torsdag 29 juli 2021

LÅG SKATT FRÅN TECHJÄTTARNA

 SvD rapporterar den 28 juli om att Google och Facebook betalar för lite skatt i Sverige.

Det är klart att regler ska följas. Techjättarna konstaterar krasst ”att de följer alla lagar och regler”.

Ändå tycks stater (som disponerar över beskattningsrätten), politiker, journalister, debattörer och tyckare inte vara nöjda. Av någon anledning borde företagen betala mera i skatt än som följer av reglerna. Skatterna är en för liten del av vinsten, förefaller tanken vara.

Det tycks finnas en uppfattning att företag, liksom människor, ska göra rätt för sig och betala sin andel av det allmännas kostnader. Men beskattningens uppgift är att begränsa individernas konsumtion, så att även de som inte kan sälja sina tjänster på en marknad (statsledning, militär, rättsväsende, domstolar mm liksom barn, studerande, sjuka och gamla) ska kunna tillgodogöra sig produktionsresultatet. Förr i tiden gjordes detta genom att statsledningen tillgodogjorde sig produktionsresultatet in natura och genom vistelse på slott och storgods. Även allmogen fick betala in natura till överheter och kyrka. Arbetstagare fick ersättning i form av kost och logi. Produktionsapparaten fungerade som beskattningskälla.

Idag är denna ordning helt otidsenlig och vid närmare granskning en produkt av feltänkande: beskattningen träffar numera inte produktionen (varorna, tjänsterna) utan produktionsresultatet (vinsten).  Denna beskattning svarar för enstaka procent av de totala skatterna (och kan av fundamentala ekonomiska skäl inte annat), medan individbeskattning i form av inkomstskatt, arbetsgivaravgifter och konsumtionsskatter svarar för den alldeles överväldigande delen.  Uppbörden av dessa skatter må ske från företag och arbetsgivare, men de är direkt relaterade till bruttobaserna arbetsinkomst och konsumtion.

Trots det ynkliga resultatet och de enorma komplikationerna att kontrollera och driva in företagsskatterna, tycks det ändå finnas en föreställning om att produktionen ska beskattas.

Varför?

Förr i tiden var beskattning av företag det enda möjliga. Ekonomin var stationär och varierade inte mellan åren, såvida det inte var missväxt.  Hela produktionen konsumerades. Arbetsersättningen var lika stor som konsumtionsefterfrågan. Någon tillväxt var det inte fråga om. De senaste tvåhundra åren har emellertid ekonomin i västvärlden - och efterhand även i stora delar av världen i övrigt - vuxit. En del av produktionsresultatet har inte behövt konsumeras, dvs. vinst har uppkommit som har kunnat behållas inom företagen och investerats i produktionsanläggningar. En stor del av mänskligheten lever därför i välstånd. Det är denna vinst som beskattningen träffar.

Vinstbeskattningen riktar sig direkt och uteslutande mot den aktivitet som möjliggör materiell välfärd. Den höjer avkastningskraven och motverkar därmed företagens investeringar.  Därmed begränsas sysselsättning och lönebildning, konsumtion och utdelningsbar vinst, dvs. underlagen för individbeskattning. Den begränsar företagens tillväxt. Den skatt som bolagen i avsaknad av beskattning inte betalar skulle för eller senare komma att tas in genom individbeskattning. Med bolagsbeskattning kommer skattebeloppen att bekostas av individer genom att skatten övervältras på löntagare, konsumenter och aktieägare – ingen vet hur; allt beroende på tillfälliga elasiciteter på löne-, varu-, tjänste- och kapitalmarknaderna. Det finns ingen anledning att begränsa företagens konsumtion eller ekonomiska handlingsutrymme.

Medan de företag som bidrar till världens välstånd tvingas avstå en del av vinsten, slipper de som förstör redan befintliga tillgångar och resurser, dvs. gör förlust, betala för sitt skadliga beteende. Till den del företag bör bekosta allmänna resurser, bör det ske i relation till företagens i anspråkstagande därav eller, där det är omöjligt, schablonmässigt t.ex. i relation till ägarkapitalet. Bolagsbeskattningen är extremt komplicerad och därmed en rättssäkerhetsrisk. Den internationella miljön gör problemen än större. Den skapar konkurrenssnedvridningar. Bolagsbeskattningen är ett resursslukande självskadebeteende. En guldgruva för skattekonsulter och en lekstuga för skatteakademiker.

Tänk om mänskligheten kunde göra sig av med detta onödiga och skadliga gissel.


lördag 24 juli 2021

VARFÖR MÅSTE MÖLNLYCKES TILLVÄXT BEGRÄNSAS?

 

Benjamin Dousa skriver i en ledarartikel i SvD den 24 juli.

 


Eftersom bolaget (Mölnlycke) räddades så beskattas nu vinsterna i Sverige.

Vackert så. Men tänk så mycket bättre om vinsterna inte beskattats. Då skulle Mölnlycke växt och kunnat nettoinvestera 33 procent snabbare. Anställningarna och lönesumman skulle ha ökats (och beskattats med både inkomstskatt och sociala avgifter), produktionen och försäljningen skulle ha ökats (och beskattats med moms och andra konsumtionsskatter) och i den mån bolaget inte hade investeringsbehov och/eller aktieägarna krävde utdelning skulle ökade aktieutdelningar ha beskattats. De uteblivna bolagsskatterna skulle med råge ha ersatts med andra skatter.

I stället fick anställda, konsumenter och aktieägare bekosta bolagets skatter (vem skulle annars göra det?); vem som fick betala och hur mycket berodde på tillfälliga elasticitetsförhållanden på löne-, varu-, tjänste- och kapitalmarknaderna.

Företagsbeskattningen kräver med nödvändighet extremt komplicerade regler. Ständigt kompletteras reglerna när nya luckor och bristfälligheter upptäcks; senast ränteavdragsbegränsningarna, som inte ens Högsta förvaltningsdomstolen tycks kunna bemästra (läs t.ex. Stockholms tingsrätts dom stockholms-tr-t-17795-18-dom-2021-07-16.pdf (jk.se) ) i ett mål (Fortum Sweden AB) om skadestånd för påstådd underlåtelse av Högsta Förvaltningsdomstolen att inhämta yttrande från EU-domstolen. Målet belyser på ett tragikomiskt sätt svårigheterna att hantera både skattereglerna och de konsekvenser reglerna ger. Resurserna hos skattemyndigheter, domstolar, skattekonsulter och skatteakademiker förbrukas på något helt onödigt och sterilt.

Varför har vi en skatt på nettoinvesteringar? En skatt på den bas som utgör fundamentet för mänsklighetens stigande välfärd! Varför slipper företag som förstör det som redan finns betala för den skada de vållar?

Bolagsskatten är ett resursslukande självskadebeteende; konsulternas guldgruva och akademikernas lekstuga. 

lördag 10 juli 2021

INTERNATIONELLT AVTAL OM BOLAGSBESKATTNING RYCKER NÄRMARE.

 Katastrofen är kanske bara några år borta. 

Samtliga G20-medlemmar stöder förslaget till ett nytt globalt regelverk för hur stora multinationella bolag ska beskattas

skriver SvD den 10 juli.


Bolagsbeskattningen är ett resursslukande självskadebeteende till glädje endast för konsulter och akademiker. Det är en skatt på företagens nettoinvesteringar - en skatt på tillväxten - och dämpar därmed tillväxten. Företag som förstör det som redan finns behöver inte betala skatt. Bolagsskatten övervältras till 100 procent på löntagare, konsumenter och aktieägare och är endast en förtida beskattning av de inkomster som skulle tillfallit dem utan bolagsskatten. Hur och när övervältringen sker beror på tillfälliga och svårbedömda elasticiteter på varu-, tjänste-, löne- och och kapitalmarknaderna. Bolagsbeskattningen sänker dessutom avkastningen av investeringar och höjer avkastningskraven och dämpar därför investeringarna. Några ytterligare skatteinkomster tillför därför inte bolagsbeskattningen samhället. Bolagsbeskattning är extremt komplicerad och är därmed en rättssäkerhetsrisk. Se http://niclasvirin.com/varforbeskattassvskt.shtml

måndag 5 juli 2021

KONTAMINATION 24

 På måndag går deadline ut för Stefan Löfvens sonderingsrunda, skriver SvD den 2 juli. 

Vart ska den gå?


Kontamination 23