I DN den 17 januari presenteras ett skatteförslag från SNS under rubriken Avskaffa ränteavdragen och sänk inkomstskatten. En väsentlig ingrediens är också återinförandet av en fastighetsskatt.
Det är en bra skiss, sade finansminister Anders Borg artigt enligt SvD, för att sedan såga punkt efter punkt i förslaget.
För egen del vill jag rekommendera att räntebeskattning/-avdrag avskaffas. Det skulle öka statens skatteintäkter med 15 miljarder.
Detta är dock möjligt endast om bolagsbeskattningen avskaffas. Men vem vill ha den?
Visar inlägg med etikett Ränteavdragsrätt. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Ränteavdragsrätt. Visa alla inlägg
torsdag 17 januari 2013
lördag 3 november 2012
WARUM SOLL MAN ES EINFACH MACHEN WENN MAN ES SO SCHÖN KOMPLITZIEREN KANN
FREDRIK SCHULTE (M), riksdagsledamot i skatte- och finansutskottet, presenterar ett i komplikationshänseende svårslagbart förslag till ränteavdragsbegränsning i SvD den 3 november.
Räntor är ingen bra skattebas eftersom varje ränteinkomst motsvaras av en räntekostnad. Till yttermera visso tillfaller en stor del av räntorna skattebefriade subjekt eller utlänningar. Skattebasen ränta är därför negativ, dvs. skatteplikt/avdragsrätt för ränta medför en statsfinansiell belastning.
Det hävdas att bostadsägandet subventioneras genom ränteavdraget. Om det är en subventionering beror på om avkastningen av boendekapitalet beskattas i nivå med andra kapitalinkomster, och det är knappast fallet för närvarande. Det bästa sättet att eliminera, vad som därför kan uppfattas som subventionering av bostadsägare, är att ta bort ränta som inkomst/utgift ur inkomstskattesystemet.
Det är dock knappast möjligt att avskaffa beskattning/avdragsrätt för räntor hos privatpersoner, om det inte sker samtidigt hos företag. Men det är inte heller något problem, om bolagsbeskattningen avskaffas.
Schultes inlägg kommenteras insiktsfullt av Krister Andersson från Svenskt Näringsliv i SvD den 6 november.
Räntor är ingen bra skattebas eftersom varje ränteinkomst motsvaras av en räntekostnad. Till yttermera visso tillfaller en stor del av räntorna skattebefriade subjekt eller utlänningar. Skattebasen ränta är därför negativ, dvs. skatteplikt/avdragsrätt för ränta medför en statsfinansiell belastning.
Det hävdas att bostadsägandet subventioneras genom ränteavdraget. Om det är en subventionering beror på om avkastningen av boendekapitalet beskattas i nivå med andra kapitalinkomster, och det är knappast fallet för närvarande. Det bästa sättet att eliminera, vad som därför kan uppfattas som subventionering av bostadsägare, är att ta bort ränta som inkomst/utgift ur inkomstskattesystemet.
Det är dock knappast möjligt att avskaffa beskattning/avdragsrätt för räntor hos privatpersoner, om det inte sker samtidigt hos företag. Men det är inte heller något problem, om bolagsbeskattningen avskaffas.
Schultes inlägg kommenteras insiktsfullt av Krister Andersson från Svenskt Näringsliv i SvD den 6 november.
fredag 5 oktober 2012
fredag 17 augusti 2012
RÄNTEAVDRAGET SKA BEHÅLLAS
Ränteavdraget ska behållas, skriver Carolina Neurath börsreporter på SvD Näringsliv den 17 augusti. Det ränteavdrag hon avser är avdragsrätten för privatpersoner för räntekostnader på bostadsinnehav. Hon hänvisar till en kommande artikel med en intervju med Anders Borg.
Anders Borg säger nyktert att avdragsrätten är en del i beskattningssystemet, men Neurath gör allt för att spetsa till frågan med
Att Neurath betraktar avdragsrätten för bostadsräntekostnader som gynnande av skuldsättning (underförstått, något moraliskt tvivelaktigt) och beskattning av sparande (underförstått, något positivt) som något att kritisera, beror nog på att avkastningen av bostadskapital inte beskattas tillnärmelsevis i samma utsträckning som annat kapital. Mot värdet av avdragsrätten (30 procent av räntekostnaden) står den ringa uppoffringen av en låg skatt på placeringen av det lånade kapitalet. Med en beskattning av placeringen i nivå med den gängse beskattningen av kapital (30 procent av avkastningen/nyttjandevärdet) skulle man inte kunna tala om "gynnande genom skuldsättning".
Det är ett mysterium att beskattning av bostadskapitalet - den äldsta och svårast undvikbara av personskatter - har råkat i sådant vanrykte. Det har alltid funnits en sådan beskattning. Men eftersom bostadskapitalet numera beskattas som en objektskatt och inte i relation till sin avkastning, blir det onekligen en inkonsekvens i inkomstskattesystemet.
Men det går knappast att reparera den inkonsekvensen genom att avskaffa avdragsrätten för räntor på bostadslån (och andra privatlån) utan att också avskaffa skatteplikten för ränteinkomster. Det vore i och för sig av godo, eftersom räntebetalningar inte är någon nettoskattebas. Varje ränteinkomst motsvaras av en räntekostnad. Nu är dessutom räntekostnaderna hos allmänheten större än ränteintäkterna hos skattepliktiga subjekt, så ett avskaffande av beskattning/avdrag för räntor skulle vara statsfinansiellt fördelaktigt. Men det skulle skapa svåra spänningar i skattesystemet om ränteintäkter och räntekostnader utanför hushållssektorn beskattas, medan de inte skulle göra det inom hushållssektorn.
Denna spännning skulle kunna hanteras genom att avskaffa beskattning av vinster i företags-/bolagssektorn.
En objektskatt av bostadskapital, ett avskaffande av beskattning av/avdrag för räntor och ett avskaffande av bolagsbeskattningen skulle vara ett sätt att hantera problemet med skattestimulerad hushållsskuldsättning. Kapitalbeskattningen skulle därmed bestå av framför allt beskattning av aktieutdelning.
Den största inkonsekvensen i skattesystemet är bolagsbeskattningen. Avskaffa den.
Leif Vindevåg gör ett välskrivet inlägg i SvD den 17 augusti. För tydlighets skulle bör dock nämnas att den skattesats för ränteavdrag han föreslår (22 procent) avser kaptialvinstbeskattningen, alltså beskattningen vid en avyttring av bostad.
Men inte är det väl så som Vindevåg skriver att
Eftersom finansieringskostnaden ger en avdragsrätt värd mera än skattekostnaden för den finansierade tillgången, vinner den som placerar sin förmögenhet i lågbeskattade tillgångar. Fastigheter/bostadsrätter är lågbeskattade, men avkastningen/nyttjandevärdet av alla andra privattillgångar (än finansiella tillgångar) är helt obeskattad. Avkastningen av alla tillgångar i näringsverksamhet beskattas fullt ut. Varför?
Anders Borg säger nyktert att avdragsrätten är en del i beskattningssystemet, men Neurath gör allt för att spetsa till frågan med
varför [vill] staten ... gynna lånande och beskatta sparande?Frågan är fel ställd. Skattesystemet vill beskatta kapitalavkastning. Därmed följer systematiskt kravet att räntekostnad (och andra kapitalkostnader) behandlas spegelvänt mot ränteintäkt (och andra kapitalintäkter). Det vore tekniskt orimligt att beskatta ränteintäkter utan att medge avdrag för räntekostnader.
Att Neurath betraktar avdragsrätten för bostadsräntekostnader som gynnande av skuldsättning (underförstått, något moraliskt tvivelaktigt) och beskattning av sparande (underförstått, något positivt) som något att kritisera, beror nog på att avkastningen av bostadskapital inte beskattas tillnärmelsevis i samma utsträckning som annat kapital. Mot värdet av avdragsrätten (30 procent av räntekostnaden) står den ringa uppoffringen av en låg skatt på placeringen av det lånade kapitalet. Med en beskattning av placeringen i nivå med den gängse beskattningen av kapital (30 procent av avkastningen/nyttjandevärdet) skulle man inte kunna tala om "gynnande genom skuldsättning".
Det är ett mysterium att beskattning av bostadskapitalet - den äldsta och svårast undvikbara av personskatter - har råkat i sådant vanrykte. Det har alltid funnits en sådan beskattning. Men eftersom bostadskapitalet numera beskattas som en objektskatt och inte i relation till sin avkastning, blir det onekligen en inkonsekvens i inkomstskattesystemet.
Men det går knappast att reparera den inkonsekvensen genom att avskaffa avdragsrätten för räntor på bostadslån (och andra privatlån) utan att också avskaffa skatteplikten för ränteinkomster. Det vore i och för sig av godo, eftersom räntebetalningar inte är någon nettoskattebas. Varje ränteinkomst motsvaras av en räntekostnad. Nu är dessutom räntekostnaderna hos allmänheten större än ränteintäkterna hos skattepliktiga subjekt, så ett avskaffande av beskattning/avdrag för räntor skulle vara statsfinansiellt fördelaktigt. Men det skulle skapa svåra spänningar i skattesystemet om ränteintäkter och räntekostnader utanför hushållssektorn beskattas, medan de inte skulle göra det inom hushållssektorn.
Denna spännning skulle kunna hanteras genom att avskaffa beskattning av vinster i företags-/bolagssektorn.
En objektskatt av bostadskapital, ett avskaffande av beskattning av/avdrag för räntor och ett avskaffande av bolagsbeskattningen skulle vara ett sätt att hantera problemet med skattestimulerad hushållsskuldsättning. Kapitalbeskattningen skulle därmed bestå av framför allt beskattning av aktieutdelning.
Den största inkonsekvensen i skattesystemet är bolagsbeskattningen. Avskaffa den.
Leif Vindevåg gör ett välskrivet inlägg i SvD den 17 augusti. För tydlighets skulle bör dock nämnas att den skattesats för ränteavdrag han föreslår (22 procent) avser kaptialvinstbeskattningen, alltså beskattningen vid en avyttring av bostad.
Men inte är det väl så som Vindevåg skriver att
det är uppenbart att bokstavligt alla förlorar på det nuvarande systemet.
Eftersom finansieringskostnaden ger en avdragsrätt värd mera än skattekostnaden för den finansierade tillgången, vinner den som placerar sin förmögenhet i lågbeskattade tillgångar. Fastigheter/bostadsrätter är lågbeskattade, men avkastningen/nyttjandevärdet av alla andra privattillgångar (än finansiella tillgångar) är helt obeskattad. Avkastningen av alla tillgångar i näringsverksamhet beskattas fullt ut. Varför?
måndag 16 april 2012
VÅRPROPOSITIONEN
Vårpropositionen (2011/12:100) är lagd.
Förhoppning finns om snar sänkning av bolagsskattesatsen. Tyvärr verkar den bli begränsad till det utrymme skärpta regler mot räntesnurror antas ge. I avvaktan på Företagsskattekommitténs slutbetänkande hösten 2013 verkar det kunna bli en sänkning på några procentenheter fr.o.m. 2013. Alltid något.
Så här skriver finansministern i propositionen (s. 66).
Därefter kommer
Måtte det inte vara ett förebud om nystartzoner. Utredningen om nystartzoner, Fi 2011:04, med kammarrättslagmannet Christer Sjödin som utredare ska vara klar den 1 augusti 2012.
SvD
SvD
DN
DN
Förhoppning finns om snar sänkning av bolagsskattesatsen. Tyvärr verkar den bli begränsad till det utrymme skärpta regler mot räntesnurror antas ge. I avvaktan på Företagsskattekommitténs slutbetänkande hösten 2013 verkar det kunna bli en sänkning på några procentenheter fr.o.m. 2013. Alltid något.
Så här skriver finansministern i propositionen (s. 66).
Den budgetförstärkning som därvid uppkommer skulle isolerat sett leda till en ökad skattebelastning på bolagssektorn, vilket vore i strid med vad den internationella utvecklingen kräver. Budgetförstärkningen ska därför komma företagssektorn till del, vilket t.ex. kan ske genom att bolagsskattesatsen sänks. I avvaktan på förslagen från Företagsskattekommittén bör detta ske som ett inslag i en långsiktig strategi för att stärka konkurrenskraften, samtidigt som förslagen om effektivare ränteavdragsbegränsningar genomförs fr.o.m. den 1 januari 2013.
Därefter kommer
Regeringen vill förbättra förutsättningarna för hållbar tillväxt i alla delar av Sverige genom att skapa attraktiva företags- och livsmiljöer. Att låta hela Sverige växa handlar om förutsättningarna för arbete, entreprenörskap, företagande och boende i alla delar av landet.
Måtte det inte vara ett förebud om nystartzoner. Utredningen om nystartzoner, Fi 2011:04, med kammarrättslagmannet Christer Sjödin som utredare ska vara klar den 1 augusti 2012.
SvD
SvD
DN
DN
torsdag 22 mars 2012
BEGRÄNSNING AV AVDRAGSRÄTT FÖR RÄNTOR
Så kom då det förväntade förslaget om ytterligare begränsning av rätten till avdrag för räntor. De mer flagranta fallen kanske hejdas - åtminstone tillfälligt. Eftersom lagen föreslås träda i kraft den 1 januari 2013 och ingen vet hur det slutliga förslaget kommer att se ut i propositionen, läggs en död hand över ränteuppläggen under resten av 2012. Dessutom träffas tidigare upplägg, eftersom lagen ska tillämpas på ränteutgifter som belöper sig på tiden efter den 31 december 2012.
Förmodligen ligger konsulterna redan i startgroparna för att hitta metoder att kringgå reglerna. T.ex. Estland beskattar aktiebolag med 22 procent (som är låångt över den i lagen kritiska gränsen 10 procent) men inte förrän vinst delas ut. Och varför skulle vinsten behöva betalas ut, när den lika gärna kan användas genom utlåning inom koncernen. Estland kan bli en perfekt bas för svenska företags koncernbanker. Även i omfattande internationella koncerner med egna koncernbanker torde möjligheterna att finansiera dessa med medel uppsamlade i låg- eller obeskattade koncernföretag vara stora. Där detta inte är möjligt får koncerner med svenska moderbolag, som träffas av svenska CFC-regler, en allvarlig konkurrensnackdel gentemot utlandsägda koncerner verksamma i Sverige.
Daniel Persson har en välformulerad underledare i SvD den 23 mars, och det är lätt att instämma i allt han skriver - om man inte insett att problemet är själva idén att beskatta företagsvinster. Det har inte heller DNs ledarskribent insett.
Hur som helst är det nog rätt smart ändå att införa reglerna. Anders Borg säger att de ökade skatteintäkterna ska finansiera en sänkning av bolagsskattesatsen. Det antas också att Företagsskattekommittén ska föreslå det. Man kan nog ana att en sådan åtgärd inte möter någon som helst förståelse hos allmänheten, även om också vissa socialdemokrater uttryckt förståelse för en sådan åtgärd. Då är det politisk fiffigt att redan nu förbereda opinionen på en sänkning. Fredrik Olovsson, ledamot av Riksdagens finansutskott, avfärdar inte en skattesänkning enligt SvD (SvD N den 23 mars s. 6) och säger: "Vi har tidigare tyckt att det är viktigt att ha en konkurrenskraftig bolagsskatt och det kvarstår." Anders Borg framstår som handlingskraftig i dag med snabba populistiska åtgärder och kan senare hänvisa till, att en impopulär åtgärd som att sänka bolagsskatten finansieras med åtgärderna mot skatteplanerande storföretag som redan genomförts.
Man får dock hoppas på att sänkningen av bolagsskattesatsen blir större än som motsvaras av de ökade skatteinkomsterna från dagens förslag på ca 6 miljarder. Med tanke på att Storbritannien genom gårdagens budget forcerar sin planerade sänkning av bolagsskattesatsen genom att redan den 1 april i år sänka den till 24 procent och nå 22 procent 2014, bör den svenska skattesatsen sänkas till åtminstone 15 procent för att hålla avståndet till Storbritannien. EU-genomsnittet ligger redan under 20 procent.
När vi kommer ned på sådana nivåer kan reglerna om begränsning av avdragsrätten för räntor och en mängd andra regler till skydd för den svenska bolagsskattebasen förenklas eller tas bort, eftersom vinsterna av skatteplaneringen blir mindre. Om Sverige går före, kan vi också dra nytta av att Sverige blir ett attraktivt investeringsland. Om alla stater redan sänkt sina bolagsskattesatser kan vi inte locka med den favören.
Det är ganska fantastiskt att tänka på att på 1970-80-talen låg gränsen för vad som i beskattningshänseende ansågs som lågbeskattade vinster i utländska bolag ligga kring 40 procent.
Allra bäst vore förstås att avskaffa bolagsskatten helt.
SvD
DN
Förmodligen ligger konsulterna redan i startgroparna för att hitta metoder att kringgå reglerna. T.ex. Estland beskattar aktiebolag med 22 procent (som är låångt över den i lagen kritiska gränsen 10 procent) men inte förrän vinst delas ut. Och varför skulle vinsten behöva betalas ut, när den lika gärna kan användas genom utlåning inom koncernen. Estland kan bli en perfekt bas för svenska företags koncernbanker. Även i omfattande internationella koncerner med egna koncernbanker torde möjligheterna att finansiera dessa med medel uppsamlade i låg- eller obeskattade koncernföretag vara stora. Där detta inte är möjligt får koncerner med svenska moderbolag, som träffas av svenska CFC-regler, en allvarlig konkurrensnackdel gentemot utlandsägda koncerner verksamma i Sverige.
Daniel Persson har en välformulerad underledare i SvD den 23 mars, och det är lätt att instämma i allt han skriver - om man inte insett att problemet är själva idén att beskatta företagsvinster. Det har inte heller DNs ledarskribent insett.
Hur som helst är det nog rätt smart ändå att införa reglerna. Anders Borg säger att de ökade skatteintäkterna ska finansiera en sänkning av bolagsskattesatsen. Det antas också att Företagsskattekommittén ska föreslå det. Man kan nog ana att en sådan åtgärd inte möter någon som helst förståelse hos allmänheten, även om också vissa socialdemokrater uttryckt förståelse för en sådan åtgärd. Då är det politisk fiffigt att redan nu förbereda opinionen på en sänkning. Fredrik Olovsson, ledamot av Riksdagens finansutskott, avfärdar inte en skattesänkning enligt SvD (SvD N den 23 mars s. 6) och säger: "Vi har tidigare tyckt att det är viktigt att ha en konkurrenskraftig bolagsskatt och det kvarstår." Anders Borg framstår som handlingskraftig i dag med snabba populistiska åtgärder och kan senare hänvisa till, att en impopulär åtgärd som att sänka bolagsskatten finansieras med åtgärderna mot skatteplanerande storföretag som redan genomförts.
Man får dock hoppas på att sänkningen av bolagsskattesatsen blir större än som motsvaras av de ökade skatteinkomsterna från dagens förslag på ca 6 miljarder. Med tanke på att Storbritannien genom gårdagens budget forcerar sin planerade sänkning av bolagsskattesatsen genom att redan den 1 april i år sänka den till 24 procent och nå 22 procent 2014, bör den svenska skattesatsen sänkas till åtminstone 15 procent för att hålla avståndet till Storbritannien. EU-genomsnittet ligger redan under 20 procent.
När vi kommer ned på sådana nivåer kan reglerna om begränsning av avdragsrätten för räntor och en mängd andra regler till skydd för den svenska bolagsskattebasen förenklas eller tas bort, eftersom vinsterna av skatteplaneringen blir mindre. Om Sverige går före, kan vi också dra nytta av att Sverige blir ett attraktivt investeringsland. Om alla stater redan sänkt sina bolagsskattesatser kan vi inte locka med den favören.
Det är ganska fantastiskt att tänka på att på 1970-80-talen låg gränsen för vad som i beskattningshänseende ansågs som lågbeskattade vinster i utländska bolag ligga kring 40 procent.
Allra bäst vore förstås att avskaffa bolagsskatten helt.
SvD
DN
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
