tisdag 27 juli 2010
KULTURSPONSRING - AVDRAGSRÄTT
Kultur, stöd till kultur och sponsring. Begreppskombinationen skapar ett outsinligt problemområde. SvD har några artiklar den 27 juli. De två första komponeneterna ligger bortom min kompetens att diskutera. Det gör egentligen sponsring också - ett märkvärdigare ord för stöd i affärsmässiga former. Men det finns en skatterättslig aspekt på frågan - är kostnaden avdragsgill? Jag har skrivit om detta flera gånger.
Det är klart att ett företag inte kastar bort pengar till ingen nytta. För att det ska bekosta kulturell verksamhet, krävs att företaget får ekonomisk avkastning i någon form för sina utlägg. Aktiebolagslagen skyddar både borgenärer och aktieägare från att företagsledningen misshushållar med företagets tillgångar. Nu menar nog företagsledningarna i de stora börsnoterade företagen att sponsringspengarna gör ekonomisk nytta, men Skatteverket tillåter sig att ifrågasätta det och de får ibland medhåll av domstolarna. Även om bidragsgivaren inte är familjeföretag där man skulle kunna anta att bidraget lämnas för att tillgodose företagsägarnas personliga intressen. Det är väl egentligen det som är problemet - om storföretagen får avdrag är det svårt att neka familjeföretagen avdrag.
Jag undrar om sponsringsfrågan skulle vara så brännande och seglivad om det inte vore för beskattningsfrågan. Fyra av tio företag säger - enligt artikeln - att de skulle sponsra kultur i större utsträckning om de vore säkra på att de kunde göra avdrag för hela beloppet. Frågan om friare avdragsrätt har strandat på finansdepartementet, sägs det.
Jo, det är klart att om avkastningen på sponsringen minskar på grund av att kostnaden inte är avdragsgill, vill det ju till att att den positiva effekten av sponsringen blir ansenlig för att den ska löna sig i förhållande till andra investeringar som företagen måste göra. Men sponsringen kanske skulle löna sig ändå. Det känns som om skattefrågan blockerar tanken på sponsring. Bara avdragsfrågan löstes, skulle bidragen att forsa in.
Receptet är som vanligt att ta bort den skadliga vinstbeskattningen av företag. Då kan beslutet om sponsring lösas på affärsmässig bas.
Det är klart att ett företag inte kastar bort pengar till ingen nytta. För att det ska bekosta kulturell verksamhet, krävs att företaget får ekonomisk avkastning i någon form för sina utlägg. Aktiebolagslagen skyddar både borgenärer och aktieägare från att företagsledningen misshushållar med företagets tillgångar. Nu menar nog företagsledningarna i de stora börsnoterade företagen att sponsringspengarna gör ekonomisk nytta, men Skatteverket tillåter sig att ifrågasätta det och de får ibland medhåll av domstolarna. Även om bidragsgivaren inte är familjeföretag där man skulle kunna anta att bidraget lämnas för att tillgodose företagsägarnas personliga intressen. Det är väl egentligen det som är problemet - om storföretagen får avdrag är det svårt att neka familjeföretagen avdrag.
Jag undrar om sponsringsfrågan skulle vara så brännande och seglivad om det inte vore för beskattningsfrågan. Fyra av tio företag säger - enligt artikeln - att de skulle sponsra kultur i större utsträckning om de vore säkra på att de kunde göra avdrag för hela beloppet. Frågan om friare avdragsrätt har strandat på finansdepartementet, sägs det.
Jo, det är klart att om avkastningen på sponsringen minskar på grund av att kostnaden inte är avdragsgill, vill det ju till att att den positiva effekten av sponsringen blir ansenlig för att den ska löna sig i förhållande till andra investeringar som företagen måste göra. Men sponsringen kanske skulle löna sig ändå. Det känns som om skattefrågan blockerar tanken på sponsring. Bara avdragsfrågan löstes, skulle bidragen att forsa in.
Receptet är som vanligt att ta bort den skadliga vinstbeskattningen av företag. Då kan beslutet om sponsring lösas på affärsmässig bas.
Etiketter:
avdragsrätt,
företagsbeskattning,
sponsring,
vinstbeskattning
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar