EUROPEAN TAX SYSTEMS COORDINATED FOR GROWTH?

Svenskt Näringsliv arrangerade 15 - 16 juni en tvådagarskonferens om internationell beskattning. Den stora frågan var om de europeiska skattesystemen var koordinerade för ekonomisk tillväxt. Efter välkomsthälsningar av SNs vd Urban Bäckström och konferensens arrangör, SNs skattechef Krister Andersson, inleddes konferensen av EUs kommissionär för skattefrågor, Lászlo Kovács.



Huvudämnet, som hade den för konferensen betecknande rubriken Taxation and Economic Growth, behandlade medlemsstaternas nationella skattepolitik och behovet av att ta bort beskattningshinder för gränsöverskridande investeringar. Moderator för diskussionen var Vito Tanzi, världsberömd ekonom med inriktning på offentlig finansiering och makroekonomi bl.a. med ledande positioner i IMF under 25 år. Inledningsanförandet hölls av OECDs biträdande chef för Skattepolitik och Administration (CTPA), Jens Lundsgaard. I panelen satt bl.a. Erik Kemmeren, professor i Internationell Beskattning och Internationell Skattelagstiftning vid Skatteinstitutet vid Universitetet i Tilburg, och en av världens mest inflytelserika författare inom Internationell Beskattning.



Därutöver hölls fyra seminarier med lika namnkunniga deltagare under rubrikerna Exit Taxes and Business Restructuring, Tax Aspects för Tradable Emission Permints, Anti-abuse Measures och VAT in the Internal Market. Såväl den inledande diskussionen som de olika seminarierna, av vilka en deltagare kunde följa endast två, eftersom sessionerna låg parallellt två och två, höll utomordentlig hög kvalitet.



Konferensens inriktning var således hur beskattningen, enkannerligen företagsbeskattningen, skulle utformas för att stimulera tillväxt. För den som har följt liknande debatter i decennier känns diskussionerna och synpunkterna välbekanta. Problemen är synnerligen engangerande men de förefaller oöverstigliga. När auditoriet inbjöds att ställa frågor begärde jag omedelbart ordet och bad om panelisternas bästa motiveringar till att bolagens vinster beskattas. Med tanke på de realekonomiska konsekvenserna av beskattningen och det rättsliga och praktiska problem de vållar, måste - hävdade jag - skälen för bolagsbeskattningen vara mycket starka.



Jag är kanske inte den mest objektiva bedömaren av reaktionerna, men det kändes som jag svurit i kyrkan. Det blev tyst, men Tanzi gav ordet till Erik Kemmeren, som motiverade bolagsbeskattningen med att eftersom egenföretagare beskattas måste bolagen beskattas. Tanzi framhöll att staterna måste ha ersättning för sina kostnader för att skapa förutsättningar för näringsverksamheten. Två väl kända men enligt min mening mycket svaga argument. Tanzis argument fick jag inte tillfälle att bemöta, men med Kemmeren uppstod viss diskussion inför auditoriet. Jag hävdade att jämförelsen var felaktig. Ett företags vinst utgör kapitaluppbyggnad och tjänar inget annat ändamål än att vara bas för framtida produktion, medan egenföretagarens företagsvinst är tillgänglig för privata dispositioner. Ett aktiebolags vinst är genom lagreglering oåtkomlig för ägarnas privata bruk eller åtkomlig endast under vissa begränsningar, som om de överträds leder till personlig beskattning som lön eller som utdelning. Om företagarvinsten kan kapslas in och göras oåtkomlig för privata dispositioner borde inte heller den beskattas. Inkomsten för en privatperson är basen för konsumtion och privata dispositioner, som utgör en välmotiverad och utmärkt bas för beskattning. Diskussionen med Kemmeren fortsatte under kaffepausen, men han vidhöll att det inte gick att skilja mellan företagarinkomst och bolagsvinst.



I mina studier av förklaringarna till bolagsbeskattningen har jag naturligtvis stött på både Kemmerens och Tanzis argument liksom många andra argument, men det är inte lätt att rangordna motiven. Genom dessa två ytterst eminenta sakkunniga på området, kan man kanske tillåtas dra slutsatsen att dessa två argummet är de viktigaste. Det är intressant men skrämmande. Mitt motargument mot Tanzi är att det ligger i statsmaktens intresse att skapa gynnsamma villkor för företagandet. Om staten tar marknadsmässigt betalt för det, förstör den det den lagt ner kostnader på för att åstadkomma, eftersom det då inte blir attraktivt att vara verksam i landet. Det utesluter inte att staten kan ta betalt för vissa exklusiva tjänster som bara ett visst företag eller en viss bransch har behov av. Eftersom beskattningen av företagsvinsten eller ersättningen för statens utlägg begränsar tillväxten av företagen och eftersom vinsten normalt är mycket lägre än lönesumman i ett företag, innebär beskattningen av vinsten att basen för den mycket större lönesumman reduceras och löneskatterna blir mindre än ökningen av vinstskatten.

Om de av Tanzi och Kemmeren framförda två argumenten är de främsta för bolagsbeskattningen, måste man allvarligt ifrågasätta om de monumentala problem som bolagsbeskattningen vållar är värda sitt pris. Estland har avskaffat bolagsbeskattningen för outdelade vinster. Det går utmärkt. Hela det problemkomplex som konferensen diskuterade skulle sjunka ihop som en sufflé om vi gjorde likadant.

En sammanfattning av skälen mot bolagsbeskattning finns här.