TELIA I NEPAL (forts)

Telia-Nepal-affären rullar vidare.
Telia tycks ha ägt sitt nepalesiska dotterbolag Ncell via en rad bolag. I en artikel i SvD den 29 april nämns att mellan Telia och operatören Ncell fanns det sex ägarbolag. Ncell som är Nepals största bolag kontrolleras av ett bolag på St Kitts och Nevis i Västindien. St Kitts-bolaget ägs i sin tur av ett norskt ägarbolag som är nyckeln till att Telia inte anser sig behöva betala reavinstskatt i Nepal. Det norska bolaget kontrolleras i sin tur av av ett ägarbolag i Nederländerna som i ytterligare två led ägs av ägarbolag i Nederländerna för att sedan kontrolleras av ett finskt bolag och till slut kontrolleras av moderbolaget Telia i Sverige.


Eftersom Nepal hävdar rätt att beskatta den kapitalvinst som uppkommit vid avyttring av aktierna i ett nepalesiskt bolag, får man anta att det finns bestämmelser om det i nepalesisk lag. Om "kontrollen" av  bolaget av ett bolag på St Kitts och Nevis innebär att det ägs av detta, torde ingen annan än Nepal hävda beskattningsrätt. Hur det norska bolaget kan vara nyckeln till att Telia inte anser sig behöva betala reavinstskatt (skatt på kapitalvinst) är då oklart.


Annorlunda kan det vara om Ncell ägdes av det norska bolaget. Till skillnad från Sverige tycks Norge ha ett skatteavtal med Nepal. Jag har inte sett det, men om det följer normala principer har säljarens hemviststat beskattningsrätten till kapitalvinster vid aktieförsäljning (ofta dock inte aktier i fastighetsbolag) även om aktiebolaget är hemmahörande i den andra staten. Ibland förekommer det dock att källstaten (i det här fallet Nepal) har kvar sin beskattningsrätt om hemviststaten (Norge) inte utövar sin beskattningsrätt. Finns det en sådan bestämmelse i det norsk-nepalesiska skatteavtalet har Nepal fog för sina beskattningsanspråk.


Hade bolaget ägts direkt av ett svenskt bolag, skulle Nepal ha kvar sin beskattningsrätt (om den har en sådan enligt sin interna lagstiftning).  Med tanke på de nepalesiska skatteanspråk som nu görs gällande är det knappast överraskande att investeringen inte gjorts direkt från Sverige. Utan att försäkra sig mot de skatteanspråk som nu görs gällande, skulle investeringen då kanske inte blivit gjord alls - till nackdel för den nepalesiska allmänheten. Eller så skulle ett annat företag hemmahörande i ett land med lämpligt skatteavtal fått koncessionen;  något att tänka på för de moralister som nu kritiserar Telia för "aggressiv skatteplanering".


Det är knappast blygsamma krav Nepal ställer. Ca 2 miljarder kr för en försäljning på ca 8 miljarder kr. Vad anskaffningskostnaden uppgår till är oklart. Telia har fått en tidsfrist till den 7 maj att betala skatten. Den svenske näringsministern Mikael Damberg viftar bort Nepals skattekrav.


Bolagsbeskattningen är ett gissel.


Ägandet via St Kitts och Nevis torde inte påverka bedömningen.

TELIA I NEPAL

Telia har sålt sina aktier i Ncell, ett bolag i Nepal för 8 miljarder kronor, berättar SvD den 21 april. Aktierna anges vara sålda av Telias dotterbolag i Norge och Nederländerna. Nu kräver Nepal skatt på 2 miljarder kr för transaktionen.
Enligt gängse tillämpad praxis sker beskattning av aktieförsäljning där vinsten uppkommit, vilket i det här fallet verkar vara Norge och Nederländerna. Det står givetvis Nepal fritt att beskatta transaktioner som på ett eller annat sätt berör landet, och det kan kanske tänkas att det

under skattelagstiftningen akt 2002, framgår --- att det utgår skatt på den vinst som gjorts genom försäljningen av ägandet i Ncell

som en tjänsteman från skattemyndigheten i Nepal skriver, enligt tidningen.  Det kanske är så att Nepal enligt sin interna skattelag beskattar vinster vid försäljning av nepalesiska bolag var än i världen det sker och av vem det vara månde.  Det är förvånande med tanke på transaktionens storlek att bolaget i så fall inte haft kunskap eller upplysts om detta. Och en sådan beskattningsrätt är svår att hävda.


Action Aid, en religiöst och partipolitiskt oberoende organisation som bekämpar fattigdom runt om i världen, är som vanligt snabbt ute och fördömer Telias beteende, men man är inte förvånad över att Telia försöker undvika att betala skatt på sin affär. Upplägget beskrivs  som aggressivt av generalsekreteraren Christine von Sydow.


Tja, man ska kanske inte uttala sig om sånt man inte vet något om, men särskilt aggressivt ser upplägget inte ut. I vart fall inte om det är ägandet via Norge och Nederländerna som avses. Troligen är vinsten skattefri i dessa länder, men det hade den varit också om aktierna sålts av ett svenskt bolag.
Om däremot något av dessa bolag ägt ett nepalesiskt bolag som i sin tur ägt de nu sålda aktierna, vore det en annan sak. Då hade ju vinsten uppkommit i ett nepalesiskt bolag. Men varför skulle Telia ha ägt aktierna i Ncell via ett extra nepalesiskt bolag? Det vore ju verkligen att skapa en komplicerad struktur utan affärsmässigt syfte.

De nyligen avslöjade Panamadokumenten visar hur enormt vanligt det är med alla former av aggressiv skatteflykt. Detta gäller också svenska företag. Att det finns lagliga möjligheter betyder vi måste förändra det globala skattesystemet

påpekar von Sydow.


Där fick Telia en släng av sleven.


Men den sista meningen i citatet är alldeles sann.


Avskaffa bolagsbeskattningen.

SCA, SANDVIK OCH ASSA ABLOY

Carolina Neurath upprörs i SvD den 16 april över storföretagens skattedribblande.
Ja, nog kan man fundera över att det går att göra som de gör. Dels på den moraliserande grund på vilken artikeln vilar, och dels - och framför allt - för att lagstiftningen ger utrymme för det.


Lagstiftningen baseras bl.a. på den villfarelsen att ett företag i inkomstskattehänseende kan jämställas med en människa; att en skatt skulle inskränka företagets ekonomiska handlingsfrihet på samma sätt som en  människas. Ett företag förvärvar inte inkomster för att konsumera; det förvärvar inkomst för att finansiera sin verksamhet att skapa nya värden i ett "evigt" kretslopp. Ett företag minskar inte sin förbrukning på grund av skatten - det kompenserar sig (om det går) för den genom ökade inkomster (genom prishöjning), minskade utgifter (genom lönereduktioner) och rullar över skatten på konsumenter och löntagare. Går det inte har företaget (eller snarare dess ägare) alternativet att dra ner verksamheten om näringsklimatet blir alltför ogynnsamt. Det har "privilegiet" att avgöra om, var och när det ska bedriva verksamhet och skapa värden och sysselsättning åt människor.


Varför ska företag hindras i det de till allas båtnad är till för: att effektivt skapa nya resurser? Varför ska bara de som gör det betala skatt; varför slipper ekomiska parasiter, de som förstör befintliga resurser, dvs bedriver verksamhet med förlust, betala skatt? Varför har vi en skatt på tillväxt?
Till det fullständigt befängda i att beskatta produktiv aktivitet kommer den extrema komplexiteten i företagsskattelagstiftningen och förbrukningen av resurser för att upprätthålla och kontrollera den. Genom att olika stater har skilda regler uppkommer också arbitragemöjligheter mellan staternas skattesystem. I en sammanflätad ekonomisk värld är det omöjligt att detta inte utnyttjas.


Bolagsbeskattningsbasen är dessutom obetydlig i relation till den bas som löner utgör och som möjliggör uttag av inkomstskatt, lönekostnadsskatt (sociala avgifter) och moms och andra konsumtionsskatter.  I inget land svarar bolagsskatterna för mer än ca 4-7 procent av landets totala skatteinkomster.


Med den insikten är det mer upprörande att bolagsbeskattningen inte avskaffas, än att företagen gör vad det kan för att minimera skatten och öka sin egen överlevnadsförmåga.


Utan bolagsskatt skulle bolagen naturligtvis inte ha anledning att anpassa sig till olika skattesystem utan endast bekymra sig om hur de av affärsmässiga skäl på bästa sätt ska formera sig.


Avskaffa bolagsbeskattningen.

KONTAMINATION 15

Sveriges pensionärer tillhör några av världens rikaste, skriver Petter Ahlström på SvD Näringslivs debattsida den 13 april.
Jaså, vilka äger oss?


Kontamination 14


Artikeln handlar i övrigt om den s.k. bostadsbristen. Det är förvisso nästan omöjligt att få tag på bostäder på sina håll, det finns det otaliga vittnesbörd om. Men det finns faktiskt bostäder i Sverige  som rimligen borde kunna hysa 13 miljoner personer.

EUs BEPSinspirerade förslag NEDRÖSTAT I RIKSDAGEN

Den 28 januari 2016 presenterade EU-kommissionen ett paket med åtgärder för att motverka skattefusk. Genom förslaget införs bl.a. ett obligatoriskt årligt utbyte mellan medlemsländer av information om multinationella företagsgruppers inkomstbelopp, vinst före inkomstskatt, betald och upplupen inkomstskatt, antalet anställda, aktiekapital, outdelad vinst och materiella anläggningstillgångar.
Medan finansministern hälsade förlaget välkommet, har Riksdagens skatteutskott i ett utlåtande(2015/16:SkU) nu satt sig på tvären. Det förefaller dock mest vara kritik mot hur förslaget hastats fram och att det föregripit de parlamentariska processerna i medlemsländerna. Storbritannien har lämnat en parlamentarisk reservation mot överenskommelsen.
Tobias Wikström kritiserar förslaget i Dagens Industri den 6 april på både principiella och praktiska grunder. Han avslutar sin artikel med orden:

Det är som om bolagsskatt vore den viktigaste inkomsten för världens länder. Så är det inte och så ska det inte heller vara. Det bästa skattebiståndet den rika världen kan ge är att bygga upp fattiga länders skatteförvältning så att det blir bättre på att ta in normala skatter, alltså inkomstskatt, fastighetsskatt och moms.

Han kunde skrivit att det inte heller kan vara så. Bolagsskatten omfattar i princip endast den del av nettonationalinkomsten som inte utgörs av löner; närmare bestämt kanske hälften därav, dvs. nettoinvesteringarna i privat (dvs skattepliktig) sektor. Det rör sig om en skattebas på enstaka procent av totala NNP.


Hela det gigantiska projekt, som under beteckningen BEPS (base erosion, profit shifting) drivits av OECD och som också anammats av EU, kan komma att leda till fundamentalt förändrade förutsättningar med nya beskattningskrav från olika håll. De svenska företagen kommer att möta högre utländska skattekrav, vilket inte behöver bekomma dem särskilt mycket, eftersom den utländska skatten kan avräknas mot den svenska. Men för Sverige blir det totalt lägre bolagsskatteinkomster. Det kanske inte blir någon svensk skatt alls från svenska internationella företag; bara från de inhemska, vilket leder till konkurrenssnedvridning.
Om det inte blir någon skatt, varför då inte avskaffa skatten. Den bara krånglar till det.


Avskaffa bolagsskatten.

SKATTJAKT I WALES

Charlotta Buxton skriver i SvD den 2 april om småföretagare i den walesiska byn Crickhowell som gör revolt mot storföretagens "skattesmitande". Småföretagen måste betala skatt på minsta inkomst och har ingen möjlighet att planera bort skatten, som Amazon, Starbucks, Facebook, Café Nero, Subway och andra mulitnationella företag gör. Ett antal småföretagare i byn registrerade därför offshorebolag för att kunna betala lägre skatt de också. Det framgår inte av artikeln hur de bar sig åt och om det gav resultat. Men de verkar ha ändrat sig, för nu har de skyltar på dörrarna till sina butiker som visar att de betalar skatt, Fair Tax Town.
Det är konstigt att de tror att lösningen är att bolagen ska betala skatt. Den enda skatt, som bekostas av dem som betalar den, är skatten på privatpersoner. Skatter på företag vältras över på köpare, anställda och företagsägare. Vem skulle annars bekosta bolagens skatter?
Det bästa sättet att lösa problemet med den ojämna skattekonkurrensen mellan storbolag och småbolag är att avskaffa bolagsskatten. Skatt på löneinkomst och lönekostnad är densamma vare sig arbetsgivaren är ett enmansföretag eller en multis. Konsumtionsskatter betalas av landets konsumenter; aktieutdelningar och räntor av dem som är bosatta i landet eller genom källskatter på belopp som betalas till utlandet. 
Att för Starbucks avgöra vad som är en rimlig andel av skattebasen i en liten by i Wales är teoretiskt, praktiskt, ekonomiskt omöjligt. Och helt onödigt.
Avskaffa bolagsbeskattningen.

HANDELSBANKENS BOLAGSSTÄMMA OCH EMISSION AV TVINGANDE KONVERTIBELLÅN

Jag bevistade Handelsbankens bolagsstämma i förra veckan. Det var som vanligt. Alla formella punkter behandlades med ackuratess under Sven Ungers ordförandeskap. Sedvanliga inlägg gjordes av några aktieägare som alltid känner sig manade att klaga på en det ena än det andra. Aktiespararna och representanter för några storägare gjorde också sin plikt. Ingenting överraskade utom Sven Ungers avslutande spontant framförda vårdikt.

En nyhet fanns dock i år. På dagordningen stod bl.a. begäran om ett bemyndigande för styrelsen att emittera ett tvingande konvertibellån. Något sådant har inte förekommit tidigare. Liknande bemyndiganden har f.ö. begärts av de övriga storbankerna.

I kallelsen står det i punkt 13:

Styrelsens förslag om bemyndigande för styrelsen att besluta om emission av konvertibler

I syfte att möjliggöra en flexibel och effektiv anpassning av Handelsbankens kapitalstruktur genom att snabbt kunna genomföra emissioner av konvertibla primärkapitalinstrument, föreslår styrelsen att stämman beslutar bemyndiga styrelsen att fram till årsstämman 2017 besluta om emission av sådana konvertibler med följande huvudsakliga villkor.

 Emission får ske med eller utan avvikelse från aktieägarnas företrädesrätt. Skälen för en avvikelse från aktieägarnas företrädesrätt är att konvertiblerna ska kunna emitteras till institutionella skuldinvesterare på internationella kapitalmarknader och utan konverteringsrätt för innehavarna.

 Konvertiblerna ska inte medföra konverteringsrätt för innehavarna men medför obligatoriskt konvertering till aktier i enlighet med sina villkor vid en eller flera förutbestämda händelser

 Lånebelopp och konverteringsvillkor ska bestämmas så att det sammanlagda antalet aktier som kan komma att ges ut vid konverteringar av konvertibler emitterade med stöd av detta bemyndigande, med tillämpning av den vid utgivandet bestämda konverteringskursen, uppgår till högst 365 000 000 aktier. Emissioner med stöd av bemyndigandet skall ske till marknadsmässiga villkor.

I aktiebolagslagen finns detaljerade regler för hur en konvertibelemission ska gå till. Eftersom emissionen skulle kunna ske med avvikelse från aktieägarnas företrädesrätt, är det extra angeläget att reglerna till skydd för aktieägarna iakttas.  Ägarna riskerar ju en utspädning av sin ägarandel. Eftersom Handelsbanken har 1,9 miljarder aktier och begärde fullmakt att få emittera 365 miljoner aktier, kan det bli fråga om en avsevärd utspädning. Det är väl den enda konkreta uppgiften som lämnas om lånet, förutom att konvertering ska vara tvingade. I övrigt lämnas bara antydningar till förutsättningar. Konvertering ska sålunda ske ”i enlighet med sina villkor vid en eller flera förutbestämda händelser”. Och emissioner ”skall ske till marknadsmässiga villkor”.

Hur kan det vara möjligt att företa en emission med så opreciserade villkor och utan iakttagande av aktiebolagslagens regler och med endast bolagsstämmas bemyndigande som skydd för ägarintresset?

Nu är det så att det är fråga om ett nytt instrument som har konstruerats till skydd av bankernas kapital – det är ett lån som kan omvandlas till aktiekapital för att skydda banken vid stora förluster.  Skulden får också räknas som eget kapital i risktäckningshänseende.  Omvandlingen sker på kommando av banken om vissa (förutbestämda) omständigheter föreligger. Konvertibelägarna är skyldiga att acceptera att skuldebreven omvandlas till aktier och att det sker enligt vissa på förhand överenskomna villkor. Det är vad man kallar en tvingande konvertibel. Villkoren är sådana att omvandlingen sker till en kurs överstigandestigande aktiekursen. Konvertibelägarna tvingas alltså att köpa nyemitterade aktier till överkurs. Företrädesrätten kan alltså inte leda till utspädning av befintliga aktieägarnas ägande, utan dess motsats. Man kan se det som ett kapitaltillskott.

För att marknaden ska vara intresserad av att teckna ett sådant lån måste villkoren förstås vara sådana att risken att tvingas teckna aktier till överkurs kompenseras, t.ex. med högre ränta än på vanliga lån.

Ärendet presenterades på stämman utan annan kommentar än hänvisning till den skrivna texten under punkt 13 i kallelsen. Ingen som helst muntlig förklaring lämnades till att detta nya instrument skapats och att alla banker aviserat att det avser att emittera sådana lån. Det är ändå ett mycket viktigt nytt instrument som skapats. Från aktieägarnas sida var det dödstyst. Ingen fråga ställdes. Jag vågar påstå att endast en handfull personer bland aktieägarna förstod vad det var fråga om.

Nu kan man vara förvissad om att bankerna inte kommer att använda bemyndigandet på annat sätt än det avsedda, så skadan är inte så stor. Det lär väl Finansinspektionen se till. Det är förmodligen ett effektivt instrument för att säkerställa bankernas kapitaltäckningskrav. Men ett konvertibellån är behäftat med vissa skatterättsliga brister och oklarheter.

En skatterättslig lagstiftning och praxis, som baseras på en rent felaktig föreställning av konvertibellåns verkliga (d.v.s. ekonomiska) karaktär, medför att avdragsrätt för den kapitalrabatt som normalt förkommer på ett sådant lån inte är avdragsgill. Jag har skrivit om detta bl.a. i kapitlet Konvertibel- och optionslån. En skatterättsligtankevurpa. i vänboken till Magnus Carlsson Blandade fång. Nu får detta kanske ingen betydelse för de lån som bankerna emitterar, eftersom de är tvingande och ska skydda bankernas kapital. Den periodiska räntan måste kanske därför vara lika hög som på ett lån utan konverteringsrätt. Emission kan i så fall ske till nominellt belopp, och någon kapitalrabatt (skillnaden mellan erhållet och nominellt belopp) som inte är avdragsgill uppkommer inte.  Om risken för konvertering är obetydlig kanske det rent av flyter in mer på lånet än dess nominella belopp. Det skulle vara intressant att se hur skattedomstolarna skulle betrakta denna differens; i konsekvens med att kapitalrabatten inte är avdragsgill, borde beloppet vara skattefritt.

En annan osäkerhet hänger samman med att konvertibeln är tvingande.  Det finns ett rättsfall från HFD (2014 ref. 10) som behandlade avdragsrätten för den periodiska räntan (kupongräntan) på en tvingande konvertibel. HFD ansåg i det fallet av avdragsrätt inte förelåg. En omständighet som domstolen åberopade var att bolaget avsåg att behandla och redovisa lånet som eget kapital. Jag utgår från att bankerna kommer att behandla och redovisa sina lån som skulder. Men eftersom avsikten är att lånen ska kunna räknas som eget kapital i kapitaltäckningshänseende, är det kanske inte självklart att skattemyndigheterna medger avdragsrätt. I så fall blir det ett dyrt lån.