Tänk om vi alla kunde göra som Bill Gates, önskar Per Gudmundson i SvD den 6 augusti. Privat bistånd har en enorm potential, anser han. Säkert.
Så mycket som Bill Gates kan ge blir dock svårt för de flesta. Men ge till det du tycker behöver stöd med så mycket du kan. Men ge inte med andras pengar. Alla kan hjälpa till utan avdragsrätt.
På samma sida i SvD refereras regeringens sommarfika-träff med pressen. När sänks reklamskatten, frågade en journalist. Anders Borg tyckte inte att det fanns för lite reklam. Sänker vi skatten på arbete, arbetar människor mer. Sänker vi skatten på reklam, tja, då får vi nog mer reklam. Resonemanget är detsamma som när Borg pratar om tobaks- eller alkoholskatt, resonerar Maria Eriksson.
Varför inte när det gäller bolagsskatt?
lördag 7 augusti 2010
torsdag 5 augusti 2010
PEGGY BRUZELIUS VILL HÖJA BOLAGSSKATTEN
Jag läser med besvikelse i en artikel i E24, SvD Näringsliv, den 2 mars 2010 att Peggy Bruzelius tycker att man borde höja bolagsskatten. 2,5 procent skulle ge 4,8 miljarder, dvs. ungefär lika mycket som "värnskatten" drar in. "Vi kunde åtminstone lägga oss i en europeisk mittfåra eller i överkant. USA har klarat sig ganska bra med en betydligt högre bolagsskatt", säger hon.
Nu ligger vi i mittfåran, och sedan Japan, England, Tyskland och Frankrike successivt sänker sina bolagsskatter ligger vi snart i överkant. Och ändå har de stora länderna lättare att hålla sig med en hög bolagsskattesats än små. Vill man vara på den amerikanska marknaden får man betala priset av en hög bolagsskatt.
"En låg bolagsskatt är aldrig avgörande för ett etableringsbeslut", säger hon vidare. Precis så säger också Rune Andersson i en artikel i tidskriften Skattenytt nr 7-8 2010 under rubriken Mer eller mindre "skadliga" skatter. I en kommentar till den artikeln som kommer att införas i nummer 9 säger jag, att det är klart att de naturliga förutsättningarna för en verksamhet är avgörande för en etablering, men i valet mellan flera länder betyder givetvis också skatteavbränningarna en del. Varför ska ett land avsiktligt försämra sina konkurrensförutsättningar?
Rune Andersson hävdar att bolagsskatter framför har allt betydelse när man väl byggt upp strukturen. "Skattetänkandet existerar inte förrän etableringen är gjord", skriver han. Så dags då, kan man tycka, men Andersson är obekymrad och pekar på att man begränsar vinsterna i högskatteländer "genom högre lokal belåning, interna transferpriser, management fees, royalty mm". Det är sällan man hör sådan frispråkighet. Gör Peggy Bruzelius likadant i de företag där hon är verksam?
PBs räkneexempel är statiskt och kameralt. Tas bolagsskatten bort ökar företagens avkastning med 35 procent, vilket minskar risktagandet och ökar investeringarna (inte minst från utlandet), vilket ökar lönesumman och vinsterna, vilket ökar skattebaser och skatteintäkter. Ingen tror väl att statens skatteintäkter minskar med 75 miljarder om bolagsskatten avskaffas, bara för att bolagsskatten ger ungefär så mycket idag.
Det är skönt att se att Anders Borg i E24-artikeln säger att bolagsskatten gradvis måste justeras nedåt för att Sverige inte ska halka efter. Jo, men då hinner vi inte dra någon nytta av de utländska investeringar som de länder får som går i bräschen.
Avskaffa bolagsskatten. Då slipper vi också sådant resurskrävande strunt som Dagens Industri rapporterar om idag: Skatteverket har vägrat ett företag avdrag för prenumeration på Slitz. Vi slipper också det gigantiska och olösliga problem som åtgärder av den typ Rune Andersson rekommenderar föranleder. Det spelar ingen roll att han må hålla sig inom lagens råmärken - probelmen föreligger ändå.
Nu ligger vi i mittfåran, och sedan Japan, England, Tyskland och Frankrike successivt sänker sina bolagsskatter ligger vi snart i överkant. Och ändå har de stora länderna lättare att hålla sig med en hög bolagsskattesats än små. Vill man vara på den amerikanska marknaden får man betala priset av en hög bolagsskatt.
"En låg bolagsskatt är aldrig avgörande för ett etableringsbeslut", säger hon vidare. Precis så säger också Rune Andersson i en artikel i tidskriften Skattenytt nr 7-8 2010 under rubriken Mer eller mindre "skadliga" skatter. I en kommentar till den artikeln som kommer att införas i nummer 9 säger jag, att det är klart att de naturliga förutsättningarna för en verksamhet är avgörande för en etablering, men i valet mellan flera länder betyder givetvis också skatteavbränningarna en del. Varför ska ett land avsiktligt försämra sina konkurrensförutsättningar?
Rune Andersson hävdar att bolagsskatter framför har allt betydelse när man väl byggt upp strukturen. "Skattetänkandet existerar inte förrän etableringen är gjord", skriver han. Så dags då, kan man tycka, men Andersson är obekymrad och pekar på att man begränsar vinsterna i högskatteländer "genom högre lokal belåning, interna transferpriser, management fees, royalty mm". Det är sällan man hör sådan frispråkighet. Gör Peggy Bruzelius likadant i de företag där hon är verksam?
PBs räkneexempel är statiskt och kameralt. Tas bolagsskatten bort ökar företagens avkastning med 35 procent, vilket minskar risktagandet och ökar investeringarna (inte minst från utlandet), vilket ökar lönesumman och vinsterna, vilket ökar skattebaser och skatteintäkter. Ingen tror väl att statens skatteintäkter minskar med 75 miljarder om bolagsskatten avskaffas, bara för att bolagsskatten ger ungefär så mycket idag.
Det är skönt att se att Anders Borg i E24-artikeln säger att bolagsskatten gradvis måste justeras nedåt för att Sverige inte ska halka efter. Jo, men då hinner vi inte dra någon nytta av de utländska investeringar som de länder får som går i bräschen.
Avskaffa bolagsskatten. Då slipper vi också sådant resurskrävande strunt som Dagens Industri rapporterar om idag: Skatteverket har vägrat ett företag avdrag för prenumeration på Slitz. Vi slipper också det gigantiska och olösliga problem som åtgärder av den typ Rune Andersson rekommenderar föranleder. Det spelar ingen roll att han må hålla sig inom lagens råmärken - probelmen föreligger ändå.
lördag 31 juli 2010
TILLVÄXTEN UPP?
Tillväxten upp 3,7 procent, står det i tidningarna den 31 juli.
Hur då?
Har tillväxttakten ökat med 3,7 procent? I förhållande till vad då?
Sveriges bruttonationalprodukt växte med 3,7 procent under andra kvartalet jämfört med samma period året innan, står det sedan i artikeltexten.
Var tillväxttakten 3,7 procent högre än andra kvartalet 2009? Eller var BNP, dvs det samlade värdet av producerade varor och tjänster, under andra kvartalet 2009 3,7 procent lägre än under andra kvartalet 2010?
Om andra kvartalet 2009 var ett dåligt år, är väl en 3,7 procent högre ökningstakt ett år senare inte mycket att yvas över? Inte heller om BNP är 3,7 procent högre än då, även om det vore bättre. Enligt vårpropen (2009/10:100 s. 141 ) var BNP-tillväxten för 2009 negativ (- 4,9 procent), varför en ökningstakt på 3,7 procent är en matematisk omöjlighet (såvida inte just det andra kvartalets produktion var högre än det första kvartalets).
Jämfört med första kvartalet i år har BNP vuxit med 1,2 procent, sägs det sedan. Det bör väl betyda att BNP blev 1,2 procent högre under det andra kvartalet än under det första kvartalet i år?
Sedan skrivs att Sveriges BNP under första kvartalet växte med 3,0 procent på årsbasis och 1,5 procent jämfört med kvartalet före. Den första uppgiften är begriplig: Den betyder att tillväxttakten ökade så, att om takten hålls kommer värdet av varor och tjänster under hela 2010 att bli 3 procent högre än under 2009. Men vad betyder det att BNP vuxit med 1,5 procent jämfört med kvartalet före? Är tillväxttakten 1,5 procent högre eller är BNP 1,5 procent högre?
Det är inte bara ekonomi och matematik som är svårt, även förmågan att uttrycka sig. Sedan länge skriver man "jämfört med" i stället för "än". Det ser lite märkvärdigare ut , men för det mesta blir det - som i TT-notisen - bara förvirrande.
Jämfört med-sjukan har grasserat länge. Jag har framför mig en Kajenn/Fibben från Marignalen/SvD 2008 där Kajenn under rubriken DET DÄR MED ORDEN skriver så här:
Sen ett tjugotal år si så där ungefär
är adverbformen "Än" i vår nordliga sfär
jämfört med "Jämfört med" impopulär
och har nära nog slutat rotera.
Att en skiftande smakriktning leder och styr
våra glosors frekvens i vårt språks klärobskyr
kan ju göra envar uti skallbasen yr,
som vi ofta har skäl att notera.
Låt oss dock vara glada åt orden vi hör!
"Än" förblir ju ett sånt med en livlig valör
som vi alla bör känna oss tacksamma för
och till daglig hantering kvotera.
Denna typ av begrepp vill vi alltså ha kvar.
Frasen "bättre sent jämfört med" (när det nu var)
må vi genast förse med en sur kommentar
och för varaktigt veto votera.
Bravo!
Hur då?
Har tillväxttakten ökat med 3,7 procent? I förhållande till vad då?
Sveriges bruttonationalprodukt växte med 3,7 procent under andra kvartalet jämfört med samma period året innan, står det sedan i artikeltexten.
Var tillväxttakten 3,7 procent högre än andra kvartalet 2009? Eller var BNP, dvs det samlade värdet av producerade varor och tjänster, under andra kvartalet 2009 3,7 procent lägre än under andra kvartalet 2010?
Om andra kvartalet 2009 var ett dåligt år, är väl en 3,7 procent högre ökningstakt ett år senare inte mycket att yvas över? Inte heller om BNP är 3,7 procent högre än då, även om det vore bättre. Enligt vårpropen (2009/10:100 s. 141 ) var BNP-tillväxten för 2009 negativ (- 4,9 procent), varför en ökningstakt på 3,7 procent är en matematisk omöjlighet (såvida inte just det andra kvartalets produktion var högre än det första kvartalets).
Jämfört med första kvartalet i år har BNP vuxit med 1,2 procent, sägs det sedan. Det bör väl betyda att BNP blev 1,2 procent högre under det andra kvartalet än under det första kvartalet i år?
Sedan skrivs att Sveriges BNP under första kvartalet växte med 3,0 procent på årsbasis och 1,5 procent jämfört med kvartalet före. Den första uppgiften är begriplig: Den betyder att tillväxttakten ökade så, att om takten hålls kommer värdet av varor och tjänster under hela 2010 att bli 3 procent högre än under 2009. Men vad betyder det att BNP vuxit med 1,5 procent jämfört med kvartalet före? Är tillväxttakten 1,5 procent högre eller är BNP 1,5 procent högre?
Det är inte bara ekonomi och matematik som är svårt, även förmågan att uttrycka sig. Sedan länge skriver man "jämfört med" i stället för "än". Det ser lite märkvärdigare ut , men för det mesta blir det - som i TT-notisen - bara förvirrande.
Jämfört med-sjukan har grasserat länge. Jag har framför mig en Kajenn/Fibben från Marignalen/SvD 2008 där Kajenn under rubriken DET DÄR MED ORDEN skriver så här:
Sen ett tjugotal år si så där ungefär
är adverbformen "Än" i vår nordliga sfär
jämfört med "Jämfört med" impopulär
och har nära nog slutat rotera.
Att en skiftande smakriktning leder och styr
våra glosors frekvens i vårt språks klärobskyr
kan ju göra envar uti skallbasen yr,
som vi ofta har skäl att notera.
Låt oss dock vara glada åt orden vi hör!
"Än" förblir ju ett sånt med en livlig valör
som vi alla bör känna oss tacksamma för
och till daglig hantering kvotera.
Denna typ av begrepp vill vi alltså ha kvar.
Frasen "bättre sent jämfört med" (när det nu var)
må vi genast förse med en sur kommentar
och för varaktigt veto votera.
Bravo!
tisdag 27 juli 2010
KULTURSPONSRING - AVDRAGSRÄTT
Kultur, stöd till kultur och sponsring. Begreppskombinationen skapar ett outsinligt problemområde. SvD har några artiklar den 27 juli. De två första komponeneterna ligger bortom min kompetens att diskutera. Det gör egentligen sponsring också - ett märkvärdigare ord för stöd i affärsmässiga former. Men det finns en skatterättslig aspekt på frågan - är kostnaden avdragsgill? Jag har skrivit om detta flera gånger.
Det är klart att ett företag inte kastar bort pengar till ingen nytta. För att det ska bekosta kulturell verksamhet, krävs att företaget får ekonomisk avkastning i någon form för sina utlägg. Aktiebolagslagen skyddar både borgenärer och aktieägare från att företagsledningen misshushållar med företagets tillgångar. Nu menar nog företagsledningarna i de stora börsnoterade företagen att sponsringspengarna gör ekonomisk nytta, men Skatteverket tillåter sig att ifrågasätta det och de får ibland medhåll av domstolarna. Även om bidragsgivaren inte är familjeföretag där man skulle kunna anta att bidraget lämnas för att tillgodose företagsägarnas personliga intressen. Det är väl egentligen det som är problemet - om storföretagen får avdrag är det svårt att neka familjeföretagen avdrag.
Jag undrar om sponsringsfrågan skulle vara så brännande och seglivad om det inte vore för beskattningsfrågan. Fyra av tio företag säger - enligt artikeln - att de skulle sponsra kultur i större utsträckning om de vore säkra på att de kunde göra avdrag för hela beloppet. Frågan om friare avdragsrätt har strandat på finansdepartementet, sägs det.
Jo, det är klart att om avkastningen på sponsringen minskar på grund av att kostnaden inte är avdragsgill, vill det ju till att att den positiva effekten av sponsringen blir ansenlig för att den ska löna sig i förhållande till andra investeringar som företagen måste göra. Men sponsringen kanske skulle löna sig ändå. Det känns som om skattefrågan blockerar tanken på sponsring. Bara avdragsfrågan löstes, skulle bidragen att forsa in.
Receptet är som vanligt att ta bort den skadliga vinstbeskattningen av företag. Då kan beslutet om sponsring lösas på affärsmässig bas.
Det är klart att ett företag inte kastar bort pengar till ingen nytta. För att det ska bekosta kulturell verksamhet, krävs att företaget får ekonomisk avkastning i någon form för sina utlägg. Aktiebolagslagen skyddar både borgenärer och aktieägare från att företagsledningen misshushållar med företagets tillgångar. Nu menar nog företagsledningarna i de stora börsnoterade företagen att sponsringspengarna gör ekonomisk nytta, men Skatteverket tillåter sig att ifrågasätta det och de får ibland medhåll av domstolarna. Även om bidragsgivaren inte är familjeföretag där man skulle kunna anta att bidraget lämnas för att tillgodose företagsägarnas personliga intressen. Det är väl egentligen det som är problemet - om storföretagen får avdrag är det svårt att neka familjeföretagen avdrag.
Jag undrar om sponsringsfrågan skulle vara så brännande och seglivad om det inte vore för beskattningsfrågan. Fyra av tio företag säger - enligt artikeln - att de skulle sponsra kultur i större utsträckning om de vore säkra på att de kunde göra avdrag för hela beloppet. Frågan om friare avdragsrätt har strandat på finansdepartementet, sägs det.
Jo, det är klart att om avkastningen på sponsringen minskar på grund av att kostnaden inte är avdragsgill, vill det ju till att att den positiva effekten av sponsringen blir ansenlig för att den ska löna sig i förhållande till andra investeringar som företagen måste göra. Men sponsringen kanske skulle löna sig ändå. Det känns som om skattefrågan blockerar tanken på sponsring. Bara avdragsfrågan löstes, skulle bidragen att forsa in.
Receptet är som vanligt att ta bort den skadliga vinstbeskattningen av företag. Då kan beslutet om sponsring lösas på affärsmässig bas.
lördag 10 juli 2010
REDERIBESKATTNING
SvD skriver den 10 juli om skattelättnader för rederiföretag. Rederierna hotar med utflaggning om inte Sverige ersätter inkomstskatten med tonnageskatt, vilket en kommitté föreslog för flera år sedan (SOU 2006:20). Anders Borg stretar emot och hävdar att näringen inte behöver mera stöd än den redan fått genom skatte- och avgiftslindringar för personal. Det rör sig bara om några tiotals miljoner kronor, så det kan inte vara en huvudprioritering att sänka skatten för sjöfarten, säger han.
Om det nu är så att näringen, som ju är den som känner av konkurrenstrycket och är den som fattar beslut om investeringar och utflaggningar väljer att packa ihop, kan man tycka att just den omständigheten att det är fråga om ett statsfinansiellt sett obetydligtbelopp är anledning nog att ersätta rederiernas bolagsskatt med tonnageskatt. Helst borde dock bolagsskatten avskaffas helt.
Rederinäringen är (tillsammans med flyget) den näring som mest av alla näringar saknar fast punkt i tillvaron (fast driftställe, som det heter i skattesammanhang). Otaliga diskussioner har långliga tider förts i skattevärlden om innebörden och betydelsen av begreppet fast driftställe (permanent establishment). Ett fartyg kan höra hemma var som helst på jorden (eller ingenstans). Om förutsättningarna i övrigt är lämpliga, flyttar rederiet till den plats där skatten är lägst. Numera har Sverige s.k. CFC-regler som gör att svenska moderföretag beskattas i Sverige för sina dotterbolags vinster om dotterbolagen är hemmahörande i lågskatteländer - dock inte (utom i vissa undandtagsfall) i EU-länder. Så svenska rederiföretag kommer normalt inte undan svensk skatt genom att lägga verksamheten i dotterbolag i skatteparadis. Eftersom även EU-länder har tonnageskatt i stället för vinstskatt, kan dock fördelar uppnås genom utflaggningar till dotterbolag i EU-länder.
Blir du nöjd, Anders Borg, om rederierna flyttar? Skatteförlusten märker du knappast av, men Sverige kanske förlorar en hel näringsgren. Men det är Maud Olofssons problem.
Om det nu är så att näringen, som ju är den som känner av konkurrenstrycket och är den som fattar beslut om investeringar och utflaggningar väljer att packa ihop, kan man tycka att just den omständigheten att det är fråga om ett statsfinansiellt sett obetydligtbelopp är anledning nog att ersätta rederiernas bolagsskatt med tonnageskatt. Helst borde dock bolagsskatten avskaffas helt.
Rederinäringen är (tillsammans med flyget) den näring som mest av alla näringar saknar fast punkt i tillvaron (fast driftställe, som det heter i skattesammanhang). Otaliga diskussioner har långliga tider förts i skattevärlden om innebörden och betydelsen av begreppet fast driftställe (permanent establishment). Ett fartyg kan höra hemma var som helst på jorden (eller ingenstans). Om förutsättningarna i övrigt är lämpliga, flyttar rederiet till den plats där skatten är lägst. Numera har Sverige s.k. CFC-regler som gör att svenska moderföretag beskattas i Sverige för sina dotterbolags vinster om dotterbolagen är hemmahörande i lågskatteländer - dock inte (utom i vissa undandtagsfall) i EU-länder. Så svenska rederiföretag kommer normalt inte undan svensk skatt genom att lägga verksamheten i dotterbolag i skatteparadis. Eftersom även EU-länder har tonnageskatt i stället för vinstskatt, kan dock fördelar uppnås genom utflaggningar till dotterbolag i EU-länder.
Blir du nöjd, Anders Borg, om rederierna flyttar? Skatteförlusten märker du knappast av, men Sverige kanske förlorar en hel näringsgren. Men det är Maud Olofssons problem.
måndag 5 juli 2010
BETONA INTE VARTENDA ORD
Vad är det för ett outhärdligt manér att tala som grasserar på radio och tv sedan några år. Och det blir bara värre och värre. Fler och fler lägger sig till med det.
Det gäller framför allt dem som läser från ett manus. Snart sagt vartenda ord betonas. Det går inte att uppfatta vad som är viktigt om allt blir lika viktigt genom att betonas. Ofta låter det som uppläsaren läser texten för första gången och inte vet vad det handlar om, men upptäcker under läsningens gång att det här var bestämt viktigt, bara för att finna att nästa ord var också viktigt och betonar det, och så nästa ord som var ännu viktigare och får ännu kraftigare betoning. Och så håller det på.
Ingen talar så i normalt talspråk. Säkerligen inte heller de som gör det när de läser efter eget manus. Det går bara inte. Särskilt tydligt blir det när den lästa texten klipps in i en intervju där den intervjuade ju talar normalt. Det förefaller vara ett sätt att tala som man lagt sig till med; kanske för att man tror att det låter mer auktoritativt eller professionellt. Men det är precis tvärt om. Man hör att uppläsaren inte förstår vad han/hon läser.
Vem är det som har börjat med detta? Och finns det inga talpedagoger eller professionella talare som kan påpeka detta? Det är motbjudande att namnge vissa personer för olater, men för den som inte observerat detta överväger jag att komplettera denna blogpost med exempel vartefter de uppträder.
Ett exempel är det annars utmärkta programmet Medierna. Där läser Therese Jacobsson på det sättet den 31 juli fr.o.m. 12 min 40 sekunder in i programmet. Det är outhärdligt. När hon intervjuar talar hon normalt.
Det gäller framför allt dem som läser från ett manus. Snart sagt vartenda ord betonas. Det går inte att uppfatta vad som är viktigt om allt blir lika viktigt genom att betonas. Ofta låter det som uppläsaren läser texten för första gången och inte vet vad det handlar om, men upptäcker under läsningens gång att det här var bestämt viktigt, bara för att finna att nästa ord var också viktigt och betonar det, och så nästa ord som var ännu viktigare och får ännu kraftigare betoning. Och så håller det på.
Ingen talar så i normalt talspråk. Säkerligen inte heller de som gör det när de läser efter eget manus. Det går bara inte. Särskilt tydligt blir det när den lästa texten klipps in i en intervju där den intervjuade ju talar normalt. Det förefaller vara ett sätt att tala som man lagt sig till med; kanske för att man tror att det låter mer auktoritativt eller professionellt. Men det är precis tvärt om. Man hör att uppläsaren inte förstår vad han/hon läser.
Vem är det som har börjat med detta? Och finns det inga talpedagoger eller professionella talare som kan påpeka detta? Det är motbjudande att namnge vissa personer för olater, men för den som inte observerat detta överväger jag att komplettera denna blogpost med exempel vartefter de uppträder.
Ett exempel är det annars utmärkta programmet Medierna. Där läser Therese Jacobsson på det sättet den 31 juli fr.o.m. 12 min 40 sekunder in i programmet. Det är outhärdligt. När hon intervjuar talar hon normalt.
VINDKRAFTSKOOPERATIVEN SKA UTTAGSBESKATTAS
Nu har Regeringsrätten meddelat domar i två förhandsbeskedsärenden (8000-09 och 8208-09) om beskattning av vindkraftskooperativ, dvs. vindkraftsproduktion i en ekonomisk förening. Naturligtvis ska föreningen beskattas för försäljningen till sina delägare/medlemmar som om den sålt elkraften till marknadspris. Eftersom föreningen (vilket normalt är fallet) säljer kraften till medlemmar till priser under marknadsvärdet, ska skillnaden mellan uttaget pris och marknadspris tas upp som inkomst, s.k. uttagsbeskattning, och föreningen enligt Regeringsrättens dom uttagsbeskattas.
I de likalydande domarna säger Regeringsrätten. Föreningen är en kooperativ förening enligt 39 kap. 21 § inkomstskattelagen (1999:1229), IL, med både privatpersoner och föreningar som medlemmar. Den har egna vindkraftverk i vilka el produceras som säljs till medlemmarna till pris som grundas på föreningens kostnader. Medlemmarna tillskjuter insatser till föreningen i förhållande till deras (sina?) förväntade köp av el. Frågan i målet är om föreningen ska uttagsbeskattas med anledning av elförsäljningen.
Marknadsvärdet för den el som föreningen säljer är enligt 61 kap. 2 § tredje stycket IL det pris som föreningen kan få om elen bjuds ut på marknaden på villkor som med hänsyn till föreningens affärsmässiga situation framstår som naturliga. Enligt Regeringsrättens mening saknas anledning att som marknadsvärde anse något annat pris än det som föreningen kan få om elen bjuds ut på den allmänna elmarknaden.
Den av föreningen tillämpade prissättningen innebär att försäljningen normalt sker till pris under marknadsvärdet. För att uttag ska föreligga och uttagsbeskattning kunna ske krävs att en försäljning till sådant pris inte är affärsmässigt motiverad (22 kap. 3 § IL). Vad gäller den frågan gör Regeringsrätten samma bedömning som Skatterättsnämnden.
Domen är självklar och följer av fundamenta i inkomstbeskattningssystemet. Lika självklart korrekt i överensstämmelse med lagen som domen är, lika korkad är den. Men det är korkat med beskattning av företagens vinster.
Avskaffa företagsbeskattningen.
I de likalydande domarna säger Regeringsrätten. Föreningen är en kooperativ förening enligt 39 kap. 21 § inkomstskattelagen (1999:1229), IL, med både privatpersoner och föreningar som medlemmar. Den har egna vindkraftverk i vilka el produceras som säljs till medlemmarna till pris som grundas på föreningens kostnader. Medlemmarna tillskjuter insatser till föreningen i förhållande till deras (sina?) förväntade köp av el. Frågan i målet är om föreningen ska uttagsbeskattas med anledning av elförsäljningen.
Marknadsvärdet för den el som föreningen säljer är enligt 61 kap. 2 § tredje stycket IL det pris som föreningen kan få om elen bjuds ut på marknaden på villkor som med hänsyn till föreningens affärsmässiga situation framstår som naturliga. Enligt Regeringsrättens mening saknas anledning att som marknadsvärde anse något annat pris än det som föreningen kan få om elen bjuds ut på den allmänna elmarknaden.
Den av föreningen tillämpade prissättningen innebär att försäljningen normalt sker till pris under marknadsvärdet. För att uttag ska föreligga och uttagsbeskattning kunna ske krävs att en försäljning till sådant pris inte är affärsmässigt motiverad (22 kap. 3 § IL). Vad gäller den frågan gör Regeringsrätten samma bedömning som Skatterättsnämnden.
Domen är självklar och följer av fundamenta i inkomstbeskattningssystemet. Lika självklart korrekt i överensstämmelse med lagen som domen är, lika korkad är den. Men det är korkat med beskattning av företagens vinster.
Avskaffa företagsbeskattningen.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
