tisdag 1 februari 2011

BIS IN IDEM

Jag har tidigare kommenterat frågan om förbudet mot dubbelbestraffning (ne bis in idem).

Högsta domstolen kom den 31 mars 2010 fram till att det inte strider mot Europakonventionens förbud mot dubbelbestraffning att besluta om skattetillägg och åtala för skattebrott rörande samma sak (B 2509-09 B 5498-09). Hovrätten för Västra Sverige hade dock (med 3 röster mot 2) den 23 juni 2010 i mål B 2432-03 en annan uppfattning och den har följts av ett antal tingsrätter.

T.ex. tingsrätten i Göteborg skrev i en dom:
Med hänsyn till --- kravet i artikel 13 i konventionen på att konventionsstaterna skall tillhandahålla effektiva rättsmedel för säkrandet av konventionsrättigheterna, följder, i förening med kravet i artikel 6 på oavhängiga och opartiska domstolar och domare; vilka staten sålunda är skyldig att skydda, även en lojalitetsplikt på underrättsnivå så att, även om en tingrätt i normala fall bör betrakta Högsta domstolens avgöranden som en rättskälla av mycket stor vikt, vid konflikt mellan Högsta domstolens avgöranden och Europadomstolens tolkning, har en skyldighet att betrakta den senare som den tyngst vägande, när det gäller tolkningen av konventionsrättigheternas riktiga innebörd, oaktat om Högsta domstolen råkar fortsätta att vidhålla en mot Europakonventionens lydelse och Europadomstolens tolkning stridande praxis.


Den uppfattningen delar tydligen inte Hovrätten, utan återförvisar målen till tingsrätterna.
Högsta domstolen har i rättsfallen NJA 2010 s. 168 I och II kommit fram till att det svenska systemet med dubbla sanktioner (skattetillägg och brottspåföljd) och två förfaranden för oriktiga uppgifter i skatteförfarandet är förenligt med det i artikel 4 i Europakonventionens sjunde tilläggsprotokoll upptagna förbudet mot dubbel bestraffning och lagföring (ne bis in idem). Hovrätten ansluter sig till Högsta domstolens ställningstagande i denna fråga och anser att Högsta domstolens avgörande bör vara vägledande till dess att lagstiftaren, Europadomstolen eller Högsta domstolen lämnar annat besked. Något hinder mot att pröva åtalet mot X föreligger därför inte och tingsrättens avvisningsbeslut ska därför undanröjas och målet återförvisas till tingsrätten för fortsatt handläggning.


Det är alltså viktigare att en underinstans rättar sig efter HD än hävdar sin egen uppfattning om konventionsrättigheternas riktiga innebörd.

SvD

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar