SKATTESYSTEMET - ETT LAPPVERK

Två tidigare finansministrar (S) och nio andra experter presenterade den 22 januari debattboken  En skattereform för 2000-talet där de kräver en ny stor skattereform. Presentationen skedde vid ett seminarium på IVA. Jag var inte där och jag har (ännu) inte läst boken.

Av referat i tidningar och en debattartikel i DN framgår innehållet i stora drag.

1 Minska skillnaderna i skatt mellan inkomst av tjänst och inkomst av kapital. Skillnaderna i skattenivå mellan inkomst av tjänst och inkomst av kapital skapar osunda drivkrafter för skatteplanering och bör därför minska väsentligt. Det bör i ett första steg ske genom att den extra statsskatten på de allra högsta inkomsterna, värnskatten, avskaffas. Ett annat starkt skäl för att ta bort värnskatten är att den förmodligen har stora negativa effekter på arbetsutbudet och drivkrafterna för utbildning, liksom på möjligheterna att konkurrera internationellt om nyckelpersoner. Det är också tveksamt om den ger några ökade skatteinkomster. I den mån en skattereform av fördelningspolitiska skäl kompletteras med åtgärder på transfereringssidan bör dessa inte innebära ökade marginaleffekter.
2 Gör momsen enhetlig. Skattebasen för momsen breddades betydligt vid den förra skattereformen. Den behöver inte nödvändigtvis breddas ytterligare. Men en enhetlig momsnivå bör åter införas. Eftersom det inte utgår någon moms på finansiella tjänster, bör det övervägas om inte finanssektorn kan beskattas hårdare på andra sätt.
3 Inför en effektiv fastighetsbeskattning. Ett bra skattesystem bör innehålla en effektiv fastighetsbeskattning, eftersom sådana skatter har mindre skadeverkningar än de flesta andra. Den exakta utformningen – liksom alternativet att begränsa ränteavdragen – kan diskuteras, men det är orimligt att som i dag låta skattesystemet styra både investeringar och konsumtion i rikting mot eget boende.
4 Sänk skatterna för investeringar i nystartade företag. Företags- och bolagsbeskattningen är en annan del som bör ingå i en reform. På kapitalinkomstsidan finns skattesatser som med rimliga antaganden kan hamna från nedåt tio procent (till exempel investeringssparkonton) upp till 57 procent (de som äger under fyra procent i så kallade 3:12-bolag). De flesta nystartade företag, som huvudsakligen måste finansieras med eget kapital, missgynnas av att räntor är avdragsgilla medan eget kapital dubbelbeskattas. Därför bör skatteneutralitet mellan eget och lånat kapital eftersträvas. Någon form av schablonavdrag för finansieringskostnader, som blir oberoende av hur mycket lån man har i företaget, skulle exempelvis kunna införas.
Att aktivt finansiellt engagemang beskattas mycket hårdare än passivt sparande är också problematiskt. Om en person köper en noterad obligation till sex procents ränta blir skatten på ett investeringssparkonto i dag cirka tio procent. Om samma person i stället lånar ut motsvarande belopp till en närståendes företag blir skatten 30 procent.
5 Informera tydligare om skatterna.

Förslagen har framförts många gånger och verkar ekonomiskt och tekniskt närmast självklara och kräver - med enstaka undantag - ingen kommentar.

P2  Momsen. 
Skulle kunna förenklas dramatiskt om moms avskaffades mellan momspliktiga subjekt. För närvarande betalas ca 1 600 miljarder kr om året in till Skatteverket som omedelbart betalar ut 1 300 miljarder kr.  En enorm betalningskarusell helt i onödan som skapar juridiska problem och inte minst fusk- och felutrymme. Avskaffa moms mellan momsare.

P3 Fastighetsskatten
Egendomligt att denna den mest fundamentala skatten och som funnits sedan tidernas morgon kommit i sådant vanrykte att den nästan är avskaffad.

P4 Företagsbeskattning
Skälet till att nystartade företag, som måste finansieras med eget kapital, är missgynnade är att bolagsvinst beskattas (och kapital placerat i aktiebolag dubbelbeskattas).  Det finns ett komplicerat och ett enkelt sätt att eliminera denna effekt och att komma till rätta med den bristande skatteneutraliteten mellan eget och lånat kapital. Det komplicerade sättet är att, som Företagsskattekommittén just nu funderar på, införa ett avdrag för normalavkastning på eget kapital. Det enkla sättet är att avskaffa bolagsbeskattningen. Eller snarare - som i Estland - beskatta bolagsvinsten först när den delas ut till ägarna (vilket är det samma som att beskatta utdelningsinkomster.

Företagsskattekommittén borde i stället fråga sig vad det är som gör det oundgängligen nödvändigt att beskatta bolagsvinster trots de negativa ekonomiska effekter skatten har och trots de oändliga praktiska och juridiska problem den vållar och trots de obetydliga inkomster skatten ger. Kameralt, budgettekniskt, ger den ca 5 procent av samtliga skatter och avgifter. Reelt i ett längre perspektiv ger den ingenting - skatten är bara ett förtida uttag av skatter som i sinom tid ändå kommer att tas ut i form av skatter och avgifter på löner, utdelningar och konsumtion.

Om bolagsbeskattningen avskaffas är det enkelt att också avskaffa räntan som beskattningsunderlag. Varje räntekostnad är någon annans ränteinkomst, varför räntan inte utgör någon skattebas. De flesta räntekostnader torde erläggas av skattesubjekt som har avdragsrätt (om inte vissa begränsningar slår till) medan motsvarande ränteintäkter tillfaller skattefria subjekt och utländska fordringsägare i stor utstäckning. Räntan är alltså en stor NEGATIV skattebas, borttagandet av ränteintäkter och räntekostnader från beskattningssystemet skulle medföra höjda skatteinkomster för staten.

Avskaffa bolagsbeskattningen.

SvD

ERIK ÅSBRINK

Erik Åsbrink, finansminsister under 1996-1999,  har i en debattarktikel i DN den 11 april föreslagit en skattereform som jag har lätt att sympatisera med.

Den ska leda till ett enkelt och begripligt ­skattesystem.

Den ska främja arbete och tillväxt.

Den ska vara fullt finansierad. En generell och generös välfärd går inte att förena med ett sänkt skattetryck; det kan i stället behöva höjas.

Den ska inte leda till ökade inkomstklyftor.

Den ska vara politiskt stabil, vilket gör det nödvändigt med en uppgörelse mellan partier över blockgränsen.

Den statliga inkomstskatten slopas och skatten på arbetsinkomster ska således endast bestå av kommunalskatten.

Det skatteundandragande som blir alltmer utbrett till följd av de nuvarande skillnaderna i arbets- och kapitalinkomstbeskattning skulle mer eller mindre försvinna. Detta gör det i sin tur möjligt att slopa de krångliga så kallade 3:12-reglerna, som är kopplade till fåmansbolag.

Ett sätt att motverka de fördelningspolitiska effekterna av förslaget vore att kraftigt höja grundavdraget, så att även låg­inkomsttagarna skulle få en skattesänkning.

Återinför en rimlig fastighetsskatt. Enligt en samstämmig uppfattning bland ekonomer är fastighetsskatten en av de bästa (eller minst skadliga) skatterna. Det är det urgamla sättet att beskatta svenska folket. I utlandet är i allmänhet fastighetsskatten betydligt högre än i Sverige. Att återskapa en normal fastighetsskatt, där skatten utgår med en enhetlig procentsats av taxeringsvärdet, skulle dessutom få positiva fördelnings­effekter.

Man skulle vidare kunna återinföra en enhetlig moms och slopa förekommande nedsättningar av de sociala avgifterna. Det är möjligt att något utrymme uppstår för särskilda fördelningspolitiska insatser. En sådan kan vara att höja barnbidragen.

Ett ytterligare inslag i en skattereform vore att sänka bolagsskatten till cirka 15 procent och finansiera detta inom företagsskattesystemets ram, i första hand genom att slopa ränteavdragen.

Dessutom föreslår Åsbrink att  arvs- och gåvoskatten återinförs. Det framstår för honom som närmast ett mysterium, att det var en socialdemokratisk regering som, med stöd av bland annat vänsterpartiet, avskaffade denna skatt. Arvs- och gåvoskatten är den sista skatten som nattväktarstaten avskaffar. Det finns starka rättviseskäl att återinföra en sådan skatt.

Han vill också beskatta pensionsförsäkringar med 30 procent, det vill säga samma skattesats som gäller för andra kapitalinkomster. Även denna åtgärd skulle få positiva fördelningseffekter.

För egen del kan jag instämma i de flesta förslagen. Jag förstår dock inte varför en nedsatt bolagsskatteats skulle finansieras inom företagsbeskattningens ram genom att slopa ränteavdragen. Däremot borde räntor helt undantas från skattesystemet. Varje ränteinkomst är någons räntekostnad. Eftersom många kapitalinkomsttagare är skattebefriade, skulle en sådan reform leda till en ökad skatteinkomst för staten med ca 15 miljarder kronor. En sådan reform skulle underlättas om bolagsbeskattningen helt avskaffades.

Pensionssparandet beskattas idag (normalt) med 15 procent. Beskattningen är dold och en höjning av skattesatsen till 30 procent skulle nog inte observeras av allmänheten. Vem är idag medveten om beskattningen på 15 procent?

Arvs- och gåvoskatten har principiellt en del för sig. I praktiken har den dock visat sig ineffektiv och verkningslös och har framkallat tekniker för kringgåenden. De uppfattas också som inkräktande på privatlivet.

DAGS FÖR SKATTEREFORM

Lars Calmfors skriver i DN den  27 december en  klargörande kolumn om behovet av en skattereform. Skattesystemets uppgift är, skriver han

att med så små skadeverkningar som möjligt finansiera de offentliga utgifterna. Skadeverkningarna uppstår när skatter driver en kil mellan samhällsekonomiskt och privatekonomiskt utbyte och därför får människor att agera på ett annat sätt än de egentligen – i frånvaro av beskattning – skulle vilja.

 

Därför är det bra med höga skatter på konsumtion som inte påverkas särskilt mycket av dem, som på boende och livsmedel. Boende och livsmedel kommer alltid att konsumeras. Skatter på direkt skadlig verksamhet – som miljöförstöring – är förstås ännu bättre (skriver LC faktiskt) men kan aldrig ge tillräckligt stora intäkter. Avsikten med skatten är ju att det beteende som skapar miljöförstöringen ska upphöra eller åtminstone begränsas.

En ny skattereform borde innebära en återgång till en enhetlig moms. Finansiella tjänster, som i dag är momsbefriade, bör beskattas hårdare. Fastighetsskatten bör återinföras. Det skulle skapa ett fördelningspolitiskt utrymme att sänka de högsta marginalskatterna, vilket skulle öka drivkrafterna för arbete och utbildning. Kapitalinkomstbeskattningen bör sannolikt sänkas för att minska hushållens drivkrafter att skuldsätta sig. Samtidigt bör möjligheterna för ägare av fåmansbolag att undkomma skatt genom att omvandla högt beskattade arbetsinkomster till lågt beskattade kapitalinkomster inskränkas.
 

Här trampar LC - med rätta - på de flesta tår som går att komma åt. Till den del de finansiella tjänsterna är personliga tjänster är det helt riktigt. Många banktjänster är dock så insvepta i finansiella instrument att de är svåra att urskilja och prissätta. För egen del vill jag tillägga att den fullständigt onödiga, komplicerande och fel- och fuskfrämjande momsbeläggningen av transaktioner mellan momspliktiga företag skulle avskaffas. En motion (2012/13:Sk388) härom har faktiskt lagts vid höstriksdagen.

Och så borde förstås bolagsbeskattningen avskaffas. Då skulle också räntebeskattningen kunna lyftas ut ur skattesystemet.