lördag 29 november 2014

UPPDRAG GRANSKNING - SKANSKA OCH NYA KAROLINSKA

Uppdrag granskning den 26 november behandlade finansieringen av sjukhusbygget i Solna. Men för att försätta tittaren i den rätta indignerade stämningen, började programmet med en stackars ambulansförare som inte hann med alla sina uppdrag och hur sjuka och skadade led av att ambulansen inte hann fram i tid. Någon antogs ha tagit ifrån dem deras rättmätiga resurser.






Det bollades med siffror och konstiga transaktioner, och miljoner eller miljarder tycktes ha försvunnit genom fiffiga skatteupplägg. Nya Karolinska angavs kosta 53 miljarder kr att bygga, efter det att Ilija Batljan, f. d. oppositionslandstingsråd i Stockholm, lyckats pressa ner anbudet med några miljarder. I finansieringskonstruktionen ligger att två bolag i Luxemburg lånar ut en halv miljard till 2038 och på det lånet betingar sig en ränta med 9 procent. Sammanlagt ska 1,3 miljarder betalas i ränta. Ränta på ett lån till ett närstående bolag på 9 procent förefaller anmärkningsvärt hög, men åtminstone svenska skattedomstolar har godtagit avdragsrätt för högre räntor än så. Och ca 50 milj. kr. i drygt 25 år blir ca 1,3 miljarder. Nuvärdet är dock betydligt lägre, drygt 700 miljoner kr med en diskonteringsränta på 5 procent.  Det är för all del en del pengar det också, men det är bara 1,3 procent av byggnadskostnaderna. Om bolagsskatten antas vara 22 procent som idag, ger avdraget för räntan en skatteminskning av 290 miljoner kr. 0,5 procent av byggkostnaderna! Det var för detta man skulle uppröras av TV-programmet.  Batljans insats var kanske värd 10 gånger så mycket.


Sen kan man fundera på varför ett företag, som får pengar från stat/landsting/kommuner för ett uppdrag och utför det så effektivt att det blir pengar över, ska betala tillbaka 22 procent av  överskottet. Slarvar det eller slösar på resurserna så det inte blir någon vinst, slipper det.
Tänk om beskattningen av bolagsvinster avskaffades. Då sluppe vi alla komplicerade skattestyrda finansieringsupplägg. Bygget kostar vad det ska kosta. Inga kostnader för skattekonsulter och inga svårbegripliga skattelindringar. Inga upphetsade och upphetsande TV-journalister. Och inga upprörda TV-tittare.
Avskaffa bolagsbeskattningen.

tisdag 25 november 2014

FÅNIGT OM BOLAGSSKATTEN

Per Lindvall tycker i SvD den 25 november att Krister Andersson är fånig när han försvarar varje lands rätt att självt bestämma sina skatteregler. Den enda kritik man kan rikta mot Anderssons inlägg är att han inte framhöll bolagsbeskattningens skadlighet, onödighet och ringa ekonomiska betydelse och rekommenderade att länderna avskaffar beskattningsformen.


Det är inte skatteplaneringen som är skadlig för konkurrensen, som Lindvall skriver. Det är bolagsbeskattningen som är skadlig. Skatter är förvisso, som Lindvall skriver, en nödvändighetsvara, men inte bolagsskatter.


I nätupplagan har artikeln rubriken  Luxemburg förtjänar en hel del kritik; i papperstidningen Fånigt inlägg om skattesatser.

torsdag 20 november 2014

VARNING! VINST ÄR INTE INVESTORS ÖVERGRIPANDE MÅL

Som reaktion på Börje Ekholms debattinlägg i Dagens Industri den 18 november med anledning av diskussionerna om skattedrivna Luxemburg-upplägg, där han  skriver att "vinst inte kan vara det övergripande målet för ett framgångsrikt företag", skriver PM Nilsson en riktigt dräpande ledare i DI dagen därpå under rubriken INVESTOR FINNS INTE FÖR ATT BETALA SKATT.


Vem vågar anförtro sina pengar till Börje Ekholm och Investor efter detta?




PM Nilsson skriver:


Varför finns Investor? För att berika sina ägare, lyder det kallhamrade svaret från vänster och aktieägarvärdeideologer. För att generera skatteintäkter, tycktes vd:n Börje Ekholm mena i går när han på Di Debatt skrev om skatteuppläggen i Luxemburg som Investor dragit sig ur.


Att inte vilja minimera skatten via utlandet ska självklart respekteras för vad det är. Svensk verksamhet bör beskattas i Sverige. Men de argument som Börje Ekholm använder har spritt sig som en sjuka i direktörsleden. Överallt låter man som om man jobbade åt Skatteverket och att företagens existensberättigande är att rulla in skattekronor till vård, skola och omsorg. Även Moderaterna under Fredrik Reinfeldt började låta likadant.
Det finns tre problem med en sådan retorik.
Det första är att den  inte riktigt stämmer.
Alla som har startat företag har känt förhoppningen om vinst. Någon gång i framtiden kan eget kapital och eget arbete och egen risk ge utdelning i reda pengar. Det händer långt ifrån alltid, men man hoppas alltid.
Alla som har startat företag har också känt kärleken till det man skapat eller varit med om att skapa. Den är förunderligt stark och får folk att nästan offra sina liv. Utan den känslan skulle få företag startas, än mindre lyckas generera vinster.
Alla som har startat företag vet hur en ökad efterfrågan känns. Att vara med och skapa något andra vill ha och till och med betala för är fantastiskt.
Alla som har startat företag och lyckats med att göra det större har också känt och sett företagets roll i samhället. Folk får sina arbetsliv där. Man är med och bygger landet och framtiden och gör livet bättre för fler.
Men ingen som har startat företag har någonsin känt att syftet är att betala skatt. Det gäller rimligen även familjen Wallenberg. Om man läser den rikliga litteraturen om dynastin tycks de starkaste drivkrafterna vara en stillsam patriotism, ett distinkt intresse för de bolag man äger och är med och bygger och att vinstmarginalen står sig över tid. Men inte att betala skatt.
Det andra problemet är att man bekräftar en syn på företagandet som gör det lättare för regeringar att slarva med företagandets drivkrafter. Om man talar om sig själv som en skattebetalare blir det lättare för politiker att skaffa sig fogdens mer mekaniska syn på företag och därmed bli kapabel att slå sönder vilka livsverk som helst för att komma åt skattepengar. Om skatt alltid egentligen är det viktigaste med verksamheten behöver man ju inte ta så stor hänsyn till vilka incitament som skattesystemet skapar.
Det tredje problemet är att direktörerna i sin skatteentusiasm även börjat prata om de anställdas skatt som om den också genererades av företaget för att påvisa att företagets bidrag till vård, skola och omsorg är ännu större än bolagsskatten. På kontot kanske det ser ut så, men i moralisk mening äger inte arbetsgivaren den anställdes lön och inte heller den anställdes skatt. Det är och ska vara skillnad på mina och dina pengar.
Man kan organisera vård, skola och omsorg utan en enda skattekrona. Allt kan vara privatfinansierat. Orsaken till att vi inte organiserar välfärden så är en bred övertygelse om att alla ska kunna ta del av den. Det är ett demokratiskt fattat beslut av fria medborgare som anslår sina pengar till det allmänna, inte arbetsgivarens pengar.
Bolagsskatten var från början en slags förmögenhetsskatt, en skatt på bolagets värde. I början av 1900-talet omvandlades den till skatt på vinst och steg från mycket låga nivåer till drygt 50 procent i slutet av 1980-talet. Under 100 år har den varit föremål för skatteplanering och för skattekonkurrens mellan länder, varför den successivt sjunker i takt med internationaliseringen av ekonomin. Betala den gärna, skäms inte i onödan för att hålla den kort och säg aldrig någonsin att den är meningen med livet.


PM Nilsson kunde gärna ha lagt till att bolagsskatten dessutom är destruktiv, tillväxtfientlig, påverkar investeringsbeslut, är konkurrenssnedvridande och extremt krånglig och därför en rättssäkerhetsrisk. Den är helt onödig och dessutom av obetydlig statsfinansiell betydelse; den svarar inte för mer än drygt 5 procent av de totala skatterna i de flesta industriländerna.


Se även


Avskaffa bolagsbeskattningen.

onsdag 19 november 2014

MISSTROENDEOMRÖSTNING MOT JUNCKER

SD tillsammans med bl.a. UKIP och Front National har skrapat ihop tillräckligt med röster i EU-parlamentet för en misstroende omröstning mot kommissionens ordförande Jean-Claude Juncker från Luxemburg, skriver SvD den 19 november.


Varför är det bara dessa partier som inte tror på att Juncker inte förstått Luxemburgs roll för företagens internationella skatteplanering?


Inget fel att följa reglerna och inte betala mer bolagsskatt än lagen kräver, men anser man att internationell skatteplanering är något fult och leder man kampen mot den, Base Erosion, Profit Shifting (BEPS), så kan man inte vara högsta ansvarig för den kampen.


Utan bolagsbeskattning skulle problemet vara ur världen.

fredag 14 november 2014

Kapitalrabatt

Kapitalrabatt
Illustration till redogörelse för kapitalrabatt i min artikel Konvertibel- och optionslån. En skatterättslig tankevurpa. i vänboken till Magnus Carlsson Blandade fång

måndag 10 november 2014

TACK, TOVE LIFVENDAHL OCH KRISTER ANDERSSON

Tove Lifvendahl ironiserar på SvDs ledarsida den 10 november om upprördheten kring bl.a. IKEAs metoder att med hjälp av Luxemburgs lagstiftare och myndigheter lagligen reducera sina kostnader för bolagsskatt. Hon frågar:
Säg mig, har du handlat taxfree, kanske i samband med en 24 timmarskryssning eller charterresa? Va? Trots att samma inköp på Systembolaget hade givit mer skatteintäkter till den svenska välfärden?


Hon hämtar sitt argument från en artikel i Dagens Industri den 8 november av Krister Andersson på Svenskt Näringsliv. Det är väl närmast självklart att  folk utnyttjar sin rätt att köpa tax free. Hur många kan låta bli? Man kan ju tjäna flera hundra kronor!


Ändå har alkohol- och tobaksskatt folkhälsomotivering, alltså ett vällovligt syfte utanför det fiskala. Man inte bara smiter från skatten. Man motverkar statens strävan till folknykterhet och lunghälsa och belastar så småningom den allmänna sjukvården och sjukförsäkringen.


Bolagsbeskattningen är bara negativ. Hindrar tillväxt, stör konkurrens, skapar rättsosäkerhet, binder stora värdefulla resurser i skatteförvaltning, polis, domstolar och konsult- och advokatvärlden. Skatten är obetydlig, ger endast ca 5 procent av de totala skatteintäkterna i de flesta utvecklade länder men är extremt krånglig. Dessutom kompenseras ett borttagande av bolagsskatten av ökade skattebaser för  löneinkomst-, lönekostnads-, konsumtions- och utdelningsskatter, varför skatten egentligen är helt meningslös. Bolagsskatten har inga positiva egenskaper - för andra än skattekonsulter och akademiker. Det är intressant att syssla med bolagsbeskattning - inte minst internationell bolagsbeskattning.


Avskaffa bolagsbeskattningen


Synd bara att Krister Andersson inte drog den slutsatsen av sin artikel - helst som han i Svenskt Näringlivs remissvar (s. 4 längst ned) på Företagsskattekommitténs betänkande Neutral bolagsskatt - för ökad effektivitet och stabilitet (SOU 2014:40) faktiskt antyder en sådan tanke.

torsdag 6 november 2014

NORDIC CAPITAL VANN ROND TRE, SEGULAH OCH BRANSCHEN FÖRLORADE

 Medierna rapporterar den 5 november att Högsta förvaltningsdomstolen (HFD) inte beviljat Skatteverket (SkV) prövningstillstånd i skattemålet mot riskkapitalbolaget Nordic Capital. Frågan gällde främst hur ersättningen till vissa intressenter skulle beskattas - som utdelning eller lön. Kammarrätten i Stockholm ändrade Förvaltningsrättens dom i för bolaget positiv riktning och SkV ville återställa Förvaltningsrättens dom, som stod i överensstämmelse med SkVs ursprungliga beslut.




Att HFD inte beviljade prövningstillstånd innebär inte att domstolen instämmer med Kammarättens bedömning. Det gjorde domstolen inte. Vad ingen verkar ha observerat är nämligen att i ett samtidigt avdömt mål, mål nr 5169-13, rörande förhandsbesked från Skatterättsnämnden (SRN) för ett annat riskkapitalbolag, Segulah, har domstolen delat SRNs beslut att carried interest inte är kapitalvinst utan vanlig skattepliktig inkomst av näringsverksamhet. Förhandsbesked kräver inte prövningstillstånd.




Någon prövning av Nordic Capital behövdes därmed inte.




För Skatteverket (SkV) framställs i SvD utgången av målet mot Nordic Capital som ett fiasko i kampen mot riskkapitalbolagen. Patricia Hedelius skriver:
Det korkas nog upp ett antal flaskor champagne hos de svenska riskkapitalbolagen just nu. Skatteverkets korståg mot branschen ser ut att bli ett fullbordat fiasko. Myndighetens skattjakt har under senare år fått allt mer populistiska drag, vilket kan tyda på bristande omdöme. 
Nej, det görs nog bara hos Nordic Capital. För branschen i övrigt innebär förhandsbeskedet en motgång.


Mot Nordic Capital förlorade verket visserligen. Men genom målet mot Segulah vann SkV principfrågan om att carried interest utgör skattepliktig inkomst av näringsverksamhet. Det däremot svarande belopp som delägarna tillgodogjort sig torde därför utgöra lön och därmed belastas med sociala avgifter.




SkV vann i principfrågan och Segulah och branschen förlorade. Nordic Capital vann, därför att Kammarrätten visade sig ha gjort fel och HFD inte brydde sig om att pröva målet.


Målen finns kommenterade här.







ICIJ AVSLÖJAR INTERNATIONELLA STORFÖRETAGS SKATTEPLANERING

 Det internationella journalistnätverket The International Consortium of Investigative Journalists, ICIJ, har läckt ut ett antal uppgörelser mellan internationella storföretag och skattemyndigheterna i Luxemburg ägnade att kringgå skatter för flera hundra miljarder dollar. 550 uppgörelser har eller kommer att redovisas. Luxemburg hävdar att det är fullt i enlighet med Luxemburgs lagstiftning, och det är det säkert också. Det blir en delikat fråga för EU-kommissionens nytillträdde ordförande Jean-Claude Juncker, som var Luxemburgs premiärminister 1995 - 2013 och även landets finansminister från 1989 - 2009. Man får nog ta för givet att han känt, eller t.o.m. initierat trafiken.


Det förefaller som Luxemburg accepterat att luxemburgska koncernföretag får ta emot royalty- och räntebetalningar från utlänska koncernföretag utan eller till endast låg beskattning. Det är ingenting att uppröras över. Varje land har suverän rätt över sitt skattesystem, och en låg företagsbeskattning, som drar till sig utländska investeringar, är naturligtvis ekonomiskt värdefullt för ett land utan särskilda naturliga företräden. Det är bara det att enligt EU-fördraget får ett EU-land inte ha gynnsammare regler för utländska än för inhemska företag. En kommissionsordförande med en bakgrund som Junckers, i en organisation som förbjuder sådan illojal konkurrens, förefaller olämplig för sin uppgift.


Därtill kommer att räntor och royalties kan bestämmas inom mycket vida ramar utan att kunna angripas som felaktiga av skattemyndigheterna i betalarstaterna.


Om Luxemburg hade 1 procent bolagsskatt generellt vore inget att invända; alla har lika villkor och bolagsskatten är både onödig, skadlig, extremt krånglig och finansiellt obetydlig. I de flesta ekonomiskt utvecklade länder svarar bolagsskatten för endast 3 - 5 procent av de totala skatterna i landet. Nu har de företag som haft tillräckligt inflytande och dyrbara rådgivare kunnat förhandla sig till lägre kostnader än andra och därmed rubbat konkurrensförhållandena, vilket är den stora skadan med Luxemburgs arrangemang.


Läsarna av ICIJs rapport avses naturligtvis bli upprörda genom att bibringas uppfattningen att hundratals miljarder dollar i skatter undanhållits länderna. Det är nog snarast tvärt om. De företag som lyckats förhandla sig till gynnsamma villkor i Luxemburg har vuxit sig starkare än de skulle gjort annars och skapat arbetstillfällen och betalat löner som annars inte kunnat betalas eller sänkt sina priser till förmån för alla konsumenter (men till skada för konkurrenterna). Andra skattebaser har på olika sätt kompenserat för bortfallet av bolagsskatter. Varifrån skulle bolagen få pengar till sina skatter om inte från löner och andra skattebaser?


Utan bolagsskatt försvinner bolagsskatteflykten, konkurrensförhållandena likställs, komplicerade skattebetingade företagsstrukturer löses upp och dyrbara konsulter kan ägna sina krafter till något nyttigt. Skattebaserna stannar i de länder där löntagare och konsumenter är bosatta eller "skattskrivna".


Avskaffa bolagsbeskattningen.

lördag 1 november 2014

DAGS FASA UT RÄNTEAVDAGET?


Ränteavdraget innebär en kostnad för staten på drygt 30 miljarder kronor, och har ökat med 40 procent sedan år 2000, skriver BENJAMIN DOUSA, riksordförande för Moderata Studenter på SvD.se den 1 novmeber.
Två av Sveriges mest välkända professorer i fastighetsekonomi, Hans Lind och Stellan Lundström från KTH, har båda påpekat att den finansiella obalansen på bostadsmarknaden ytterligare förstärktes när fastighetsskatten avskaffades. Då kunde åtminstone priserna delvis stävjas genom att när de steg ökade både ränteavdraget och fastighetsskatten. Det innebär att ränteavdraget nu är skadligare än någonsin tidigare, och användandet har stadigt ökat de senaste åren.
Felet är inte ränteavdraget, utan att en rimlig beskattning av fastighetsinnehav har tagits bort. Det är bättre med heltäckande generella system än stympade och styckade system. I ett system med beskattning av räntor kan man inte avskaffa avdragsrätt för räntekostnader utan att problem uppkommer. Och varför ska inte en av hushållens stora och stabila kapitalplaceringar, boendet, beskattas i ett system med generell kapitalbeskattning.  Det är där felet ligger.

FÖRSVAR AV FÖRETAGSSKATTEKOMMITTÉN

Rune Andersson och Sven-Olof Lodin, ledamot resp. sakkunnig  i Företagsskattekommittén försvarar kommitténs förslag till ändrad bolagsbeskattning i Dagens Industri den 31 oktober. Responsen från näringslivet har varit ljum.
En snabbgenomgång av svaren från några viktiga remissinstanser – främst från näringslivet – visar märkligt nog att få av dem som är negativa till förslaget över huvud taget har berört eller närmare diskuterat huvudsyftet med bolagsskattereformen och dess effekter – nämligen att i enlighet med direktivet sträva efter största möjliga likabehandling av eget och främmande kapital för att därigenom åstadkomma en effektivare kapitalanvändning,
skriver de.

Företagen kanske inte tycker att det är ett problem. Det är kanske bara fiskaler och skatteteoretiker som tycker det. Företagen ser kanske större problem i att inte få avdrag för sina räntekostnader och befarar krångel och dyrbara processer rörande begreppet finansiella kostnader. Att vinsten beskattas är de vana vid.

De påstår också (med stöd av utredningen) att genom
den effekt som hög belåning och avdragsrätten för räntor medför, nöjer sig företag ofta med att gå in i trygga lågavkastande i stället för i investeringar med högre avkastning men större risk, eftersom detta med dagens system, delvis tack vare avdragsrätten för räntor, ändå ger förhållandevis god avkastning på det egna kapitalet. Detta leder till ineffektiv kapitalanvändning, vilket är samhällsekonomiskt skadligt.
Vad finns det för belägg för det? Erbjuder inte tillgången till kredit- och lånemarknaderna en fantastisk finansieringsmöjlighet? Vad skulle Sverige varit utan dessa? Ska företagen avstå från befintliga lånefinansieringsmöjligheter inför risken att kanske inte göra den allra mest högavkastande investeringen? Blotta tanken att järnvägar och industrier under Sveriges industrialisering under 1800-talet skulle finansierats med enbart svenskt riskkapital svindlar!! Hur skulle någon komma på idén att kräva att fastighetsanläggningar och andra investeringar med hundraårsperspektiv måste finansieras med enbart riskkapital.

 Det må vara att sökprocessen för det allra bästa investeringsalternativet kanske är särskilt intensiv om företaget bara har tillgång till eget kapital. Men med lån kan en investering göras större, och vinsten i absoluta tal högre även om den inte är den allra mest högavkastande. Och de allra flesta företag startas och drivs nog inte efter principen bästa tänkbara avkastning, utan i förhoppning om att företagarens kunskap och färdighet ska ge honom försörjning och företaget vinst och tillväxt. Och - framför allt - ingen vet i förväg vilken investering som faktiskt blir mest lönsam. Har någon hört företagarna böna: "Snälla finansministern, ta ifrån oss avdragsrätten för finansieringskostnader så att vi skärper oss vid valet av investeringsalternativ!"

Det må vara att lånekapital är skattemässigt gynnat, men det gör inte lånefinansiering olämplig eller samhällsekonomiskt skadlig. Det är gynnat i förhållande till eget kapital, ja,  men det beror på att eget kapital är missgynnat genom att vinst beskattas/egetkapitalkostnaden inte är avdragsgill.

Behandla gärna egetkapital och lånekapital lika, men gör det genom att avskaffa bolagsbeskattningen.