DUBBEL MOMS

I SvD finns den 8 oktober en debattartikel där skribenterna kräver snabb lagändring av momslagstiftningen som i sin nuvarande form resulterar i dubbelbeskattning av svenska IT-företag. Hur denna dubbelbeskattning uppkommer framgår knappast av artikeln.

Så här förhåller det sig.

Hösten 2010 avgjorde Förvaltningsrätten i Umeå ett mål rörande momsskatteplikten för ett företag som utvecklat s.k. appar. Domen gick i Skatteverkets favör. Det målet kommer inom kort att överprövas av Kammarrätten i Sundsvall. Oavsett hur det går torde det komma att överklagas till Högsta förvaltningsdomstolen, eftersom Skatteverket har utfärdat ett s.k. ställningstagande i fråga om svenska näringsidkares försäljning av applikationer. I sin tillämpningsinformation säger verket att ställningstagandet ska börja tillämpas den 1 oktober 2011. Även om Kammarrättens dom kan väntas under hösten 2011 lär det därför dröja ytterligare lång tid innan frågan blir slutligt avgjord.

Orsaken till dubbelbeskattningen är de olika principerna för beskattning av export av tjänster till privatpersoner resp. näringsidkare.

En svensk näringsidkare som tillhandahåller tjänster i EU ska enligt lagstiftningen redovisa och betala moms i Sverige om köparen är en privatperson. Om den utländska köparen är en näringsidkare är denne skattskyldig, och då ska det svenska företaget inte ta ut moms på försäljningen (Det är samma princip som gäller vid all varuexport - inom och utom EU. Detsamma gäller vid tjänsteexport till privatperson utanför EU).

Vad den skatterättsliga tvisten gäller, avser frågan om den försäljning som det svenska företaget gjort har skett till den slutlige köparen (brukaren), som typisk sett är en privatperson, eller om köpet anses ha skett till App Store som administreras av det i Luxemburg etablerade bolaget iTunes S.a.r.L. Det svenska företaget anser att försäljningen gjorts till iTunes, och har därför inte debiterat någon moms på fakturan till iTunes, medan Skatteverket anser att försäljningen gjorts till brukaren (privatperson), och därför krävt moms. iTunes har debiterat kunden (privatpersonen) moms i enlighet med reglerna i Luxemburg (och EU). Eftersom iTunes inte betalar någon moms till det svenska företaget (en momsdebitering från det svenska företaget är utesluten, eftersom iTunes är en näringsidkare), måste det svenska företaget betala momsen ur sitt egna kapital, vilket givetvis är ohållbart. Beloppet torde dessutom inte vara avdragsgillt som omkostnad vid inkomstbeskattningen. För att den svenska uppfattningen av rättsläget ska kunna fungera krävs att iTunes skulle underlåta att ta ut moms mot sin kund (brukaren), vilket naturligtvis iTunes inte gör, eftersom det skulle strida mot dess (och Luxemburgs skattemyndighets) uppfattning om iTunes skatteplikt.

Innan rättsfrågan löses, kommer därför moms att tas ut två gånger (en gång hos det svenska företaget och en gång hos iTunes, utan att något av företagen har rätt till avdrag för momsbeloppet), medan kunden betalar ett momsbelopp (till iTunes).

Momslagstiftningen är i princip densamma inom hela EU. Det är därför inte fråga om tolkning av lagen; om den torde alla vara överens. Det är fråga om tolkningen av de aktuella avtalen. Förvaltningsrätten i Umeå tolkade avtalet så att det svenska företaget var brukarens avtalsrättsliga motpart och att iTunes därmed inte tillhandahöll tjänsterna i eget namn, eftersom

bolaget behåller äganderätten och bestämmer själv priset, bär riskerna för förlust och har ansvar och kontroll över applikationerna. Av villkoren framgår också att det inte är Apple/iTunes som levererar applikationerna och att kunden ingår avgtal endast med applikationslevernatören.

Om denna tolkning är riktig torde det bästa/enda sättet att undgå dubbelbeskattningen vara att förhandla om villkoren.

Det är svårt att se att lagstiftaren kan göra något åt problemet innan Högsta förvaltningsdomstolen sagt sitt. Man kan möjligen hoppas på att Kammarrätten bifaller företagets talan och Skatteverket avstår från att överklaga samt återkallar/ändrar sitt ställningstagande.

Det inträffade är egentligen ganska typiskt när skattesystemen inte är enhetliga och konsekventa. Huvudprincipen är att moms tas ut i konsumtionslandet. Därför tas inte moms ut på export. Moms på allt mervärde som genererats under produktionsprocessen tillfaller konsumtionslandet - även det mervärde som skapats inom andra länder. Ett undantag är (privat) konsumtion inom EU av tjänster - sådan konsumtion ska beskattas i produktionslandet. Därför ska app-producenten ta ut moms även om köparen finns i ett annat land. Det är därför avgörande huruvida app-användaren verkligen är IT-företagets kund, eller om det är iTunes som är kunden och app-användaren är iTunes kund.

MOMS MELLAN MOMSARE - ÄNNU EN GÅNG

Jag har skrivit några gånger tidigare under denna rubrik. Det är ett mysterium att nästan ingen observerar den onödiga, komplicerande, fusk- och felriskabla konstruktionen på Momsen. I synnerhet som det i EUs regi bedrivs ett projekt för att förenkla momssystemen och förhindra fusk och fel. Ett undantag är Olle Ekengren, med egna gedigna praktiska erfarenheter. Han har försökt intressera riksdagsmän för saken - dock utan större framgång. De försök jag gjorde på den hearing som Skatteutskottet arrangerade den 31 mars 2011 angående EUs s.k. grönbok KOM (2010 965) om momsen rönte inte heller större intresse.

Det är nog för svårt och för tekniskt för att en riksdagsman ska orka förstå problemet. Detta sagt utan ringaktning, utan med insikten att det måste vara nästa omöjligt för en riksdagsman som inte är specialist att tränga i alla problem.

Jag har fått hjälp av Susanne Malmborg vid Skatteverket med några siffror som belyser omfattningen av galenskapen.

Den moms som tillfaller staten uppgår årligen till totalt ca 300 miljarder kr. Den utgående momsen, dvs det momsbelopp som företag tar ut på sin försäljning, uppgår till ca 1.400 miljarder kr. Den ingående momsen, dvs det belopp som företagen betalar till sina leverantörer och som de får dra av vid sin egen momsredovisning till skatteverket, uppgår till ca 1.100 miljarder kr. Ett fullkomligt onödigt flöde av momspengar på 1.100 miljarder kr, dvs ett 3,5 gånger så stort belopp som staten får in, snurrar årligen runt i systemet. Felkällan är alltså sju gånger så stor som statens momsinkomster - sju gånger, eftersom det finns felrisker både på säljarsidan och köparsidan. En felkälla som är fullkomligt onödig.

Dessutom vållar momsredovisningen mellan momspliktiga företag rättsliga och praktiska problem, som accentueras av att momsen tas ut ögonblickligen på varje transaktion. Det går inte att vänta till problemet lösts av dyrbara konsulter. Missuppfattar företaget reglerna och gör systematiska fel mångfaldigas problemet. Om den genomsnittliga fakturan är på 10.000 kr momsbeläggs 100 miljoner fakturor årligen i onödan.

Siffrorna ser ut så här:

2008

Total utgående moms: 1 465 830

Total ingående moms: 1 223 331


2009

Total utgående moms: 1 326 053

Total ingående moms: 1 073 555


2010

Total utgående moms: 1 454 113

Total ingående moms: 1 193 395

Tack Susanne


Av Skatteverkets skrift Skattestatistisk årsbok 2010 (sid. 137) framgår att år 2008 betalade företagen in 514 miljarder kr och fick tillbaka moms på negativa deklarationer med 218 miljarder kr. Företag med positiva deklarationer betalade således in nästan dubbelt så mycket (170 procent) som de 300 miljarder kr, som staten fick behålla.

Varför reagerar inte Svensk Näringsliv, företagen och dess organisationer, Skatteverket, konsulterna, akademikerna m.fl. på detta uppenbara vansinne?

Avskaffa moms mellan momsare!

TOBINSKATT - NEJ TACK

Tre talesmän för Miljöpartiet argumenterar i Dagens Industri den 21 december för nya och innovativa metoder för att beskatta finansiella transaktioner och finansiella företag. Finanssektorn betalar ingen moms, säger de, och tillägger att finansiella företag är underbeskattade jämfört med annan näringsverksamhet.

Det kan då vara bra att veta att moms inte är någon skatt som belastar företagen (annat än genom att det ska hantera skatten); den rullas automatiskt (betalning för betalning, krona för krona) över på nästa produktionsled och i sista hand på konsumenten. Incidensen är inte - som i fråga om andra skatter som bolagen är skyldiga att betala - beroende av ekonomiska styrkepositioner hos köpare och säljare eller av elasticitetsförhållanden mm i fråga om varor och tjänster. Därtill kommer att det är mycket svårt rent tekniskt att beskatta räntor och andra finansiella transaktioner med moms.

Som tur är agerar (vilket miljöpartisterna beklagar) Anders Borg nej-sägare.

Att finansiella företag är underbeskattade kan inte vara annat än en subjektiv värdering, rent tyckande. Formellt sett är det helt fel. Finansiella företag beskattas för sina vinster på precis samma sätt som vanliga företag. Vad är en normal beskattning? Om finansiella företag i någon sorts mening skulle kunna ses som lindrigare beskattade än andra företag, vore det väl bättre att sänka skatten för dessa. Helst avskaffa bolagsskatten helt.

UTREDNING OM SÄNKT MOMS FÖR RESTAURANG- OCH CATERINGTJÄNSTER

Regeringen har nu tillsatt en utredning om sänkt moms för restaurang- och cateringtjänster. Den normala momsen är 25 procent, men moms på mat är 12 procent. Moms på restauranger är 25 procent eftersom maten bara är en del av restaurangtjänsten. Catering, dvs försäljning av färdiglagad mat, räknas som matförsäljning och har därför 12 procents moms. Det samma gäller för färdiglagad mat som säljs över disk. Det märker man när man köper pizza. Tar man med den kostar momsen 12 procent. Sitter man ner och äter i lokalen kostar momsen 25 procent. Dessutom tar restaurangen förstås betalt för porslin och diskning och lokalkostnad mm, och även på den ersättningen blir det 25 procent moms.

Catering med servering hos kunden kan bli lite knepig. Servering, diskning mm är en cateringtjänst, och på den är det 25 procent moms. Däremot är momsen på transporttjänsten (om den debiteras särskilt) 12 procent. Skatteverkets inte helt glasklara ställningstagande formuleras så här:

För att det ska vara fråga om en restaurang- eller cateringtjänst ska förutom mat och/eller dryck ingå tjänster. Enbart tillagningen av mat är inte tillräckligt tjänstemoment utan det ska förutom eventuell tillagning ingå någon eller några andra tjänster som har direkt anknytning till tillhandahållandet av mat- och/eller dryck. Detta innebär att färdiglagad mat som köps in i livsmedelsaffären inte omfattas av restaurang- eller cateringtjänster. Inte heller mat som köps in för avhämtning i restaurang omfattas av en restaurang- eller cateringtjänst. Andra tjänster som har direkt anknytning till tillhandahållandet av mat- och/eller dryck är t.ex. dukning, servering, avdukning, diskning och rätten att nyttja särskild lokal och utrustning i form av bord, stolar m.m. Exempel på tillhandahållande som inte omfattas av en cateringtjänst är när färdiglagad mat transporteras till köparen utan ytterligare tjänster. Ett sådant tillhandahållande utgör i stället catering av vara. Skatteverket anser således inte att en transporttjänst är en sådan tjänst som har direkt anknytning till tillhandahållandet av mat- och/eller dryck varför endast matlagning i kombination med transport av den färdiglagade maten till kunden inte utgör en cateringtjänst.

I direktivet till den nu tillsatta utredningen framhålls:

En mycket central del i uppdraget är att analysera frågan om avgränsning av tillämpningsområdet för den eller de tjänster som kommer i fråga. Stor vikt ska läggas vid formuleringen av varje tjänsts räckvidd i syfte att så långt möjligt undvika oklarhet kring och inkonsekvens i reglernas tillämpningsområde.

Om moms på restaurangtjänst ska bli 12 procent, blir automatiskt momsen på hela restaurangnotan 12 procent. På mat är ju momsen redan 12 procent. Så den stora förändringen är väl att det blir billigare (ceteris paribus) att gå på krogen. Cateringtjänsterna torde inte vara särskilt omfattande.

Utredningen ska analysera om sänkt nivå på mervärdesskattesatsen inom vissa andra delar av tjänstesektorn är en samhällsekonomiskt effektiv åtgärd i syfte att öka den varaktiga sysselsättningen. EUs mervärdesskattedirektiv tillåter reducerad mervärdesskattesats på följande tjänster:

1. Renovering och reparation av privata bostäder.
2. Fönsterputsning och städning i privata hushåll.
3. Restaurang- och cateringtjänster, varvid tillhandahållande av (alkoholhaltiga och/eller alkoholfria) drycker får undantas.
4. Mindre reparationer av
a) cyklar,
b) skor och lädervaror,
c) kläder och hushållslinne (inbegripet lagning och ändring).
5. Hemtjänster såsom hemhjälp och vård av barn, gamla, sjuka eller personer med funktionshinder.
6. Frisörverksamhet.

I en debattartikel i Dagens Industri den 16 december nämner Anders Borg och Maud Olofsson frisörtjänster. En sänkt restaurangmoms antas ge 8 000 nya årsarbetskrafter. Hur många nya frisörer ska vi få? Som sysselsättningsstimulans verkar en sänkning av momsen på vissa tjänser inte vara särskilt effektiv.

PROBLEM MED EU-MOMS

SvD rapporterar om problem om de nya reglerna för återbetalning av utländsk moms. Ta bort moms mellan momsare så försvinner detta lika gigantiska som onödiga problem.

SKATTEVERKET BEHÖVER 400 NYA MILJONER I 4 ÅR

Ekot rapporterade i dag om Skatteverkets oändliga krav - nu pengar för egen del. 400 extra miljoner i 4 år. Annars måste 2 250 anställda bort.

Ta bort bolagsskatten. Den ger inget netto och föranleder ekonomiska skadeverkningar och är extremt resurskrävande för Skatteverket.

Ta bort moms mellan momspliktiga. Miljontals fakturor förenklas i företagen. Miljardbelopp belopp (lika stora positiva som negativa) elimineras ur momsdeklarationerna. Granskningen kan begränsas till företag som säljer till ej momsregistrerade (dvs framför allt alla privatpersoner). Netto är det endast sådana försäljningar som genererar momsintäkter till staten. ALL annan inlevererad moms återbetalas till företagen. En gigantisk felkälla försvinner, eftersom utrymmet för fusk minskar dramatiskt.

Inför inte avdragsrätt för gåvor. En för Skatteverket helt verksamhetsfrämmande hantering.

Och, inte minst, sluta driva skatteprocesser som om Skatteverket skulle vinna dem måste föranleda lagändring. I dagarna meddelade Regeringsrätten en dom (mål nr 3799-2009) där förnuftet vann över det ordrytteri som Skatteverket och underinstanserna tillämpat. Om borgenären hade sålt sin fordran till gäldenären för 50 % minus en krona för en krona skulle saken ha varit klar och förlusten avdragsgill. Nu lämnade gäldenären ett ackord på 50 procent, vilket ger exakt samma resultat. Det krävdes en domstolsprocess ända till Regeringsrätten för att borgenären skulle få sin avdragsrätt.

Warum soll man es einfach machen wenn man es so schön komplizieren kann?

LAGRÅDSREMISS OM SKATTEANSTÅND

De emotsedda ytterligare åtgärderna för att ta landet igenom den ekonomiska krisen blev ett skatteanstånd. Men inte som DN skriver ett anstånd med företagsskatten, dvs vinstskatten, utan med anställdas preliminära skatt och arbetsgivaravgifter. Och det är bara fråga om ett anstånd som får omfatta högst två redovisningsperioder och får beviljas längst till motsvarande förfallodag ett år därefter. Alltid något. Men det är lätt att stämma in i Krister Anderssons kritik mot att inte också momsbetalningar inkluderas i förslaget. Krister Andersson exemplifierar med tokeriet vid import, där företagen tvingas företagen betala in momsen till Tullverket. De får därefter så småningom tillbaka momsen, men inte förrän den tas upp i en deklaration till Skatteverket.

Som framgår av en diskusson på sajten Skatter.se kan man ifrågasätta momsens konstruktion i det hänseendet att moms tas ut även vid affärer mellan momsskattepliktiga företag. Det ett företag tar ut av sin kund i moms skall det leverera in till Skatteverket. Samtidigt ska kundföretaget som betalat momsbeloppet få tillbaka exakt samma belopp från Skatteverket. Rena rundgången! Detta skapar rättsliga problem, kontrollproblem, likviditetsproblem och binder en ofantlig kreditvolym - helt i onödan. Just i nuvarande ekonomiska läge skulle det vara ytterst lämpligt att avskaffa denna ordning. Så snart en köpare kan visa att det är registerat hos Skatteverket borde en säljare kunna avstå från att debitera moms. Det är ändå i slutändan privatpersoner och andra som inte är i momssystemet som betalar momsen.


Men företagsskatten, beskattning av företagens vinster, rörs inte. Nu om någonsin är det läge för att avskaffa den eller åtminstone reducera den rejält. Dels därför att det skulle innebära en kraftig investeringsstimulans - plöstligt skulle investeringarnas avkastning öka med över 30 procent, dels därför statens bolagsskatteinkomster ändå kommer att sjunka dramatiskt på grund av att företagen kommer att redovisa kraftigt reducerade vinster eller förluster på grund av den ekonomiska krisen.


VARFÖR SKA ETT FÖRETAG BESKATTAS FÖR SIN INKOMST?

Företagens vinst kallar vi för ”inkomst”, men det är en inkomst av helt annan karaktär än hushållsinkomst. Hushållens inkomst utgör ersättning för arbete och kapital och är basen för privat konsumtion. Företagets inkomst, vinsten, är ett mått på värdet av det nya kapital och de nya resurser som skapats. Den är ett mått på den tillväxt som möjliggör ökat välstånd och som utgör förutsättningen för en ambitiös välfärdspolitik. Varför bestraffas det företag som åstadkommer detta med en skatt som utgår i relation till skapandet av denna nya resurs? Varför har vi en skatt på skapande? Och varför betalar företag som gör förlust, dvs. förstör det som redan finns, ingenting?

AVSKAFFA BOLAGSBESKATTNINGEN


Bolagsskatten är ett onödigt ont

MOMS MELLAN MOMSARE - Clas Ramert

Clas Ramert, en av Sveriges mest erfarna skatteexperter, har på sin sajt Skatter.se uppmärksammat och kommenterat mina tankar här på bloggen om den meningslösa redovisnings- och betalningscirkusen med moms mellan momsskattepliktiga företag. Det känns skönt med ett så stabilt stöd. Man kan annars gripas av tvivel, när alla sakkunniga rynkar pannan och problematiserar så barnsligt självklara lösningar.

Se även Svensk Skattetidning 2008 nr 8 sid 569 och 573.

Jag kan varmt rekommendera Skatter.se för alla som vill ställa frågor om skatteproblem och i övrigt följa med vad som händer i den alldeles för komplicerade skattevärlden. Den är suveränt utformad och - så vitt jag vet - unik i sitt slag i Skattesverige. Tack för den, Clas.

MOMS MELLAN MOMSARE - IGEN

Centrum för Skatterätt arrangerade i dag i sin serie lunchseminarier inom indirekt skatt (MOMS) en ytterligt intressant presentation av Anna Sandberg Nilsson, Svenskt Näringsliv, av ämnet Krav på lagstiftaren från näringslivet med kommentarer av Jens Gullfeldt, International General Electric AB.

Trots sin tilltalande och i grunden begripliga konstruktion har MOMSen blivit allt mer komplicerad och svårhanterlig. Anna exemplifierade och förde fram både kort- och långsiktiga krav på lagstiftaren. Förenkla inom ramen för befintlig EG-lagstiftning; Använd de bästa exemplen från andra medlemsstater; Minska den adminstrativa bördan och kontrollera skatten bättre. På sikt behöver hela den svenska momslagstiftningen utredas. Vad fungerar och vad fungerar inte? Hur aktuell är en regel m.h.t. ursprungligt syfte? I varje sammanhang gäller det att utvärdera följande: Hur får vi fler företag? Hur skapar vi bättre förutsättningar för våra företag? Kan vi förenkla för företagen? Hur kan våra företag konkurrera med utländska företag? Hur lockar vi utländska företag att etablera sig i Sverige?

Jens Gullfelt framhöll att eftersom momsen är en transaktionsskatt måste företaget veta exakt vad som är rätt. Det finns inte utrymme för diskussion. Skall moms debiteras på fakturan eller inte; vilken skattesats gäller för just den specifika transaktionen? Redovisningssystemen måste byggas rätt från början. Blir det fel, kommer felet att multipliceras med antalet transaktioner.

Moms tas ju ut – inte bara när vi privatpersoner köper något – utan även på transaktioner mellan företag. Det belopp som ett säljande företag ska betala in till Skatteverket får ett köpande företag tillbaka från Skatteverket. Uppkommer fel mångfaldigas det och fortplantar det sig genom produktions- och distributionsleden. När momsen infördes på 1960-talet var den långt ifrån heltäckande. Då var det nödvändigt att skattepliktiga transaktioner i alla led belades med skatt. Säljaren visste i vilken utsträckning hans försäljning var skattepliktig; köparen visste om han bedrev en verksamhet där han fick avdrag för moms. Däremot var det svårt för en säljare att veta vad som gällde för köparen och för köparen vad som gällde för säljaren. Då var det lämpligt (och nödvändigt) att momsen i princip utgick i alla produktions- och distributionsled. Så är det inte längre. Nu är momsen med enstaka undantag heltäckande. Det är därför helt onödigt att företagen sinsemellan fakturerar varandra moms.

Eftersom moms tas ut på alla transaktioner mellan företag förekommer en gigantisk betalningscirkus – helt i onödan. Felriskerna är monumentala. Det är lätt fuska genom att inte ta upp hela utgående skatten (försäljningsskatten) eller dra av en obefintlig ingående skatt (skatten på inköp). Att ingående skatt är större än utgående skatt (och Skatteverket skyndsamt ska skicka ut pengar till företaget) är inte något onormalt eller uppseendeväckande. Kontrollen försvåras genom att transaktionerna dränks i det enorma redovisningsflöde som månatligen forsar in till Skatteverket. En enorm kreditvolym ockuperas av det helt onödiga momsbetalningsflödet.

Varje företag (såväl juridisk person som egenföretagare) är registrerad hos Skatteverket och har ett eget registeringsnummer. Företagen ska i samband med registreringen beskriva sin verksamhet. I ytterst få fall bedrivs verkamhet som inte är skattepliktig. Det är bland företag så gott som bara i bank- och försäkringsverksamhet och i fastighetsbranschen som skattskyldighet inte förekommer. Och i fastighetsförvaltning kan företagen i eget intresse begära att få vara skattskyldiga. Skatteverket kan alltså enkelt utfärda ett certifikat för varje företag som anger att det är momsskatteskyldigt. Redan nu fungerar momsregistreringsnumret, som enligt lag skall anges på fakturor och andra företagsformulär, som ett slags certifiering. I förekommande fall skulle Skatteverket dessutom kunna ange i vilken verksamhet företaget inte är skattskyldigt, eller i vilken verksamhet en normalt icke skattskyldig (t.ex. en bank) är skattskyldig (t.ex. bankens uthyrning av bankfack). Vid försäljningar som sker till den del av verksamheten som företaget är skattskyldigt för, är det onödigt för företag att debitera moms.

Myndigheter och organisationer m.fl. har ofta verksamheter som delvis inte är skattepliktiga (dvs. befinner sig i samma situation som vanliga privatpersoner) och delvis är skattepliktiga. För dessa skulle Skatteverket kunna utfärda certifikat för den skattepliktiga delen, dvs. intyga att verksamheten till viss del ska behandlas som ett vanligt företag. Sker försäljning till den andra delen (den icke skattepliktiga) skall säljaren debitera moms på fakturan.

Den diskussion som följde på föredraget vederlade – som vanligt – inte att detta vore en framkomlig möjlighet att förenkla momssystemet och reducera de praktiska och rättsliga problem som skatten vållar. Till Annas önskelista om en förutsättningslös utredning av hela den svenska momslagstiftningen vill jag därför lägga utredning av förutsättningarna att ta bort momsen mellan momsare.

Se även artiklar i Svensk Skattetidning 2008 nr 8 sid. 569 och 573 samt min blogg 13 november under rubriken Moms mellan Momsare och skatter.se.

MOMS MELLAN MOMSARE

Mervärdesskatten är en i många avseenden utmärkt skatt – både juridiskt och ekonomiskt. Det finns emellertid en företeelse i dess konstruktion som är både onödig och krånglig och som dessutom belastar den med felrisker – inte minst avsiktliga, kriminella fel. Det är att moms ska tas ut på transaktioner mellan momsskattskyldiga.

Den skatt som ett företag enligt sin momsdeklaration netto ska leverera in till skattemyndigheten, är den som ej momspliktiga subjekt betalat – framför allt privatpersoner. Varje enskild momsdeklaration innehåller dessutom bruttotal av in- och utgående moms för under perioden företagna transaktioner mellan momssubjekt, t.ex. mellan en grossist och en detaljhandlare. Till den delen är positiva och negativa totalsummor lika med 0. Detta måtte gälla tiotusentals deklarationer varje redovisningsperiod. Meningslösa bruttotal för utgående och ingående moms på miljardbelopp redovisas. Felriskerna är monumentala. En promille – en andel så liten att den inte rimligen föranleder kontroll – på en miljard kronor är en miljon kronor. Oavsiktliga fel är ofrånkomliga. Därtill kommer alla de komplicerade och svårlösliga rättsliga problem som behandlas på alla skatteseminarier. För att tillgodose det seriösa näringslivets berättigade krav måste hanteringen ske med skyndsamhet. Är deklarationen negativ ska staten – skyndsamt – skicka tillbaka moms till företagen. Därmed kan kriminella personer snabbt och närmast riskfritt kvittera ut stora belopp.
Även om hanteringen är starkt automatiserad och datoriserad, måtte den sysselsätta massor av människor. Dessutom binds en gigantisk kreditvolym upp i bankväsendet. Har någon nånsin försökt beräkna den och vilka konsekvenser den har?

Jag förstår väl att momssystemet konstruerades som det gjorde. Jag var med och taxerade på den tiden som vi hade omsättningsskatt, OMS. Den var i många hänseenden bristfällig. Då infördes MOMSEN – i Sverige liksom i flera andra länder i Europa. En teoretisk mycket elegant modell. Den prisades av både jurister och ekonomer. Kumulativa effekter undveks. Det blev konkurrensneutralitet mellan helintegrerade företag och bolagiserade koncerner. Exporten belastades inte och importen fick ingen konkurrensfördel framför inhemsk produktion. Den var lätt att begripa och för allmänheten lätt att acceptera. Varje produktionsled betalade sin lilla andel; det kändes inte så tungt, och det var lätt att bestämma underlaget. Jag vill minnas att man rent av brukade hävda att momsen var självreglerande eller självkontrollerande – säljare och köpare hade ju tummen i ögat på varandra. Det fanns visserligen en massa branscher som var undantagna, men det gjorde inte så mycket. Om det undantagna företaget låg sent i produktionskedjan och fick betala moms, som drabbade det som kostnad eftersom de inte kunde få tillbaka den, blev det i alla fall inte så stor kumulativ effekt så att det störde. Just detta att momsen fungerade så bra trots att alla företag inte var momssubjekt, gjorde den till en mycket bättre skatt än omsen. Samtidigt gjorde just det faktum att många företag inte var momssubjekt, att det var nödvändigt – eller i vart fall närmast självklart eller åtminstone lämpligt – att skatten hanterades som den gjorde, dvs. så att den beräknades på varje enskild försäljning (från momssubjekt) och att även momssubjekt fick betala moms till sin leverantör. Och köparen fick ju ändå i förekommande fall snart tillbaka skatten från skattemyndigheten.

Det låg kort och gott ett stort pedagogiskt värde i att skatten skulle debiteras på varje faktura, oavsett vem som var köpare. Men egentligen var det inte nödvändigt ens på den tiden att göra på det viset. Numera är det egentligen endast i bank- och försäkringsverksamhet och i fastighetsbranschen som stora delar av verksamheten inte är momspliktig. I övrigt är skatten heltäckande. Därför saknas det idag varje praktiskt skäl att debitera skatt på andra fakturor än sådana som skickas till köpare som är helt eller delvis utanför momssystemet.

Jag hjälper några småföretag som har konfronterats med den omvända momsen. Den finns i byggbranschen sedan 1 juli 2007 och innebär, att den, som utfört en tjänst mot ett annat företag, inte ska debitera någon moms på sin faktura. I stället ska köparen i sin deklaration ta upp ett utgående momsbelopp motsvarande det som säljaren skulle ha debiterat om det inte vore fråga om byggnadstjänst. Köparen har samtidigt rätt till avdrag med ett lika stort belopp. Detta är verkligen att gå över ån efter vatten. Det är precis samma sak som att inte lägga till någon utgående moms och inte dra av någon ingående moms, dvs. som att helt bortse från fakturan (som ju inte momsbelagts). Och då är vi där vi skulle vara om man inte debiterar moms på fakturor till momspliktiga subjekt.

Jag föreställer mig att Skatteverket skulle kunna utfärda ett certifikat för momsskyldiga. Även företag som bara delvis är momsskyldiga (banker, försäkringsföretag, fastighetsförvaltare mm) skulle också kunna få momscertifikat som visar vilken verksamhet de är skattskyldiga för. Visar en köpare upp ett momscertifikat ska en säljare i god tro kunna fakturera utan moms. Skulle säljaren ändå fakturera med moms (han kan kanske inte bedöma om försäljningen verkligen går till den skattepliktiga delen) är ingen större skada skedd; köparen får snart tillbaka pengarna från Skatteverket. Har det köpande företaget inget certifikat eller kan han inte på annat sätt visa upp att hans verksamhet ingår i momssystemet, skall säljaren debitera moms precis som vid t.ex. butiksförsäljning till privatpersoner.
Hela bulken av onödiga momstransaktioner försvinner. Risken för fusk reduceras dramatiskt.

Min fråga till alla momskunniga personer är nu: VARFÖR MÅSTE MOMS TAS UT PÅ FAKTUROR TILL MOMSPLIKTIGA SUBJEKT?

SvD