VARFÖR MÅSTE MÖLNLYCKES TILLVÄXT BEGRÄNSAS?

 

Benjamin Dousa skriver i en ledarartikel i SvD den 24 juli.

 

Eftersom bolaget (Mölnlycke) räddades så beskattas nu vinsterna i Sverige.

Vackert så. Men tänk så mycket bättre om vinsterna inte beskattats. Då skulle Mölnlycke växt och kunnat nettoinvestera 33 procent snabbare. Anställningarna och lönesumman skulle ha ökats (och beskattats med både inkomstskatt och sociala avgifter), produktionen och försäljningen skulle ha ökats (och beskattats med moms och andra konsumtionsskatter) och i den mån bolaget inte hade investeringsbehov och/eller aktieägarna krävde utdelning skulle ökade aktieutdelningar ha beskattats. De uteblivna bolagsskatterna skulle med råge ha ersatts med andra skatter.

I stället fick anställda, konsumenter och aktieägare bekosta bolagets skatter (vem skulle annars göra det?); vem som fick betala och hur mycket berodde på tillfälliga elasticitetsförhållanden på löne-, varu-, tjänste- och kapitalmarknaderna.

Företagsbeskattningen kräver med nödvändighet extremt komplicerade regler. Ständigt kompletteras reglerna när nya luckor och bristfälligheter upptäcks; senast ränteavdragsbegränsningarna, som inte ens Högsta förvaltningsdomstolen tycks kunna bemästra (läs t.ex. Stockholms tingsrätts dom stockholms-tr-t-17795-18-dom-2021-07-16.pdf (jk.se) ) i ett mål (Fortum Sweden AB) om skadestånd för påstådd underlåtelse av Högsta Förvaltningsdomstolen att inhämta yttrande från EU-domstolen. Målet belyser på ett tragikomiskt sätt svårigheterna att hantera både skattereglerna och de konsekvenser reglerna ger. Resurserna hos skattemyndigheter, domstolar, skattekonsulter och skatteakademiker förbrukas på något helt onödigt och sterilt.

Varför har vi en skatt på nettoinvesteringar? En skatt på den bas som utgör fundamentet för mänsklighetens stigande välfärd! Varför slipper företag som förstör det som redan finns betala för den skada de vållar?

Bolagsskatten är ett resursslukande självskadebeteende; konsulternas guldgruva och akademikernas lekstuga. 

INVESTORS SKATTER

SvD jagar Investor med dotterbolag för att de inte betalar tillräckligt med skatt. Varken Mölnlycke, Gambro eller Lindorff har betalt skatt på flera år, skriver tidningen den 13 november.

Vad ska de göra? Ska de betala mer än lagen kräver? Hur mycket mer?

Man kan visserligen undra över hur domstolarna kan acceptera avdrag för räntor på koncerninterna lån på uppemot 15 procent.

Nu framgår det inte till vilka räntorna betalts. Det sägs bara att

Investor har som investmentbolag inte behövt betala skatt på ränteintäkterna.

Fel. Ränteinkomster är skattepliktiga även för investmentföretag.

Den tidigare meddelägaren i Mölnlycke, Morgan Stanley, ska inte heller ha behövt betala skatt på ränteinkomster från Mölnlycke

genom att lägga sitt ägande i ett bolag i Luxemburg.

Det kan väl knappast Mölnlycke eller Investor kritiseras för. Och varför skulle ett amerikansk bolag betala skatt i Sverige på räntor härifrån? Utländska rättssubjekt beskattas inte enligt svensk lag för ränteinkomster härifrån. Det är helt avsiktligt och medvedet. Det ska vi bara vara tacksamma för. En sådan skatt skulle bara höja avkastningskraven för utlänningar på investeringar i Sverige.

För att få det att låta ännu mer suspekt framhålls att

Investor kan plocka hem utdelningar från bolaget, utdelningar som är skattefria eftersom Investor är ett investmentbolag.

Det är sant, men det beror på att investmentföretag är intermediärer, och skulle de beskattas för utdelningsinkomster skulle s.k. kedjebeskattning uppstå, dvs beskattning skulle uppkomma i ett nytt ägarled utan att nya värden skapats. Rent tekniskt har detta lösts så att investmentföretag faktiskt beskattas för mottagen aktieutdelning (och alla andra slags inkomster utom kapitalvinster på delägarrätter, dvs aktier o. likn.), men de får avdrag för egen lämnad utdelning. Avdrag får ske även mot andra inkomster än aktieutdelningar, t.ex. räntor.

Syftet med bestämmelserna är att någon beskattning inte ska ske hos investmentföretag för utdelningsinkomster, om inkomsterna delas ut till andelsägarna. Vidare ska omplaceringar av aktier o.dyl. kunna ske utan beskattning. En schablonintäkt på 1,5 procent avses kompensera för den s.k. sparbösseeffekt som skattefriheten för omplaceringar medför.

Tidningens - och läsarnas - upprördhet kunde stillas om  bolagsbeskattningen helt avskaffades.

I papperstidningen fortsätter SvD sin kampanj den 14 november under rubriken AP-fonder duckar om nollad Investorskatt. Pensionsföretagen och pensionsfonderna slingrar sig som ålar. De vill naturligtvis inte stå på skatteplanerarnas sida, men det är ju pensionärernas pengar man förvaltar. Mot vem har man högst lojalitet? Ossian Ekdahl på Första AP-fonden säger det enda riktiga:

Vi tycker inte att det är en ägarfråga utan en regleringsfråga. Om man tycker det är fel på reglerna så är det lagstiftarens uppgift att se över dem.

Helt rätt. Avskaffa bolagsbeskattningen.

SvD