SKATTEVERKET ÖVERKLAGAR PWCs AKTIEVÄRDE

Skatteverket har överklagat förvaltningsrättens dom i fråga om beskattning av värdet av eventuell förmån som aktieägarna i konsultföretaget PWC (PriceWaterhouseCoopers) haft, eftersom de fått köpa aktier i bolaget för 10 kr styck som givit utdelning på tiotusentals kronor. Målet gäller sociala avgifter på värdet av de påstådda förmånerna.

Domen framstår förstås som obegriplig för den som inte känner till omständigheterna. En artikel i SvD den 7 februari med anledning av att Skatteverket överklagat domen till Kammarrätten gör inte saken klarare. Även en okunnig reporter borde fråga sig hur det kan komma sig att Skatteverket har förlorat målet i underinstansen. I stället framställs det som att Skatteverket inte lyckats bevisa värdet, och att man nog ska lyckas bättre i Kammarrätten eftersom verket har begärt muntlig förhandling.

Jag har svårt att tro att Kammarrätten bifaller Skatteverkets önskemål om muntlig förhandling. Det är inte en fråga om utredning av värdet utan om en rättsfråga och principell bedömning av ett avtalsförhållande mellan aktieägare/anställda och bolaget. Aktieägarna har skyldighet att hembjuda aktierna till förvärvskostnad. Att de ger utdelning på ansenliga belopp beror inte på aktiernas avkastningskraft, utan på att ägarna har skyldighet att genom arbete dra in inkomster till företaget. Genom de s.k. 3:12-reglerna har det varit gynnsammare att ta ut arbetsersättningen i form av utdelning än som lön. Men det gör inte aktierna som sådana värdefulla.

Man kan möjligen uppröras över att arbetsprestationen beskattas som aktieutdelning, men det var faktiskt lagstiftarens avsikt.


Kammarrätten avslog Skatteverkets överklagande i december 2014

INGEN AKTIEFÖRMÅN FÖR REVISORERNA

Förvaltningsrätten i Stockholm har den 3 december i dom (7382-13) mot PriceWaterhouseCoopers Sverige AB (PWC) avseende arbetsgivaravgift undanröjt Skatteverkets beslut att påföra avgift på en uppskattat förmånsvärde av sammanlagt 48 300 000 kr för företagets partners att förvärva aktier i bolaget för 10 kr/st. Enligt verkets beräkningar borde värdet varit 36 000 kr/st, eftersom de givit utdelning på tiotusentals kronor.

Ett aktieförvärv är dock förenat med viktiga villkor och inskränkningar. Så här skriver domstolen:

Hembudsskyldighet till ett i förväg bestämt pris medför att aktier inte kan överlåtas till utomstående och att delägare som lämnar bolaget är skyldiga att sälja tillbaka sina aktier utan möjlighet att göra kapitalvinst. Skulle samtliga aktier avyttras till någon utomstående inträder en skadeståndsskyldighet motsvarande ett års omsättning. Delägares skyldigheter innebär huvudsakligen krav på heltidsarbete och stort engagemang för bolagets verksamhet och resultat samt skyldighet att bidra till finansieringen av bolagets verksamhet genom aktieägarlån uppgående till 12 000 kr per aktie. Delägare som inte uppfyller kraven på prestation kan förlora sin rätt till utdelning eller tvingas lämna delägarkretsen.

Det är skrämmande att Skatteverket trots detta kan hävda att aktierna har ett värde utöver de 10 kr som de kan säljas för.

Konstruktionen har tillkommit för att dra nytta av reglerna om beskattning av utdelning från fåmansbolag med stor lönesumma, de sk 3:12-reglerna.  Politikerna har en tro att låga ägarskatter i sådana fall ska skapa sysselsättning, och revisions- och advokatbyråer och andra konsultföretag har anpassat sig. Och så blev det lite för bra, så att reglerna numera skärpts en smula.

PWC skulle lika väl ha kunnat bedrivas som partnerskap som tidigare varit det normala, men genom skattereglerna blev det lönsamt att bolagisera. Med de stordriftsfördelar som gäller i branschen kanske bolagisering skulle skett ändå, men med 3:12-reglerna blev det oemotståndligt. Att aktiepriset sattes till 10 kr kanske ter sig utmanande om man inte känner till villkoren i övrigt. Det kunde lika väl sättas till 10 tusen med hembudskyldighet. Något marknadsvärde får aktierna inte ändå. De är osäljbara.

Det är ingen förmån och därför finns ingenting att beskatta.

Man får hoppas att Skatteverket avstår från att överklaga. Det vore närmast genant okunnigt, faktiskt.

De mål avseende förmånsbeskattning av delägarna som väntat på detta pilotfall kan nu avgöras.

OM det är så att revisorer, advokater m.fl. anställt flera personer därför att de fått lägre skatt, ska de då kritiseras för det? Det var ju politikernas avsikt. OM det är så att de nu kommer att avskeda folk därför att de får mindre skatteförmån, ska de då kritiseras för det?

SvD

3:12

Jag kommenterade häromdan Anne Rambergs inlägg i Dagens Industri i debatten om Skatteverkets angrepp på konsultföretagen, vilka låter sina partners köpa aktier i bolagen för en symbolisk summa och som till följd av konsultens framgångsrika arbete kan lämna utdelning med höga belopp som kalibreras efter de förmånliga skattereglerna (3:12-reglerna) för personalintensiva företag. Eller rättare sagt angrepp på konsulterna. Rubriken på inlägget var väl inte så lyckad, eftersom den felaktigt gav sken av att Skatteverket skulle ifrågasatt 3:12-reglerna. Hennes invändning var att Skatteverket försökte kringgå effekterna av de gynnsamma 3:12-reglerna genom att förmånsbeskatta förvärvskostnaderna av aktierna. Som man kunde förvänta känner sig Skatteverket genom Tomas Algotsson i DI den 14 januari nödgad att poängtera att verket inte ifrågasätter beskattning enligt 3:12-reglerna. Nu är rubriken Verket hotar inte 3:12. Förmodligen är bägge rubrikerna satta av tidningen och har gett sken av att debatten handlar om 3:12-reglerna, när de - som Algotsson påpekar - handlar om beskattning av ev. förmånsvärde på aktieköpen.

Algotsson framhärdar i Skatteverkets uppfattning att aktierna har ett högre värde än några tior, eftersom konsulterna kan lyfta utdelning på dem med tio tusentals kronor. Nu lär en konsult knappast få någon utdelning om han inte bidrar till vinstgenereringen, och när han slutar måste han hembjuda aktien till det han köpte den för, så något större ekonomiskt värde har den inte. Det enda som skiljer de aktuella fallen från nystartade företag, är att PWC, KPMG och vad konsultbyråerna heter är välrenommerade och har upparbetade värden. Det är förmodligen lättare för nyblivna partners i dessa konsultbyråer att snabbt få lukrativa uppdrag än för partners i nystartade byråer. Så på det sättet kan det vara värdefullt att för en tia få möjlighet till tillgång till den väletablerade byråns renommé. Men skattskyldighet för en sådan möjlighet föreligger inte.  Först när konsulten tillgodoförs sin andel av de inkomster han dragit in till byrån kan han beskattas för effekterna av denna förmån. (Det gäller för övrigt byråns alla anställda. Om byrån är framgångsrik kan den betala högre löner än andra företag.)  Eftersom byrån är ett aktiebolag och inkomsterna för delägarna ska beskattas enligt 3:12-reglerna, ska - under vissa villkor - erättningen till stor del beskattas som utdelning. För konsulter som nystartar verksamheter, och som till följd av sin kompetens och expertis drar in stora arvoden till sina byråer, råder det inget tvivel om att 3:12-reglerna kan utnyttjas på det sätt som nu skett utan att Skatteverket kan ingripa. Det är i själva verket meningen med reglerna, även om lagstiftaren inte tänkte på att de var särskilt förmånliga för just skattekonsulter.

Å andra sidan är det praktiskt sett inte heller mycket som skiljer mellan den nu aktuella etableringsformen som aktiebolag och den gamla "stiftelselika" företagsformen som användes av advokatbyråer o. likn. Det är egentligen bara själva aktiebolagsbildningen som ger medarbetaren en temporär och villkorlig äganderätt till en aktie. Vad som i den tidigare företagsformen bara kunde tas ut som lön eller andel i företagsvinst kan nu delvis tas ut som utdelning på aktie. Med den möjligheten följer utryckligen en laglig rätt att beskattas enligt 3:1-reglerna. Skatteverkets möjlighet att vinna processerna synes därför vara att hävda att konsultföretaget egentligen inte är ett aktiebolag - vilket torde bli svårt.

Det bör påpekas att möjligheten att utnyttja 3:12-reglerna förutsätter att bolaget även påförts bolagsskatt.

I SvD hakar Per Lindvall  den 14 januari på med en antydan om att PWC deltar i något suspekt, när det som "regelryttare" använder "standardsvaret för de[m] som försvarar sin skatteplanering" och bara "följt de incitament som olika länder satt upp". Trist journalistik.

BESKATTNING AV REVISORER OCH REVISIONSBYRÅER

Äntligen tycks Skatteverket ha kommit till skott vad gäller beskattningen av revisorer och revisionsbyråer, som organiserat sig i aktiebolagsform. På sin hemsida redovisar Skatteverket sin inställning på följande sätt.

I många konsultföretag tillämpas delägarprogram som innebär att anställda konsulter kan få köpa aktier i bolaget för till exempel 10 kronor och sedan kan få till exempel 10 000 kronor i utdelning varje år. Frågan är om det pris som betalas för aktierna är marknadsvärdet eller om aktieköpet sker på förmånliga villkor och därför ska ses som en värdepappersförmån.

Delägarsystemet innebär att mer erfarna konsulter, som från början är anställda i ett rörelsedrivande bolag, kan få köpa in sig i moderbolaget när de ska tas upp i delägarkretsen. I moderbolaget finns endast delägare anställda. Nya delägare får i vissa fall köpa ett bestämt antal nyemitterade aktier i bolaget, till exempel 25 stycken. Förvärvet avser i princip ett "tömt" bolag eftersom utdelning baserad på föregående års resultat redan har delats ut till dåvarande aktieägare. Delägarna är alltså gemensamt ansvariga för att arbeta upp nästa års resultat som de sedan får del av i form av utdelning året därpå. Detta benämns ibland "naken in - naken ut".

Det pris de betalar - exempelvis 10 kronor per aktie - motsvarar kvotvärdet vid köpet och ändras inte över tiden. Delägarna kan aldrig sälja aktierna för mer än vad de betalat. Mot den bakgrunden anser flera konsultbolag att marknadsvärdet för aktien är just det priset som bolaget har bestämt. Någon annan marknad att jämföra med finns inte enligt dessa konsultbolag. Vidare menar många bolag att det finns en risk i ägandet, bland annat att bolaget alltid har skadeståndskrav emot sig. Delägarna måste därför vara beredda att skjuta till kapital om så behövs. Dessutom har de krav på inlåning till byrån med visst belopp per aktie utan säkerhet för aktien. Den lösningen har valts i stället för att använda ett högre pris på aktien.

Skatteverket anser för sin del att det innebär en förmån att få köpa aktier i konsultbolaget för exempelvis 10 kronor per aktie eftersom aktieinnehavet varje år ger en avkastning motsvarande en andel av årets upparbetade vinst. Varje aktie ger utdelning i storleksordningen 10 000 till 15 000 kronor.

Ett marknadsvärde kan enligt Skatteverket aldrig bestämmas genom att en arbetsgivare ensidigt bestämmer priset för aktien oavsett dess ekonomiska värde. Om det inte går att köpa aktien på den öppna marknaden, får värderingen grundas på ett hypotetiskt resonemang. Vad hade en konsult i företaget eller någon annan varit beredd att betala för att få köpa aktier som varje år berättigar till utdelning av hela årsvinsten om prissättningen varit fri?

En väsentlig fråga är om de höga utdelningarna endast ska ses som en följd av de förmånliga 3:12-reglerna - såsom många konsultbolag anser - eller om utdelningarna också påverkar aktiens värde vid förvärvstillfället.

Skatteverket anser att marknadsvärdet får man fram genom en avkastningsvärdering med beaktande av villkor och verkliga kostnader för ägandet som har påverkan på värdet för delägaren. Skatteverket har för avsikt att låta domstolarna pröva frågan.

Jag kommenterade saken redan för ganska exakt två år sedan när frågan började diskuteras.

Till redogörelsen ovan torde böra tilläggas att delägarskapet lär kräva att vederbörande bidrar till företagets intjäning. För att det ska bli någon vinst att dela ut krävs arbetsinsats av aktieägaren. Aktien i sig saknar annat värde än vad aktieägaren kan erhålla när han i framtiden lämnar företaget, dvs. samma belopp som han en gång erlade. Nuvärdet av vad han då erhåller är dessutom lägre än förvärvskostnaden. Något förmånsvärde motsvarande mellanskillnaden mellan marknadsvärdet och förvärvspris att beskatta kan därför inte förligga.

Däremot kan man säga att aktieägandet är en biljett till att få värdet av sin arbetsinsats (delvis) omvandlad från lön till utdelning. Den förmånen skulle möjligtvis - åtminstone teoretiskt - kunna åsättas ett värde. Mer framkomligt torde vara att utdelningarna betraktas som lön, eftersom företaget inte fått något kapitaltillskott som kunnat generera vinster av den storlek som redovisats. Utdelningen är helt enkelt en i enlighet med särskilda lagregler omrubricerad lön.

Konstruktionen torde vara helt betingad av 3:12-reglernas utformning. Dessa avser uttryckligen att gynna ägare till företag med höga lönekostnader. Det är faktiskt meningen att oavsett vad uttagen till fåmansföretagens ägare kallas, ska de i beskattningshänseende behandlas som utdelning endast i begränsad omfattning. I det här speciella fallet är begränsningen tämligen liten, eller  - annorlunda uttryckt - rätten att behandla dem som utdelning är mycket generös.

SvD