BEHÖVER FÖRSLAGET TILL FÖRETAGSBESKATTNING RÄDDAS?

Remisstiden för Företagsskattekommitténs betänkande Neutral bolagsskatt - för ökad effektivitet och stabilitet (SOU 2014:40) går ut den 24 oktober. De reaktioner som hittills observerats är negativa. Peter Malmqvist betraktar förslaget som en bomb. Fastighetsbranschen drabbas (men det var kanske meningen). Representanter för sju bostadsföretag påpekar att förslaget diskriminerar hyresrätter. Det finns också flera kritiska reservationer och särskilda yttranden i betänkandet, bl.a. av nationalekonomen Magnus Henrekson som skriver:

Vad gäller själva förslagen kan först konstateras att de är komplicerade och det är näst intill omöjligt att överblicka vilka konsekvenserna blir och vilka beteendeanpassningar som kommer att utlösas. Sverige är heller inte ensamt om att införa ränteavdragsbegränsningar. Sådana system har införts i flera länder och det finns redan erfarenheter av för- och nackdelar med de olika system som används. Med tanke på hur starkt integrerad svensk ekonomi är med resten av världen hade det varit naturligt att snarare välja ett huvudalternativ som ligger nära något av de system som visat sig fungera väl i de stora ekonomierna, exempelvis Tyskland. I stället väljer utredningen att föreslå ett komplicerat, ”hemmasnickrat” system med få likheter med existerande system i de ledande länderna. Detta innebär i sig ett stort risktagande.

Fyra experter, Hans Peter Larsson, skatteexpert och partner PwC, Arvid Malm, forskare Entreprenörskapsforum och KTH, Erik Norrman, skatteforskare Lunds universitet, och Mikael Stenkula, fil dr Institutet för näringslivsforskning, vill dock i en artikel i SvD den 14 oktober ge förslaget en chans. De verkar instämma i att nuvarande skatteregler stimulerar till skuldsättning och att finansiering genom eget kapital "rent samhällsekonomiskt är att föredra" men rekommenderar att man ska gå försiktigt fram och fasa in de nya reglerna så företagen hinner anpassa sig. De konstaterar dock att för bostadbyggandet  är förslaget politiskt omöjligt.


Det är konstigt att lånefinansiering kommit i sådant vanrykte att företagsskattesystemet måste ändras för att stävja den. Om lånefinansiering är skadligt borde det regleras direkt - ingen kan veta vad bolagsskattesystemet och en radikal förändring av det kan ha för indirekta effekter på lånefinansiering. Och varför skulle finansiering med eget kapital vara sundare? Tvärtom har en effektiv kredit- och obligationsmarknad haft en fantastisk effekt för Sveriges och andra länders ekonomiska tillväxt under de senaste 200 åren. Det är fullkomligt otänkbart att den utvecklingen skulle uppkommit med enbart riskkapital. Och vad ska sparandet användas till? Sparare är sällan risktagare. Vad som stört är de på senare åren förekommande koncernlånen som kunnat utnyttjas för att överföra vinster till länder med låg eller obefintlig beskattning. Om det är ett problem är särskilda skatteflyktsregler bättre än att revolutionera hela bolagsbeskattningssystemet.


Nej bättre är att avskaffa bolagsbeskattningen. Då försvinner problemen och bolagen kan anpassa sin finansiering till vad som är affärsmässigt lämpligt och utan sidoblickar på skatteeffekterna.


De fyra experterna bebådar en skuggutredning från Entreprenörskapsforum i morgon. Ska bli spännande att se vad den kommer fram till.

SVEN-OLOF LODIN OCH BOLAGSBESKATTNINGEN

S-O L kommenterar den 21 september Peter Malmqvists kritik i SvD av Företagsskattekommitténs förslag Neutral bolagsskatt - för ökad effektivitet och stabilitet (SOU 2014:40).
Uppgiften för kommittén var inte, som PM antog, att komma till rätta med räntesnurrorna, utan att  åstadkomma största möjliga neutralitet i skattebehandlingen av eget och främmande kapital och stärka det egna kapitalets ställning.
Och visst kan man hålla med S-O L om att det samhällsekonomiskt är

fördelaktigare med mer högavkastande investeringar i stället för investeringar i högbelånade lågavkastande investeringar där hävstångseffekten av den höga belåningsgraden ger en bra avkastning på den begränsade insatsen av eget kapital.

Det är ju självklart. Det följer av ett system där vinsten beskattas. Men remediet är väl inte att införa en särskild kostnad för finansiering av lånekapital! Fråga i stället varför det är så nödvändigt att beskatta vinsten! Bolagets vinst är basen för bolagets fortsatta tillväxt och ökande förmåga att generera nya varor och tjänster. Till den del vinsten behålls i företaget kan den inte konsumeras eller disponeras för privata intressen och behov. Det är närmast idiotiskt att hämma företagens och därmed hela ekonomins tillväxt genom en beskattning av själva tillväxten.


S-O L försöker med enkla matematiska resonemang visa att förslaget egentligen inte påverkar företagen särskilt mycket. Det vissa förlorar får de delvis igen genom den sänkta skattesatsen. Varför då göra om företagsbeskattningen på ett fundamentalt sätt som skapar nya komplicerade rättsfrågor och svåra praktiska bedömningar? Och de som förlorar särskilt mycket - fastighetsförvaltande företag - har ändå  under ett antal år kunnat undgå beskattning, så det är inte mer än rätt att de får betala igen, förefaller argumentet vara. I vissa kanske det blev en icke avsedd merbeskattning, men dem får man försöka kompensera med specialregler, som kommittén glömde att fundera på.


När det är så mycket enklare att likställa lånat och eget kapital - genom att avskaffa bolagsbeskattningen och endast beskatta utdelade vinster.

PETER MALMQVIST KOMMENTERAR FÖRETAGSSKATTEKOMMITTÉNS BETÄNKANDE

PM kommenterar Företagsskattekommitténs betänkande Neutral bolagsskatt - för ökad effektivitet och stabilitet (SOU 2014:40) i SvD den 18 september. Hans synpunkter på förslagets konsekvenser är det lätt att dela - en till ytterlighet komplicerad lagstiftning blir ännu mer komplicerad. Är detta rimlig för en löjligt liten skatt som inbringar endast drygt 5 procent av alla skatter och avgifter, och som egentligen är endast en förskottsbetalning av skatter som (utan bolagsskatt) ändå skulle flyta in i form av skatter på lön, utdelning och konsumtion? Som PM påpekar hamnar kommittén i mängder av definitions- och avgränsningsproblem.

Men PM tycks ha uppfattat kommitténs uppdrag som att den skulle komma till rätta med räntesnurrorna. Uppdraget var dock större än så. I själva verket fanns frågan om räntesnurror över huvud taget inte i direktiven till kommittén. Det är därför inte att förvåna att kommittén inte fokuserat på dem. Men genom sitt förslag tycker sig kommittén kunna föreslå att reglerna mot räntesnurror tas bort.

Det är inte för "att stoppa internlånen" som kommittén "stoppar avdragsrätten för räntor i alla skattepliktiga företag", som PM skriver. Kommitténs huvuduppdrag har varit att komma tillrätta med den "dubbla asymmetri" som kommer sig av att kostnaden för lånat kapital, räntan, är avdragsgill, medan detsamma inte gäller för eget kapital. Det är därför kommittén föreslår en ny begränsning av rätten till avdrag för räntekostnader. Denna begränsning är dock inte så omfattande som man kan få intryck av när man läser PMs debattinlägg. Avdragsrätten för "räntor i alla skattepliktiga företag" avskaffas inte. Däremot avskaffas rätten till avdrag för negativt finansiellt netto, dvs. avdrag för finansiella kostnader, bl.a. räntor, ska medges endast från finansiella intäkter. Men de definitions- och avgränsningsproblem som PM pekar på uppkommer förvisso och det är illa nog.

Den neutralitet som kommittén eftersträvar skulle, som PM riktigt påpekar, kunna undvikas genom att bolagsbeskattningen avskaffas. Det är ju på grund av att vinsten beskattas (och avdrag inte medges med samma belopp) som den dubbla asymmetrin uppkommer. Dessutom uppkommer ett otal andra problem. Men konsekvensen av det behöver inte bli att, som PM säger, beskattningen av löneinkomster då också måste tas bort. Risken för att "massor av  anställda skulle starta aktiebolag och börja fakturera sina arbetsgivare och därmed sänka sin skatt markant", är obetydlig. För det första kan ett anställningsförhållande inte vare sig praktiskt eller juridiskt utan vidare omvandlas till ett kund-/leverantörsförhållande. Och reglerna skulle kunna skräpas om så vore nödvändigt. För det andra måste bolagsägaren förr eller senare ta ut medel ur bolaget, och då blir vinsten beskattad som lön. Det kan visserligen ses som en förmån att uppskjuta beskattningen av den vinst som sparats i bolaget, men att det är en förmån beror på att Sverige beskattar pensionskapital. Utan denna beskattningsform skulle den uppskjutna beskattningen närmast vara något enbart positivt - en stimulans till privat sparande. Så länge den sparade vinsten ligger kvar i bolaget är den oåtkomlig för konsumtion, varför en beskattning är obefogad. För att hindra att sparandet i bolaget utnyttjas som säkerhet för en lånefinansierad konsumtion, är det enkelt att införa lönebeskattning av pantsättningen.

Ett annat av kommitténs förslag är att endast 75 procent av den skattepliktiga vinsten beskattas. Med nuvarande skattesats, 22 procent, är det ett sensationellt komplicerat sätt att införa en skattesats på 16,5 procent. Dessutom föreslås en särskild skatt på banker, som enligt kommittén skulle komma alltför lindrigt undan med en skattesats på 16,5 procent. De har ju typisk sett aldrig något negativt finansiellt netto.

Så nog blir det komplikationer alltid. Vid ett skatteseminarium för en tid sen fick skatteutskottets ordförande, Henrik von Sydow, frågan om förslaget kan komma att genomföras. "Ja, här har en elit av landets ekonomer och skattejurister funderat i flera år. Det är klart att vi politiker måste tro att det är tekniskt och juridiskt genomförbart."

Gör om och gör rätt, som PM skriver. Fokusera på det som är problemet, och det är inte att förändra näringslivets generella kapitalstruktur.