INTERNATIONELLT AVTAL OM BOLAGSBESKATTNING RYCKER NÄRMARE.

 Katastrofen är kanske bara några år borta. 

Samtliga G20-medlemmar stöder förslaget till ett nytt globalt regelverk för hur stora multinationella bolag ska beskattas

skriver SvD den 10 juli.

Bolagsbeskattningen är ett resursslukande självskadebeteende till glädje endast för konsulter och akademiker. Det är en skatt på företagens nettoinvesteringar - en skatt på tillväxten - och dämpar därmed tillväxten. Företag som förstör det som redan finns behöver inte betala skatt. Bolagsskatten övervältras till 100 procent på löntagare, konsumenter och aktieägare och är endast en förtida beskattning av de inkomster som skulle tillfallit dem utan bolagsskatten. Hur och när övervältringen sker beror på tillfälliga och svårbedömda elasticiteter på varu-, tjänste-, löne- och och kapitalmarknaderna. Bolagsbeskattningen sänker dessutom avkastningen av investeringar och höjer avkastningskraven och dämpar därför investeringarna. Några ytterligare skatteinkomster tillför därför inte bolagsbeskattningen samhället. Bolagsbeskattning är extremt komplicerad och är därmed en rättssäkerhetsrisk. Se http://niclasvirin.com/varforbeskattassvskt.shtml

SVERIGE SNUVAR FATTIGA LÄNDER PÅ MILJARDER

SvD refererar- den 29 februari en rapport av Action Aid, enligt vilken Sverige skulle snuva fattiga länder genom att inte betala skatt till dem. Inte bara Sverige förresten utan alla rika länder gör det. De har runt 350 avtal med utvecklingsländer som hindrar de fattiga länderna från att beskatta utländska företag. "Avtalen gör det legitimt för företagen att föra ut pengar ur de här länderna. Regeringen borde omförhandla avtalen", säger Christine von Sydow, generalsekreterare på Action Aid Sverige.


Detta är fullständigt uppåt väggarna!!


Alla länder har full rätt att skapa sina skattesystem. Vad gäller företagsbeskattningen, som rapporten avser, är den vanliga principen att källstaten beskattar verksamhet som utländska företag bedriver i landet på precis samma sätt som inhemska. Normalt beskattar ett land företag hemmahörande i landet (på grund av registrering, företagsledningens säte eller faktiska placering eller annan ordning) för dess världsomfattande verksamhet. Det innebär att två stater kan komma att beskatta ett och samma företag för samma vinst. För att förhindra detta träffar de skatteavtal, och det vanliga är därvid att källstaten (filialstaten) beskattar den del av verksamheten som bedrivs i landet, medan hemviststaten reducerar sin skatt på "världsinkomsten" med den skatt som filialstaten tagit ut. I andra fall kan det vara så att hemviststaten inte beskattar utländska inkomster eller - om de gör det - genom skatteavtal med källstaten avstår från att beskatta filialinkomsten.
Det är aldrig fråga om att hemviststaten tvingar källstaten från att avstå från sin rätt att beskatta företagens vinster. I vart fall har Sverige inget sådant avtal.


Sammanfattningsvis. Skatteavtalen hindrar på intet sätt källstaterna att ta ut den skatt de vill på företagsvinsterna enligt sin lagstiftning. Det är t.o.m. så att Sverige avstår från att ta ut skatt på den delen av den totala vinsten som det svenska företaget redovisar i källstaten.


Vad gäller beskattningen av utdelningar är principen att skatteavtalen reducerar källstatens beskattningsrätt till ofta 5-15 procent och för utdelningar till moderbolag eller bolag med betydande ägande till 0 procent. Men den principen tillämpas inte speciellt  mot utvecklingsländer utan mot de flesta länder. Principen etablerades förstås gentemot ekonomiskt utvecklade stater, eftersom behovet först uppkom där. Vartefter skatteavtal träffades även med utvecklingsländer spreds principen.
Skatteavtalen påverkar inte på något sätt företagens rätt att "föra pengar" ut ur källstaten. Det kan förekomma valutarestriktioner, men det har inget med beskattningen att göra, och den stat som inte tillåter utländska företag att ta hem sina (beskattade) vinster lär inte få några utländska investeringar över huvud taget.
Att beskatta företag för deras vinster är nog ett av de effektivaste sätten att hålla internationella företag på avstånd. Förmodligen skulle utvecklingsländerna tjäna på att avskaffa vinstbeskattningen för utländska företag. Vad är viktigast? Att företagen skapar sysselsättning, inkomster och välstånd för landet eller att de betalar skatt på vinsten?
Företagbeskattningen är oerhört komplicerad. Den internationella företagsbeskattningen är ännu svårare att bemästra, eftersom flera länders olika skattesystem kolliderar. Att företag inte skulle inhämta specialistråd för att navigera rätt i denna djungel vore oförsvarligt. Varför skulle företagen inte få ta sin rätt tillvara?
Avskaffa bolagsbeskattningen.

STORBOLAGENS SKATTEFLYKT?

SvD rapporterar den 19 december om att EU överväger att ta till storsläggan mot de intenationella storföretagens skatteplanering. Det påstås att utvecklingsländer förlorar tusentals miljarder kronor varje år, många gånger mer än det sammanlagda biståndet till samma länder. EU-länderna uppskattas förlora svårfattbara 1 000 miljarder euro om året på storbolags skatteplanering.

Vad nu planeras är att företagen ska tvingas att rapportera i vilka länder de betala skatt. Tanken är att det därmed blir tydligt hur företagen fördelar sina vinster mellan berörda länder och tvingas försvara uppenbara skevfördelningar till fördel för lågskatteländer och skatteparadis och nackdel för högskatteländer och u-länder.

OM det är som påstås att stora delar av företagens vinster i oproportionelig grad redovisas i skatteparadis eller länder med låga skatter, och den öppna redovisningen verkligen leder till att en större del av vinsterna redovisas i u-länder eller andra länder med högre skatt, kan det leda till att hemlandet kommer att mista företagets skatter. För svensk del tillämpas den sk creditmetoden, dvs svenska företag beskattas i Sverige för företagets hela inkomst oavsett i vilket land den är intjänad, men medger avräkning för de utländska skatter som företaget betalat på samma inkomst. Om svenska företags inkomster därför omfördelas från skatteparadis till u-länder, kommer den skatt bolaget betalar att betalas till dessa u-länder i stället för till Sverige.

För länder som tillämpar den sk exemptmetoden, dvs undantar sådan inkomst från beskattning i hemlandet som intjänas i utlandet, medför redovisningen - om den får effekt på inkomstfördelningen - att de tvingas betala mer och högre skatter. Frågan är om det gynnar u-länderna. Varje skatt innebär höjda avkastningskrav, och blir avkastningskraven för höga avstår företagen från investeringar.

Sverige sägs motsätta sig EUs förslag. Om det är för att  den svenska bolagsskatten kommer att betalas till andra länder är oklart. Nu är den svenska bolagsskattebasen inte mycket att slåss för. Bolagsskatten ger bara några ynka procent av de totala svenska skatterna.

Bäst vore därför att avskaffa bolagsbeskattningen. Den vållar oändligt och resurskrävande besvär, skapar rättsosäkerhet och bromsar tillväxten. De enda som gläds är skattekonsulter och akademiker.

GOOGLE, UPPHOVSRÄTT OCH SKATT

Håkan Lindgren, frilansjournalist, häpnar på kultursidorna i SvD den 16 december över Googles framgång i en amerikansk domstol som förklarat att Googles bokscanningsprojekt inte bryter mot upphovsrätten. En åtta år lång rättstvist har avgjorts till Googles fördel. Sedan 2005 har den amerikanska författarorganisationen Authors Guild drivit en rättsprocess mot Google eftersom företaget lägger ut inscannade böcker på nätet utan upphovsmännens tillstånd. Authors Guild kommer att överklaga domen.

Som lekman kan jag förvånas och uppröras, men jag vet för lite om omständigheterna.

Domstolen ska, enligt HL, hänvisat till samhällsnyttan av projektet. Domaren förklarade att Google Books föll inom ramen för ”fair use” – en princip som innebär att man har rätt att citera delar ur andras verk i icke-kommersiellt syfte. I domarens motivering fanns tre ord som HL fäst sig vid. ”Hela samhället gynnas”.

Sedan lämnar HL den upphovsrättsliga frågan för att helt koncentrera sig på att Google - liksom andra företag - betalar så lite skatt som möjligt. Han exemplifierar Googles beteende med siffror som lösryckta ur sitt sammanhang är fullständigt obegripliga eller meningslösa. Google Sverige gick, sägs det, med en kvarts miljard i vinst 2008, men redovisade en förlust på 35 miljoner och betalade 5,3 miljoner kronor i skatt, det vill säga två procent av vinsten. Var det vinst eller förlust? Varför betalade man 5,3 miljonder kronor i skatt om man gick med förlust?

Enligt The Guardian (30/9 2013) drog Google förra året in 15,5 miljarder euro i Europa och gjorde en bruttovinst på 11 miljarder, skriver han. 

Tja, omsättningssiffor och en bruttovinst säger inte särskilt mycket, men genom att framhålla dem framstår det som att Google bollar med stora belopp lite hur man vill. "Tyvärr", skriver HL, "hade man sedan administrativa omkostnader på 10,9 miljarder. Alltså betalade man inte heller särskilt mycket skatt på Irland, där Europakontoret ligger".

Hade man kostnader eller inte? Varför tyvärr?

För att få en bruttovinst - alltså försäljningsinomst minus direkta produktionskostnader - måste man i regel dra på sig omkostnader av olika slag. Ingenting sägs om dessa kostnader. Det kanske var påhittade kostnader för betalningar till koncernbolag i skatte- eller sekretessparadis. Men det sägs inte. Men det förefaller uppenbart att man ska bibringas uppfattningen att det är något skumt.

Ingen påstår dock att det är något olagligt som skett. Om så inte är fallet, vems är då felet?  Självklart måste Google maximera sin vinst inom ramen för lagstiftningen i de länder där bolaget verkar.

Felet är reglerna. Felet är bolagsbeskattningen. Varför ska Google betala mer skatt än som lagarna föreskriver? Hur mycket skatt ska Google annars betala? Vad är lagom skatt? Varför ska Google inte få organisera sin verksamhet så att man inte betalar någon skatt alls, om det kan ske inom ramen för gällande lagstiftning? Varför skulle en aktieägare finna sig i att Google drar på sig en skattekostnad i onödan?

Betänk sedan att den skatt som de internationella företagen inte betalar bara är småsummor i förhållande till skatten på de skattebaser som utgörs av löner och omsättning. Bolagsskatter motsvarar i regel cirka 5 procent av samtliga skatter i OECD-länderna. De överlägset största skattebaserna är konsumtionssskatter, inkomstskatter och löneskatter. Dessutom är bolagsskatter endast förskottsbetalningar av skatter som - i avsaknad av bolagsbeskattning - skulle influtit i form av löneskatter, inkomstskatter och omsättningsskatter.

Utan bolagsskatter skulle samma skattebelopp flyta in som i dag, men utan de komplexiteter bolagsbeskattningen vållar, och utan att vissa bolag (till synes utan svårigheter) kan undvika bolagsbeskattningen och utan att allmänheten skulle behöva upphetsas av det. Bolagen skulle inte behöva organisera sig för att undvika bolagsbeskattningen, utan koncentrera hela sin verksamhet på det de är ägnade för, nämligen att skapa vinster till båtnad för mänskligheten och för sina aktieägare.

Regeringar i alla länder, förenen eder. Befria världen från ett onödigt gissel. Avskaffa bolagsbeskattningen.

ACTION AID OCH SKATTEFLYKTEN

SvD har i papperstidningen (Näringsliv sid 4 - 5) den  9 december två artiklar av Peter Alestig om den skatteflykt som internationella storföretag antas ägna sig åt. En rapport väntas i veckan från organisationen ActionAid (ej att förväxla med ActionAIDS). Många tusentals miljarder kronor påstås försvinna varje år från världens fattiga länder på grund av storbolagens skatteflykt. Flera svenska storföretag deltar sannolikt, antar SvD.

Den oinitierade kan tro att storföretagen på något sätt roffar åt sig skattemedel som tillhör de fattiga länderna och gömmer dem på något hemligt ställe. Och att allt är ett nollsummespel - det en förlorar vinner en annan.

En av de största nackdelarna med bolagbeskattningen är att underlaget - även med de ärligaste ambitioner - är så svårt att entydigt bestämma. Ännu svårare är det att fördela detta underlag mellan de stater där vinsterna uppkommit. Det finns helt enkelt ingen odiskutabel princip, än mindre handgripliga tekniker för att entydigt bestämma vinst och vinstfördelning. Inom mycket vida ramar kan beslutad vinstredovisning och resultatfördelning motiveras.

Ännu tokigare är idén att relatera beskattningen till vinsten. Det gör avkastningskraven högre. Det fördyrar just det beteende som bör premieras: att skapa nya värden, dvs att göra vinster. Förutsättningen för att företagen över huvud taget är i de länder som påstås berövas skatteinkomster är kanske rent av att de inte tar ut skatt på vinsten.

OM det är så att bolagen inte betalar skatt i de utpekade länderna, kan det bero på landet självt. Varför beskatta något de inte kan kontrollera? Ingenting hindrar ju ett land att ta ut skatt på vilken bas som helst. Om bolagen antas smita från skatt för att de manipulerar vinstredovisningen, är det ju bara för landet att konstruera en egen skatt på närvaro; antal anställda, lönesumma, fastighetsinnehav, energiförbrukning, avgift för kvantitet bruten malm eller andra naturtillgångar osv, som både är lätt att fastställa och svår att undvika.

Men varje skatt innebär en kostnad för företaget, vilket kanske medför att det lägger investeringen i ett annat land. Och det är viktigare att företagen skapar sysselsättning och ger landets befolkning inkomster än att staten får skatteinkomster.

När jag var ansvarig för Handelsbankens skattefrågor såg vi till att utan invändning betala den skatt som skattemyndigheterna i de utländska filialerna ville ha. Den svenska skattesatsen var hög (före 1990 50 - 60 procent) så det var inga problem att avräkna den utländska skatten från den svenska. De svenska avräkningsreglerna var generösare på den tiden. Numera är den svenska skattesatsen lägre och regelverket åtsnört och fruktansvärt komplicerat, så det kanske inte är lika lätt att vara generös mot källstaterna längre.

Den internationella bolagsbeskattningen är en kamp mellan staterna om beskattningsunderlag med företags vinstredovisningar och vinstfördelningar som tvisteobjekt. Om staterna inte kommer överens blir resultatet beskattning flera gånger för samma inkomst.

SvD

DELOITTE I AFRIKA

SvD har den 4 november en verklig snyftartikel om afrikanska länders oförmåga att dra in skatt. Ett av världens största konsultföretag, Deloitte, kritiseras för att det råder internationella företag att göra sina investeringar i Afrika via Mauritius och därmed minska sin skatt. En organisation som kallar sig Action Aid är kraftigt kritisk mot den skatteplanering som Deloitte rekommenderar.

Om de afrikanska länderna avskaffar bolagsbeskattningen skulle investeringarna göras direkt i de stater där verksamhet är ekonomiskt intressant. Därmed skapas sysselsättning för landets befolkning och inkomsterna därav kan beskattas och finansiera landets förvaltning och gemensamma välfärd.

Varför göra investeringar i länder som beskattar vinsten? Investeringarna blir då mindre lönsamma. Utan beskattning skulle också Deloittes skatterådgivning bli ointressant.

SvDs kampanj i ämnet fortsätter den 7 november. På den världsomspännande konsultfirman PriceWaterhouseCoopers (PwC) säger man sig över huvud taget inte ge den här typen av råd till sina kunder.

– Vi erbjuder inte upplägg enbart av skatteskäl, även om det är inom lagens råmärken. Sedan är det naturligtvis alltid kunden som bestämmer vad som ska göras eller inte göras, säger Staffan Sundkvist, skattejurist och partner på PWC.

Så är det nog. Skatteregler ändras ständigt, så det bör normalt finnas affärsmässiga skäl för det man gör i stor skala eller för långsiktigt bruk, brukar omdömesgilla konsulter säga. Konsultfirmans code of conduct säger att PwC

också har en skyldighet att med klienten diskutera transaktionen i ett vidare perspektiv, vilket bland annat innefattar frågan om hur transaktionen kan komma att uppfattas av andra ur ett moraliskt eller etiskt perspektiv. 

Dessvärre är det så att många företag tvingas anpassa sig till risken att hamna i skandalreportage i media snarare än verka inom ramarna för de regler som ländernas lagstiftare dragit upp.

Inte minst måste skattekonsulterna ligga lågt. Deloitte utpekas i SvD som största skurk, medan KPMG och Ernst & Young försöker undvika att svara.

Bolagsbeskattningen är en rättsäkerhetsrisk.

 

TÄPP TILL HÅLEN - VILKA DÅ?

Det finns ingen annan rimlig princip än den att skatteplikt ska knytas till platsen där den reella ekonomiska aktiviteten äger rum,

skriver DN i en ovanligt naiv ledarartikel den 23 juli.

Det är den gällande principen. Vad som är den reella ekonomiska aktiviteten är dock det som är så svårt - för att inte säga omöjligt - att definiera. "Fast driftställe/Permanent establishment" är ett begrepp som är universellt erkänt, men som ingen kan säga vad det egentligen är. Det är många som blivit doktorer på begreppet.

Tänk att det ska vara så svårt att inse att beskattning av företagens vinster år både onödigt och skadligt. Vem tror att bolagen bekostar sina skatter? Och relativt sett är det fråga om struntbelopp. Under långliga tider har bolagsskatten inte svarat för mer än enstaka procent av ländernas skatteinkomster.

Avskaffa bolagsbeskattningen så försvinner det problem som DN tycks tycka ska lösas med  - vad då?

.

AMAZONS SKATTER

Det amerikanska bokförlaget Amazon sköter sin tyska försäljning via Luxemburg och har därför inte  betalat tysk bolagsskatt på motsvarande nästan en miljard kronor, skriver SvD den 13 juli. Det gör en tysk EU-politiker upprörd och nu kräver han hårdare regler. I artikeln framställs det som ett suspekt beteende: För att runda skattemyndigheten dirigerade onlinejätten Amazon om sin tyska försäljning via Luxemburg.

Det är inte konstigare än att Amazons försäljning på nätet till Tyskland tycks ske från ett dottebolag i Luxemburg, och då hamnar resultatet där och beskattas enligt luxemburgska regler. Varför skulle Amazon inte etablera sig i det land där det är skattemässigt fördelaktigast om det är lämpligt i övrigt?

Som vanligt när det gäller internationell beskattning är det fråga om en kamp mellan länderna om beskattningsunderlaget. Det följer varken av Guds vilja eller av någon naturlag att eller var bolagsskatt ska betalas. Det följer av lag stiftad av människor. Man kan utgå från att Amazon inte överskrider några lagregler. Varför skulle Tyskland få beskatta ett luxemburgskt företag för dess verksamhet i Luxemburg? Såvitt jag vet finns ingen överenskommelse mellan Tyskland och Luxemburg om att så skulle få ske. Att kunderna finns i Tyskland innebär i sig inte att verksamheten bedrivs där från fast driftställe/permanent establishment, vilket normalt krävs för att rätten att beskatta. Inget konstigt med det.

Även i Storbritanninen upprörs man av att Amazon inte betalar tillräckligt i skatt (The Guardian 2 July) i UK.

När ska politikerna inse att bolagsskatten är helt feltänkt, relativt enkel att kringgå, är extremt komplicerad och dyrbar, skadlig för investeringar och tillväxt och OBETYDLIG. Bortsett från i Norge har bolagsskatteinkomsterna aldrig under åren 1990-2011 överstigit 5 procent av BNP i något av OECD-länderna (i något enstaka fall 6,1 eller 5,9). I de allra flesta fall har skatteinkomsterna legat på 1,5 - 3 procent av BNP. Genomsnittligt för hela OECD har skattens andel av BNP gått från 2,2 procent 1965 via 3,7 procent år 2007 till 3 procent 2011.

Det finns ett mycket bättre sätt att komma till rätta med vad som uppfattas som ett problem - avskaffa bolagsskatten. Alla skulle tjäna på det utom skattekonsulter och skatteakademiker. Utan bolagsskatt skulle Amazon kanske etablerat sig i Tyskland om det vore bäst för verksamheten. Det skulle givit tyskar sysselsättning och lön (att beskatta).

Mervärdesskatt - som är en mycket effektivare skatt och som inbringar mångfaldigt större skatteinkomster - beskattas i konsumtionslandet.

U-LÄNDER OCH SKATTEFLYKT

CHRISTINE VON SYDOW, generalsekreterare ActionAid Sverige, och EDVARD HALL, styrelseledamot ActionAid Sverige, skriver i SvD den 30 juni att Sverige bör bekämpa skatteflykt från u-länder. De säger att utvecklingsländerna varje år till följd av företags skatteplanering förlorar mer än det totala bistånd de får.  De tycks tro att skattebaser och skatteinkomster är något naturlagsenligt; att det finns en given total global skattebas och att den ska/kan fördelas enligt någon sorts rättvisenorm.

Varje land är suveränt att bestämma skatter för aktiviteter inom dess territorium och hur skattebasen ska beräknas. Ingenting hindrar ett land från att bortse från åtgärder (såvida de inte utfäst sig att respektera dem i internationella avtal) som, enligt vad landet anser, otillbörligt reducerar skattebasen.

Om nu u-länder inte får in de skatter de tycker sig vara berättigade till genom inkomstskatter, borde de använda skattebaser de råder över, t.ex. lönekostnader, produktionsvolym, mineral- och råvaruutvinning, fastighetsytor/-volymer, energiförbrukning, transporter. Varje försök att beskatta företag innebär dock en extra belastning för de företag som vill investera och verka i landet. Det är fullkomligt verklighetsfrämmande att tro att företag, som har att välja mellan två (bortsett från skatten) likvärdiga investeringsalternativ, skulle välja det som föranleder högst skatt. I synnerhet inte om  det är enkelt att kringgå skatten genom legala eller internationellt respekterade åtgärder (transfer pricing, thin capitalisation etc.) som fallet är med beskattning av företagsvinst. Det är också verklighetsfrämmande att tro att företagen skulle avstå från legala och respekterade åtgärder för att minimera sina skatter och andra kostnader. Lag ska förstås följas, men ingen skatt utan lag.

I själva verket skulle u-länderna tjäna på att avskaffa företagsbeskattningen innan industriländerna gör det. I själva verket är nog vinstbeskattning den mest olämpliga och mest skadliga av alla skatter.

 

AGGRESSIV SKATTELAGSTIFTNING

Gary Clyde Hufbauer kommenterar den artikel Storbritanniens, Frankrikes och Tysklands finansminstrar skrev häromdagen på följande sätt.

Seldom does the UK chancellor of the exchequer join the French and German finance ministers in a letter to the Financial Times (Februaary 16). Unfortunately their common policy prescription on this occasion points in the wrong direction. Taxing the income of rich households at progressive rates is sensible and fair, but taxing the income of corporations is not. Corporations are owned by hospitals, universities and pensions as well as households, and not all household owners are rich.

One beneficial result of policy competition between OECD nations over the past three decades has been the gradual reduction of corporate tax rates. The ministers seek to reverse this process by divvying up the corporate tax base in a manner that prevents multinationals from shifting their income to jurisdictions that don’t subscribe to high corporate taxation.

With investment sagging in most OECD countries, and unemployment far too high, this is not the time to tax businesses more heavily. Instead, business taxation should be slashed. This would not only encourage investment and employment; it would also reduce and even eliminate the incentive for profit shifting.

The ministers make much of the argument that some European multinationals pay lower taxes than small businesses. In the US, average multinational tax rates are higher than average small business rates, because most small companies are organised as “pass through” entities that are taxed solely at the shareholder or partner level, not at the business level. Rather than raise tax rates on their own multinationals, the European ministers should encourage greater use of “pass through” entities on their side of the Atlantic.


Det är bara att instämma.



Och här är finansminstrarnas drapa

We are determined that multinationals will not avoid tax

 

The international corporate tax system is increasingly outdated. This has allowed some large multinational companies to avoid paying their fair share in tax. International companies are a great source of innovation and jobs. Let us put our cards squarely on the table. No one country wants to act alone and drive investment away. But people in our countries are rightly calling for something to be done. That’s why we need to act together through the Group of 20.

Globalisation and technology have brought about profound changes to our world. Britain, France and Germany have long been open, trading economies, but the pace of change is increasing rapidly, as the digital age and freer movement of capital means companies across the world are increasingly unconstrained by country borders. Ecommerce and the internationalisation of supply chains have led to an explosion in choice for consumers across the world, but have also fundamentally changed the way companies are structured. An increasing share of global business value lies in brands and intellectual property. The value of the top 100 global brands alone is estimated at $2.4tn.

Germany, France and Britain want competitive corporate tax systems that attract global companies to our countries and help our economies to grow. They are a significant source of growth, investment, employment and tax. But we also want global companies to pay their fair share of taxes.
International tax standards have struggled to keep pace with our changing economy. This has allowed some multinational companies to restructure their business to minimise the amount of tax they pay, shifting the taxation of their profits away from the jurisdictions where they are being generated, so that they pay less tax than smaller, less international companies.

We are taking steps to clamp down on tax avoidance in our own countries. But acting alone has its limits. Clamp down in one country and those companies, their lawyers and their accountants move elsewhere. In fact, the Organisation for Economic Co-operation and Development has argued that unilateral action could even be counterproductive. That’s why we need to act together.
At a meeting of the G20 in November, we called for co-ordinated and collective action to strengthen the international corporate tax rules, backing and providing additional resources for the OECD’s work to identify gaps in the tax rules.

The OECD is the world authority on tax standards, and with secretary-general Ángel Gurría’s leadership, it has been making a powerful case for change. Its report into Base Erosion and Profit Shifting will be presented to the G20 meeting in Moscow this weekend. It found that the practices that some multinational enterprises use to reduce their tax liabilities have become more aggressive over the past decade. Some multinationals are exploiting the transfer pricing or treaty rules to shift profits to places with no or low taxation, allowing them to pay as little as 5 per cent in corporate taxes while smaller businesses are paying up to 30 per cent. This distorts competition, giving larger companies an advantage over smaller, more domestic companies. In this difficult economic climate, it cannot be right that larger companies can avoid paying tax, with families and small businesses ending up paying more. And to keep tax rates low you have to keep taxes coming in.

Some argue that avoidance is the fault of complexity in the tax system; solve that, and the problem goes away. But this simply is not the case. Global corporate taxation is complicated because the world is complicated. Some high-profile cases that have caused public concern have not related to complexity but rather quite simple tax concepts – concepts that have not necessarily kept up to date with a more complex world. Setting domestic tax rates and rules are rightly the preserve of national governments. However, the lack of co-ordination on an international level leads to distortions and thus to damage for corporations and governments That is why we need international co-operation between national tax systems. The OECD is preparing a plan of action, which, if agreed by the participating countries, will be put to the G20 in July. The UK will use its chairmanship of the transfer pricing group to draw up necessary changes to the principles on which multinationals’ profits are allocated between countries. Germany will lead work on how to prevent the erosion of the corporate tax base including through exploitation of gaps between countries’ tax laws and through harmful preferential tax regimes of countries, and France will co-chair with the US work on how to determine tax jurisdiction, particularly in the context of etrading and reclaiming of profits shifted to low-tax countries and jurisdictions.

Securing reform will not be easy. These are complex rules, reflecting the complex nature of the global and digital age. But the principle at the heart of any changes is a simple one: a competitive tax system that supports businesses, but where everyone pays their fair share. With the help of the OECD, there is a growing international consensus that reform is needed. As the finance ministers of the British, French and German governments, we are determined to turn that consensus into action.

George Osborne,
Chancellor of the Exchequer, UK
Pierre Moscovici,
Minister of Finance, France
Wolfgang Schäuble,
Federal Minister of Finance, Germany

NÄR ÄR SKATTEPLANERING AGGRESSIV?

Brittiska företag som vill vara med och bjuda på offentliga upphandlingar får se upp i april. Då kommer nya regler mot bolag som sysslar med aggressiv skatteplanering, skriver SvD den 15 februari. Bolag som har funnits skyldiga till aggressiv skatteplanering kommer inte att få lämna bud i offentliga upphandlingar, enligt nya regler från brittiska motsvarigheten till finansdepartementet.

I vems ögon är skatteplanering som följer lag aggressiv? Ska bolagen betala mer skatt än länderna föreskriver i lag för att få offentliga uppdrag? Vem bestämmer vad som är lagom skatt?

Vid G 20-ländernas möte i Moskva  presenterade  Storbritannien, Frankrike och Tyskland ett gemensamt initiativ som ska förhindra att multinationella företag undanhåller sig (skriver SvD den 16 februari, men menar rimligen berörda länder) skatter. Planen, vars detaljer läggs fram av ländernas finansministrar under dagen, är ett svar på en rapport som publicerades i veckan av OECD. Den pekar på att det blir allt vanligare att multinationella företag lägger sina vinster i länder där skatterna är lägst, och OECD vill ha en övergripande översyn av internationella skatteregler för att förhindra detta.

Varför måste ett land ta ut mer skatt än det anser sig behöva?  Bör ett land med låga skatter hindra företagsbildningar i det egna landet? Varför måste det tvingas ha en skadlig skatt som bolagsskatten?

Ryck i stället undan mattan för skatteplanerarna.

APPLE BETALAR INGEN SKATT

Världens högst värderade företag, Apple, betalar nästan ingen bolagsskatt alls utanför USA, skriver SvD den 5 november.  Som de flesta amerikanska internationellt verksamma produktionsbolag betalar företaget nog inte mycket bolagsskatt hemma heller.

Jag utgår från att företaget följer de lagar som gäller i de länder där företaget är verksamt.

En skatt som med lagliga medel kan kringgås helt är - för att uttrycka sig försiktigt - ingen bra skatt.

Borde inte detta vara spiken i kistan för denna idiotiska, feltänkta och skadliga skatt?


Avskaffa bolagsbeskattningen.

FAVOURABLE TAX DRAWS COMPANIES TO BRITAIN

Här en artikel i Financial Times 8 oktober.

http://www.cnbc.com/id/49325398

Nu får Anders Borg raska på.

ANDERS BORG SLÅSS MOT VÄDERKVARNAR

Anders Borg begår tillsammans med Peter Norman och Anna Kinberg Batra ett sällsynt salvelsefullt debattinlägg i SvD den 16 november med anledning av uppståndelsen kring riskkapitalbolagens agerande. "Debatten om företag som med aggressiva skatteupplägg flyr undan sitt samhällsansvar berör oss alla", skriver de. "Företag som är verksamma i Sverige ska också vara beredda att betala skatt här." Varför det, vill vi mota bort företag som vill komma hit? Borde vi inte tvärt om kratta manegen så att fler väljer Sverige som investeringsland? Sverige ligger ju inte precis centralt och klimatet är väl inte så extremt lockande.

Det är självklart att gällande lagar ska tillämpas. Det är bara det att företagsbeskattningen är så fundamentalt olämplig och direkt motverkar det Borg & Co och alla vi andra önskar, nämligen tillväxt. Han har ju själv utnämnt bolagsskatten till den farligaste skatten vi har för tillväxt och investeringar. I det globala sammanhang som Sverige är beroende av, är skatten extra olämplig, eftersom reglerna skiljer sig åt mellan länderna och det utan att tänja på lagarnas tillämpning är så enkelt att flytta beskattningsunderlaget dit där skatten är lägst. Det är inte bara riskkapitalföretag som gör så. För företagsledningar i internationella företag är det närmast en skyldighet att göra detta. De räntor och den skuldsättningsgrad som riskkapitalbolagen utsätter sina dotterföretag förefaller dock vara extrema. Här borde Skatteverket ha mycket att göra.

Ett företag som "ställer sig bredvid skattesystemet" pressar inte alls upp skattenivån, hotar finansieringen av välfärden och vår förmåga att utvecklas, som de skriver. Genom att planera bort skatten kan företagen stärkas och/eller sänka priserna och öka lönesumman. Den vinstskatt bolagen betalar uppgår till drygt 5 procent av de totala skatterna och avgifterna. Skattebortfallet är, relativt sett, knappast märkbart. De årliga variationerna i statens bolagsskatteintäkter är betydligt större än de skatter som de nu aktuella riskkapItalbolagen planerar bort. Dessutom innebär bolagsskatten endast ett förtida skatteuttag. Utan skatten skulle löner och utdelningar - som beskattas - höjas. I realiteten är skattebortfallet - kameralt sett - kanske bara hälften av de formella bolagsskatteinkomsterna. Sänkt risknivå och sänkta avkastningskrav ökar investeringsnivån - från svenska och inte minst utländska investorer, vilket gör att sysselsättningen, tillväxten och därmed skattebaserna växer och skattesvinnet minskar ytterligare. Ingen tror väl att bolagen betalar sina egna skatter. Hur skulle det gå till? I det långa loppet bidrar bolagen inte med någon skatt alls, men den skapar problem, dyrbar skattekonsultation och förorsakar effektivitetsförluster genom att snedvrida investerings- och lokaliseringsbeslut. Vem tror att bolag är passiva om bolagsskatt skulle införas eller höjas? Med vad skulle de kunna betala sina skatter om inte med inkomster från sin försäljning eller genom att spara in på lönekostnaderna.

Endast konsulter och akademiker har glädje av bolagsbeskattningen. Stor glädje.

Det är obegripligt att en ekonom som Anders Borg inte inser detta. I stället för att hota med stopplagstiftning och låta Företagsskattekommittén krångla till regelverket ännu mer, borde har ge kommittén tilläggsdirektiv och utreda vilka faktorer det som gör bolagsskatten oundgänglig.

En riskkapitalist, Altors medgrundare Fredrik Strömholm, har trätt fram i Dagens Industri och säger: ”För oss är det här en fråga som är högst marginell”, och belyser det med ett räkneexempel. Varför gör man då på detta viset, kan man undra? Ja, det finns ju några miljoner att tjäna, och det vore ju dumt att inte göra det när det går. Eller är skälet att man vill försöka slå i beställarna att finansieringskostnaderna är så höga att vårdbolag måste ha bra betalt för sina tjänster eller få rätt att köpa ut verksamheter till struntbelopp för att få dem att gå runt? I vilket fall måste skattebesparingen vara en draghjälp. Att bara betala ut ett räntebelopp för att eliminera resultatet skulle vara alltför genomskinligt. Så erkänn att skattevinsten har betydelse, i inse att utan den, dvs. om bolagsskatten avskaffades, skulle trafiken upphöra. Det kostar att sätta upp internationella företagsstrukturer.

Följetongen fortsätter. I SvD den 17 november konstateras att Borg för svårt att vässa skattelagen. Det är ett understatement. Gentemot EU-företag får vi inte ha andra begränsningar än vi har inom Sverige, så ska vi införa thin capitaliserings-regler måste de gälla även mellan svenska företag.

DN
SvD

CAPIO

Dagens Industri försöker den 7 oktober skapa uppståndelse kring att sjukhusföretaget Capio "slipper undan". Slipper undan vad? Capio har inte betalat bolagsskatt sedan 2001 trumpetar rubriken ut.

Finansdirektören på Capio tycker att Sverige är ett skatteparadis.

Vad är det som hänt?

Capio är tydligen så högt skuldfinansierat att räntebetalningarna konsumerar verksamhetsvinsten.

Under förutsättning att låne- och räntevillkoren är marknadsmässiga finns det väl inget att säga om det. Det gäller för alla företag; det är inte fråga om att Capio "slipper undan".

Capios ägare är enligt DI riskkapitalbolagen NordicCapital och Apax, som tydligen valt att finansiera sitt dotterbolag med lån i stället för eget kapital. Så enkelt är det att omvandla företagsvinsten i dotterbolaget till räntekostnad och föra över vinsten till moderbolaget. Moderbolaget ligger i det här fallet förmodligen i ett land som inte beskattar räntebetalningarna. Koncernen kan därmed växa med hela vinsten. Det är väl bara bra!!

Vissa länder har börjat införa särskilda skatteregler om s.k. thin capitalisation, dvs. regler som föreskriver att ett bolag måste anses ha viss minsta andel eget kapital och viss högsta andel lånekapital. Ränteavdrag medges bara för den del av skuldsättningen som faller inom den föreskrivna ramen. Sverige saknar en sådan regel, och det är väl det som Capios finansdirektör syftar på, när han säger att Sverige är ett skatteparadis. [Inom parentes kan man fråga sig vad han har med saken att göra. Bolagets kapitalisering är en sak för aktieägarna (moderföretagen). Han kan för egen del - och det tycks han också göra i artikeln - irriteras över att "...vi betalar en massa räntor". För hans del skulle en skatt på 26,3 procent vara att föredra, då hade han fått behålla 73,7 procent av vinsten, men det är ägarna som bestämmer. På högre nivå - i moderbolagen - är det viktigare att hela kapitalet får bli kvar i koncernen.]

Andra länder har börjat införa thin capitaliserings-regler, men inom EU gäller att en sådan regel inte får diskriminera utländska etableringar eller kapitalrörelser. De länder som infört sådana regler för utlandstransaktioner har därför blivit tvungna att införa dem även för transaktioner inom det egna landet, vilket komplicerar skattereglerna. Plötsligt blir alla räntetransaktioner mellan närstående företag kontrollobjekt och rättsliga tvistefrågor; helt i onödan - den enes kostnad är den andres intäkt inom samma skattejurisdiktion.

Vad som är marknadsmässig ränta kan man ha olika uppfattningar om; någon objektiv sanning finns inte.

I internationella sammanhang uppkommer den delikatessen att frågan blir en tvist mellan berörda stater snarare än mellan företaget och resp. stats skattemyndighet - även om företaget får sitta emellan och betala skatt i flera länder på samma underlag och bära kostnaden för dyrbara skatteprocesser i båda länderna. Det kan nämligen tänkas att skattemyndigheten i mottagarlandet (som kanske har mycket låg skattesats) anser att räntan är för låg, medan skattemyndigheten i betalarlandet anser att räntan är för hög - antingen därför att landet har thin capitaliserings-regler och anser att skulden är för hög, eller för att räntesatsen är för hög (eller bådadera).

I ett rättsfall (RÅ 2010 ref. 67) ansåg Regeringsrätten (numera Högsta förvaltningsdomstolen) att ett ränteavdrag till ett moderföretag skulle begränsas (moderbolaget var svenskt, men eftersom det var ett livförsäkringsföretag skattade det inte för räntebetalningen). Domstolen uttalade bl.a:

Av central betydelse vid prissättning av lån är risken för att låntagaren inte kan fullgöra sina betalningar och det behov av säkerhet som kan finnas. För ett moderbolag som lämnar ett lån till ett dotterbolag gäller delvis andra förutsättningar än för en extern långivare. Medan moderbolaget har kontroll över dotterbolaget har den externe långivaren typiskt sett bara viss insyn. Den externe långivaren kan också vara osäker på moderbolagets intentioner, t.ex. vad gäller viljan att vid behov stötta dotterbolaget finansiellt och på annat sätt.

Vad nu sagts illustrerar att lån från moderbolag till dotterbolag har särdrag som påverkar kreditrisken och därmed räntan och som saknas när långivare och låntagare är fristående från varandra. Vid lika villkor i övrigt kan därför den vid beskattningen godtagbara räntan inte utan vidare bestämmas till vad som skulle ha ansetts marknadsmässigt om långivaren hade varit extern.

Även om resonemanget är övertygande har domen kritiserats och torde strida mot internationella principer och överenskommelser. Därför är det troligt att, om mottagarföretaget varit utländskt, den utländska skattemyndigheten skulle krävt skatt på den av mottagarbolaget redovisade och deklarerade ränteintäkten.

Bara ett exempel på idiotiska och fullkomligt onödiga konsekvenser av bolagsbeskattningen.

Sen kan man undra över varför Capio kan vara så lönsamt. Är det för att verksamheten är så mycket effektivare än landstingens sjukhus, eller för att Capio fått köpa verksamheten alldeles för billigt? Båda alternativen skrämmer.

Mera om riskkapitalbolag

SKATTEFLYKT FRÅN FATTIGA LÄNDER

DN rapporterar den 5 oktober från ett seminarium anordnat av frivilligorganisationerna Actionaid, Diakonia, Concord och Forum Syd.

Varje år försvinner ungefär 8.000 miljarder kronor från världens utvecklingsländer. Det är tio gånger så mycket som världens samlade bistånd. Merparten göms undan i skatteparadis av multinationella storföretag.

Många fattiga afrikanska länder är väldigt rika på naturtillgångar som olja, guld och andra värdefulla mineraler. De utvinns i de flesta fall av västerländska företag.

– Genom att bara redovisa en mindre andel av intäkterna till både afrikanska länder och moderländer som Sverige och Frankrike betalar de multinationella koncernerna väldigt lite skatt, säger Léonce Ndikumana, professor i ekonomi vid universitetet i Amherst i Massachusetts, USA och tidigare forskningschef vid Afrikanska utvecklingsbanken.  Många afrikanska länder har stora naturtillgångar, men endast en liten del av förtjänsterna stannar i Afrika. Företagens årsredovisningar är inte korrekta. De underskattar intäkterna och det handlar om stora summor pengar som därmed försvinner på olagliga vägar.

Suck!

S.k.transfer pricing, alltså principer och regler för prissättning mellan samverkande internationella företag, är nog det besvärligaste inom företagsbeskattningen. Det är en "vetenskap" som tvingats fram av behovet att fördela beskattningsunderlag mellan berörda länder.

Det finns ingen vetenskaplig sanning om hur ett marknadsmässigt pris ska fastställas. Vissa principer kan alla vara överens om, men när dessa ska omsättas i verkligheten finns hur många argument som helst för hur företagen faktiskt gjort. Endast extrema fall underkänns av domstolarna. För att lösa problemen har det under de senare decennierna etablerats tekniker för hur problemen ska hanteras. Företagen måste dokumentera sina överväganden på förhand och bevara underlagen för kontroll i efterhand. Överenskommelser, advance price agreements (APA), görs mellan företag och skattemyndigheter i olika länder. Komplexiteten har ökat pyramidalt.

Ett land stiftar sin egen lag. Det bestämmer själv hur inkomster ska beräknas och skatt tas ut. De länder som påstås lida av att inte beskatta sin export, har därför endast sig själva att skylla. Sen kan visserligen det säljande företaget (eller det köpande landet) ha en sådan ekonomisk och/eller politisk styrka att det tvingar exportlandet att acceptera ett så lågt pris att skatteunderlaget reduceras. Men då är följden av prisreduktionen ännu värre än skatteförlusten.

Ett enklare och effektivare sätt att ta ut motsvarande belopp är en exporttull. Om den tas på bruttovärdet behöver landet inte bekymra sig om avdrag för mer eller mindre påhittade kostnader som företagen kan yrka. Men det är också ett ännu effektivare sätt än en vinstbeskattning att skjuta sig själv i foten.

I själva verket är skatten ett hinder för exportlandet, eftersom den gör investeringen och verksamheten i landet dyrare än nödvändigt. Verksamheten belastas av en kostnad - skatten. I själva verket skulle landet tjäna på att ta bort skatten. Landet skulle bli attraktivare att investera och verka i; landet skulle slippa en besvärlig skatteadministration och resurskrävande granskningar och rättstvister med företagen (och andra länder) om fördelningen av skatteunderlaget.


Att 8.000 miljarder kronor försvinner är bara en följd av att man trott att man skulle kunna få in så mycket pengar utan konsekvenser.

GASELLER - I SVERIGE OCH IRLAND

Dagens Industri skriver på ledarplats den 28 september apropå årets Gasellundersökning att

nu är det läge för att förbättra företagsbeskattningen så att det blir förmånligare att växa med eget kapital.

Enkelt.

Ta bort bolagsbeskattningen, som direkt riktar sig mot företagens tillväxt (vinsten). Det är mycket enklare att avskaffa denna oerhört komplicerade skatteform än att komplicera den ytterligare genom att ge avdrag för (viss del av) vinsten, vilket Företagsskatteutredningen har till uppgift att föreslå. Inte för att göra bolagsskatten lindrigare, utan för att likställa skatteeffekterna av finansiering med eget och lånat kapital.

Varför gå över ån efter vatten?

En skadlig skatteform (den farligaste, enligt Anders Borg) blir ännu mer komplicerad.

På sid 26-27 i papperstidningen finns en artikel om att Irlands väg ut ur krisen är ett starkt näringsliv. Kan något vara mer självklart? Låg bolagsskatt är det främsta vapnet för att locka investerare, skriver tidningen. Lika självklart.

Varför gör vi inte likadant?

STORM I SKATTEPARADIS

Per Lindvall skriver i pappersupplagan av SvD den 20 september om skatteparadisen under rubriken Dags för storm i paradiset. Han skriver bl.a.:

Det är inte svårt att hävda att framväxten av detta globala och gigantiska nätverk av skatteparadis och hemlighetsfulla jurisdiktioner har stora negativa effekter på samhällsekonomin. Det snedvrider konkurrensen mellan företag och ägare, göder och föder korruption, minskar transparensen och därmed möjligheten att utkräva ansvar.

Det är nog snarare konkurrensen mellan företag som snedvrids än konkurrensen mellan företag och ägare. Men det som föranleder dessa olägenheter är väl inte skatteparadisen utan bolagsskatten?

Sen skriver han:

Sist men inte minst urholkar det skattebasen i många länder och därmed möjligheten att upprätthålla den infrastruktur, legalt och fysiskt, som alla företag är beroende av för att de ska kunna generera några vinster.

Men bolagsskattebasen är statsfinansiellt faktiskt inte mycket att bry sig om. Dels utgör bolagsskatteinkomsterna i industriländerna mindre än 10 procent av de totala skatteinkomsterna (i Sverige 6-7 procent), dels skulle utan bolagsskatt motsvarande belopp tas in genom skatter på ökade löner och utdelningar. Ingen tror väl att bolag inte tar betalt för sina skattekostnader på ett eller annat sätt.

Och varför i hela friden skulle Cayman Islands och Guernsey ta ut en skatt som de inte behöver; och varför skulle de ta ut den på något som motverkar att attrahera kapital?

Däremot kan man förstå att omvärlden gärna vill veta vart kriminellt flyktkapital tar vägen. På senare år har Sverige och många OECD-länder lyckats förhandla sig till avtal med de allra flesta skatteparadisen om utlämnande av uppgifter om inkomster och kapital.

IFA-KONGRESS I PARIS

Jag har just återvänt från årets kongress med International Fiscal Association (IFA), som denna gång hölls i Paris. Årets diskussionsämnen var:

Cross-border business restructuring och

Key practical issues to eliminate double taxation of business income.

Svenska nationalrapportörer var Maria Andersson, Anders Köhlmark och Karin Lagerbielke från KPMG till det första ämnet och Martin Berglund, doktorand vid Uppsala universitet, och Fredrik Bexelius från Carnegie Investment Bank.



Ett antal seminarier hölls också under följande rubriker:

1. VAT aspects of business restructuring

2. The corporate tax base: alternative basis for corporate taxation and its international consequences

3. Credit vs exemption

4. IFA/EU: Double taxation and EU law

5. Recent developments in international taxation

6. Uncertain tax positions

7. Collective investment vehicles

8. IFA/OECD: "Liable to no tax"

9. Immovable property and treaties

10. Tax rulings in an international framework.


Både huvudämnena och det flera seminarieämnen erbjöd möjligheten att diskutera bolagsskattens existensberättigande. Tyvärr går det inte att vara närvarande på alla sessioner, men på dem jag deltog togs frågan över huvud taget inte upp.

Numera är möjligheterna för auditoriet att göra inlägg i debatterna i praktiken obefintliga. Diskussionerna mellan panelmedlemmarna är hårt styrda och planerade så att tiden precis räcker till. I de sessioner jag bevistade i förekom inte ett enda inlägg från auditoriet. I seminarium 2 vore idén att avskaffa bolagsbeskattningen ett närmast självklart alternativ. Jag lämnade in en lapp med ett förslag därom. Det blev omnämnt, men jag erbjöds inte tillfälle att utveckla mina synpunkter.

RISKKAPITALBOLAG, MONOPOL OCH SKATT

Jacob Bursell upphetsar sig i SvD den 6 september över att riskkapitalet både får "monopol på hela den svenska gasinfrastrukturen" och undgår att betala svensk (och kanske även utländsk) skatt på vinsten. Riskkapitalbolaget EQT har nämligen förvärvat aktierna i Swedegas, som äger stora delar av naturgasnätet och tar i oktober över den sista delen från EON.

Förra året redovisade Swedegas en vinst på 84 miljoner kronor, en nettomarginal på över 29 procent. Konkurrensen verkar fungera dåligt.

Trots den präktiga vinsten betalar Swedegaskoncernen ingen skatt, vilket verkar bero på att de svenska koncernföretagen har en skuld till ett utländskt koncernföretag. Skulden anges vara 764 miljoner kronor och med en räntesats på 11,5 procent uppkommer en räntekostnad, som utraderar nästa hela vinsten.

"EQT väljer att strukturera ägandet utifrån ett internationellt perspektiv som skapar högsta möjliga lönsamhet för ägarna", säger EQTs presstalesman Johan Hähnel på sedvanligt fikonspråk. Självklart, varför skulle man inte göra det? Det är inget att skämmas för.

De som borde skämmas är de ansvariga för den lagstiftning som gör detta möjligt och nödvändigt. Tag bort bolagsskatten och trafiken försvinner. Ränteflödet upphör och de komplicerade och svårgenomträngliga bolagskonstruktionerna behövs inte.

Bursell kryddar sitt scoop med att Per Nuder är delägare i Swedegas, och "därigenom en av de ansvariga bakom riskkapitalbolaget EQT:s kontroversiella bolagsstruktur". Vem sa att strukturen var kontroversiell? Den är effektiv för sitt syfte och - får man anta - inom ramen för lagstiftningen. För egen del kan jag kritisera Per Nuder för att han inte verkade för att avskaffa den svenska bolagsskatten när han var finansminister.

Men räntan på en skuld till ett närstående företag på 11,5 procent förefaller orimligt hög. Här finns anledning för Skatteverket att ingripa. I ett mål i Regeringsrätten (numera Högsta Förvaltningsdomstolen) från 2010 hade Skatteverket framgång vad det gällde räntesatsen för lån från moderföretag, som borde sporra.

Det senast numret av tidskriften Skattenytt (nr 9 2011) innehåller en intressant artikel av doktoranden i finansrätt vid Stockholms universitet, Jesper Johansson, om de svenska reglerna för begränsning av ränteavdrag som infördes 2009. Johansson visar hur verkningslösa reglerna är på grund av att kapital är fungibelt, (direkt utbytbart), lättrörligt och omöjligt att "spåra", dvs. i någon objektiv mening hänföra till viss tillgång. Och ändå gäller reglerna bara för räntor på skulder på grund av koncerninterna bolagsöverlåtelser. Det företag som finansierar ett externt förvärv med lån har normalt full avdragsrätt för räntan. Genom att att ta ett lån från ett utländsk koncernföretag kan ett svenskt företag därför betala och få avdrag för räntan till ett närstående företag som kanske inte beskattas för räntor eller som är verksam i ett land som inte beskattar företagsvinster.

Samma nummer av tidskriften innehåller en intressant artikel av Pär Magnus Wiséen, PWC, (På kollisionskurs med armlängdsprincipen) om hur räntan i skattesammanhang ska beräknas, en "vetenskap" som ger lika många svar som antalet frågare.

Bägge artiklarna ger goda argument för att avskaffa bolagsbeskattningen.