måndag 11 januari 2010

AVDRAGSGILLA GÅVOR I FÖRETAG

Stefan Fölster, chefsekonom vid Sveriges Näringliv, skriver i dag i SvD tillsammans med Mikael Oscarsson, KD, och Laurent Leksell, Stockholms Stadsmisson, om avdragsrätt för gåvor. De tror att det civila samhället skulle stärkas genom avdragsrätten.

Är det verkligen så illa? Varför skulle vi inte kunna kosta på oss att lämna gåvor eller på annat sätt stödja vad vi tycker är angeläget på samma sätt som när vi går och handlar mat och kläder mm. Med våra inkomster och besparingar. Varför skulle staten stå för en del av just utgiften för gåvor och bidrag? Om det är som Fölster & Co säger, är det verkligen ynkedom.

Och varför göra det till en skattefråga? Är det för att möjligheten att sänka sin skatt ger sådan lyckokänsla, att man blir mer givmild? Det vore väl mera rationellt att av staten godkända gåvomottagare rekvirerar ett belopp motsvarande viss fastställd andel av mottagna gåvobidrag. Då blir det ett beslut per år och mottagare och ett beloppsunderlag i stället för hundratusentals taxeringsbeslut om småbelopp. Fast då får man ju inte känna sig som smart skatteplanerare förstås.

Nu handlar Fölster & Co:s artikel mera om företagens än privatpersoners avdragsrätt för gåvor. Men det känns som de använder sina goda argument för avdragsrätt för sponsring och andra kostnader för inkomsternas förvärvande i ett företag för att motivera avdragsrätt för privata levnadskostnader för privatpersoner.

Det egendomliga är ju att skattemyndigheterna och skattedomstolarna tagit sig en rätt att bestämma, att vad företag spenderar för att skapa vinster i sin verksamhet i vissa fall inte ska vara avdragsgillt. Detta gäller även i stora börsnoterade företag, där man inte kan misstänka att bidraget används för någon persons privata ändamål eller tillfredsställelse. Det laddade ordet "sponsring" tycks vara tillräckligt för skattemyndigheterna att ifrågasätta avdragsrätt. Herostratiskt ryktbart är Regeringsrättens resonemang i målen om Procordia ABs vägrade avdragsrätt för bidrag till Kungliga Operan och bryggeriföretaget Falcon ABs medgivna avdragsrätt för bidrag till två föreningar som vill skydda pilgrimsfalksbeståndet i Sverige (RÅ 2000 ref. 31 I och II).

Aktiebolagslagen (2005:551) har i 17 kap. särskilda regler till skyddande av både aktieägares och borgenärers intressen i fråga om "värdeöverföringar från bolaget". I 5 § stadgas att bolagsstämman eller, om saken med hänsyn till bolagets ställning är av ringa betydelse, styrelsen, får besluta om gåva till allmännyttigt ändamål, om det med hänsyn till ändamålets art, bolagets ställning och omständigheterna i övrigt får anses skäligt och gåvan inte strider mot 3 §. (3 § handlar om skyddet för bolagets bundna kapital). Återbäringsansvar föreligger enligt 6 § för den som i ond tro mottagit värdeöverföring; bristtäckningsansvar föreligger enligt 7 § för den som medverkat till beslut om värdeöverföring.

En gåva är således någonting helt främmande för ett aktiebolag. Det är i första hand en fråga för bolagsstämman att besluta om och därmed snarast en vinstdisposition. I andra hand en styrelsefråga. Även bolagets verkställande direktör anses inom ramen för den löpande förvaltningen få kunna lämna smärre bidrag eller gåvor (Karnov bokverk 2009/10, Aktiebolagslag, not 1099). Som aktieägare ska jag kunna vara säker på att företaget inte slösar bort de pengar jag satsat i bolaget på något som inte ger inkomster eller är främmande för bolagets verksamhet som den beskrivits i bolagsordningen. Som borgenär måste jag kunna räkna med att företaget beter sig affärsmässigt, så att jag kan räkna med att få betalt för mina fordringar. Det är alltså synnerligen anmärkningsvärt att skattemyndigheter och domstolar anser sig kunna konstatera att kostnader i den löpande verksamheten i ett börsnoterat företag inte skulle vara kostnader för intäkternas förvärvande och bibehållande - mot företagsledningens bestridande. Men så är det. Det förutsätter i vissa fall att företagets företrädare förfarit straffbart.

Detta är bara ett av många skäl för att avskaffa den helt onödiga och skadliga bolagsbeskattningen. Utan bolagsskatt blir kostnader för gåvor och sponsring en icke-fråga.

Se även DN 12 februari.

1 kommentar:

  1. "Är det för att möjligheten att sänka sin skatt ger sådan lyckokänsla, att man blir mer givmild?"

    Jag tror att eventuell givmildhet skulle bero på att den blev synlig. Vilket i och för sig inte bör underskattas.

    SvaraRadera