Jag har just återvänt från årets kongress med International Fiscal Association (IFA), som denna gång hölls i Paris. Årets diskussionsämnen var:
Cross-border business restructuring och
Key practical issues to eliminate double taxation of business income.
Svenska nationalrapportörer var Maria Andersson, Anders Köhlmark och Karin Lagerbielke från KPMG till det första ämnet och Martin Berglund, doktorand vid Uppsala universitet, och Fredrik Bexelius från Carnegie Investment Bank.
Ett antal seminarier hölls också under följande rubriker:
1. VAT aspects of business restructuring
2. The corporate tax base: alternative basis for corporate taxation and its international consequences
3. Credit vs exemption
4. IFA/EU: Double taxation and EU law
5. Recent developments in international taxation
6. Uncertain tax positions
7. Collective investment vehicles
8. IFA/OECD: "Liable to no tax"
9. Immovable property and treaties
10. Tax rulings in an international framework.
Både huvudämnena och det flera seminarieämnen erbjöd möjligheten att diskutera bolagsskattens existensberättigande. Tyvärr går det inte att vara närvarande på alla sessioner, men på dem jag deltog togs frågan över huvud taget inte upp.
Numera är möjligheterna för auditoriet att göra inlägg i debatterna i praktiken obefintliga. Diskussionerna mellan panelmedlemmarna är hårt styrda och planerade så att tiden precis räcker till. I de sessioner jag bevistade i förekom inte ett enda inlägg från auditoriet. I seminarium 2 vore idén att avskaffa bolagsbeskattningen ett närmast självklart alternativ. Jag lämnade in en lapp med ett förslag därom. Det blev omnämnt, men jag erbjöds inte tillfälle att utveckla mina synpunkter.
tisdag 20 september 2011
fredag 9 september 2011
RÄTTEGÅNGSMISSBRUK
Jag brukar inte kommentera andra rättsfall än dem från Högsta Förvaltningsdomstolen (f.d. Regeringsrätten). Här är ett undantag, för att belysa vilken idioti våra högsta domstolar tvingas ägna sig åt i skattemål.
Det gäller ett mål där Skatteverket överklagat en dom från Kammarrätten i Stockholm (mål nr 13011-09) och där Högsta Förvaltningsdomstolen i dagarna givit prövningstillstånd. Prövningstillstånd ges endast om målet avser en viktig principiell bedömning. Gör det inte det, prövas inte ett överklagande även om målet är "feldömt" - såvida inte resningsgrund föreligger, vilket förutsätter allvarliga fel.
Utgångspunkten är alltså att rättsfrågan anses ha principiell vikt. Länsrätten gav ett för företaget negativt besked, men Kammarrätten biföll företagets överklagande och upphävde länsrättens dom samt Skatteverkets beslut. En kammarrättsdomare var dock skiljaktig, och ansåg att överklagandet skulle avslås. Målet måste således antas avse en mycket svårbedömd fråga.
Så här var det.
Ett svenskt moderbolag hade ett dotterbolag i Lettland. Den lettiska staten betalade ut en ersättning till moderbolaget för att sätta detta i samma situation som om dotterbolaget hade fått utlovad betalning för utförd prestation. Dotterbolaget hade ingen möjlighet att vara part i en process om ersättning, vilket medförde att det svenska bolaget hade tvingats vara motpart. Ersättningen skulle motsvara den nettobehållning som dotterbolaget skulle ha fått efter egna kostnader och lettiska skatter. Ersättningen är således en kompensation för det minskade utdelningsutrymme som dotterbolaget fått på grund av avtalsbrottet.
Ersättningen utbetalades för att kompensera "skada" på dotterbolagsaktier. Ostridigt i målet var att både kapitalvinst på och utdelning från dotterbolagsaktierna var skattefria för moderbolaget.
Enligt den lagstiftning som skulle tillämpas (8 kap. 22 § första stycket Inkomstskattelagen, IL) gällde att försäkringsersättningar och andra ersättningar för skada eller liknande på tillgångar är skattefri. Detta gäller dock inte till den del ersättningen avser tillgångar i näringsverksamhet eller på något annat sätt avser en inkomst eller en utgift i näringsverksamhet.
Eftersom ersättningen avsåg tillgång i näringsverksamhet hade länsrätten ansett att ersättningen var skattepliktig.
Kammarrätten grävde djupare och konstaterade att bestämmelsen om skattefrihet för försäkringsersättningar och vissa skadestånd tidigare var placerad i femte ledet i 19 § första stycket KL (Kommunalskattelagen, som fr.o.m. 1999 ersattes av Inkomstskattelagen). Där föreskrevs att till skattepliktig inkomst räknas inte försäkringsersättningar eller annan ersättning för skada på egendom, dock att skatteplikt föreligger bl.a. i den mån köpeskilling som skulle ha influtit om den försäkrade eller skadade egendomen istället hade sålts hade varit att hänföra till intäkt av näringsverksamhet.
Nu är det så att vinst vid försäljning av näringsbetingade andelar är skattefri enligt bestämmelserna i 25 a kap. IL. Med tillämpning av den tidigare bestämmelsen i 19 § första stycket femte ledet KL skulle således, resonerade Kammarrätten, den i målet aktuella ersättningen varit skattefri.
Kammarrätten konstaterade vidare att det av förarbetena till IL framgår att lagstiftarens avsikt vid införandet av lagen varit att endast göra en teknisk bearbetning för att få en bättre struktur på inkomstskattelagstiftningen. Av författningskommentaren till 8 kap. 22 § IL framgår inte att någon materiell ändring av den tidigare bestämmelsen i 19 § första stycket femte ledet KL var avsedd (prop. 1999/2000: 2, del 2, s. 101). Det finns således ingenting i förarbetena som tyder på att det vid införandet av IL funnits en avsikt att materiellt ändra den tidigare bestämmelsen i KL.
Det anförda talade enligt Kammarrätten för att ersättningen är skattefri enligt 8 kap. 22 § första stycket IL.
Självklart, kan tyckas. Skattverket ansåg emellertid att även om 8 kap. 22 § IL inte kommenterats på det sätt att bestämmelsen innebär en materiell ändring i och med införandet av IL, tar ordalydelsen inte hänsyn till huruvida vinst vid försäljning av tillgångar i näringsverksamhet är skattepliktig eller inte.
Egentligen kan man undra varför det svenska bolaget bokförde mottaget belopp som intäkt. Det var ju en kompensation för dotterbolagets uteblivna intäkt, varför ersättningen egentligen borde bokförts som skuld till dotterbolaget. Eller som tillägg till värdet av aktieinnehavet som kompensation för den värdenedgång på aktien p.g.a. den uteblivna inkomst, som skadeståndet till moderbolaget avsåg att ersätta.
Det är detta som Högsta Förvaltningsdomstolen nu ska ta ställning till. Ska betalningen vara skattefri för att den skulle varit det enligt lydelsen av KL, eller ska den vara skattepliktig för att det möjligen följer av ordalagen i IL?
Enligt ILs (och KLs) systematik är det helt klart att inkomsten inte ska beskattas. Hade beloppet betalats till dotterbolaget, hade det över huvud taget inte varit aktuellt med beskattning av moderbolaget. Om dotterbolaget därefter delat ut beloppet, skulle det varit skattefritt för moderbolaget. Om moderbolaget sålt aktierna i dotterbolaget skulle den vinst som uppkommit efter värdestegring p.g.a. utbetalningen varit skattefri.
Det är detta som Högsta Förvaltningsdomstolen ska ta ställning till. En strid om påvens skägg. Gäller lagstiftarens avsikt eller lagens ordalydelse även om lydelsen är till den skattskyldiges nackdel? Har inte Skatteverket mer angelägna arbetsuppgifter än sådant paragrafrytteri? Om Skatteverket skulle vinna målet måste det resultera i en omedelbar ändring av ordalydelsen.
Ersättningen är 22 milj kr och skatten följaktligen c:a 5 milj kr. För sina rättegångskostnader på 330 tkr har bolaget fått ersättning i kammarrättsdomen med 75 tkr.
Tala om positivt företagsklimat.
Till min förskräckelse ser jag att Högsta förvaltningsdomstolen biföll överklagandet i en dom den 4 juni 2012, mål nr 3764-10. Summum jus, summa injuria. Eller åtminstone meningslöst och näringsfientligt och utan positivt värde för andra än paragrafryttare och felfinnare.
Det gäller ett mål där Skatteverket överklagat en dom från Kammarrätten i Stockholm (mål nr 13011-09) och där Högsta Förvaltningsdomstolen i dagarna givit prövningstillstånd. Prövningstillstånd ges endast om målet avser en viktig principiell bedömning. Gör det inte det, prövas inte ett överklagande även om målet är "feldömt" - såvida inte resningsgrund föreligger, vilket förutsätter allvarliga fel.
Utgångspunkten är alltså att rättsfrågan anses ha principiell vikt. Länsrätten gav ett för företaget negativt besked, men Kammarrätten biföll företagets överklagande och upphävde länsrättens dom samt Skatteverkets beslut. En kammarrättsdomare var dock skiljaktig, och ansåg att överklagandet skulle avslås. Målet måste således antas avse en mycket svårbedömd fråga.
Så här var det.
Ett svenskt moderbolag hade ett dotterbolag i Lettland. Den lettiska staten betalade ut en ersättning till moderbolaget för att sätta detta i samma situation som om dotterbolaget hade fått utlovad betalning för utförd prestation. Dotterbolaget hade ingen möjlighet att vara part i en process om ersättning, vilket medförde att det svenska bolaget hade tvingats vara motpart. Ersättningen skulle motsvara den nettobehållning som dotterbolaget skulle ha fått efter egna kostnader och lettiska skatter. Ersättningen är således en kompensation för det minskade utdelningsutrymme som dotterbolaget fått på grund av avtalsbrottet.
Ersättningen utbetalades för att kompensera "skada" på dotterbolagsaktier. Ostridigt i målet var att både kapitalvinst på och utdelning från dotterbolagsaktierna var skattefria för moderbolaget.
Enligt den lagstiftning som skulle tillämpas (8 kap. 22 § första stycket Inkomstskattelagen, IL) gällde att försäkringsersättningar och andra ersättningar för skada eller liknande på tillgångar är skattefri. Detta gäller dock inte till den del ersättningen avser tillgångar i näringsverksamhet eller på något annat sätt avser en inkomst eller en utgift i näringsverksamhet.
Eftersom ersättningen avsåg tillgång i näringsverksamhet hade länsrätten ansett att ersättningen var skattepliktig.
Kammarrätten grävde djupare och konstaterade att bestämmelsen om skattefrihet för försäkringsersättningar och vissa skadestånd tidigare var placerad i femte ledet i 19 § första stycket KL (Kommunalskattelagen, som fr.o.m. 1999 ersattes av Inkomstskattelagen). Där föreskrevs att till skattepliktig inkomst räknas inte försäkringsersättningar eller annan ersättning för skada på egendom, dock att skatteplikt föreligger bl.a. i den mån köpeskilling som skulle ha influtit om den försäkrade eller skadade egendomen istället hade sålts hade varit att hänföra till intäkt av näringsverksamhet.
Nu är det så att vinst vid försäljning av näringsbetingade andelar är skattefri enligt bestämmelserna i 25 a kap. IL. Med tillämpning av den tidigare bestämmelsen i 19 § första stycket femte ledet KL skulle således, resonerade Kammarrätten, den i målet aktuella ersättningen varit skattefri.
Kammarrätten konstaterade vidare att det av förarbetena till IL framgår att lagstiftarens avsikt vid införandet av lagen varit att endast göra en teknisk bearbetning för att få en bättre struktur på inkomstskattelagstiftningen. Av författningskommentaren till 8 kap. 22 § IL framgår inte att någon materiell ändring av den tidigare bestämmelsen i 19 § första stycket femte ledet KL var avsedd (prop. 1999/2000: 2, del 2, s. 101). Det finns således ingenting i förarbetena som tyder på att det vid införandet av IL funnits en avsikt att materiellt ändra den tidigare bestämmelsen i KL.
Det anförda talade enligt Kammarrätten för att ersättningen är skattefri enligt 8 kap. 22 § första stycket IL.
Självklart, kan tyckas. Skattverket ansåg emellertid att även om 8 kap. 22 § IL inte kommenterats på det sätt att bestämmelsen innebär en materiell ändring i och med införandet av IL, tar ordalydelsen inte hänsyn till huruvida vinst vid försäljning av tillgångar i näringsverksamhet är skattepliktig eller inte.
Egentligen kan man undra varför det svenska bolaget bokförde mottaget belopp som intäkt. Det var ju en kompensation för dotterbolagets uteblivna intäkt, varför ersättningen egentligen borde bokförts som skuld till dotterbolaget. Eller som tillägg till värdet av aktieinnehavet som kompensation för den värdenedgång på aktien p.g.a. den uteblivna inkomst, som skadeståndet till moderbolaget avsåg att ersätta.
Det är detta som Högsta Förvaltningsdomstolen nu ska ta ställning till. Ska betalningen vara skattefri för att den skulle varit det enligt lydelsen av KL, eller ska den vara skattepliktig för att det möjligen följer av ordalagen i IL?
Enligt ILs (och KLs) systematik är det helt klart att inkomsten inte ska beskattas. Hade beloppet betalats till dotterbolaget, hade det över huvud taget inte varit aktuellt med beskattning av moderbolaget. Om dotterbolaget därefter delat ut beloppet, skulle det varit skattefritt för moderbolaget. Om moderbolaget sålt aktierna i dotterbolaget skulle den vinst som uppkommit efter värdestegring p.g.a. utbetalningen varit skattefri.
Det är detta som Högsta Förvaltningsdomstolen ska ta ställning till. En strid om påvens skägg. Gäller lagstiftarens avsikt eller lagens ordalydelse även om lydelsen är till den skattskyldiges nackdel? Har inte Skatteverket mer angelägna arbetsuppgifter än sådant paragrafrytteri? Om Skatteverket skulle vinna målet måste det resultera i en omedelbar ändring av ordalydelsen.
Ersättningen är 22 milj kr och skatten följaktligen c:a 5 milj kr. För sina rättegångskostnader på 330 tkr har bolaget fått ersättning i kammarrättsdomen med 75 tkr.
Tala om positivt företagsklimat.
Till min förskräckelse ser jag att Högsta förvaltningsdomstolen biföll överklagandet i en dom den 4 juni 2012, mål nr 3764-10. Summum jus, summa injuria. Eller åtminstone meningslöst och näringsfientligt och utan positivt värde för andra än paragrafryttare och felfinnare.
NEJ, JAN BJÖRKLUND, INTE CCCTB
Jan Björklund argumenterar i SvD den 9 september, tillsammans med några ledande folkpartister, bl.a. för att Sverige bör säga ja till det fortsatta arbetet med en gemensam europeisk bolagsskattebas - med den ominösa förkortningen CCCTB.
Nej, nej, nej. Det vore bara att ytterligare snärja in sig i det skadliga och fullkomligt onödiga nät och hinder för företagsutveckling och tillväxt som bolagsbeskattningen utgör. Och om så sker kommer inflytandet över skattelagstiftningen att förskjutas från Stockholm (och andra huvudstäder) till Bryssel.
Det kan bli första steget mot en gemensam finanspolitik inom EU. Enligt debattartikeln är det det som eftersträvas. Har jag läst rätt?
Det land som ger upp sin finanspolitik, avskaffar sig självt.
Jan Björklund, tänk om! Har du inte läst boken?
Nej, nej, nej. Det vore bara att ytterligare snärja in sig i det skadliga och fullkomligt onödiga nät och hinder för företagsutveckling och tillväxt som bolagsbeskattningen utgör. Och om så sker kommer inflytandet över skattelagstiftningen att förskjutas från Stockholm (och andra huvudstäder) till Bryssel.
Det kan bli första steget mot en gemensam finanspolitik inom EU. Enligt debattartikeln är det det som eftersträvas. Har jag läst rätt?
Det land som ger upp sin finanspolitik, avskaffar sig självt.
Jan Björklund, tänk om! Har du inte läst boken?
torsdag 8 september 2011
JORNALISTJARGONG
Det börjar bli tröttsamt med journalistjargongen. Här några exempel ur SvD den 8 september (Näringsliv sid 6).
Detta är inte utdrag ur någon krönika eller lättsamt kåseri utan en rappportering om Vänersborgs tingsrätts beslut om rekonstruktion av Saab.
Hymen i knyta Hymens band o.dyl. är, enligt Svensk etymologisk ordbok,
Det är ”tyst som på en tallhed i Västerbotten” (det kommer inga besked från Kina om Saab).
---
Tingsrättsjuristerna i Vänersborg försöker nu reda ut om Saab har en framtid. Kanske funderar de på den lilla enkla frågan – Hur svårt kan det vara?
Två giftaslystna i Kina vill knyta hymnens (sic!) band med Saab och pytsa in 2,2 miljarder kronor. Vad är då problemet?
---
Men Muller ville prova på andra kinatillverkare – kommer du (dvs jag som läsare) ihåg Great Wallaffären som rann ut i sanden?
Detta är inte utdrag ur någon krönika eller lättsamt kåseri utan en rappportering om Vänersborgs tingsrätts beslut om rekonstruktion av Saab.
Hymen i knyta Hymens band o.dyl. är, enligt Svensk etymologisk ordbok,
ung romersk bröllopsgudomlighet, egentl. från grekiska (h)ymén, rop eller sång, som uppstämdes av brudföljet; besläktat med hymn, men obesl. med grek. (h)ymén, mödomshinna, i svenskan använt som anatomisk term, som hör till den indoeuropeiska roten för sy.
onsdag 7 september 2011
ROBERT MUNDELL REKOMMENDERAR SÄNKT BOLAGSSKATT
I en intervju med The Economist 1 september rekommenderar "nobelpristagaren" Robert Mundell att Obama sänker den amerikanska bolagsskatten till 15 - 20 procent. Han har sagt det förr. Han inser att det är politiskt svårt, men en sänkning till åtminstone 25 procent skulle innebära att Obama inte framstår som näringslivsfientlig. Det skulle bidra till USAs tillfrisknande. Tre saker behövs för att lösa den ekoknomiska krisen i USA och Europa: tillväxt, tillväxt och tillväxt, säger han. Lyssna här.
Beskattning av företagens vinster hindrar tillväxten. Bolagsskatten är den farligaste skatten vi har för tillväxt och investeringar, säger Anders Borg. Avskaffa den.
Beskattning av företagens vinster hindrar tillväxten. Bolagsskatten är den farligaste skatten vi har för tillväxt och investeringar, säger Anders Borg. Avskaffa den.
tisdag 6 september 2011
RISKKAPITALBOLAG, MONOPOL OCH SKATT
Jacob Bursell upphetsar sig i SvD den 6 september över att riskkapitalet både får "monopol på hela den svenska gasinfrastrukturen" och undgår att betala svensk (och kanske även utländsk) skatt på vinsten. Riskkapitalbolaget EQT har nämligen förvärvat aktierna i Swedegas, som äger stora delar av naturgasnätet och tar i oktober över den sista delen från EON.
Förra året redovisade Swedegas en vinst på 84 miljoner kronor, en nettomarginal på över 29 procent. Konkurrensen verkar fungera dåligt.
Trots den präktiga vinsten betalar Swedegaskoncernen ingen skatt, vilket verkar bero på att de svenska koncernföretagen har en skuld till ett utländskt koncernföretag. Skulden anges vara 764 miljoner kronor och med en räntesats på 11,5 procent uppkommer en räntekostnad, som utraderar nästa hela vinsten.
"EQT väljer att strukturera ägandet utifrån ett internationellt perspektiv som skapar högsta möjliga lönsamhet för ägarna", säger EQTs presstalesman Johan Hähnel på sedvanligt fikonspråk. Självklart, varför skulle man inte göra det? Det är inget att skämmas för.
De som borde skämmas är de ansvariga för den lagstiftning som gör detta möjligt och nödvändigt. Tag bort bolagsskatten och trafiken försvinner. Ränteflödet upphör och de komplicerade och svårgenomträngliga bolagskonstruktionerna behövs inte.
Bursell kryddar sitt scoop med att Per Nuder är delägare i Swedegas, och "därigenom en av de ansvariga bakom riskkapitalbolaget EQT:s kontroversiella bolagsstruktur". Vem sa att strukturen var kontroversiell? Den är effektiv för sitt syfte och - får man anta - inom ramen för lagstiftningen. För egen del kan jag kritisera Per Nuder för att han inte verkade för att avskaffa den svenska bolagsskatten när han var finansminister.
Men räntan på en skuld till ett närstående företag på 11,5 procent förefaller orimligt hög. Här finns anledning för Skatteverket att ingripa. I ett mål i Regeringsrätten (numera Högsta Förvaltningsdomstolen) från 2010 hade Skatteverket framgång vad det gällde räntesatsen för lån från moderföretag, som borde sporra.
Det senast numret av tidskriften Skattenytt (nr 9 2011) innehåller en intressant artikel av doktoranden i finansrätt vid Stockholms universitet, Jesper Johansson, om de svenska reglerna för begränsning av ränteavdrag som infördes 2009. Johansson visar hur verkningslösa reglerna är på grund av att kapital är fungibelt, (direkt utbytbart), lättrörligt och omöjligt att "spåra", dvs. i någon objektiv mening hänföra till viss tillgång. Och ändå gäller reglerna bara för räntor på skulder på grund av koncerninterna bolagsöverlåtelser. Det företag som finansierar ett externt förvärv med lån har normalt full avdragsrätt för räntan. Genom att att ta ett lån från ett utländsk koncernföretag kan ett svenskt företag därför betala och få avdrag för räntan till ett närstående företag som kanske inte beskattas för räntor eller som är verksam i ett land som inte beskattar företagsvinster.
Samma nummer av tidskriften innehåller en intressant artikel av Pär Magnus Wiséen, PWC, (På kollisionskurs med armlängdsprincipen) om hur räntan i skattesammanhang ska beräknas, en "vetenskap" som ger lika många svar som antalet frågare.
Bägge artiklarna ger goda argument för att avskaffa bolagsbeskattningen.
Förra året redovisade Swedegas en vinst på 84 miljoner kronor, en nettomarginal på över 29 procent. Konkurrensen verkar fungera dåligt.
Trots den präktiga vinsten betalar Swedegaskoncernen ingen skatt, vilket verkar bero på att de svenska koncernföretagen har en skuld till ett utländskt koncernföretag. Skulden anges vara 764 miljoner kronor och med en räntesats på 11,5 procent uppkommer en räntekostnad, som utraderar nästa hela vinsten.
"EQT väljer att strukturera ägandet utifrån ett internationellt perspektiv som skapar högsta möjliga lönsamhet för ägarna", säger EQTs presstalesman Johan Hähnel på sedvanligt fikonspråk. Självklart, varför skulle man inte göra det? Det är inget att skämmas för.
De som borde skämmas är de ansvariga för den lagstiftning som gör detta möjligt och nödvändigt. Tag bort bolagsskatten och trafiken försvinner. Ränteflödet upphör och de komplicerade och svårgenomträngliga bolagskonstruktionerna behövs inte.
Bursell kryddar sitt scoop med att Per Nuder är delägare i Swedegas, och "därigenom en av de ansvariga bakom riskkapitalbolaget EQT:s kontroversiella bolagsstruktur". Vem sa att strukturen var kontroversiell? Den är effektiv för sitt syfte och - får man anta - inom ramen för lagstiftningen. För egen del kan jag kritisera Per Nuder för att han inte verkade för att avskaffa den svenska bolagsskatten när han var finansminister.
Men räntan på en skuld till ett närstående företag på 11,5 procent förefaller orimligt hög. Här finns anledning för Skatteverket att ingripa. I ett mål i Regeringsrätten (numera Högsta Förvaltningsdomstolen) från 2010 hade Skatteverket framgång vad det gällde räntesatsen för lån från moderföretag, som borde sporra.
Det senast numret av tidskriften Skattenytt (nr 9 2011) innehåller en intressant artikel av doktoranden i finansrätt vid Stockholms universitet, Jesper Johansson, om de svenska reglerna för begränsning av ränteavdrag som infördes 2009. Johansson visar hur verkningslösa reglerna är på grund av att kapital är fungibelt, (direkt utbytbart), lättrörligt och omöjligt att "spåra", dvs. i någon objektiv mening hänföra till viss tillgång. Och ändå gäller reglerna bara för räntor på skulder på grund av koncerninterna bolagsöverlåtelser. Det företag som finansierar ett externt förvärv med lån har normalt full avdragsrätt för räntan. Genom att att ta ett lån från ett utländsk koncernföretag kan ett svenskt företag därför betala och få avdrag för räntan till ett närstående företag som kanske inte beskattas för räntor eller som är verksam i ett land som inte beskattar företagsvinster.
Samma nummer av tidskriften innehåller en intressant artikel av Pär Magnus Wiséen, PWC, (På kollisionskurs med armlängdsprincipen) om hur räntan i skattesammanhang ska beräknas, en "vetenskap" som ger lika många svar som antalet frågare.
Bägge artiklarna ger goda argument för att avskaffa bolagsbeskattningen.
måndag 5 september 2011
REGELBÖRDAN
Alldeles uppenbart behöver företagen blir fler. Men det är också avgörande att de redan existerande företagen växer, skriver Maria Ludvigsson i SvD den 5 september. Höga arbetsgivaravgifter, skatter och den tunga regelbördan är hinder som ideligen påpekas av företagen själva, skriver hon.
Ett annat är den onödiga och skadliga bolagsskatten. Den farligaste (enligt Anders Borg) skatten. Den riktar sig mot själva tillväxten.
Avskaffa den.
Ett annat är den onödiga och skadliga bolagsskatten. Den farligaste (enligt Anders Borg) skatten. Den riktar sig mot själva tillväxten.
Avskaffa den.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
