LET'S GET RID OF BUSINESS & CORPORATE INCOME TAX

Sven-Olof Lodin talar sig i en debattartikel i Dagens Industri den 2 april (tur att den inte togs in dagen dessförinnan) varm för Företagsskattekommitténs förslag till ny bolagsbeskattning. Det är inte, menar han, bara de redan kända riskerna för investeringssnedvridning och ineffektiv kapitalanvändning som kan läggas till avdragsrättens skadeverkningar. Han hävdar att företagens avdragsrätt för räntor även varit medskyldig till finanskrisen. Därför ska företagens rätt till avdrag för företagens nettofinansieringskostnader avskaffas. Då uppnås likabehandling av eget och främmande kapital.

Tror jag det. Om man beskattar bolagsvinster, dvs inte ger avdrag för kostnaden för det egna kapitalet, blir finansiering med eget kapital missgynnat. Men varför åtgärda det genom att gå över ån efter vatten?: Först beskatta avkastningen av eget kapital och sedan - genom vägrad avdragsrätt för ränta - beskatta även lånat kapital, i stället för att avskaffa beskattningen av avkastningen av det egna kapitalet, dvs avskaffa bolagsbeskattningen. Då blir det likabehandling av eget och lånat kapital. Dessutom försvinner en rad juridiska, ekonomiska och praktiska problem som bolagsbeskattningen föranleder.

Den fråga man borde ställa sig är varför bolagsbeskattningen är så oundgänglig att den tillåts förorsaka alla dessa problem. Den är inte oundgänglig. Tvärtom den är helt onödig och rent av  skadlig, är extremt komplicerad och försörjer legioner av skattekonsulter och skatteakademiker och förorsakar skattemyndigheter och domstolar konstlade och nära nog olösliga problem. F.n. är det det s.k. BEPS-programmet som drivs för att bemästra skattens skadeverkningar. Och ändå är bolagsskatten relativt sett obetydlig. Kameralt sett ger bolagsskatten i de flesta länder inte mer än 5-7 procent av totala skatteinkomster. Realt sett ger den ingenting. All bolagsskatt finansieras av löner, priser och - på kort sikt - utdelningar, som får minskade beskattningsunderlag p.g.a. bolagsskatten.

Nu har det gått så långt att till och med de europeiska skattekonsulternas egen internationella organisation Confederation Fiscale Europeenne (CFE) börjat ifrågasätta bolagsbeskattningen. I strid mot vad som rimligen måste vara deras eget försörjningsintresse för de nu fram kravet: Let's get rid of Business & Corporate Income Tax.

ETT UTMÄRKT FÖRSLAG

FÖRSVAR AV FÖRETAGSSKATTEKOMMITTÉN

Rune Andersson och Sven-Olof Lodin, ledamot resp. sakkunnig  i Företagsskattekommittén försvarar kommitténs förslag till ändrad bolagsbeskattning i Dagens Industri den 31 oktober. Responsen från näringslivet har varit ljum.

En snabbgenomgång av svaren från några viktiga remissinstanser – främst från näringslivet – visar märkligt nog att få av dem som är negativa till förslaget över huvud taget har berört eller närmare diskuterat huvudsyftet med bolagsskattereformen och dess effekter – nämligen att i enlighet med direktivet sträva efter största möjliga likabehandling av eget och främmande kapital för att därigenom åstadkomma en effektivare kapitalanvändning,

skriver de.

Företagen kanske inte tycker att det är ett problem. Det är kanske bara fiskaler och skatteteoretiker som tycker det. Företagen ser kanske större problem i att inte få avdrag för sina räntekostnader och befarar krångel och dyrbara processer rörande begreppet finansiella kostnader. Att vinsten beskattas är de vana vid.

De påstår också (med stöd av utredningen) att genom

den effekt som hög belåning och avdragsrätten för räntor medför, nöjer sig företag ofta med att gå in i trygga lågavkastande i stället för i investeringar med högre avkastning men större risk, eftersom detta med dagens system, delvis tack vare avdragsrätten för räntor, ändå ger förhållandevis god avkastning på det egna kapitalet. Detta leder till ineffektiv kapitalanvändning, vilket är samhällsekonomiskt skadligt.

Vad finns det för belägg för det? Erbjuder inte tillgången till kredit- och lånemarknaderna en fantastisk finansieringsmöjlighet? Vad skulle Sverige varit utan dessa? Ska företagen avstå från befintliga lånefinansieringsmöjligheter inför risken att kanske inte göra den allra mest högavkastande investeringen? Blotta tanken att järnvägar och industrier under Sveriges industrialisering under 1800-talet skulle finansierats med enbart svenskt riskkapital svindlar!! Hur skulle någon komma på idén att kräva att fastighetsanläggningar och andra investeringar med hundraårsperspektiv måste finansieras med enbart riskkapital.

 Det må vara att sökprocessen för det allra bästa investeringsalternativet kanske är särskilt intensiv om företaget bara har tillgång till eget kapital. Men med lån kan en investering göras större, och vinsten i absoluta tal högre även om den inte är den allra mest högavkastande. Och de allra flesta företag startas och drivs nog inte efter principen bästa tänkbara avkastning, utan i förhoppning om att företagarens kunskap och färdighet ska ge honom försörjning och företaget vinst och tillväxt. Och - framför allt - ingen vet i förväg vilken investering som faktiskt blir mest lönsam. Har någon hört företagarna böna: "Snälla finansministern, ta ifrån oss avdragsrätten för finansieringskostnader så att vi skärper oss vid valet av investeringsalternativ!"

Det må vara att lånekapital är skattemässigt gynnat, men det gör inte lånefinansiering olämplig eller samhällsekonomiskt skadlig. Det är gynnat i förhållande till eget kapital, ja,  men det beror på att eget kapital är missgynnat genom att vinst beskattas/egetkapitalkostnaden inte är avdragsgill.

Behandla gärna egetkapital och lånekapital lika, men gör det genom att avskaffa bolagsbeskattningen.

LIKABEHANDLING AV EGET OCH LÅNAT KAPITAL

Professor Sven-Olof Lodin kritiserar i en artikel den 22 oktober på Brännpunkt SvD professor Hans Linds försök i en artikel den 16 oktober på Brännpunkt SvD.se att med exempel visa att investeringar med lånade medel inte är gynnsammare behandlade än investeringar gjorda med eget kapital.

Det är väl fullkomligt klart att investeringar med lånat kapital är lindrigare beskattade än investeringar med eget kapital. Men det beror inte på att lånekapitalet är gynnat. Det beror på att egetkapitalet är missgynnat genom att bolagsvinst beskattas.

Företagsskattekommittén tycks mera ha bekymrat sig över företagens förment osunda skuldsättning än ha försökt skapa gynnsamma villkor för företagen. Ränteavdrag ska enligt kommitténs förslag vägras för "nettoräntor". Dessutom har kommittén försökt ersätta de särskilda reglerna för begränsning av ränteavdragsrätten för koncernlån med generella regler. Det blir nya krångliga regler dels för att avgöra vad som ska betraktas som ränta och lånekostnader, dels för att bestämma när de är avdragsgilla och när de inte ska vara avdragsgilla. Var det det som Sveriges näringsliv behövde?

På aggregerad nivå utökas skattebasen genom att de icke avdragsgilla räntorna är skattepliktiga hos långivarna, särskilt bankerna. Dessutom ska en särskild bankskatt införas, baserad på bankernas skulder.

I stället för att eliminera de påtalade asymmetrierna genom att ta bort beskattningen av bolagens vinster.

Avskaffa bolagsbeskattningen.

EN SKATTEREFORM FÖR 2000-TALET

På Ekonomistas kommenterar Daniel Waldenström boken En skattereform för 2000-talet – elva röster om hur Sverige får ett bättre skattesystem. Han beklagar att det idag finns så få akademiskt verksamma nationalekonomer som kan matcha företagsledaren Rune Andersson och juristen Sven-Olof Lodin i att analysera bolagsskattens struktur och verkningar.
För egen del tror jag inte att det behövs akademiskt verksamma nationalekonomer att matcha Andersson och Lodin. Det behövs snarare lite sunt förnuft och ifrågasättande. Varför är det – med tanke på de enorma praktiska och juridiska problemen – nödvändigt med en beskattning av bolagens vinster? En skatt som i inget land inbringar mer än 5-7 procent av alla skatter. En skatt på tillväxt!!
Ett antal argument mot bolagsskatten finns här.

SVEN-OLOF LODIN OCH BOLAGSBESKATTNINGEN

S-O L kommenterar den 21 september Peter Malmqvists kritik i SvD av Företagsskattekommitténs förslag Neutral bolagsskatt - för ökad effektivitet och stabilitet (SOU 2014:40).
Uppgiften för kommittén var inte, som PM antog, att komma till rätta med räntesnurrorna, utan att  åstadkomma största möjliga neutralitet i skattebehandlingen av eget och främmande kapital och stärka det egna kapitalets ställning.
Och visst kan man hålla med S-O L om att det samhällsekonomiskt är

fördelaktigare med mer högavkastande investeringar i stället för investeringar i högbelånade lågavkastande investeringar där hävstångseffekten av den höga belåningsgraden ger en bra avkastning på den begränsade insatsen av eget kapital.

Det är ju självklart. Det följer av ett system där vinsten beskattas. Men remediet är väl inte att införa en särskild kostnad för finansiering av lånekapital! Fråga i stället varför det är så nödvändigt att beskatta vinsten! Bolagets vinst är basen för bolagets fortsatta tillväxt och ökande förmåga att generera nya varor och tjänster. Till den del vinsten behålls i företaget kan den inte konsumeras eller disponeras för privata intressen och behov. Det är närmast idiotiskt att hämma företagens och därmed hela ekonomins tillväxt genom en beskattning av själva tillväxten.


S-O L försöker med enkla matematiska resonemang visa att förslaget egentligen inte påverkar företagen särskilt mycket. Det vissa förlorar får de delvis igen genom den sänkta skattesatsen. Varför då göra om företagsbeskattningen på ett fundamentalt sätt som skapar nya komplicerade rättsfrågor och svåra praktiska bedömningar? Och de som förlorar särskilt mycket - fastighetsförvaltande företag - har ändå  under ett antal år kunnat undgå beskattning, så det är inte mer än rätt att de får betala igen, förefaller argumentet vara. I vissa kanske det blev en icke avsedd merbeskattning, men dem får man försöka kompensera med specialregler, som kommittén glömde att fundera på.


När det är så mycket enklare att likställa lånat och eget kapital - genom att avskaffa bolagsbeskattningen och endast beskatta utdelade vinster.

WARUM SOLL MAN ES EINFACH MACHEN WENN MAN ES SO SCHÖN KOMPLIZIEREN KANN

Sven-Olof Lodin har kommit på ett sätt att sänka bolagsskatten. Om man tar bort avdragsrätten för räntor för bolag ökar den nuvarande skattebasen på 350 miljarder kr med 310 miljarder till 660 miljarder kr. Då kan skattesatsen sänkas till 14 procent men skatten ändå dra in lika mycket pengar som idag. OBS räkneexemplet förutsätter att ränteinkomster beskattas. Om även de tas bort ur systemet ökar skattebasen med endast 80 miljarder  till 430 miljarder kr. Då krävs en skattesats på 21 procent för att dra in lika mycket skatt som idag.

Sven-Olof Lodin uppges i Dagens Industri den 25 september (papperstidningen) varna för att det inte går att tillämpa hans modell fullt ut.

Det är nog en välbetänkt reservation. Det förutsätts att de finansiella företagen rensas ut. För dem krävs särskilda regler. Sen kan det vara svårt att skilja på räntor och kursvariationer. Och att beskatta ränteintäkter men vägra avdrag för räntekostnader kommer att leda till fantasifull skatteplanering och starka spänningar i systemet.

Ett eldorado för konsulter och akademiker; en mardröm för Skatteverket och domstolarna - och rättssäkerheten.

Om nu bolagsbeskattningen är så skadlig och farlig som alla bedömare är ense om, fråga då i stället varför vi måste ha en sådan skatt. Vad är det som gör den så tvingande nödvändig?

Avskaffa bolagsbeskattningen.

3:12-REGLERNA BEHÖVER REFORMERAS

3:12-reglernas effekter har uppmärksammats nyligen; särskilt har revisorernas möjligheter att utnyttja reglerna kritiserats.

En av lagstiftningens upphovsmän, Sven-Olof Lodin, erkänner i SvD den 11 januari att effekterna kanske felbedömdes. Hans recept är nu att skruva lite på reglerna och exkludera just sådana här företagskonstruktioner, dvs. företag som ägs av många personer och därför inte är fåmansföretag, men där delägarna har sina egna små lådor i företaget som därför kan hanteras som ett fåmansföretag. Ett undantag från undantag. I just det här hänseendet ska bolaget alltså behandlas som ett flermansföretag. Eller, som det antyds i artikeln, sådana företag ska normalt inte få använda lönesummeregeln. Observera ordet "normalt". Härligt! Här finns många möjligheter för skatteplanerare.

Lodin menar att konsultbranschens koncentration ökat på ett sätt som man inte kunde förutse när reglerna konstruerades 2004. Jag undrar det. Och om det är så, är detta ett bra exempel på hur reglerna framkallar en anpassning. Inte minst i revisionsbyråerna vimlar det av skickliga skattekonsulter som snabbt såg möjligheterna.

Jag vill inte tro att Lodin är rätt citerad i artikeln när det gäller frågan om beskattning av delägarna för att de fått köpa aktier i bolaget för 10 kronor när får över 10 000 kronor i utdelning varje år. Det hade varit lika berättigat eller oberättigat om de fått betala 1 miljon kronor och varit förbjudna att sälja aktierna till annan än nytillträdande delägare. Dvs. eftersom aktierna inte har något värde för ägarna, finns det inget värde att beskatta.

Sen kan man ju tycka att den vinst som delägarna tillgodogörs och som är ett resultat av deras eget arbete och vilket säkerligen förmeras genom att de får utnyttja den kapital- och resursbas som företaget utgör, skulle lönebeskattas i sin helhet. Någon kapitalinsats har de knappast gjort. Någon risk har de knappast tagit.