SvD rapporterar den 28 juli om att Google och Facebook betalar för lite skatt i Sverige.
Det är klart att regler ska följas. Techjättarna konstaterar
krasst ”att de följer alla lagar och regler”.
Ändå tycks stater (som disponerar över beskattningsrätten), politiker,
journalister, debattörer och tyckare inte vara nöjda. Av någon anledning borde företagen
betala mera i skatt än som följer av reglerna. Skatterna är en för liten del av
vinsten, förefaller tanken vara.
Det tycks finnas en uppfattning att företag, liksom
människor, ska göra rätt för sig och betala sin andel av det allmännas
kostnader. Men beskattningens uppgift är att begränsa individernas konsumtion,
så att även de som inte kan sälja sina tjänster på en marknad (statsledning,
militär, rättsväsende, domstolar mm liksom barn, studerande, sjuka och gamla)
ska kunna tillgodogöra sig produktionsresultatet. Förr i tiden gjordes detta
genom att statsledningen tillgodogjorde sig produktionsresultatet in natura och
genom vistelse på slott och storgods. Även allmogen fick betala in natura till
överheter och kyrka. Arbetstagare fick ersättning i form av kost och logi. Produktionsapparaten
fungerade som beskattningskälla.
Idag är denna ordning helt otidsenlig och vid närmare granskning
en produkt av feltänkande: beskattningen träffar numera inte produktionen
(varorna, tjänsterna) utan produktionsresultatet (vinsten). Denna beskattning svarar för enstaka procent
av de totala skatterna (och kan av fundamentala ekonomiska skäl inte annat), medan
individbeskattning i form av inkomstskatt, arbetsgivaravgifter och
konsumtionsskatter svarar för den alldeles överväldigande delen. Uppbörden av dessa skatter må ske från
företag och arbetsgivare, men de är direkt relaterade till bruttobaserna arbetsinkomst
och konsumtion.
Trots det ynkliga resultatet och de enorma komplikationerna
att kontrollera och driva in företagsskatterna, tycks det ändå finnas en
föreställning om att produktionen ska beskattas.
Varför?
Förr i tiden var beskattning av företag det enda möjliga.
Ekonomin var stationär och varierade inte mellan åren, såvida det inte var
missväxt. Hela produktionen konsumerades.
Arbetsersättningen var lika stor som konsumtionsefterfrågan. Någon tillväxt var
det inte fråga om. De senaste tvåhundra åren har emellertid ekonomin i
västvärlden - och efterhand även i stora delar av världen i övrigt - vuxit. En
del av produktionsresultatet har inte behövt konsumeras, dvs. vinst har uppkommit
som har kunnat behållas inom företagen och investerats i
produktionsanläggningar. En stor del av mänskligheten lever därför i välstånd.
Det är denna vinst som beskattningen träffar.
Vinstbeskattningen riktar sig direkt och uteslutande mot den
aktivitet som möjliggör materiell välfärd. Den höjer avkastningskraven och motverkar
därmed företagens investeringar. Därmed
begränsas sysselsättning och lönebildning, konsumtion och utdelningsbar vinst,
dvs. underlagen för individbeskattning. Den begränsar företagens tillväxt. Den
skatt som bolagen i avsaknad av beskattning inte betalar skulle för eller
senare komma att tas in genom individbeskattning. Med bolagsbeskattning kommer
skattebeloppen att bekostas av individer genom att skatten övervältras på
löntagare, konsumenter och aktieägare – ingen vet hur; allt beroende på
tillfälliga elasiciteter på löne-, varu-, tjänste- och kapitalmarknaderna. Det
finns ingen anledning att begränsa företagens konsumtion eller ekonomiska
handlingsutrymme.
Medan de företag som bidrar till världens välstånd tvingas
avstå en del av vinsten, slipper de som förstör redan befintliga tillgångar och
resurser, dvs. gör förlust, betala för sitt skadliga beteende. Till den del
företag bör bekosta allmänna resurser, bör det ske i relation till företagens i
anspråkstagande därav eller, där det är omöjligt, schablonmässigt t.ex. i
relation till ägarkapitalet. Bolagsbeskattningen är extremt komplicerad och
därmed en rättssäkerhetsrisk. Den internationella miljön gör problemen än
större. Den skapar konkurrenssnedvridningar. Bolagsbeskattningen är ett
resursslukande självskadebeteende. En guldgruva för skattekonsulter och en
lekstuga för skatteakademiker.
Tänk om
mänskligheten kunde göra sig av med detta onödiga och skadliga gissel.