REGERINGEN VILL SÄNKA BOLAGSSKATTEN

SvD skriver den 19 juni att regeringen vill sänka bolagsskatten från 22 till 20 procent. En promemoria går ut från finansdepartementet den 20 juni.  Sverige blir starkare och attraktivare för investeringar, skriver finansminister Magdalena Andersson (S) och biträdande finansminister Per Bolund (MP) i en debattartikel i Dagens industri. Javisst, Sverige skulle bli ännu attraktivare om bolagsskatten avskaffades helt.
Nu ska skattesatssänkningen kombineras med begränsning av rätten till avdrag för räntekostnader. Högt belånade företag ska betala högre skatt, enligt statsråden. Varför?
Men det blir lite nytt att skatteplanera bort. Och några nya doktorsavhandlingar kan det väl bli.

Promemorian finns här. Det blir inte enklare. Om det inte är önskvärt att lånekapital är gynnat i förhållande till egetkapital, vore det väl bättre att ta bort den omständighet som förorsakar detta, dvs beskattningen av bolagens vinster. I stället ska reglerna kompliceras ytterligare med begränsning av rätten till avdrag för räntor.

VINNER ELLER FÖRLORAR SVERIGE PÅ BEPS?

Krister Andersson, skattechef på Sveriges Näringsliv, kritiserar i ett inlägg i SvD den 13 augusti finansminister Magdalena Andersson för att hon inte lämnar ut finansdepartementets beräkningar av hur Sverige skulle vinna på de förändringar av de internationella skattereglerna för företag som successivt genomförs inom ramen för BEPS-projektet. BEPS uttyds Base Erosion Profit Shifting, dvs åtgärder som företag verksamma inom flera länder vidtar för att  minimera sina skattekostnader. Genom de regler och principer som genomförs genom BEPS-projektet är det meningen att det ska bli svårare för företagen att själva råda över hur vinsterna fördelas.
Själv menar Krister Andersson att  genomförandet av BEPS tvärtom kommer att minska den svenska skattebasen.
BEPS-processen har väckt förhoppningar hos många länder att de ska kunna dra till sig beskattningsunderlag, som de hittills anser tillförts industriländer. Det kan därför antas att länder som Brasilien, Ryssland, Indien, Kina och Syd-Afrika (BRICS-staterna) kommer att hävda att större andelar av företagens vinster ska hänföras och beskattas i deras länder. Den här typen av regler är inte objektivt fastställbara, utan inom ramen för regelverket kan vitt skilda meningar föreligga om vilken vinstfördelning som är den riktiga. Ytterst blir det en förhandlingsfråga mellan staternas skattemyndigheter. Små länder som Sverige kommer inte att ha mycket att sätta emot.
Även om BEPS-processen leder till större informationsutbyte mellan länderna och därmed till ökade svårigheter för företagen att dölja var vinsterna uppkommer, är det knappast troligt att Sverige skulle bli vinnare. Kanske kommer hela den svenska skattebasen från internationellt verksamma svenska företag att försvinna utomlands. Om så blir fallet är det lika bra att avskaffa bolagsbeskattningen. Det skulle innebära att svenska företag befrias från det gissel som bolagsbeskattningen innebär. Attraktionen för utländska företag och utländskt kapital att etablera sig i Sverige skulle öka.
Är det så som Magdalena Andersson motiverar att Sverige skulle bli vinnare på BEPS?
Troligen inte.
Avskaffa bolagsbeskattningen.

FASTIGHETSSKATT OTÄNKBAR?

Magdalena Andersson har förklarat för EU-kommissionären Valdis Dombrovski "vilket hat svenska folket känner för fastighetsskatten", skriver SvD den 20 november. Om det är rätt citerat blir det nog svårt för henne att ändra uppfattning. Jag undrar emellertid vad hon har för belägg för sitt påstående. Är svenskarnas hat mot en fastighetsskatt större än andra folks? Hur kan vi ha haft fastighetsskatt i alla tider, om det funnits ett särskilt svenskt hat för fastighetsskatt?


Varför skulle en rimlig beskattning av fastighetskapitalets avkastning vara omöjlig, när all annan kapitalavkastning beskattas och när kostnaden för finansieringen är avdragsgill?  "Ja, men avkastningen ger ju inga pengar att betala skatten med", har varit ett argument mot skatten. Det har inte hindrat att fastighetsskatt tagits ut förr. Under andra halvan av 1900-talet schablonbeskattades alla småhus. Och vem tror att ett fastighetsinnehav skulle vara förskonat från kostnader, drift, underhåll mm. Även dessa kostnader kräver inkomster för att betala.  Är det inte dessutom både ganska rimligt och praktiskt att skattevägen ge det allmänna tillgång till finansiering av den infrastruktur som fastigheterna kräver; alltså en skatt som inte bara träffar avkastningen?


En fastighetsskatt fördelar skattebördan på alla och kan inte undgås om man vill bo/eller äga fastighet i Sverige. Den kan utformas så att den tas ut i relation till den bostadsstandard var och en tycker sig behöva. Nuvarande kommunala fastighetsavgift är maximalt 7.122 kr; lika för en villa värd 948.267 kr som för en värd 25 miljoner. Inte särskilt "rättvist". Undra på att fastighetspriserna skenar.




T.o.m. förre statsministern Göran Persson tycker att en fastighetsskatt vore bra. Man kan se hans belåtenhet i en intervju med SvD den 25 nov med att det var den borgerliga regeringen som införde nuvarande ordning med kommunal fastighetsavgift.

BEPS

Till dags dato verkar endast Dagens Industri ha observerat BEPS-rapporten från OECD. I en ledare den 15 oktober kommenteras och kritiseras förslaget.
DI observerar ett problem i själva förutsättningen för förslaget.

Bolagsskatt är bara en mindre del av världens skatteinkomster. Andelen borde vara ännu mindre; det stora skatteproblemet i fattiga länder är nämligen att deras skattemyndigheter inte lyckas driva in vanlig inkomstskatt och  moms.

Magdalena Andersson bekräftar ofrivilligt i sitt debattinlägg [på DI Debatt] att skatteflyktsproblemet inte rimligen kan vara det som hotar världens välfärdssystem; slår man ut det på jordens befolkning blir det några hundralappar per person. Det bästa skattebiståndet är alltså att hjälpa fattiga länder att bygga upp en okorrumperad statsförvaltning.

Det är inte ofta man ser tidningarna bagatellisera bolagsskatteproblemet så pass. Man får vara tacksam för det lilla. Att gå längre och inse att bolagsskatten är kontraproduktiv, skadlig och onödig verkar svårare.


Om BEPS-projektet skulle resultera i att utvecklingsländer tillåts ta en större andel av företagens vinster är det emellertid knappast någon katastrof för företagen. De kommer i sina hemländer att kunna avräkna ett större belopp av utländska skatter, så skattebördan blir oförändrad. Hemländerna får visserligen lägre skatteinkomster, med bolagsskatternas andel av de totala skatteinkomstenar är ändå nästan försumbar.  Intressantare är om företagen är lika intresserade av etablering i u-länderna, om dessa genom  högre skatter tar mera betalt för företagens etablering och verksamhet. Den effekten skulle bli ännu mer påtaglig om hemländerna skulle avskaffa sin bolagsbeskattning. Den högre avräkningen av utländska skatter skulle göra ett sådant steg lättare att ta.


Avskaffa bolagsbeskattningen.

NY BANKSKATT

Finansminsiter Magdalena Andersson föreslog i sitt förstamajtal en ny bankskatt, skriver SvD den 2 maj. Hon anser bankerna vara underbeskattade - hur man nu ska mäta det. Hon tycks rata både en transaktionsskatt (Tobinskatt) och den skatt som Företagsskattekommittén föreslog. I stället tänker hon sig en skatt av dansk modell: skatt på lönekostnaderna i finanssektorn. Direktiv till en utredning om en bankskatt finns här.


- Nu är det tid för den svenska finanssektorn att få möjlighet att bidra lite mer, sade hon.
Generöst, kan man tycka.


Hur kan hon tro att finanssektorn skulle bidra? Varför skulle finanssektorns företag inte försöka ta ut den tillkommande kostnaden genom prissättning eller lönesättning. Går det så går det på grund av de elasticiteter som råder på marknaderna för bankernas tjänster och arbetskraft. Sen är det så att bankernas köpare av personalintensiva produkter (företagsfinansiering, värdepappershantering, juridisk expertis) är särskilt prisokänsliga. Kreditgivning ligger tidigt i produktionskedjan så företagens ökade bankkostnader kan lätt rullas vidare mot slutkonsument. Investeringar i IT mm blir relativt sett billigare och ersätter manuell hantering.


Alternativt, i den mån de ökade lönekostnaderna inte kan rullas över på kunder och anställda eller absorberas av investeringar, minskar investeringarna på grund av reducerad lönsamhet.


Vem tror att företag bekostar sina egna skatter? Lönsamheten avgör verksamhetens inriktning och utförande. Skatten kommer därför att ha effekter på hur den förändrade kostnadsstrukturen påverkar sättet att driva verksamheten - inte att bankerna "bidrar lite mer".


Om man vill göra arbetskraft mindre konkurrenskraftig gentemot investeringar, är en skatt på lönekostnaderna säkert effektiv och kan åstadkomma att manuell arbetskraft ersätts av maskiner. På det sättet har skatten en viss påverkan på ekonomin. En skatt på bolagens vinster är bara idiotisk.


Avskaffa bolagsbeskattningen.

SPIKEN I KISTAN FÖR BOLAGSSKATTEKOMMITTÉNS FÖRSLAG?

Företagsskattekommittén lämnade i juni 2014 två förslag på hur företagsbeskattningen ska förändras. Min bedömning är att ingen av modellerna bör genomföras utan att först genomgå grundlig analys och förändringar, skriver finansminister Magdalena Andersson (S) i en debattartikel i Dagens Industri den 21 april. En ny remittering av det slutliga förslaget kommer att bli nödvändig.      

Vidare skriver hon följande.

Ett konkurrenskraftigt och dynamiskt företagsklimat är grunden för tillväxt och jobbskapande. Företagandets villkor ska vara internationellt konkurrenskraftiga, förutsägbara och stödja en sund konkurrens.                               

Företagsskattekommittén, som lämnade slutbetänkande i juni 2014, har bland annat haft i uppdrag att göra de skattemässiga villkoren mer lika vid finansiering med eget och lånat kapital.

Dagens regler ger incitament att välja lån. Kommittén skulle också motverka skatteplanering med ränteavdrag och undersöka möjligheten att ersätta nuvarande regler för ränteavdragsbegränsningar.

Kommittén lämnade två alternativa förslag. Som huvudförslag föreslås ett så kallat finansieringsavdrag och som alternativt förslag en så kallad EBIT-modell (Earnings before interest and tax). Båda förslagen innebär att finansiella kostnader får dras av fullt ut mot motsvarande intäkter. Den avgörande skillnaden ligger i hur avdragsrätten för resterande finansiella kostnader begränsas.

Eftersom båda förslagen skulle innebära en stor reform är det viktigt att informera om inriktningen på regeringens fortsatta arbete. Kritiken i remissvaren är omfattande. De allra flesta remissinstanser avstyrker båda modellerna i den form som föreslås. Vikten av internationellt gångbara regler lyfts fram.

Många anser att definitionen av vad som avses med finansiella kostnader och intäkter är komplicerad och oförutsebar. Inte minst framförs kritik mot hur hyresbetalningar ska behandlas, förslagets effekter för fastighetsbranschen och förslaget om finansiering genom en halvering av kvarstående underskott.

Utifrån detta är min bedömning att ingen av modellerna bör genomföras utan att först genomgå grundlig analys och förändringar. Samtidigt håller en stor majoritet av remissinstanserna med om att den svenska bolagsbeskattningen bör ses över och anser att det är bra att begränsa avdragsrätten för räntor, främst i syfte att förhindra missbruk och skatteundandragande.

Jag delar denna uppfattning och anser att det slutliga förslaget ska leda till en begränsning av ränteavdragen kombinerad med en lägre bolagsbeskattning med utgångspunkt i Företagsskattekommitténs förslag. Eftersom en ökad nybyggnation är ett högt prioriterat mål för regeringen måste dock inte minst konsekvenserna för bostadssektorn analyseras noga.

Finansieringsavdraget har flera fördelar och uppfyller i hög grad det huvudsakliga uppdraget. I motsats till EBIT-modellen har dock finansieringsavdraget ingen internationell motsvarighet. EBIT-modellen motverkar inte skatteplanering med ränteavdrag lika effektivt som finansieringsavdraget.

En nackdel är därför att de nuvarande reglerna för ränteavdragsbegränsning kan behöva vara kvar i någon form.

Min samlade bedömning är dock att EBIT-modellen är den modell som är bäst lämpad att utgå ifrån. Trots de fördelar som finns med finansieringsavdraget anser jag att det är för långtgående och att omställningen skulle bli för stor. Modellen skulle möjligtvis kunna bli aktuell på lång sikt. I dag skulle EBIT-modellen fungera bäst i ett internationellt perspektiv, och den uppfattas som mer gångbar bland de allra flesta företagen. Modellen innebär också att asymmetrin mellan eget och lånat kapital och möjligheterna till skatteplanering med ränteavdrag minskar i tillräcklig hög grad.

Det krävs dock som sagt fortsatt analys och omarbetning av förslaget, exempelvis av definitionen av finansiella kostnader. Det behövs mer analys av hur avdragsrätten för räntedelen i hyra/leasing ska behandlas.

Det finns också behov av att analysera om modellen slutligen ska baseras på resultatmåttet EBIT eller EBITDA (Earnings before interest, tax, depreciation and amortization) samt om det behövs särlösningar för vissa branscher – såsom finans- och fastighetsbranschen.

Frågan om nuvarande ränteavdragsbegränsningsregler behöver vara kvar och i så fall i vilken form måste också utredas. Detsamma gäller huruvida förslaget om finansiering genom halvering av tidigare års underskott bör ändras eller ersättas. Därför är min bedömning att fortsatt dialog och en ny remittering av det slutliga förslaget från finansdepartementet kommer att bli nödvändig. Ett förslag kommer att kunna träda i kraft tidigast den 1 januari 2017.

Det känns som detta är den första spiken i kistan för Företagsskattekommitténs förslag. Varför angripa problemet med den asymmetri som "gynnar" lånekapital framför egetkapital genom att ytterligare komplicera ett redan alldeles för komplicerat skattesystem. Asymmetrin beror på att avkastningen av eget kapital beskattas.
Vad är det som gör vinstbeskattningen av bolag så nödvändig att denna komplicerade, skadliga och rättsosäkra skatt måste finnas? Fundera på det, Magdalena Andersson.
Avskaffa bolagsbeskattningen så försvinner problemet. Skattebortfallet,  kameralt sett och på kort sikt, är obetydligt. Bolagsskatten står för 5-7 % av offentliga inkomster från skatter och avgifter. Realt sett och på lång sikt ger bolagsskatten ingenting.


För att minska övergångsproblem med bortfallande (kamerala) skatteinkomster kunde bolagsskatten sänkas till 10 procent. Då är asymmetrin obetydlig och det skattesvinn som uppstår genom räntesnurror upphör och vänder i andra riktningen. Det blir mer lönsamt att ta vinsten till Sverige och skatta den här än utomlands.


Avskaffa bolagsbeskattningen.

STEFAN LÖFVEN OCH MAGDALENA ANDERSSON BEKLAGAR FRAMTIDA SKATTESÄNKNINGAR

Efter Moderaternas partistämma står det nu klart att partiet vill sänka skatten med 35–40 miljarder de närmaste åren. Detta skulle få stora konsekvenser för möjligheterna att satsa på skolan och välfärden, skriver Stefan Löfven och Magdalena Andersson i en debattartikel i SvD den 4 november.

Bland alla exempel på skattesänkningar som SL och MA anför finns sänkt bolagsskatt.

Trots att regeringen nyligen sänkte bolagsskatten, så anser moderaterna att ytterligare sänkningar som till stor del gynnar storbankerna är att prioritera. Det troliga är att en ytterligare sänkning av bolagsskatten skulle kosta Sverige minst 8–12 miljarder kronor.

Det är nog inte alls troligt.

Det är mycket som händer om bolagsskatten skulle sänkas.

Rent kameralt försvinner det förstås bolagsskatteintäkter för staten om skattesatsen sänks och bolagsvinsterna inte ändras.

Men fösvinnandet av en kostnadspost för företagen får effekter. (Fortfarande rent kameralt) blir det mera pengar att dela ut, vilket ger skatt på utdelningar och kapitalvinster. Det blir också mer pengar för företagen att spendera på kostnader - ytterst löner - vilket ger skatt på inkomster, skatt på lönekostnader och skatt på konsumtion (moms, energi- och drivmedelsskatter mm).

Så "rent kameralt" blir det totala skattebortfallet långt mindre än hälften av bolagsskattebortfallet.

Lägre skatt på företagsvinster sänker avkastningskraven på investeringar, vilket leder till ökad aktivitet i näringlivet. Utländskt kapital attraheras, vilket ytterligare spär på investeringarna. Vinsterna ökar, vilket ger ytterligare skatteunderlag i form av utdelningar och bolagsvinster (även om skattesatsen har blivit lägre) och - på grund av den ökade aktiviteten - högre löne- inkomst- och konsumtionsskatter .

Så lägre skatteinkomster blir det inte. Det kanske till och med blir högre bolagsskatteinkomster till följd av den stimulans som bolagsskattesatssänkningen gav.

Varifrån tror SL och MA att bolagen hämtar pengar till bolagsskatten? Från Gud, från solen, från bolagsägarna?

Tas bolagsskatten bort helt försvinner förstås statens bolagsskatteinkomster. Men Sverige får en konkurrensfördel i form av sänkta avkastningskrav på investeringar gentemot utlandet, vilket leder till kapitalinflöde och sysselsättningsstimulans. På litet längre sikt händer inte så mycket. Ekonomin anpassar sig till det nya läget. Fördelningen av produktionsresultatet (som säkerligen är till kapitalägarnas fördel till en början) återgår till det långsiktigt normala: varför skulle fördelningen påverkas av bolagsskatten?  Det har den aldrig gjort.

Svenskt näringsliv får en fördel: det slipper lägga ner resurser på skatteplanering och skatteprocessande; rättssäkerheten höjs. Det är bara två kategorier som får en försämrad situation: skattekonsulter och skatteakademiker.

Så, SL och MA, det är bara bra att regeringen - om ni nu har rätt - tänker sänka bolagsskattesatsen. Helst borde skatten avskaffas helt.

(S) ACCEPTERAR SÄNKT BOLAGSSKATT

Fantastiskt!!!

SvD  DN

HJÄLP RIKSBANKEN

Carl B Hamilton (FP) argumenterar i SvD den 24 oktober för att genom sänkning av skattesatsen på kapital göra det lättare för Riksbanken att sänka räntan. Flera flugor i en smäll.

Ska man vara riktigt noga bör Hamiltons räknexempel i artikeln förtydligas. Han skriver

Om boräntan är 5 procent, och skatten på inkomst av kapital sänks från dagens 30 till 25 procent, och därmed ränteavdragen lika mycket, motsvarar det en räntehöjning med cirka 0,25 procent. 

Det är dock inte fråga om att begränsa rätten till ränteavdrag, som man kan tro av ordalydelsen. Det är värdet av ränteavdraget som minskar. Efter en skattesänkning kostar räntan 3,75 i stället för 3,5 procent. Det motsvarar inte en räntehöjning med cirka 0,25 procent, utan med exakt 0,25 procentenheter. Eller cirka 7,14 procent.

Men om det gör det möjligt för Riksbanken att sänka räntan med 0,5 - 0,75 procentenheter (inte procent som Hamilton skriver), blir det ändå en vinst för låntagarna.

Som Hamilton skriver är det just nu - vid dagens redan extremt låga räntor - som det är bäst och billigast för alla, men särskilt de högbelånade, att genomföra en nedsättning av skattesatsen för kapitalinkomster.

En sänkning av skattesatsen innebär dessutom ett fiskalt tillskott, eftersom ränteinkomsttagare - men inte räntebetalare - i stor utsträckning är skattebefriade.

Därtill kommer de troligen mest betydelsefulla näringspolitiska effekterna - de på företagens finansiering.

Att det är viktigt att uttrycka sig tydligt framgår t.ex. av kommentaren i Dagens Industri till Hamiltons förslag. DI, som tycks tro att Hamilton vill reducera avdragsrätten, skriver att Hamilton vill att riksdagen  dessutom ska sänka skatten på kapital för att gynna entreprenörskap och aktiesparande. Nej, Hamilton föreslår bara att skatten på kapitalinkomst ska sänkas. Det har flera gynnsamma effekter.


DI forsätter med sitt missförstånd den 25 oktober. Reportern Linda Öhrn frågar socialdemokraternas finansministerkandidat Magdalena Andersson:

Folkpartiets Carl B Hamilton föreslår att man minskar på ränteavdraget. Vad tycker du om det?

”Det är inget förslag som vi har.”

Varför inte?

”Det har inte varit en aktuell fråga. Många barnfamiljer har tagit radhuslån utifrån de ränteavdrag som finns. Man kan inte ändra villkoren hur som helst”.

Hamilton har inte föreslagit ändring av ränteavdrag. Han har föreslagit ändrad skattesats.


Riksdagsledamöterna Per Bolund och Mats Pertoft från Miljöpartiet kommenterar i ett inlägg i SvD den 24 oktober Hamiltons förslag.

Den 25 oktober skriver Joacim Olsson, vice förbundsdirektör, och Daniel Liljeberg, chefekonom hos Villaägarnas Riksförbund, i SvD att  Hamilton argumenterar för att "ränteavdragen ---- ska försämras kraftigt".  Så är det ju inte. Han argumenterar för en sänkt skattesats för inkomst av kapital. Effekten av ränteavdraget blir mindre, men rätten till ränteavdrag är oförändrat.

Hamilton vs. Andersson

Carl B Hamilton kommenterar i en artikel i SvD den 30 september Magdalena Anderssons kritik mot regeringen att den skullle låna till ”vidlyftiga skattesänkningar”. Andersson syftar på bolagsskatten. Hamilton skriver helt riktigt att

....bolagsskatten skulle – om man inte sänker den – medföra att skattebasen krymper. Varför det? När omvärlden har lägre bolagsskatt väljer fler företag att inte expandera i Sverige, eller att lokalisera sig utomlands. Det är alltså vilseledande att påstå att skattesänkningen ”kostar” 16 miljarder kronor eftersom dessa miljarder i växande utsträckning aldrig hade kommit in till statskassan om skattesatsen behållits på 26 procent istället för att den 1 januari 2013 sänkas till 22 procent. Att tänka kameralt och statiskt är okej på hushålls- och företagsnivå, men inte på samhällsekonomisk nivå när regeringspolitik avgör förutsättningarna för bland andra företagen.

Men det är mer än så:

Kameralt och initialt minskas statens inkomster kanske med 16 miljarder om man ser det som två bilder i ett seriealbum, före och efter, och kan anta ceteris paribus. Men det kan man inte, eftersom redan förväntningar om en förändring leder till reaktioner från företagen. Om företagen vet att de får behålla 78 procent av vinsten i stället för 73,7 får de - utan att göra något - pengar motsvarande de 4,3 procententheterna att sätta sprätt på. Det kommer att bli löner och eller utdelning. (Vi ser företagen som en enhet, så vi behöver inte bry oss om varu- och tjänsteköp.) Det blir då nya sociala avgifter, inkomstskatt och utdelningsskatt - tillsammans kanske 50 procent. Sen kommer resterande 50 procent att konsumeras, och då blir det moms och punktskatter på köpen, vilket ger ytterligare kanske 15-25 procentenheter.


När företagens räntabilitet (efter skatt) på redan gjorda investeringar ökar, kan man anta att de ökar sina investeringar och dessutom gör investeringar som tidigare inte lönade sig. Vinstbeloppen ökar, lönebetalningsförmågan ökar, utdelningskapaciteten ökar. Allt genererar ny skattebaser.

Som ovan sagts blir Sverige I förhållande till tidigare ett bättre investeringsland än andra länder, varför kapital söker sig hit och genererar ny sysselsättning och nya vinster och därmed underlag för nya löneskatter, inkomstskatter, utdelningssskatter och moms och punktskatter.

Allt det här sker i ett enda flöde, där man inte kan urskilja orsak och verkan. Somligt sker omedelbart eller redan på förväntningarna, annat sker efterhand och med eftersläpning. Somligt sker som en indirekt följd av vad som varit. Dynamiska effekter är visserligen ett förbjudet uttryck, eftersom politiker använt det för förespegligar för effekter som synbarligen uteblivit (ingen vet dock vad som skulle ha skett annars), men ALL beskattning har dynamiska effekter. Genom att höja och sänka skatter skapar och hejdar man flöden och det har effekter. Det är ju därför man sänker bolagsskatten. Det är min övertygelse att investering och sysselsättning ökar. Det ökar skattebaser och skatteintäkter. Bortfallet av 16 miljarder kommer att uppvägas av tillskott av andra skatter. Får svenska företag en lägre skattesats än utländska, kommer dessutom nytt kapital att strömma till landet och generera ytterligare skattebaser. I varje fall om utländska investorer tror att skatteskillnaden blir bestående.

Om man vänder på resonemanget kan kan man fråga sig varifrån företagen skulle få pengar till att betala bolagsskatt om en sådan infördes. Från kunder, löntagare och aktieägare. Bolagen har inga egna pengar som de fått av Gud undanstuckna någonstas. Eftersom hushållen på ett eller annat sätt förser bolagen med pengar till skatten är det bättre att husållen betalar skatten direkt. Genom det instuckna mellanledet (företagen) skapas en dyrbar administration och ekonomiska och juridiska komplikationer helt i onödan. Dessutom vet inte de som bekostar skatterna (hushållen) vilka skatter de bekostar och med vilka belopp. Om man tycker att företagen ska betala för samhällsservice kan man fråga sig varför förlustföretag inte behöver göra det. Det borde snarast bestraffas extra, eftersom de förstör det som redan finns; värdet av deras produkter är lägre än värdet av ianspråkstagna resurser.

För svenskt vidkommande kommer avskaffande av bolagsskatten övergångsvis att stimulera företagandet, men i det långa loppet betyder avskaffandet av bolagsskatten ingenting annat än att ett oerhört komplicerat, rättsosäkert och fullkomligt onödigt rättsområde försvinner, vilket medför en adminsitrativ lättnad för företag, skatteförvaltning, polis- och åklagarväsende, domstolar och lagstiftare. All bolagsskatt övervältras på löntagare, konsumenter och aktieägare. Nu betalar dessa kategorier bolagens skatter utan att veta om det.