onsdag 26 november 2008

GÅVOR OCH BESKATTNING

Stefan Fölster från Svenskt Näringsliv understödde den 24 november Stefan Perssons och Laurent Leksells förslag DN 22 november till avdagsrätt för oegennyttiga gåvor. Cecilia Gunne har enligt sin debattartikel i SvD den 26 november tillsammans med några ideella organisationer arbetat fram ett komplett lagförslag som hon överlämnat till finansdepartementet och har därmed föregripit den statliga utredning som arbetar med frågan.
Det är klart att det är angeläget att människor bidrar till angelägna behjärtansvärda ändamål. Jag undrar bara varför det ska vara en fråga som ska belasta skattelagstiftningen, skatteförvaltningen och domstolarna. Skattesystemet är komlicerat nog ändå. Ett skäl skulle vara att befolkningen är så hårt beskattad att den inte har råd med oegennyttiga gåvor. Men för det finns en helt annan bot.

Vad beträffar avdragsrätt för företagens gåvor till oegennyttig verksamhet bör man komma ihåg att ett affärsdrivande företags uppgift är att tillgodse materiella behov. Genom konkurrens på en marknad antas detta – inom ramen för lagstiftning och annan reglering – ske på ett kostnadseffektivt sätt. Insatta resurser ska förutsättas ge maximal nytta. Genom aktiebolagslagen tillförsäkras aktieägarna skydd mot att företagens kapital används för andra syften. Ett bidrag till en ideell organisation som befrämjar företagets syfte skulle kunna uppfattas som vilken rimlig produktionskostnad som helst. Om bidraget emellertid saknar betydelse för verksamheten är kostnaden till förfång för dem som satsat pengar i företaget. Kan man förvänta sig att allmänheten ska bidra med kapital för ändamål som saknar betydelse för den verksamhet den satsar sina pengar på och som kanske strider mot den individuelle aktieägarens intresse?

Den som vill stödja ett ändamål bör väl göra det av eget intresse och egen ekonomisk kraft och inte åka snålskjuts på andra. Det är väl inte särskilt hedervärt att ståta med ett bidrag till ett behjärtansvärt ändamål när man bara bär mindre än hälften av kostnaden själv. Staten bekostar resten. Den som argumenterar för större privat delaktighet i finansieringen av ideella ändamål, bör väl inte låta staten stå för en del därav.

Vad beträffar företagens beskattning på grund av donationer föreligger ett nära nog mardrömslikt förhållande. Enligt en dom från Regeringsrätten 6 november 2007, mål nr 109-07, skall nämligen företaget beskattas som för en försäljning till marknadspris för en donation av tillgångar, s.k. uttagsbeskattning. Om tillgången är bokförd till ett lägre värde än marknadsvärdet uppstår därför en ”vinst” som bolaget ska beskattas för. Dessutom ska aktieägarna beskattas som för utdelning för hela marknadsvärdet av donationen. Om tillgången är bokförd till 20 och värd 100 blir det alltså skatt i bolaget med 22,4 och skatt för aktieägarna med 30. En gåva på 100 kostar alltså hux flux 152,4.

Detta är bara ett exempel på egendomligheter vad gäller företagsbeskattningen. Det finns flera och mycket värre. Hela denna problematik kan emellertid undvikas. Om beskattningen av bolagens vinster avskaffades skulle problemen försvinna i tomma intet.

Varför skall ett företag beskattas för sin inkomst? Företagens vinst kallar vi för ”inkomst”, med det är en inomst av helt annan karaktär än hushållsinkomst. Hushållens inkomst utgör ersättning för arbete och kapital och är basen för privat konsumtion. Företagets inkomst, vinsten, är ett mått på värdet av det nya kapital och de nya resurser som skapats. Vinsten är ett mått på den tillväxt som möjliggör ökat välstånd och som utgör förutsättningen för en ambitiös välfärdspolitik. Varför bestraffas det företag som åstadkommer detta med en skatt som utgår i relation till skapandet av denna nya resurs? Varför har vi en skatt på skapande? Och varför betalar företag som gör förlust, dvs förstör det som redan finns, ingenting?
Bortsett från dessa fullkomligt bisarra omständigheter är företagsbeskattningen förenad med en rad skadliga effekter.

- Det är en liten skatt. Den motsvarar drygt 5 % av samtliga skatter och avgifter.

- Det är en dyr skatt. Bolagsskatten ger budgettekniskt ca 100 miljarder kr men kostar i tillämpning kanske 15 miljarder hos lagstiftare, skattemyndigheter, företag, domstolar. Den är en guldgruva för skattekonsulter och en lekstuga för akademiker.

- Den ger samhällsekonomiska kostnader genom effektivitetsförluster, därför att den styr investeringsbesluten på ett irrationellt sätt.

- Den är så svår att tillämpa att den är en rättssäkerhetsrisk. Bara lagtextmassan
för företagsbeskattningen är 4 gånger så omfattande som för inkomst av tjänst och oändligt mycket mer komplicerad.

- Den är helt onödig. Det som bolagen inte betalar i skatt kommer att stärka företagens kapitalbas och/eller öka löneutbetalningar och utdelningar som beskattas. Skatten är endast en förtida beskattning som ytterst bärs - liksom alla skatter – av hushållen. Ett bortfall av de ca 100 miljarder som skatten ger idag skulle således vara endast tillfälligt.

- Den skapar kriminalitet genom att den gör kringgåenden lönsamma. Gränsen mellan kriminalitet och skicklig skatteplanering kan vara hårfin.

- Den skapar det förkättrade dubbelbeskattningsproblemet. Ta bort bolagsskatten och dubbelbeskattningen försvinner. Det måste vara politiskt mer framkomligt att skapa stabilare företag och beskatta arbetsfria inkomster än tvärtom.

- Det är en omoralisk skatt. Allmänheten inbillas att någon annan (företagen) betalar deras skatt.

Det är en omodern skatt. I ekonomier utan penninghushållning och med låg kunskapsnivå kan företagsbeskattningen var den enda möjligheten att ta ut skatt. I välutvecklade ekonomier finns betydligt effektivare metoder att direkt från de fysiska personerna – de som ändå ytterst är de som betalar – ta ut skatterna. I Sverige tar vi ut skatt på löneinkomster, 410 mdr kr, skatt på lönekostnader, 405 mdr kr, och på konsumtion, 435 mdr kr, och på kapital, 180 mdr kr, med automatik direkt vid källan.

Först när vinsterna tas ut bör beskattning ske. Så är det i t.ex. Estland. Vilken stimulans för företagandet! Och vilken förenkling!

Tillsammans med nationalekonomen Erik Norrman skrev jag i fjol boken Slopad bolagsskatt – analys och konsekvenser (Norstedts Juridik). Analyserna av de ekonomiska effekterna pekade – föga förvånande – på stora svenska vinster för investeringar och statsfinanser om bolagsskatten reducerades kraftigt eller avskaffades. Problem av teknisk natur är hanterliga. De är löjligt små i förhållande till de problem som bolagsskatten vållar. De positiva effekterna skulle däremot bli många och närmast överväldigande. Det är dock viktigt att inte komma på efterkälken. Då går investeringstillfällena till andra länder med lägre bolagsskatt.

Det är mycket lättare att eliminera problemen med bolagsskatten – forskningsavdrag och sponsring är bara två exempel, det finns massor (läs boken) – genom att avskaffa den eller sänka skattesatsen radikalt.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar