Den gamla frågan om revisorers beskattning granskas nu av Skatteverket.
SvD
DN
Visar inlägg med etikett beskattning av aktieutdelning. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett beskattning av aktieutdelning. Visa alla inlägg
tisdag 13 december 2011
måndag 28 februari 2011
SKISTAR IGEN
Här en gammal notis.
SvD
Skistar har påförts arbetsgivaravgifter på fria liftkort till anställda. Det är inte en skattefri personalvårdsförmån, och för anställda där liftkort kan ha väsentlig betydelse för arbetsuppgifterna är förmånen inte av begränsat värde, enligt Förvaltningsrätten i Falun.
SvD
Skistar har påförts arbetsgivaravgifter på fria liftkort till anställda. Det är inte en skattefri personalvårdsförmån, och för anställda där liftkort kan ha väsentlig betydelse för arbetsuppgifterna är förmånen inte av begränsat värde, enligt Förvaltningsrätten i Falun.
tisdag 22 februari 2011
VETTIGA UTDELNINGAR
Christer Jacobson, f.d. börsredaktör på Affärsvärlden, skriver en debattartikel i Dagens Industri den 22 februari som jag önskar att jag själv skrivit.
Han utgjuter sin irritation över att ekonomijournalisterna av okunnnighet eller mot bättre vetande kolporterar föreställningen att bolagen berikar sina aktieägare på andras (framför allt anställdas) bekostnad genom guldregn av utdelningar, när det bara är fråga om att flytta aktieägarnas pengar från en ficka till en annan - dessutom till priset av avbränning av 30 procent i skatt. Det är ofta bara fråga om omfördelning av företagskapital mellan olika verksamheter. Förhoppningsvis från branscher och företag på nedgång till framtidsföretag.
Jag minns den halvt skämtsamma halvt allvarliga jargongen på seminarier på Handels när bokslutpolitik diskuterades. "Styrelsen, som efter ett svidande förlustår ser en mörknande framtid för företaget, föreslår en kraftigt höjd utdelning." Eller alternativt: "Eftersom framtiden efter ett synnerligen framgångsrikt år ser mycket ljus ut för företaget, föreslår styrelsen att ingen utdelning ska lämnas." Allt i syfte att hjälpa den osynliga handen att föra företagskapitalet dit där det gör störst nytta.
Verkligheten är kanske mer komplicerad och psykologiska faktorer påverkar börskursen. Försök med utdelningsfria aktier har inte varit framgångsrika i praktiken. Vissa aktieägare, t.ex. stiftelser, kräver utdelning för att kunna fullgöra sitt ändamål, osv.
Irrationellt eller ej: När Tele2 meddelade att utdelningen skulle höjas från 6 till 27 kr genom en engångsutdelning på 21 kr, steg aktiekursen med 10-12 procent, och fastighetsbolaget Catenas aktier rusade iväg med 8 procent efter styrelsens förslag om en ordinarie utdelning på 6 kronor och en extra utdelning på 53 kronor per aktie.
En omständighet som kanske borde komplettera Jacobsons artikel är att höga utdelningar under svåra tider kan gå ut över de anställda. Även med aldrig så god journalistik och pedagogisk förmåga, kommer de som avskedats inte att förstå att aktieägarna får utdelning. Vad som är viktigt och riktig på makronivå, är inte alltid så lustig på mikronivå. Det bästa är kanske som Jacobson skriver en balanserad utdelningspolitik, där hänsyn tas till lönsamhet, tillväxtmöjligheter och finansiell ställning.
Jacobson erinrar slutligen om den ännu inte tillsatta företagsskattekommittén och framhåller dess möjlighet att bidra till klarsyn på detta område och överväga beskattningen av riskkapitalets avkastning. Det är bara att hålla med. En första åtgärd bör vara att förklara och motivera varför bolagens vinst ska beskattas. Utan bolagsbeskattnnig skulle dessutom den förkättrade dubbelbeskattningen elimineras. Det är svårt att tänka sig att utdelning inte ska beskattas, eftersom det är likvitt kapital som ställs till aktieägarens fria disposition. Men i den mån han väljer att återinvestera utdelningarna i aktier och därmed avhänder sig dispositionsrätten, borde avdrag kunna medges. Det skulle underlätta företagskapitalets rörlighet - till allas båtnad och glädje.
Han utgjuter sin irritation över att ekonomijournalisterna av okunnnighet eller mot bättre vetande kolporterar föreställningen att bolagen berikar sina aktieägare på andras (framför allt anställdas) bekostnad genom guldregn av utdelningar, när det bara är fråga om att flytta aktieägarnas pengar från en ficka till en annan - dessutom till priset av avbränning av 30 procent i skatt. Det är ofta bara fråga om omfördelning av företagskapital mellan olika verksamheter. Förhoppningsvis från branscher och företag på nedgång till framtidsföretag.
Jag minns den halvt skämtsamma halvt allvarliga jargongen på seminarier på Handels när bokslutpolitik diskuterades. "Styrelsen, som efter ett svidande förlustår ser en mörknande framtid för företaget, föreslår en kraftigt höjd utdelning." Eller alternativt: "Eftersom framtiden efter ett synnerligen framgångsrikt år ser mycket ljus ut för företaget, föreslår styrelsen att ingen utdelning ska lämnas." Allt i syfte att hjälpa den osynliga handen att föra företagskapitalet dit där det gör störst nytta.
Verkligheten är kanske mer komplicerad och psykologiska faktorer påverkar börskursen. Försök med utdelningsfria aktier har inte varit framgångsrika i praktiken. Vissa aktieägare, t.ex. stiftelser, kräver utdelning för att kunna fullgöra sitt ändamål, osv.
Irrationellt eller ej: När Tele2 meddelade att utdelningen skulle höjas från 6 till 27 kr genom en engångsutdelning på 21 kr, steg aktiekursen med 10-12 procent, och fastighetsbolaget Catenas aktier rusade iväg med 8 procent efter styrelsens förslag om en ordinarie utdelning på 6 kronor och en extra utdelning på 53 kronor per aktie.
En omständighet som kanske borde komplettera Jacobsons artikel är att höga utdelningar under svåra tider kan gå ut över de anställda. Även med aldrig så god journalistik och pedagogisk förmåga, kommer de som avskedats inte att förstå att aktieägarna får utdelning. Vad som är viktigt och riktig på makronivå, är inte alltid så lustig på mikronivå. Det bästa är kanske som Jacobson skriver en balanserad utdelningspolitik, där hänsyn tas till lönsamhet, tillväxtmöjligheter och finansiell ställning.
Jacobson erinrar slutligen om den ännu inte tillsatta företagsskattekommittén och framhåller dess möjlighet att bidra till klarsyn på detta område och överväga beskattningen av riskkapitalets avkastning. Det är bara att hålla med. En första åtgärd bör vara att förklara och motivera varför bolagens vinst ska beskattas. Utan bolagsbeskattnnig skulle dessutom den förkättrade dubbelbeskattningen elimineras. Det är svårt att tänka sig att utdelning inte ska beskattas, eftersom det är likvitt kapital som ställs till aktieägarens fria disposition. Men i den mån han väljer att återinvestera utdelningarna i aktier och därmed avhänder sig dispositionsrätten, borde avdrag kunna medges. Det skulle underlätta företagskapitalets rörlighet - till allas båtnad och glädje.
onsdag 15 december 2010
AKTIER I REVISIONSBYRÅER
SvD fortsätter med sin kampanjjournalistik. Tidigare gällde det revisorernas möjligheter att omvandla sina arbetsinkomster till kapitalinkomster, vilket - om man inte känner till bakomliggande regler - låter fantastiskt när man beskriver det som att höga arbetsinkomster beskattas med drygt 55 procent skatt + sociala avgifter på drygt 30 procent, medan utdelning på aktierna i revisionsbolagen beskattas med endast 20 procent.
Den 15 december skriver SvD om det det märkliga i att revisorer kan få köpa aktier i de företag de arbetar i för 10 kr och få en aktieutdelning på 12 000 kr. Låter för bra för att vara sant, och det är det också. Eller i vart fall inte hela sanningen.
Advokatbyråer bedrevs förr i tiden ofta i något som kunde liknas vid stiftelseform. Det var visserligen enskilda firmor eller hade någon formell bolagsform, men delägare togs in efter prövning och alla tillgångar "tillhörde" byrån. Medarbetarna kunde utnyttja byråns tillgångar, klientstock och rennommé och antogs förkovra detta rennommé i sin verksamhet. Numera bedrivs verksamheten (delvis av skattetekniska skäl) i samverkande bolagsstrukturer - ofta med inslag av handelsbolag.
Samma idé tillämpas säkerligen inom många konsultbranscher, bl.a. i revisionsbranschen. I denna förekommer fyra riktigt stora företag, KPMG, Ernst & Young, Deloitte och PWC. Tillsammans har de enligt SvD-artikeln 576 partners. Det är av praktiska skäl sannolikt omöjligt att driva så omfattande verksamheter på annat sätt än som aktiebolag. Samtliga är numera inordnade i amerikanska världsomfattande byråer. Formellt ägs bolagen av konsulterna, men de kan bara sälja aktierna till nytillträdande konsulter eller till (representant för) bolaget. De måste utträda som partners vid c:a 60 års ålder. Normalt har de ingen möjlighet att privat tillgodogöra sig värdet av aktierna, utan det förutsätts att när de lämnar sin anställning ska de lämna tillbaka aktierna och få tillbaka det belopp de en gång erlagt.
Om de erlägger 100 kr (som i PWC) eller 2 011 kr (i KPMG) har därför liten betydelse. Det är inte heller särskilt märkvärdigt att de får 12 000 kr resp. 4 046 kr i utdelning på aktierna. Utdelningen är inte annat än del i den vinst som konsulten dragit in till företaget med sin egen arbetsinsats och med hjälp av firmans övriga resurser i form av ackumulerat kapital, medarbetare och rennommé.
Nu tycks Skatteverket vilja se denna ersättning som arbetsinkomst och inte som utdelning, vilket det sakligt sett ligger mycket i. De aktier revisorerna innehar (utan att få rätt till deras kapitalvärde) är i realiteten inte mer än ett bevis på att de (liksom advokaterna förr i tiden) blivit antagna som partners i firman. De inkomster de tillgodogör sig är inte avkastning av kapitalinsatser som de gjort. I den mån det är kapitalavkastning hänför det sig till stor del till ett kapital som ackumulerats i firmorna under lång tid med tidigare delägares prestationer. Ett kapital som de verksamma konsulterna inte behövt betala för att få utnyttja sig av, men som de inte heller kan tillgodogöra sig när de slutar.
Nu är det emellertid formellt aktier, och därmed kan revisorerna använda sig och dra nytta av mer eller mindre lämpligt utformade skatteregler. Några särregler för aktier av den här karaktären finns inte. Tvärtom finns det regler som likställer olika riskinstrument med aktier. T.o.m. derivat som optioner och terminer behandlas i skattehänseende som aktier, fast det i grunden inte representerar någon förmögenhetstillgång. Så för att Skatteverket ska ha någon framgång med att beskatta utdelningen som lön lär det krävas lagändring.
Den 15 december skriver SvD om det det märkliga i att revisorer kan få köpa aktier i de företag de arbetar i för 10 kr och få en aktieutdelning på 12 000 kr. Låter för bra för att vara sant, och det är det också. Eller i vart fall inte hela sanningen.
Advokatbyråer bedrevs förr i tiden ofta i något som kunde liknas vid stiftelseform. Det var visserligen enskilda firmor eller hade någon formell bolagsform, men delägare togs in efter prövning och alla tillgångar "tillhörde" byrån. Medarbetarna kunde utnyttja byråns tillgångar, klientstock och rennommé och antogs förkovra detta rennommé i sin verksamhet. Numera bedrivs verksamheten (delvis av skattetekniska skäl) i samverkande bolagsstrukturer - ofta med inslag av handelsbolag.
Samma idé tillämpas säkerligen inom många konsultbranscher, bl.a. i revisionsbranschen. I denna förekommer fyra riktigt stora företag, KPMG, Ernst & Young, Deloitte och PWC. Tillsammans har de enligt SvD-artikeln 576 partners. Det är av praktiska skäl sannolikt omöjligt att driva så omfattande verksamheter på annat sätt än som aktiebolag. Samtliga är numera inordnade i amerikanska världsomfattande byråer. Formellt ägs bolagen av konsulterna, men de kan bara sälja aktierna till nytillträdande konsulter eller till (representant för) bolaget. De måste utträda som partners vid c:a 60 års ålder. Normalt har de ingen möjlighet att privat tillgodogöra sig värdet av aktierna, utan det förutsätts att när de lämnar sin anställning ska de lämna tillbaka aktierna och få tillbaka det belopp de en gång erlagt.
Om de erlägger 100 kr (som i PWC) eller 2 011 kr (i KPMG) har därför liten betydelse. Det är inte heller särskilt märkvärdigt att de får 12 000 kr resp. 4 046 kr i utdelning på aktierna. Utdelningen är inte annat än del i den vinst som konsulten dragit in till företaget med sin egen arbetsinsats och med hjälp av firmans övriga resurser i form av ackumulerat kapital, medarbetare och rennommé.
Nu tycks Skatteverket vilja se denna ersättning som arbetsinkomst och inte som utdelning, vilket det sakligt sett ligger mycket i. De aktier revisorerna innehar (utan att få rätt till deras kapitalvärde) är i realiteten inte mer än ett bevis på att de (liksom advokaterna förr i tiden) blivit antagna som partners i firman. De inkomster de tillgodogör sig är inte avkastning av kapitalinsatser som de gjort. I den mån det är kapitalavkastning hänför det sig till stor del till ett kapital som ackumulerats i firmorna under lång tid med tidigare delägares prestationer. Ett kapital som de verksamma konsulterna inte behövt betala för att få utnyttja sig av, men som de inte heller kan tillgodogöra sig när de slutar.
Nu är det emellertid formellt aktier, och därmed kan revisorerna använda sig och dra nytta av mer eller mindre lämpligt utformade skatteregler. Några särregler för aktier av den här karaktären finns inte. Tvärtom finns det regler som likställer olika riskinstrument med aktier. T.o.m. derivat som optioner och terminer behandlas i skattehänseende som aktier, fast det i grunden inte representerar någon förmögenhetstillgång. Så för att Skatteverket ska ha någon framgång med att beskatta utdelningen som lön lär det krävas lagändring.
onsdag 3 november 2010
NORDIC CAPITAL
Häromdagen tyckte jag mig ha anledning att gratulera Robert Andreen och Morgan Olsson till deras framgångar med Nordic Capital.
Nu är det dags att beklaga. Skatteverket har enligt Dagens Industri granskat Nordic Capital under lång tid och ska nu vara berett att yrka på att delägarnas inkomster ska beskattas som lön. Det är inte beskattning enligt de s.k. 3:12-reglerna som avses, utan Skatteverket hävdar att den upparbetade vinstdelningen från fonderna i sin helhet ska beskattas som lön. Det blir därmed inte fråga om beskattning för kapitalinkomster i nivån 25-30 procent, utan full lönebeskattning på uppemot 58 procent plus sociala avgifter på drygt 30 procent (avdragsgilla, visserligen och därmed effektivt drygt 20 procent). Motiveringen är dels att vinsten är att betrakta som ett avstående från externa investerare, dels att ursprunget är prestationsbaserat.
Skatteverkets ställningstagande har föranlett Nordic Capital att uppvakta finansdepartementet, varvid ett diskussionsunderlag överlämnats. Nordic Capital framhåller de förödande marknadsmässiga konsekvenser som ett genomförande av Skatteverkets uppfattning enligt företaget skulle ha. Även synen på den svenska rättssäkerheten på skatteområdet skulle skadas hos internationella investerare. I dokumentet beskrivs även de företagsstrukturer som används.
Motivet att vinsten för delägarna är att betrakta som löneinkomst därför att externa investerare avstått från beloppet förefaller långsökt för att inte säga kreativt. Andreen och Olofsson har varit fantastiskt framgångsrika och det vore fel att påstå att det bara berott på tur. Att det berott på skicklighet, kunskaper och affärssinne måste dock inte obetingat medföra att inkomsterna klassificeras som prestationsbaserade arbetsinkomster.
Sveriges internationella renommé vad gäller rättssäkerheten på skatteområdet tål knappast ytterligare belastning. I en herostratiskt ryktbar dom (RÅ 2008 ref. 24) ansåg Regeringsrätten att Sveriges skatteavtal med främmande stat skulle underordnas senare tillkommen svensk intern lagstiftning, s.k. treaty override. Sveriges högsta förvaltningsdomstol har därmed ansett att Sverige kan beskatta inkomst som landet i avtal med främmande stat förklarat sig avstå beskattning av till förmån för det andra landet. I en ny dom kommer Regeringsrätten inom kort att behöva ta ställning till frågan på nytt.
Den som lever får se.
Men är det inte så att delägarnas vinster utgör resultatet efter det att placerarna fått sin tilldelning? Man kan fundera över att placerarna redan idag accepterar att delägarna kan tillgodogöra sig så stor andel av vinsterna som de gjort, så att de på några decennier kunnat bygga upp personliga förmögenheter på flera miljarder kronor (även om det skett genom låg beskattning, vilket knappast investorerna bryr sig om). Men om Andreen/Olofsson byggt upp ett så stort förtroende att investerarna nöjer sig med så låg avkastning som hittills, är A/O verkligen att gratulera. Sannolikheten att uppnå en stor vinst är så hög, att investorerna nöjer sig med en liten andel. Det blir hög avkastning ändå. Det blir nästan som ett självspelande piano för A/O. Men inte kommer Sveriges internationella renommé på rättssäkerhetsområdet i gungning, på grund av att de svenska delägarna får betala högre skatt på den vinst som återstår efter det att de internationella investorerna fått sitt. De sistnämnda beskattas ju i sina hemländer och inte i Sverige.
Den 4 november rapporterar Dagens Industri att granskningar sker av ytterligare sju riskkapitalbolag. Man får väl anta att IK Investment Partners och EQT finns bland dem. Mats Odell uppges vara kritisk mot Skatteverkets agerande. Men hur skulle Skatteverket kunnat agera annorlunda? Möjligen genom att vara tidigare ute, men då hade verket väl kritiserats för att förhindra framväxten av en ny angelägen affärsverksamhet. Och det tar ett antal år innan marknadsformerna sätter sig och innan det går att göra meningsfulla rättsliga analyser av företeelsen. Tyvärr måste det nog vara så här.
De s.k. 3:12-reglerna fick sitt namn efter sin placering i 3 § 12 mom. lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt men finns numera i 57 kap. inkomstskattelagen (1999:1229). Reglerna syftar till att förhindra att ägare till fåmansföretag klassificerar sina uttag från företaget som utdelning i stället för som lön, eftersom skatten på utdelning är 25 procent medan skatten på lön kan bli uppemot 58 procent inklusive kommunalskatt. För att göra reglerna någorlunda vattentäta omfattar de också kapitalvinster på grund av avyttring av aktier i fåmansföretag. Reglerna innebär att bara viss del av utdelningsinkomst och kapitalvinst får beskattas med den lägre skattesatsen.
Nu är det dags att beklaga. Skatteverket har enligt Dagens Industri granskat Nordic Capital under lång tid och ska nu vara berett att yrka på att delägarnas inkomster ska beskattas som lön. Det är inte beskattning enligt de s.k. 3:12-reglerna som avses, utan Skatteverket hävdar att den upparbetade vinstdelningen från fonderna i sin helhet ska beskattas som lön. Det blir därmed inte fråga om beskattning för kapitalinkomster i nivån 25-30 procent, utan full lönebeskattning på uppemot 58 procent plus sociala avgifter på drygt 30 procent (avdragsgilla, visserligen och därmed effektivt drygt 20 procent). Motiveringen är dels att vinsten är att betrakta som ett avstående från externa investerare, dels att ursprunget är prestationsbaserat.
Skatteverkets ställningstagande har föranlett Nordic Capital att uppvakta finansdepartementet, varvid ett diskussionsunderlag överlämnats. Nordic Capital framhåller de förödande marknadsmässiga konsekvenser som ett genomförande av Skatteverkets uppfattning enligt företaget skulle ha. Även synen på den svenska rättssäkerheten på skatteområdet skulle skadas hos internationella investerare. I dokumentet beskrivs även de företagsstrukturer som används.
Motivet att vinsten för delägarna är att betrakta som löneinkomst därför att externa investerare avstått från beloppet förefaller långsökt för att inte säga kreativt. Andreen och Olofsson har varit fantastiskt framgångsrika och det vore fel att påstå att det bara berott på tur. Att det berott på skicklighet, kunskaper och affärssinne måste dock inte obetingat medföra att inkomsterna klassificeras som prestationsbaserade arbetsinkomster.
Sveriges internationella renommé vad gäller rättssäkerheten på skatteområdet tål knappast ytterligare belastning. I en herostratiskt ryktbar dom (RÅ 2008 ref. 24) ansåg Regeringsrätten att Sveriges skatteavtal med främmande stat skulle underordnas senare tillkommen svensk intern lagstiftning, s.k. treaty override. Sveriges högsta förvaltningsdomstol har därmed ansett att Sverige kan beskatta inkomst som landet i avtal med främmande stat förklarat sig avstå beskattning av till förmån för det andra landet. I en ny dom kommer Regeringsrätten inom kort att behöva ta ställning till frågan på nytt.
Den som lever får se.
Men är det inte så att delägarnas vinster utgör resultatet efter det att placerarna fått sin tilldelning? Man kan fundera över att placerarna redan idag accepterar att delägarna kan tillgodogöra sig så stor andel av vinsterna som de gjort, så att de på några decennier kunnat bygga upp personliga förmögenheter på flera miljarder kronor (även om det skett genom låg beskattning, vilket knappast investorerna bryr sig om). Men om Andreen/Olofsson byggt upp ett så stort förtroende att investerarna nöjer sig med så låg avkastning som hittills, är A/O verkligen att gratulera. Sannolikheten att uppnå en stor vinst är så hög, att investorerna nöjer sig med en liten andel. Det blir hög avkastning ändå. Det blir nästan som ett självspelande piano för A/O. Men inte kommer Sveriges internationella renommé på rättssäkerhetsområdet i gungning, på grund av att de svenska delägarna får betala högre skatt på den vinst som återstår efter det att de internationella investorerna fått sitt. De sistnämnda beskattas ju i sina hemländer och inte i Sverige.
Den 4 november rapporterar Dagens Industri att granskningar sker av ytterligare sju riskkapitalbolag. Man får väl anta att IK Investment Partners och EQT finns bland dem. Mats Odell uppges vara kritisk mot Skatteverkets agerande. Men hur skulle Skatteverket kunnat agera annorlunda? Möjligen genom att vara tidigare ute, men då hade verket väl kritiserats för att förhindra framväxten av en ny angelägen affärsverksamhet. Och det tar ett antal år innan marknadsformerna sätter sig och innan det går att göra meningsfulla rättsliga analyser av företeelsen. Tyvärr måste det nog vara så här.
De s.k. 3:12-reglerna fick sitt namn efter sin placering i 3 § 12 mom. lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt men finns numera i 57 kap. inkomstskattelagen (1999:1229). Reglerna syftar till att förhindra att ägare till fåmansföretag klassificerar sina uttag från företaget som utdelning i stället för som lön, eftersom skatten på utdelning är 25 procent medan skatten på lön kan bli uppemot 58 procent inklusive kommunalskatt. För att göra reglerna någorlunda vattentäta omfattar de också kapitalvinster på grund av avyttring av aktier i fåmansföretag. Reglerna innebär att bara viss del av utdelningsinkomst och kapitalvinst får beskattas med den lägre skattesatsen.
fredag 23 april 2010
CARL B HAMILTON OCH KAPITALSKATTERNA
Jag ser till min stora glädje att Carl B Hamilton (fp) i en intervju för Dagens Industri den 23 april vill reducera skatten på bolagsvinster och avskaffa dubbelbeskattningen på aktier. Carl, om man tar bort bolagsskatten, försvinner dubbelbeskattningen automatiskt. Det är ett mycket enklare sätt att ta bort dubbelbeskattningen än att sänka skatten på utdelningar. Ett problem med sänkt skatt på utdelningar är att man då måste reducera skatten på räntor, vilket - som du säger i intervjun - är probelmatiskt med tanke på bostadsägarnas ränteavdrag. Avskaffad bolagsskatt är bra även för småföretag - då växer de med 35 procent ytterligare.
Och i valet mellan skattefrihet för arbetsfria inkomster och generellt stärkande av företagen som arbetsplatser, borde valet vara enkelt.
Du har hört mina argument för avskaffad bolagsskatt förr, men alla andra hänvisar jag hit och till den bok jag och Erik Norrman skrivit, som jag vet att Jan Björklund redan har. En sammanfattning på engelska finns här.
Och i valet mellan skattefrihet för arbetsfria inkomster och generellt stärkande av företagen som arbetsplatser, borde valet vara enkelt.
Du har hört mina argument för avskaffad bolagsskatt förr, men alla andra hänvisar jag hit och till den bok jag och Erik Norrman skrivit, som jag vet att Jan Björklund redan har. En sammanfattning på engelska finns här.
måndag 11 januari 2010
NORDISKA BOLAGSSKATTESATSER
Anneli Hertsi, journalist på den finländska affärstidningen Kauppalehti, skriver i dag i Dagens Industri om den nordiska skattekampen. Närmare bestämt kapitalinkomstbeskattningen inklusive bolagsbeskattningen.
Hon ser tecken på en snar sänkning av den finländska bolagsskattesatsen. För närvarande är den 26 procent. Bl.a. är det den estniska bolagsskatten som driver på. Skattesatsen där är 21 procent, och skatten tas inte ut förrän vinsten delas ut. Hon betvivlar dock att en skattesats på 1-2 procentenheter lägre än Sveriges 26,3 ger någon fördel i konkurrensen om utländskt kapital och investerare.
Nej, heja Finland, hugg i ordentligt. Jag ska argumentera allt vad jag kan för att Sverige ska följa efter. Inte för att sno investeringar från Finland, men en samfälld aktion från Norden kan dra internationellt kapital både till Sverige och Finland. Och dessutom reduceras de problem som bolagsskatten helt i onödan för med sig.
Problemen försvinner helt om bolagsskatten avvecklas. Då försvinner också de problem om företagens avdragsrätt för gåvor och sponsring som Stefan Fölster, chefsekonom vid Sveriges Näringsliv, diskuterar i dagens SvD. Men den artikeln kommenterar jag i en särskild bloggpost.
Hon ser tecken på en snar sänkning av den finländska bolagsskattesatsen. För närvarande är den 26 procent. Bl.a. är det den estniska bolagsskatten som driver på. Skattesatsen där är 21 procent, och skatten tas inte ut förrän vinsten delas ut. Hon betvivlar dock att en skattesats på 1-2 procentenheter lägre än Sveriges 26,3 ger någon fördel i konkurrensen om utländskt kapital och investerare.
Nej, heja Finland, hugg i ordentligt. Jag ska argumentera allt vad jag kan för att Sverige ska följa efter. Inte för att sno investeringar från Finland, men en samfälld aktion från Norden kan dra internationellt kapital både till Sverige och Finland. Och dessutom reduceras de problem som bolagsskatten helt i onödan för med sig.
Problemen försvinner helt om bolagsskatten avvecklas. Då försvinner också de problem om företagens avdragsrätt för gåvor och sponsring som Stefan Fölster, chefsekonom vid Sveriges Näringsliv, diskuterar i dagens SvD. Men den artikeln kommenterar jag i en särskild bloggpost.
tisdag 5 januari 2010
ÄNNU MINDRE BOLAGSSKATT ÄN FÖRVÄNTAT
Statens bolagsskatteinkomster för inkomståret 2008 (2009 års taxering) sjönk ännu mer än förväntat till 83 miljarder kr. För 2007 var den 104,6 miljarder kr och förväntades i finansplanen i september 2009 för 2008 bli 91,6 miljarder. I finansplanen 2008 antogs den bli 95,0 mdr.
Bortsett från alla andra galenskaper med bolagsskatten är den alltså synnerligen svårprognostiserad. Förresten är beloppet ytterligare ett antal miljarder lägre, eftersom många företag hade förluster under 2008 som kommer att minska den framtida skatten. Bara Ericsson har förlustavdrag värda 5 miljarder enligt 2008 års bokslut.
De tio aktiebolag som är de största skattebetalarna svarar för ca 20 miljarder. Nästa 30 bolag betalar ca 8 miljarder. Men hela bolagsskattetramset drabbar 250 000 aktiebolag. Sen finns det ytterligare 660 000 företag (SOU 2008:49 sid. 39) som inte är aktiebolag och som också påverkas av systemet med vinstbeskattning. En stor del av dessa är egenföretag där vinsten tas ut för ägarens konsumtion. Dessa företags ägare borde kunna beskattas för sina uttag. Därmed skulle den extremt komplicerade och destruktiva vinstbeskattningen helt kunna avvaras.
Bortsett från alla andra galenskaper med bolagsskatten är den alltså synnerligen svårprognostiserad. Förresten är beloppet ytterligare ett antal miljarder lägre, eftersom många företag hade förluster under 2008 som kommer att minska den framtida skatten. Bara Ericsson har förlustavdrag värda 5 miljarder enligt 2008 års bokslut.
De tio aktiebolag som är de största skattebetalarna svarar för ca 20 miljarder. Nästa 30 bolag betalar ca 8 miljarder. Men hela bolagsskattetramset drabbar 250 000 aktiebolag. Sen finns det ytterligare 660 000 företag (SOU 2008:49 sid. 39) som inte är aktiebolag och som också påverkas av systemet med vinstbeskattning. En stor del av dessa är egenföretag där vinsten tas ut för ägarens konsumtion. Dessa företags ägare borde kunna beskattas för sina uttag. Därmed skulle den extremt komplicerade och destruktiva vinstbeskattningen helt kunna avvaras.
tisdag 22 december 2009
ETT VARV TILL MED SKATTEKONTROLLSKRUVEN
INFORMATIONSPLIKT SÄTTER STOPP FÖR AVANCERAD SKATTEPLANERING skriver Vilhelm Andersson, rättschef på Skatteverket i en artikel på Dagens Industris debattsida.
Skatteverket klagar på att verket kommer på efterkälken. Inte förrän ett "skatteupplägg" spritt sig och blivit flitigt använt upptäcker Skatteverket vad som är på färde. "Skadan" är då redan skedd och många skattskyldiga har undgått skatt som de enligt Skatteverket borde ha betalat. Därför vill Skatteverket införa informationsplikt för avancerade skatteupplägg. Selvangivelse talar danskar och norrmän om, men då menar det bara det vi kallar självdeklaration.
Skatteverkets målsättning är alltid att arbeta förebyggande, skriver Vilhelm Andersson. I stället för att i efterhand rätta fel i medborgarnas och företagens deklarationer vill vi se till att det blir rätt från början. Det är till nytta för alla parter.
Ja, det låter väl bra, och till den ändan ska Skatteverket lämna information om reglerna, så att vi kan göra rätt. Men det är vi själva som har ansvaret för att vi gör rätt. Och vi kanske inte tycker som Skatteverket. Inte domstolarna heller. Det vi och företagen gör kanske inte gillas av Skatteverket, men vi kanske har rätt och också får rätt av domstolarna. Vi kanske inte tycker det vi gör är särskilt avancerat och än mindre aggressivt (ett annat vanligt förekommande ord i dessa sammanhang). Vi följer lagen. Även om vi inser att lagstiftaren kanske inte förutsett det vi gör.
Artikel 7 av Europakonventionen har rubriken: Inget straff utan lag. Det som inte är förbjudet på skatteområdet är tillåtet. Nullum tributum sine lege. Legalitetsprincipen gäller faktiskt fortfarande, även om skatteflyktsklausulen eroderat principen något och därmed ökat rättsosäkerheten. Alla inkomster tillhör inte staten om vi inte kan visa att vi har bättre rätt. Nej, stat och kommun har visserligen rätt att beskatta oss, men bara i den omfattning Riksdagen beslutat - eller beviljat som det hette förr, dvs. Riksdagen medgav (beviljade) att kungen fick ta ut skatt på visst sätt och i viss omfattning. T.o.m. 1970 hette Skatteutskottet Bevillningsutskottet.
Nu vill Skatteverket ta ansvaret ifrån oss. FN-konventionen innehåller skydd för rätten att inte uttala sig och mot självinkriminering. En brottsling har således rätt att vara passiv och kan inte tvingas att göra medgivanden eller tillhandahålla för honom belastande material. Som skattebetalare ska vi dock (tycker Skatteverket) bli skyldiga att fråga Skatteverket i förväg om vi gör rätt. Självangivelse. Vi tillåts inte ta risker på skatteområdet. För att bestämmelsen ska bli effektiv blir det förmodligen ett straff för att inte ha frågat om ett transaktionsbeteende underkänns. Vi ska bestraffas om vi vill ta eget ansvar för våra (som det kan visa sig dåliga) beslut.
Jag vet inte om Vilhelm Anderssons penna slant, men han skriver faktiskt: Reglerna skulle inledningsvis kunna vara smalt avgränsade till ett fåtal avancerade och gränsöverskridande uppläggsområden. INLEDNINGSVIS. Normalt brukar alla förslag till integritetsinskränkningar försvaras med att "det ska inte användas på annat än mycket elakartade fall", medan kritikerna säger "jo, men det vet man ju hur det blir. Finns möjligheterna kommer de att användas även på nya företeelser." Vilhelm Andersson har tydligen redan från början tänkt använda instrumentet självangivelse på bred front.
Vilhelm Andersson sockrar verkets förslag med att "för näringslivet finns det uppenbara fördelar. Det leder till större förutsägbarhet för företagen." Ja, det är klart att om reglerna är komplicerade, leder de till bristande förutsägbarhet. Och det är oundvikligt att reglerna för företagsbeskattning är komplicerade. Oerhört komplicerade. Dessutom tillkommer nya komplikationer gång på gång. Bara under denna höst har åtminstone fyra propositioner (2009/10:12, 24, 36 och 47) med lagstiftning mot kringgåendetransaktioner resulterat i lagstiftning. Delvis med retroaktiv verkan. Därtill kommer ny lagstiftning om prissättningsbesked vid internationella transaktioner (prop. 2009/10:17). Reglerna är synnerligen komplicerade, och jag är säker på att de inte är heltäckande. Vi kan vara förvissade om att det snart kommer nya krav på ytterligare skärpningar för att förhindra kringgåenden eller oönskade effekter av den nya lagstiftningen. Det kommer aldrig att ta slut.
Så det är klart att det leder till större förutsägbarhet för företagen om de först ber om lov. Men innan Skatteverket hunnit svara - eller redan innan företaget hunnit formulera problemet - har affärschansen kanske förlorats. Det går inte att vänta på administrativa beslut. Och Skatteverket har kanske fel. Förfarandet skulle kanske stå sig vid en domstolsprövning. Men företaget riskar straff för att det inte frågat om det skulle gå illa.
Att Skatteverket inte förmår fullgöra sitt uppdrag är inte förvånande. Företagsskattelagstiftningens komplexitet är enorm. Men är det rätt väg att gå att införa informationsplikt? Måste man inte istället ta sig en funderare på om reglerna alls är nödvändiga? Är det nödvändigt att beskatta bolagsvinster? Och är det förnuftigt?
Tas bolagsbeskattningen bort försvinner det kontrollbehov som nu bekymrar Skatteverket. Bolagens vinster ökar företagens styrka och gör dem till stabilare och säkrare arbetsgivare. Den företagstillväxt som alla talar om och vill stimulera med allehanda medel hindras årligen till 26,3 procent av bolagsskatten. Tillväxten kommer ur vinsten - ingenting annat. Bolagets vinst är själva tillväxten.
Den enklaste stimulansen för näringslivet och Sveriges ekonomi och för allas vårt materiella välstånd är att ta bort bolagsskatten. Utan bolagsbeskattning ökar attraktionen för investeringar i Sverige. Bolagens vinster försvinner inte så länge de behålls i företagen. Det finns inga goda skäl att beskatta bolagens vinster så länge de inte delas ut. Det är bara dumt. Den som motsätter sig borttagandet av bolagsskatten måste förklara varför bolagsskatten skulle vara någonting bra.
Läs även Krister Anderssons tänkvärda debattinlägg om Skatteverkets förslag i Dagens Industri den 29 december
Skatteverket klagar på att verket kommer på efterkälken. Inte förrän ett "skatteupplägg" spritt sig och blivit flitigt använt upptäcker Skatteverket vad som är på färde. "Skadan" är då redan skedd och många skattskyldiga har undgått skatt som de enligt Skatteverket borde ha betalat. Därför vill Skatteverket införa informationsplikt för avancerade skatteupplägg. Selvangivelse talar danskar och norrmän om, men då menar det bara det vi kallar självdeklaration.
Skatteverkets målsättning är alltid att arbeta förebyggande, skriver Vilhelm Andersson. I stället för att i efterhand rätta fel i medborgarnas och företagens deklarationer vill vi se till att det blir rätt från början. Det är till nytta för alla parter.
Ja, det låter väl bra, och till den ändan ska Skatteverket lämna information om reglerna, så att vi kan göra rätt. Men det är vi själva som har ansvaret för att vi gör rätt. Och vi kanske inte tycker som Skatteverket. Inte domstolarna heller. Det vi och företagen gör kanske inte gillas av Skatteverket, men vi kanske har rätt och också får rätt av domstolarna. Vi kanske inte tycker det vi gör är särskilt avancerat och än mindre aggressivt (ett annat vanligt förekommande ord i dessa sammanhang). Vi följer lagen. Även om vi inser att lagstiftaren kanske inte förutsett det vi gör.
Artikel 7 av Europakonventionen har rubriken: Inget straff utan lag. Det som inte är förbjudet på skatteområdet är tillåtet. Nullum tributum sine lege. Legalitetsprincipen gäller faktiskt fortfarande, även om skatteflyktsklausulen eroderat principen något och därmed ökat rättsosäkerheten. Alla inkomster tillhör inte staten om vi inte kan visa att vi har bättre rätt. Nej, stat och kommun har visserligen rätt att beskatta oss, men bara i den omfattning Riksdagen beslutat - eller beviljat som det hette förr, dvs. Riksdagen medgav (beviljade) att kungen fick ta ut skatt på visst sätt och i viss omfattning. T.o.m. 1970 hette Skatteutskottet Bevillningsutskottet.
Nu vill Skatteverket ta ansvaret ifrån oss. FN-konventionen innehåller skydd för rätten att inte uttala sig och mot självinkriminering. En brottsling har således rätt att vara passiv och kan inte tvingas att göra medgivanden eller tillhandahålla för honom belastande material. Som skattebetalare ska vi dock (tycker Skatteverket) bli skyldiga att fråga Skatteverket i förväg om vi gör rätt. Självangivelse. Vi tillåts inte ta risker på skatteområdet. För att bestämmelsen ska bli effektiv blir det förmodligen ett straff för att inte ha frågat om ett transaktionsbeteende underkänns. Vi ska bestraffas om vi vill ta eget ansvar för våra (som det kan visa sig dåliga) beslut.
Jag vet inte om Vilhelm Anderssons penna slant, men han skriver faktiskt: Reglerna skulle inledningsvis kunna vara smalt avgränsade till ett fåtal avancerade och gränsöverskridande uppläggsområden. INLEDNINGSVIS. Normalt brukar alla förslag till integritetsinskränkningar försvaras med att "det ska inte användas på annat än mycket elakartade fall", medan kritikerna säger "jo, men det vet man ju hur det blir. Finns möjligheterna kommer de att användas även på nya företeelser." Vilhelm Andersson har tydligen redan från början tänkt använda instrumentet självangivelse på bred front.
Vilhelm Andersson sockrar verkets förslag med att "för näringslivet finns det uppenbara fördelar. Det leder till större förutsägbarhet för företagen." Ja, det är klart att om reglerna är komplicerade, leder de till bristande förutsägbarhet. Och det är oundvikligt att reglerna för företagsbeskattning är komplicerade. Oerhört komplicerade. Dessutom tillkommer nya komplikationer gång på gång. Bara under denna höst har åtminstone fyra propositioner (2009/10:12, 24, 36 och 47) med lagstiftning mot kringgåendetransaktioner resulterat i lagstiftning. Delvis med retroaktiv verkan. Därtill kommer ny lagstiftning om prissättningsbesked vid internationella transaktioner (prop. 2009/10:17). Reglerna är synnerligen komplicerade, och jag är säker på att de inte är heltäckande. Vi kan vara förvissade om att det snart kommer nya krav på ytterligare skärpningar för att förhindra kringgåenden eller oönskade effekter av den nya lagstiftningen. Det kommer aldrig att ta slut.
Så det är klart att det leder till större förutsägbarhet för företagen om de först ber om lov. Men innan Skatteverket hunnit svara - eller redan innan företaget hunnit formulera problemet - har affärschansen kanske förlorats. Det går inte att vänta på administrativa beslut. Och Skatteverket har kanske fel. Förfarandet skulle kanske stå sig vid en domstolsprövning. Men företaget riskar straff för att det inte frågat om det skulle gå illa.
Att Skatteverket inte förmår fullgöra sitt uppdrag är inte förvånande. Företagsskattelagstiftningens komplexitet är enorm. Men är det rätt väg att gå att införa informationsplikt? Måste man inte istället ta sig en funderare på om reglerna alls är nödvändiga? Är det nödvändigt att beskatta bolagsvinster? Och är det förnuftigt?
Tas bolagsbeskattningen bort försvinner det kontrollbehov som nu bekymrar Skatteverket. Bolagens vinster ökar företagens styrka och gör dem till stabilare och säkrare arbetsgivare. Den företagstillväxt som alla talar om och vill stimulera med allehanda medel hindras årligen till 26,3 procent av bolagsskatten. Tillväxten kommer ur vinsten - ingenting annat. Bolagets vinst är själva tillväxten.
Den enklaste stimulansen för näringslivet och Sveriges ekonomi och för allas vårt materiella välstånd är att ta bort bolagsskatten. Utan bolagsbeskattning ökar attraktionen för investeringar i Sverige. Bolagens vinster försvinner inte så länge de behålls i företagen. Det finns inga goda skäl att beskatta bolagens vinster så länge de inte delas ut. Det är bara dumt. Den som motsätter sig borttagandet av bolagsskatten måste förklara varför bolagsskatten skulle vara någonting bra.
Läs även Krister Anderssons tänkvärda debattinlägg om Skatteverkets förslag i Dagens Industri den 29 december
måndag 14 december 2009
AKTIEUTDELNING IN NATURA
Dagens Industri skriver i dag om företag som lämnar aktieutdelning in natura, dvs. som utöver ordinarie, på bolagsstämman beslutad, utdelning ger sina aktieägare förmåner av skilda slag.
Skistar ger sina aktieägare 15 procents rabatt på liftkort, skidskola och skidhyra. Kravet är ett innehav på 200 aktier.
SAS ger aktieägarna 10 procents rabatt på flygbiljetter. New Wave delar ut rabattkort till sina aktieägare som ger 15 procent rabatt i de egna Orreforsbutikerna.
Smart, tycker bl.a. Aktiespararnas Günther Mårder.
Men det är en svår skatterättslig balansgång. Är kostnaden avdragsgill för företagen? Är förmånen skattepliktig utdelning för aktieägarna?
Frågan har prövats av Regeringsrätten i några fall.
RÅ 83 1:55 gällde S-E-Bankens aktieägarkonto med gynnsammare inlåningsvillkor än vad som i allmänhet gällde. Räntan blev i sin helhet avdragsgill för banken. Skälen härför var att såväl den aktiepost som krävdes som det belopp som grundade rätt till den högre räntan var av begränsad storlek, att räntan inte hade något samband med antalet innehavda aktier utan helt beräknades utifrån gjorda insättningar och uttag, samt att de gynnsammare villkoren inte påtagligt avvek från vad som erbjöds andra särskilt utvalda grupper som pensionärer och lönsparare.
På samma sätt bedömdes i RÅ 83 1:52 inköpsrabatter till preferensaktieägare i NK. Rabatten utgick i förhållande till gjorda inköp, ej till aktieinnehavet eller NKs resultat, och översteg inte vad som kunde anses som en sedvanlig kundrabatt.
I ett förhandsbesked från Skatterättsnämnden den 2 mars 1993 blev utgången emellertid den motsatta. Sökanden överklagade förhandsbeskedet till Regeringsrätten men återkallade det senare, varför det inte blev prövat i högsta instans. Ärendet gällde ett kommunalt energibolag som avsåg att ge rabatt på de fasta och rörliga avgifterna till aktieägare med visst minsta antal aktier i bolaget. Rabatten skulle antingen vara den enda rabatt som bolaget utgav eller utgå vid sidan av en särskild rabatt för storförbrukare. Sistnämnda rabatt skulle kunna utgå även till den som åtnjöt aktieägarrabatten. Trots att aktieägarrabatten skulle utgå oberoende av bolagets resultat, fann Skatterättsnämnden att den skulle behandlas som icke avdragsgill utdelning.
Huruvida Skistar, SAS och New Wave återförsäkrat sig i fråga om skatteeffekterna genom förhandsbesked känner jag inte till.
Villkoren för aktieägarrabatt i Skistar har ändrats. Den största ändringen är att Skistar övergår från ett manuellt hållet system med aktieägarkort till ett automatiserat system där aktielängderna samkörs med bokningssystemet. Den som bokar och betalar över internet får automatiskt rabatt.
En försämring för aktieägarna/kunderna är att betalningar inte kan ske på plats i liftsystemet längre:
”Rabatten gäller endast vid förskottsförsäljning, som med fördel kan ske via vår huvudsakliga försäljningskanal skistar.com. Rabatten gäller med andra ord inte vid köp på plats på någon av våra destinationer”, framgår det av brevet till aktieägarna i september 2010.
Skistar ger sina aktieägare 15 procents rabatt på liftkort, skidskola och skidhyra. Kravet är ett innehav på 200 aktier.
SAS ger aktieägarna 10 procents rabatt på flygbiljetter. New Wave delar ut rabattkort till sina aktieägare som ger 15 procent rabatt i de egna Orreforsbutikerna.
Smart, tycker bl.a. Aktiespararnas Günther Mårder.
Men det är en svår skatterättslig balansgång. Är kostnaden avdragsgill för företagen? Är förmånen skattepliktig utdelning för aktieägarna?
Frågan har prövats av Regeringsrätten i några fall.
RÅ 83 1:55 gällde S-E-Bankens aktieägarkonto med gynnsammare inlåningsvillkor än vad som i allmänhet gällde. Räntan blev i sin helhet avdragsgill för banken. Skälen härför var att såväl den aktiepost som krävdes som det belopp som grundade rätt till den högre räntan var av begränsad storlek, att räntan inte hade något samband med antalet innehavda aktier utan helt beräknades utifrån gjorda insättningar och uttag, samt att de gynnsammare villkoren inte påtagligt avvek från vad som erbjöds andra särskilt utvalda grupper som pensionärer och lönsparare.
På samma sätt bedömdes i RÅ 83 1:52 inköpsrabatter till preferensaktieägare i NK. Rabatten utgick i förhållande till gjorda inköp, ej till aktieinnehavet eller NKs resultat, och översteg inte vad som kunde anses som en sedvanlig kundrabatt.
I ett förhandsbesked från Skatterättsnämnden den 2 mars 1993 blev utgången emellertid den motsatta. Sökanden överklagade förhandsbeskedet till Regeringsrätten men återkallade det senare, varför det inte blev prövat i högsta instans. Ärendet gällde ett kommunalt energibolag som avsåg att ge rabatt på de fasta och rörliga avgifterna till aktieägare med visst minsta antal aktier i bolaget. Rabatten skulle antingen vara den enda rabatt som bolaget utgav eller utgå vid sidan av en särskild rabatt för storförbrukare. Sistnämnda rabatt skulle kunna utgå även till den som åtnjöt aktieägarrabatten. Trots att aktieägarrabatten skulle utgå oberoende av bolagets resultat, fann Skatterättsnämnden att den skulle behandlas som icke avdragsgill utdelning.
Huruvida Skistar, SAS och New Wave återförsäkrat sig i fråga om skatteeffekterna genom förhandsbesked känner jag inte till.
Villkoren för aktieägarrabatt i Skistar har ändrats. Den största ändringen är att Skistar övergår från ett manuellt hållet system med aktieägarkort till ett automatiserat system där aktielängderna samkörs med bokningssystemet. Den som bokar och betalar över internet får automatiskt rabatt.
En försämring för aktieägarna/kunderna är att betalningar inte kan ske på plats i liftsystemet längre:
”Rabatten gäller endast vid förskottsförsäljning, som med fördel kan ske via vår huvudsakliga försäljningskanal skistar.com. Rabatten gäller med andra ord inte vid köp på plats på någon av våra destinationer”, framgår det av brevet till aktieägarna i september 2010.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
