TELIA I NEPAL

Telia har sålt sina aktier i Ncell, ett bolag i Nepal för 8 miljarder kronor, berättar SvD den 21 april. Aktierna anges vara sålda av Telias dotterbolag i Norge och Nederländerna. Nu kräver Nepal skatt på 2 miljarder kr för transaktionen.
Enligt gängse tillämpad praxis sker beskattning av aktieförsäljning där vinsten uppkommit, vilket i det här fallet verkar vara Norge och Nederländerna. Det står givetvis Nepal fritt att beskatta transaktioner som på ett eller annat sätt berör landet, och det kan kanske tänkas att det

under skattelagstiftningen akt 2002, framgår --- att det utgår skatt på den vinst som gjorts genom försäljningen av ägandet i Ncell

som en tjänsteman från skattemyndigheten i Nepal skriver, enligt tidningen.  Det kanske är så att Nepal enligt sin interna skattelag beskattar vinster vid försäljning av nepalesiska bolag var än i världen det sker och av vem det vara månde.  Det är förvånande med tanke på transaktionens storlek att bolaget i så fall inte haft kunskap eller upplysts om detta. Och en sådan beskattningsrätt är svår att hävda.


Action Aid, en religiöst och partipolitiskt oberoende organisation som bekämpar fattigdom runt om i världen, är som vanligt snabbt ute och fördömer Telias beteende, men man är inte förvånad över att Telia försöker undvika att betala skatt på sin affär. Upplägget beskrivs  som aggressivt av generalsekreteraren Christine von Sydow.


Tja, man ska kanske inte uttala sig om sånt man inte vet något om, men särskilt aggressivt ser upplägget inte ut. I vart fall inte om det är ägandet via Norge och Nederländerna som avses. Troligen är vinsten skattefri i dessa länder, men det hade den varit också om aktierna sålts av ett svenskt bolag.
Om däremot något av dessa bolag ägt ett nepalesiskt bolag som i sin tur ägt de nu sålda aktierna, vore det en annan sak. Då hade ju vinsten uppkommit i ett nepalesiskt bolag. Men varför skulle Telia ha ägt aktierna i Ncell via ett extra nepalesiskt bolag? Det vore ju verkligen att skapa en komplicerad struktur utan affärsmässigt syfte.

De nyligen avslöjade Panamadokumenten visar hur enormt vanligt det är med alla former av aggressiv skatteflykt. Detta gäller också svenska företag. Att det finns lagliga möjligheter betyder vi måste förändra det globala skattesystemet

påpekar von Sydow.


Där fick Telia en släng av sleven.


Men den sista meningen i citatet är alldeles sann.


Avskaffa bolagsbeskattningen.

SVERIGE SNUVAR FATTIGA LÄNDER PÅ MILJARDER

SvD refererar- den 29 februari en rapport av Action Aid, enligt vilken Sverige skulle snuva fattiga länder genom att inte betala skatt till dem. Inte bara Sverige förresten utan alla rika länder gör det. De har runt 350 avtal med utvecklingsländer som hindrar de fattiga länderna från att beskatta utländska företag. "Avtalen gör det legitimt för företagen att föra ut pengar ur de här länderna. Regeringen borde omförhandla avtalen", säger Christine von Sydow, generalsekreterare på Action Aid Sverige.


Detta är fullständigt uppåt väggarna!!


Alla länder har full rätt att skapa sina skattesystem. Vad gäller företagsbeskattningen, som rapporten avser, är den vanliga principen att källstaten beskattar verksamhet som utländska företag bedriver i landet på precis samma sätt som inhemska. Normalt beskattar ett land företag hemmahörande i landet (på grund av registrering, företagsledningens säte eller faktiska placering eller annan ordning) för dess världsomfattande verksamhet. Det innebär att två stater kan komma att beskatta ett och samma företag för samma vinst. För att förhindra detta träffar de skatteavtal, och det vanliga är därvid att källstaten (filialstaten) beskattar den del av verksamheten som bedrivs i landet, medan hemviststaten reducerar sin skatt på "världsinkomsten" med den skatt som filialstaten tagit ut. I andra fall kan det vara så att hemviststaten inte beskattar utländska inkomster eller - om de gör det - genom skatteavtal med källstaten avstår från att beskatta filialinkomsten.
Det är aldrig fråga om att hemviststaten tvingar källstaten från att avstå från sin rätt att beskatta företagens vinster. I vart fall har Sverige inget sådant avtal.


Sammanfattningsvis. Skatteavtalen hindrar på intet sätt källstaterna att ta ut den skatt de vill på företagsvinsterna enligt sin lagstiftning. Det är t.o.m. så att Sverige avstår från att ta ut skatt på den delen av den totala vinsten som det svenska företaget redovisar i källstaten.


Vad gäller beskattningen av utdelningar är principen att skatteavtalen reducerar källstatens beskattningsrätt till ofta 5-15 procent och för utdelningar till moderbolag eller bolag med betydande ägande till 0 procent. Men den principen tillämpas inte speciellt  mot utvecklingsländer utan mot de flesta länder. Principen etablerades förstås gentemot ekonomiskt utvecklade stater, eftersom behovet först uppkom där. Vartefter skatteavtal träffades även med utvecklingsländer spreds principen.
Skatteavtalen påverkar inte på något sätt företagens rätt att "föra pengar" ut ur källstaten. Det kan förekomma valutarestriktioner, men det har inget med beskattningen att göra, och den stat som inte tillåter utländska företag att ta hem sina (beskattade) vinster lär inte få några utländska investeringar över huvud taget.
Att beskatta företag för deras vinster är nog ett av de effektivaste sätten att hålla internationella företag på avstånd. Förmodligen skulle utvecklingsländerna tjäna på att avskaffa vinstbeskattningen för utländska företag. Vad är viktigast? Att företagen skapar sysselsättning, inkomster och välstånd för landet eller att de betalar skatt på vinsten?
Företagbeskattningen är oerhört komplicerad. Den internationella företagsbeskattningen är ännu svårare att bemästra, eftersom flera länders olika skattesystem kolliderar. Att företag inte skulle inhämta specialistråd för att navigera rätt i denna djungel vore oförsvarligt. Varför skulle företagen inte få ta sin rätt tillvara?
Avskaffa bolagsbeskattningen.

ACTION AID OCH SKATTEFLYKTEN

SvD har i papperstidningen (Näringsliv sid 4 - 5) den  9 december två artiklar av Peter Alestig om den skatteflykt som internationella storföretag antas ägna sig åt. En rapport väntas i veckan från organisationen ActionAid (ej att förväxla med ActionAIDS). Många tusentals miljarder kronor påstås försvinna varje år från världens fattiga länder på grund av storbolagens skatteflykt. Flera svenska storföretag deltar sannolikt, antar SvD.

Den oinitierade kan tro att storföretagen på något sätt roffar åt sig skattemedel som tillhör de fattiga länderna och gömmer dem på något hemligt ställe. Och att allt är ett nollsummespel - det en förlorar vinner en annan.

En av de största nackdelarna med bolagbeskattningen är att underlaget - även med de ärligaste ambitioner - är så svårt att entydigt bestämma. Ännu svårare är det att fördela detta underlag mellan de stater där vinsterna uppkommit. Det finns helt enkelt ingen odiskutabel princip, än mindre handgripliga tekniker för att entydigt bestämma vinst och vinstfördelning. Inom mycket vida ramar kan beslutad vinstredovisning och resultatfördelning motiveras.

Ännu tokigare är idén att relatera beskattningen till vinsten. Det gör avkastningskraven högre. Det fördyrar just det beteende som bör premieras: att skapa nya värden, dvs att göra vinster. Förutsättningen för att företagen över huvud taget är i de länder som påstås berövas skatteinkomster är kanske rent av att de inte tar ut skatt på vinsten.

OM det är så att bolagen inte betalar skatt i de utpekade länderna, kan det bero på landet självt. Varför beskatta något de inte kan kontrollera? Ingenting hindrar ju ett land att ta ut skatt på vilken bas som helst. Om bolagen antas smita från skatt för att de manipulerar vinstredovisningen, är det ju bara för landet att konstruera en egen skatt på närvaro; antal anställda, lönesumma, fastighetsinnehav, energiförbrukning, avgift för kvantitet bruten malm eller andra naturtillgångar osv, som både är lätt att fastställa och svår att undvika.

Men varje skatt innebär en kostnad för företaget, vilket kanske medför att det lägger investeringen i ett annat land. Och det är viktigare att företagen skapar sysselsättning och ger landets befolkning inkomster än att staten får skatteinkomster.

När jag var ansvarig för Handelsbankens skattefrågor såg vi till att utan invändning betala den skatt som skattemyndigheterna i de utländska filialerna ville ha. Den svenska skattesatsen var hög (före 1990 50 - 60 procent) så det var inga problem att avräkna den utländska skatten från den svenska. De svenska avräkningsreglerna var generösare på den tiden. Numera är den svenska skattesatsen lägre och regelverket åtsnört och fruktansvärt komplicerat, så det kanske inte är lika lätt att vara generös mot källstaterna längre.

Den internationella bolagsbeskattningen är en kamp mellan staterna om beskattningsunderlag med företags vinstredovisningar och vinstfördelningar som tvisteobjekt. Om staterna inte kommer överens blir resultatet beskattning flera gånger för samma inkomst.

SvD

DELOITTE I AFRIKA

SvD har den 4 november en verklig snyftartikel om afrikanska länders oförmåga att dra in skatt. Ett av världens största konsultföretag, Deloitte, kritiseras för att det råder internationella företag att göra sina investeringar i Afrika via Mauritius och därmed minska sin skatt. En organisation som kallar sig Action Aid är kraftigt kritisk mot den skatteplanering som Deloitte rekommenderar.

Om de afrikanska länderna avskaffar bolagsbeskattningen skulle investeringarna göras direkt i de stater där verksamhet är ekonomiskt intressant. Därmed skapas sysselsättning för landets befolkning och inkomsterna därav kan beskattas och finansiera landets förvaltning och gemensamma välfärd.

Varför göra investeringar i länder som beskattar vinsten? Investeringarna blir då mindre lönsamma. Utan beskattning skulle också Deloittes skatterådgivning bli ointressant.

SvDs kampanj i ämnet fortsätter den 7 november. På den världsomspännande konsultfirman PriceWaterhouseCoopers (PwC) säger man sig över huvud taget inte ge den här typen av råd till sina kunder.

– Vi erbjuder inte upplägg enbart av skatteskäl, även om det är inom lagens råmärken. Sedan är det naturligtvis alltid kunden som bestämmer vad som ska göras eller inte göras, säger Staffan Sundkvist, skattejurist och partner på PWC.

Så är det nog. Skatteregler ändras ständigt, så det bör normalt finnas affärsmässiga skäl för det man gör i stor skala eller för långsiktigt bruk, brukar omdömesgilla konsulter säga. Konsultfirmans code of conduct säger att PwC

också har en skyldighet att med klienten diskutera transaktionen i ett vidare perspektiv, vilket bland annat innefattar frågan om hur transaktionen kan komma att uppfattas av andra ur ett moraliskt eller etiskt perspektiv. 

Dessvärre är det så att många företag tvingas anpassa sig till risken att hamna i skandalreportage i media snarare än verka inom ramarna för de regler som ländernas lagstiftare dragit upp.

Inte minst måste skattekonsulterna ligga lågt. Deloitte utpekas i SvD som största skurk, medan KPMG och Ernst & Young försöker undvika att svara.

Bolagsbeskattningen är en rättsäkerhetsrisk.

 

U-LÄNDER OCH SKATTEFLYKT

CHRISTINE VON SYDOW, generalsekreterare ActionAid Sverige, och EDVARD HALL, styrelseledamot ActionAid Sverige, skriver i SvD den 30 juni att Sverige bör bekämpa skatteflykt från u-länder. De säger att utvecklingsländerna varje år till följd av företags skatteplanering förlorar mer än det totala bistånd de får.  De tycks tro att skattebaser och skatteinkomster är något naturlagsenligt; att det finns en given total global skattebas och att den ska/kan fördelas enligt någon sorts rättvisenorm.

Varje land är suveränt att bestämma skatter för aktiviteter inom dess territorium och hur skattebasen ska beräknas. Ingenting hindrar ett land från att bortse från åtgärder (såvida de inte utfäst sig att respektera dem i internationella avtal) som, enligt vad landet anser, otillbörligt reducerar skattebasen.

Om nu u-länder inte får in de skatter de tycker sig vara berättigade till genom inkomstskatter, borde de använda skattebaser de råder över, t.ex. lönekostnader, produktionsvolym, mineral- och råvaruutvinning, fastighetsytor/-volymer, energiförbrukning, transporter. Varje försök att beskatta företag innebär dock en extra belastning för de företag som vill investera och verka i landet. Det är fullkomligt verklighetsfrämmande att tro att företag, som har att välja mellan två (bortsett från skatten) likvärdiga investeringsalternativ, skulle välja det som föranleder högst skatt. I synnerhet inte om  det är enkelt att kringgå skatten genom legala eller internationellt respekterade åtgärder (transfer pricing, thin capitalisation etc.) som fallet är med beskattning av företagsvinst. Det är också verklighetsfrämmande att tro att företagen skulle avstå från legala och respekterade åtgärder för att minimera sina skatter och andra kostnader. Lag ska förstås följas, men ingen skatt utan lag.

I själva verket skulle u-länderna tjäna på att avskaffa företagsbeskattningen innan industriländerna gör det. I själva verket är nog vinstbeskattning den mest olämpliga och mest skadliga av alla skatter.