onsdag 26 november 2008

GÅVOR OCH BESKATTNING

Stefan Fölster från Svenskt Näringsliv understödde den 24 november Stefan Perssons och Laurent Leksells förslag DN 22 november till avdagsrätt för oegennyttiga gåvor. Cecilia Gunne har enligt sin debattartikel i SvD den 26 november tillsammans med några ideella organisationer arbetat fram ett komplett lagförslag som hon överlämnat till finansdepartementet och har därmed föregripit den statliga utredning som arbetar med frågan.
Det är klart att det är angeläget att människor bidrar till angelägna behjärtansvärda ändamål. Jag undrar bara varför det ska vara en fråga som ska belasta skattelagstiftningen, skatteförvaltningen och domstolarna. Skattesystemet är komlicerat nog ändå. Ett skäl skulle vara att befolkningen är så hårt beskattad att den inte har råd med oegennyttiga gåvor. Men för det finns en helt annan bot.

Vad beträffar avdragsrätt för företagens gåvor till oegennyttig verksamhet bör man komma ihåg att ett affärsdrivande företags uppgift är att tillgodse materiella behov. Genom konkurrens på en marknad antas detta – inom ramen för lagstiftning och annan reglering – ske på ett kostnadseffektivt sätt. Insatta resurser ska förutsättas ge maximal nytta. Genom aktiebolagslagen tillförsäkras aktieägarna skydd mot att företagens kapital används för andra syften. Ett bidrag till en ideell organisation som befrämjar företagets syfte skulle kunna uppfattas som vilken rimlig produktionskostnad som helst. Om bidraget emellertid saknar betydelse för verksamheten är kostnaden till förfång för dem som satsat pengar i företaget. Kan man förvänta sig att allmänheten ska bidra med kapital för ändamål som saknar betydelse för den verksamhet den satsar sina pengar på och som kanske strider mot den individuelle aktieägarens intresse?

Den som vill stödja ett ändamål bör väl göra det av eget intresse och egen ekonomisk kraft och inte åka snålskjuts på andra. Det är väl inte särskilt hedervärt att ståta med ett bidrag till ett behjärtansvärt ändamål när man bara bär mindre än hälften av kostnaden själv. Staten bekostar resten. Den som argumenterar för större privat delaktighet i finansieringen av ideella ändamål, bör väl inte låta staten stå för en del därav.

Vad beträffar företagens beskattning på grund av donationer föreligger ett nära nog mardrömslikt förhållande. Enligt en dom från Regeringsrätten 6 november 2007, mål nr 109-07, skall nämligen företaget beskattas som för en försäljning till marknadspris för en donation av tillgångar, s.k. uttagsbeskattning. Om tillgången är bokförd till ett lägre värde än marknadsvärdet uppstår därför en ”vinst” som bolaget ska beskattas för. Dessutom ska aktieägarna beskattas som för utdelning för hela marknadsvärdet av donationen. Om tillgången är bokförd till 20 och värd 100 blir det alltså skatt i bolaget med 22,4 och skatt för aktieägarna med 30. En gåva på 100 kostar alltså hux flux 152,4.

Detta är bara ett exempel på egendomligheter vad gäller företagsbeskattningen. Det finns flera och mycket värre. Hela denna problematik kan emellertid undvikas. Om beskattningen av bolagens vinster avskaffades skulle problemen försvinna i tomma intet.

Varför skall ett företag beskattas för sin inkomst? Företagens vinst kallar vi för ”inkomst”, med det är en inomst av helt annan karaktär än hushållsinkomst. Hushållens inkomst utgör ersättning för arbete och kapital och är basen för privat konsumtion. Företagets inkomst, vinsten, är ett mått på värdet av det nya kapital och de nya resurser som skapats. Vinsten är ett mått på den tillväxt som möjliggör ökat välstånd och som utgör förutsättningen för en ambitiös välfärdspolitik. Varför bestraffas det företag som åstadkommer detta med en skatt som utgår i relation till skapandet av denna nya resurs? Varför har vi en skatt på skapande? Och varför betalar företag som gör förlust, dvs förstör det som redan finns, ingenting?
Bortsett från dessa fullkomligt bisarra omständigheter är företagsbeskattningen förenad med en rad skadliga effekter.

- Det är en liten skatt. Den motsvarar drygt 5 % av samtliga skatter och avgifter.

- Det är en dyr skatt. Bolagsskatten ger budgettekniskt ca 100 miljarder kr men kostar i tillämpning kanske 15 miljarder hos lagstiftare, skattemyndigheter, företag, domstolar. Den är en guldgruva för skattekonsulter och en lekstuga för akademiker.

- Den ger samhällsekonomiska kostnader genom effektivitetsförluster, därför att den styr investeringsbesluten på ett irrationellt sätt.

- Den är så svår att tillämpa att den är en rättssäkerhetsrisk. Bara lagtextmassan
för företagsbeskattningen är 4 gånger så omfattande som för inkomst av tjänst och oändligt mycket mer komplicerad.

- Den är helt onödig. Det som bolagen inte betalar i skatt kommer att stärka företagens kapitalbas och/eller öka löneutbetalningar och utdelningar som beskattas. Skatten är endast en förtida beskattning som ytterst bärs - liksom alla skatter – av hushållen. Ett bortfall av de ca 100 miljarder som skatten ger idag skulle således vara endast tillfälligt.

- Den skapar kriminalitet genom att den gör kringgåenden lönsamma. Gränsen mellan kriminalitet och skicklig skatteplanering kan vara hårfin.

- Den skapar det förkättrade dubbelbeskattningsproblemet. Ta bort bolagsskatten och dubbelbeskattningen försvinner. Det måste vara politiskt mer framkomligt att skapa stabilare företag och beskatta arbetsfria inkomster än tvärtom.

- Det är en omoralisk skatt. Allmänheten inbillas att någon annan (företagen) betalar deras skatt.

Det är en omodern skatt. I ekonomier utan penninghushållning och med låg kunskapsnivå kan företagsbeskattningen var den enda möjligheten att ta ut skatt. I välutvecklade ekonomier finns betydligt effektivare metoder att direkt från de fysiska personerna – de som ändå ytterst är de som betalar – ta ut skatterna. I Sverige tar vi ut skatt på löneinkomster, 410 mdr kr, skatt på lönekostnader, 405 mdr kr, och på konsumtion, 435 mdr kr, och på kapital, 180 mdr kr, med automatik direkt vid källan.

Först när vinsterna tas ut bör beskattning ske. Så är det i t.ex. Estland. Vilken stimulans för företagandet! Och vilken förenkling!

Tillsammans med nationalekonomen Erik Norrman skrev jag i fjol boken Slopad bolagsskatt – analys och konsekvenser (Norstedts Juridik). Analyserna av de ekonomiska effekterna pekade – föga förvånande – på stora svenska vinster för investeringar och statsfinanser om bolagsskatten reducerades kraftigt eller avskaffades. Problem av teknisk natur är hanterliga. De är löjligt små i förhållande till de problem som bolagsskatten vållar. De positiva effekterna skulle däremot bli många och närmast överväldigande. Det är dock viktigt att inte komma på efterkälken. Då går investeringstillfällena till andra länder med lägre bolagsskatt.

Det är mycket lättare att eliminera problemen med bolagsskatten – forskningsavdrag och sponsring är bara två exempel, det finns massor (läs boken) – genom att avskaffa den eller sänka skattesatsen radikalt.

tisdag 25 november 2008

DRÖMLÄGE FÖR SÄNKT BOLAGSSKATT

Lars Calmfors rekommenderar på DN Debatt 25 november sänkningar av moms och inkomstskatt som botemedel mot dagens konjunkturnedgång och finansiella kris. SvD rapporterar om Kravmaskiner på högvarv. Calmfors framhåller dock - med rätta - svårigheterna med en aktiv finanspolitik. Företag i Sverige betalar bland de högsta företagsskatterna i världen skriver Dagens Industri. Trenden i övriga världen är sänkta skatter men i Sverige har det inte skett någon förändring.


En lämplig åtgärd vore därför en kraftig permanent sänkning – eller helst avskaffande – av bolagsskatten. Nu är tillfället idealiskt! Utöver de negativa och skadliga effekter bolagsskatten har, och som räknas upp nedan, har den egenskapen att vara extremt svårberäknad och varierande över tiden. 2002 var den 44 miljarder kr, 2007 var den 101 miljarder kr. För 2008 är prognosen enligt budgetpropositionen 95 miljarder kr. Med de aktuella vinstutsikterna blir den kanske inte ens 50 miljarder kr. Det kortsiktiga skattebortfallet av en kraftig reduktion av skattesatsen skulle kanske därför inte ens märkas och på längre sikt ersätts bortfallen bolagsskatt automatisk av andra skatter. Bolagsskatten är bara en förtida beskattning av framtida hushållsinkomster. Men framför allt skulle frånvaron av skatt på framtida vinst innebära en stimulans för dagens investeringar. Avkastningskraven och risknivån sänks. Utländskt kapital lockas hit.

Bolagsbeskattningen är både onödig och skadlig.

Varför skall ett företag beskattas för sin inkomst? Företagens vinst kallar vi för ”inkomst”, men det är en inkomst av helt annan karaktär än hushållsinkomst. Hushållens inkomst utgör ersättning för arbete och kapital och är basen för privat konsumtion. Företagets inkomst, vinsten, är ett mått på värdet av det nya kapital och de nya resurser som skapats. Den är ett mått på den tillväxt som möjliggör ökat välstånd och som utgör förutsättningen för en ambitiös välfärdspolitik. Varför bestraffas det företag som åstadkommer detta med en skatt som utgår i relation till skapandet av denna nya resurs? Varför har vi en skatt på skapande? Och varför betalar företag som gör förlust, dvs. förstör det som redan finns, ingenting?

Bortsett från dessa fullkomligt bisarra omständigheter är företagsbeskattningen förenad med en rad skadliga effekter.

- Det är en dyr skatt. Bolagsskatten ger budgettekniskt ca 100 miljarder kr men kostar i tillämpning kanske 15 miljarder hos lagstiftare, skattemyndigheter, företag, domstolar. Den är en guldgruva för skattekonsulter och en lekstuga för akademiker.
- Den ger samhällsekonomiska kostnader genom effektivitetsförluster, därför att den styr investeringsbesluten på ett irrationellt sätt.
- Det är en liten skatt. Den motsvarar drygt 5 % av samtliga skatter och avgifter.
- Den är så svår att tillämpa att den är en rättssäkerhetsrisk. Bara lagtextmassan för företagsbeskattningen är 4 gånger så omfattande som för inkomst av tjänst och oändligt mycket mer komplicerad.
- Den är helt onödig. Det som bolagen inte betalar i skatt kommer att stärka företagens kapitalbas och/eller öka löneutbetalningar och utdelningar som beskattas. Bolagsskatten är endast en förtida beskattning som ytterst bärs – liksom alla skatter – av hushållen. Ett bortfall av de ca 100 miljarder som skatten ger idag skulle således vara endast tillfälligt.
- Den skapar kriminalitet genom att den gör kringgåenden lönsamma. Gränsen mellan kriminalitet och skicklig skatteplanering kan vara hårfin.
- Den skapar det förkättrade dubbelbeskattningsproblemet. Ta bort bolagsskatten och dubbelbeskattningen försvinner. Det måste vara politiskt mer framkomligt att skapa stabilare företag och beskatta arbetsfria inkomster än tvärtom.
- Det är en omoralisk skatt. Allmänheten inbillas att någon annan (företagen) betalar deras skatt.

Bolagsskatten är dessutom omodern. I ekonomier utan penninghushållning och med låg kunskapsnivå kan företagsbeskattningen vara den enda möjligheten att ta ut skatt. I välutvecklade ekonomier finns betydligt effektivare metoder att direkt från de fysiska personerna – de som ändå ytterst är de som betalar – ta ut skatterna. I Sverige tar vi ut skatt på löneinkomster (410 mdr kr), på lönekostnader (405 mdr kr), på konsumtion (435 mdr kr) och på kapital (180 mdr kr) med automatik direkt vid källan.

Först när vinsterna tas ut bör beskattning ske. Så är det i t.ex. Estland. Vilken stimulans för företagandet! Och vilken förenkling!

Tillsammans med nationalekonomen Erik Norrman skrev jag i fjol boken Slopad bolagsskatt – analys och konsekvenser (Norstedts Juridik). Analyserna av de ekonomiska effekterna pekade – föga förvånande – på stora svenska vinster för investeringar och statsfinanser om bolagsskatten reducerades kraftigt eller avskaffades. Problem av teknisk natur är hanterliga. De är löjligt små i förhållande till de problem som bolagsskatten vållar. De positiva effekterna skulle däremot bli många och närmast överväldigande. Det är dock viktigt att inte komma på efterkälken. Då går investeringstillfällena till andra länder med lägre bolagsskatt.

Bolagsskatten är ett onödigt ont.

måndag 24 november 2008

MERA OM AVDRAGSRÄTT FÖR OEGENNYTTIGA GÅVOR

Stefan Fölster från Svenskt Näringsliv understöder Stefan Perssons och Laurent Leksells förslag DN 22 november till avdagsrätt för oegennyttiga gåvor. Enligt rubriken till referatet i DN 24 november vill han ta bort skatten helt. I ett lyckligt ögonblick trodde jag att han menade att bolagsskatten skulle tas bort. Av referatet verkar det dock bara vara så att han vill att det inte ska finnas några begränsningar för avdragsrätten. Men det är vilseledande att säga att skatten ska tas bort. Det är ingen skatt på donationer och gåvor. Lagen om skatt på arv och gåvor har avskaffats. Däremot är det skatt på inkomster av de flesta slag och det är av det återstående beloppet man kan lämna gåvor eller göra annat för sitt personliga välbefinnande.

Vad beträffar avdragsrätt för företagens gåvor till oegennyttig verksamhet skulle jag skulle möjligen kunna hålla med Persson och Leksell om de talade för egna helägda bolag. Men även den aktieägare som inte sympatiserar med gåvans ändamål skulle bli delaktig. Det är lätt att vara generös med andras pengar. Det liknar LO-anslutna som var ofrivilliga bidragsgivare till Socialdemokraterna. Men även avdrag för bidrag från egna helägda företag är betänkligt. Den som vill stödja ett ändamål bör väl göra det av eget intresse och egen ekonomisk kraft och inte åka snålskjuts på andra. Det är väl inte särskilt hedervärt att ståta med ett bidrag på 100 till ett behjärtansvärt ändamål när man bara bär 72 själv. Staten bekostar resten. Den som argumenterar för större privat delaktighet i finansieringen av ideella ändamål, bör väl inte låta staten stå för en del därav. För övrigt är det direkt fel att, som de skriver, gåvan skulle belastas med såväl bolagsskatt som skatt och avgift på lön. Om bidraget ges från löneinkomst skall bolagsskatten inte räknas med. Lönen är ju avdragsgill för företaget. Ges gåva från utdelning belastas den av bolagsskatt och utdelningsskatt däremot inte av inkomstskatt och sociala avgifter.

Hela denna problematik kan undvikas. Om beskattningen av bolagens vinster avskaffades skulle frågan försvinna i tomma intet.

Varför skall ett företag beskattas för sin inkomst? Företagens vinst kallar vi för ”inkomst”, med det är en inomst av helt annan karaktär än hushållsinkomst. Hushållens inkomst utgör ersättning för arbete och kapital och är basen för privat konsumtion. Företagets inkomst, vinsten, är ett mått på värdet av det nya kapital och de nya resurser som skapats. Vinsten är ett mått på den tillväxt som möjliggör ökat välstånd och som utgör förutsättningen för en ambitiös välfärdspolitik. Varför bestraffas det företag som åstadkommer detta med en skatt som utgår i relation till skapandet av denna nya resurs? Varför har vi en skatt på skapande? Och varför betalar företag som gör förlust, dvs förstör det som redan finns, ingenting?
Bortsett från dessa fullkomligt bisarra omständigheter är företagsbeskattningen förenad med en rad skadliga effekter.

- Det är en dyr skatt. Bolagsskatten ger budgettekniskt ca 100 miljarder kr men kostar i tillämpning kanske 15 miljarder hos lagstiftare, skattemyndigheter, företag, domstolar. Den är en guldgruva för skattekonsulter och en lekstuga för akademiker.

- Den ger samhällsekonomiska kostnader genom effektivitetsförluster, därför att den styr investeringsbesluten på ett irrationellt sätt.

- Det är en liten skatt. Den motsvarar drygt 5 % av samtliga skatter och avgifter.

- Den är så svår att tillämpa att den är en rättssäkerhetsrisk. Bara lagtextmassan
för företagsbeskattningen är 4 gånger så omfattande som för inkomst av tjänst och oändligt mycket mer komplicerad.

- Den är helt onödig. Det som bolagen inte betalar i skatt kommer att stärka företagens kapitalbas och/eller öka löneutbetalningar och utdelningar som beskattas. Skatten är endast en förtida beskattning som ytterst bärs - liksom alla skatter – av hushållen. Ett bortfall av de ca 100 miljarder som skatten ger idag skulle således vara endast tillfälligt.

- Den skapar kriminalitet genom att den gör kringgåenden lönsamma. Gränsen mellan kriminalitet och skicklig skatteplanering kan vara hårfin.

- Den skapar det förkättrade dubbelbeskattningsproblemet. Ta bort bolagsskatten och dubbelbeskattningen försvinner. Det måste vara politiskt mer framkomligt att skapa stabilare företag och beskatta arbetsfria inkomster än tvärtom.

- Det är en omoralisk skatt. Allmänheten inbillas att någon annan (företagen) betalar deras skatt.

Det är en omodern skatt. I ekonomier utan penninghushållning och med låg kunskapsnivå kan företagsbeskattningen var den enda möjligheten att ta ut skatt. I välutvecklade ekonomier finns betydligt effektivare metoder att direkt från de fysiska personerna – de som ändå ytterst är de som betalar – ta ut skatterna. I Sverige tar vi ut skatt på löneinkomster, 410 mdr kr, skatt på lönekostnader, 405 mdr kr, och på konsumtion, 435 mdr kr, och på kapital, 180 mdr kr, med automatik direkt vid källan.

Först när vinsterna tas ut bör beskattning ske. Så är det i t.ex. Estland. Vilken stimulans för företagandet! Och vilken förenkling!

Tillsammans med nationalekonomen Erik Norrman skrev jag i fjol boken Slopad bolagsskatt – analys och konsekvenser (Norstedts Juridik). Analyserna av de ekonomiska effekterna pekade – föga förvånande – på stora svenska vinster för investeringar och statsfinanser om bolagsskatten reducerades kraftigt eller avskaffades. Problem av teknisk natur är hanterliga. De är löjligt små i förhållande till de problem som bolagsskatten vållar. De positiva effekterna skulle däremot bli många och närmast överväldigande. Det är dock viktigt att inte komma på efterkälken. Då går investeringstillfällena till andra länder med lägre bolagsskatt.

Det är mycket lättare att eliminera problemen med bolagsskatten – forskningsavdrag och sponsring är bara två exempel, det finns massor (läs boken) – genom att avskaffa den eller sänka skattesatsen radikalt.

söndag 23 november 2008

AVDRAGSRÄTT FÖR OEGENNYTTIGA GÅVOR

Stefan Persson och Laurent Leksell argumenterar i DN 22 november för avdragsrätt för företagens gåvor till oegennyttig verksamhet. Det skulle bana väg för en positiv ny relation mellan näringslivet och det civila samhället, anser de.

Ett affärsdrivande företags uppgift är att tillgodse materiella behov. Genom konkurrens på en marknad antas detta – inom ramen för lagstiftning och annan reglering – ske på ett resurseffektivt sätt. Insatta resurser ska förutsättas ge maximal nytta. Genom aktiebolagslagen tillförsäkras aktieägarna skydd mot att företagens kapital används för andra syften. Ett bidrag till en ideell organisation som befrämjar företagets syfte kan uppfattas som vilken rimlig produktionskostnad som helst. Om bidraget däremot saknar betydelse för verksamheten är kostnaden till förfång för dem som satsat pengar i företaget. Man kan inte förvänta sig att allmänheten ska bidra med kapital för ändamål som saknar betydelse för den verksamhet den satsar sina pengar på och som kanske strider mot den individuelle aktieägarens intresse?

Gränsdragningen mellan vad som befrämjar verksamheten och vad som inte gör det är svår att göra och i hög grad beroende av en subjektiv bedömning. Det är företagsledningens uppgift att avgöra detta. Styrelsen kan ställas till ansvar för organisation och förvaltningen av bolagets angelägenheter. Även om effekten av en reklamkampanj är svår att bedöma, är det knappast något företag som gör en sådan med förväntningen att den skall vara meningslös. Andra aktiviteter för att befrämja företagens verksamhet där effekterna är svårmätbara är bidrag till forskning och sponsring.

Vad som från företagets synpunkt anses utgöra kostnad av betydelse för verksamheten anses i skatterättslig praxis inte alltid som en avdragsgill kostnad. Det har sålunda uppstått en förvirrad diskussion om avdragsrätt för företagens kostnader för forskning och sponsring. Kammarrätten i Stockholm har nekat ett stort industriföretag avdrag för ett forskningsbidrag till Handelshögskolan i Stockholm (2006-02-20, mål nr 6837-03). Herostratiskt ryktbar är Regeringsrättens dom RÅ 2000 ref. 31 I, där avdrag vägrades för Procordias sponsring av Stockholmsoperan. Hur kan skattemyndighet och domstolar avgöra vad företagen anser vara bästa användningen av knappa resurser?

Helt klart är dock att avdragsrätt för rena gåvor inte föreligger. Ett sådant förbud rimmar också väl med förutsättningen att företagets medel skall användas på ekonomiskt mest effektiva sätt. Likaväl som aktieägarnas inte ska behöva befara att bolagets kapital används för verksamhetsfrämmande ändamål, kan man ifågasätta varför det allmänna vara med som en passiv och icke tillfrågad finansiär av gåvor?

Stefan Persson och Laurent Leksell argumenterar i DN 22 november för avdragsrätt för företagens gåvor till oegennyttig verksamhet. Jag skulle möjligen kunna hålla med dem om de talade för egna helägda bolag. Men även den aktieägare som inte sympatiserar med gåvans ändamål skulle bli delaktig. Det är lätt att vara generös med andras pengar. Det liknar LO-anslutna som var ofrivilliga bidragsgivare till Socialdemokraterna. Men även avdrag för bidrag från egna helägda företag är betänkligt. Den som vill stödja ett ändamål bör väl göra det av eget intresse och egen ekonomisk kraft och inte åka snålskjuts på andra. Det är väl inte särskilt hedervärt att ståta med ett bidrag på 100 till ett behjärtansvärt ändamål när man bara bär 72 själv. Staten bekostar resten. Den som argumenterar för större privat delaktighet i finansieringen av ideella ändamål, bör väl inte låta staten stå för en del därav. För övrigt är det direkt fel att, som de skriver, gåvan skulle belastas med såväl bolagsskatt som skatt och avgift på lön. Om bidraget ges från löneinkomst skall bolagsskatten inte räknas med. Lönen är ju avdragsgill för företaget. Ges gåva från utdelning belastas den av bolagsskatt och utdelningsskatt däremot inte av inkomstskatt och sociala avgifter.

Hela denna problematik kan undvikas. Om beskattningen av bolagens vinster avskaffades skulle frågan försvinna i tomma intet.

onsdag 19 november 2008

SVARTJOBB OCH SKATTEKONTROLL

UNDANTRÄNGNING - ETT ORD I RÄTTAN TID

Tino Sanandaji och Daniel Waldenström riktar i en utmärkt artikel i Dagens Industri den 19 november uppmärksamheten mot en föreställning jag länge men förgäves inte lyckats ge spridning åt: Skattefusk innebär inte att staten går miste om just den bortfuskade skatten.

Vad som händer om alla företagare är ärliga och deklarerar alla sina vinster beror på en rad omständigheter. Företagets avkastning minskar genom att skattekostnaderna ökar och risknivån höjs, vilket får konsekvenser för företagarens beslut att ta ett uppdrag. För köparen ökar kostnaden, vilket gör att han kanske avstår från att ge ett anbud. Var priset hamnar och vilken kvantitet eller kvalitet av produkten som kommer till utförande beror på elasticiteter i utbud och efterfrågan. I värsta fall blir det inget uppdrag.

Ett faktiskt ertappat bortfuskat skattebelopp blir måhända indrivet till sista kronan, men företagaren går då kanske i konkurs och kommer inte att kunna bedriva någon produktiv verksamhet i fortsättningen.

Det goda för dock en skattekontroll med sig att konkurrenssnedvridning förhindras. Alla måste få kunna verka under samma villkor, sen kan man tycka vad man vill om skatten och dess nivå. Där ligger skattekontrollens verkliga funktion. Det måste vara hopplöst för en ärlig företagare att över huvud taget få ett uppdrag, om närmare halva vinsten går bort i skatt och branschen är full av skattefuskare.

Det finns dock en lösning. Besläktat med detta problem inom småföretagssektorn – men av betydligt större dimension – är hela bolagsbeskattningen. Den är både onödig och skadlig.

Varför skall ett företag beskattas för sin inkomst? Företagens vinst kallar vi för ”inkomst”, men det är en inkomst av helt annan karaktär än hushållsinkomst. Hushållens inkomst utgör ersättning för arbete och kapital och är basen för privat konsumtion. Företagets inkomst, vinsten, är ett mått på värdet av det nya kapital och de nya resurser som skapats. Den är ett mått på den tillväxt som möjliggör ökat välstånd och som utgör förutsättningen för en ambitiös välfärdspolitik. Varför bestraffas det företag som åstadkommer detta med en skatt som utgår i relation till skapandet av denna nya resurs? Varför har vi en skatt på skapande? Och varför betalar företag som gör förlust, dvs. förstör det som redan finns, ingenting?

Bortsett från dessa fullkomligt bisarra omständigheter är företagsbeskattningen förenad med en rad skadliga effekter.

- Det är en dyr skatt. Bolagsskatten ger budgettekniskt ca 100 miljarder kr men kostar i tillämpning kanske 15 miljarder hos lagstiftare, skattemyndigheter, företag, domstolar. Den är en guldgruva för skattekonsulter och en lekstuga för akademiker.
- Den ger samhällsekonomiska kostnader genom effektivitetsförluster, därför att den styr investeringsbesluten på ett irrationellt sätt.
- Det är en liten skatt. Den motsvarar drygt 5 % av samtliga skatter och avgifter.
- Den är så svår att tillämpa att den är en rättssäkerhetsrisk. Bara lagtextmassan för företagsbeskattningen är 4 gånger så omfattande som för inkomst av tjänst och oändligt mycket mer komplicerad.
- Den är helt onödig. Det som bolagen inte betalar i skatt kommer att stärka företagens kapitalbas och/eller öka löneutbetalningar och utdelningar som beskattas. Bolagsskatten är endast en förtida beskattning som ytterst bärs – liksom alla skatter – av hushållen. Ett bortfall av de ca 100 miljarder som skatten ger idag skulle således vara endast tillfälligt.
- Den skapar kriminalitet genom att den gör kringgåenden lönsamma. Gränsen mellan kriminalitet och skicklig skatteplanering kan vara hårfin.
- Den skapar det förkättrade dubbelbeskattningsproblemet. Ta bort bolagsskatten och dubbelbeskattningen försvinner. Det måste vara politiskt mer framkomligt att skapa stabilare företag och beskatta arbetsfria inkomster än tvärtom.
- Det är en omoralisk skatt. Allmänheten inbillas att någon annan (företagen) betalar deras skatt.

Bolagsskatten är dessutom omodern. I ekonomier utan penninghushållning och med låg kunskapsnivå kan företagsbeskattningen vara den enda möjligheten att ta ut skatt. I välutvecklade ekonomier finns betydligt effektivare metoder att direkt från de fysiska personerna – de som ändå ytterst är de som betalar – ta ut skatterna. I Sverige tar vi ut skatt på löneinkomster (410 mdr kr), på lönekostnader (405 mdr kr), på konsumtion (435 mdr kr) och på kapital (180 mdr kr) med automatik direkt vid källan.

Först när vinsterna tas ut bör beskattning ske. Så är det i t.ex. Estland. Vilken stimulans för företagandet! Och vilken förenkling!

Tillsammans med nationalekonomen Erik Norrman skrev jag i fjol boken Slopad bolagsskatt – analys och konsekvenser (Norstedts Juridik). Analyserna av de ekonomiska effekterna pekade – föga förvånande – på stora svenska vinster för investeringar och statsfinanser om bolagsskatten reducerades kraftigt eller avskaffades. Problem av teknisk natur är hanterliga. De är löjligt små i förhållande till de problem som bolagsskatten vållar. De positiva effekterna skulle däremot bli många och närmast överväldigande. Det är dock viktigt att inte komma på efterkälken. Då går investeringstillfällena till andra länder med lägre bolagsskatt.

Tas bolagsskatten bort kan en stor och dyrbar del av skattekontrollen tas bort.

Kanske är det ett gyllene tillfälle att göra detta nu när vinsterna faller i näringslivet, och därmed skattebasen krymper ihop. Det kanske inte blir några bolagsskatter på 2008 och 2009 års resultat. Vetskapen om att framtida vinster inte skulle beskattas kan ge den skjuts åt investeringarna som behövs för att dämpa lågkonjunkturen och tidigarelägga en uppgång.

Bolagsskatten är ett onödigt ont.

Bör filantroper skattegynnas?

Utdrag ur diskussion på Ekonomistas blogg 16 september 2008

I förra veckan tillsatte finansdepartment en utredning om huruvida staten borde bevilja skattelättnader till privatpersoner och företag som skänker bidrag till forskning och idella organisationer......

1. Niclas Virin Säger:
2008-09-16 kl. 20:57
Varför ska det allmänna vara med som en passiv och icke tillfrågad finansiär av gåvor? Den som vill stödja ett ändamål bör väl göra det av eget intresse och egen ekonomisk kraft och inte åka snålskjuts på andra. Vi har en förvirrad diskussion om företagens avdragsrätt för forskning och sponsring, där företagens intresse av att lämna bidrag sätts i fråga av skattemyndighet och bedöms av domstolar. Hur kan skattemyndighet och domstolar avgöra vad företagen anser vara bästa användningen av knappa resurser? Se t.ex. den herostratiskt ryktbara domen RÅ 2000 ref. 31 I, Procordias sponsring av Stockholmsoperan.

Om beskattningen av bolagens vinster avskaffades eller åtminstone reducerades väsentligt skulle frågan helt desarmeras.

Varför skall ett företag beskattas för sin inkomst? Företagens vinst kallar vi för ”inkomst”, med det är en inomst av helt annan karaktär än hushållsinkomst. Hushållens inkomst utgör ersättning för arbete och kapital och är basen för privat konsumtion. Företagets inkomst, vinsten, är ett mått på värdet av det nya kapital och de nya resurser som skapats. Vinsten är ett mått på den tillväxt som möjliggör ökat välstånd och som utgör förutsättningen för en ambitiös välfärdspolitik. Varför bestraffas det företag som åstadkommer detta med en skatt som utgår i relation till skapandet av denna nya resurs? Varför har vi en skatt på skapande? Och varför betalar företag som gör förlust, dvs förstör det som redan finns, ingenting?

Bortsett från dessa fullkomligt bisarra omständigheter är företagsbeskattningen förenad med en rad skadliga effekter.

- Det är en dyr skatt. Bolagsskatten ger budgettekniskt ca 100 miljarder kr men kostar i tillämpning kanske 15 miljarder hos lagstiftare, skattemyndigheter, företag, domstolar. Den är en guldgruva för skattekonsulter och en lekstuga för akademiker.

- Den ger samhällsekonomiska kostnader genom effektivitetsförluster, därför att den styr investeringsbesluten på ett irrationellt sätt.
- Det är en liten skatt. Den motsvarar drygt 5 % av samtliga skatter och avgifter.
- Den är så svår att tillämpa att den är en rättssäkerhetsrisk. Bara lagtextmassan för företagsbeskattningen är 4 gånger så omfattande som för inkomst av tjänst och oändligt mycket mer komplicerad.
- Den är helt onödig. Det som bolagen inte betalar i skatt kommer att stärka företagens kapitalbas och/eller öka löneutbetalningar och utdelningar som beskattas. Skatten är endast en förtida beskattning som ytterst bärs - liksom alla skatter – av hushållen. Ett bortfall av de ca 100 miljarder som skatten ger idag skulle således vara endast tillfälligt.
- Den skapar kriminalitet genom att den gör kringgåenden lönsamma. Gränsen mellan kriminalitet och skicklig skatteplanering kan vara hårfin.
- Den skapar det förkättrade dubbelbeskattningsproblemet. Ta bort bolagsskatten och dubbelbeskattningen försvinner. Det måste vara politiskt mer framkomligt att skapa stabilare företag och beskatta arbetsfria inkomster än tvärtom.
- Det är en omoralisk skatt. Allmänheten inbillas att någon annan (företagen) betalar deras skatt.

Den är en omodern skatt. I ekonomier utan penninghushållning och med låg kunskapsnivå kan företagsbeskattningen var den enda möjligheten att ta ut skatt. I välutvecklade ekonomier finns betydligt effektivare metoder att direkt från de fysiska personerna – de som ändå ytterst är de som betalar – ta ut skatterna. I Sverige tar vi ut skatt på löneinkomster, 410 mdr kr, skatt på lönekostnader, 405 mdr kr, och på konsumtion, 435 mdr kr, och på kapital, 180 mdr kr, med automatik direkt vid källan.

Först när vinsterna tas ut bör beskattning ske. Så är det i t.ex. Estland. Vilken stimulans för företagandet! Och vilken förenkling!

Tillsammans med nationalekonomen Erik Norrman skrev jag i fjol boken Slopad bolagsskatt – analys och konsekvenser (Norstedts Juridik). Analyserna av de ekonomiska effekterna pekade – föga förvånande – på stora svenska vinster för investeringar och statsfinanser om bolagsskatten reducerades kraftigt eller avskaffades. Problem av teknisk natur är hanterliga. De är löjligt små i förhållande till de problem som bolagsskatten vållar. De positiva effekterna skulle däremot bli många och närmast överväldigande. Det är dock viktigt att inte komma på efterkälken. Då går investeringstillfällena till andra länder med lägre bolagsskatt.

Det är mycket lättare att eliminera problemenmed bolagsskatten, forskningsavdrag och sponsring är bara ett – det finns massor (läs boken), genom att avskaffa den eller sänka skattesatsen radikalt.

Niclas Virin
Fd Skattedirektör i Riksskatteverket
Fd Bankdirektör, ansvarig för skattefrågor i Handelsbanken
Fd ledamot i Skatterättsnämnden i 20 år
Fd ledamot av Näringslivets Skattedelegation

2. Daniel Waldenström Säger:
2008-09-17 kl. 9:52
Niclas, tack för intressant boktips om bolagsskatten. Faktum är att jag letade efter texter om detta i samband med att regeringens budgetpropp ju innehåller en del förändringar i denna fråga.
Jonas, jag håller med om att välgörenhet och donationer inte alltid är den bästa och mest dynamiska form av understöd som ekonomin kan ge olika verksamheter. När det gäller effektiviteten bland mottagarna har vi ju tidigare haft uppmärksammade fall där bl a UFF visade sig mishushålla med sina resurser. Jag under om det i länder där donationsindustrin är större vuxit fram specialiserade “donation watch”-organisationer som helt och hållet sysslar med denna typ av övervakning. Om inte annat borde de ha gott om kunder som inte vill se sina pengar slösas bort.

torsdag 13 november 2008

MOMS MELLAN MOMSARE

Mervärdesskatten är en i många avseenden utmärkt skatt – både juridiskt och ekonomiskt. Det finns emellertid en företeelse i dess konstruktion som är både onödig och krånglig och som dessutom belastar den med felrisker – inte minst avsiktliga, kriminella fel. Det är att moms ska tas ut på transaktioner mellan momsskattskyldiga.

Den skatt som ett företag enligt sin momsdeklaration netto ska leverera in till skattemyndigheten, är den som ej momspliktiga subjekt betalat – framför allt privatpersoner. Varje enskild momsdeklaration innehåller dessutom bruttotal av in- och utgående moms för under perioden företagna transaktioner mellan momssubjekt, t.ex. mellan en grossist och en detaljhandlare. Till den delen är positiva och negativa totalsummor lika med 0. Detta måtte gälla tiotusentals deklarationer varje redovisningsperiod. Meningslösa bruttotal för utgående och ingående moms på miljardbelopp redovisas. Felriskerna är monumentala. En promille – en andel så liten att den inte rimligen föranleder kontroll – på en miljard kronor är en miljon kronor. Oavsiktliga fel är ofrånkomliga. Därtill kommer alla de komplicerade och svårlösliga rättsliga problem som behandlas på alla skatteseminarier. För att tillgodose det seriösa näringslivets berättigade krav måste hanteringen ske med skyndsamhet. Är deklarationen negativ ska staten – skyndsamt – skicka tillbaka moms till företagen. Därmed kan kriminella personer snabbt och närmast riskfritt kvittera ut stora belopp.
Även om hanteringen är starkt automatiserad och datoriserad, måtte den sysselsätta massor av människor. Dessutom binds en gigantisk kreditvolym upp i bankväsendet. Har någon nånsin försökt beräkna den och vilka konsekvenser den har?

Jag förstår väl att momssystemet konstruerades som det gjorde. Jag var med och taxerade på den tiden som vi hade omsättningsskatt, OMS. Den var i många hänseenden bristfällig. Då infördes MOMSEN – i Sverige liksom i flera andra länder i Europa. En teoretisk mycket elegant modell. Den prisades av både jurister och ekonomer. Kumulativa effekter undveks. Det blev konkurrensneutralitet mellan helintegrerade företag och bolagiserade koncerner. Exporten belastades inte och importen fick ingen konkurrensfördel framför inhemsk produktion. Den var lätt att begripa och för allmänheten lätt att acceptera. Varje produktionsled betalade sin lilla andel; det kändes inte så tungt, och det var lätt att bestämma underlaget. Jag vill minnas att man rent av brukade hävda att momsen var självreglerande eller självkontrollerande – säljare och köpare hade ju tummen i ögat på varandra. Det fanns visserligen en massa branscher som var undantagna, men det gjorde inte så mycket. Om det undantagna företaget låg sent i produktionskedjan och fick betala moms, som drabbade det som kostnad eftersom de inte kunde få tillbaka den, blev det i alla fall inte så stor kumulativ effekt så att det störde. Just detta att momsen fungerade så bra trots att alla företag inte var momssubjekt, gjorde den till en mycket bättre skatt än omsen. Samtidigt gjorde just det faktum att många företag inte var momssubjekt, att det var nödvändigt – eller i vart fall närmast självklart eller åtminstone lämpligt – att skatten hanterades som den gjorde, dvs. så att den beräknades på varje enskild försäljning (från momssubjekt) och att även momssubjekt fick betala moms till sin leverantör. Och köparen fick ju ändå i förekommande fall snart tillbaka skatten från skattemyndigheten.

Det låg kort och gott ett stort pedagogiskt värde i att skatten skulle debiteras på varje faktura, oavsett vem som var köpare. Men egentligen var det inte nödvändigt ens på den tiden att göra på det viset. Numera är det egentligen endast i bank- och försäkringsverksamhet och i fastighetsbranschen som stora delar av verksamheten inte är momspliktig. I övrigt är skatten heltäckande. Därför saknas det idag varje praktiskt skäl att debitera skatt på andra fakturor än sådana som skickas till köpare som är helt eller delvis utanför momssystemet.

Jag hjälper några småföretag som har konfronterats med den omvända momsen. Den finns i byggbranschen sedan 1 juli 2007 och innebär, att den, som utfört en tjänst mot ett annat företag, inte ska debitera någon moms på sin faktura. I stället ska köparen i sin deklaration ta upp ett utgående momsbelopp motsvarande det som säljaren skulle ha debiterat om det inte vore fråga om byggnadstjänst. Köparen har samtidigt rätt till avdrag med ett lika stort belopp. Detta är verkligen att gå över ån efter vatten. Det är precis samma sak som att inte lägga till någon utgående moms och inte dra av någon ingående moms, dvs. som att helt bortse från fakturan (som ju inte momsbelagts). Och då är vi där vi skulle vara om man inte debiterar moms på fakturor till momspliktiga subjekt.

Jag föreställer mig att Skatteverket skulle kunna utfärda ett certifikat för momsskyldiga. Även företag som bara delvis är momsskyldiga (banker, försäkringsföretag, fastighetsförvaltare mm) skulle också kunna få momscertifikat som visar vilken verksamhet de är skattskyldiga för. Visar en köpare upp ett momscertifikat ska en säljare i god tro kunna fakturera utan moms. Skulle säljaren ändå fakturera med moms (han kan kanske inte bedöma om försäljningen verkligen går till den skattepliktiga delen) är ingen större skada skedd; köparen får snart tillbaka pengarna från Skatteverket. Har det köpande företaget inget certifikat eller kan han inte på annat sätt visa upp att hans verksamhet ingår i momssystemet, skall säljaren debitera moms precis som vid t.ex. butiksförsäljning till privatpersoner.
Hela bulken av onödiga momstransaktioner försvinner. Risken för fusk reduceras dramatiskt.

Min fråga till alla momskunniga personer är nu: VARFÖR MÅSTE MOMS TAS UT PÅ FAKTUROR TILL MOMSPLIKTIGA SUBJEKT?

SvD

söndag 9 november 2008

RÄNTESNURROR

Nu har förslaget mot räntesnurror gått till lagstiftning (prop.
2008/09:65) och talesmän för de fyra regeringspartierna uttalar i DI den 28 oktober sin tillfredsställelse att nu är det slut på affärsmässigt omotiverade upplägg. De kommer att bli besvikna. Jag är förvissad om att skattekonsulterna redan letar efter kryphålen – och kommer att finna dem. Riksdagsmännens hot om att de har beredskap mot nya försök känns inte övertygande. Blotta tanken att företag som har möjlighet att reducera sin skatt skulle avstå av något lojalitetsskäl är naiv. Som Peter Utterström är det en både en laglig rätt för skattebetalare och ur ett aktieägarperspektiv en skyldighet att med lagliga medel minska företagets skattebörda. Kan man sänka sina kostnader – även skatten – inom lagens råmärken, kommer man att göra det. Enda skillnaden mot tidigare är att vi nu fått ytterligare en komplikation till en redan överkomplicerad lagstiftning.

Riksdagsmänen säger att Sverige ska ha bra villkor för att kunna vara attraktivt för nya företag och att Sverige ska ha så låga skattesatser som möjligt. Rätt så! Sänk den då till en nivå där det inte lönar sig med dyrbar skatteplanering, eller avskaffa bolagsskatten helt.

Bolagsbeskattningen är både onödig och skadlig.

Varför skall ett företag beskattas för sin inkomst?
Företagens vinst kallar vi för ”inkomst”, med det är en inkomst av helt annan karaktär än hushållsinkomst. Hushållens inkomst utgör ersättning för arbete och kapital och är basen för privat konsumtion. Företagets inkomst, vinsten, är ett mått på värdet av det nya kapital och de nya resurser som skapats. Den är ett mått på den tillväxt som möjliggör ökat välstånd och som utgör förutsättningen för en ambitiös välfärdspolitik. Varför bestraffas det företag som åstadkommer detta med en skatt som utgår i relation till skapandet av denna nya resurs? Varför har vi en skatt på skapande? Och varför betalar företag som gör förlust, dvs. förstör det som redan finns, ingenting?

Bortsett från dessa fullkomligt bisarra omständigheter är företagsbeskattningen förenad med en rad skadliga effekter.

- Det är en dyr skatt. Bolagsskatten ger budgettekniskt ca 100 miljarder kr men kostar i tillämpning kanske 15 miljarder hos lagstiftare, skattemyndigheter, företag, domstolar. Den är en guldgruva för skattekonsulter och en lekstuga för akademiker.
- Den ger samhällsekonomiska kostnader genom effektivitetsförluster, därför att den styr investeringsbesluten på ett irrationellt sätt.
- Det är en liten skatt. Den motsvarar drygt 5 % av samtliga skatter och avgifter.
- Den är så svår att tillämpa att den är en rättssäkerhetsrisk. Bara lagtextmassan för företagsbeskattningen är 4 gånger så omfattande som för inkomst av tjänst och oändligt mycket mer komplicerad.
- Den är helt onödig. Det som bolagen inte betalar i skatt kommer att stärka företagens kapitalbas och/eller öka löneutbetalningar och utdelningar som beskattas. Skatten är endast en förtida beskattning som ytterst bärs – liksom alla skatter – av hushållen. Ett bortfall av de ca 100 miljarder som skatten ger idag skulle således vara endast tillfälligt.
- Den skapar kriminalitet genom att den gör kringgåenden lönsamma. Gränsen mellan kriminalitet och skicklig skatteplanering kan vara hårfin.
- Den skapar det förkättrade dubbelbeskattningsproblemet. Ta bort bolagsskatten och dubbelbeskattningen försvinner. Det måste vara politiskt mer framkomligt att skapa stabilare företag och beskatta arbetsfria inkomster än tvärtom.
- Det är en omoralisk skatt. Allmänheten inbillas att någon annan (företagen) betalar deras skatt.

Det är en omodern skatt. I ekonomier utan penninghushållning och med låg kunskapsnivå kan företagsbeskattningen vara den enda möjligheten att ta ut skatt. I välutvecklade ekonomier finns betydligt effektivare metoder att direkt från de fysiska personerna – de som ändå ytterst är de som betalar – ta ut skatterna. I Sverige tar vi ut skatt på löneinkomster (410 mdr kr), på lönekostnader (405 mdr kr), på konsumtion (435 mdr kr) och på kapital (180 mdr kr) med automatik direkt vid källan.

Först när vinsterna tas ut bör beskattning ske. Så är det i t.ex. Estland. Vilken stimulans för företagandet! Och vilken förenkling!

Tillsammans med nationalekonomen Erik Norrman skrev jag i fjol boken Slopad bolagsskatt – analys och konsekvenser (Norstedts Juridik). Analyserna av de ekonomiska effekterna pekade – föga förvånande – på stora svenska vinster för investeringar och statsfinanser om bolagsskatten reducerades kraftigt eller avskaffades. Problem av teknisk natur är hanterliga. De är löjligt små i förhållande till de problem som bolagsskatten vållar. De positiva effekterna skulle däremot bli många och närmast överväldigande. Det är dock viktigt att inte komma på efterkälken. Då går investeringstillfällena till andra länder med lägre bolagsskatt.

Tas bolagsskatten bort spelar det ingen roll om företagen engagerar sig i räntesnurror eller andra komplicerade arrangemang.