söndag 9 november 2008

RÄNTESNURROR

Nu har förslaget mot räntesnurror gått till lagstiftning (prop.
2008/09:65) och talesmän för de fyra regeringspartierna uttalar i DI den 28 oktober sin tillfredsställelse att nu är det slut på affärsmässigt omotiverade upplägg. De kommer att bli besvikna. Jag är förvissad om att skattekonsulterna redan letar efter kryphålen – och kommer att finna dem. Riksdagsmännens hot om att de har beredskap mot nya försök känns inte övertygande. Blotta tanken att företag som har möjlighet att reducera sin skatt skulle avstå av något lojalitetsskäl är naiv. Som Peter Utterström är det en både en laglig rätt för skattebetalare och ur ett aktieägarperspektiv en skyldighet att med lagliga medel minska företagets skattebörda. Kan man sänka sina kostnader – även skatten – inom lagens råmärken, kommer man att göra det. Enda skillnaden mot tidigare är att vi nu fått ytterligare en komplikation till en redan överkomplicerad lagstiftning.

Riksdagsmänen säger att Sverige ska ha bra villkor för att kunna vara attraktivt för nya företag och att Sverige ska ha så låga skattesatser som möjligt. Rätt så! Sänk den då till en nivå där det inte lönar sig med dyrbar skatteplanering, eller avskaffa bolagsskatten helt.

Bolagsbeskattningen är både onödig och skadlig.

Varför skall ett företag beskattas för sin inkomst?
Företagens vinst kallar vi för ”inkomst”, med det är en inkomst av helt annan karaktär än hushållsinkomst. Hushållens inkomst utgör ersättning för arbete och kapital och är basen för privat konsumtion. Företagets inkomst, vinsten, är ett mått på värdet av det nya kapital och de nya resurser som skapats. Den är ett mått på den tillväxt som möjliggör ökat välstånd och som utgör förutsättningen för en ambitiös välfärdspolitik. Varför bestraffas det företag som åstadkommer detta med en skatt som utgår i relation till skapandet av denna nya resurs? Varför har vi en skatt på skapande? Och varför betalar företag som gör förlust, dvs. förstör det som redan finns, ingenting?

Bortsett från dessa fullkomligt bisarra omständigheter är företagsbeskattningen förenad med en rad skadliga effekter.

- Det är en dyr skatt. Bolagsskatten ger budgettekniskt ca 100 miljarder kr men kostar i tillämpning kanske 15 miljarder hos lagstiftare, skattemyndigheter, företag, domstolar. Den är en guldgruva för skattekonsulter och en lekstuga för akademiker.
- Den ger samhällsekonomiska kostnader genom effektivitetsförluster, därför att den styr investeringsbesluten på ett irrationellt sätt.
- Det är en liten skatt. Den motsvarar drygt 5 % av samtliga skatter och avgifter.
- Den är så svår att tillämpa att den är en rättssäkerhetsrisk. Bara lagtextmassan för företagsbeskattningen är 4 gånger så omfattande som för inkomst av tjänst och oändligt mycket mer komplicerad.
- Den är helt onödig. Det som bolagen inte betalar i skatt kommer att stärka företagens kapitalbas och/eller öka löneutbetalningar och utdelningar som beskattas. Skatten är endast en förtida beskattning som ytterst bärs – liksom alla skatter – av hushållen. Ett bortfall av de ca 100 miljarder som skatten ger idag skulle således vara endast tillfälligt.
- Den skapar kriminalitet genom att den gör kringgåenden lönsamma. Gränsen mellan kriminalitet och skicklig skatteplanering kan vara hårfin.
- Den skapar det förkättrade dubbelbeskattningsproblemet. Ta bort bolagsskatten och dubbelbeskattningen försvinner. Det måste vara politiskt mer framkomligt att skapa stabilare företag och beskatta arbetsfria inkomster än tvärtom.
- Det är en omoralisk skatt. Allmänheten inbillas att någon annan (företagen) betalar deras skatt.

Det är en omodern skatt. I ekonomier utan penninghushållning och med låg kunskapsnivå kan företagsbeskattningen vara den enda möjligheten att ta ut skatt. I välutvecklade ekonomier finns betydligt effektivare metoder att direkt från de fysiska personerna – de som ändå ytterst är de som betalar – ta ut skatterna. I Sverige tar vi ut skatt på löneinkomster (410 mdr kr), på lönekostnader (405 mdr kr), på konsumtion (435 mdr kr) och på kapital (180 mdr kr) med automatik direkt vid källan.

Först när vinsterna tas ut bör beskattning ske. Så är det i t.ex. Estland. Vilken stimulans för företagandet! Och vilken förenkling!

Tillsammans med nationalekonomen Erik Norrman skrev jag i fjol boken Slopad bolagsskatt – analys och konsekvenser (Norstedts Juridik). Analyserna av de ekonomiska effekterna pekade – föga förvånande – på stora svenska vinster för investeringar och statsfinanser om bolagsskatten reducerades kraftigt eller avskaffades. Problem av teknisk natur är hanterliga. De är löjligt små i förhållande till de problem som bolagsskatten vållar. De positiva effekterna skulle däremot bli många och närmast överväldigande. Det är dock viktigt att inte komma på efterkälken. Då går investeringstillfällena till andra länder med lägre bolagsskatt.

Tas bolagsskatten bort spelar det ingen roll om företagen engagerar sig i räntesnurror eller andra komplicerade arrangemang.

3 kommentarer:

  1. Mycket bra att så viktiga och intressanta åsikter skrivs på din blogg. Hoppas att många läser och förstår. Jag tycker precis som du!

    SvaraRadera
  2. Precis och nu har man ju ett gyllene tillfälle att passa på. Avskaffa bolagsskatten nu när vi är ett bra kliv in i kunjukturnedgången så kanske företagen vågar satsa på nyinvesteringar och anställningar, så slipper vi sjunka så långt in i den här recessionen.

    SvaraRadera
  3. Svar till Sara J och Roland
    Ni tycks ha förstått budskapet.
    Som Roland skriver är det ett gyllene tillfälle att ta bort bolagsskatten i nuvarande konjunkturläge. Den föreslagna sänkningen av skattesatsen med 1,7 %-enheter till 26,3 % är ju löjlig i sammanhanget. F.ö. har jag hört att storföretagen har stora datatekniska problem att räkna ut skatten med decimaler.

    SvaraRadera