måndag 27 februari 2012

A GROWN-UP CONVERSATION ABOUT CORPORATE TAX

Here you can read Martin A. Sullivan´s article on Tax.com suggesting swapping company tax for VAT.

It's time for the United States to adopt a 21st-century tax system. More than anything else, that will mean minimizing the role of the corporate tax. It does not mean that liberals have to abandon their core objectives, just the traditional tactics for achieving them.

lördag 25 februari 2012

MERA KAMPRAD

I SvD försöker Hannes Delling den 25 februari blåsa liv i indignationen kring Ingvar Kamprad och hans "superhemliga" stiftelse i Liechtenstein som "förfogar över 100 miljarder kr.

Kan någon beklaga att Kamprad varit så framgångsrik? En enastående bedrift av en person att i god tid se möjligheterna av kunders egenarbete med transport och sammansättning av möbler, av produktion, logistik och marknadsföring. Kundernas tillfredsställelse avspeglas i omsättning och resultat.

För allting som säljs i Ikeas 330 varuhus runt om i världen går tre procent av intäkterna obeskattat till maktbolaget Inter Ikea, som skickar vidare 70 procent till Interogo. Upprördheten var stor över att stiftelsen var placerad i skatteparadiset Liechstenstein.


Vad menar Delling? Är det anmärkningsvärt att varuhusföretag (i somliga fall fristående franchisetagare) betalar royalties? Är 3 % på omsättningen onormalt högt? Obeskattat? Ja rimligen bör det vara avdragsgillt för den som betalar. Följer inte Inter Ikea skattelagstiftningen i Nederländerna där Inter Ikea är hemmahörande? Varför skulle ett världsomspännande företag inte kunna etableras i Nederländerna och/eller i Liechtenstein? Bör det etableras där det får betala särskilt hög skatt? I Japan eller USA som har de högsta bolagsskatterna i världen?

Hade Sverige inte beskattat bolagsvinster skulle säkerligen en större del av verksamheten bedrivas härifrån och skapat arbetstillfällen här. Bolagsbeskattning är närmast ett hinder för företagande - och helt onödigt.

Avskaffa bolagsbeskattningen.
Hannes. Vad har du åstadkommit till mänsklighetens båtnad som kan jämföras med vad Ingvar Kamprad har gjort?

onsdag 22 februari 2012

USA HAKAR PÅ?

Obama vill sänka bolagsskatten i USA, skriver SvD den 22 februari. I dag kommer finansminister Timothy Geithner att presentera huvuddragen i den skattereform som presidenten har valt att bygga en stor del av sin återvalskampanj på.

Bolagsskatten i USA är idag 35 procent och därmed en av de högsta i världen. Lagstiftningen är dock försedd med massor av regler för att stimulera olika branscher och verksamheter, varför många företag har en effektiv skatt på enstaka procent. Så för många företag kan det bli höjd skatt, eftersom sänkningen av skattesatsen förutsätter att specialreglerna avskaffas.

We are going to propose a broad reform that will lower the rates and broaden the base and eliminate and wipe out a very substantial fraction -- dozens and dozens and dozens of special tax preferences for businesses
sade Geithner vid en Senate Finance Committee hearing nyligen.

Näringslivet är därför motståndare till förslaget!!!

Emellertid är även repubikanska presidentkanditater för kraftiga sänkningar av bolagsskattesatsen. Mitt Romney förespråkar en företagsskatt på 25 procent, medan Newt Gingrich vill kapa den till 12,5 procent. Rick Santorum vill slopa den helt för tillverkningsindustrin. Ron Paul vill ha 15 procent i skatt. Allt enligt SvD.

Det är bara att hoppas att förnuftet segrar. Men det är synd att Sverige kommit på efterkälken. Den svenska bolagsskattesatsen, 26,3 procent, ligger numera högt över den genomsnittliga skattesatsen inom EU. Även om skattesatsen sänks i Sverige i takt med den allmänna sänkningen, har Sverige därför ingen fördel. Det har bara det land som går först.

Avskaffa bolagsskatten, denna den farligaste skatten för investeringar och tillväxt, enligt Anders Borg.

DN
NYT
NYT
The Economist
The Atlantic
tax.com

söndag 19 februari 2012

GREKLAND OCH HEDGEFONDERNA

Jonas Fröberg skriver i SvD den 17 februari upphetsad, upphetsat och upphetsande om hedgefonderna, som sägs styra Grekland mot konkurs och tjäna hutlöst med pengar på det. Att placera pengar i hedgefonder verkar alltid ge stora vinster. Det gör det kanske också ibland om förvaltarna är skickliga eller har tur. De som tjänar mest är de som administrerar fonderna. De får betalt även om det går åt pipan för fonderna och placerarna.

Alla kan inte vinna. Och man VET inte på förhand att man ska vinna, även om det låter så på Fröberg. Om marknaden VET att en placering ska ge vinst, kommer andelen redan vara prissatt därefter och därför inte ge någon vinst.

Många fonder har en sorts försäkringar – CDS:er – vilket gör att de får tillbaka pengarna även om allt går åt skogen. Men enligt reglerna får inte hedgefonderna ut något på sina försäkringar om EU:s politiker löser Greklandskrisen på frivillig väg. Går Grekland i konkurs faller däremot försäkringarna ut.

Intresset av att lösa Greklands kris är alltså noll.


Verkligen. Vem har ställt ut försäkringarna? Försäkringarna köptes ofta för en spottstyver, skriver Fröberg. Ja till dem som var tidigt ute. Nu lär de kosta desto mer. Och de som ställde ut de billiga försäkringarna lär nog inte sakna intresse av att Greklands kris löses.

Vem betalar hedgefondernas vinster (i de fall det blir vinst)? Grekland? Nej, andra hedgefonder eller andra aktörer. Mot varje "vinst" på derivat finns en exakt lika stor "förlust". Värdet av derivatmarknaden är 0. Ett köp eller utställande av ett derivat är inget annat än vadslagning om ett händelseförlopp inom viss tidsrymd. Det är inte Grekland som betalar hedgefondernas vinster. Det är de som trodde att Grekland klarar sig. Om inte greklandskrisen löses utan konkurs. Då blir motparterna (kanske hedgefonder det också) vinnare.

Vilka aktörer sitter på positioner som tror att Grekland inte ställer in betalningarna? Ta reda på det, Jonas Fröberg.

tisdag 14 februari 2012

INGA REAKTIONER PÅ FÖRETAGSSKATTEKOMMITTÉNS BETÄNKANDE

Företagsskattekommittén kom med sitt första delbetänkande för två veckor sedan och föreslog regler om riskkapitalavdrag för fysiska personer och emissionkredit till företag för att locka fram riskvilligt kapital till företagande.

Det är ganska fantastiskt.

Betänkandet avser behovet av stimulans till den mest fundamentala aktivitet vi alla är beroende av för vårt uppehälle: produktionen av mat, husrum, kläder och allt annat mer eller mindre nödvändigt. Och att få alla att bli delaktiga i den processen för att kunna försörja sig.

Inte en kommentar i vare sig SvD eller DN såvitt jag kunnat se. Och inga träffar på deras sökmotorer.

Och detta trots betydande oenighet inom kommittén, vilket ytterligare borde framkalla en allmän debatt.

Å andra sidan är förslagen så krångliga att de förmodligen inte införs. Dessutom fullständigt onödiga. Det finns ett betydligt enklare och effektivare sätt att uppnå det kommittén försöker åstadkomma.

Men i dag den 14 februari finns det faktiskt med en hänvisning till Metro en liten blänkare i SvD. Förslaget föreslås bli finansierat med att avdragsrätten för representationskostnader helt avskaffas.

STOR nyhet.

Till Metro säger utredningens ordförande HG Wessberg att han
hoppas att vårt förslag faller i regeringens tycke.
Ett vackert tillskott till samlingen kontaminationer.

onsdag 1 februari 2012

SKATTEINCITAMENT FÖR RISKKAPITAL


Företagsskattekommittén har nu kommit med sitt första delbetänkande, SOU 2012:3, med rubricerade titel.


Kommittén föreslår två stödformer: riskkapitalavdrag för fysiska personer och emissionskredit för företag.

Riskkapitalavdraget är en skattekredit på maximalt 300 tkr per år för personer som investerar i nya företag. Avdraget ska betalas tillbaka när aktierna säljs.

Emissionskrediten ger bolaget uppskov med arbetsgivaravgifter i samband med att gör en nyemission. Pengarna ska betalas tillbaka i tre omgångar efter senast fem, sex eller sju år.

Förslagen är utformade så att de ger företagen en tidig likviditetsförstärkning samtidigt som de minskar två asymmetrier i skattesystemet som riskerar att snedvrida vissa investeringsbeslut. Den ena asymmetrin är att räntor på lån är avdragsgilla i företaget, medan utdelning till aktieägare inte får dras av. Denna asymmetri medför att avkastningen på investeringar som finansieras med eget kapital beskattas hårdare än avkastningen på investeringar som finansieras med lånat kapital. Den andra asymmetrin rör den skattemässiga behandlingen av vinster och förluster. Bolagsvinster beskattas med 26,3 procent. Förluster får utnyttjas mot framtida vinster men det är inte säkert att de kan utnyttjas eftersom detta beror på framtida vinster.

Kommittén föreslår finansiering genom att avdragsrätten för representation slopas. Förslagen om riskkapital och emissionskredit innebär att företagens administrativa börda ökar samt att skattesystemet blir mera komplicerat.

Suck.

Ett redan otroligt komplicerat företagsskattesystem blir ännu mer komplicerat. Förutsättningarna för både riskkapitalavdraget och emissionskredten är behäftade med en lång rad restriktioner. Det blir mums för skattekonsulterna. Det är också endast fråga om skattekrediter som ska betalas tillbaka i framtiden.

Problemen med asymmetrin mellan låne- och riskkapital och mellan behandlingen av vinst- och förlust kan enkelt tas bort genom att bolagsskatten avskaffas eller åtminstone lindras genom att skattesatsen sätts ned rejält.

Ett mindre effektivt men löjligt enkelt sätt att reducera den asymmetrin i fråga om behandlingen av vinster och förluster, är att ta bort reglerna som begränsar rätten till förlustutjämning. Asymmetrin är nämligen inte bara beroende av att det - som kommittén anför - blir framtida vinster, utan framför allt av om det sker skiften eller förskjutningar av ägandet till bolaget. Jag kan inte se att kommittén kvantifierar problemet med asymmetrin, men den kan ju bara vara aktuell för företag som redan kommit igång så pass att det genererat vinster som beskattats. För ett nystartat företag som bara går med förlust och till sist försätts i konkurs, kan man knappast tala om asymmetrisk behandling. Medan asymmetrin på grund av förlustavdragsreglerna drabbar företagen omedelbart, är risken för den asymmetri kommittén tänker på beroende av att det över huvud taget uppkommer förlust och att den kommer nära i tiden. Vilket företag, nystartat eller med tillväxtambitioner, räknar med förlust (som inte senare kan återvinnas)? Det startas väl inte. Och förtjänar framför allt inte statlig stöd. Vem startar företag för att förlora pengar?

Reglerna om begränsning av förlustavdrag direkt destruktiva. Om uppfinnare, som efter ett antal år av kostnader äntligen är klar med sin produkt, tar in en ny delägare för att t.ex. finansera dess marknadsföring, går företaget miste om rätten till avdrag för sina förluster. Reglerna är extremt komplicerade. Ta bort dem.

Ledamöterna Ingemar Hansson (gd för Skatteverket) och justitierådet Anita Soldén Enerus anför i sin reserveration bl.a.
Av detta skäl samt för att vara förenliga med EU-rätten har förslagen, särskilt riskkapitalavdraget, blivit mycket komplicerade och skulle vid ett genomförande leda till att ett redan komplicerat skattesystem för delägare i mindre företag blir ännu mera komplicerat. Sådana tillkommande komplikationer leder till nackdelar främst genom att privatpersoner och företag får svårare att förstå och tillämpa skattereglerna. Detta leder till fler oavsiktliga fel, minskar skattesystemets legitimitet och kan även äventyra rättssäkerheten.
Mot denna bakgrund förordar vi i första hand att den finansiering som uppkommer genom slopat representationsavdrag används för att sänka bolagsskattesatsen. Även denna skatteändring mildrar de två ovan nämnda skattemässiga asymmetrierna om än i mindre grad och då utan att göra skattessystemet ännu mera komplicerat.


Sant.

Ingemar Hansson tillägger särskilt
Den årliga kostnad för hantering etc. av riskkapitalavdraget som anges av kommittén
avviker betydligt från den beräkning Skatteverket gjorde och överlämnade till sekretariatet. Den beräkningen slutade på en årlig kostnad på minst 25 miljoner kronor medan kommittén bedömer att den årliga kostnaden uppgår till 6,5 miljoner kronor.


Förutom reseverationerna av Hansson och Saldén Enerus har av kommitténs sex ledamöter två ledamöter och sex sakkunniga och experter har avgett särskilda yttanden. Reservationerna och yttrandena är välmotiverade och omfattande och sträcker sig över hela 45 textsidor. Bortsett från lagtext och diverse bakgrundsmaterial omfattar betänkandet i övrigt ca 250 sidor.

Ett sådant förslag bör inte genomföras. Särskilt som det finns bättre sätt.

Egendomligt nog har varken SvD eller DN kommenterat förslaget.