torsdag 3 februari 2011

VILKEN SKATT SKA IKEA BETALA?

Följetongen om IKEA rullar vidare i Uppdrag granskning.

Till vilket land ska IKEA betala vinstskatt och hur mycket?

Jag önskar att alla de som indigneras över att IKEA-företagen världen över betalar royalties på all försäljning, som tydligen till slut hamnar i en stiftelse i Liechtenstein, skulle tala om vilken skatt IKEA borde betala i Sverige och i alla de länder där IKEA är verksamt. Det har inte gjorts gällande att IKEA skulle bryta mot något lands skattelag. Det är kanske t.o.m. så att fristående företag, som drivs under namnet IKEA, också betalar royalty för sin rätt till varumärket.

Reaktionen på programmet är en bra illustration av den okunnighet som präglar allmänhetens - och politikers - syn på företagsbeskattningen. De tror att det finns en enkel formel för att fastställa beskattningsunderlaget eller - än värre - att beskattningsunderlaget är något naturgivet. Det är fel. Det finns ingen annan metod att fastställa beskattningsunderlaget än att använda de regler som politiker har beslutat om. Att följa dessa kan aldrig vara fel; inte ens om det leder till en lägre skatt än någon intuitivt tycker är rimligt. Är företaget verksamt i flera länder måste det leva efter flera lagstiftningar. Detta ger utrymme för eller framtvingar dispositioner. Att företaget då väljer dispositioner som leder till högre skatt är knappast att begära. Det vore att försöka såga av den gren man sitter på.

En som i sin blog på s-info.se presenterar sig som
f.d. jurist senast anställd som föredragande vid Högsta domstolen i Stockholm med fastighetsrätt som specialitet. Under mitt yrkesliv var jag innan aktiv som domare på Gotland och i Umeå, Lycksele, Haparanda

förslår helt sonika att
Det är ju bara att inte längre tillåta avdrag för royalty i det bolag som betalar dem.

Man får vara tacksam att man inte drabbades av hans föredragningar i HD. "Underkänn allt som jag inte tycker om", tycks vara hans motto. Han citerar en skatteprofessor som intervjuades i programmet, som tyckte att skatteupplägget var absurt. Det är snarast en konsekvens av en absurd idé: att beskatta företags vinster.

Anders Borg tycker i programmet att Ingvar Kamprad skulle flytta hem igen. Det skulle dock knappast göra något åt beskattningen av royaltyintäkterna i Liechtenstein. Royaltyn tillhör stiftelsen och inte Kamprad. Att ha inflytande över en stiftelse innebär inte att man äger stiftelsens förmögenhet. Med tanke på Kamprads enkla livsföring behöver han inte göra så stora löneuttag som då skulle beskattas i Sverige. Men han måste kunna lita på att Sverige inte inför arvsskatt och förmögenhetsskatt.

Den indignation som programmet vill framkalla borde i stället riktas mot den stolliga idén att beskatta bolags vinster. Utan beskattning försvinner hela problemet. Det blir ännu tokigare med företagsbeskattning när, som i IKEA-fallet, verksamhet bedrivs i flera länder. Då tillkommer problemet hur den totala vinsten ska fördelas. Om det går att med lagliga medel fördela den så, att en större del av vinsterna kan redovisas i lågskatteländer, gör företaget naturligtvis det. Det kan t.o.m. hända att det land, där de största vinsterna redovisas, skulle motsätta sig att andra länder skulle få en större del av den totala vinsten. Det blir en kamp mellan länderna om beskattningsunderlaget snarare än en kamp mellan företaget och respektive stats skattemyndighet. En underförstådd - om än inte juridiskt bindande - princip är att företagen inte ska drabbas av en internationell beskattning som överskrider bolagens totala vinst.

Betydligt allvarligare än var och hur IKEA betalar skatt är frågan om successionen i företaget. Ingen av sönerna förefaller - av programmet att döma - lämpade eller intresserade av att ta över. Hur successionen ska ordnas regleras förmodligen i det stiftelsedokument som inte visas upp. Eftersom företaget sysselsätter så många personer, kan man tycka att företaget har ett socialt ansvar att förbereda dessa på hur det framtida ägandet ska arrangeras och verksamheten ledas.

Det kanske blir en aktieförsäljning till allmänheten, varefter IKEA blir ett börsnoterat storföretag bland många andra. Det vore närmast sensationellt att de entreprenörsegenskaper som Ingvar Kamprad har ådagalagt skulle kunna ärvas. Med tillgång till en förmögenhet på hundratals miljarder borde det inte vara någon större uppoffring att avstå från inflytande över ett företag man inte har intresse eller förutsättningar att leda.

SvD DI

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar