söndag 30 januari 2011

SLÅ SIG FÖR BRÖSTET

I SvDs ledare den 30 januari tycker PJ Anders Linder inte att det är konstigt att fyra ministrar "slår sig för bröstet" och talar om en ny Sverigebild med rekordhög tillväxt, en arbetsmarknad under återhämtning och statsfinanser på väg mot rejäla överskott.

Jo det vore det, om de gjorde så.

Juridikbloggen kommenteras hovrättsdomen om översättaren av mangaserier. Där hävdas det att

vi brukar ju "slå oss för bröstet" och framhålla den svenska yttrandefrihetslagstiftningen som unik och stark.


Nej Mårten Schultz.

I Näringslivsdelen av SvD den 30 januari skriver Andreas Cervenka om företag som köper företag. I många fall går det illa. Det senaste fallet är Vattenfalls köp av holländska Nuon, där Vattenfall tvingats skriva ned goodwill med 4,5 miljarder kronor. Finanschefen bagatelliserar det som en bokföringstekninsk åtgärd, för att ingen ska tro att det gör något. Det gör det! Det är ett erkännande av att det svenska samhället tycks ha flyttat över 4,5 miljader kronor till det holländska. Cervenka avslutar artikeln med en erinran om att Claes Dalbäck glatt satt kvar som ordförande i Stora Enso, trots företagets katastrofala köp av ett amerikansk bolag.
Ett enda företags köp usla köp kan alltså vara dyrare än alla svenska bonusprogram genom tiderna. Något att tänka på när företagslednignarna "bröstar upp sig" inför årets förvärvsfest.


Bravo Cervenka

Se SAOB bröst 2 b δ) slå sig för sitt bröst (äfv. för bröstet), [efter motsv. uttr. i bibeln, närmast efter det nedan anförda bibelstället ur berättelsen om den själfgode fariséen o. den ödmjuke o. förkrossade publikanen]
ss. uttr. för sorg o. förtviflan; äfv. bildl. Publicanen stoodh longt jfrå och wille icke eens häffua sin öghon vp til himmelen, vtan sloogh sitt bryst seyandes (osv.). Luk. 18: 13 (NT 1526). STRINDBERG HMin. 1: 49 (1905). β’) (förr) ss. uttr. för bedyrande l. försäkran att hvad man yttrar är sant; jfr lägga handen på hjärtat l. bröstet (se ε). (Hon hade) tagit sig här på (dvs. på sin försäkran) Gudh till hiälp och slagit sig för bröstet. ConsAcAboP 3: 505 (1671). γ’)
[anv., under anslutning till uttr. brösta sig, yfvas, uppkommen gm minnesfel, i det att man felaktigt tillagt den själfgode fariséen i den nytestamentliga berättelsen om fariséen o. publikanen den åtbörd gm hvilken publikanen ger uttryck åt sin förtviflan (se α')]
bildl. VL 1907, nr 114, s. 2. Kanske skall nykteristen slå sig för sitt bröst och beskärma sig öfver dessa ”publikaner och syndare”, som kunnat deltaga i en sådan ”orgie” (dvs. en studenfest med punsch). 1LundagKron. 218 (1918).

Mea culpa.
Those saying the prayer beat their breast at the italicized words.

lördag 29 januari 2011

INNOVATION FÖR TILLVÄXT

Marcus Wallenberg, ordförande i SEB och ordförande för Innovation för tillväxt, och Björn O Nilsson, vd för IVA, skriver på DN Debatt den 29 januari. Konkret handlar det om att … skapa goda villkor för utbildning, forskning, entreprenörskap, innovationer och företagande.” Nu måste vi bli konkreta – och skapa en offensiv innovationspolitik för arbete, tillväxt och välfärd. De välkomnar den utredningen som ska ge förslag på skatteincitament för riskvilligt kapital, se över FoU-avdrag.

Det finns en enklare lösning.

FLER KAMPRAD

Hans Sjögren, professor i ekonomisk historia, har skrivit en förnuftig och sansad debattartikel i SvD den 29 januari under rubriken Sverige behöver fler som Kamprad. En välgörande motvikt mot dravlet i Uppdrag Granskning.

Sjögren avslutar artikeln med en erinran om att Sverige i början av 1900-talet hade en donationskultur, men att den kom att släckas ut av statliga transfereringssystem, höga inkomst- och företagsskatter samt regleringar av kapitalmarknaden. Den senaste tidens avregleringar och slopande av arvs- och förmögenhetsskatter möjliggör en renässans för en donationskultur i Sverige.

Ja, låt oss hoppas på det, men varför ska det behöva stimuleras med avdragsrätt, som Sjögren föreslår? Om det är så att familjedynastier och privata storkapitalister känner att de vill återföra en del av sina förmögenheter till samhället via donationer, är det väl inkonsekvent att staten skulle bidraga till donationen genom att avstå skatteinkomster. Vem vill kalla sig donator om alla vet att någon annan (staten) varit meddonator?

onsdag 26 januari 2011

UPPDRAG GRANSKNING

Uppdrag Gransknings program om IKEA och Ingvar Kamprad var ett riktigt dåligt program. Uppbyggt kring två företeelser: Ägandet till IKEA är oklart och har förtigits. Bolaget har undgått skatt.

Av programmet framgick inte annat än att IKEA inte ägs av Ingvar Kamprad. Det är dock ingen nyhet. Det har varit väl bekant att det sedan länge ägts av en holländsk stiftelse. Det har också varit väl bekant att det finns en parallell organisation som äger IKEAs rättigheter. Att Ingvar Kamprad har inflytande över koncernerna har varit uppenbart. Ingen har väl trott att han gjort sig av med det. Han har ju funnits närvarande hela tiden. Den enda nyheten i programmet var att ägandet nyligen övergått på en liechtensteinsk stiftelse. Liksom i svenska stiftelser kan man i dessa ha inflytande utan att sitta i styrelsen. Stiftelsestadgarna kan också vara sådana att de i praktiken garanterar inflytande för stifelsens grundare.

Eftersom det inte är ett publikt företag finns det ingen skyldighet att redovisa ägandet. Det kunde kanske ha varit taktiskt lämpligt att göra det för att förebygga kritik av det slag som Uppdrag Granskning förde fram. Men sant tycks vara att IK inte äger företaget.

Misstänkliggörandet av IK förstärktes genom insinuationen att han falskeligen framställer sig som en obetydlig, obildad person med grava handikapp i form av skriv- och lässvårigheter. Det är klart att en person som varit så framgångsrik knappast kan vara ett dumhuvud och det har väl ingen heller trott. Vem har blivit lurad eller ekonomiskt lidande av att ha trott att han är en dumskalle? Men det har kanske varit affärsmässigt smart att framstå som en sådan person. Kunderna känner sig inte underlägsna eller utnyttjade. IK kanske rent av känner sig lite dum. Genom sin snåla framtoning har han vunnit kundernas sympati, och kanske rent av skapat en sparsamhetskultur som gagnar företaget. Han sades bli upprörd över slöseri med företagets medel, medan han som privatperson kunde vara mycket generös. Är det klandervärt? Motsatsen vore mycket värre.

Företaget misstänkliggjordes också genom ifrågasättandet att det - som företaget vill - framstår som ett svenskt företag. Det är ju ett holländskt företag, menade programmet. Eller luxemburgskt, eller belgiskt. Ingen kan väl ta miste på att företagets kultur är svensk. Varför skulle företaget inte använda det framgångsrecept som utvecklades när verksamheten bedrevs i Sverige och som nu kopieras i andra länder? Svenskheten som bolaget exploaterar är en del i företagskulturen. Att bolagen ägs av en holländsk eller liechtensteinsk stiftelse betar inte företaget den affärsmässiga karaktären av ett svenskt företag.

Den andra företeelsen som bar upp programmet var skattefrågan. Man fick intrycket att det var för att IKEA inte betalat skatt som företaget blivit så framgångsrikt. Ingen skattemyndighet verkar dock ha påstått att koncernen har missbrukat reglerna. Det fanns bara en outtalad kritik mot att koncernen inte betalat skatt. Om skatter verkligen betalats och i så fall hur mycket sades det ingenting om. Några försök att beräkna vilka skatter som borde ha betalats gjordes inte. Det enda som lades företaget till last var att varuhusföretagen får betala en royalty på 3 % av omsättningen, en högst rimlig ersättning för utnyttjandet av IKEA-konceptet, som en utomstående företagare kunde ha erlagt om det fått använda IKEAs namn. Skatteverket har uttalat sig i en artikel i Dagens Industri den 28 januari och finner - naturligtvis - att Ikeas franchiseavgift på 3 procent är helt laglig, bara motprestationen bedöms som rimlig. Förmodligen får de fristående franchistagare som driver IKEA-varuhus betala något liknande.

IKEA

Veckans snackis verkar bli IKEA, sedan SVTs Uppdrag granskning förutskickat avslöjanden om IKEAs uppbyggnad i kvällens program. Det påstås att IKEA ägs och styrs från en stiftelse i Liechtenstein, Interogo. Detta skulle strida mot Ingvar Kamprads uppgifter om att hans inflytande över IKEA skulle vara begränsat och att en allmännyttig holländsk stiftelse styr. Interogo påstås ha 100 miljarder i eget kapital.

Jag tycker väl inte att detta är så upphetsande. En stiftelse är ju en konstruktion som bildaren formar själv. Stadgarna kan normalt ändras. Har man varit så framgångsrik som Kamprad är det väl självklart att man tillgodoser sitt inflytande.

Det verkar göras ett nummer av att IKEA inte betalat tillräckligt med skatt. Varuhusen runt om i världen betalar 3 procent på omsättningen i royalty till ett "maktbolag", skriver SvD. Detta torde vara välkänt för de berörda ländernas skattemyndigheter. Beroende på deras skattelagar har bolagen fått avdrag. Om royaltyn - som i och för sig inte förefaller orimlig för en utomstående betraktare - betalas till en mottagare i ett land som inte tar ut skatt på beloppet, kanske utbetalarstatens skattemyndigheter vägrar avdraget. SvD skriver att "denna kostnad blir skattefri", vilket gör att man undrar om skribenten vet vad han skriver om. Intrycket förstärks när skribenten sedan påstår att "bara för Sverige innebär det 100 miljoner per år i utebliven skatt".

Hur då? Är det för att IKEA startade i Sverige och/eller för att Ingvar Kamprad är svensk? Om royaltyn är rimlig och de svenska skattemyndigheterna accepterat avdraget, har Sverige inte gått miste om någon skatt. Rättigheterna "tillhörde" kanske i någon mening IK när de överläts till "maktbolaget". Det var ju hans geniala idé som skapade de värden som numera finns, men då var de inte värda vad de är värda i dag. Han kanske rent av skattade för den inkomst han då fick av försäljningen. Eller så såg han till att vara bosatt i ett land som inte beskattade den typen av inkomster. Ingvar Kamprad är, såvitt jag vet, inte bosatt i Sverige, och ska därför inte betala skatt här.

En tidigare vd i koncernen, Johan Stenebo, påstår att IKEA är det enda företaget i världen där man säger att skatt är en kostnad. Vad är det annars? Jag tror inte det finns något företag i världen där man påstår att skatt inte är en kostnad. Skatten utgår visserligen av vinsten och är inte avdragsgill, men för den skull förlorar den inte sin karaktär av kostnad. Skatten ska självklart tas upp i resultaträkningen och den är en belastning för företaget.

DN öser på med två exempel där IKEA hjälpt två företag, Preem och Coop, hantera sina förlustavdrag. Företagen kunde tydligen inte bära sina kostnader, varför IKEA köpte deras anläggningar och hyrde tillbaka dem. Utan dessa åtgärder skulle kanske Preem och Coop behöva betala skatt på vinster de inte haft - förlustutjämningsreglerna är komplicerade. Dessutom fick företagen ett likviditetstillskott som underlättade deras investeringar; IKEA fick som investor förräntning på sin överskottslikviditet.

Ingvar Kamprads skapelse är ett lysande exempel på den idiotiska idén att beskatta värdeskapande. Vad är viktigast: världens försörjning på ett rationellt sätt av möblemang eller vissa staters skatteinkomster? Interogos kapital kanske backar upp IKEA-koncernen. Dess avkastning sägs gå till bidrag till personer eller organisationer som arbetar med arkitektur samt inrednings- och bruksföremål. Underbart! Någon finansierar angelägna behov som dessutom främjar IKEAs ändamål. Endast om stiftelsen betalade levnadskostnader för Ingvar Kamprad och hans familj funnes det anledning att beskatta. Men vem kan konsumera för 100 miljarder.

Genom att IKEA bedriver verksamhet i så många länder, går det inte heller att undvika att olika länders olika regelsystem skapar utrymme för dispositioner som går att utnyttja för att minimera skatten. Och varför skulle företaget inte göra det? Ett land har rätt att beskatta enligt det regelsystem det skapat, men inte mer. Nullum tribute sine lege.

Inte ens den intervjuade IKEA-vdn Johan Stenebo påstår att företaget gjort något brottsligt. Att det blivit sådan uppmärksamhet kring detta beror på det omöjliga i att beskatta företagsvinster. Utan bolagsbeskattning skulle det inte vara upprörande att koncernföretagen betalar royalties till varandra.

Miljoner sinom miljoner människor över hela världen har gång på gång låtit sig luras av Ingvar Kamprads lika snillrika som självklara insikt att i bilismens och automatiseringens tidevarv, när arbetsinsatser blir dyra, utnyttja kundernas gratisarbete för hopsättning och hemtransport av möbler i förening med rationell lagerhållning och paketering. Vem tror att de är missnöjda?

Ack att Sverige hade fler sådana entreprenörer.

PS

Nu har Kamprad medgivit att stiftelsen Interogo finns.
Interogo Foundations är en företagsstiftelse vars enda syfte är att investera i expansion av företagsaffärer och säkra långsiktig överlevnad. Med andra ord, tillgångar hos Interogo Foundation hålls som finansiell säkerhet att enbart användas om Inter-Ikea får finansiella svårigheter. Tillgångar kan också användas för att stödja individuella Ikeahandlare som har finansiella svårigheter och för filantropiska syften.


Han säger vidare:
En optimerad skattestruktur ger oss möjlighet till flexibilitet i att använda tillgångar, som redan har beskattats på en marknad, på nya marknader för ytterligare utveckling av affärer utan den ytterligare bördan av dubbel taxering.


Låter som en lite översmart kommunikationskonsult hjälpt Kamprad. Internationell dubbelbeskattning brukar i regel klaras av ändå genom att utnyttja de dubbelbeskattningsavtal som upprättats mellan de flesta av jordens utvecklade länder. Alla är överens om att hindra dubbel beskattning. Avtalen reglerar hur detta ska åstadkommas.

Tyvärr är det väl så svårt att förstå hur skadlig bolagsbeskattning är, att han måste slingra sig så.

tisdag 25 januari 2011

KAPITALSKATTERNA HÄMMAR TILLVÄXTEN

Enligt Dagens Industri den 25 januari har Svenskt Näringsliv gjort ett utspel i debatten om bostadspriser och ränteavdrag: sänk kapitalskatten och minska avdragsrätten i stället för att införa amorteringskrav! Jag kan dock inte se detta utspel på SNs hemsida. Och att sänka kapitalskatten och minska avdragsrätten är ju två effekter av samma sak, såvida SN inte menar någonting mer än att avdragseffekten skulle minskas genom att skattesatsen sänks. Men det skulle förvåna. Å andra sidan saknar avdragsrätten motivering sedan beskattningen av avkastningen (bostadsutnyttjandet) avskaffats. Den nuvarande fastighetsskatten torde få betraktas som en ren objektskatt.

Det är Hans Stråberg fd vd för Electrolux och ordförande för SNs finansgrupp som hakar på Carl B Hamiltons förslag till sänkt skattesats - och därmed reducerad avdragseffekt - för kapitalbeskattningen. Förslaget sågades av politiker av skilda kulörer. Känslan av att kunna göra ett avdrag är så angenäm att folk reser sig mot tanken att de skulle berövas den glädjen fast den är av så begränsat värde. Om räntan höjs en procentenhet från 5 till 6 skulle det med nuvarande avdragseffekt kosta 7.000 kr extra för ett lån på en miljon. Om skattesatsen i stället sänks till 25 procent blir det en skatteökning med 2.500 kr på grund av den minskade avdragseffekten. Om skuldsättningstakten kan dämpas genom höjda fastighetskostnader (räntor), är en sänkning av skattesatsen ett billigt sätt - även för fastighetsägaren. Behovet av en höjning av räntorna, som kan få stor negativ påvekan på sysselsättningen, kan då minska.

Men glädjen av en avdragsrätt är nog så rotad hos folk att de inte släpper den.

söndag 23 januari 2011

BOLAGSBESKATTNING I USA

Martin Sullivan, känd amerikansk skatteekonom med förflutet i US Treasury (finansdepartementet) och Joint Committee on Taxation (skatteutskottet i Kongressen) och skribent för de stora skattepublikationerna, talade den 20 januari inför USA-Kongressens Ways and Means Committee om bolagsbeskattningen.

Hans första punkt var: Reduction in the Corporate Tax Rate is a Necessity.
Sedan Japan beslutat att sänka sin bolagsskattesats med 5 procentenheter har USA den högsta bolagsskattesatsen i världen.
A high corporate tax rate is an invitation for a host of troubles. It encourages corporations to issue debt. It encourages corporations to engage in complicated and expensive tax planning. Most of all, it reduces investment and job creation in the United States.

Även Canada sänker sin bolagsskatt.

Talet som finns här innehåller många självklara påpekanden om bolagsbeskattningens destruktiva egenskaper. Egendomligt nog föreslår han inte att den bör avvecklas, vilket förklaras av det prekära statsfinansiella läget.
With these enormous and unprecedented budget pressures, it seems reasonable to assume necessary corporate tax cuts must be accompanied by corporate base broadening.
Den nödvändiga reduktionen av skattesatsen ska kompenseras med basbreddning, så att de totala bolagsskatteinkomsterna blir oförändrade, vilket även finansministern Timoty Geitner förordat. Samma idé har uttalats i direktiven till den svenska bolagsskattekommittén som nu ska tillsättas. Skillnaden är bara den att den svenska skattebasen knappast kan breddas, medan den amerikanska är försedd med massor av specialregler för olika branscher. Redan utrensningen av dessa specialregler framhåller Sullivan som en stor förbättring:
Government should not attempt to outguess the market and pick winners and losers. --- Favorable treatment of one sector over another generally hurts overall competitiveness because the free market allocation of capital is distorted. To promote economic growth and maximum job creation all corporate business should be taxed evenly. Low rates of corporate tax are desirable for all these businesses. Any relaxation of current international rules would only increase disproportionate benefits for multinationals versus other businesses. To do this in the fairest and most efficient manner possible, we should minimize the enormous tax breaks for offshore job creation made possible by aggressive transfer pricing and use the revenue gains to lower corporate tax rates for all U.S. corporations.


Han påtalar med rätta den fruktlösa kampen mot företagens möjligheter att föra över vinster till lågskatteländer genom transfer pricing.
The arm’s-length method is seriously flawed in both theory and practice. The theoretical problem is that because of synergies within large corporations—what economists call “economies of scope”—the economic relationship between entities within a corporate group are not the same as those between unrelated parties. The practical problem is the lack of truly comparable unrelated transactions that can be used to apply the arm’s-length method to related-party transactions. Modifying the arm’s-length standard will not get the job done.


Någon egentlig lösning på problemet har han dock inte, utöver att en kraftig reduktion av skattesatsen skulle vara till viss hjälp. Schblonmässiga fördelningar kräver överenskommelser med berörda stater. CFC-regler (subpart F-regler blir extremt komplicerade).

Det finns bara en lösning, och den är enkel.

fredag 21 januari 2011

TELE2 VANN I KAMMARRÄTTEN

Kammarrätten i Stockholm har medgett Tele2 avdrag med 13 miljarder kronor för förlust på aktier vid likvidationen av dotterbolaget SEC i Luxemburg. Kammarrätten ändrar därmed underinstansernas avgöranden. Skatteverket och länsrätten vägrade Tele2 avdrag för förlust vid likvidationen av dotterbolaget SEC i Luxemburg, eftersom de inte ansåg att bolaget visat att förlusten var "verklig".

Kammarrätten har nu funnit att Tele2 vid en samlad bedömning med erfoderlig styrka har visat att överlåtelsen av SEC:s verksamhet i november 2001 skett till marknadsvärdet, även om Tele2 vid överlåtelsen och följande åren inte skrivit ned värdet av goodwill i koncernbalansräkningen.

Tele2 har visat att förlusten genom likvidationen av SEC inte berott på överföring av tillgångar från SEC till övriga Tele2-koncernen. Bolaget har i stället visat att förlusten vid likvidationen av SEC hade sin grund i andra omständigheter än en sådan värdeöverföring. Förlusten på aktier vid likvidationen av SEC är därmed en "verklig" förlust.

Jag undrar hur mycket Kammarrätten verkligen kan veta om detta. Ingen kan veta det. Aktiemajoriteten förvärvades år 2000 och likvideringen skedde året därpå. Det måste ha varit en enastående dålig affär. Det är så länge sen som det hände, men jag minns inte om företagsledningen någonsin ställdes till ansvar.

Skatteverket är besviket över Kammarrättens dom skriver Dagens Industri. Tror jag det. Å andra sidan hör den här typen av frågor till det mest intressanta som skattemydigheten kan driva process om. Och i nästan tio år har marknaden fått sväva i okunnighet om en eventuell skattebörda på bortemot 4 miljarder kronor. Bolaget har inte vetat om det har 4 miljarder kronor att plöja ner i verksamheten. Vilka investeringar har inte kommit till stånd på grund härav? Varför?
Nåväl, numera är de tillämpade reglerna ändrade och avdragsrätten i ett motsvarande fall avskaffad. Målet avser inte heller en principfråga, varför det synes uteslutet att ärendet prövas i Högsta Förvaltningsdomstolen (nytt namn på Regeringsrätten).

Tele2 och bolagets skattekonsulter är att gratulera. Liksom aktieägarna: kursen steg med 4,29 % (A-aktien) resp. 6,92 % (B-aktien). Även marknaden överraskades tydligen av domen.

SvD

fredag 14 januari 2011

ÖVERSYN AV FÖRETAGSBESKATTNINGEN

Direktiven till den aviserade utredningen om företagsbeskattningen (dir. 2011:1) har nu publicerats.

Vad som kan göras komplicerat kan göras ännu mer komplicerat.

En central utgångspunkt för kommittén är att bolag även fortsättningsvis ska beskattas genom traditionell inkomstbeskattning. Därmed avsäger man sig den enklaste metoden.

Reglerna bör, enligt direktiven, ge goda skattemässiga villkor för företagande och investeringar samt utformas på ett sådant sätt att en större enhetlighet uppnås och att asymmetrier undviks i största möjliga utsträckning. Vidare är det – inte minst mot bakgrund av den finansiella krisen – viktigt med åtgärder som stärker det egna kapitalet, vilket leder till mindre sårbara företag. Bolagsskattebasen ska värnas samtidigt som skattereglerna även fortsättningsvis ska göra det attraktivt med realinvesteringar i Sverige och med lokalisering av moderbolag och huvudkontor här samt för entreprenörer som vill starta och driva företag.

Ett dubbelt asymmetriproblem ska lösas. Dels bör ränteavdrag för finansiering av skattefria inkomster (näingsbetingade aktieutdelningar och aktievinster) begränsas, dels måste skillnaden i finansieringskostnader mellan eget och lånat kapital minskas.
Uppfattningen om den första asymmetrin är felaktig. Den skattefria utdelningen/vinsten är en återspegling av uppkomna (normalt) beskattade vinster i det innehavda bolaget. Att vägra avdrag för finansieringskostnader innebär att ett kedjebeskattningsmoment införs. Avdragsbegränsningen är möjligen motiverad om det innehavda företaget är utländskt och skatten på dess vinster tillfaller ett annat land. En sådan regel är emellertid diskriminerande, såvida vi inte har samma regel i fråga om svenska aktieinnehav. Ska vi därför införa kedjebeskattning av svenska koncerner?

Den andra asymmetrin kräver att avdragsrätten för räntor begränsas och/eller att det införs en avdragsrätt för aktieutdelning. I fråga om ränteavdrag flaggar direktiven dessutom för thin capitaliserings-regler. För att inte heller de ska vara diskriminerande krävs att de gäller även för räntebetalningar till svenska borgenärer.

Detta är helt onödiga problem och de lösningar som direktiven föreslår kommer att leda till ytterligare kompliceringar av en redan hopplöst komplicerad och helt onödig beskattningsform. Jag har tidigare översänt ett exemplar av boken Slopad bolagsskatt - analys och konsekvenser till departementet. Läs den.

torsdag 13 januari 2011

NY OPERABYGGNAD

Förre kulturministern Bengt Göransson gjorde ett förnuftigt inlägg på DN Debatt den 10 januari i diskussionen om ett nytt operahus. Medan Köpenhamn, Oslo, Helsingfors och Göteborg fått nya operabyggnader de senaste åren, får Stockholmsoperan kämpa på i sin gamla byggnad från förra sekelskiftet. Att bygga nytt kostar miljarder. Hur ska detta finansieras?

Folkpartisterna Christer Nylander, vice ordförande kulturutskottet och Madeleine Sjöstedt kulturborgarråd Stockholms stad föreslog i en artikel i DN den 4 januari ett nytt spektakulärt operahus, te.x. på tomten bakom Nationalmuseeum.

Göransson menar att Sjöstedt/Nylanders förslag har en svaghet. Huvudpunkten i deras framställning är att näringslivet ska inbjudas att sponsra. Bakom tanken ligger ett negativt besked från de båda politikerna – tro inte att stat och kommun kan klara ett så stort bygge. Det vore bättre, menar Göransson, om de drev tanken på ett bygge genom att hävda att de tänker genomföra det. Intresserade sponsorer ska få lust att vara med, inte övertygas om att det bara är de som klarar uppgiften.

Sponsorer satsar på vinnare. Det är inte främst möjligheten till skatteavdrag som lockar. Så länge sponsorn inte får dra av hela gåvo­beloppet från sin slutskatt utan bara från sin inkomst före skatt måste han betala en hel del själv, och då krävs det att den delen har ett värde för givaren.

Skälet för bidraget är inte heller, vilket många tror, det reklamvärde en sponsorinsats har, säger Göransson. Han tror att man i stället ska fundera över varför de mecenater som en gång bidrog till det nuvarande operahuset gjorde det. De donerade därför att de sökte bekräftelse på sin betydelse och ville visa sitt ansvar för gemenskapen. Tänk på att det huset byggdes i en tid då bara en mindre del av folket hade rösträtt. De mecenater som donerade utgjorde ett statsbärande skikt, de var på sitt sätt staten och agerade med den känslan som grund. Och de satsade på sådant som de själva gillade. Till deras heder ska sägas att de därvid vågade tycka om ett och annat som var radikalt och omstritt, men också då var det som samhällsbärare de framträdde.

Ja, tänk att vara en person som får chansen att med en donation skapa något värdefullt som kan bli (någorlunda) bestående. Det finns inte många sådana personer. A.P. Møller og Hustru Chastine Mc-Kinney Møllers är två. De har genom sin Fond til Almene Formaal finansierat Köpenhamns opera. Deras gärning som företagsbyggare ska inte förringas, men de förmögenheter de skapat har inte uppstått i ett tomrum utan den stat och rättsordning och utan det samhälle (anställda, kunder, leverantörer, allmänhet m.fl.) i vilka de verkat. Det måste finnas även svenska företagsägare som har sådana förmögenheter att de kan avstå miljarder och därmed göra sig odödliga. Persson, Kamprad, Lundberg och alla byggmästare som i hägnet av den svenska bostadspolitiken blev stormrika, Lundin, och inte minst de s.k. riskkapitalisterna, som inte behöver ha sin förmögenhet nedplöjd i produktionsanläggningar. I SvD den 15 januari kan vi läsa att Peab grundare, Mats Paulsson, bildat en stiftelse som satsar 100 miljoner kronor i en ny forskningsanläggning i Lund. Ett tecken i tiden?

Här är riskkapitalisternas lönelista för 2009 hämtad ur Dagens Industri under rubriken Dystert år för finansbranschens okända höginkomsttagare (de flesta hade fått dramatiska inkomstminskningar i förhållande till 2008).
Namn, Bolag, Inkomst
Thomas von Koch, EQT, 44 987 632
Anders Hultin Nordic Capital 43 479 731
Björn Savén IK Investment Partners 33 443 162
Caspar Callerström EQT 20 941 028
Jan Stålberg EQT 19 588 812
Ulf Rosberg Nordic Capital 18 765 073
Toni Weitzberg Nordic Capital 16 476 927
Peter Hansson Nordic Capital 15 195 018
Harry Klagsbrun EQT 13 347 181
Conni Jonsson EQT 12 991 275
Christer Gardell Cevian 12 628 074
Joakim Karlsson Nordic Capital 9 895 941
Kristoffer Melinder Nordic Capital 9 698 377
Fredrik Strömholm Altor 8 317 250
Michael Rosenlew IK Investment Partners 7 905 038
Stefan Linder Altor 7 521 472
Claes Ekström Altor 7 250 398
Harald Mix Altor 7 101 006
Bengt Maunsbach Altor 6 791 114
Fredrik Näslund Nordic Capital 6 712 178
Måns Folkesson Nordic Capital 6 576 545
Patrick de Muynck EQT 6 418 917
Robert Andrén Nordic Capital 6 325 827
Morgan Olsson Nordic Capital 5 702 557
Johan Cervin Altor 4 852 213
Hans Eckerström Nordic Capital 4 307 717
Åsa Hallert EQT 3 811 864
Gerard De Geer IK Investment Partners 3 711 465
Helena Stjernholm IK Investment Partners 2 707 068
Samir Kamal EQT 1 979 705
Jonas Synnergren Cevian 1 864 496

Drygt 350 milj i inkomst bara på ett år! Ett dåligt år, dessutom.


När man ska jaga sponsorer till ett nytt operahus borde man därför, enligt Göransson, börja med att kolla i salongen en föreställningskväll – sitter där några operaentusiaster med egna eller eventuellt andras pengar som de skulle kunna lämna som bidrag till ett nybygge? Det vore betydligt bättre än att ge sig ut på idrotts­arenorna och förklara för de företagsledare som sitter där att det är roligare på Operan.

Just här tycker jag Göransson förfuskar sin poäng. Det är just "andras pengar" som man inte ska ta. Det är inte utan anledning som det inte är tillåtet för ett aktiebolag att lämna gåvor och bidrag. Som aktieägare och kreditgivare ska man inte behöva riskera att ens pengar går till annat än det bolagsordningen föreskriver. Här är ett utdrag ur lagtexten

17 kap. Värdeöverföringar från bolaget

Begreppet värdeöverföring
1 § Med värdeöverföring avses i denna lag
---
4. annan affärshändelse som medför att bolagets förmögenhet minskar och inte har rent affärsmässig karaktär för bolaget.
---
Tillåtna former för värdeöverföring
2 § Värdeöverföringar från bolaget får ske endast enligt bestämmelserna i denna lag om
---
4. gåva som avses i 5 §.
---
Gåva till allmännyttigt ändamål
5 § Bolagsstämman eller, om saken med hänsyn till bolagets ställning är av ringa betydelse, styrelsen, får besluta om gåva till allmännyttigt eller därmed jämförligt ändamål, om det med hänsyn till ändamålets art, bolagets ställning och omständigheterna i övrigt får anses skäligt och gåvan inte strider mot 3 §.

Enligt 6 och 7 §§ gäller återbäringsskyldighet vid olaglig värdeöverföring för den som insåg eller bort inse att värdeöverföringen stod i strid med denna lag, och bristtäckningsansvar för den som medverkat till beslutet.

Huruvida en enligt aktiebolagslagen tillåten gåva är avdragsgill vid beskattningen är en annan fråga. Villkoret är att den kan bedömas som en kostnad för intäkternas förvärvande och bibehållande. Just Stockholmsoperans sponsorer har dåliga erfarenheter genom den beryktade domen RÅ 2000 ref. 31.

Frågan om avdragsrätten skulle förstås försvinna om bolagsbeskattningen avskaffades.

ENKLARE ATT BETALA SKATT

I Dagens Industri den 13 januari skriver Anders Borg och Maud Olofsson om det förslag till en skatteförfarandelag som snart skall överlämnas till Lagrådet. Regeringen föreslår att hela skatteförfarandet samlas i en enda lag och att ­rättssäker­heten stärks. För att minska de administrativa kostnaderna presenterar regeringen också ett antal förslag för att minska kraven på uppgiftsinlämning. Bestämmelserna om skattetillägg kommer att ändras. Det innebär bland ­annat att de fasta nivåerna för delvis ­befrielse från skattetillägg tas bort och att utrymmet för frivillig rättelse blir större.

Dessutom ska frågan om skattetillägg och rätten att inte bli lagförd eller straffad två gånger (ne bis in idem) samt nivåerna på skattetilläggen utredas.

För att öka sysselsättningen måste vi också fortsätta arbetet på att skapa goda villkor för att starta och driva ­företag, skriver Borg/Olofsson, bland annat genom att minska regelkrångel och underlätta företagens vardag. Att reglerna om ­skatteför­farandet upplevs som rättssäkra och tydliga är viktigt för hela samhället.

Den modernisering som nu föreslås är ett viktigt led i arbetet med att ­skapa ett bra näringslivsklimat. Om ­reglerna utformas på ett enklare och mer ändamålsenligt sätt, kan företagarna ägna mer tid och resurser åt att driva och ­utveckla sin verksamhet. De kan lägga kraft på att växa och anställa fler. Det blir också enklare för nya företag att starta och etablera sig.

De förslag som nu läggs fram är ett steg i rätt riktning för att öka ­rätts­säkerheten, men det finns mer att ­göra, skriver Borg/Olofsson.

T.ex. avskaffa bolagsbeskattningen.

onsdag 12 januari 2011

UTRED HELA SKATTESYSTEMET

Utred hela skattesystemet, ropar Sydsvenskan den 12 januari. Moderaterna flaggar för ett nytt jobbavdrag. Men de andra partierna har andra hjärtefrågor. Carl B Hamilton (FP) har talat för minskade ränte­avdrag och sänkta kapitalskatter. Maud Olofsson vill sänka arbetsgivaravgifterna och Göran Hägglund vill sänka skatten för pensionärerna.

Det enda rätta är en utredning med mycket vida direktiv och ordentligt med tid, tycker Sydsvenskan. Och så att verkligen försöka åstadkomma en bred politisk kompromiss. Det har ju gått förut.

Varför vill ingen avskaffa bolagsbeskattningen, frågar jag? Kostar inget, ger bara goda effekter.

tisdag 11 januari 2011

3:12-REGLERNA BEHÖVER REFORMERAS

3:12-reglernas effekter har uppmärksammats nyligen; särskilt har revisorernas möjligheter att utnyttja reglerna kritiserats.

En av lagstiftningens upphovsmän, Sven-Olof Lodin, erkänner i SvD den 11 januari att effekterna kanske felbedömdes. Hans recept är nu att skruva lite på reglerna och exkludera just sådana här företagskonstruktioner, dvs. företag som ägs av många personer och därför inte är fåmansföretag, men där delägarna har sina egna små lådor i företaget som därför kan hanteras som ett fåmansföretag. Ett undantag från undantag. I just det här hänseendet ska bolaget alltså behandlas som ett flermansföretag. Eller, som det antyds i artikeln, sådana företag ska normalt inte få använda lönesummeregeln. Observera ordet "normalt". Härligt! Här finns många möjligheter för skatteplanerare.

Lodin menar att konsultbranschens koncentration ökat på ett sätt som man inte kunde förutse när reglerna konstruerades 2004. Jag undrar det. Och om det är så, är detta ett bra exempel på hur reglerna framkallar en anpassning. Inte minst i revisionsbyråerna vimlar det av skickliga skattekonsulter som snabbt såg möjligheterna.

Jag vill inte tro att Lodin är rätt citerad i artikeln när det gäller frågan om beskattning av delägarna för att de fått köpa aktier i bolaget för 10 kronor när får över 10 000 kronor i utdelning varje år. Det hade varit lika berättigat eller oberättigat om de fått betala 1 miljon kronor och varit förbjudna att sälja aktierna till annan än nytillträdande delägare. Dvs. eftersom aktierna inte har något värde för ägarna, finns det inget värde att beskatta.

Sen kan man ju tycka att den vinst som delägarna tillgodogörs och som är ett resultat av deras eget arbete och vilket säkerligen förmeras genom att de får utnyttja den kapital- och resursbas som företaget utgör, skulle lönebeskattas i sin helhet. Någon kapitalinsats har de knappast gjort. Någon risk har de knappast tagit.

MÄRKLIG DEBATT OM RÄNTEAVDRAGEN

Mycket märklig debatt om ränteavdragen, tycker Dagens Industri den 11 januari.
Det är inte utan att man håller med.

måndag 10 januari 2011

RÄTTSSÄKERHETEN I SKATTEMÅL

13 personer, alla ytterst välrenommerade och representanter för näringslivsorganisationer, kommuner och landsting, Skatteverket och FAR, riktar i en debattartikel i Dagens Industri den 10 januari skarp kritik mot Målutredningens förslag Mål och medel - särskilda åtgärder för vissa måltyper i domstol, SOU 2010:44. Förslaget innebär i fråga om skatteprocessen att det i alla skattemål ska införas spärrar till en andra domstolsprövning, s.k. prövningstillstånd.

Utredningens förslag att ett rättsärende inte ska kunna omprövas i högre instans utan särskilt tillstånd är i sig förfärande och ett nederlag för en rättsstat. Om utgångsläget vore rätt till omprövning i 5 instanser, skulle införandet av prövningstillstånd i en eller annan instans eller avskaffande av en eller annan rättsinstans säkerligen också uppfattas som stötande. Men att helt avskaffa varje möjlighet till villkorslös omprövning, är något helt annat. Om antalet mål och tillgängliga resurser leder till oändligt långa prövningstider, måste förstås något göras. En avvägning måste göras mellan rättssäkerhetskrav och resursutrymme/kostnader. Utredningen tycker uppenbarligen att rättssäkerheten inte får kosta lika mycket som i dag. Kanske en nödvändig slutsats, men icke desto mindre förfärande.

Måltillstömningen och överbelastningen av domstolarna är rimligen en följd också av en allt mer detaljerad lagstiftning på allt fler områden. Skatteområdet är inget undantag - snarare tvärt om. Tillväxten av lagregleringar och komplexiteten av dem är enorm. I synnerhet gäller detta på företagsbeskattningens område. Till skillnad mot andra avsnitt av skattelagstiftningen är dessutom tvistefrågorna i hög grad individuella. Det finns knappast några typfall, utan de allra flesta prövade fall är unika. Utgången av målen blir genuint osäker, eftersom lagstiftningens fundament är så bräckligt - och måste så vara beroende på företagsbeskattningens speciella karaktär. Samtidigt är företagsskattemålen typiskt sett ytterst resurs- och kunskapskrävande. Det gör att utgången i sådana mål riskerar att bli slumpartad, vilket rättspraxis kan uppvisa talrika exempel på.

I samma nummer av Dagens Industri rapporteras att storföretagen tycker att svenska skattelagar är för krångliga. Sex av tio finanschefer på Sveriges största företag anser att deras företag inte bör ta högre risk inom skatteområdet, alltså genomföra transaktioner där det är osäkert om vad som gäller. Jag vet av egen erfarenhet att detta är en realitet. Riskera aldrig att hamna på löpsedlar eller rubriker. Inte ens vid framgång i skattemål. Anseendekostnaden uppväger värdet av att få ned skatten till den nivå den enligt den många gånger otydliga och tvetydiga lagstiftningen ska ha. I synnerhet storföretagen tvingas således att iaktta en betydande "självcensur", vilket inte mindre företag behöver göra. Detta gör beskattningsformen till en rättssäkerhetsrisk och konkurrenssnedvridande.

Hotet att avskaffa en villkorslös överprövningsrätt i skattemål utgör därför ytterligare att argument för att avskaffa bolagsbeskattningen.

onsdag 5 januari 2011

NE BIS IN IDEM I GÖTEBORGS TINGSRÄTT

Göteborgs tingsrätt gick emot HD om dubbelbestraffning i en dom den 22 november 2010. Ordföranden och en nämndeman ville dock fälla.

En person åtalades för skattebrott under påstående att han utelämnat betydande inkomster i sin inkomstdeklaration. Han hade före åklagarens ansökan om stämning påförts skattetillägg avseende den undanhållna skatt som omfattas av åtalet, varför han menade att åtalet inte är förenligt med förbudet mot dubbel bestraffning och lagföring (ne bis in idem) i Europakonventionens 7:2 tilläggsprotokoll, artikel 4. Beslutet om skattetillägg hade dock inte vunnit laga kraft vid tiden för prövningen i brottmålet.

Han åberopade bland annat Hovrätten för Västra Sveriges dom den 23 juni 2010 i mål nr B 2432-09 samt Göteborgs tingsrätts avgörande den 18 oktober 2010 i mål nr B 256-10. Enligt tingsrättens bedömning saknar det betydelse för hindersfrågan om besluten om skattetillägg vunnit rättskraft eller ej. Juristdomaren och en nämndeman ville ansluta sig till den linje som HD slog fast i våras i sina avgöranden den 31 mars 2010 i målen B 2509-09 och B 5498-09, nämligen att ”det saknas ”klart stöd” för att anse att den svenska ordningen, med administrativa sanktioner av nu aktuellt renodlat slag, bryter mot förbudet mot dubbel bestraffning och dubbel lagföring”.

Två nämndemän fällde avgörandet

Eftersom den lindigare meningen ska gälla enligt 29 kap. 3 § rättegångsbalken fällde de övriga två nämndemännen avgörandet. De hänvisade till vad Göteborgs tingsrätt sagt i avgörandet 2010-10-18 i mål B 256-10. Tingsrätten anger där följande:
Det av Högsta domstolen hävdade kravet på ”klart stöd” , som nationellt insnävar möjligheten för den enskilde att hävda sin rätt enligt Europakonventionen, återfinns varken i Europakonventionens egen lydelse eller anges av Europadomstolen i dennas rättspraxis. Utrymmet för den nationella domstolens diskretionära prövningsrätt (margin of appreciation) anses för nu aktuellt skyddsområde vara synnerligen begränsad, om ens tillåten. Konventionen saknar här något angivet utrymme för konventionsstaterna att begränsa rättigheten till förmån för angelägna allmänna intressen. Rättigheten är så skyddad, att den får inte ens åsidosättas vid krigs- eller nödläge (jfr artikel 15 i konventionen).


Så här formuleras det nu aktuella beslutet:
Med hänsyn till dessa förhållanden och även till kravet i artikel 13 i konventionen på att konventionsstaterna skall tillhandahålla effektiva rättsmedel för säkrandet av konventionsrättigheterna, följder, i förening med kravet i artikel 6 på oavhängiga och opartiska domstolar och domare; vilka staten sålunda är skyldig att skydda, även en lojalitetsplikt på underrättsnivå så att, även om en tingrätt i normala fall bör betrakta Högsta domstolens avgöranden som en rättskälla av mycket stor vikt, vid konflikt mellan Högsta domstolens avgöranden och Europadomstolens tolkning, har en skyldighet att betrakta den senare som den tyngst vägande, när det gäller tolkningen av konventionsrättigheternas riktiga innebörd, oaktat om Högsta domstolen råkar fortsätta att vidhålla en mot Europakonventionens lydelse och Europadomstolens tolkning stridande praxis.


Åklagaren har överklagat beslutet till hovrätten.

FÖRETAGSSKATTEN MÅSTE REFORMERAS

Den 5 januari skriver Marie Rankka och Peje Emilsson, vd resp. ordförande för Stockholms Handelskammare, i Dagens Industri att företagsskatten måste reformeras.

Javisst, men hur?

R/E skriver att
målet bör vara en modern, tydlig och konkurrenskraftig skattelagstiftning som lockar huvudkontor till vår region i stället för att bara försöka förhindra utflyttnig av dem som redan finns här.

Vi behöver en företagsbeskattning som begränsar våra skattemässiga konkurrensnackdelar jämfört med andra länder. Villkoren för kunskapsintensiva företag borde vara en av huvuduppgifterna för företagsskatteutredningen, liksom att se över fåmanbolagsreglerna.


Ganska opreciserat, tycker jag. Ja, det är klart att vi behöver en företagsbeskattning som begränsar våra skattemässiga konkurrensnackdelar. Behöver det sägas?

Det är klart att vi ska ha en konkurrenskraftig skattelagstiftning. Avskaffa bolagsbeskattningen.

SÄNKT KAPITALINKOMSTSKATT A LA HAMILTON

För en tid sedan argumenterade Krister Andersson från Svenskt Näringsliv för sänkt skattesats på kapitalinkomster. Den 5 januari argumenterar FP:s ekonomisk-politiske talesperson Carl B Hamilton för samma sak på DN Debatt. Utgångspunkten är hans farhågor för att avdragsrätten för räntor driver upp priset på fastigheter och bostadsrätter. Genom en måttlig fördyring av finansieringskostnaderna genom att sänka skattesatsen till 25 procent, skulle prisstegringarna dämpas. Allianspartierna verkar inte entusiastiska.

Det kan här erinras om att en sänkning av skattesatsen till 25 procent inte kostar någon mer än högst 5 000 kr per år, eftersom avdragseffekten för ränteunderskott på belopp över 100 000 kr redan nu är endast 21 procent. Skulle skattesatsen sänkas till 21 procent skulle kostnadsökningen aldrig kunna bli mer än 9 000 kr.

Ett annat skäl är, hävdar CBH, att blir det allt mer akut att sänka den svenska kapitalskatten för att råda bot på dagens diskriminering av långsiktigt och svenskt personligt aktie­ägande.

En sänkning av kapitalinkomstskatten gör att det blir mindre förmånligt för hushållen att låna, men inte för företagen, skriver CBH. Här tror jag att det blir problematiskt. Det är svårt att ha en högre avdragseffekt på företagens räntekostnader än på hushållens. Ett sätt att lösa detta problem är att sänka eller avskaffa bolagsbeskattningen. Det skulle ge mycket annat också, och mycken kvasiintellektuell bråte skulle kunna kastas på sophögen.

Överhuvudtaget är räntan en olämplig skattebas. Bortses från utlandet motsvaras landets ränteintäkter av dess räntekostnader, dvs. den teoretiska skattebasen är = 0. Räntekostnaderna bärs dock till största delen av skattesubjekt, medan ränteinkomsterna till stor del tillfaller skattefria subjekt. Räntan är därför i praktiken en negativ skattebas för staten.

Det är lite lustigt. Länge har avdragsrätten för bostadsräntor kritiserats för att den skulle innebära en bostadssubvention till villa- och bostadsrättsägare. Men eftersom bostadsutnyttjandet beskattades var det helt konsekvent att medge avdrag. Mot räntekostnaden svarade sålunda en (uppskattad) ränteinkomst, låt vara att beskattningen av den var väl beskedlig. Numera finns en särskild bostadsskatt, som långt ifrån motsvarar den tidigare skatten på bostadsnyttan, varför ränteavdraget faktiskt kan kritiseras för att vara en subvention (avdrag för privata levnadskostnader). Men då kritiseras Hamiltons förslag för att vara ett dråpslag mot bostadsägare. I synnerhet som räntorna ändå är i stigande. Ändå är de så låga att det just nu (eller ännu hellre för ett år sedan) är tänkbart att reducera värdet av avdragsrätten utan att det blir katastofala följder. En relativt tydlig kostnadsökning, men i absoluta tal tämligen hanterlig. Dessutom minskar skatten för familjerna Persson och Lundberg med hundratals miljoner när skattesatsen på kapitalavkastning sänks. Alldeles fel fördelningsprofil, tycker oppositionen och de som drabbas personligen.

SvD SvD SSD GP
AfV