TAX EVASION, TAX AVOIDANCE

The European Commission has presented an Action Plan for a more effective EU response to tax evasion and avoidance. It sets out a comprehensive set of measures, for now and for the future, to help Member States protect their tax bases and recapture billions of euros legitimately due.


Enligt EU-kommissionens beräkningar förloras inom EU varje år omkring 1 000 miljarder euro i skatteintäkter till följd av skatteundandragande och skatteflykt. Detta vill kommissionen nu komma till rätta med och den 6 december presenterade man därför en handlingsplan för effektivare EU-åtgärder på området.

Dessutom antogs två rekommendationer för att få medlemsstaterna att vidta omedelbara och samordnade åtgärder mot vissa akuta problem. Den ena rekommendationen handlar om att lägga grunden för ett starkt EU-motstånd mot skatteparadis och är mer långtgående än nuvarande internationella åtgärder. Medlemsstaterna uppmuntras att använda gemensamma kriterier för att identifiera skatteparadis och sätta upp dem på nationella svarta listor.
 

Den andra rekommendationen handlar om aggressiv skatteplanering. Olika metoder föreslås för att hantera kryphål som vissa företag, enligt kommissionen, utnyttjar för att slippa betala skatt. Medlemsstaterna uppmanas i rekommendationen också att stärka sina dubbelbeskattningsavtal.
 

Andra initiativ som föreslås ihandlingsplanen är en uppförandekod för skattebetalare, ett EU-skatteregistreringsnummer, en översyn av bestämmelserna mot skattefusk i viktiga EU-direktiv och gemensamma riktlinjer för att spåra penningflöden.
 

Handlingsplanen och rekommendationerna kommer nu att läggas fram för EU:s finansministrar och Europaparlamentet.

George Osborne, Storbritanniens finansminister, sänker bolagsskatten för att stimulera näringslivet och attrahera utländskt kapital, samtidigt som han upprörs över att företagen inte vill betala skatt i UK. Hur ska han ha det? Fortsätt att sänka så försvinner problemet med bolagsskatteflykten.

MOMS MELLAN MOMSARE - ÄNNU EN GÅNG

Jag har skrivit några gånger tidigare under denna rubrik. Det är ett mysterium att nästan ingen observerar den onödiga, komplicerande, fusk- och felriskabla konstruktionen på Momsen. I synnerhet som det i EUs regi bedrivs ett projekt för att förenkla momssystemen och förhindra fusk och fel. Ett undantag är Olle Ekengren, med egna gedigna praktiska erfarenheter. Han har försökt intressera riksdagsmän för saken - dock utan större framgång. De försök jag gjorde på den hearing som Skatteutskottet arrangerade den 31 mars 2011 angående EUs s.k. grönbok KOM (2010 965) om momsen rönte inte heller större intresse.

Det är nog för svårt och för tekniskt för att en riksdagsman ska orka förstå problemet. Detta sagt utan ringaktning, utan med insikten att det måste vara nästa omöjligt för en riksdagsman som inte är specialist att tränga i alla problem.

Jag har fått hjälp av Susanne Malmborg vid Skatteverket med några siffror som belyser omfattningen av galenskapen.

Den moms som tillfaller staten uppgår årligen till totalt ca 300 miljarder kr. Den utgående momsen, dvs det momsbelopp som företag tar ut på sin försäljning, uppgår till ca 1.400 miljarder kr. Den ingående momsen, dvs det belopp som företagen betalar till sina leverantörer och som de får dra av vid sin egen momsredovisning till skatteverket, uppgår till ca 1.100 miljarder kr. Ett fullkomligt onödigt flöde av momspengar på 1.100 miljarder kr, dvs ett 3,5 gånger så stort belopp som staten får in, snurrar årligen runt i systemet. Felkällan är alltså sju gånger så stor som statens momsinkomster - sju gånger, eftersom det finns felrisker både på säljarsidan och köparsidan. En felkälla som är fullkomligt onödig.

Dessutom vållar momsredovisningen mellan momspliktiga företag rättsliga och praktiska problem, som accentueras av att momsen tas ut ögonblickligen på varje transaktion. Det går inte att vänta till problemet lösts av dyrbara konsulter. Missuppfattar företaget reglerna och gör systematiska fel mångfaldigas problemet. Om den genomsnittliga fakturan är på 10.000 kr momsbeläggs 100 miljoner fakturor årligen i onödan.

Siffrorna ser ut så här:

2008

Total utgående moms: 1 465 830

Total ingående moms: 1 223 331


2009

Total utgående moms: 1 326 053

Total ingående moms: 1 073 555


2010

Total utgående moms: 1 454 113

Total ingående moms: 1 193 395

Tack Susanne


Av Skatteverkets skrift Skattestatistisk årsbok 2010 (sid. 137) framgår att år 2008 betalade företagen in 514 miljarder kr och fick tillbaka moms på negativa deklarationer med 218 miljarder kr. Företag med positiva deklarationer betalade således in nästan dubbelt så mycket (170 procent) som de 300 miljarder kr, som staten fick behålla.

Varför reagerar inte Svensk Näringsliv, företagen och dess organisationer, Skatteverket, konsulterna, akademikerna m.fl. på detta uppenbara vansinne?

Avskaffa moms mellan momsare!

KASSAREGISTERLAGEN - IGEN. FINANSBRANSCHEN NÄSTA

Jag kommenterade kassaregisterlagen (SFS:2007:592, prop. 2006/07:105) för en tid sen. Idag redovisar Skatteverket nedslående siffror om laglydnaden i vissa branscher. Skatteverket vill noga framhålla att den här typen av fusk absolut inte sker i alla företag. "Det vi ser är dock tillräckligt allvarligt för att ge ytterligare stöd till kravet på kassaregister." Ytterligare stöd, måhända, men inte tillräckligt stöd. Man kan inte skjuta hela branscher med småföretag i sank, bara för att några fuskar. Hur ska ett företag med en kontantomsättning som inte behöver vara större än 175-200 tkr ha råd att skaffa ett kassaregister för 15tkr, en investering som inte ger någon avkastning alls? En bristfällig bokföring i förening med låga kontantöverskott torde räcka för att underkänna en deklaration. Numera finns ju också kravet på personalliggare, vilket gör det svårt att krympa en verksamhet, eftersom intäkterna måste täcka personalkostnaderna.

Idag har Skatteverket aviserat nästa stora granskningsprojekt: Finansbranschen.

MOMS MELLAN MOMSARE - IGEN

Centrum för Skatterätt arrangerade i dag i sin serie lunchseminarier inom indirekt skatt (MOMS) en ytterligt intressant presentation av Anna Sandberg Nilsson, Svenskt Näringsliv, av ämnet Krav på lagstiftaren från näringslivet med kommentarer av Jens Gullfeldt, International General Electric AB.

Trots sin tilltalande och i grunden begripliga konstruktion har MOMSen blivit allt mer komplicerad och svårhanterlig. Anna exemplifierade och förde fram både kort- och långsiktiga krav på lagstiftaren. Förenkla inom ramen för befintlig EG-lagstiftning; Använd de bästa exemplen från andra medlemsstater; Minska den adminstrativa bördan och kontrollera skatten bättre. På sikt behöver hela den svenska momslagstiftningen utredas. Vad fungerar och vad fungerar inte? Hur aktuell är en regel m.h.t. ursprungligt syfte? I varje sammanhang gäller det att utvärdera följande: Hur får vi fler företag? Hur skapar vi bättre förutsättningar för våra företag? Kan vi förenkla för företagen? Hur kan våra företag konkurrera med utländska företag? Hur lockar vi utländska företag att etablera sig i Sverige?

Jens Gullfelt framhöll att eftersom momsen är en transaktionsskatt måste företaget veta exakt vad som är rätt. Det finns inte utrymme för diskussion. Skall moms debiteras på fakturan eller inte; vilken skattesats gäller för just den specifika transaktionen? Redovisningssystemen måste byggas rätt från början. Blir det fel, kommer felet att multipliceras med antalet transaktioner.

Moms tas ju ut – inte bara när vi privatpersoner köper något – utan även på transaktioner mellan företag. Det belopp som ett säljande företag ska betala in till Skatteverket får ett köpande företag tillbaka från Skatteverket. Uppkommer fel mångfaldigas det och fortplantar det sig genom produktions- och distributionsleden. När momsen infördes på 1960-talet var den långt ifrån heltäckande. Då var det nödvändigt att skattepliktiga transaktioner i alla led belades med skatt. Säljaren visste i vilken utsträckning hans försäljning var skattepliktig; köparen visste om han bedrev en verksamhet där han fick avdrag för moms. Däremot var det svårt för en säljare att veta vad som gällde för köparen och för köparen vad som gällde för säljaren. Då var det lämpligt (och nödvändigt) att momsen i princip utgick i alla produktions- och distributionsled. Så är det inte längre. Nu är momsen med enstaka undantag heltäckande. Det är därför helt onödigt att företagen sinsemellan fakturerar varandra moms.

Eftersom moms tas ut på alla transaktioner mellan företag förekommer en gigantisk betalningscirkus – helt i onödan. Felriskerna är monumentala. Det är lätt fuska genom att inte ta upp hela utgående skatten (försäljningsskatten) eller dra av en obefintlig ingående skatt (skatten på inköp). Att ingående skatt är större än utgående skatt (och Skatteverket skyndsamt ska skicka ut pengar till företaget) är inte något onormalt eller uppseendeväckande. Kontrollen försvåras genom att transaktionerna dränks i det enorma redovisningsflöde som månatligen forsar in till Skatteverket. En enorm kreditvolym ockuperas av det helt onödiga momsbetalningsflödet.

Varje företag (såväl juridisk person som egenföretagare) är registrerad hos Skatteverket och har ett eget registeringsnummer. Företagen ska i samband med registreringen beskriva sin verksamhet. I ytterst få fall bedrivs verkamhet som inte är skattepliktig. Det är bland företag så gott som bara i bank- och försäkringsverksamhet och i fastighetsbranschen som skattskyldighet inte förekommer. Och i fastighetsförvaltning kan företagen i eget intresse begära att få vara skattskyldiga. Skatteverket kan alltså enkelt utfärda ett certifikat för varje företag som anger att det är momsskatteskyldigt. Redan nu fungerar momsregistreringsnumret, som enligt lag skall anges på fakturor och andra företagsformulär, som ett slags certifiering. I förekommande fall skulle Skatteverket dessutom kunna ange i vilken verksamhet företaget inte är skattskyldigt, eller i vilken verksamhet en normalt icke skattskyldig (t.ex. en bank) är skattskyldig (t.ex. bankens uthyrning av bankfack). Vid försäljningar som sker till den del av verksamheten som företaget är skattskyldigt för, är det onödigt för företag att debitera moms.

Myndigheter och organisationer m.fl. har ofta verksamheter som delvis inte är skattepliktiga (dvs. befinner sig i samma situation som vanliga privatpersoner) och delvis är skattepliktiga. För dessa skulle Skatteverket kunna utfärda certifikat för den skattepliktiga delen, dvs. intyga att verksamheten till viss del ska behandlas som ett vanligt företag. Sker försäljning till den andra delen (den icke skattepliktiga) skall säljaren debitera moms på fakturan.

Den diskussion som följde på föredraget vederlade – som vanligt – inte att detta vore en framkomlig möjlighet att förenkla momssystemet och reducera de praktiska och rättsliga problem som skatten vållar. Till Annas önskelista om en förutsättningslös utredning av hela den svenska momslagstiftningen vill jag därför lägga utredning av förutsättningarna att ta bort momsen mellan momsare.

Se även artiklar i Svensk Skattetidning 2008 nr 8 sid. 569 och 573 samt min blogg 13 november under rubriken Moms mellan Momsare och skatter.se.

MOMS MELLAN MOMSARE

Mervärdesskatten är en i många avseenden utmärkt skatt – både juridiskt och ekonomiskt. Det finns emellertid en företeelse i dess konstruktion som är både onödig och krånglig och som dessutom belastar den med felrisker – inte minst avsiktliga, kriminella fel. Det är att moms ska tas ut på transaktioner mellan momsskattskyldiga.

Den skatt som ett företag enligt sin momsdeklaration netto ska leverera in till skattemyndigheten, är den som ej momspliktiga subjekt betalat – framför allt privatpersoner. Varje enskild momsdeklaration innehåller dessutom bruttotal av in- och utgående moms för under perioden företagna transaktioner mellan momssubjekt, t.ex. mellan en grossist och en detaljhandlare. Till den delen är positiva och negativa totalsummor lika med 0. Detta måtte gälla tiotusentals deklarationer varje redovisningsperiod. Meningslösa bruttotal för utgående och ingående moms på miljardbelopp redovisas. Felriskerna är monumentala. En promille – en andel så liten att den inte rimligen föranleder kontroll – på en miljard kronor är en miljon kronor. Oavsiktliga fel är ofrånkomliga. Därtill kommer alla de komplicerade och svårlösliga rättsliga problem som behandlas på alla skatteseminarier. För att tillgodose det seriösa näringslivets berättigade krav måste hanteringen ske med skyndsamhet. Är deklarationen negativ ska staten – skyndsamt – skicka tillbaka moms till företagen. Därmed kan kriminella personer snabbt och närmast riskfritt kvittera ut stora belopp.
Även om hanteringen är starkt automatiserad och datoriserad, måtte den sysselsätta massor av människor. Dessutom binds en gigantisk kreditvolym upp i bankväsendet. Har någon nånsin försökt beräkna den och vilka konsekvenser den har?

Jag förstår väl att momssystemet konstruerades som det gjorde. Jag var med och taxerade på den tiden som vi hade omsättningsskatt, OMS. Den var i många hänseenden bristfällig. Då infördes MOMSEN – i Sverige liksom i flera andra länder i Europa. En teoretisk mycket elegant modell. Den prisades av både jurister och ekonomer. Kumulativa effekter undveks. Det blev konkurrensneutralitet mellan helintegrerade företag och bolagiserade koncerner. Exporten belastades inte och importen fick ingen konkurrensfördel framför inhemsk produktion. Den var lätt att begripa och för allmänheten lätt att acceptera. Varje produktionsled betalade sin lilla andel; det kändes inte så tungt, och det var lätt att bestämma underlaget. Jag vill minnas att man rent av brukade hävda att momsen var självreglerande eller självkontrollerande – säljare och köpare hade ju tummen i ögat på varandra. Det fanns visserligen en massa branscher som var undantagna, men det gjorde inte så mycket. Om det undantagna företaget låg sent i produktionskedjan och fick betala moms, som drabbade det som kostnad eftersom de inte kunde få tillbaka den, blev det i alla fall inte så stor kumulativ effekt så att det störde. Just detta att momsen fungerade så bra trots att alla företag inte var momssubjekt, gjorde den till en mycket bättre skatt än omsen. Samtidigt gjorde just det faktum att många företag inte var momssubjekt, att det var nödvändigt – eller i vart fall närmast självklart eller åtminstone lämpligt – att skatten hanterades som den gjorde, dvs. så att den beräknades på varje enskild försäljning (från momssubjekt) och att även momssubjekt fick betala moms till sin leverantör. Och köparen fick ju ändå i förekommande fall snart tillbaka skatten från skattemyndigheten.

Det låg kort och gott ett stort pedagogiskt värde i att skatten skulle debiteras på varje faktura, oavsett vem som var köpare. Men egentligen var det inte nödvändigt ens på den tiden att göra på det viset. Numera är det egentligen endast i bank- och försäkringsverksamhet och i fastighetsbranschen som stora delar av verksamheten inte är momspliktig. I övrigt är skatten heltäckande. Därför saknas det idag varje praktiskt skäl att debitera skatt på andra fakturor än sådana som skickas till köpare som är helt eller delvis utanför momssystemet.

Jag hjälper några småföretag som har konfronterats med den omvända momsen. Den finns i byggbranschen sedan 1 juli 2007 och innebär, att den, som utfört en tjänst mot ett annat företag, inte ska debitera någon moms på sin faktura. I stället ska köparen i sin deklaration ta upp ett utgående momsbelopp motsvarande det som säljaren skulle ha debiterat om det inte vore fråga om byggnadstjänst. Köparen har samtidigt rätt till avdrag med ett lika stort belopp. Detta är verkligen att gå över ån efter vatten. Det är precis samma sak som att inte lägga till någon utgående moms och inte dra av någon ingående moms, dvs. som att helt bortse från fakturan (som ju inte momsbelagts). Och då är vi där vi skulle vara om man inte debiterar moms på fakturor till momspliktiga subjekt.

Jag föreställer mig att Skatteverket skulle kunna utfärda ett certifikat för momsskyldiga. Även företag som bara delvis är momsskyldiga (banker, försäkringsföretag, fastighetsförvaltare mm) skulle också kunna få momscertifikat som visar vilken verksamhet de är skattskyldiga för. Visar en köpare upp ett momscertifikat ska en säljare i god tro kunna fakturera utan moms. Skulle säljaren ändå fakturera med moms (han kan kanske inte bedöma om försäljningen verkligen går till den skattepliktiga delen) är ingen större skada skedd; köparen får snart tillbaka pengarna från Skatteverket. Har det köpande företaget inget certifikat eller kan han inte på annat sätt visa upp att hans verksamhet ingår i momssystemet, skall säljaren debitera moms precis som vid t.ex. butiksförsäljning till privatpersoner.
Hela bulken av onödiga momstransaktioner försvinner. Risken för fusk reduceras dramatiskt.

Min fråga till alla momskunniga personer är nu: VARFÖR MÅSTE MOMS TAS UT PÅ FAKTUROR TILL MOMSPLIKTIGA SUBJEKT?

SvD