AVDRAGSRÄTT FÖR KLIMATKOMPENSATION

Juristerna Kristina Forsbacka och Victor Stålblad vid advokatbyrån Bird & Bird kritiserar i en artikel i SvD den 14 juli den lagrådsremiss om avdragsrätt för klimatkompensation som beslutades den 2 juni. Deras kritik avser framför allt att förslaget begränsas till utsläppsrätter i EUs utsläppshandelssystem och endast avser utsläpp i ett företags egna verksamhet och inte utsläpp hos underleverantörer.
I lagrådsremissen beskrivs gällande rätt så att avdrag inte medges

för klimatkompensation i form av inköp och borttagning av utsläppsrätter, i de fall dessa är kapitaltillgångar hos innehavaren, men väl i övriga fall.  Innehavda utsläppsrätter utgör kapitaltillgångar (jfr 25 kap. 3 § andra stycket IL) för alla andra innehavare än sådana som antingen  1. bedriver handel med utsläppsrätter i sådan omfattning att innehavda utsläppsrätter utgör lagertillgångar (jfr 17 kap. 3 § IL), dvs. bedriver värdepappershandel, eller 2. är berättigade till tilldelning av utsläppsrätter enligt lagen (2004:1199) om handel med utsläppsrätter, dvs. bedriver verksamhet som kräver tillstånd för utsläpp av växthusgaser, i vilket fall utsläppsrätterna också utgör lagertillgångar (jfr 17 kap. 22 a § IL).

Regeringen föreslår att avdragsrätt införs även när utsläppsrätter är kapitaltillgångar.  Borttagning av utsläppsrätter ur unionsregistret likställs med avyttring.

Man kan dela KFs och VSs kritik att förslaget är för snävt och att praxis är otidsenlig i den meningen att klimatkompensation borde ha kunnat anses som en kostnad för intäkternas förvärvande och bibehållande, och alltså vara avdragsgilla även utan en lagändring. Lagförslaget riskerar att cementera Högsta förvaltningsdomstolens bedömning i målet HFD 2014 ref. 62 (Saltå Kvarn-domen).

Jag kommenterade den domen här. Man kan häpna över att problemet tillåts anta sådana proportioner att denna struntfråga föranleder ett särskilt lagstiftningsärende. I lagrådsremissen görs vissa beräkningar av skattebortfallet, vilket uppskattas till som mest några tiotal miljoner kronor. Lagstiftningen kompliceras ytterligare, nya gränsdragningsproblem uppstår och den tidigare praxisen cementeras.

Saltå Kvarn blir inte hjäpt. Det var nog oklokt att alls blanda in utsläppshandelsproblematiken i det målet. Kanske skulle bolaget inte ha ansökt om förhandsbesked, utan tagit risken att få avdraget vägrat vid den ordinarie taxeringen. Risken var inte stor; Allmänna Ombudet hos Skatteverket tillstyrkte bifall till Skatterättsnämndens förhandsbesked om rätt till avdrag. Om bolaget kunnat visa på marknadseffekter av sitt engagement för Ugandas beskogning, hade frågan kanske aldrig nått HFD. Kännedomen om Saltå Kvarns avdragsyrkande och att det inte ifrågasatts av Skatteverket skulle ha spritt sig, och flera företag skulle ha insett det kommersiella värdet i att stödja klimatfrämjande åtgärder. Ett sådant beteende skulle komma att uppfattas som normalt.

Hela frågan kunde också enkelt undvikas genom att avskaffa bolagsbeskattningen.

KLIMATKOMPENSATION ÄR INTE AVDRAGSGILL

Högsta förvaltningsdomstolen har i dagarna nedkommit med en dom (mål nr 2735-14) om ett företags avdragsrätt för s.k. klimatkompensation.


Man tar sig för pannan.


Saltå Kvarn AB är ett företag som bedriver verksamhet avseende ekologiska jordbruksprodukter. Skatteverket vägrade bolaget avdrag vid inkomsttaxeringen för kostnader för vad som avsågs vara klimatkompensation. Frågan har därefter prövats av Skatterättsnämnden, som i ett förhandsbesked fann att bolaget var berättigat till avdrag för såväl utgifter för ersättning till ett konsultföretag för analys och beräkning av klimatpåverkan av bolagets transporter som för förvärv av s.k. utsläppskrediter. Den ersättning som bolaget betalar skapar förutsättningar för att, inom ramen för ett privat projekt, plantera träd i Uganda.


Allmänna Ombudet hos Skatteverket, som uppenbarligen delade bolagets och Skatterättsnämndens uppfattning, yrkade hos Högsta Förvaltningsdomstolen att förhandsbeskedet skulle fastställas.


Högsta Förvaltningsdomstolen ansåg dock att endast konsultationskostnaderna var avdragsgilla. I fråga om klimatkompensationen fann domstolen att någon direkt motprestation inte kom bolaget till del. Det fanns inte heller någon egentlig anknytning mellan bolagets verksamhet avseende ekologiska produkter och trädplanteringen. Kostnaden ansågs därför inte avdragsgill.


HFDs hänvisning till rättsläget förtjänar att återges.


Rätten till avdrag för de aktuella utgifterna ska prövas mot bestämmelserna i 16 kap. 1 § inkomstskattelagen (1999:1229), IL, om avdrag i inkomstslaget näringsverksamhet och de allmänna bestämmelserna i 9 kap. 2 § om avdragsförbud för gåvor m.m.


Av regleringen följer att utgifterna är avdragsgilla om de syftar till att förvärva och bibehålla inkomster och avdragsförbudet inte är tillämpligt. Avdrag kan komma i fråga även om det inte förekommer någon direkt motprestation men däremot en stark anknytning mellan den egna verksamheten och den verksamhet som stöds (RÅ 1976 ref. 127 I och II samt RÅ 2000 ref. 31 II). Den omständigheten att företaget kan få förbättrad goodwill och utgifterna således kan vara kommersiellt motiverade hindrar inte att avdragsförbudet kan vara tillämpligt (RÅ 2000 ref. 31 I).


Alltså: Avdragsrätt föreligger för utgifter för att förvärva och bibehålla inkomster (16 kap. 1 § IL). Om så inte direkt är fallet kan avdrag ändå medges vid "stark anknytning". Dock inte om kostnaden är en gåva (9 kap. 2 §). Inte ens om gåvan ger förbättrad goodwill och alltså kan vara kommersiellt motiverad.


De åberopade rättsfallen från år 1976 avser företags avdragsrätt för bidrag till kampanjer mot nedskräpning. Avdrag medgavs ett företag (PLM) som tillverkade engångsförpackningar (I) men vägrades ett företag (KF) som använde sådana förpackningar för sina produkter (II). Fallen från år 2000 avsåg Procordias/Pharmacias sponsring av Kungliga Operan (avdrag vägrades) resp. Falcon bryggeriers bidrag (avdrag medgavs) till Svenska Naturskyddsföreningen (SNF) och Göteborgs ornitologiska Förening (GOF). Enligt träffad överenskommelse mellan Falcon och SNF respektive GOF skulle Falcon bidra ekonomiskt till projekt Pilgrimsfalk. Falcon fick rätt att i sin marknadsföring av drycker framhålla att företaget stödde arbetet med att rädda pilgrimsfalken.


Som alla förstår är gränsdragningen mellan rätt till och förbud mot avdrag glasklar. Är gåvan en gåva är den inte avdragsgill, även om den är kommersiellt motiverad.


Suck. Avskaffa bolagsbeskattningen.

ÄR KOSTNAD FÖR KLIMATKOMPENSATION AVDRAGSGILL?

SvD har den 12 december en debattartikel som handlar om att Saltå Kvarn inte skulle få avdrag vid inkomsttaxeringen för kostnader för vad som avses vara klimatkompensation. Företaget betalar ett belopp för trädplanteringar i Uganda, som totalt sett ska binda koldioxid motsvarande utsläpp från företagets alla transporter. I princip skiljer sig inte detta systen från systemet med utsläppsrätter som företag med stora utsläpp måste köpa av företag som genererar energi utan att släppa ut växthusgaser. Kostnaden för dessa utsläppsrätter är utan varje tvivel avdragsgilla. En skillnad är att systemet med utsläppsrätter är påtvingat genom lagstiftning, i Saltå Kvarns fall synes det vara frivilligt. Detta ses av Skatteverket som en gåva, och gåvor är inte avdragsgilla.

Mats Pertoft (Mp) som sitter i skatteutskottet har ställt en fråga till finansminister Anders Borg i ärendet.

Kostnaderna för klimat­kompensation går till trädplanteringar som totalt sett binder koldioxid motsvarande företagets alla transporter. Detta är varken ett bistånd, gåva eller sponsring, utan en marknadsdriven och tredjepartscertifierad tjänst, ungefär som annan miljömärkning.

Nu lär väl Anders Borg knappast kunna kommentera Skatteverkets beslut. Det är Skatteverkets sak att tillämpa gällande rätt, och i sista hand är det en domstols sak att avgöra vad som är rätt. Först därefter är det politikernas sak att - om så befinnes lämpligt att ändra lagstiftningen.

Som medborgare kan man häpna över att lagen skulle ha den innebörd som Skatteverket hävdar. Det kan dock inte uteslutas. Det är bara ytterligare ett exempel på de idiotiska gränsdragningar som systemet med beskattning av företagsvinst föranleder. Ett företag må vara aldrig så samhällsonyttigt och deras kostnader för att skapa intäkter må ha aldrig så skadliga effekter - men de är avdragsgilla om inget undantag föreligger. T.o.m. kriminell verksamhet kan vara skattepliktig (RÅ 2005 ref. 14) och dess kostnader avdragsgilla.

Ett företag kan normalt fatta vilka kostsamma och misslyckade affärsbeslut som helst och ändå ha rätt till avdrag för deras kostnader, och det även om besluten leder till företagets undergång. Affärsmässigheten är inte Skatteverkets sak att bedöma.

Men avdrag för gåvor är inte tillåtna. Det finns nämligen ett uttryckligt förbud om det i 9 kap. 2 § inkomstskattelagen (IL). Bestämmelsen står visserligen numera under rubriken Levnadskostnader mm men har i alla tider ansetts tillämplig även på aktiebolag. I inkomstslaget näringsverksamhet finns det i 16 kap. regler om i vilken utsträckning avdragsrätt föreligger för bl.a. representation, forskning och vissa bidrag. Det har därför blivit en rättsfråga av stor betydelse vad som är gåva/sponsring/representation och vilka slag av forskning och bidrag till forskning mm som faller innaför resp. utanför avdragsrätten.

Det finns några riktiga godbitar i praxis. T.ex. att avdrag för bidrag till Kungliga Operan vägrades en av Operans huvudsponsorer, medan avdrag för bidrag till två föreningar som ville skydda pilgrimsfalksbeståndet i Sverige medgavs bryggeriföretaget Falcon AB. Flera företag har vägrats avdrag för bidrag till t.ex. Forskningsstiftelsen SSE-MBA vid Handelshögskolan i Stockholm. Stiftelsen har till ändamål att främja vetenskaplig forskning i ekonomi, företagande och ledarskap. Domen överklagades till Regeringsrätten (numera Högsta förvaltningsdomstolen) som emellertid vägrade prövningstillstånd. Gränsdragningen för gåvor på rena struntbelopp har drivits upp till Regeringsrätten.

Skatteverkets beslut baseras också på att man anser att kostnader för klimatkompensation inte ger en motprestation.

Man må tro vad man vill både om växthuseffekten och effekterna av klimatkompensation. Ingen kan dock rimligen tvivla på att ledningen för Saltå Kvarn anser att det har affärsmässig betydelse att ta på sig kostnaden för klimatkompensation. Det är notoriskt att många människor är bekymrade över växthuseffekten - vare sig den finns eller ej. Det torde inte behöva ledas i bevis att det finns en marknad och köparkrets som attraheras av företag som har miljöprofil, och som på ett eller annat sätt är beredd att betala för den extra kostnaden för klimatkompensation.

Saltå Kvarn pekar på att klimatkompensationen av transporter är helt nödvändig för att man som ansvarstagande företag överhuvudtaget ska kunna importera och erbjuda svenska konsumenter ekologisk mat från andra länder, vilket motsvarar halva företagets omsättning. Detta är en självklar del av Saltå Kvarns affärsverksamhet och affärsmodell. Det kan, som Skatteverket gör, inte jämställas med allmänt goodwill-skapande sponsring och gåvor.

Det spelar därför ingen roll om bönderna i Uganda inte lämnar någon motprestation.

Avskaffa bolagsbeskattningen så slipper vi även den här typen av fullständigt onödigt juridiskt hårklyveri.