SE MÖJLIGHETERNA ISTÄLLET, ANDERS BORG

DI kritiserar med rätta Regeringens förslag till lagstiftning mot avdrag i svenska företag för förluster i utländska dotterbolag. Det är en rent fiskal produkt som inte beaktar näringspolitiska intressen. Men det är ju en generell egenskap hos bolagsbeskattningen. DN efterlyser nya idéer för svensk politik efter den ekonomiska krisen. Av Globaliseringsrådets slutsatser, som publicerades i maj, har det inte blivit mycket. Rådet ville bl.a. förändra skatterna så att dessa bättre premierar företagande och utbildning.

Det fiskala intresset förefaller viktigare än det näringspolitiska. Hur långt det fiskala intresset sträcker sig kan belysas av följande citat ur Regeringens promemoria om koncernavdrag:

Som allmän utgångspunkt för de föreslagna reglerna bör gälla att de inte ska tillåta mer än vad som är nödvändigt på grund av Regeringsrättens domar. ---Däremot kan det --- finnas anledning för lagstiftaren att införa ytterligare begränsande kriterier i något avseende, som det inte har varit aktuellt att behandla i de överklagade förhandsbesked som har prövats av Regeringsrätten.

Alltså, absolut inte mer som måste göras med hänsyn till EG-rätten. Detta reser krav på restriktioner som t.ex. den i den föreslagna 6 §.

En förlust är slutlig om den inte på något sätt har utnyttjats eller skulle kunna ha utnyttjas av dotterföretaget eller någon annan i den stat där dotterföretaget hör hemma. En förlust är inte slutlig om den inte kan utnyttjas av dotterföretaget i hemviststaten på grund av avsaknaden av en rättslig möjlighet till detta eller på grund av att denna möjlighet är begränsad i tiden.

Det krävs också att dotterbolaget har likviderats och att förlusten kvarstår i samband med att likvidationen avslutas. Eftersom avdrag endast får avse en slutlig förlust ska, som ett tillägg till de allmänna förutsättningarna dessutom gälla att rörelsen i dotterföretaget inte fortsätter i ett annat företag i intressegemenskap med dotterföretaget. Därför ska gälla att en väsentlig del av rörelsen inte får ha överlåtits till ett sådant företag under en viss karenstid före likvidationen eller därefter. Tio år anser Regeringen vara en lämplig tid i det här sammanhanget. Med "företag i intressegemenskap" avses ett företag som ett annat företag, direkt eller indirekt, genom en ägarandel eller på annat sätt har ett väsentligt inflytande i, eller två företag som står under i huvudsak gemensam ledning. Med väsentlig del avses 40 procent eller mer. Ja, redan misstanken om att ett sådant förfarande skulle kunna praktiseras, motiverar att det över huvud taget inte får finnas något företag i intressegemenskap med moderföretaget som efter likvidationens avslutande bedriver rörelse i den stat där dotterföretaget hör hemma.

Förslaget kräver ett antal ytterligare stödregler för att förhindra att bestämmelserna kringgås, så det är väl bäddat för välbetalt konsultarbete. Däremot ska det inte krävas alltför "sofistikerad skatteplanering" för att avgöra att alla förutsättningar föreligger. Det krävs dock av moderföretaget att det redogör för de bland skattespecialister på området allmänt erkända möjligheter som finns att använda en förlust av ifrågavarande slag och, i den mån dessa inte har använts, visar att så inte hade kunnat ske. Således blir det bl.a. aktuellt att bedöma vilka möjligheter dotterföretaget har till skattemässig resultatutjämning med andra företag i hemviststaten. Eftersom det är fråga om ett slags eliminationsbevis måste bevisningen vara robust för att kunna ligga till grund för ett koncernbidrag. Med att bevisning är robust förstås att utredningen är så fullständig att det, såvitt man vet, inte existerar någon inte förebringad bevisning som skulle kunna påverka bevisvärdet. Här kommer Skatteverkets personal att ställa krav på utbildning sig i andra länders skattesystem, för att kunna slå sina motparter bland konsulter och advokater på fingrarna. Sådant kostar pengar. Skruven dras åt ett varv till - men gängorna är för länge sedan utslitna.

Lagförslaget undviker en komplikation som vållade åtskilligt bryderi i de rättsfall som framtvingat lagstiftningen. För att få ett avdrag för koncernbidrag (som är den lagstiftning som förslaget bygger på) krävs att det är bokfört och att det skett en värdeöverföring. Men avdrag för bidraget medges inte förrän förlusten är "definitiv". Den företagsekonomiska kostnaden måste tas långt tidigare. Konsekvensen kan då bli att avdraget inte kan medges, därför att det inte är bokfört under det år förlusten blivit definitiv. Något sådant krav på bokföring eller värdeöverföring ställs inte för koncernavdrag.

Citatet ur den föreslagna 6 § är ordagrant. Det står faktiskt skulle kunna ha utnyttjas. Man får anta att det sista ordet har ett rent korrekturfel. Men det heter rimligen skulle ha kunnat utnyttjas.

Ett litet exportberoende land som Sverige borde hylla EU:s inre marknad och den fria rörligheten. Ju färre hinder som finns för företag att verka över gränserna, desto bättre borde det vara. Varför ser svenska regeringar EU:s friheter mer som hot mot skattebasen än som en möjlighet till ökad tillväxt.


Det finns ett bättre sätt att hantera dessa problem.