SÄNKT KAPITALINKOMSTSKATT A LA HAMILTON

För en tid sedan argumenterade Krister Andersson från Svenskt Näringsliv för sänkt skattesats på kapitalinkomster. Den 5 januari argumenterar FP:s ekonomisk-politiske talesperson Carl B Hamilton för samma sak på DN Debatt. Utgångspunkten är hans farhågor för att avdragsrätten för räntor driver upp priset på fastigheter och bostadsrätter. Genom en måttlig fördyring av finansieringskostnaderna genom att sänka skattesatsen till 25 procent, skulle prisstegringarna dämpas. Allianspartierna verkar inte entusiastiska.

Det kan här erinras om att en sänkning av skattesatsen till 25 procent inte kostar någon mer än högst 5 000 kr per år, eftersom avdragseffekten för ränteunderskott på belopp över 100 000 kr redan nu är endast 21 procent. Skulle skattesatsen sänkas till 21 procent skulle kostnadsökningen aldrig kunna bli mer än 9 000 kr.

Ett annat skäl är, hävdar CBH, att blir det allt mer akut att sänka den svenska kapitalskatten för att råda bot på dagens diskriminering av långsiktigt och svenskt personligt aktie­ägande.

En sänkning av kapitalinkomstskatten gör att det blir mindre förmånligt för hushållen att låna, men inte för företagen, skriver CBH. Här tror jag att det blir problematiskt. Det är svårt att ha en högre avdragseffekt på företagens räntekostnader än på hushållens. Ett sätt att lösa detta problem är att sänka eller avskaffa bolagsbeskattningen. Det skulle ge mycket annat också, och mycken kvasiintellektuell bråte skulle kunna kastas på sophögen.

Överhuvudtaget är räntan en olämplig skattebas. Bortses från utlandet motsvaras landets ränteintäkter av dess räntekostnader, dvs. den teoretiska skattebasen är = 0. Räntekostnaderna bärs dock till största delen av skattesubjekt, medan ränteinkomsterna till stor del tillfaller skattefria subjekt. Räntan är därför i praktiken en negativ skattebas för staten.

Det är lite lustigt. Länge har avdragsrätten för bostadsräntor kritiserats för att den skulle innebära en bostadssubvention till villa- och bostadsrättsägare. Men eftersom bostadsutnyttjandet beskattades var det helt konsekvent att medge avdrag. Mot räntekostnaden svarade sålunda en (uppskattad) ränteinkomst, låt vara att beskattningen av den var väl beskedlig. Numera finns en särskild bostadsskatt, som långt ifrån motsvarar den tidigare skatten på bostadsnyttan, varför ränteavdraget faktiskt kan kritiseras för att vara en subvention (avdrag för privata levnadskostnader). Men då kritiseras Hamiltons förslag för att vara ett dråpslag mot bostadsägare. I synnerhet som räntorna ändå är i stigande. Ändå är de så låga att det just nu (eller ännu hellre för ett år sedan) är tänkbart att reducera värdet av avdragsrätten utan att det blir katastofala följder. En relativt tydlig kostnadsökning, men i absoluta tal tämligen hanterlig. Dessutom minskar skatten för familjerna Persson och Lundberg med hundratals miljoner när skattesatsen på kapitalavkastning sänks. Alldeles fel fördelningsprofil, tycker oppositionen och de som drabbas personligen.

SvD SvD SSD GP
AfV