Jag brukar inte kommentera andra rättsfall än dem från Högsta Förvaltningsdomstolen (f.d. Regeringsrätten). Här är ett undantag, för att belysa vilken idioti våra högsta domstolar tvingas ägna sig åt i skattemål.
Det gäller ett mål där Skatteverket överklagat en dom från Kammarrätten i Stockholm (mål nr 13011-09) och där Högsta Förvaltningsdomstolen i dagarna givit prövningstillstånd. Prövningstillstånd ges endast om målet avser en viktig principiell bedömning. Gör det inte det, prövas inte ett överklagande även om målet är "feldömt" - såvida inte resningsgrund föreligger, vilket förutsätter allvarliga fel.
Utgångspunkten är alltså att rättsfrågan anses ha principiell vikt. Länsrätten gav ett för företaget negativt besked, men Kammarrätten biföll företagets överklagande och upphävde länsrättens dom samt Skatteverkets beslut. En kammarrättsdomare var dock skiljaktig, och ansåg att överklagandet skulle avslås. Målet måste således antas avse en mycket svårbedömd fråga.
Så här var det.
Ett svenskt moderbolag hade ett dotterbolag i Lettland. Den lettiska staten betalade ut en ersättning till moderbolaget för att sätta detta i samma situation som om dotterbolaget hade fått utlovad betalning för utförd prestation. Dotterbolaget hade ingen möjlighet att vara part i en process om ersättning, vilket medförde att det svenska bolaget hade tvingats vara motpart. Ersättningen skulle motsvara den nettobehållning som dotterbolaget skulle ha fått efter egna kostnader och lettiska skatter. Ersättningen är således en kompensation för det minskade utdelningsutrymme som dotterbolaget fått på grund av avtalsbrottet.
Ersättningen utbetalades för att kompensera "skada" på dotterbolagsaktier. Ostridigt i målet var att både kapitalvinst på och utdelning från dotterbolagsaktierna var skattefria för moderbolaget.
Enligt den lagstiftning som skulle tillämpas (8 kap. 22 § första stycket Inkomstskattelagen, IL) gällde att försäkringsersättningar och andra ersättningar för skada eller liknande på tillgångar är skattefri. Detta gäller dock inte till den del ersättningen avser tillgångar i näringsverksamhet eller på något annat sätt avser en inkomst eller en utgift i näringsverksamhet.
Eftersom ersättningen avsåg tillgång i näringsverksamhet hade länsrätten ansett att ersättningen var skattepliktig.
Kammarrätten grävde djupare och konstaterade att bestämmelsen om skattefrihet för försäkringsersättningar och vissa skadestånd tidigare var placerad i femte ledet i 19 § första stycket KL (Kommunalskattelagen, som fr.o.m. 1999 ersattes av Inkomstskattelagen). Där föreskrevs att till skattepliktig inkomst räknas inte försäkringsersättningar eller annan ersättning för skada på egendom, dock att skatteplikt föreligger bl.a.
i den mån köpeskilling som skulle ha influtit om den försäkrade eller skadade egendomen istället hade sålts hade varit att hänföra till intäkt av näringsverksamhet.
Nu är det så att vinst vid försäljning av näringsbetingade andelar är skattefri enligt bestämmelserna i 25 a kap. IL. Med tillämpning av den tidigare bestämmelsen i 19 § första stycket femte ledet KL skulle således, resonerade Kammarrätten, den i målet aktuella ersättningen varit skattefri.
Kammarrätten konstaterade vidare att det av förarbetena till IL framgår att lagstiftarens avsikt vid införandet av lagen varit att endast göra en teknisk bearbetning för att få en bättre struktur på inkomstskattelagstiftningen. Av författningskommentaren till 8 kap. 22 § IL framgår inte att någon materiell ändring av den tidigare bestämmelsen i 19 § första stycket femte ledet KL var avsedd (prop. 1999/2000: 2, del 2, s. 101). Det finns således ingenting i förarbetena som tyder på att det vid införandet av IL funnits en avsikt att materiellt ändra den tidigare bestämmelsen i KL.
Det anförda talade enligt Kammarrätten för att ersättningen är skattefri enligt 8 kap. 22 § första stycket IL.
Självklart, kan tyckas. Skattverket ansåg emellertid att även om 8 kap. 22 § IL inte kommenterats på det sätt att bestämmelsen innebär en materiell ändring i och med införandet av IL, tar ordalydelsen inte hänsyn till huruvida vinst vid försäljning av tillgångar i näringsverksamhet är skattepliktig eller inte.
Egentligen kan man undra varför det svenska bolaget bokförde mottaget belopp som intäkt. Det var ju en kompensation för dotterbolagets uteblivna intäkt, varför ersättningen egentligen borde bokförts som skuld till dotterbolaget. Eller som tillägg till värdet av aktieinnehavet som kompensation för den värdenedgång på aktien p.g.a. den uteblivna inkomst, som skadeståndet till moderbolaget avsåg att ersätta.
Det är detta som Högsta Förvaltningsdomstolen nu ska ta ställning till. Ska betalningen vara skattefri för att den skulle varit det enligt lydelsen av KL, eller ska den vara skattepliktig för att det möjligen följer av ordalagen i IL?
Enligt ILs (och KLs) systematik är det helt klart att inkomsten inte ska beskattas. Hade beloppet betalats till dotterbolaget, hade det över huvud taget inte varit aktuellt med beskattning av moderbolaget. Om dotterbolaget därefter delat ut beloppet, skulle det varit skattefritt för moderbolaget. Om moderbolaget sålt aktierna i dotterbolaget skulle den vinst som uppkommit efter värdestegring p.g.a. utbetalningen varit skattefri.
Det är detta som Högsta Förvaltningsdomstolen ska ta ställning till. En strid om påvens skägg. Gäller lagstiftarens avsikt eller lagens ordalydelse även om lydelsen är till den skattskyldiges nackdel? Har inte Skatteverket mer angelägna arbetsuppgifter än sådant paragrafrytteri? Om Skatteverket skulle vinna målet måste det resultera i en omedelbar ändring av ordalydelsen.
Ersättningen är 22 milj kr och skatten följaktligen c:a 5 milj kr. För sina rättegångskostnader på 330 tkr har bolaget fått ersättning i kammarrättsdomen med 75 tkr.
Tala om positivt företagsklimat.
Till min förskräckelse ser jag att Högsta förvaltningsdomstolen biföll överklagandet i en
dom den 4 juni 2012, mål nr
3764-10. Summum jus, summa injuria. Eller åtminstone meningslöst och näringsfientligt och utan positivt värde för andra än paragrafryttare och felfinnare.