onsdag 30 januari 2013
BOLAGSSKATT I USA
Inte bara bolagsskatten utan även inkomstskatten för fysiska personer börjar ifrågasättas i USA. Här är en artikel av Cara Griffith i Taxanalysts.com.
Etiketter:
Bolagsbeskattning,
Cara Griffith,
USA
tisdag 29 januari 2013
DAGS FÖR ENKLA SKATTER
SNS Konjunkturråd har nyligen presenterat rapporten Dags för enkla skatter.
Det märks att författarna aldrig har taxerat företag eller ansvarat för företags beskattning. Hur kan man i en rapport med namnet Dags för enkla skatter - som handlar även om företagsbeskattning - underlåta funderingar om företagsbeskattningens komplikationer är värda sitt pris? Eller ens ifrågasätta att bolagsbeskattningen är ett nödvändigt komplement till hushållens inkomstbeskattning?
Skatterna kan förenklas ännu mer än så.
SvD
Det märks att författarna aldrig har taxerat företag eller ansvarat för företags beskattning. Hur kan man i en rapport med namnet Dags för enkla skatter - som handlar även om företagsbeskattning - underlåta funderingar om företagsbeskattningens komplikationer är värda sitt pris? Eller ens ifrågasätta att bolagsbeskattningen är ett nödvändigt komplement till hushållens inkomstbeskattning?
Skatterna kan förenklas ännu mer än så.
SvD
måndag 28 januari 2013
LEGALITETSPRINCIPEN
Anders Hultqvist, adjungerad professor i finansrätt vid Stockholms universitet och legalitetsprincipens främste talesman, har skrivit en mycket läsvärd artikel i tidskriften Skattenytt i nummer 1-2 2013 med rubriken Legalitetsprincipen och lagtolkning.
Efter en kort sammanfattning av legalitetsprincipens aspekter konstaterar han:
Ett centralt stycke i uppsatsen är följande (kursiveringen är hans):
Beskattningen får sålunda inte på något sätt präglas av godtycke.
Lagtext som inte kan formuleras någorlunda entydigt innebär en rättssäkerhetsrisk. En lagtext som med bred marginal uppfyller detta lugubra kriterium är den om näringsbeskattning, framför allt bolagsbeskattning, i inkomstskattelagen (1999:1229). Av detta och en rad andra skäl bör bolagsbeskattningen avskaffas.
Ett närmast monumentalt mått av godtycke tycks prägla de amerikanska och brittiska skattemyndigheternas uppfattning om Appels skattskyldighet. Genom (vad som anges fullt laglig) skatteplanering har Apple sluppit betala 11 miljarder dollar i USA bara under sista kvartalet 2012 och mer än 5,5 miljarder kronor i Storbritannien, skriver SvD den 28 januari.
Efter en kort sammanfattning av legalitetsprincipens aspekter konstaterar han:
Summa summarum har vi sålunda en grundlagsreglerad legalitetsprincip - numera knappast omstridd - och frågan gäller numera snarare vad legalitetskraven får för konsekvenser.
Ett centralt stycke i uppsatsen är följande (kursiveringen är hans):
Därför hamnar lagtexten i fokus vid bestämmandet av skattskyldigheten, eftersom det är den enda primära rättskällan. Det finns ingen a priorisk skattskyldighet, inte heller någon naturlig/naturrättslig eller någon annars "rimlig", "rättvis", "logisk" skattekonsekvens eller hur man nu vill uttrycka det, så länge argumentationen inte tar sitt avstamp i lagtexten. Detta är en begränsning - en (historiskt sett) medveten begränsning - av argumentationsutrymmet.
Beskattningen får sålunda inte på något sätt präglas av godtycke.
Lagtext som inte kan formuleras någorlunda entydigt innebär en rättssäkerhetsrisk. En lagtext som med bred marginal uppfyller detta lugubra kriterium är den om näringsbeskattning, framför allt bolagsbeskattning, i inkomstskattelagen (1999:1229). Av detta och en rad andra skäl bör bolagsbeskattningen avskaffas.
Ett närmast monumentalt mått av godtycke tycks prägla de amerikanska och brittiska skattemyndigheternas uppfattning om Appels skattskyldighet. Genom (vad som anges fullt laglig) skatteplanering har Apple sluppit betala 11 miljarder dollar i USA bara under sista kvartalet 2012 och mer än 5,5 miljarder kronor i Storbritannien, skriver SvD den 28 januari.
Etiketter:
Anders Hultqvist,
Apple,
legalitetspricipen,
Skattenytt,
Storbritannien,
USA
söndag 20 januari 2013
GODTYCKE
Jag tycker man som bolag bör sätta sig ner och titta på sina siffror, om man gör en rimlig vinst. Om man har många anställda och stora intäkter, då bör man nog betala en del i skatt, även om man formellt sett kan undkomma det genom maximal skatteplanering,säger Anders Borg enligt en notis i SvD den 20 januari.
Bolagsbeskattning som det godtyckligas konst.
Rättssäkerhet kräver entydiga regler. Entydiga bolagsbeskattningsregler är en omöjlighet.
Avskaffa bolagsbeskattningen.
Etiketter:
Anders Borg,
Bolagsbeskattning,
godtycke,
rättssäkerhet
torsdag 17 januari 2013
SKATTERAPPORT FRÅN SNS
I DN den 17 januari presenteras ett skatteförslag från SNS under rubriken Avskaffa ränteavdragen och sänk inkomstskatten. En väsentlig ingrediens är också återinförandet av en fastighetsskatt.
Det är en bra skiss, sade finansminister Anders Borg artigt enligt SvD, för att sedan såga punkt efter punkt i förslaget.
För egen del vill jag rekommendera att räntebeskattning/-avdrag avskaffas. Det skulle öka statens skatteintäkter med 15 miljarder.
Detta är dock möjligt endast om bolagsbeskattningen avskaffas. Men vem vill ha den?
Det är en bra skiss, sade finansminister Anders Borg artigt enligt SvD, för att sedan såga punkt efter punkt i förslaget.
För egen del vill jag rekommendera att räntebeskattning/-avdrag avskaffas. Det skulle öka statens skatteintäkter med 15 miljarder.
Detta är dock möjligt endast om bolagsbeskattningen avskaffas. Men vem vill ha den?
Etiketter:
fastighetsbeskattning,
Ränteavdragsrätt,
räntebeskattning,
SNS
SKATTERÄTTSLIGT FORUM
Skatterättsligt Forum, ett helägt dotterbolag till Stiftelsen Centrum för Skatterätt (CfS), inbjuder tillsammans med Svensk Skattetidning, som ges ut av Norstedts Juridik, till en konferens på Handelshögskolan i Stockholm den 15 februari 2013 på temat Omstruktureringar.
Det finns nog få områden som skapar så många, betydelsefulla och intressanta skattefrågor som omstruktureringar. Även om bolagsskatten nu har sänkts så är skattekostnaden fortfarande en viktig parameter. Omstruktureringar kan ske inom en befintlig företagsgrupp för att få en bättre operativ struktur, men kan ibland äga rum för att underlätta avyttring av delar av företaget eller företagsgruppen till extern förvärvare. Oavsett anledning till omstrukturingen så uppkommer en mängd skattefrågor. Vid denna temadag kommer en del av dessa frågor att belysas. Många gånger handlar det om regler som ger uttryck för å ena sidan önskemålet att inte fördyra ur ett allmänt perspektiv önskvärda omstruktureringar och å andra sidan att säkerställa det fiskala intresset att den latenta skatten på tillgångar vid en omstrukturering inte går förlorad.
En princip som i olika hänseenden är betydelsefull vid utformningen av de aktuella lagreglerna är kontinuitetsprincipen. Temadagen inleds med en presentation av kontinuitetsprincipen. Därefter följer tre delar med olika aspekter på omstruktureringar, alltifrån inkråmsöverlåtelser, olika praktikfall avseende såväl inhemska som gränsöverskridande omstruktureringar till frågor som rör fåmansföretag. Vi avslutar med att experter på andra områden kompletterar bilden med att ge till exempel associationsrättsliga och redovisningsrättsliga synpunkter på omstruktureringar.
onsdag 16 januari 2013
MIKAEL DAMBERG (S)
Mikael Damberg (S), stand in i Riksdagen för partiledaren Stefan Löfven, presenterar i SvD den 16 januari en lång rad förslag för att stärka företagen, höja Sveriges innovationskraft och öka kompetensnivån.
Vi vill att riskkapitalförsörjningen för småföretagen stärks och effektiviseras, skriver han bl.a. De små företagen behöver bra tillgång till riskkapital och ska inte hindras i sin expansion av onödiga finansieringsproblem.
Bra. Ta bort det systematiska hindret för expansionen. Bolagsskatten tar 26,3 procent av tillväxten.
Vi vill att riskkapitalförsörjningen för småföretagen stärks och effektiviseras, skriver han bl.a. De små företagen behöver bra tillgång till riskkapital och ska inte hindras i sin expansion av onödiga finansieringsproblem.
Bra. Ta bort det systematiska hindret för expansionen. Bolagsskatten tar 26,3 procent av tillväxten.
tisdag 15 januari 2013
BOLAGSSKATT I NEW MEXICO
Här en kommentar av David Brunori i Taxanalysts.
Tänk att det ska vara så svårt att förstå.
New Mexico Governor Susana Martinez, a rising star among GOP politicians, is calling for a steep reduction in the corporate tax rate. She proposes cutting the rate from 7.6 to 4.9 percent. That is good news. The corporate income tax is -- and will likely remain -- one of the worst ways to raise revenue for state governments. The tax is inefficient, ineffective, and distorts economic decision making. It would be better if Governor Martinez called for the repeal of the tax, but whittling it down is okay as well. States with no or low corporate income taxes are better able to attract and retain multistate and multinational businesses. If you do not believe that, explain why states with high corporate income taxes trip over themselves to provide tax incentives to companies promising to come or stay.
----
Again, it would be better to simply repeal the tax.
Tänk att det ska vara så svårt att förstå.
DAVID E. BRUNORI
måndag 14 januari 2013
3:12
Jag kommenterade häromdan Anne Rambergs inlägg i Dagens Industri i debatten om Skatteverkets angrepp på konsultföretagen, vilka låter sina partners köpa aktier i bolagen för en symbolisk summa och som till följd av konsultens framgångsrika arbete kan lämna utdelning med höga belopp som kalibreras efter de förmånliga skattereglerna (3:12-reglerna) för personalintensiva företag. Eller rättare sagt angrepp på konsulterna. Rubriken på inlägget var väl inte så lyckad, eftersom den felaktigt gav sken av att Skatteverket skulle ifrågasatt 3:12-reglerna. Hennes invändning var att Skatteverket försökte kringgå effekterna av de gynnsamma 3:12-reglerna genom att förmånsbeskatta förvärvskostnaderna av aktierna. Som man kunde förvänta känner sig Skatteverket genom Tomas Algotsson i DI den 14 januari nödgad att poängtera att verket inte ifrågasätter beskattning enligt 3:12-reglerna. Nu är rubriken Verket hotar inte 3:12. Förmodligen är bägge rubrikerna satta av tidningen och har gett sken av att debatten handlar om 3:12-reglerna, när de - som Algotsson påpekar - handlar om beskattning av ev. förmånsvärde på aktieköpen.
Algotsson framhärdar i Skatteverkets uppfattning att aktierna har ett högre värde än några tior, eftersom konsulterna kan lyfta utdelning på dem med tio tusentals kronor. Nu lär en konsult knappast få någon utdelning om han inte bidrar till vinstgenereringen, och när han slutar måste han hembjuda aktien till det han köpte den för, så något större ekonomiskt värde har den inte. Det enda som skiljer de aktuella fallen från nystartade företag, är att PWC, KPMG och vad konsultbyråerna heter är välrenommerade och har upparbetade värden. Det är förmodligen lättare för nyblivna partners i dessa konsultbyråer att snabbt få lukrativa uppdrag än för partners i nystartade byråer. Så på det sättet kan det vara värdefullt att för en tia få möjlighet till tillgång till den väletablerade byråns renommé. Men skattskyldighet för en sådan möjlighet föreligger inte. Först när konsulten tillgodoförs sin andel av de inkomster han dragit in till byrån kan han beskattas för effekterna av denna förmån. (Det gäller för övrigt byråns alla anställda. Om byrån är framgångsrik kan den betala högre löner än andra företag.) Eftersom byrån är ett aktiebolag och inkomsterna för delägarna ska beskattas enligt 3:12-reglerna, ska - under vissa villkor - erättningen till stor del beskattas som utdelning. För konsulter som nystartar verksamheter, och som till följd av sin kompetens och expertis drar in stora arvoden till sina byråer, råder det inget tvivel om att 3:12-reglerna kan utnyttjas på det sätt som nu skett utan att Skatteverket kan ingripa. Det är i själva verket meningen med reglerna, även om lagstiftaren inte tänkte på att de var särskilt förmånliga för just skattekonsulter.
Å andra sidan är det praktiskt sett inte heller mycket som skiljer mellan den nu aktuella etableringsformen som aktiebolag och den gamla "stiftelselika" företagsformen som användes av advokatbyråer o. likn. Det är egentligen bara själva aktiebolagsbildningen som ger medarbetaren en temporär och villkorlig äganderätt till en aktie. Vad som i den tidigare företagsformen bara kunde tas ut som lön eller andel i företagsvinst kan nu delvis tas ut som utdelning på aktie. Med den möjligheten följer utryckligen en laglig rätt att beskattas enligt 3:1-reglerna. Skatteverkets möjlighet att vinna processerna synes därför vara att hävda att konsultföretaget egentligen inte är ett aktiebolag - vilket torde bli svårt.
Det bör påpekas att möjligheten att utnyttja 3:12-reglerna förutsätter att bolaget även påförts bolagsskatt.
I SvD hakar Per Lindvall den 14 januari på med en antydan om att PWC deltar i något suspekt, när det som "regelryttare" använder "standardsvaret för de[m] som försvarar sin skatteplanering" och bara "följt de incitament som olika länder satt upp". Trist journalistik.
Algotsson framhärdar i Skatteverkets uppfattning att aktierna har ett högre värde än några tior, eftersom konsulterna kan lyfta utdelning på dem med tio tusentals kronor. Nu lär en konsult knappast få någon utdelning om han inte bidrar till vinstgenereringen, och när han slutar måste han hembjuda aktien till det han köpte den för, så något större ekonomiskt värde har den inte. Det enda som skiljer de aktuella fallen från nystartade företag, är att PWC, KPMG och vad konsultbyråerna heter är välrenommerade och har upparbetade värden. Det är förmodligen lättare för nyblivna partners i dessa konsultbyråer att snabbt få lukrativa uppdrag än för partners i nystartade byråer. Så på det sättet kan det vara värdefullt att för en tia få möjlighet till tillgång till den väletablerade byråns renommé. Men skattskyldighet för en sådan möjlighet föreligger inte. Först när konsulten tillgodoförs sin andel av de inkomster han dragit in till byrån kan han beskattas för effekterna av denna förmån. (Det gäller för övrigt byråns alla anställda. Om byrån är framgångsrik kan den betala högre löner än andra företag.) Eftersom byrån är ett aktiebolag och inkomsterna för delägarna ska beskattas enligt 3:12-reglerna, ska - under vissa villkor - erättningen till stor del beskattas som utdelning. För konsulter som nystartar verksamheter, och som till följd av sin kompetens och expertis drar in stora arvoden till sina byråer, råder det inget tvivel om att 3:12-reglerna kan utnyttjas på det sätt som nu skett utan att Skatteverket kan ingripa. Det är i själva verket meningen med reglerna, även om lagstiftaren inte tänkte på att de var särskilt förmånliga för just skattekonsulter.
Å andra sidan är det praktiskt sett inte heller mycket som skiljer mellan den nu aktuella etableringsformen som aktiebolag och den gamla "stiftelselika" företagsformen som användes av advokatbyråer o. likn. Det är egentligen bara själva aktiebolagsbildningen som ger medarbetaren en temporär och villkorlig äganderätt till en aktie. Vad som i den tidigare företagsformen bara kunde tas ut som lön eller andel i företagsvinst kan nu delvis tas ut som utdelning på aktie. Med den möjligheten följer utryckligen en laglig rätt att beskattas enligt 3:1-reglerna. Skatteverkets möjlighet att vinna processerna synes därför vara att hävda att konsultföretaget egentligen inte är ett aktiebolag - vilket torde bli svårt.
Det bör påpekas att möjligheten att utnyttja 3:12-reglerna förutsätter att bolaget även påförts bolagsskatt.
I SvD hakar Per Lindvall den 14 januari på med en antydan om att PWC deltar i något suspekt, när det som "regelryttare" använder "standardsvaret för de[m] som försvarar sin skatteplanering" och bara "följt de incitament som olika länder satt upp". Trist journalistik.
lördag 12 januari 2013
STACKARS GREKLAND
Greklands parlament har godkänt en rad skattehöjningar, skriver SvD den 12 januari. Bland annat högre skatt på företagsvinster. Inkomstskatten höjs och skattelättnaderna för egenföretagare slopas.
Förmodligen är det det bästa (enda) sättet att i ett land som Grekland dra i skatter genom företagen. Det är genom företagen som pengarna flyter, det är där skatterna kan fångas in. Förmögna personer kan dölja sina tillgångar (ev. i utlandet) och de övriga har inga pengar att betala med.
Men beskatta vinsterna!
Det är ju som att skjuta sig själv i foten. Det är bara genom företagens vinstgenerering och kapitaltillväxt som landet kan återhämta sig.
Men i underutvecklade ekonomier är beskattning genom företagen kanske det enda sättet att beskatta medborgarna - de som verkligen bekostar skatten. Bäst vore dock att beskatta befolkningen genom att företag och arbetsgivare gör skatteavdrag på löner och/eller betalar skatt på sina lönekostnader.
För välutvecklade ekonomier är företagsbeskattning bara en onödig, komplicerad, rättsosäker och kostsam omväg för att beskatta medborgarna.
Avskaffa bolagsbeskattningen.
DN
Förmodligen är det det bästa (enda) sättet att i ett land som Grekland dra i skatter genom företagen. Det är genom företagen som pengarna flyter, det är där skatterna kan fångas in. Förmögna personer kan dölja sina tillgångar (ev. i utlandet) och de övriga har inga pengar att betala med.
Men beskatta vinsterna!
Det är ju som att skjuta sig själv i foten. Det är bara genom företagens vinstgenerering och kapitaltillväxt som landet kan återhämta sig.
Men i underutvecklade ekonomier är beskattning genom företagen kanske det enda sättet att beskatta medborgarna - de som verkligen bekostar skatten. Bäst vore dock att beskatta befolkningen genom att företag och arbetsgivare gör skatteavdrag på löner och/eller betalar skatt på sina lönekostnader.
För välutvecklade ekonomier är företagsbeskattning bara en onödig, komplicerad, rättsosäker och kostsam omväg för att beskatta medborgarna.
Avskaffa bolagsbeskattningen.
DN
Etiketter:
Bolagsbeskattning,
Grekland,
lönekostnadsbeskattning
måndag 7 januari 2013
REVISORER OCH REVISIONSBYRÅER
Staffan Sundkvist, partner i PWC som är ett av världens största revisions- och skattekonsultföretag, uttalar sig den 7 januari i Dagens Industri med anledning av Skatteverkets yrkande om förmånsbeskattning av företagets delägare för rätten att förvärva aktier i företaget till vad Skatteverket hävdar är ett underpris. Som jag skrivit tidigare baseras företagets (och troligen den största delen av konsultbranschens företag) intresse till stor del av att transformera arbetsersättning till aktieutdelning på 3:12-reglernas utformning.
Utan särskilda regler skulle företagsägare ta ut hela sin arbetsersättning från företaget som utdelning, eftersom skattebelastningen då skulle bli lägre. Därför finns det regler som begränsar denna möjlighet, de sk 3:12-reglerna. Lagstiftaren skulle kunna resonera som så att som lön behöver inte behandlas större del än en normalersättning för en anställd med motsvarande arbetsuppgifter. Resten får ses som avkastning av satsat kapital. Eller så skulle lagstiftaren kunna bestämma ett högsta normalt belopp för kapitalavkastning och anse resten vara lön. Den svenska lagstiftaren har valt den senare metoden men har öppnat vissa möjligheter att anse belopp över normalavkastning som utdelning. I tron att beaktande av företagets lönekostnader skulle verka sysselsättningsfrämjande, har lagstiftaren bestämt att utdelningsbeloppet får höjas över en tänkt normalavkastning på kapitalet med ett belopp relaterat till lönesumman
3:12-reglerna har tillkommit för att en arbetande delägare i ett fåmansföretag inte ska kunna omvandla löneersättning, som beskattas progressivt och med en högsta skattesats på ca 65 procent och dessutom beläggs med sociala avgifter på drygt 30 procent, till aktieutdelning som beskattas med 20 procent. Den normala skatten på utdelningar är 30 procent. Till en viss del är det dock tillåtet och dessutom uppmuntrat av lagstiftaren för att stimulera löneintensiva företag att öka sysselsättningen.
Nu är skillnaden inte fullt så dramatisk som det synes vid första anblicken. De sociala avgifterna är avdragsgilla och kostar alltså företaget c:a 22 procent. Och utdelningen sker till priset av bolagsskatt på 26,3 procent. En behållning efter skatt för bolagsägaren på 70 kräver därför skattebetalningar på ca 120 om beloppet betalas som lön och på 50 om beloppet betalas som utdelning.
Skillnaden är egentligen ännu mindre. I lönekostnadsfallet har jag räknat med 65 procent, men den skattesatsen inträder först vid en lön på ca 550 tkr, och upp till ca 385 tkr är skattesatsen ca 30 procent. Dessutom minskar bolagssubstansen i lönekostnadsfallet med 191 men i utdelningsfallet med bara 120, vilket gör att utdelningsfallet bör belastas med en kapitalvinstskatt av 20 procent på 71 tkr. Den är dock mindre värd eftersom det är oklart när i tiden den kommer att behöva betalas.
Men visst, det är skillnad mellan alternativen. Men den är avsedd!! Och det finns begränsningar.
Den generella gränsen för 3:12-förmånen är satt till en utdelning på högst 2,75 inkomstbasbelopp, ca 140 tkr, dvs ett tämligen beskedligt belopp. Annars utgör insatt kapital multiplicerat med statslåneräntan + 9 procentenheter (ca 11 %) gränsbelopp för den förmånliga omvandlingen.
Av någon obegriplig anledning tror politiker att en skattelindring relaterad till lönekostnaden gör att företag i löneintensiva företag blir benägna att anställa fler personer. Därför får reglerna om beskattning av utdelning tillämpas på utbetalningar till arbetande aktieägare motsvarande 25 procent av totala lönekostnaderna (inkl. ägarnas löner). Och med ytterligare 25 procent av den del av lönesumman som överstiger 60 inkomstbasbelopp, dvs belopp över ca 3 miljoner kr.
Det är denna lönekostnadsregel som är gynnsam för revisorer, advokater, skatterådgivare och andra konsulter. Det kunde man räkna ut med knävecken, men det har blivit på något sätt upphetsande att en skatteregel är särskilt förmånlig för just skattekonsulter.
Härtill kommer att advokater och konsulter numera etablerar sig i storföretagsform med hundratals anställda. Det var ovanligt förr, men - kanske tack vare bättre administrativa rutiner, it-teknik och andra hjälpmedel - är det numera praktiskt möjligt eller rent av ändamålsenligt. Detta kräver förmodligen att verksamheten bedrivs i aktiebolagsform. Däremot krävs det ett obetydligt aktiekapital. Företagsvärdet ligger i delägarnas kompetens, tillgång till bibliotek, rättsutredningar, företagets upparbetade goodwill mm. Avkastningen på monetärt kapital kan därför bli gigantiskt. Det är just fallet med konsultföretagen.
Om konsultföretagen drevs som förr i tiden som enskilda firmor skulle 3:12-reglerna inte kunnat tillämpas. Hela vinsten skulle ha beskattats som arbetsinkomst. Av kapitalanskaffningsskäl behöver de inte aktiebolagsformen, och som framgår av de nu igångsatta skatteprocesserna är kapitalinsatserna helt obetydliga. Däremot kan aktiebolagsformen förmodligen motiveras av administrativa skäl med det tydliga regelverk som aktiebolagslagen erbjuder verksamhet som bedrivs med många intressenter. Aktiebolagsformen blir särskilt attraktiv av skatteskäl, eftersom det då med lagens hjälp blir tillåtet att inom (med lönekostnadsregeln) vida ramar omvandla arbetsersättning till utdelning.
Skatteverkets argument är att det är orimligt att aktier som ger utdelningar på 10 tusentals kronor får förvärvas för 10 kronor. Men eftersom utdelningskapaciteten är en följd av kommande arbetsinsatser är aktierna inte värda mer vid köptillfället. Dessutom måste aktierna säljas till tillträdande delägare när nuvarande ägare slutar och då till 10 kr. Finansiellt sett är det sålunda inte någon större skillnad mellan dagens verksamhetsform och äldre tiders. Där man tidigare var partner med rätt att utnyttja en byrås renommé och resurser, är man numera partner och delägare. Delägarskapet är ekonomiskt ointressant borsett från att det ger möjlighet att få tillämpa de för personalintensiva företag förmånliga 3:12-reglerna. I och för sig skulle det vara möjligt att ha kapitalinsatser på 10 tusentals kronor, med rätt och skyldighet att avyttra dem för samma belopp vid frånträde, men det skulle skapa finansieringsproblem och onödiga kapitalplaceringsproblem.
Det vore närmast fel av personalintensiva företag att inte utnyttja 3:12-reglerna som de gjort. De reagerar som politikerna avsett att de ska göra. Politikerna vill säkert ta åt sig äran och hävda att det är med av dem påhittade regler som konsultföretagen anställer fler personer och ger dem högre lön än de annars skulle fått. Att de förmodlligen skulle anställa precis lika många och ge dem precis samma lön utan reglerna, kan knappast konsulterna klandras för.
Om en företagare sätter igång en personalkrävandeverksamhet utan större kapitalbehov och därför bildar ett aktiebolag med minsta tillåtna aktiekapital och anställer hundra anställda, råder det inga som helst tvivel om att han kan utnyttja förmånerna enligt 3:12-reglerna långt utöver en rimlig kapitalavkastning på 10 procent, dvs 5.000 kr. Tar ha ut hela överskottet som utdelning är bolaget fortfarande värt 50 tkr. Att hans arbetsersättning till stor del kommer att beskattas som aktieutdelning med 20 procent (plus bolagsskatt på vinsten) i stället för som lön med högsta marginalskatt på 65 procent (plus sociala avgifter) gör inte värdet på aktierna högre än 50 tkr. Att aktiebolagsformen ger honom en högre avkastning efter skatt än den enskilda firman påverkar inte värdet av aktierna.
Det är ingen principiell skillnad när aktierna ägs av många personer.
Den 8 januari fortsätter debatten i DI med en ledare av Eva-Lena Ahlqvist och ett inlägg av advokatsamfundets generalsekreterare Anne Ramberg.
E-L A konstaterar att 3:12-reglerna egentligen är en förmånsregel för de flesta - för skattekonsulterna på två sätt. Förutom låg skatt ger det dem även välbetalda konsultuppdrag. Om statsskatten på arbetsinkomster, som totalt ger 45 miljarder kronor, avskaffades skulle 3:12-reglerna helt kunna tas bort, eftersom skillnaden mellan kommunalskattens dryga 30 procent och kapitalinkomstskattens 30 procent nästan helt elimineras.
A R (eller åtminstone rubriksättaren) tycker att Skatteverket kringgår lagen. Snarast är det väl så att A R verkar uppfatta Skatteverkets åtgärd som ett sätt att kringgå effekten av att 3:12-reglerna blev för förmånliga. A R är inte imponerad av Skatteverkets analys och skräms av att det i besluten anges att de har fattats av/ förankrats hos "särskild kvalificerad beslutsfattare". Krav på "särskilt (sic!) kvalificerad beslutsfattare" ställs i 66 kap. 5 § skatteförfarandelagen (2011:1244).
Skatteverket förklarar begreppet på sin hemsida. Det förefaller som Skatteverket tagit på sig ett större börda än som lagen kräver genom att använda särskilt kvalificerad beslutsfattare dels även för förankring av beslut, dels när den skattskyldige inte själv begärt omprövningen.
Egentligen är det egendomligt med ett lagfäst krav på särskild kvalifikation utan att det kravet preciseras. Det är självklart att ett lagstadgat beslut ska fattas av en som är kvalificerad. Det är snarast en uppgift för beslutande myndighet att formulera och ställa individuella kompetenskrav för olika arbetsuppgifter.
Utan särskilda regler skulle företagsägare ta ut hela sin arbetsersättning från företaget som utdelning, eftersom skattebelastningen då skulle bli lägre. Därför finns det regler som begränsar denna möjlighet, de sk 3:12-reglerna. Lagstiftaren skulle kunna resonera som så att som lön behöver inte behandlas större del än en normalersättning för en anställd med motsvarande arbetsuppgifter. Resten får ses som avkastning av satsat kapital. Eller så skulle lagstiftaren kunna bestämma ett högsta normalt belopp för kapitalavkastning och anse resten vara lön. Den svenska lagstiftaren har valt den senare metoden men har öppnat vissa möjligheter att anse belopp över normalavkastning som utdelning. I tron att beaktande av företagets lönekostnader skulle verka sysselsättningsfrämjande, har lagstiftaren bestämt att utdelningsbeloppet får höjas över en tänkt normalavkastning på kapitalet med ett belopp relaterat till lönesumman
3:12-reglerna har tillkommit för att en arbetande delägare i ett fåmansföretag inte ska kunna omvandla löneersättning, som beskattas progressivt och med en högsta skattesats på ca 65 procent och dessutom beläggs med sociala avgifter på drygt 30 procent, till aktieutdelning som beskattas med 20 procent. Den normala skatten på utdelningar är 30 procent. Till en viss del är det dock tillåtet och dessutom uppmuntrat av lagstiftaren för att stimulera löneintensiva företag att öka sysselsättningen.
Nu är skillnaden inte fullt så dramatisk som det synes vid första anblicken. De sociala avgifterna är avdragsgilla och kostar alltså företaget c:a 22 procent. Och utdelningen sker till priset av bolagsskatt på 26,3 procent. En behållning efter skatt för bolagsägaren på 70 kräver därför skattebetalningar på ca 120 om beloppet betalas som lön och på 50 om beloppet betalas som utdelning.
Lönekostnad: Lön 200. Bolagsskattelindring 26,3 % = 53. Sociala avgifter efter bolagsskatt 200 * 30% * 73,7 % = 44. Skatt på lönen 65 % * 200 = 130. Kvar för privat konsumtion: 70. Summa skatter 44 + 130 - 53 = 121.
Utan 3:12-reglerna skulle skatten på utdelningen varit 30 procent och bolagsskatten 26,3 procent på 135, dvs 35 tkr; sammanlagd skatt 65 tkr.Utdelning: Bolagsvinst 120. Bolagsskatt 26,3 % * 120 = 32. Utdelning 88. Skatt på utdelning 20 %, 18. Kvar för privat konsumtion: 70. Summa skatter 32 + 18 = 50.
Skillnaden är egentligen ännu mindre. I lönekostnadsfallet har jag räknat med 65 procent, men den skattesatsen inträder först vid en lön på ca 550 tkr, och upp till ca 385 tkr är skattesatsen ca 30 procent. Dessutom minskar bolagssubstansen i lönekostnadsfallet med 191 men i utdelningsfallet med bara 120, vilket gör att utdelningsfallet bör belastas med en kapitalvinstskatt av 20 procent på 71 tkr. Den är dock mindre värd eftersom det är oklart när i tiden den kommer att behöva betalas.
Men visst, det är skillnad mellan alternativen. Men den är avsedd!! Och det finns begränsningar.
Den generella gränsen för 3:12-förmånen är satt till en utdelning på högst 2,75 inkomstbasbelopp, ca 140 tkr, dvs ett tämligen beskedligt belopp. Annars utgör insatt kapital multiplicerat med statslåneräntan + 9 procentenheter (ca 11 %) gränsbelopp för den förmånliga omvandlingen.
Av någon obegriplig anledning tror politiker att en skattelindring relaterad till lönekostnaden gör att företag i löneintensiva företag blir benägna att anställa fler personer. Därför får reglerna om beskattning av utdelning tillämpas på utbetalningar till arbetande aktieägare motsvarande 25 procent av totala lönekostnaderna (inkl. ägarnas löner). Och med ytterligare 25 procent av den del av lönesumman som överstiger 60 inkomstbasbelopp, dvs belopp över ca 3 miljoner kr.
Det är denna lönekostnadsregel som är gynnsam för revisorer, advokater, skatterådgivare och andra konsulter. Det kunde man räkna ut med knävecken, men det har blivit på något sätt upphetsande att en skatteregel är särskilt förmånlig för just skattekonsulter.
Härtill kommer att advokater och konsulter numera etablerar sig i storföretagsform med hundratals anställda. Det var ovanligt förr, men - kanske tack vare bättre administrativa rutiner, it-teknik och andra hjälpmedel - är det numera praktiskt möjligt eller rent av ändamålsenligt. Detta kräver förmodligen att verksamheten bedrivs i aktiebolagsform. Däremot krävs det ett obetydligt aktiekapital. Företagsvärdet ligger i delägarnas kompetens, tillgång till bibliotek, rättsutredningar, företagets upparbetade goodwill mm. Avkastningen på monetärt kapital kan därför bli gigantiskt. Det är just fallet med konsultföretagen.
Om konsultföretagen drevs som förr i tiden som enskilda firmor skulle 3:12-reglerna inte kunnat tillämpas. Hela vinsten skulle ha beskattats som arbetsinkomst. Av kapitalanskaffningsskäl behöver de inte aktiebolagsformen, och som framgår av de nu igångsatta skatteprocesserna är kapitalinsatserna helt obetydliga. Däremot kan aktiebolagsformen förmodligen motiveras av administrativa skäl med det tydliga regelverk som aktiebolagslagen erbjuder verksamhet som bedrivs med många intressenter. Aktiebolagsformen blir särskilt attraktiv av skatteskäl, eftersom det då med lagens hjälp blir tillåtet att inom (med lönekostnadsregeln) vida ramar omvandla arbetsersättning till utdelning.
Skatteverkets argument är att det är orimligt att aktier som ger utdelningar på 10 tusentals kronor får förvärvas för 10 kronor. Men eftersom utdelningskapaciteten är en följd av kommande arbetsinsatser är aktierna inte värda mer vid köptillfället. Dessutom måste aktierna säljas till tillträdande delägare när nuvarande ägare slutar och då till 10 kr. Finansiellt sett är det sålunda inte någon större skillnad mellan dagens verksamhetsform och äldre tiders. Där man tidigare var partner med rätt att utnyttja en byrås renommé och resurser, är man numera partner och delägare. Delägarskapet är ekonomiskt ointressant borsett från att det ger möjlighet att få tillämpa de för personalintensiva företag förmånliga 3:12-reglerna. I och för sig skulle det vara möjligt att ha kapitalinsatser på 10 tusentals kronor, med rätt och skyldighet att avyttra dem för samma belopp vid frånträde, men det skulle skapa finansieringsproblem och onödiga kapitalplaceringsproblem.
Det vore närmast fel av personalintensiva företag att inte utnyttja 3:12-reglerna som de gjort. De reagerar som politikerna avsett att de ska göra. Politikerna vill säkert ta åt sig äran och hävda att det är med av dem påhittade regler som konsultföretagen anställer fler personer och ger dem högre lön än de annars skulle fått. Att de förmodlligen skulle anställa precis lika många och ge dem precis samma lön utan reglerna, kan knappast konsulterna klandras för.
Om en företagare sätter igång en personalkrävandeverksamhet utan större kapitalbehov och därför bildar ett aktiebolag med minsta tillåtna aktiekapital och anställer hundra anställda, råder det inga som helst tvivel om att han kan utnyttja förmånerna enligt 3:12-reglerna långt utöver en rimlig kapitalavkastning på 10 procent, dvs 5.000 kr. Tar ha ut hela överskottet som utdelning är bolaget fortfarande värt 50 tkr. Att hans arbetsersättning till stor del kommer att beskattas som aktieutdelning med 20 procent (plus bolagsskatt på vinsten) i stället för som lön med högsta marginalskatt på 65 procent (plus sociala avgifter) gör inte värdet på aktierna högre än 50 tkr. Att aktiebolagsformen ger honom en högre avkastning efter skatt än den enskilda firman påverkar inte värdet av aktierna.
Det är ingen principiell skillnad när aktierna ägs av många personer.
Den 8 januari fortsätter debatten i DI med en ledare av Eva-Lena Ahlqvist och ett inlägg av advokatsamfundets generalsekreterare Anne Ramberg.
E-L A konstaterar att 3:12-reglerna egentligen är en förmånsregel för de flesta - för skattekonsulterna på två sätt. Förutom låg skatt ger det dem även välbetalda konsultuppdrag. Om statsskatten på arbetsinkomster, som totalt ger 45 miljarder kronor, avskaffades skulle 3:12-reglerna helt kunna tas bort, eftersom skillnaden mellan kommunalskattens dryga 30 procent och kapitalinkomstskattens 30 procent nästan helt elimineras.
A R (eller åtminstone rubriksättaren) tycker att Skatteverket kringgår lagen. Snarast är det väl så att A R verkar uppfatta Skatteverkets åtgärd som ett sätt att kringgå effekten av att 3:12-reglerna blev för förmånliga. A R är inte imponerad av Skatteverkets analys och skräms av att det i besluten anges att de har fattats av/ förankrats hos "särskild kvalificerad beslutsfattare". Krav på "särskilt (sic!) kvalificerad beslutsfattare" ställs i 66 kap. 5 § skatteförfarandelagen (2011:1244).
Ett beslut om skatteavdrag, arbetsgivaravgifter, mervärdesskatt, punktskatt, slutlig skatt, skattetillägg eller anstånd med betalning av skatt eller avgift ska omprövas av en särskilt kvalificerad beslutsfattare som tidigare inte har prövat frågan, om
1. den som beslutet gäller har begärt omprövning eller överklagat och inte är ense med Skatteverket om utgången,
2. de omständigheter och bevis som åberopas inte redan har prövats vid en sådan omprövning,
3. frågan ska prövas i sak, och
4. prövningen inte är enkel.
Första stycket gäller inte den första omprövningen av ett beslut enligt 53 kap. 2, 3 eller 4 §.
Skatteverket förklarar begreppet på sin hemsida. Det förefaller som Skatteverket tagit på sig ett större börda än som lagen kräver genom att använda särskilt kvalificerad beslutsfattare dels även för förankring av beslut, dels när den skattskyldige inte själv begärt omprövningen.
Egentligen är det egendomligt med ett lagfäst krav på särskild kvalifikation utan att det kravet preciseras. Det är självklart att ett lagstadgat beslut ska fattas av en som är kvalificerad. Det är snarast en uppgift för beslutande myndighet att formulera och ställa individuella kompetenskrav för olika arbetsuppgifter.
onsdag 2 januari 2013
DAGS FÖR SKATTEREFORM
Lars Calmfors skriver i DN den 27 december en klargörande kolumn om behovet av en skattereform. Skattesystemets uppgift är, skriver han
Och så borde förstås bolagsbeskattningen avskaffas. Då skulle också räntebeskattningen kunna lyftas ut ur skattesystemet.
Därför är det bra med höga skatter på konsumtion som inte påverkas särskilt mycket av dem, som på boende och livsmedel. Boende och livsmedel kommer alltid att konsumeras. Skatter på direkt skadlig verksamhet – som miljöförstöring – är förstås ännu bättre (skriver LC faktiskt) men kan aldrig ge tillräckligt stora intäkter. Avsikten med skatten är ju att det beteende som skapar miljöförstöringen ska upphöra eller åtminstone begränsas.att med så små skadeverkningar som möjligt finansiera de offentliga utgifterna. Skadeverkningarna uppstår när skatter driver en kil mellan samhällsekonomiskt och privatekonomiskt utbyte och därför får människor att agera på ett annat sätt än de egentligen – i frånvaro av beskattning – skulle vilja.
En ny skattereform borde innebära en återgång till en enhetlig moms. Finansiella tjänster, som i dag är momsbefriade, bör beskattas hårdare. Fastighetsskatten bör återinföras. Det skulle skapa ett fördelningspolitiskt utrymme att sänka de högsta marginalskatterna, vilket skulle öka drivkrafterna för arbete och utbildning. Kapitalinkomstbeskattningen bör sannolikt sänkas för att minska hushållens drivkrafter att skuldsätta sig. Samtidigt bör möjligheterna för ägare av fåmansbolag att undkomma skatt genom att omvandla högt beskattade arbetsinkomster till lågt beskattade kapitalinkomster inskränkas.Här trampar LC - med rätta - på de flesta tår som går att komma åt. Till den del de finansiella tjänsterna är personliga tjänster är det helt riktigt. Många banktjänster är dock så insvepta i finansiella instrument att de är svåra att urskilja och prissätta. För egen del vill jag tillägga att den fullständigt onödiga, komplicerande och fel- och fuskfrämjande momsbeläggningen av transaktioner mellan momspliktiga företag skulle avskaffas. En motion (2012/13:Sk388) härom har faktiskt lagts vid höstriksdagen.
Och så borde förstås bolagsbeskattningen avskaffas. Då skulle också räntebeskattningen kunna lyftas ut ur skattesystemet.
tisdag 1 januari 2013
RÄNTEBESKATTNING
P J Anders Linder inleder året i SvD med påpekandet att det måste löna sig bättre att arbeta hårt. Han skriver också att vi ägnar stor kraft åt fördelningspolitiken i svensk debatt, men det det nästan alltid handlar om inkomster och om förändringar på kort sikt. Det inte heller är självklart att fördelningsanalyserna bara ska ta hänsyn till inkomster och strunta i förmögenheterna. Ett eget kapital ger trygghet i form av en buffert för oförutsedda utgifter, men det främjar också handlingsfrihet och självständighet. Samtidigt är de disponibla förmögenheterna ytterst ojämnt fördelade. Det finns en rad skäl skriver han:
Ett problem som då uppkommer är att man måste skilja mellan å ena sidan lån taget för bostadsanskaffning och andra privata investeringar som inte ger finansiell (eller annan mätbar) avkastning liksom för konsumtionslån, och å andra sidan lån för investeringar som ger finansiell avkastning. Det är teoretiskt omöjligt och leder till praktiska problem.
En räntekostnad motsvaras av en lika stor ränteintäkt. Räntan är därför statsfinansiellt en helt meningslös skattebas. (Det kan finnas fördelningspolitiska skäl, men de är inte tunga. I själva verket är de nog tvärt om.) Med tanke på att ränteinkomster till stor del tillfaller skattebefriade (och utländska) subjekt är skattebasen negativ. Om det är så, som ofta hävdas, att ränteavdragsrätten stimulerar till en osund skuldsättning och uppblåsta fastighetsvärden, vore stora vinster att hämta genom att avskaffa beskattningen av räntor.
I Skatteverkets skattestatistiska årsbok för 2011 kan man hitta intressanta siffror som belyser räntebeskattningens omfattning och betydelse.
Enligt tabell 8.3 uppgick hushållens finansiella tillgångar (exklusive pensionssparande) vid utgången av 2011 till 3 842 miljarder kr. Finansiella skulder uppgick till 3 013 miljarder kr. Inkomst av räntor och utdelningar uppgick enligt tabell 8.10 till 73 miljarder kr under 2010 och räntekostnaderna till samma belopp. Under de nio föregående åren var saldot negativt. För hela perioden 2001 - 2010 var det genomsnittliga årliga negativa saldot 13 miljarder kr. Tyvärr kan man av siffrorna inte avläsa hur stor del av inkomsterna som avsåg räntor och hur stor del som avsåg utdelningar, men om man antar att fördelningen är 25/75 skulle det föreligga ett årligt ränteunderskott i hushållssektorn på ca 50 miljarder kr och ett skattebortfall på 15 miljarder kr.
En avskaffning av räntan som skattebas kan dock inte göras enbart inom hushållssektorn. Den måste också ske inom företagssektorn för att förhindra skattearbitrage. Det är dock omöjligt att inte medge företag avdrag för räntekostnader, eftersom avkastning av såväl eget som lånat kapital (dvs företagsvinsten) beskattas.
Som så många andra problem inom beskattningsområdet löses detta problem genom att bolagsbeskattningen avskaffas.
1. Skatterna på arbetsinkomster är så höga att det inte blir mycket över att spara. (Det gör dessutom att slumpmässiga händelser som arv, lotterivinster och ombildningar av hyresrätt till bostadsrätt får större genomslag på förmögenhetsfördelningen än utbildning och arbete.)
2. En stor del av det sparande som ändå sker, sker i form av pensionssparande som håller pengarna otillgängliga till förhållandevis sent i livet.
3. Staten och politiken sänder starka signaler om att välfärd i vid mening är det offentligas ansvar och att enskilda inte behöver spara till sådant.
4. Staten beskattar sparande hårt medan låneräntor är avdragsgilla.Punkt 4 (som det här ska handla om) avser att skatt utgår med 30 procent på kapitalinkomster. Av symmetriskäl leder en kapitalkostnad till en skattelättnad med 30 procent. Det är ofrånkomligt. Det är nämligen otänkbart att bara beskatta en bruttoinkomst men inte ge avdrag för finansieringskostnaden. Då skapas utrymme för skattearbritrage. Och den som har en förmögenhet skulle komma i ett bättre läge vid en investering än den som måste låna. I ett system som beskattar kapital kan det därför inte anses ligga något subventionsmoment eller någon skattefavör i att medge avdrag för räntekostnad. Men eftersom numera avkastningen av hushållens vanligaste och varaktigaste investering - bostaden - inte längre beskattas i nivå med finansiellt sparande, kan man säga att ränteavdrag för bostadsfinansiering är systematiskt principvidrig och innebär en subvention av bostadssparandet. Det kan möjligen vara önskvärt, men det är en politisk fråga - inte en ekonomisk effektivitetsfråga. Skattesystematiskt skulle det därför vara motiverat att ta bort avdragsrätten för räntekostnader.
Ett problem som då uppkommer är att man måste skilja mellan å ena sidan lån taget för bostadsanskaffning och andra privata investeringar som inte ger finansiell (eller annan mätbar) avkastning liksom för konsumtionslån, och å andra sidan lån för investeringar som ger finansiell avkastning. Det är teoretiskt omöjligt och leder till praktiska problem.
En räntekostnad motsvaras av en lika stor ränteintäkt. Räntan är därför statsfinansiellt en helt meningslös skattebas. (Det kan finnas fördelningspolitiska skäl, men de är inte tunga. I själva verket är de nog tvärt om.) Med tanke på att ränteinkomster till stor del tillfaller skattebefriade (och utländska) subjekt är skattebasen negativ. Om det är så, som ofta hävdas, att ränteavdragsrätten stimulerar till en osund skuldsättning och uppblåsta fastighetsvärden, vore stora vinster att hämta genom att avskaffa beskattningen av räntor.
I Skatteverkets skattestatistiska årsbok för 2011 kan man hitta intressanta siffror som belyser räntebeskattningens omfattning och betydelse.
Enligt tabell 8.3 uppgick hushållens finansiella tillgångar (exklusive pensionssparande) vid utgången av 2011 till 3 842 miljarder kr. Finansiella skulder uppgick till 3 013 miljarder kr. Inkomst av räntor och utdelningar uppgick enligt tabell 8.10 till 73 miljarder kr under 2010 och räntekostnaderna till samma belopp. Under de nio föregående åren var saldot negativt. För hela perioden 2001 - 2010 var det genomsnittliga årliga negativa saldot 13 miljarder kr. Tyvärr kan man av siffrorna inte avläsa hur stor del av inkomsterna som avsåg räntor och hur stor del som avsåg utdelningar, men om man antar att fördelningen är 25/75 skulle det föreligga ett årligt ränteunderskott i hushållssektorn på ca 50 miljarder kr och ett skattebortfall på 15 miljarder kr.
En avskaffning av räntan som skattebas kan dock inte göras enbart inom hushållssektorn. Den måste också ske inom företagssektorn för att förhindra skattearbitrage. Det är dock omöjligt att inte medge företag avdrag för räntekostnader, eftersom avkastning av såväl eget som lånat kapital (dvs företagsvinsten) beskattas.
Som så många andra problem inom beskattningsområdet löses detta problem genom att bolagsbeskattningen avskaffas.
Etiketter:
Bolagsbeskattning,
ränteavdrag,
räntebeskattning,
skattestatistik
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)