinster ökar företagens styrka och gör dem till stabilare och säkrare arbetsgivare. Den företagstillväxt som alla talar om och vill stimulera med allehanda medel hindras årligen till 26,3 procent av bolagsskatten. Tillväxten kommer ur vinsten - ingenting annat. Bolagets vinst är själva tillväxten.

Den enklaste stimulansen för näringslivet och Sveriges ekonomi och för allas vårt materiella välstånd är att ta bort bolagsskatten. Utan bolagsbeskattning ökar attraktionen för investeringar i Sverige. Bolagens vinster försvinner inte så länge de behålls i företagen. Det finns inga goda skäl att beskatta bolagens vinster så länge de inte delas ut. Det är bara dumt. Den som motsätter sig borttagandet av bolagsskatten måste förklara varför bolagsskatten skulle vara någonting bra.

Läs även Krister Anderssons tänkvärda debattinlägg om Skatteverkets förslag i Dagens Industri den 29 december

måndag 21 december 2009

VARFÖR GE SMÅFÖRETAG AVDRAG FÖR TEKNIKUTVECKLING?

Camilla Littorin från Företagarförbundet säger i en debattartikel i Dagens Industri, att det är en absolut förutsättning för att Sverige ska ha ett livskraftigt näringsliv att några av de mindre företagen växer sig stora.

Självklart!

Hur ska detta gå till enligt Littorin? Jo, genom att små och medelstora företag ska få ett skatteavdrag på 20 procent på godkända teknik- och marknadsutvecklingskostnader.

Härligt för alla skattekonsulter och nytt krångel med/för skattemyndigheterna. Nya arbetsuppgifter för den myndighet som ska godkänna kostnaderna. Almi och Tillväxtverket nämns i artikeln.

Vad är små och medelstora företag? Vad är teknikkostnader? Vad är marknadskostnader? Vad är kostnader för utveckling av dessa ändamål?

Ja nog kan det bli nya arbetsuppgifter alltid. Men är det sådant som ökar välståndet?

Hur växer företag? Genom att ackumulera sina vinster. Det finns inget annat sätt.

Bolagsskatten tar ifrån alla företag 26,3 procent av deras vinster. Utan bolagsskatt skulle företagens tillväxt vara 135 procent av dagens tillväxt.

Hur underlättar man för alla företag att tillväxa? Utan att blanda in myndigheter. (Tänk att det finns ett tillväxtverk!) som vet bäst vilka företag som kan växa.

Just det. Ta bort bolagsskatten.

torsdag 17 december 2009

LÅT ARVSSKATTEN VILA I FRID

Krister Andersson, Näringslivets skattesakkunninge, uttalar i en debattartikel i Dagens Industri en lika välformulerad och välmotiverad som from förhoppning om att arvs- och gåvoskatten och förmögenhetsskatten inte återuppväcks. En oavkortad version av artikeln finns här.

Det enda som motiverar sådana skatter är att de åläggs individer som "oförtjänt" eller t.o.m. välförtjänt kommit kommit i besittning av stora förmögenhetsvärden. Någonstans i samhället uppkommer det en uppfattning att sådan människor borde bidra mera till försörjningen av dem som inte varit lika lyckosamma. Det ligger en hel del i den moraliska aspekten att vi som lyckats bättre i livet ska hjälpa dem som lyckats sämre - i vart fall om deras olycka är oförskylld.

Men den ekonomiska effekten blir inte att inkomst- och förmögenhetsförhållandena eller livsvillkoren i största allmänhet därmed utjämnas. I ekonomin (i verkligheten) finns inga fasta punkter och inga för evigt tillskapade fixa relationer. Allt rör sig (panta rei). Den som har förmågan att bygga upp en förmögenhet kommer att göra det även om inkomst- och förmögenhetsskatter tar en stor del. Den som är driftig kommer inte att nöja sig med att inkomstavståndet till den som latar sig minskar genom olika skatter på höga inkomster och förmögenheter. Den som är i färd med att lämna ett stort arv efter sig kommer att vidta åtgärder för att inte arvet ska förminskas genom en skatt - om han inte själv tycker att staten är mer lämpad än arvingarna att ta hand om förmögenheten.

Men moralen är lättare att ta till sig än den obegripliga men obönhörliga ekonomin. Därför är det så svårt att ta bort "värnskatten". I synnerhet som det är färre personer som betalar den än som inte gör det. Och de som betalar den har ofta resurser och förmåga att förhandla till sig inkomster som tar hänsyn till att de betalar en extra skatt på dem. Så på mikronivå spelar det antagligen inte så stor roll.

Det gör det däremot på makronivå, men det är så svårt att belägga, så där regerar den politiska retoriken. Och det var den som - under över alla under - fick bort både arvs- och gåvoskatten och förmögenhetsskatten. Politikerna blev plötsligt överens om (insikten hade nog funnits länge) att skadeverkningarna var mycket större än nyttan. Propositionen om avskaffandet av arvs- och gåvoskatten lades fram av en socialdemokratisk regering och den fick stöd av samtliga riksdagspartier. Att arvs- och gåvoskatten avskaffades före förmögenhetsskatten är ett tydligt tecken på politikens supremati; från ekonomiska utgångspunkter var det en helt galen tågordning. Sen fick avskaffandet av arvs- och gåvoskatten en skjuts av tsunamikatastrofen; dess avskaffande tidigarelades med två veckor för att dödsbona efter dem som förolyckades inte skulle träffas av en arvsskatt som inte skulle finnas en dryg vecka senare.

Men ingen går säker för vare sig arvs- och gåvoskatt eller förmögenhetsskatt. Kjell Olof Feldt vädrade sina idéer om en kvarlåtenskapsskatt på det seminarium om skatteforskning som hölls av Riksbankens Jubileumsfond den 11 november 2009. Ett referat finns här. Mona Sahlin och Tomas Östros hotar med en ny förmögenhetsskatt. Så Krister Anderssons bön är befogad.

Om förmögenhetsskatter och arvs- och gåvoskatter trots verkningslöshet och ekonomiska skadeeffekter ändå kan motiveras (eller åtminstone förklaras) från moraliska utgångspunkter, så gäller detta inte bolagsskatten. Den har inga som helst gynnsamma effekter och är bara skadlig. Och det finns inga goda motiv för att ha en sådan skatt. I samma nummer av DI finns också nyhetsartiklar om de allt krångligare och dyrare företagsskatterna. PriceWaterhouseCoopers och Världsbanken har i sin årliga internationella undersökning av skatter placerat Sverige på plats 144 av 183 med 54,6 procent, där plats nummer 1 innebär lägst företagsbeskattning (inklusive arbetsgivaravgift). Luxemburg ligger på 17e plats (högst i EU) med 20,9 procent, Danmark på 36e med 29,2 procent, Norge på 95e med 41,6 procent. EU-snittet är 44,5 procent.

måndag 14 december 2009

AKTIEUTDELNING IN NATURA

Dagens Industri skriver i dag om företag som lämnar aktieutdelning in natura, dvs. som utöver ordinarie, på bolagsstämman beslutad, utdelning ger sina aktieägare förmåner av skilda slag.

Skistar ger sina aktieägare 15 procents rabatt på liftkort, skidskola och skidhyra. Kravet är ett innehav på 200 aktier.

SAS ger aktieägarna 10 procents rabatt på flygbiljetter. New Wave delar ut rabattkort till sina aktieägare som ger 15 procent rabatt i de egna Orreforsbutikerna.

Smart, tycker bl.a. Aktiespararnas Günther Mårder.


Men det är en svår skatterättslig balansgång. Är kostnaden avdragsgill för företagen? Är förmånen skattepliktig utdelning för aktieägarna?

Frågan har prövats av Regeringsrätten i några fall.

RÅ 83 1:55 gällde S-E-Bankens aktieägarkonto med gynnsammare inlåningsvillkor än vad som i allmänhet gällde. Räntan blev i sin helhet avdragsgill för banken. Skälen härför var att såväl den aktiepost som krävdes som det belopp som grundade rätt till den högre räntan var av begränsad storlek, att räntan inte hade något samband med antalet innehavda aktier utan helt beräknades utifrån gjorda insättningar och uttag, samt att de gynnsammare villkoren inte påtagligt avvek från vad som erbjöds andra särskilt utvalda grupper som pensionärer och lönsparare.

På samma sätt bedömdes i RÅ 83 1:52 inköpsrabatter till preferensaktieägare i NK. Rabatten utgick i förhållande till gjorda inköp, ej till aktieinnehavet eller NKs resultat, och översteg inte vad som kunde anses som en sedvanlig kundrabatt.

I ett förhandsbesked från Skatterättsnämnden den 2 mars 1993 blev utgången emellertid den motsatta. Sökanden överklagade förhandsbeskedet till Regeringsrätten men återkallade det senare, varför det inte blev prövat i högsta instans. Ärendet gällde ett kommunalt energibolag som avsåg att ge rabatt på de fasta och rörliga avgifterna till aktieägare med visst minsta antal aktier i bolaget. Rabatten skulle antingen vara den enda rabatt som bolaget utgav eller utgå vid sidan av en särskild rabatt för storförbrukare. Sistnämnda rabatt skulle kunna utgå även till den som åtnjöt aktieägarrabatten. Trots att aktieägarrabatten skulle utgå oberoende av bolagets resultat, fann Skatterättsnämnden att den skulle behandlas som icke avdragsgill utdelning.

Huruvida Skistar, SAS och New Wave återförsäkrat sig i fråga om skatteeffekterna genom förhandsbesked känner jag inte till.

Villkoren för aktieägarrabatt i Skistar har ändrats. Den största ändringen är att Skistar övergår från ett manuellt hållet system med aktieägarkort till ett automatiserat system där aktielängderna samkörs med bokningssystemet. Den som bokar och betalar över internet får automatiskt rabatt.

En försämring för aktieägarna/kunderna är att betalningar inte kan ske på plats i liftsystemet längre:

”Rabatten gäller endast vid förskottsförsäljning, som med fördel kan ske via vår huvudsakliga försäljningskanal skistar.com. Rabatten gäller med andra ord inte vid köp på plats på någon av våra destinationer”, framgår det av brevet till aktieägarna i september 2010.

söndag 13 december 2009

LINDHAGENS KAMMARKÖR

På onsdag den 16 december 2009 kl. 19.30 sjunger Lindhagens Kammarkör julsånger i S:t Görans kyrka, Velanders väg 2, på Kungsholmen i Stockholm (bredvid S:t Görans sjukhus).
Solist är operasångaren Ola Eliasson

Det måste höras.

onsdag 9 december 2009

TOMAS ÖSTROS OCH BOLAGSSKATTEN

Enligt nyhetsbyrån Direkt säger Tomas Östros att bolagsskatten ligger på en konkurrenskraftig nivå. Han betonar också att detta är en av de skatter som betyder mest för Sverige.

Vad menar han med det?

Vad menas med att en skatt är konkurrenskraftig? Har vi en skatt som gör att svenska företag kan konkurrera bättre? I så fall är väl ingen alls skatt bättre än en skatt på 26,3 procent av vinsten. Eller är den konkurrenskraftig gentemot utlandet, på så sätt att det är roligare att betala skatt i Sverige än i andra länder? Eller är den svenska bolagsskatten lättare att kringgå än andra länders skatter?

Och på vilket sätt är den betydelsefull?

Det är en skatt som ger 5-6 procent av de totala skatte- och avgiftsinkomsterna, så den betyder verkligen inte mycket pengamässigt. Dessutom är bolagsskatten bara ett förtidsuttag av de inkomst- och löneskatter och utdelningsskatter som skulle utgått på de löner och utdelningar som inte kan betalas på grund av bolagsskatten. Så nettoeffekten av bolagsskatten är kanske en skatt motsvarande 2-3 procent av de totala skatterna.

Däremot betyder bolagsskatten mycket för investeringsklimatet i Sverige. Utan bolagsskatt skulle avkastningen på investeringar i Sverige öka med 35 procent. Så i den bemärkelsen är skatten oerhört betydelsefull. Negativt, alltså.

Dessutom binder den högkvalificerade resurser i form av 1) välbetalda jurister och ekonomer som sysslar med att hitta smarta lösningar för att kringgå bolagsskatten och 2) mindre välbetalda inom skatteförvaltning och myndigheter som håller efter dem som gör så och 3) dem som i domstolarna försöker skipa rättvisa i den lagstiftning som 4) jurister och ekonomer i finansdepartementet och skatteutskottet hittat på åt politikerna. Jag har tillhört alla grupperna.

Vad bolagsskatten betyder för skattemoralen och misshushållning av resurser för skattesmarta finansieringslösningar av investeringar går nog inte att räkna ut.

Totalt är bolagsskatten bara en belastning för samhället. Avskaffa den.

tisdag 8 december 2009

MATS ODELL, ANDERS BORG OCH AP-FONDERNA

Mats Odell och Anders Borg har olika uppfattning om förvaltningen av AP-fondsmedlen skriver bl.a. SvD. MO tycker att fonderna ska vara kvar och att det ska utöva aktiv ägarstyrning. AB tycker att fonderna ska slås ihop och att de ska vara passiva. Det nuvarande systemet är alldeles för dyrt och resultatet för dåligt.

Ju större en fond är, ju större andel av riskkapitalet en fond har, desto svårare är det att slå index. Den som "äger" hela börsen har en utveckling som motsvarar index. Desto mindre skäl är det då också att försöka slå börsen genom omplaceringar. Det talar för en passiv förvaltning, vilket innebär långsiktigt ägande. Med långsiktigt ägande följer möjlighet till aktiv ägarstyrning av de företag fonderna är ägare i.

En aktiv ägarstyrning via AP-fonderna är emellertid en form av fondsocialism med risk för politisk styrning av näringslivet. Jag kan tänka mig att sådana tankar ligger bakom ABs ställningstagande. Kollision mellan politiska och företagsekonmiska mål har vi sett talrika exempel på nyligen.

Passiva ägare lämnar fältet fritt för de ägare som inte är passiva. De aktiva ägarna får makt över företagen med mycket liten del av ägandet. Det är vad som skett under de senaste trettio åren under "fondkapitalismens" framväxt. Aktiefonderna vägrar att ta ägaransvar, eftersom de inte kan vara långsiktiga ägare. Går spararna ur fonderna, måste fonderna sälja sina aktier. Detta är en orsak till företagsledningarnas ökade makt gentemot aktieägarna, vilket också MO påpekar. Eftersom stora aktieägargrupper avsagt sig sin makt, har det uppstått ett vacuum som andra - företagsledningarna - kunnat utnyttja. Det har de också gjort, vilket vi sett i talrika företagsskandaler, optionsäventyr och hisnande styrelse- och företagsledararvoden.

Vad göra?

Det finns rösträttsfria aktier.

Aktiebolagslagen tillåter emission av kapitalandelslån (lånedebendures), dvs. skuldebrev som får avkastning i relation till företagets aktieutdelningar och återbetalning i relation till bolagets nettoförmögenhet. Risktagandet är alltså detsamma som för aktier. Eftersom skulder går före aktier vid en konkurs, är risktagandet i själva verket mindre. Sådana placeringar borde därför vara mer attraktiva än aktier för dem som inte eftertraktar styrelseposter eller på annat sätt avser att påveka företagen. Emission av kapitalandelslån har tidigare inte varit tillåtet eller har i vart fall inte förekommit sedan de kom i vanrykte under Ivar Kreugers dagar. Ett viktigt skäl har varit att beskattningsfrågan varit oklar. Har bolaget haft avdragsrätt för räntan? Den är ju en form av vinstutdelning. Numera är kapitalandelslån uttryckligen tillåtna enligt aktiebolagslagen och finns det en skatterättslig reglering som innebär att räntan är avdragsgill.

Om företagen omvandlar större delen av sitt aktiekapital till kapitalandelslån (eller emitterar sådana lån i stället för aktier vid en nyemission) kan de passiva ägarna (aktiefonderna och de flesta privatpersonerna) placera i kapitalandelslån i stället för aktier. Kvar på aktiemarknaden finns då professionella placerare med långsiktiga intressen att styra företag. Balansen mellan aktieägarna och företagsledningarna kan återupprättas.

Ska politisk makt utövas över näringslivet kan AP-fonderna placera i aktier - annars kan de placera i kapitalandelslån.

Frågan är bara: varför finns det knappast några kapitalandelslån? För den del av kapitalet som kommer från placerare utan intresse för ägarmakt, vore detta ett enkelt sätt att undgå dubbelbeskattningen av aktiebolagsvinster och därmed höja avkastningen i företagen. Om man vill slippa politisk styrning av näringslivet kan AP-fonderna placera i kapitalandelslån i stället för aktier. Ap-fonderna blir finansiärer, men med chans till den högre avkastning som risktagare åtnjuter.

måndag 7 december 2009

SKATT PÅ VINDKRAFT

Nu har Skatterättsnämnden lämnat ett förhandsbesked om beskattningen av vindkraftskooperativ och tyckarna i flera tidningar förfasas.

Återigen, så här är det för alla näringsidkare och företag. Det är inget som är unikt för vindkraftskooperativ.

Värst är det för aktiebolag. De har full dubbelbeskattning, dvs. först betalar bolaget skatt, sedan betalar aktieägarna skatt på utdelningen. Ekonomiska föreningar (dvs. bl.a. vindsnurrekooperativ) har det aningen bättre genom att viss del av utdelningen är avdragsgill, varför dubbelbeskattningen inte är total. Näringsidkare och egna företagare betalar bara skatt en gång. All produktionsvinst beskattas emellertid, hur galet det än må synas.

Jag kan gärna instämma i att ekonomiska föreningar (och aktiebolag) inte ska beskattas för sina vinster på vindkraftsnurror, men det är för att jag tycker att företagsvinst som behålls i företagen inte borde beskattas alls. Det är som en bloggare skriver: "Ibland är saker och ting så dumt så man nästan undrar om man totalt fattat saken fel". Nej, du har fattat saken rätt. Företagsvinster beskattas.

Vindkraften är däremot inte hårdare beskattad än annan produktion.

torsdag 3 december 2009

IKEAs SKATTER

Expressen har i dag en artikel om IKEAs skatter. I slutet citeras jag. I samtal med journalisten uttalade jag min övertygelse om att IKEA följt gällande lagar, såväl svenska som utländska i de länder där IKEA är verksamt. Det verkar i artikeln som att bara genom att skapa den företagsstruktur som IKEA har, går det att göra hur som helst med företagens vinster.

Så är det ju inte. För varje transaktion mellan närstående företag måste samma villkor tillämpas som vid transaktioner mellan fristående företag. Det är dock svårt för skattemyndigheter att få framgång i sina yrkanden om ändring av prissättningen, eftersom det är svårt, för att inte säga omöjligt, att i det individuella fallet ange vad som är det marknadsmässiga pris som skulle tillämpats mellan fristående. Vad är marknadspris för de franchisingarrangemang och andra tjänster som utövas mot de olika bolagen i IKEA-sfären?

Egentligen är det en kamp mellan olika länders skattemyndigheter. Det förutsätts nämligen i skatteavtal mellan staterna att beskattning av en viss inkomst ska ske bara i ett land, och att om flera stater hävdar beskattningsrätt till inkomsten, ska "de behöriga myndigheterna", dvs. finansdepartementen eller Skatteverken, förhandla om fördelningen av vinsten. Någon skyldighet att komma överens finns dock inte. Även om ett företag genom prissättning fört över vinster till ett land med högre skatt, finns det anledning för den "förlorande" staten att motsätta sig vad den uppfattar som felaktig prissättning. Ett argument som ett företag har i sådana fall är, att det ju inte har någon anledning att öka sin skattebörda genom att föra över vinster till ett land med högre skatt. Men det är inte säkert att den förlorande statens skattemyndighet tycker att det är ett avgörande argument. Om det är det landets beskattningsunderlag, vill skattemyndigheten förstås beskatta den, även om det blir till lägre skattesats än i det vinnande landet. Om vinster förs över till en stat som inte beskattar företagsvinster finns det dock knappast någon skattemyndighet i den "vinnande" staten som skulle protestera om givarstaten beskattar företaget för vinst som redovisats i mottagarstaten.

I artikeln görs det stort nummer av att IKEA-företagen inte redovisar sina bokslut offentligt. Det innebär emellertid inte att skattemyndigheterna inte har insyn i företagens redovisningar och kan gå in och revidera dem. Vi kan vara förvissade om att skattemyndigheterna i "förlorande" länder nagelfar de avdrag som görs för betalningar inom IKEA-gruppen.

Det här problemet rörande vad som brukar kallas transfer pricing är ett av argumenten för att bolagsbeskattningen borde avskaffas. Det är ett av de mest svårlösliga, svårlösta och mest resurskrävande problemen inom den internationella skatterätten och som egenligen är en kamp mellan länderna om beskattningsunderlag med företagen som ofrivilliga offer.

Vem skulle ha glädje av att IKEA skulle skattat bort 30-40 procent av sina vinster? IKEAs tillväxt skulle reducerats i motsvarande mån. Färre konsumenter än i dag skulle dragit nytta av IKEAs produkter. Med tanke på den popularitet hos kunderna och den betydelse IKEA måtte ha för möbel- och inredningsindustrin kunde man tycka att berörda länder borde ha understött IKEAs verksamhet och inte beskattat den.

Slår (rent hypotetiskt eftersom det är dumt, kontraproduktivt och dessutom förbjudet i många länder) man sitt barn om det gör något bra? Naturligtvis inte. Men staterna bestraffar vinstgivande (dvs. resursskapande) företag för att de gör vad man vill att de ska göra. Förlustföretag, som förstör det som redan finns, betalar däremot ingenting.

Avskaffa bolagsbeskattningen.

KRITIK MOT REGERINGENS SMÅFÖRETAGSPOLITIK

Marie Reinius betonar i en artikel i SvD att det är lätt att starta företag i Sverige. Svårigheten är att driva upp tillväxtföretagen till att bli stora företag.

Tror jag det. När staten alltid tar 26,3 procent av vinsten. Företagen kan inte växa på annat sätt än genom vinsten. Vinsten är själva växandet. Ett första hinder för tillväxten, som är enkelt att bort, är bolagsskatten. Ta bort den.

Det ägaren tar ut som lön eller utdelning minskar också företagets tillväxt, men det är ägarens beslut. Och något måste han ju ha att leva av. Det må ägaren beskattas för som alla andra, men lämna bolagens outdelade vinster i fred och underlätta deras - och hela ekonomins - tillväxt.

Och vilken förenkling av företagens adminsitrativa börda, som alla klagar på!

Utmaningen är inte att starta företag, utan att få goda tillväxtföretag att växa och bli stora och här behöver staten hjälpa till, tycker Marie Reinius. Hur vet man/staten att något är ett tillväxtföretag? Staten ska nog inte hjälpa till på annat sätt än att skapa ett gynnsamt företagsklimat och framför allt inte läggga ut snubbeltråd i form av en oerhört komplicerad bolagsbeskattning.

Då behövs det kanske inga riskkapitalbolag.


Marie Reinius liknar Sveriges näringsliv med ett timglas. Vi har många storföretag, ytterst få medelstora bolag och väldigt många småföretag med under fem anställda. Jag tycker att snapsglaset är en bättre bild än timglaset.

onsdag 2 december 2009

EVA-LENA AHLQVIST

Grattis Eva-Lena till SNs mediapris.
Mycket välförtjänt. Jag ansluter mig gärna till hyllningskören. Men, Eva-Lena, var inte så pessimistisk. Det är klart att värnskatten kan försvinna innan du slutar. Och du behövs i den kampen. Man måste vara optimist och tro på förnuftets seger. I ditt senaste mail till mig skrev du, att du kan alla mina "goda argument mot bolagsskatt samtidigt som jag inte tror att ett slopande är realistiskt. Inte i min livstid i alla fall". Självklart ska du uppleva den dagen. I god tid innan våra dagar är räknade.

tisdag 1 december 2009

RÄDDA BARNENS JULOST

Jag har tidigare skrivit om Rädda Barnens idé att samla in pengar genom att sälja en julost för 39 000 kr till företag som sen kan skänka osten till affärsförbindelser. RB tror/påstår att det är avdragsgillt.

I dag finns en annons i Dagens Industri (och förmodligen på flera ställen). Köp en prisvärd julgåva, står det under en edamerost för 50 000 kr (ord. ca pris 250:-). Prisskillnaden på 11 000 kr består förmodligen av momsen.

Därefter står det i texten: Idag är det avdragsgillt för företag att köpa julgåvor, men inte att skänka pengar för att hjälpa utsatta barn. Genom att sälja klassiska julgåvor tillsammans med ett värdepaket ger vi ditt företag chansen att stödja kampen för barns rättigheter utan att straffas ekonomiskt.

Så är det inte alls.

I Skatteverkets skrivelse 131 827645-09/1152 om Skattefria julgåvoroch sponsringspaket beskrivs rättsläget på följande sätt:
Det förekommer att säljare av julgåvor marknadsför dessa tillsammans med olika typer av sponsringspaket. Ett sponsringspaket kan, förutom julgåvan, innehålla allt från reklamskyltar till fribiljetter. Avdrag som för driftkostnad kan då inte utan vidare medges för hela utgiften. Om marknadsvärdet av motprestationen, exempelvis reklamplats, biljetter etc. understiger utgiften medges avdrag endast för värdet av motprestationen. Överskjutande del ses som gåva och är inte avdragsgill. ---

Ett företag kan öka sin försäljning genom att exempelvis förknippas med allmännyttiga ändamål. Kostnaden för detta syftar då till att skapa och förmedla en positiv bild av företaget i ett bredare sammanhang. Man brukar säga att företagets goodwill förbättras. I de fall kostnaden helt eller delvis utgör en gåva tar emellertid avdragsförbudet i inkomstskattelagen över den allmänna bestämmelsen om avdragsrätt. Gåvor till hjälporganisationer är därmed inte avdragsgilla.

I Skatteverkets skrivelse 131 476491-09/111 om Kultursponsring erinras redan i den sammanfattande inledningen om att sponsringen inte får vara en gåva. För gåvor medges inga avdrag. Ett särskilt avsnitt i skrivelsen ägnas sedan gåvoförbudet.

Det är anmärkningsvärt att en organisation som Rädda Barnen försöker förleda företagen genom att förespegla avdragsrätt för sina julgåvor. Rena bondfångeriet.

En gåva är en gåva och den är inte avdragsgill. RB erbjuder i annonsen t.o.m. en "högsta prisgaranti". I en ganska fyndig drift med affärskedjornas kampanjer skriver RB: Hittar du denna vara för ett högre pris någon annanstans får du gärna ge mellanskillnaden till oss.

Går man in på rb.se/jul får man flera exempel på vad Rädda Barnen erbjuder. En amaryllis för 60 000 kr (ord.ca. pris 100 kr), bordsjulgran 35 000 kr (ord. ca. pris 40 kr), italiensk salami 80 000 kr (ord. ca. pris 350 kr), fårfiol 90 000 kr (ord. ca. pris 700 kr), tomte i ull 100 000 kr (ord. ca. pris 600kr) m.m.

Ge gärna en gåva till ett behjärtansvärt ändamål. Men bered dig på att få betala hela beloppet själv. Även momsen.

Och varför skulle någon annan betala för din välgörenhet? Vill du verkligen förringa din givmildhet på det sättet?