MOMS FÖR INDIVIDUELLT DEBITERAD MOMS PÅ EL OCH VATTEN

SvD rapporterar den 18 december om en dom från Högsta Förvaltningsdomstolen (HFD) beträffande moms på individuellt debiterade avgifter för el vatten (IMD).

HFD ansåg att en hyresvärds/bostadsrättsförenings tillhandahållande av el och/eller vatten, som debiteras utifrån nyttjanderättshavarnas faktiska förbrukning vilken kontrolleras genom enskilda mätare i varje lägenhet (IMD), är fristående från bostadsupplåtelsen och därmed skattepliktig. 

Skatterättsnämnden (SRN) hade funnit att upplåtelsen av bostad och tillhandahållandena av el och/eller vatten utgjorde ett enda sammansatt tillhandahållande och därmed undantaget från skatteplikt. 

SRNs förhandsbesked innebar att kostnaden för den moms hyresvärden/föreningen betalt för elen skulle bäras av hyresvärden och därmed ingå i hyran. HFDs dom innebär att eftersom tillhandahållandet är skattepliktigt, ska hyresvärden ha avdragsrätt för ingående (dvs. betald moms) och momsbeskattats för sin försäljning till hyresgästen. I stället för att få en hyresavi inkluderande ("osynlig") momsbelastad el- och vattenförbrukning, ska hyresgästen alltså få en hyresavgift (utan moms) och en förbrukningsavgift med moms. Eftersom hyresvärden får avdrag för ingående moms för sitt köp av el och vatten, bör ha sätta ned hyran med samma belopp. Om hyresvärden debiterar lägenhetshavaren samma avgift som sin kostnad, har det därför ingen annan betydelse för lägenhetshavaren än att han får två avgifter. Summabeloppet är det samma som för hyresavi inklusive på lägenheten belöpande el- och vattenförbrukning. Endast om fastighetsägaren gör ett påslag för el- och vattenförbrukningen, och därför debiterar högre utgående moms än han drar av ingående moms, drabbas hyresgästen av högre kostnad (vinstpåslaget plus momsnettot).

SvD, som inte verkar ha förstått det hela, påstår att Sveriges Allmännytta (fd SABO) menar att hyresgästerna straffbeskattas. Det säger inte SABO alls, utan endast att det blir krångligt för fastighetsägarna. I själva verket säger sig Sveriges Allmännytta under lång tid ha arbetat för att bostadshyror ska beläggas med en låg moms, eftersom det skulle ge bostadsbolagen möjlighet att dra av sin ingående moms för nyproduktions- och förvaltningskostnader. Det skulle också undanröja de problem som vi nu ser med införande av momsplikt på IMD av vatten och el, säger Susanna Höglund, chefsekonom på Sveriges Allmännytta.

Krånglet är kanske det pris man får betala för att uppnå den besparingseffekt som är avsikten med IMD. Om det leder till besparingar minskar ju kostnaden och därmed momskostnaden.

Nu finns det en osäkerhet i rättsfallet. SRN, som ju fann att el- och vattendebiteringen skulle ses som en del av hyran och därför vara momsfri, hade ingen anledning att ta ställning till frågan om hyresvärden skulle få avdrag för ingående moms på sina el- och vattenköp. Med utgången i HFD får denna fråga betydelse. HFD återförvisade därför målet i den delen till SRN. Skatteverket anser - i likhet med HFD - att tillhandahållandena av el respektive vatten inte är undantagna från skatteplikt, men att avdragsrätt inte föreligger för ingående mervärdesskatt som hänför sig till inköp och installation av anläggning för el eller vatten utan endast för förvärv som gör det möjligt att mäta den faktiska förbrukningen. 

Så vi får vänta en tid till innan vi vet. 

BÖTESSANKTIONERAT TANKEFÖRBUD. Lagrådsremiss

Den fåfänga jakten på ett perfekt bolagsskattesystem – senast illustrerat av lagstiftningen om begränsning av avdragsrätten för negativa räntenetton (prop. 2017/18:245, SFS 2018:1206) – kompletteras nu med nya medel.  Med hot om dryga böter ska företagen och deras rådgivare förmås informera lagstiftaren om de bristfälligheter i lagstiftningen han inte förmått förutse eller om konsekvenserna av oförenligheten mellan olika länders skattesystem. Eller annorlunda uttryckt – avstå från att tänka på hur skattekostnaden inom ramen för gällande lagstiftning kan minimeras. Det betänkande i ärendet, Rapporteringspliktiga arrangemang (SOU 2018:91), som lades fram av Utredningen om informationsskyldighet för skatterådgivare, har nu resulterat i en lagrådsremiss med sikte på lagstiftning att träda i kraft den 1 juli 2020. Kritiken mot betänkandet har lett till att utredningens förslag nu begränsas till gränsöverskridande arrangemang. Transaktioner inom Sverige berörs således inte. Straffen för brott mot reglerna har också lindrats något. Avgiften som tas ut när föreskriven upplysning inte lämnas i tid (inom trettio dagar efter det att förfarandet inletts) ska vara 7 500 kr för varje rapporteringspliktigt arrangemang.  En andra, respektive en tredje rapporteringsavgift ska vara 10 000 kr. Om överträdelsen sker i en näringsverksamhet med omsättning under närmast föregående räkenskapsår på mellan 15 och 75 miljoner kr, är den andra respektive tredje avgiften i stället 15 000 kr. Vid en omsättning på mellan 75 och 500 miljoner kr kostar det 30 000 kr och vid en omsättning av minst 500 miljoner kr 75 000 kr. För rådgivare gäller de dubbla beloppen. Kommittén hade föreslagit ett maxbelopp på 500 000 kr för rådgivare.

Eftersom lagrådsremissen begränsats till gränsöverskridande arrangemang har finansdepartementet helt kunna luta sig mot det regelsystem som överenskommits i EU:s direktiv om automatiskt utbyte av upplysningar (DAC 6).

Ett gränsöverskridande arrangemang är alltid rapporteringspliktigt om det uppvisar något av följande kännetecken: omvandling av inkomst, underskott i förvärvat företag, standardiserade arrangemang, om konfidentialitetsvillkor föreligger, om ersättning kopplats till skatteförmån och vid cirkulära transaktioner. I andra fall gäller krav på förekomsten av ”en skatteförmån” som en ”huvudsaklig fördel” och ”som en person rimligen kan förvänta sig av arrangemanget”.  Inte minst det sistnämnda villkoret är förenat med betänklighet från rättssäkerhetssynpunkt.

Utredningen föreslog rapportplikt utan annan insikt om problemens vidd än en lös uppskattning av den globala gränsöverskridande ”aggressiva skatteplaneringen” till mellan 100 och 240 miljarder US-dollar per år, vilket motsvarar mellan fyra och tio procent av bolagsskatterna (s. 87 i betänkandet).  För svensk del antogs detta vara en överskattning. Vilka de administrativa konsekvenserna kan bli för företag, skattemyndigheter, domstolar och rättsväsende av att lämna och hantera uppgifter, att lagföra och bedöma företagens dispositioner är helt outrett. Till detta kommer rättsosäkerheten som kan påverka företagens dispositioner. I lagrådsremissens avsnitt om de ekonomiska konsekvenserna uppskattas de löpande kostnaderna för rådgivare och uppgiftsskyldiga till 130 miljoner kr om året. Därtill kommer kostnader för bl.a. Skatteverket, som antas få ta emot 60 000 rapporteringspliktiga arrangemang, samt för domstolarna..

Innan ett så drastiskt och från rättssäkerhetssynpunkt betänkligt steg, som den föreslagna lagstiftningen innebär, tas borde frågan ställas: Varför är detta nödvändigt? Vilka värden är det som står på spel?

Med tanke på de insatser som görs för att slå vakt om bolagsskattebasen, kunde man tro att skatten är av avgörande statsfinansiell och systematisk betydelse.

Nej, bolagsskatten är en liten skatt. Den utgör – i Sverige liksom i flertalet ekonomiskt utvecklade länder – mindre än tio procent av de totala skatterna. Den har aldrig varit och kan av fundamentala ekonomiska skäl inte bli så mycket större, eftersom basen huvudsakligen utgörs av värdet av nettoinvesteringarna i den skattepliktiga delen av näringslivet; någon eller några tiotals procent av BNP, dvs. den bas som omfördelas genom beskattningen. Det skattebelopp som skatten inbringar övervältras till 100 procent på löntagare, konsumenter och kapitalägare. I det långa loppet ger skatten därför ingenting; den är endast en förtida uppbörd av en skatt som senare skulle träffat nämnda kategorier. Det är en extremt komplicerad skatt och därmed en rättssäkerhetsrisk. Den kräver till skillnad mot beskattningen av lönekostnader, arbetsinkomster och kapitalinkomster en omfattande och resurskrävande kontroll och revision. Som skatt på nettoinvesteringarna motverkar skatten samhällets ekonomiska tillväxt. Endast företag som tillväxer och skapar välstånd åt landets invånare betalar bolagsskatt. Företag som fördärvar det som redan finns, dvs. gör förlust, betalar inte skatt.

Utan bolagsbeskattning skulle avkastningskravet för näringslivets investeringar sänkas, investeringarna öka, sysselsättning, lönesumma och därmed basen för inkomst-, löne- och konsumtionsskatter öka. Den skatt på bolagsvinster som i dag finansieras av företagens anställda, kunder och ägare skulle betalas av dem direkt. En tung belastning i form av administration, redovisning och bedömning av skatteeffekter av bolagens affärsbeslut skulle försvinna. De enda förlorarna är skattekonsulter och akademiker inom skattejuridik och skattekonomi.

Den föreslagna rapporteringsplikten skulle sakna varje berättigande.

SÄNKTA SKATTER ETT MÅSTE FÖR EKONOMIN

Endast genom att sänka tillväxthämmande skatter och krympa utgifterna i offentlig sektor kan den svenska ekonomin räddas ur stagnation. Så skriver Christian Ekström, Skattebetalarna, och Nima Sanandaji, utredare, i en debattartikel i SvD den 16 september.

Det finns inget att invända mot vad E och S skriver - bara att de verkar ha glömt bort den mest tillväxthämmande skatten av alla: bolagsskatten, skatten på tillväxten.

Bolagsskatten har själva tillväxten, företagens nettoinvesteringar, som bas. Kameralt är den obetydlig och svarar för ensiffrig andel av de totala skatterna. Reellt ger den i det långa loppet ingenting, eftersom skatten liksom alla andra kostnader övervältras på löntagare, konsumenter och i sista hand på aktieägarna, som -  om skattekostnaden gör avkastningskravet för högt - har alternativet att avstå från investeringar eller flytta verksamheten till ett land med lägre bolagsskatt.
Bolagsskatten är extremt komplicerad. Komplexiteten ger vidsträckt utrymme för tolkning av reglerna, och gång på gång läser vi om tvister där skattemyndigheter och företag har välgrundade uppfattningar som kan skilja sig med hundratals miljoner kronor och mer, och slutligt besked kräver avgörande i domstol - ofta efter åratal av processande. 
Utrymmet för fusk och oegentligheter är stort, eftersom underlaget - styrt av ett omfattande regelverk för redovisning - är omfattande och kräver kvalificerad revision för kontroll.
Problemen förstärks av att bolagsvinsterna dessutom dubbelbeskattas genom beskattningen av utdelningarna. Bolagsbeskattningen belastar skattemyndigheter, domstolar och rättsvårdande myndigheter, men är en guldgruva för skattekonsulter och en lekstuga för akademiker.
Avskaffa bolagsbeskattningen
Se vidare http://niclasvirin.com/varforbeskattassvskt.shtml

ELSA KUGELBERG I DN

Storföretagen ska inte bestämma hur mycket skatt de betalar, 
tycker Elsa Kugelberg i en ledarartikel i DN den 22 juli. Artikeln kommenteras den 23 juli i SvD av  Janerik Larsson.

Elsa Kugelberg argumenterar i en ledare i DN den 22 juli för att EU ska införa den s.k. CCCTB-skatten. Det är inte en ny skatt, men det är ett nytt sätt att fördela rätten till beskattningen av internationellt verksamma företag. Om alla länder beräknar vinsten på samma sätt, är det – enligt tanken – enkelt att rättvist fördela beskattningsunderlaget mellan berörda länder med hjälp av en överenskommen fördelningsnyckel.

Låter det enkelt? Tja, först måste 28 länder ge upp sin beskattningssuveränitet. Sedan ska de bli överens om hur beskattningsunderlaget (vinsten) ska beräknas. Och så ska länderna komma överens om en fördelningsnyckel. Men det kanske går, om tillräckligt mycket står på spel. Kugelberg tycks tro det, för det skulle enligt henne ”stoppa den kapplöpning mot botten som annars hotar att urholka de europeiska ländernas finanser”.

Då kan det konstateras att bolagsskatterna ”kameralt” sett svarar för enstaka procentandelar av ländernas totala skatter.  Eftersom basen för vinstskatten huvudsakligen är värdet av nettoinvesteringarna i den skattepliktiga delen av näringslivets (dvs. exklusive det offentligas nettoinvesteringar), kan basen i förhållande till BNP (dvs. vad som finns att omfördela genom beskattning mellan samhällets medlemmar) inte bli särskilt stor. I Sverige ligger denna andel av BNP på kanske 10 procent.  Kameralt, eftersom alla kostnader – även skatter – övervältras på löntagare, konsumenter och aktieägare. Det finns inga andra som betalar. Kan företagen inte övervältra bolagsskatten kommer de på sikt att avvecklas. Sänkta bolagsskatter å andra sidan gör att vinsterna ökas, vilket stimulerar investeringar som ger ökat underlag för inkomstskatter och löneskatter, vilka beskattas. Basen för konsumtionsskatter ökas, och på sikt kommer de ökade investeringarna och vinsterna att ge ökat underlag för beskattning av aktieutdelningar. Så de bortfallna bolagsskatterna kommer att ersättas av andra skatter. I det långa loppet ger bolagsskatterna ingenting netto.

Bolagsbeskattningen är förmodligen ett av mänsklighetens största självbedrägerier. Den sysselsätter arméer av välbetalda konsulter och akademiker. Belastar skattemyndigheter, domstolar och rättsväsenden. Bolagsbeskattningen gynnar ett improduktivt ekonomiskt beteende, eftersom reglerna påverkar företagens dispositioner. Internationellt orsakar den att företagen anpassar sig till olikheterna i ländernas regler. Eftersom det krävs avancerade kunskaper för att genomföra internationell anpassning, är kostnaderna i de individuella fallen mycket höga, vilket gör att endast de största företagen har råd och dessutom sådan verksamhetsvolym som motiverar åtgärderna, som i de individuella fallen ger skattelindringar på mångmiljardbelopp.  Allmänheten bibringas då föreställningen att skattesvinnet är ofattbart stort.  På det lokala planet uppstår betydande konkurrenssnedvridningar. Nationella och lokala företag, som varken har juridiska eller affärsmässiga förutsättningar eller ekonomiska resurser drivs ur marknaden.

Det har i olika sammanhang (t.ex. https://www.oecd.org/ctp/background-brief-inclusive-framework-for-beps-implementation.pdf) beräknats att skattesvinnet p.g.a. att företagens internationella skatteplanering skulle uppgå till mellan 900 och 2 000 miljarder kronor. Världens BNP (värdet av allt som produceras under ett år) för 2017 var enligt IMFs, Världsbankens och FNs olika beräkningar ca 80 tusen miljarder USD. Om skattebortfallet vore 1 000 miljarder SEK, dvs. 100 miljarder USD, motsvarar detta en åttahundradel, eller 0,125 procent av värdet av världens hela produktion; en nästan lika obegripligt liten andel som beloppet är stort i absoluta tal.

Vad som kan verka upphetsande är i själva verket realekonomiskt betydelselöst. Den skatt, som bolagen inte betalar till följd av sin skatteplanering, innebär ingen förlust för världsekonomin. Ingen äter sedlar och mynt. De varor och tjänster som har producerats, har producerats och investerats och konsumerats. De skattebetalningar som uteblivit har "endast" medfört att dispositionen över en avsedd andel av uppkomna resurser i första rummet inte tillkommit stater utan behållits inom företagssfären. Men förlusten är endast kameral, dvs. skatten hamnar inte under rubriken bolagsskatt i nationalräkenskaperna; och är endast temporär.

Beskattningen av företagsvinster - som är det som ger mänskligheten dess bas för sin försörjning  –  innebär, som sagt, en extra kostnad för nyinvesteringar. Företag som gör förluster, dvs. förstör det som redan finns, betalar däremot ingen skatt.

Befria mänskligheten. Avskaffa beskattningen av bolagens vinster.

JU LÄGRE BOLAGSSKATT DESTO BÄTTRE

Häromdagen fick jag ett mail från Krister Andersson, tidigare chef för skatteavdelningen på Svenskt Näringsliv numera ordförande för Tax Policy Group, Business Europe, med följande länk till EESC (Europeiska Ekonomiska Sociala Kommittén): https://www.eesc.europa.eu/en/news-media/press-releases/corporate-taxes-less-could-be-more-study-says>

Idag har Claes Hammarstedt ett inlägg på LinkedIn om samma rapport.

Äntligen tycks den egendomliga villfarelsen om bolagsskattens nödvändighet och välsignelse uppmärksammas. Jag har kämpat för detta för döva öron i mer än 25 år. Här en artikel i ämnet från någorlunda sen tid. 

BOSTADSBRIST - FÖLJETONG

Alla klagar på bostadsbristen. Så har det varit i decennier. Det var inte bättre förr. Vi, som har erfarenheter från 1950-talet, har ständigt levt med talet om bostadsbrist. 1966 var året då statsminister Tage Erlander i en TV-intervju på frågan: ”Vilket råd ger ni till ett ungt par som söker bostad i Stockholm?” svarade: ”Ja, de får ju ställa sig i bostadskön givetvis”, väl medveten om att väntetiden för en lägenhet kunde vara tio år eller längre. Det uttalandet fick han äta upp under hela sin återstående tid. Redan i vår barndom ställde vår föräldrageneration sina småbarn i bostadskö. Det hjälpte inte; det fanns inga lediga bostäder att flytta in i när vi växte upp och ville flytta hemifrån. Vi fick börja våra bostadskarriärer möblerat och med andrahandshyror genom utnyttjande av bekanta och bekantas bekanta och diverse kontakter. 

”Bygg bort bostadsbristen” var redan då ett politiskt slagord. Ett miljonprogram genomfördes efter Erlanders uttalande – en miljon nya bostäder på tio år skulle det bli. Det räckte inte; det har bara blivit värre.

Har vi verkligen bostadsbrist?  

Vad är bostadsbrist? Att bo på mindre yta än ett politiskt bestämt mått? Att inte ha ett rum per boende? Att inte har två rum per boende? Att inte utöver att ha ett eget sovrum även ha ett eller två gemensamhetsutrymmen? Att inte dessutom har ett arbetsrum och bibliotek eller hobbyrum? 

Vad skulle hända om lagstiftaren bestämde att hyran inte fick understiga ett visst belopp per kvadratmeter?

Orimlig tanke, men tänk den!

Hur många människor bor det i Sverige? Hur många bostäder finns det? 

Det är det lätt att ta reda på, det är bara att gå in på Statistiska Centralbyråns hemsida. Gå in på Statistikdatabasen/boende/bostadsbestånd/antal lägenheter efter region och hustyp. Sen är det bara att klicka in sina önskemål om region, hustyp och år. Det finns fyra hustyper: småhus (friliggande en- och tvåbostadshus samt par-, rad- och kedjehus), flerbostadshus, övriga hus (byggnader som inte huvudsakligen är avsedda för bostadsändamål, t.ex. byggnad avsedd för verksamhet eller samhällsfunktion) och specialbostäder (bostäder för äldre/funktionshindrade, studentbostäder mm). 

Då kan man se att det 2018 i hela riket fanns 2 081 112 småhus, 2 508 679 lägenheter i flerbostadshus och 81 180 lägenheter i övriga hus. Sen fanns det dessutom 253 821 specialbostäder och drygt en halv miljon fritidshus, men låt oss bortse från dem, även om de till stor del fungerar som permanentbostäder.  

Sen kan man gå in på Befolkning/befolkningsstatistik/folkmängd/folkmängd efter region, civilstånd, ålder och kön. Då kan man se att det totalt bodde 10 230 185 personer i Sverige 2018. 

Hur många personer bor det genomsnittligt i en lägenhet? I ett småhus? Jag tror att den genomsnittliga lägenheten är dimensionerad för två personer och småhuset/villan för fyra. Om det är en riktig bedömning finns det bostadsutrymme för 4*2 081 112 + 2*2 508 679 + 2*81 180  = 13 504 166 personer. Det verkar finnas över 3 miljoner outnyttjade bostäder! Det bor bara 2,19 personer per bostadsenhet. Räknar man med endast vuxna över 20 års ålder sjunker talet genomgående med 0,5  till ca 1,7 personer per bostadsenhet

Ja ja, men bostadsbristen är framför allt koncentrerad till storstäderna, invänder någon genast. Nej, det visar sig att invånare per bostadsenhet ligger mellan 2,0 och 2,3 i samtliga län och i A-regionerna Stockholm, Göteborg och Malmö, utom i Uppsala och Jämtlands län som ligger på 2,32 resp. 1,93. 

Så här förhåller det sig:

LÄN OCH A-REGIONER
                                                    AB                             C                       D

Småhus                        278 059               70 848           61 650

Lgh i fl.bost.hus          735 894                88 588          71 019

Lgh i övriga hus            17 806                 2 758             2 756

Bostäder                   1 031 759              162 194         135 425

4*småhus+ 2* lgh    2 619 636              466 084         451 700

Specialbostäder             48 497                17 577           4 736

Invånare                    2 344 124              376 354        294 695

Invånare/bost.enhet           2,27                    2,32             2,18

Invånare>20 år         1 780 323              288 594        223 815
Vuxen/bost.enhet               1,85                    1,78             1,65

                                          E                        F                    G

Småhus                          94 358                86 752          53 078

Lgh i fl.bost.hus          118 785                70 356          33 105

Lgh i övriga hus              2 283                  3 311            2 609

Bostäder                      215 426              160 419          88 792

4*småhus+ 2* lgh       619 568              494 342        283 740

Specialbostäder             12 644                  9 149            8 040

Invånare                      461 583              360 825        199 886

Invånare/bost.enhet           2,14                    2,25             2,25

Invånare >20 år           355 411              273 813        142 049

Vuxen/bost.enhet               1,65                   1,71             1,60

                                          H                        I                    K

Småhus                          69 060                17 419            43 673

Lgh i fl.bost.hus            47 054                  9 597            30 445

Lgh i övriga hus              2 045                     626             1 366

Bostäder                      118 159                27 642           75 484

4*småhus+ 2* lgh       374 438                90 122         238 314

Specialbostäder              5 630                  1 474             3 811

Invånare                      244 670                 59 249       159 684

Invånare/bost.enhet           2,07                     2,14             2,12

Invånare >20 år           190 928                 46 964        123 656

Vuxen/bost.enhet               1,62                   1,70             1,64

                                         LM                       N                 OPR

Småhus                        279 815                 88 717        350 109

Lgh i fl.bost.hus          318 147                 52 426        412 142

Lgh i övriga hus              9 301                   1 952          12 473

Bostäder                     607 263                143 095        774 724

4*småhus+ 2* lgh   1 774 156               463 624      2 249 666

Specialbostäder             32 238                   6 386           38 105

Invånare                   1 362 164                329 352      1 709 814

Invånare/bost.enhet         2,24                      2,30              2,21

Invånare >20 år        1 039 975                250 606     1 315 184

Vuxen/bost.enhet               1,71                   1,75              1,70

                                        S                           T                  U

Småhus                         75 650                 67 423          55 159

Lgh i fl.bost.hus           60 718                 71 719           71 034

Lgh i övriga hus             2 936                   3 234            2 069

Bostäder                     139 304                142 376        128 262

4*småhus+ 2* lgh      429 908                419 908        366 842

Specialbostäder              6 805                   8 728             7 094

Invånare                     281 482               302 252         273 929

Invånare/bost.enhet        2,02                      2,12              2,14

Invånare >20 år         221 709                232 150         210 327

Vuxen/bost.enhet            1,59                     1,63              1,64

                                           W                      X                   Y

Småhus                         82 405                 75 089          63 715

Lgh i fl.bost.hus           53 604                 62 485          54 887

Lgh i övriga hus             3 197                   2 209            1 957

Bostäder                     139 305                139 783        120 559

4*småhus+ 2* lgh      442 222               429 744         368 548

Specialbostäder              6 447                   6 845             6 130

Invånare                      287 191               286 547         245 453

Invånare/bost.enhet         2,06                      2,05             2,04

Invånare >20 år           222 703               223 134         190 833

Vuxen/bost.enhet            1,60                     1,60              1,58

                                          Z                      AC                   BD

Småhus                         37 582                 64 392           66 159

Lgh i fl.bost.hus           28 344                 61 786           56 544

Lgh i övriga hus             1 572                   2 467            2 253

Bostäder                       67 498               128 645        124 956

4*småhus+ 2* lgh      210 160               386 074        382 230

Specialbostäder              3 264                 11 819             8 402

Invånare                      130 280               270 154         250 497

Invånare/bost.enhet           1,93                   2,10              2,00

Invånare >20 år           101 481                210 114        198 263

Vuxen/bost.enhet            1,50                      1,63              1,59

A-REGIONER       STOCKHOLM      MALMÖ         GÖTEBORG

Småhus                         259 940             99 968            172 525

Lgh i fl.bost.hus           724 453            186 793            272 788

Lgh i övriga hus             17 449                5 057               5 822

Bostäder                    1 001 842            291 818            451 135

4*småhus+ 2* lgh     2 523 564            783 572         1 247 320

Specialbostäder             47 013               19 912            23 662

Invånare                    2 282 355             664 576        1 025 860

Invånare/bost.enhet           2,28                    2,28             2,27

Invånare >20 år         1 731 070             504 648          783 956

Vuxen/bost.enhet            1,72                      1,73               1,74

En genomgång av statistiken för 2014 och 2017 visar att i stort sett samma förhållanden rådde då; både på riksnivå och läns- och A-regionnivå. Antalet bostäder var färre, men det var också antalet invånare. 

I SCBs statistik kan man under Hushållens ekonomi/hushållens boende också se genomsnittlig bostadsarea per person efter region, hushållstyp och boendeform. För hela riket gäller att den genomsnittliga bostadsarean är 41 m² per person. Stockholms län ligger markant lägre med 36 m², Uppsala län har 40 m² och Västra Götaland 41 m², medan arean i övriga län ligger mellan 42 och 46 m² per person.

Är det verkligen brist på bostadsutrymme? Har vi inte bara vant oss vid tämligen generösa utrymmen, eftersom det inte kostar vad det är värt? Inte alla; många har det trångt, men genomsnittligt sett verkar vi bo rymligt. Fördelningen av bostadsutrymme verkar extremt skev.

Under tiden bygger vi nytt av alla krafter och förbrukar våra resurser på något som kanske egentligen inte behövs. Och dessutom skaffar vi oss ett underhållsåtagande under hundrafemtio år, som konsumerar resurser som våra barn och barnbarn skulle kunna använda för något de bättre behöver.

Vad behöver göras?

Vi måste inse vad bostadsbeståndet verkligen kostar, och själva individuellt betala för det. Hyresreglering och skattefinansierade produktions- och finansieringsstöd döljer de verkliga kostnaderna för brukarna och framkallar en totalefterfrågan som inte kan tillgodoses. De med begränsade ekonomiska resurser som har levt med systemet i decennier måste dock skyddas mot dramatiska hyreshöjningar.

Vidare är skattesystemet som skräddarsytt för att stimulera överefterfrågan på bostadskapital. I stället för att avkastningen av bostadskapitalet, dvs. boendevärdet av fastigheterna, beskattas i nivå med annan avkastning och konsumtion belastas boendet med mycket en beskedlig kommunal avgift. (Det är ett mysterium att det accepteras att ingen behöver betala skatt (kommunal avgift) på värdet av en- och tvåfamiljsfastigheter över ca 1 miljon kronor. Själv bor jag i en fastighet som bör kunna säljas för ca 10 miljoner kronor men betalar inte mera i avgift än den som har en liten stuga värd 1 miljon.) Vidare momsbeskattas inte bostadskonsumtionen. En sådan beskattning skulle inte alls vara så dramatisk som det låter, eftersom bostadsproducenterna, som f.n. måste bära kostnaden för momsen på produktionen, naturligtvis redan idag kompenserar sig för den genom hyressättningen. Om hyran momsbeläggs kommer endast hyresmervärdet att ytterligare belasta de boende. Och varför ska boendet generellt subventioneras – alla ska ju bo.

För att underlätta byteskedjor bör beskattningen av realisationsvinster på bostäder avskaffas – åtminstone på långvariga (t.ex. tioåriga) innehav av egen permanentbostad. Själv bor jag och flera av mina grannar kvar i våra villor fast barnen flyttat ut. Ett par tre miljoner i skatt skulle svida och försvåra anskaffningen av något mindre men mer centralt beläget. Dessutom är den löpande beskattningen, som sagt, beskedlig.

Inget av mina förslag innebär avsteg från generella skatteprinciper. Tvärtom! De innebär att bostadskapitalets nuvarande undantag från inkomst- och momsbeskattning avskaffas.  Om bostadskapitalet beskattas finns det inte heller någon anledning att komplicera reglerna med att avskaffa rätten till avdrag för räntekostnader, vilket bara skulle öka orättvisorna mellan dem som har sparkapital och dem som måste låna. (Dessutom kommer tekniker för att dra av räntekostnader under andra rubriker att utvecklas.) Skattesystemets generella principer upprätthålls.

En ökad fastighetsbeskattning, som är omöjlig att smita ifrån, och momsbeskattning kan med bred marginal finansiera avskaffandet av den kommunala fastighetsavgiften och reavinstbeskattningen och dessutom möjliggöra en betydande skatteväxling från beskattningen av löner och arbetsinkomster.